Sex säkra sätt att sänka dina borrkostnader

Mer borrning för pengarna, mer pengar för borrningen! Här är punkterna som kommer att sänka dina borrkostnader.

1. Längre livslängd på borrstålet

Att ha koll på sitt borrstål är A och O när det handlar om att hålla dina produktionskostnader nere. Det kan handla om allt från att vara noga med borrkronornas slipintervall till att hela tiden vara uppmärksam på ljudet och stoppa borrningen så fort något inte låter som det ska. Men det innebär också att du är noga med riggens inställningar och att parametrarna matartryck, slagtryck och varvtal är i harmoni.
– När borrsjunket inte är som det ska kan det vara läge att våga göra en ändring i inställningen, säger Epirocs produktspecialist för borrverktyg, Vladimir Polic.

Han menar att det går att spara in 20–40 procent av dina produktionskostnader genom att vara noggrann med borrstålet.
– Kör du med bra borrsjunk och med borrningsparametrar i harmoni kommer du även att spara in på dieselkostnaderna.
Lyssna på när Vladimir Polic berättar allt om hur du håller dina borrstål fräscha så länge som möjligt här.

2. Var nitisk med underhållet

Slarvar du med underhållet ibland? Sluta genast! Förr eller senare kommer det att resultera i en rejäl skada på riggen – och en saftig faktura från verkstan som definitivt kommer att höja din produktionskostnad. Riggarna är komplicerade maskiner som kräver kärlek, varje vecka och varje dag.
Gör du enligt instruktionsboken är det omkring tjugo punkter som ska checkas av dagligen. Bland dem finns kontroll av motoroljan, att den är på rätt nivå och svart i färgen, men också en genomgång av riggen i stort. Har det dykt upp några sprickor sedan i går? Är allt åtdraget? Fungerar säkerhetsutrustningen? Här berättar Stefan Löfdahl vilka underhållsmissar du inte får göra.

3. Minska borrkostnaderna med rätt utbildning

Även om du och dina medarbetare säkert är duktiga på det ni gör finns det nästan alltid något att förbättra. Gör en rejäl inventering av kunskapsläget åtminstone en gång per år och kontrollera om det finns några utbildningar ni skulle kunna ha glädje av – det finns med stor sannolikhet många slantar att spara genom att öka medvetenheten om hur riggen fungerar.

Epiroc erbjuder många olika utbildningar och anpassar dem alltid efter kundernas behov. Gäller det en helt ny operatör är prio förstås basic manövrering. Om operatören är erfaren handlar troligen utbildningen mer om att tillsammans med en expert gå igenom riggens inställningar för att utröna om borrningen på något sätt kan bli ännu mer effektiv.

Lisel Johansson på NCC med sin SmartROC

4. Använd HNS på bästa möjliga sätt

Sedan Epiroc släppte en uppdatering som gjorde det möjligt att genom hålnavigeringssystemet, HNS, göra borrplanen direkt från riggen är det fler och fler som upptäcker hur enkelt, smidigt och effektivt det är. Men använder du systemet på absolut bästa sätt? Har du koll på hur du sätter referenshålet för att inte riskera att hålen blir riktade åt fel håll? Och visste du att om du redan vet vad bäringen för en salva är, räcker det med att sätta en startkoordinat för att fylla i skjutriktningen i borrplanen? Stefan Löfdahl förklarar mer här.

5. Tänk efter före

Om det kan påstås finnas ett hemligt recept för att din rigg bara ska gå och gå utan några större problem, stavas det proaktivitet. Att tänka efter före vad gäller underhåll, planering av arbetet och riskanalyser är ett effektivt sätt att slippa dyra haverier och andra missöden. Det kommer att öka din produktionskostnad. Kanske är det dags att räkna på om det skulle löna sig med ett serviceavtal?
 

– Många är jätteduktiga på sina egna maskiner och känner att de kan sköta servicen själva. Men vår ambition är att det alltid ska löna sig i längden att låta oss göra det. Även här handlar det om att i största möjliga mån undvika onödiga stopp – som kan bli väldigt kostsamma när man arbetar under tidspress, säger Björn Axelsson som är eftermarknadschef på Epiroc.

6. Håll koll på totalkostnaden

Att äga en borrigg är ingen enkel historia – det är många parametrar att räkna på och ofta svårt att förutse vilka kostnader som är att vänta. I alla fall om du inte räknar ut din TCO, total cost of ownership, för riggen. En TCO-uträkning innehåller flera delar där allt som kan påverka kostnaden för riggen är med. Såväl typ av uppdrag, bergmaterial och håldimensioner som fördelningen mellan slagsverkstimmar och motortimmar. Här kan du läsa mer om hur en TCO går till och vad du kan förvänta dig att få ut av den.

Missa inte att lyssna på Vladimir Polic i Borrmästarpodden!

Avsnitt 9: Är du säker på säkerheten?

Säkerhet på berget. Det pratar vi om i veckans poddavsnitt och det är något som ligger högst upp på priolistan i bergbranschen. Men vad innebär det att vara säker på berget? vad måste man tänka på? och vad är det för säkerhetsrutiner som man bör följa?


Vi får också hänga med när Johanna ringer upp Wilma Nordlund, en 20-årig borrare som kör med FlexiROC T35 uppe i Aitik. 

Avsnitt 8: Allt du behöver veta om riggens hjärta

I det här avsnittet gräver vi ner oss i riggens hjärta, nämligen borrmaskinen! Den är en hel vetenskap i sig och tillsammans med experten Peter Backman som är Epirocs Produktchef för borrmaskiner diskuterar vi allt från borrmaskinens delar, de vanligaste felen till hur mycket man kan påverka borrmaskinens hållbarhet genom att ha koll på andra delar av riggen.

Victor Åkesson från Stens Bergborrning borrar med öronen

0

Går det att bli en så skicklig borrare att man kan höra hur borrningen går? Så att man bara genom att lyssna kan förutse när något är på väg att gå sönder eller behöver skruvas på? Vi frågade en som vet.

Foto: Mats Andersson

Vad lyssnar du på när du borrar? En härlig ljudbok, en kul podcast? Eller brukar du prata i telefon? Korrekt svar om du vill få högsta betyg i borroperatörsskolan: du lyssnar på riggen.

Ljudet av borrningen kan nämligen berätta mer än du tror, och blir du riktigt duktig på att identifiera missljud kan du både öka din produktivitet och spara ordentligt med pengar. Det menar Victor Åkesson, borrmästare på Stens Bergborrning. Han skulle aldrig drömma om att inte lyssna på riggen när han jobbar.

En gul borrigg, en Epiroc SmartROC T35 ses från sidan i en bergtäkt. I hytten sitter en man i keps och borrar.
Victor Åkesson triv bra i sin ljuddämpade SmartROC T35. Foto Mats Andersson

– Jag var väl runt 15–16 år när jag började sommarjobba för min pappa, Sten Åkesson. Då körde jag en Atlas Copco 748 HC från 1997 och pappa var väldigt tydlig med att jag inte fick ha några batterier i radiokåporna och att jag bara skulle lyssna på maskinen medan jag kör. Det har jag verkligen haft glädje av, säger han.

Rätt ljud är lika med rätt borrinställningar

Det Victor framför allt lärde sig var hur borriggen låter när allt går jämnt och den jobbar precis som den ska. Det gjorde att han ganska snabbt kunde gå helt efter ljudet när han ställde in sin rigg.

ÅNGE 20210615 Victor Åkesson, borriggsoperatör. Foto Mats Andersson

– Jag fick förstås förklarat för mig vad matningstryck, dämpartryck och rotationstryck var för något – men i stället för att begripa hur de hänger ihop och vilka siffror som gäller lärde jag mig att göra inställningarna genom att höra när det var bra, säger han.

LÄS MER:

En duktig borrare vet hur borriggen låter när den jobbar som bäst

En borrare som är duktig på riggens ljud kommer inte bara att veta hur den låter när den jobbar som bäst, hen kommer också att reagera när maskinen är på väg att gå sönder. Något som kan spara både tid och pengar.

Victor pratar med sin bror Simon Åkesson om att lyssna efter ljud vid borrning. Foto Mats Andersson

– Säg att du kanske har sju stål i berget, då kan ett trasigt borrstål innebära en ganska stor ekonomisk förlust. Men kan du identifiera att ett av stålen är på väg att gå sönder – det brukar skapa ett skällande ljud – har du chans att dra upp det trasiga stålet och byta ut det innan det brakar ihop totalt, säger Victor Åkesson.

”Pappa var väldigt tydlig med att jag inte fick ha några batterier i radiokåporna och att jag bara skulle lyssna på maskinen medan jag kör”


Andra ljud som han brukar reagera på är om stiften på kronan slits snabbare än vad köttet på kronan gör. Då går rotationstrycket upp, och det hörs.
– Men när borrkronorna behöver slipas kan jag tyvärr inte höra. Inte ännu!

Mer noggranna kontroller med SmartROC T35

I dag kör Victor Åkesson en ljuddämpad SmartROC T35, något som självklart gör det svårare att upptäcka missljuden. Men lyssnar gör han ändå.

Victor Åkesson har sedan start jobbat i familjeföretaget Stens Bergborrning. Foto Mats Andersson

– Ljuddämpningen innebär bara att man får ha lite andra rutiner kring lyssnandet. Jag lyssnar hela tiden, man hör ju en hel del även om det är dämpat. Men jag gör också noggranna ljudkontroller då och då. Till exempel när jag ska hugga på efter att ha skarvat ett borrstål. Då har jag två ljuddämparluckor öppna en stund. Ibland till och med hyttdörren om jag blir misstänksam, tills jag vet att det låter bra.

Ljudkoll bra för ekonomin

Hur mycket han och kollegorna sparar på att vara noga med lyssnandet vet inte Victor Åkesson, men att det är en hel del är han övertygad om.

– Det är inte bara borrstålsekonomin som blir bättre för den som är duktig på att lyssna på borrningen. När allt lirar så tar borrmaskinen mindre stryk. Det blir inte lika mycket varmgång i stålen, det är lättare att skallra lös dem och hålen blir rakare. På det sättet ökar ju även produktionen.

5 tips för att bli en bättre lyssnare när du borrar

  • Har du inte lärt dig hur det låter när borrningen går bra – ta ut allt vad poddar, ljudböcker och radio heter ur öronen och börja lyssna på riggen i stället. När du byggt en ljudmässig erfarenhetsbank kan du börja lyssna på annat igen, men bara i ena örat.
  • Så fort du hör en förändring i ljudet har det troligen hänt något. Det behöver inte vara något allvarligt, kanske har bara materialet förändrats, men genom att vara medveten om ljudet får du en bra känsla för hur det går och hur maskinen mår.
  • Hör du ett skällande ljud? Sluta borra på en gång. Det kan vara ett borrstål som är på väg att gå sönder.
  • Kör du med ljuddämpare? Du kan få information genom ljudet ändå, men skaffa dig en rutin för att då och då göra noggranna ljudkontroller med öppen dörr och ljuddämpningslucka. Till exempel när du skarvat på ett nytt borrstål.
  • Lär dig hur det låter när rotationstrycket går upp – det kan betyda att stiften slits snabbare än köttet på kronan.

Missa inte att lyssna på Victor Åkesson i Borrmästarpodden!

Avsnitt 7: Köra på fjärr- hur funkar det egentligen?

I detta poddavsnitt pratar vi om fjärrstyrning! Att man som operatör inte sitter i hytten på riggen och borrar, utan snarare vid en dataskärm en bit ifrån. Är det något vi strävar mot, generellt?

Vi får till och med en inblick i hur arbetet med fjärrstyrning är när vi ringer upp Pierre Medfors som jobbar som BenchREMOTE operatör i Aitik. 

Avsnitt 6: Måste det vara så skitigt och högljutt?


Att vara borrare är ju knappast ett yrke man skaffar sig om man vill vara ren under naglarna och klä sig fin. I dagens avsnitt diskuterar vi livet ute på berget!


Vi får även äran att presentera poddens andra gäst, Micke Jelséus från Rasbo bergsprängningar AB.

Från playaliv till bergborrning: ”Jag visste inte ens vad en borrigg var!”

Hon hade troligen aldrig börjat borra om det inte varit för pandemin. Men efter ett år som operatör är Wilma Nordlund, 20 år, helnöjd och har inga planer på att sluta.

Vajande palmer, turkost hav och vita stränder. Party på kvällen och sköna dagar i skuggan under dagarna. Wilma Nordlund hade precis landat på ön Phi Phi Island i Thailand efter flera veckor i Vietnam och Filippinerna när det började pratas om en pandemi.
– Plötsligt blev det panikbråttom att komma hem innan allt stängde ner. När vi var på flygplatsen stod det på skylten att alla plan därifrån var inställda, förutom vårt, berättar hon.

Nappade direkt

Tanken hade varit att hon och kompisen skulle fortsätta sin resa i Sydostasien i många veckor till, men nu var det bara att tänka om. Väl hemma i Arvidsjaur behövde hon hitta på något nytt att göra och eftersom det enda jobb som gick att få alldeles i starten av pandemin var inom vården hoppade hon på en tjänst på ett gruppboende.
– Det är ett jätteviktigt jobb såklart, men jag kände direkt att vården inte är för mig. Så när en vän till min farbror hörde av sig och sa att det fanns chans att börja som borroperatör på Norrbottens bergteknik nappade jag direkt. Fast jag inte hade någon aning om vad det innebar och aldrig hade sett en borrigg förut!

Väl där fick hon veta att jobbet bestod av att byta borrkronor och att sitta i en maskin. Det lät ju inte så svårt – tills hon klev in i hytten på den Sandvik hon skulle köra.
– Då kände jag bara ”shit, vad har jag gett mig in på?”. Det var en riktigt risig rigg med tusen knappar och spakar, minns hon.

Gick bredvid för att lära sig


Under den första tiden hade företaget så mycket att göra att hon mest fick hjälpa andra operatörer med omkringjobb, men så fort det hade lugnat sig lite kunde hon börja gå bredvid – och borra själv.
– Då blev det riktigt roligt! Och som tur var slapp jag köra den gamla riggen, jag fick börja med en D9 i stället. Min mentor, Markus Lindgren, stod utanför och förklarade via hörlurarna hur jag skulle göra. Efter ett tag tyckte han att jag klarade mig själv och på den vägen är det.

Numera kör hon en SmartROC T35. Hon gillar den, men helt lätt har det inte varit eftersom den har några år på nacken.
– Den är lite trött, men vi försöker repa upp den allt eftersom. Jag har funderat på att ge den ett riktigt namn men har inte riktigt kommit så långt, säger hon.

Skruvandet fortfarande svårt

Under arbetsveckorna bor hon i ett hus i Gällivare tillsammans med andra borrare från Norrbottens bergteknik. Där lever de kollektivliv, möts i köket för att laga mat och umgås.
– Det är supermysigt, alla är väldigt snälla och stöttande. Jag är bland de yngsta, de äldsta runt 60 år. Och vi är faktiskt två tjejer!

Hon trivs riktigt bra i sin arbetsgrupp på Norrbottens bergteknik, men även med de andra som jobbar i Aitik.
– Det är så många entreprenörer där och jobbet består av mycket samarbete oss emellan. Mycket kommunikation! Jag måste ju prata med grävmaskinisterna så att det blir som jag vill ha det innan det är dags att borra, det passar mig.

”Det var verkligen kinesiska i början. Jag hade ingen aning om vad jag gjorde!”


Det mest utmanande med jobbet är fortfarande själva riggen, säger Wilma Nordlund. Att veta var hon behöver skruva när något inte är som det ska.
– Jag har ju ingen fordonskunskap sedan tidigare, och skruvar jag fel kan det bli ännu värre. Som tur är har vi mekaniker på plats i Aitik. De är verkligen mina klippor, säger hon.

Glad över sin envishet

Hon har på kort tid gått från noll kunskap om borrning i berg till självständig borrare, dessutom i en rigg som sett sina bästa dagar. Åtskilliga gånger har hon blivit så frustrerad att svordomarna haglat och hon blivit tvungen att kliva ur riggen för att lugna sig. Ta några djupa andetag och samla kraft för att försöka igen.
Wilma Nordlund är envis, något annat kan man inte säga.
– Det är en himla tur att jag inte är en sådan som ger sig, för det var verkligen kinesiska i början. Jag hade ingen aning om vad jag gjorde! Men jag tycker att det är superroligt att lära mig nya saker. Och det blir ju vad man gör det till! Har man inställningen att allt är skit, så blir det skit. Tänker man att det kommer att lösa sig, så gör det det.


Om borroperatör kommer att vara hennes yrke även om tio år vet hon inte ännu, men omöjligt är det inte. Jobbet passar henne, hon gick bygg- och anläggningsprogrammet på gymnasiet och gillar att arbeta praktiskt.
– Jag hade tänkt att bli reseguide eller något i den svängen, så det kanske jag vill prova någon gång. Men jag trivs jättebra med jobbet nu – inte minst när borrningen går bra!

Fakta Wilma Nordlund

Ålder: 20 år
Gör: Operatör SmartROC T35 för Norrbottens Bergteknik
Bor: I Arvidsjaur. I Gällivare när hon jobbar.
Kuriosa: Är tidigare elitgymnast

Missa inte att lyssna på Wilma i Borrmästarpodden!

Avsnitt 5: Kan man borra med öronen?

Idag ställer vi frågan ifall man kan borra med öronen? Är det ens möjligt att vara en så skicklig borrare att man bara med hörselns hjälp kan höra hur borrningen går? 

Detta avsnittet är historiskt då vi har med våran första gäst någonsin – Victor Åkesson från Stens Bergborrning AB.

Knepigt och trångt när YIT bygger en 14 km lång avloppstunnel under Stockholm

Avancerade tunneldragningar, ett enormt högt säkerhetstänk och en logistikutmaning som heter duga. Att påstå att bygget av den nya avloppstunneln mellan Bromma och Sickla, framdriven av YIT som en av entreprenörerna, är ”lite komplicerad” vore årets underdrift. 

Foto: Ylva Sundgren

Stockholms avloppsvatten ska bli renare. Bromma reningsverk har snart gjort sitt och nu ska avloppsvattnet som tidigare togs om hand där i stället komma till det hypermoderna reningsverket i Henriksdal som nu utvecklas med ny teknik. Det innebär att en 1,4 mil lång avloppstunnel mellan Bromma och Henriksdal måste byggas. YIT har av Stockholm Vatten och Avfall fått i uppdrag att bygga 7,7 km av tunnelsträckan, den mellan Bromma och Sickla. 

I maskinparken ingår en Boomer XE3 och en Boomer E2. Båda riggarna har några år på nacken och har byggts om en del för att passa projektet. 

”Blir man stressad av det här jobbet är man på fel plats, så enkelt är det”

– De går riktigt bra, vi är väldigt nöjda. Vi sköter det mesta av servicen själva men reservdelar, borr och injekteringsutrustning beställer vi direkt från Epiroc. Det är smidigt och vi har ett bra samarbete med Epirocs servicetekniker, säger Kent Nilsson. 

LÄS MER: ”Vi spränger bara tio meter under stadshuset”

– Det här är ett av de mest komplexa projekten jag har varit med om, framför allt när det handlar om logistiken, säger Christian Vestergren, YIT, som är projektchef för bygget. 

Tunneln kommer gå 90 meter under Mälaren 

YIT vann entreprenaden för projektet under sommaren 2019. I september samma år var de i gång. Projektet är stort och kommer att pågå länge, först 2027 förväntas de vara helt klara.

”Det här är ett av de mest komplexa projekten jag har varit med om, framför allt när det handlar om logistiken”

En del av sträckan kommer att gå under Mälaren, 90 meter under vattenytan, och överallt måste lutningen på tunnlarna vara precis rätt.

– Det är för att allt som transporteras i tunnlarna ska åka tillsammans hela tiden. Är lutningen för stor och vattnet åker fortare än allt annat kan det kan det bli ansamlingar, säger Kent Nilsson, YIT:s maskinansvarige på projektet.

4,5 meter bred huvudtunnel

Även han tycker att logistiken är det absolut svåraste med uppdraget. I och med att huvudtunneln bara kommer att ha en bredd på 4,5 meter gäller det att hålla tungan rätt i mun vid planeringen. Ställs en maskin upp i tunneln kommer ingenting förbi den. 

– Vi har totalt 22 tunga maskiner i omlopp, plus allt annat smått och gott – som vanliga bilar, till exempel. Att se till att allt körs in och ut i precis rätt ordning är verkligen en utmaning, säger Kent Nilsson och beskriver den cykel som borrningsarbetet planeras utefter. 

LÄS MER: Södermans TNG går till botten för ny färjelinje

– Först injekteringsborrar vi för att göra tunneln så tät från grundvatten som möjligt, sedan gör vi kontrollhål för att kolla att injekteringen har fungerat. Efter det kan vi börja borra för spränghål och sedan blir det sprängning. Efter det går vi in med lastmaskin för att lasta på stenarna. Sist är det lastbilen som ska transportera ut stenarna som åker in. Den måste backa ner och placera sig under skopan för att det ska gå, säger han. 

Även säkerhetstänket vid bygget av avloppstunneln mellan Bromma och Sickla måste vara på allra högsta nivå, hela tiden. 

– Händer det något i tunneln skulle det kunna bli katastrofalt om något står i vägen för att folk ska kunna komma ut. Därför planerar vi hela tiden för det som inte får hända. Vid till exempel eld blir det snabbt rökfyllt, och eftersom syreväxlingen är mindre i en smalare tunnel än i exempelvis en vägtunnel kommer det att ta längre tid för det som fattat eld att brinna upp. Därför bygger vi räddningskammare som ska fungera i ett helt dygn – med bra luft, toalett och kortspel, säger Kent Nilsson. 

Tuffa miljökrav när YIT borrar den nya avloppstunneln

YIT har också tuffa miljökrav att möta. Dels vad gäller själva bygget av tunnlarna, men också kring utsläpp från motorer och påverkan på tredje man. Christian Vestergren berättar att de till exempel inte får köra transporter genom stan hur som helst. 

– Normalt skulle vi lasta fjorton ton bergmaterial på en lastbil, nu kan vi bara lasta runt tio. Dessutom finns det begränsningar för hur vi kan köra från arbetsplatsen och ut till närmaste trafikled. Det gör att frakten av sten ut från tunnlarna i berget tar längre tid än det brukar göra och ställer ytterligare krav på planering. 

Stress går bort – säkerheten framför allt

Det kan låta stressigt med allt som måste klaffa precis hela tiden. Men även om det är ansträngande att hålla reda på så mycket är det ingen idé att bli stressad, säger både Christian och Kent. 

– Jag brukar säga att ett år på det här jobbet motsvarar fem års åldrande under mer normala omständigheter, haha! Skämt åsido – blir man stressad av det här jobbet är man på fel plats, så enkelt är det. Det är vid stress olyckor händer. Alla vi som jobbar här är lugna som filbunkar. 

Vanliga frågor om avloppstunneln mellan Bromma och Sickla

Hur lång kommer avloppstunneln mellan Bromma och Sickla bli?

Tunneln mellan Bromma och Sickla är totalt 14 kilometer lång.

Vem står bakom projektet?

Beställaren av avloppstunneln är Stockholm Vatten och Avfall.

Hur mycket kostar avloppstunneln mellan Bromma och Sickla

Kontraktsvärdet på tunneln är 1,4 miljarder kronor.

Vilket företag borrar tunneln?

Projektet är uppdelat mellan Veidekke och YIT som ansvarar för 7,7 kilometer av den totalt 1,4 mil långa avloppstunneln.

Hur lång tid kommer det att ta att bygga avloppstunneln?

Projektet är beräknat att ta 6,5 år från start till slut.

Hur djupt kommer avloppstunneln mellan Bromma och Sickla att vara?

Den 14 kilometer långa avloppstunneln ska leda avloppsvattnet 30–90 meter under marknivån från det ena reningsverket i Bromma till Sicklaanläggningen, under Hammarbybacken. 

Micke håller fast vid sin FlexiROC T15: ”Kommer aldrig att köpa någon annan!”

Smidig att flytta på, pålitlig och med en riktigt bra borrekonomi. En sak är säker: borr- och sprängentreprenören Micke Jelseus som driver Rasbo Bergsprängningar kommer att köra FlexiROC T15 tills han går i pension. 

Foto: Kristina Sahlén

Micke Jelseus är mitt emellan två jobb. Om bara någon halvtimme åker lastbilen packad med hans FlexiROC T15, sprängmattor och allt annat som kommer att behövas till Åkersberga. Där ska han och sonen Calle spränga fram några villatomter. 

– Ett klassiskt jobb för oss. Villatomter och rörgravar, det är typiska T15-jobb, det! 

LÄS MER: Daniel har hittat lugnet med sin SmartROC T40

Egentligen hade han inte alls tänkt att bli borrare. Micke hade redan en karriär i byggbranschen och arbetade som byggledare när han upptäckte hur otroligt svårt det var att hitta borr- och sprängentreprenörer. 

Mikael Jeléus blickar ut över arbetsplatsen för dagen, .

– Jag ringde och ringde, men ingen hade tid. Till slut bestämde jag mig för att starta en firma själv. 

Stor maskin inte för honom

Första maskinen blev en Atlas Copco 542, mest för att han hittade en till ett bra pris. Men så fort han fick chansen gick han över till en FlexiROC T15 i stället. I dag är han inne på sin tredje maskin av samma typ. 

”Vi är i princip aldrig utan jobb, men med en T15 kan vi, om vi vill, vara lediga i några dagar utan att det gör något”

– En stor maskin kan man ju inte ha stående, den måste vara i jobb hela tiden för att det ska löna sig. Det blir så stressigt! Vi är i princip aldrig utan jobb, men med en T15 kan vi, om vi vill, vara lediga i några dagar utan att det gör något. Och så är den lätt att flytta på. Allt jag behöver för ett jobb får plats på en enda lastbil. En tredje fördel med riggen är att jag slipper åka land och rike runt på jobb, och bo i husvagn. Nu kan jag hålla mig runt Uppsala, Stockholm och Västerås, säger han. 

T15 är en liten rigg med riktigt stor kapacitet, säger Michael Jelseus

Största utmaningen med att vara borrentreprenör med en FlexiROC T15 är, enligt Micke Jelseus, att övertyga skeptikerna om vad riggen är kapabel till. 

– Många tror att den är för liten för jobbet. Men då svarar jag att T15 är en liten rigg med riktigt stor kapacitet! Det är inga problem alls att ta jobb upp till 6 000 kubik med den. Jag har provat andra motsvarande riggar men tycker att T15 är helt överlägsen vad gäller effektivitet, borrhåll – allt! Det är en jäkligt bra ekonomi i den här riggen, helt enkelt.

Jobbar med sonen

Även om Micke står som ägare till firman driver han den tillsammans med sin son Calle. Rollfördelningen är tydlig: Micke borrar och Calle spränger. 

Mikael Jelseus tillsammans med Charlie Veddevik

– Det funkar super. Han började jobba för mig när han var 18 år, som sommarjobb. Nu är han fast! 

LÄS MER: Han är Sveriges yngsta borr- och sprängentreprenör

Kanske är det också praktiskt att jobba ihop med någon som känner Micke riktigt väl, vet hur han funkar och inte är rädd för hans raka rör. Micke själv säger att han kan vara rätt bufflig på jobbet. 

Mikael Jeléus manövererar borrvagnen med säker hand. FlexiROC T15 har varit förstavalet under lång tid.

– Jag är inte ett dugg konflikträdd. Och är det något som inte fungerar på grund av bristande kompetens, att man kanske är ny eller så, så orkar jag inte ha en pedagogisk diskussion. Jag säger bara hur jag vill ha det, punkt. Det gör mig inget om folk inte tycker om mig, bara jobbet blir bra gjort, säger han. 

FlexiROC T15 klarar det mesta

Målet när han började som borr- och sprängentreprenör var att bli lika duktig på att spränga som de han sett arbeta på de byggen han jobbade på som grävmaskinist och arbetsledare. Snart 20 år senare kan han nöjt konstatera att han nått dit. 

– Vi klarar extremt komplicerade grejer i dag. Vi spränger tätt intill hus och ovanpå tunnlar. När KTH behövde hissgropar sprängde vi till och med inomhus. Och för en tid sedan sprängde vi upp för en ny församlingslokal i Blackeberg i västra Stockholm. Vi var inhyrda av Scandrock och det var alldeles intill det befintliga huset, bara tjugo centimeter ifrån. Det gick bra! 

Mikael Jeléus, Rasbo Bergssprängningar.

Med över tjugo år i branschen och 58 år på nacken är det inte utan att Micke börjat tänka på att trappa ned. Inte riktigt ännu, men om några år. Tanken är att sonen ska ta över firman så småningom, när Micke går i pension. Men om Calle kommer att fortsätta köra FlexiROC T15 vet han inte. 

– Men jag skulle nog tro det … Jag har svårt att tänka mig att han inte är inne på samma spår som jag vad gäller den riggen! 

Fakta Micke Jelseus

Ålder: 58 år

Bor: Rasbo öster om Uppsala 

Gör: Borrar för egna firman Rasbo bergsprängningar AB 

Familj: Sambo Angelica och två vuxna barn, dottern Carin och sonen Calle, som är anställd i firman. Till familjen hör också chihuahuan Känneth. 

Kuriosa: Håller på med amerikanska muskelbilar på fritiden och har en Plymouth Roadrunner. Tävlar också i pistolskytte. 

Från hårt och högljutt till trivsamt och tyst – så är det att köra Pit Viper på distans

I Bolidens Aitikgruva kan nu alla borriggar Pit Viper 351 efter flera års arbete köras autonomt. För operatörerna innebär det en enorm förändring. 

Text: Johanna Paues Darlington

I kontrollrummet på Bolidens kontor i Aitik sitter operatören Felicia Väppling och övervakar en borrning. Klockan är strax över tre på eftermiddagen och hon har precis dragit i gång kvällens arbete. Det är lugnt i rummet där hon sitter. Inga vibrationer, inga högljudda borrljud, inget damm i luften. Sådant slipper hon och hennes kollegor nu när alla gruvans Pit Vipers kan fjärrstyras. 

– Det är väldigt stor skillnad nu jämfört med tidigare, och i början var det ovant. Att gå från att sitta i en hytt på plats till ett tyst rum med en massa skärmar … Men jag vande mig snabbt, säger Felicia, som jobbat i Aitik sedan 2018. 

Kollegorna Niklas Johansson och Julia Sannelind håller med. 

– Första tanken när vi fick höra att vi skulle börja köra fjärrstyrt var att det skulle bli svårt när man varken hör eller känner maskinen. Men det har gått bra, säger Julia. 

Niklas, Felicia och Julia menar att man vänjer sig snabbt vid fjärrstyrning.

Jobbet blir mer socialt när man fjärrstyr riggarna

I rummet som borrningen styrs från finns i dag tre stationer. De operatörer som inte sitter där under passet ordnar med annat som rör riggarna – kontrollerar oljor, är ute med pinnar. Ett tredje gäng laddar hål, tar prover och gör borrservice. 

– Vi har mycket mindre förflyttningar nu. Bara det att vi som borrar inte behöver åka en kvart med bil för att komma till riggen gör stor skillnad i tid, säger Felicia. 

”Bara det att vi som borrar inte behöver åka en kvart med bil för att komma till riggen gör stor skillnad i tid”

Men den allra största förändringen i arbetsvardagen, tycker alla tre, handlar om det sociala. Från att ha haft ett ganska ensamt arbete jobbar de nu i stort sett alltid vid sidan av sina kollegor.

– Nu kan vi sitta och småprata under passen och hjälpa varandra om det uppstår något problem. Det blev verkligen som ett helt annat jobb när vi flyttade upp hit, säger Niklas.  

Automationsprocessen i Aitik startade 2016

Arbetet med att göra riggarna redo för fjärrstyrning och automation började 2016, när Epiroc blev ombedda att ta fram ett ”business case” åt Boliden Aitik. 

– De såg att de skulle öka sin produktion de nästkommande åren och stod i valet mellan att utöka riggflottan eller börja utnyttja den befintliga till dess fulla kapacitet. Valet föll på det senare, säger Fredrik Lindström, som har titeln Produktchef Automation för Sverige och Finland på Epiroc. 

”Genom att låta riggen arbeta fjärrstyrt över bland annat raster och skiftskarvar kunde vi snabbt se en ökning på runt 20 procent i produktiv tid”

Det första man gjorde var att undersöka hur fjärrstyrningen skulle påverka produktionen. 

– Vi såg att det fanns stor potential att öka produktionstiden. Genom att låta riggen arbeta fjärrstyrt över raster och skiftskarvar samt i vissa fall även under sprängningar – vilket vanligtvis inte är tillåtet av säkerhetsskäl – kunde vi snabbt se en ökning på runt 20 procent i produktiv tid, berättar Fredrik Lindström.

LÄS MER: ”Vi spränger bara tio meter under golvet på stadshotellet”

Produktiviteten ökade men säkerheten är det viktigaste

I slutet av 2018 kunde alla fem riggarna köras via fjärrstyrning, och i början av 2019 påbörjades projektet att göra riggarna autonoma. 

– Vi började med en rigg för att först bekräfta att vi kunde uppnå uppsatta nyckeltal rörande säkerhet, produktivitet och tillgänglighet på systemet i de hårda väderförhållanden som uppstår i Aitik. Och det gjorde de! Produktiviteten ökade med 30 procent jämfört med de bemannade riggarna under acceptansperioden. Sedan har en efter en av de övriga fyra riggarna också blivit automationsredo, säger Fredrik Lindström. 

Produktionsökningen är självklart inte oviktig men det viktigaste skälet till att Boliden ville automatisera sina riggar var att öka säkerheten och förbättra arbetsmiljön för sina medarbetare. 

– Att operatörerna slipper vara i gruvan nu, i en dammig och potentiellt farlig miljö, är den allra största vinsten. Kostnadsbesparingarna och produktionsökningen är bara ett plus i kanten, säger Fredrik Lindström. 

Kreativa säkra lösningar på grund av Covid-19

Men att göra en så stor förändring har förstås inte varit helt enkelt, berättar han. Dels på grund av covid-19, som tvingat fram en hel del kreativa lösningar, men kanske framför allt för att förändringen i grund och botten handlar om människor som plötsligt måste förhålla sig till en helt annan vardag, med nya arbetsstrukturer och i en helt annan miljö än tidigare. 

– Att en operatör, som varit duktig på att lyssna och känna hur riggen mår, plötsligt i och med fjärrstyrningen blir tvungen att helt lita på systemet är en process i sig. Men sen när allt väl är på plats blir fördelarna tydliga, säger Fredrik Lindström. 

Även om själva automatiseringen av riggarna nu är klar återstår fortfarande mycket arbete. 

– Nu ska vi följa upp det hela och fortsätta utveckla system och arbetsprocesser tillsammans med kunden. 

Lättare att samarbeta tack vara fjärrstyrningen

På skrivborden framför Felicia, Niklas och Julia visar fem skärmar allt de behöver veta för att kunna övervaka borrandet och förflytta riggarna. När de behöver ta en paus, gå på toaletten eller hämta en kopp kaffe är det ofta inga problem att låta en kollega ta över deras station en stund. 

LÄS MER: Så automatiserar Roy Hill hela sin truckflotta med Epiroc och ASI Mining

– Det är ett väldigt fritt arbete nu, säger Felicia. 

För Julia, som är gravid, har fjärrstyrningen inneburit att hon inte behövt byta tjänst under graviditeten, något hon annars blivit tvungen till. 

– Som gravid får man inte vara nere i gruvan, så jag hade blivit omplacerad. Men det behövs inte nu, när jag är som vilken kontorsperson som helst! 

Han är Sveriges yngsta borr- och sprängentreprenör

Han har jobbat med maskiner sedan han var tretton år och har alltid vetat att han ville driva eget. I dag är Anton Johansson 23 år och stolt ägare av två borriggar. 

Foto: Joakim Ericsson

När Anton Johansson bestämmer sig för något, då ger han sig inte förrän det har blivit så. Kanske är det en förklaring till varför han redan som 23-åring har en gedigen arbetslivserfarenhet, både som anställd och som egenföretagare. 

– Jag har jobbat sedan jag var 13 och fick följa med min morbror ut på jobb, han är egenföretagare inom skogsbruk. Sedan dess har siktet alltid varit inställt på att själv driva eget, säger han. 

Kom på ett bananskal

Men att det var bergbranschen han skulle hamna i var inget han hade planerat. Inte minst övriga i familjen blev förvånade. De hade trott att han skulle bli skogsbrukare, han också. 

– Det var verkligen en bananskalsgrej! Jag kände en arbetsledare på ett av de stora bergföretagen. Han undrade om jag inte ville testa att jobba som sprängare. Jag tyckte det lät kul och fick en lärlingstjänst där. Det var tufft men lärorikt. Den första tiden var jag propphjon, bar grussäckar dagarna i ända och proppade igen hål. Jag fick kämpa på tills jag var redo för nästa steg, berättar Anton. 

LÄS MER: Efter 15 år i branschen har han hittat lugnet med sin SmartROC T40

Efter en tid som sprängare kände han att det var dags att ta klivet. En kompis i Stockholm, som själv hade fyra borriggar, peppade och hjälpte honom att komma i gång. 

Det faller ett ihärdigt regn över bergtäkten i Hagfors, där han jobbar sedan några veckor tillbaka. Det passar illa, just i dag är det dags att losshålla 50 000 ton berg och Anton suckar. 

– Jäkla typiskt att det ska börja regna precis när vi ska spränga! Men det går nog ändå, säger han. 

”Jag har gett mig fan på att köra så hårt jag bara orkar under i alla fall några år. Efter det har jag förhoppningsvis en bra grund att stå på och kan lugna mig lite”

Arbetar stenhårt 

Han kommer från Luleåtrakten och bor i en norrbottensgård i den lilla byn Vitå tillsammans med sin sambo Li – även om han under långa perioder är mer borta än hemma.

– Nu har jag till exempel snart varit borta i en månad. Men det gör mig inte så mycket. Jag är ändå vid riggen från halv 6 på morgonen till åtta på kvällen. Om jag jobbar mer än vad som är sunt? Absolut! Men jag har gett mig fan på att köra så hårt jag bara orkar under i alla fall några år. Efter det har jag förhoppningsvis en bra grund att stå på och kan lugna mig lite, säger han och tillägger att han nog ändå inte hade trivts med ett vanligt 7–16-jobb. 

LÄS MER: SmartROC T40 – riggen som är världsmästare i snålhet

– Jag har legat borta i hela mitt arbetsliv, sov i skogskojor när jag hjälpte min morbror i skogen i tonåren. Det är så jag har lärt mig att jobba, helt enkelt. 

Dessutom, lägger han till, är det lättare att jobba mycket när han vet att han gör det för sig själv. För sitt eget företag och varumärke.

– Det handlar om att få styra sin egen vardag och få sätta min prägel på det arbete jag utför. Jag vill inte jobba för ett företag där det bara går ut på att tjäna så mycket pengar som möjligt. De som anlitar mig ska veta att jag inte gör några hafsjobb. Jag vill utföra borr- och sprängjobb på ett snabbt men alltid säkert och noggrant sätt. Det är min devis. 

Det känns inte minst viktigt eftersom han både borrar och spränger. 

– Arbetet med explosiva varor får aldrig vara stressat, det får ta den tid som behövs. Säkerheten måste alltid gå först. 

Vill både borra och spränga

Än så länge är det bara han i den egna firman Berg Nord AB. Om man inte räknar med Brutus och Maria, förstås. Riggarna. 

– De är ju också individer! Brutus är min första rigg. Det är en Atlas Copco D7 från 2008. Den är gammal, men jäklar vad mycket rigg jag har fått för pengarna! Den är lite vrålig av sig vid starten, men när han väl är i gång går han hur bra som helst. 

Maria, döpt efter Antons mamma, är en FlexiROC T35:a. Den köpte han i januari tidigare i år, för att han ville ha mer bergtäktsjobb. 

– Den är den jag har med mig här i Värmland. Jag är riktigt nöjd med den! Den är så potent, har extremt mycket kapacitet. Och så är hon väldigt pålitlig. 

Men det allra bästa med T35:an är HNS-systemet, tycker han. 

– Det är ett sådant lyft i vårt arbete att kunna jobba med det. Sparar så enormt mycket tid. 

Sugen på en tredje 

Regnet till trots har Anton kopplat hela salvan och det har blivit dags att fyra av. Även om det är kul att spränga uppskattar han borrandet också.

 – Framför allt är det kul att få göra bägge delarna, ha ansvar för hela förloppet. Det blir så mycket mer intressant då, jag lär mig något nytt varje dag, säger han. 

Att som 23-åring äga två borriggar är inte bara ovanligt, Anton är – vad han vet – än så länge helt ensam om att vara en så ung riggägare i Sverige. Och fler riggar ska det bli. 

– Jag planerar att köpa antingen ytterligare en T35:a eller en SmartROC T40 till sommaren. Kanske allra helst en SmartROC, en nyare maskin har ju så extremt bra bränsleekonomi och det lockar ju förstås. Men jag måste först rekrytera en borrare, vilket verkligen inte är det lättaste nu för tiden, säger han.

–  Men målet är ju helt klart att låta företaget växa. I framtiden vill jag ha flera både borrare och sprängare anställda. Och eftersom jag är en tjurskalle av rang kommer det att bli så!

Fakta Anton Johansson 

Ålder: 23 år 

Bor: I byn Vitå utanför Luleå 

Jobbar på: Egna företaget Berg Nord AB 

Familj: Sambon Li och hundarna Alba, Lily, Polly och Dex. 

Bästa husvagnsunderhållningen: Ser just nu Game of Thrones – för tredje gången. 

”Vi spränger bara tio meter under golvet på stadshotellet!”

I Varberg pågår just nu ett enormt byggprojekt. Förutom en ny station för både tåg och bussar ska järnvägen som passerar genom centrum bli dubbelspårig och ledas ner under jord – i en tunnel rakt under centrum. Bitz magasin följde med ner i underjorden tillsammans med tunnelborrarna.

Text: Marko T Wramén Foto: Jonas Arneson

Det kommer att bli tystare i Varberg i framtiden. När jätteprojektet är klart kommer mycket av tågbullret som finns i dag att försvinna. Dessutom kommer fler tåg att få plats på spåren, och säkerheten att öka. Och när järnvägsspåren läggs i tunnel och hamnen flyttas norrut kan Varberg växa ut mot havet i den nya stadsdelen Västerport.

– Det här är det största uppdraget vi har i dag i Sverige, det är verkligen ett jättejobb, förklarar projektchefen Nils Ahlfors på företaget Implenia Sverige som fått entreprenaden för det nio kilometer långa järnvägsprojektet, värd 3,5 miljarder kronor. 

”Det här är det största uppdraget vi har i dag i Sverige, det är verkligen ett jättejobb”

– Det är roligt att arbeta med helheten, vi gör ju inte bara en del utan hela rasket, det är spännande! Och när vi är klara kommer det att bli ett fantastiskt lyft för Varberg, fortsätter Nils Ahlfors entusiastiskt.

– Svårast blir att koordinera det nya stationshuset och stationsområdet. Där måste allt klaffa i tid även med Jernhusen (som har stationsbyggnaden), kommunen, Trafikverket och regionen med bussarna i Hallandstrafiken, det blir en utmaning. Den nya stationen blir ju hjärtat i det nya Varberg. Det ska bli både vackert och smidigt att ta tåg och buss och byta däremellan, och att ta sig till och från stationen. 

LÄS MER: Nya Boomer M20 – världens första ortdrivningsrigg med intern hydraulik

Från sex olika fronter

Just nu arbetar cirka 400 personer med projektet i Varberg, de blir ytterligare 50–100 när betongarbetena kommit i gång fullt ut. Ett 50-tal av dem arbetar med själva tunnelbygget och här är Johan Asplund chef, blockchef bergtunnel som det heter.

– Vi jobbar dygnet runt med fyra dagskift och två nattskift och från totalt sex olika fronter. Det är väldigt speciellt att borra och spränga mitt i en stad. Vi passerar till exempel bara tio meter under golvet på stadshotellet, det ställer extra höga krav på dämpning av vibrationer och buller. Det är en kul utmaning.

Vi passerar bara tio meter under golvet på stadshotellet, det ställer extra höga krav på dämpning av vibrationer och buller. Det är en kul utmaning.

I centrum för arbetet står fyra gigantiska borriggar, som alla har fått sina egna namn. I norra tunnelöppningen används Therése, en Boomer WE3 som är döpt efter en tjej på kontoret i Stockholm, och Ingeborg, en Boomer XE3 som fått sitt namn efter en hertiginna av Varberg på 1300-talet. Vid södra tunnelöppningen har man också en av varje av Boomer WE3 och XE3, här heter maskinerna Birgitta, också döpt efter en anställd, och Solveig, som fick ett klassiskt fornnordiskt namn. Boomer XE3:orna har en teleskopmatare på mittbommen för att det ska gå att borra där det är trångt.

Kan borra 30 meter djupa hål

Vi träffar Johan Asplund på ytan där vi får rejäla stövlar, hjälmar, västar, hjälmlampa, hörselskydd och en spårsändare. Sedan går vi ner under jorden i den norra tunnelöppningen. Det doftar vått berg och droppar vatten från taket, och längre fram dånar en borrmaskin i servicetunneln. Men vi svänger vänster och kommer in i den stora huvudtunneln. Här möts vi av den enorma Therése. 

– Den här borren har tre borrarmar, på varje sitter ett sex meter långt borrstål med en borrkrona längst fram. Sedan har vi också skarvmagasin på varje borrarm med åtta stycken tre meter långa skarvstål så att vi kan borra 30 meter djupa hål, berättar Johan Asplund.

– Just nu borrar vi in spilingbultar i en båge i taket, det är sex meter långa och 32 millimeter tjocka armeringsstänger. När vi sedan spränger nästa gång stabiliserar de taket ovanför.

– Vi är glada att vi jobbar med Cop 4038. Det är den kraftigaste maskinen med 40 kilowatts kraft i varje borr, så det går snabbt att arbeta. 

Nöjd med borren

I förarhytten högt ovanpå sitter borrare Johan Pirsech från Askersund med utmärkt översikt över arbetet. Härifrån styr han varje borr med en joystick och har två bildskärmar som visar exakt var borrkronorna är i förhållande till ritningen.

– Det går kanonbra att borra med den här. Den gör vad den ska. Det är en otroligt bra borr, och den håller bra med tanke på vilka påfrestningar den utsätts för. 

LÄS MER: De bygger nya flygplatser på Grönland med maskiner från Epiroc

Johan Pirsech berättar att han alltid kör Therése.

– Det finns ju individuella skillnader mellan maskinerna, de har sina egenheter och personligheter. Och så är de förstås olika konfigurerade. Ingeborg har till exempel en teleskopmatare som gör att vi kan komma åt och borra i trängre utrymmen. Den använder vi i servicetunneln. Den vanliga borrarmen är åtta meter lång, det hade inte gått där, servicetunneln är ju bara sex meter bred. 

– De är också förvånansvärt enkla att flytta på. Det tar bara ett par minuter för oss att köra riggen till en annan plats i tunneln för att borra där.

Johan Pirsech började i yrket i Zinkgruvan där han fick gå vid sidan om och lära sig arbeta med E2, en mindre borrmaskin från Epiroc.

Apropå hållbarhet så har Implenia en egen serviceverkstad på plats med egna tekniker och mekaniker. Att jobba mycket med förebyggande underhåll är en förutsättning för att kunna hålla arbetstempot högt och utan avbrott nere i tunneln.

– Vi har också ett fullserviceavtal med Epiroc som fungerar väldigt bra, tycker tunnelchef Johan Asplund. Då får vi så hög kapacitet som möjligt i berget, precis vad vi behöver.

Fina berg för borrning

Hela den 2,7 kilometer långa tunneln kommer att ligga under grundvattennivån så det gäller att täta ordentligt.

– Efter sprängningen injekteringsborrar vi, då sprutar vi in betong i borrhålen för tätning. Och så borrar vi in bultar som vi sedan fäster armeringsnät i, därefter sprutar vi mer förstärkningsbetong ovanpå. Totalt blir det ett 300 millimeter tjockt armerat valv på insidan av tunneln. Här arbetar vi mest i svenskt urberg med granit och gnejs, men det finns också charnockit, som är ännu hårdare. Det här är riktigt berg, bra berg, som är fint att jobba i, förklarar Johan Asplund.

De fyra borrarna använder totalt 1 800 liter vatten i minuten. För att göra arbetet mer miljövänligt har man därför ett eget reningsverk som filtrerar och återanvänder samma vatten. Förra året kunde de spara 4 000 kubikmeter på det här sättet.

Innan vi skiljs åt frågar vi Johan Asplund vad som är mest spännande med arbetet.

– Ingen annan människa på jorden har varit på den här platsen före oss. Det är skoj! Och ständiga förändringar i bergkvalitet ger omväxling och utmaningar som vi löser tillsammans, det är spännande och ger stor omväxling. 

Vanliga frågor om Varbergstunneln

Hur stort är projektet med Varbergstunneln?

Hela projektet omfattar nio kilometer dubbelspår mellan Varberg och Hamra. Själva tunneln blir 2,7 kilometer lång och består av en 13,6 meter bred spårtunnel samt en sex meter bred servicetunnel. 

Hur mycket berg sprängs ut för att bygga Varbergstunneln?

Totalt spränger och borrar man loss 430 000 kubikmeter berg. Det blir 1,3 miljoner ton som ska bli bortfraktat. Lastbilarna körs på natten för att minimera trafikstörningarna. Det mesta av det bortsprängda berget krossas och återanvänds i bygget samt till andra stadsutvecklingsprojekt i Varberg. 

När kommer Varbergstunneln att vara klar?

Den första sprängningen i tunneln skedde våren 2020. Man räknar med att göra den sista sprängningen i mitten av 2023. 

Hur mycket sprängmedel används vid en sprängning?

Vid en sprängning används uppemot 1 000 kilo sprängmedel. Detonationerna pågår i upp till tio sekunder och lossar cirka 500 ton bergmassor. Vid varje sprängning når man tre till sex meter längre in.

Vad är ett genomslag när man borrar en tunnel?

När tunnlarna möts på mitten kallas det genomslag, då blir det genomslagsfest! Kring lucia 2024 ska trafiken öppnas i tunneln, sedan arbetar man ytterligare ett år med projektet – färdigställer, river gamla spår och annat.

Hur många tvärtunnlar byggs för Varbergstunneln?

Nio korta tvärtunnlar utspridda med 300 meters mellanrum förbinder spårtunnel och servicetunnel. Tvärtunnlarna har slussar för brandskydd. 

Avsnitt 4: Borrsystem, vad är det?

Att sätta sig in i borriggens borrsystem är inte helt enkelt – bara namnen får många att klia sig i huvudet. Epirocs borrmästare hjälper dig att förstå hur borriggens borrsystem funkar och hur det lönar sig att ha koll på det.

Efter 15 år i branschen har Daniel hittat lugnet med sin SmartROC T40

0

Tjugo år i yrket på nacken, med erfarenhet av inte mindre än nio olika borriggar. Inte konstigt att Daniel Backlund känner sig varm i kläderna i rollen som operatör. 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Henrik Mill

När Daniel Backlund satte sig i skolbänken för att utbilda sig till bergarbetare kände han sig lastgammal. Ungdomarna omkring honom hade precis gått ut nian – själv var han redan pappa och hade hunnit med flera år i yrkeslivet. 

– Jag var 25 och hade jobbat på en kassaskåpsfabrik ett tag, men var trött på att stå på industrigolvet. Jag ville vara utomhus! Eftersom några kompisar till mig höll på med sprängning blev jag intresserad – men på den tiden var det enda alternativet för att ta sig in i branschen att gå gymnasieutbildningen i bergteknik. Åtminstone där jag bor, i trakterna kring Nora, berättar han över telefon från hytten på sin SmartROC T40

Det var med andra ord inget annat att göra än att plugga bland tonåringarna. Lyckligtvis behövde Daniel bara gå ett år för att få det han behövde – sprängkortet. Sedan väntade en lärlingstjänst på Berg och byggteknik i Norberg. Och yrkesvalet har han aldrig ångrat. 

LÄS MER: ”Det skönaste är att arbeta i en bergtäkt där jag inte ser en människa på flera vecka”

– Jag blev verkligen fast direkt. Jag älskar sprängning! Eller egentligen hela grejen. Det är så kul när det blir precis som man planerat, säger han samtidigt som han borrar ytterligare ett hål i bergtäkten strax utanför Västerås. 

Det är här han är stationerad sedan flera år tillbaka, som anställd på Hallstahammars Sprängtjänst. Borrningen hörs inte alls genom telefonen, riggens ljuddämpare ser till att ljudnivån inne i hytten är behagligt låg. 

– SmartROCen är hyfsat tyst som det är, men med ljuddämpare blir det ännu bättre. Det blir ju rätt många timmar härinne, så visst gör det skillnad jämfört med en maskin utan ljuddämpare, säger han. 

Många maskiner genom åren 

Daniel vet vad han pratar om när han jämför olika riggar. Under sina år ute på berget har han kört hela nio stycken, varav fyra kom direkt från fabriken när han fick dem. 

– Jag började med en Commando som jag åkte runt och borrade jordsten med. Sedan blev det en radiorigg från Atlas Copco, en D7RRC. Därefter körde jag Sandvik i något halvår, innan jag gick över till en D9C. Det var en riktigt bra maskin det, säger Daniel och minns tillbaka. 

LÄS MER: Skurubron – ett på många sätt extremt uppdrag

– Den var så direkt på hydrauliken! Men den drog mer bränsle förstås, det här var ju innan miljömaskinerna kom. 

Efter några år med mycket sprängning för vägbyggen satsade Daniel på att, för NCC:s räkning, börja jobba på bergtäkter i stället. Och i den branschen har han stannat. 

”Jag älskar friheten – att få sköta mig själv utan att någon säger åt mig hur jag ska göra”

– Jag längtade efter att inte behöva anpassa mig efter andra maskiner och sprängningar omkring. Bergtäkter passar mig och jag älskar friheten – att få sköta mig själv, göra det jag ska utan att någon säger åt mig hur jag ska göra jobbet bättre. Jag vet att jag gör mitt yttersta hela tiden. 

Gillar att skruva på inställningarna

På NCC fick han först en helt ny SmartROC T35, en av de första i den modellen som kom ut på marknaden, men gick sedan över till sin första SmartROC T40. 

– Och för några år sedan började jag jobba med den jag har nu. En T40 med ljuddämpare som jag har döpt till Elsy, efter min ena dotter. Jag trivs väldigt bra med SmartROCen. Det är en riktigt bra maskin att köra i bergtäkter med och funkar precis som jag vill. Men det allra bästa med den är borrmaskinen som sitter på, COP 2560. Den har en lugn och fin gång och är snäll med borrstålen. Och så funkar den väldigt bra med 76 mm styrrör, T51-stänger och borrkronor upp till 102 mm. 

Han kör autoborrning ”bara när han sitter med lunchlådan” och drar sig inte för att skruva på riggens inställningar, eller på borrsystemen. 

– Det där beror ju på hur intresserad man är, det är mycket data men jag tycker det är kul att trixa lite. Det är alltid skoj när det blir bättre! Och så vill man ju förstå vad man håller på med, säger Daniel och berättar att det blivit en hel del samtal till Epiroc under åren. 

– Vi har ett fint samarbete. Alla, både de jag brukar kontakta där och jag, strävar ju efter att det ska bli så bra som möjligt. 

Slitigt köra på borrmeter

Att Daniel Backlund är noggrann är ingen hemlighet – hans vänner kallar honom pedant. Det stämmer kanske, medger han, men bara när det handlar om jobbet. Privat är han inte lika ordentlig. 

– Jag gillar att ta hand om mina grejer! Helt enkelt för att det är roligare när ett arbetsredskap fungerar och ser snyggt ut än när det inte gör det, säger han.  

”Jag har jobbat stenhårt i femton år. Inte för att någon egentligen krävt det av mig, snarare tvärtom”

Men att ständigt vara noggrann tar tid, och för många timmar på jobbet sliter på kroppen – även om man själv har valt det själv och tycker det är kul. 

– Jag har jobbat stenhårt i femton år. Inte för att någon egentligen krävt det av mig, snarare tvärtom. Men jag är dålig på att göra något halvdant, och att borra och spränga i berg blir som en livsstil. Man kör bara på och har kul, säger han. 

I dag tar Daniel det lugnare. Att göra ett bra jobb är fortfarande viktigt, men han är trygg i sin yrkesroll och vet att det han gör är gott nog. 

– Sedan hjälper det att jag har ett så varierande jobb i dag här på Hallstahammars Sprängtjänst – att jag både får borra och spränga. Att varva lite ger energi! Sedan är det ju viktigare att må bra än att maxa borrmeter. Man blir ju inte yngre direkt … 

Fakta: Daniel Backlund 

Ålder: 45 

Bor: Nora 

Familj: Sambo och två döttrar

Borriggar han kört: Sandvik Commando, Atlas Copco D7RRC, Sandvik DX780, Atlas Copco D9C, Epiroc SmartROC T35 och tre stycken Epiroc SmartROC T40. 

Motto: Man ska göra rätt för sig och göra så gott man kan! 

Avsnitt 3: Hur underhåller du din borrvagn?

Håller du koll på din maskin? Dagligt underhåll på din maskin kan vara helt avgörande för både plånboken och arbetsglädjen. Stefan tipsar om vad du bör göra!

Bakom kulisserna: Här är alla nyheterna med nya uppdaterade FlexiROC T15

Ny motor, andra nipplar och bättre, mer användarvänlig display. Det är bara några av uppdateringarna som ska göra Epirocs ”lilla” rigg T15 ännu mer pålitlig. 

Mitt arbete med FlexiROC T15 handlar om att hela tiden höja maskinens kvalitet, tillförlitlighet och prestanda. 

Det säger Marcus Leu, som är global produktchef för Epirocs hyttlösa riggar. Han är den som ansvarar för utvecklingen av FlexiROC T15, Epirocs minsta hydrauliska topphammarborrigg. En maskin som ofta används för mindre anläggningsjobb, för sprängning för husgrunder och rörgravar. 

”För våra mindre kunder, är hög tillförlitlighet extra viktigt. De har ofta inte några jättemarginaler för oförutsedda utgifter. Därför känns det bra att vi nu har förbättrat riggen där vi kan”

– FlexiROC T15 slår över alla kundsegment – den är ofta en del av en större maskinflotta men är också väldigt vanlig bland de små entreprenörerna. Och för just dem, våra mindre kunder, är hög tillförlitlighet extra viktigt. De har ofta inte några jättemarginaler för oförutsedda utgifter. Därför känns det bra att vi nu har förbättrat riggen där vi kan. 

Ny motor med bättre prestanda

Den största förändringen är att borriggen fått en ny motor, en Caterpillar 2.2 55 kW. Den har högre prestanda än den tidigare, vilket i sig ger en längre livslängd. 

– Sedan är Caterpillar jätteduktiga på service och reservdelar också. Det är förstås något som även kommer att gynna slutkunden, säger Marcus Leu. 

LÄS MER: Köpa begagnad borrigg? Här är 10 saker att tänka på

Den nya motorn möter självklart också de rådande utsläppskraven – nya krav släpps vartannat, vart tredje år och Epiroc byter alltid motor i samband med det. 

– Men nu passade vi alltså på att även höja prestandan i samma veva. 

Färre reparationer och enklare service med nya FlexiROC T15

För att öka motståndskraften på mataren, som utsätts för stora påfrestningar vid borrning, har skottgenomgången blivit förstärkt. Med mer skyddade komponenter i det här området kommer troligen både underhållet och reparationerna att minska. Marcus Leu och hans kollegor har också valt att ändra sugriktningen på fläkten. 

– Det gjorde vi primärt för att klara kylningen på den nya, kraftigare motorn. Men också för att få in mindre damm genom att suga bakifrån i stället för framifrån. Det kommer att göra det enklare att rensa kylaren, säger han. 

Riggens nipplar har bytts ut till JIC och även displayen har uppdaterats. 

– Det är en färgdisplay som är betydligt mer användarvänlig än den tidigare. 

För Marcus Leu är förhoppningen nu att T15-användare ska få ännu mer glädje av sin maskin, ännu längre. 

– Generellt är prestandan på den här maskinen redan allmänt hög, men bra kan alltid bli bättre och vi kommer aldrig att sluta jobba för att ytterligare öka riggens tillförlitlighet. 

Det här är de nya uppdateringarna på FlexiROC T15 

  1. Ny motor, Caterpillar 2.2 55 kW.
  2. Nipplarna har bytts ut till JIC.
  3. Skottgenomgången har förstärkts för att skydda komponenterna i mataren. 
  4. Ny, användarvänlig färgdisplay. 
  5. Ändrad sugriktning på fläkten ger mindre damm i kylaren. 
  6. Servicepunkter i maskinen har blivit lättare att komma åt.

Vanliga frågor om FlexiROC T15

Vilken motor har nya Epiroc FlexiROC T15?

Nya FlexiROC T15 har fått en ny Caterpillar 2.2 55 kW motor.

Vilka är uppdateringarna på nya FlexiROC T15?

FlexiROC T15 har uppdaterats med en ny motor från Caterpillar, skottgenomgången har förstärkts för att skydda komponenterna i mataren, den har fått en ny färgdisplay, sugriktningen på fläkten har ändrats för mindre damm i kylaren och servicepunkterna har gjorts om för att bli lättare att komma åt.

Livet som servicetekniker: ”Jag har alltid tyckt om att skruva och kolla hur saker fungerar”

Hur är det att jobba som servicetekniker för Epiroc? Häng med Gustaf Anveland under en dag. Han jobbar till största delen i Bolidens gruva i Garpenberg.

Text: Karin Jansson Foto: Maria Hansson

Solen lyser från en ljusblå himmel och termometern visar ett par plusgrader när Gustaf Anveland styr sin tjänstebil ner på rampen som leder ner till 1 054 meters djup. En vit dimma gör sikten kort i de första kurvorna. 
– Jag brukar köra minst sex mil per dag. Det blir fyra mil till och från jobbet och minst två här nere, säger Gustaf. 

Nere på 1 054 meter ligger en kontorsdel med matsal. Gustaf byter stövlarna mot foppatofflor och inleder dagen med Teamsmöten. Om en vecka ska en självkörande truck provköras, ett projekt Gustaf jobbat med i två år och som nu är inne i en intensiv fas. 

 – Det känns bra att vi kommer i gång med provkörningen. Tanken när jag började här var att jag bara skulle jobba med automationen av trucken, men nu har jag blivit Epiroc-Gustaf i gruvan. Folk hugger tag i mig när de behöver hjälp med saker. Det är roligt. 

LÄS MER: Bakom kulisserna – en ny bergbult testas på svenska marknaden

Trucken ska gå i skiftskarvarna så att produktionen inte avstannar. Remotestyrda lastare finns redan i gruvan.

Gustaf tar ett samtal utanför kontrollrummet och stämmer av några detaljer angående dagens jobb

– Det är ett första steg. Sedan får vi se hur det kan utvecklas i framtiden, jag kan tänka mig att vissa delar av gruvan blir automatiserade även dagtid. Framför allt om man går djupare. 

Skönt under jord

Gustaf har jobbat på Epiroc i tre år. Innan dess var han tekniker och planerare för en skogsmaskinstillverkare. 

– Jag lockades av miljön i gruvan, av att det är lite annorlunda. Men jag hade faktiskt aldrig varit här nere innan jag skrev på kontraktet för jobbet som servicetekniker. Första gången jag åkte ner tänkte jag att oj, ska jag åka den här vägen ner varje dag? Men man vänjer sig och nu tycker jag att det är skönt att vara under jord. Det är praktiskt att ha samma väder varje dag. 

Kontrollrummet under jord i gruvan låter operatörerna fjärrstyra borriggarna

Han började som serviceledare och nu jobbar han på enheten teknisk service, som skapades förra året. Men egentligen är Gustafs tjänst en blandning av servicetekniker, produktspecialist och supervisor. 

– Vi får se hur den utvecklar sig i framtiden, men jag tycker om att göra olika saker. Jag är inte expert på någon av maskinerna men jag vet hur man hittar information och vem jag kan ringa för att få hjälp. 


Ville inte bara sitta vid en dator

Teknikintresset har funnits där så länge han kan minnas. 

– Jag har alltid tyckt om att skruva och kolla hur saker fungerar. Jag gjorde värnplikten som motortekniker i ubåtsförsvaret. Sedan pluggade jag industriell datateknik på högskolan, men hoppade av och körde lastbil några år. Jag kände att jag inte bara ville sitta vid en dator hela dagarna, men jag har ändå fått med mig kunskaper om automation från utbildningen. 

LÄS MER: Uppstarten av en ny borrigg – därför är den avgörande


Efter förmiddagens möten är det lunchdags. Gustaf värmer sin matlåda i mikron och slår sig ned vid ett av borden i matsalen, invid en ljusterapilampa. 

Gustaf tar lunch i en av matsalarna under jord i Garpenbergsgruvan.

– Jag har alltid med mig eget vatten och egna bestick, jag vet aldrig var jag kommer att äta. Ibland blir det i någon av de mindre matsalarna ute i rampen och då måste man ha med egna saker, säger han och hugger in på sin spaghetti med köttfärssås. 

Gustaf tävlar i roadracing på fritiden

Under lunchen vill många komma fram och prata. Både om tekniska problem där Gustaf kanske kan hjälpa till, men också om motorcyklar. Gustaf tävlar i roadracing och en stor del av fritiden går åt till att skruva på motorcykeln. 

– Roadracing är en liten sport i Sverige och närmaste banan ligger utanför Karlskoga, Gelleråsen. Så det blir en del resor.

Han började som mekaniker åt en elitförare och blev sugen på att prova själv. Målet är att komma upp i elitklassen så småningom.

På fritiden tävlar Gustaf i roadracing och har fått med arbetsgivaren Epiroc som sponsor

– Ett race är ungefär 25 minuter långt och det är en konstant adrenalinkick. Jag tycker om att det är en tight fight och mycket omkörningar. Vi ligger på gränsen hela tiden för däckens grepp, så visst blir det en del krascher, säger Gustaf och visar en film på mobilen av sin senaste, där han bröt nyckelbenet för tredje gången.

Efter lunchen tar han på sig hjälm, stövlar och bältet med andningsmasken och åker ut i gruvan. Första stoppet är på 602 meters djup, hos en av Epirocs borrmaskiner där borren inte slår i som den ska. Gustaf ringer en specialist och kan lösa problemet tillsammans med operatören. 

Sedan blir det ett besök vid den automatiserade trucken. Den har 42 tons kapacitet och ska köra 2,4 kilometer fram och tillbaka i gruvan. 

Gruvtrucken med 42 tons kapacitet, en Minetruck 42 testas ut för autonom självkörning

– Vi har provkört på plant underlag och testat att maskinen beter sig som förväntat även i backar, säger Gustaf. 

Det bästa med jobbet som servicetekniker är flexibiliteten

Före utrymmet där trucken ska köra sitter två automatiserade ljusgrindar som han har installerat. De utgör en säkerhetssluss, när man passerar den första ska trucken stänga av sig.

Vid tvåtiden är Gustaf klar i gruvan för i dag. En vanlig arbetsvecka är han under jord tre eller fyra dagar. Ibland jobbar han hemma och tar möten. 

Gustaf stannar till och pratar med kollegorna från Boliden utanför kontrollrummet i den toppmoderna Garpenbergsgruvan.

– Det bästa med jobbet som servicetekniker är flexibiliteten, att jag styr mina dagar själv. Om något har hänt på natten kan jag vara på plats klockan sex, andra dagar tar jag tidiga möten hemma och kommer senare. Det är frihet under ansvar. Vi har också ett bra team i teknisk service och en väldigt bra chef. Det gör att det känns som att vi jobbar ihop, fast vi är på olika ställen. 

Fakta Gustaf Anveland

Gör: Servicetekniker åt Epiroc, arbetar till största delen i Bolidengruvan, Garpenberg Ålder: 39 år
Bor: Stora Dicka utanför Avesta
Familj: Två barn, 7 och 14 år gamla Intressen: Roadracing och att meka med motorcykeln Det bästa med jobbet: Flexibiliteten 

Epiroc startar podcast för operatörer inom bergborrning

Hur blir du en riktigt effektiv borroperatör? Hur fungerar egentligen borrsystemen och hur ska du bete dig för att bli chefens favorit ute på berget? Det får du svar på i Epirocs nya podcast Borrmästarpodden. 

Tekniken på moderna borrvagnar utvecklas snabbt, med många nya system och funktioner att hålla reda på. Utvecklingen gör livet ute på berget effektivare och säkrare, men det ställer också nya krav på de som jobbar i yrket. Det gäller att hålla sig uppdaterad. 

Detta vill Epiroc hjälpa sina lyssnare med. I Borrmästarpodden lotsar journalisten Johanna Paues Darlington och Epirocs borrmästare Stefan Löfdahl borroperatörer till en enklare och mer effektiv arbetsvardag. 

LÄS MER: Erfaren vs ny operatör – det här kan de lära sig av varandra

Två personer pratar in i en mikrofon. Texten Borrmästarpodden syns med gul text i bildens nedre del

 – Vi tycker att det här ska bli otroligt roligt och känner oss ödmjuka inför att få vara med i operatörernas öron ute på berget framöver. Framförallt kommer vi att fördjupa oss i ämnena teknik, produktivitet och säkerhet. Det är frågor som vi vet är viktiga för operatörerna, säger Stefan Löfdahl, som varit aktiv i borrbranschen i 26 år. 

Tanken är, fortsätter han, att lyssnarna erfaren som ny i yrket ska få bra tips och insikter i varje avsnitt. Erfaren som ny borrare.

– Förhoppningsvis kommer det att finnas något för alla. 

Svårare än många tror

I varje avsnitt tar programledarduon upp olika ämnen inom borrning i berg, där Epirocs experter delar med sig av goda råd om säkerhet och effektivitet. Men också om nya initiativ som tagits och innovationer som kan hjälpa borrare att maxa sina färdigheter. Johanna Paues Darlington, som förutom att producera och programleda Borrmästarpodden också är redaktör för Epirocs Bitz Magasin, har inte haft några problem att hitta ämnen att ta upp i podden. 

– Bergborrning kan verka simpelt för de som inte har koll på branschen, men man inser snabbt hur mycket kunskap en riktigt skicklig borrare behöver ha. Det är ett ständigt lärande för den som vill fortsätta vara bra. Dessutom förändras branschen snabbt nu för att kunna möta framtiden på ett mer produktivt och hållbart sätt. Det ger oss ännu mer att prata om!

Borrmästarpodden hittar du Apple PodcastsSpotifyRSS feedAmazon MusicStitcherPodbean, Google Podcasts, och andra plattformar där poddar finns.

Avsnitt 2: Hålnavigering, hur funkar det?

Att både göra och arbeta efter en borrplan hör till vardagen som operatör. I detta avsnitt går vi in på konsten att placera borrhålen helt rätt i berget för att få till sprängningen så effektivt som möjligt och hur går det till med ett hålnavigeringssystem.

Vi får också hänga med när en ny typ av bergbult testas i Sverige. Det är en så kallad Helixbult som testas i en gruva av Epiroc med New Concept Mining. 

Avsnitt 1: Borra riktigt effektivt – hur då?

Äntligen är vi igång! Det diskuteras om hur man blir en effektiv operatör, vilka aspekter bör en operatör fokusera på och hur tänkter man kring borrmeter egentligen?

Första avsnittet handlar om hur man man tänker kring borrmeter och vilka parameter man bör tänka på för att bli en effektiv borrare.

Epiroc lanserar Boomer M20 – världens första ortdrivningsrigg med intern hydraulik

Epiroc tar ett rejält kliv framåt inom underjordssegmentet genom att lansera världens första ortdrivningsrigg med intern hydrualik. Epiroc Boomer M20 som presenterades igår är utvecklad och konstruerad för att minimera oplanerade stopp och maximera drifttid och prestanda i mycket krävande miljöer genom att ta bort en av de största anledningarna till oplanerade stopp i underjordisk borrning – behovet av att stoppa produktionen för slangbyten.

En utmanande del av arbetet under jord är det dagliga slitaget på hydraulslangarna. Fallande sten och skärv och kontinuerligt slitage mot tunnelgolv och väggar för med sig dagligt slitage och ständiga slangreparationer.

Epiroc Boomer M20:s slanglösa bomkonstruktion minskar risken för oplanerade stopp för slangreparationer, så man därmed kan minska stoppen även under de tuffaste förhållandena.

Female operator with hard hat in cabin of Boomer M20 Battery

Niklas Berggren som är produktcef på Eprics underjordsdivison berättar att den nya riggen är utvecklad i nära samarbete med nyckelkunder. Boomer M20 är resultatet av omfattande forskning och tester i verkliga förhållanden, berättar Niklas.

Spektakulär lansering

För att verkligen lyfta fram den innovationen har Epiroc tagit fram en spektakulär kampanjvideo där en Boomer M20 balanserar på sina, robusta bommar på en bergstopp. Hisnande är bara förnamnet. Epirocs VD och koncernchef Helena Hedblom är ansiktet utåt för den nya innovationen i kampanjvideon.

”Vi gör det vi gör för att vi älskar känslan av att lösa det grundläggande problemet. För de äventyr och den energi man hittar i nya perspektiv. Boomer M20 är ännu ett fantastiskt exempel på hur vi kan göra skillnad genom innovation”, säger Helena Hedblom.

Upp till 40% ökning i produktion med Boomer M20

”Det här är det perfekta valet för gruvbolag och entreprenadföretag som vill bräcka konkurrenternas borrning med hjälp av innovation”, fortsätter Niklas. Han berättar att säkerheten också funnits med i tankarna sedan dag ett. ”Det är vår högsta prioritet och vi har gjort stora ansträngningar för att förbättra säkerheten för operatörerna med den här riggen”, säger Niklas Berggren.

Hög borrprecision och prestanda säkerställs tack vare automation, fjärrstyrning och digitala borrplaner vilket ger högre tillförlitlighet och kvalitet genom hela borrcykeln.

Genom att använda High Performance Development kan operatören justera och ladda ner borrplaner även längst fram i stuffen, vilket eliminerar behovet av justeringar från ytan.

Med digital borrplanshantering blir borromgångarna längre, mer exakta och ger betydligt mindre överberg. Vi har sett en total kostnadsbesparing på upp till 25 % och en produktivitetsökning på upp till 40 %”, säger Niklas Berggren.

Boomer M20 är utvecklad med säkerhet i fokus.

Genom fjärrstyrningsfunktioner kan operatörer borra på säkert avstånd från riskområden och hålla igång produktionen även vid skiftbyten. Tack vare de flerfunktionella styrspakarna kan operatörerna hela tiden hålla ögonen på arbetsuppgiften. Hytten är konstruerad för att ge optimal sikt, och tack vare buller- och vibrationsdämpande material är bullernivån så låg som 65 decibel.

De säkra bultningsplattformarna är en annan stor fördel som gör att man kan undvika arbete under berg som inte säkrats upp.

Batteridriven drivlina som tillval

Epiroc fortsätter arbetet med elektrifiering inom gruvbrytning under jord, och nya Boomer M20 levereras med en batteridriven drivlina som tillval. En batteridriven Boomer M20 ger ytterligare besparingar när det gäller hälsa, underhåll, ventilation och kylning.

”Med den inbyggda laddaren behöver operatören inte planera för laddning. Det sker istället automatiskt när maskinen är ansluten till elnätet för borrning. Tack vare högkapacitetsbatteriet har Boomer M20 en fantastisk räckvidd och det finns inget som stör driftcykeln ”, säger Niklas Berggren.

Boomer M20 är tillgänglig för kommersiell försäljning i tredje kvartalet 2021 och kommer först till Australien följt av Spanien och Sverige.

Så automatiserar Roy Hill hela sin truckflotta med Epiroc och ASI Mining

0

De tar fram en digital plattform som gör det möjligt att genom automation styra fordon i gruvan, oavsett vilket märke de har på huven. För ett år sedan valde järnmalmsgruvan Roy Hill att satsa på ASI Minings och Epirocs teknik – såhär har det gått hittills.

Det skulle kunna vara planeten Mars. Ett öde landskap, vackert. Mörkt röd jord så långt ögat kan nå, extrema väderförhållanden. Under Australiens sommarmånader står personalen i gruvan Roy Hill i Western Australia ut med stekande heta temperaturer – ibland uppemot 50 grader.

En gruvtruck ses från sidan då den rullar fram med hjälpa automation från Epiroc och ASI Mining

– Bara det gör att man inte gärna vill att människor ska jobba där egentligen. Lägg till att det under regnsäsong ofta är cykloner och blixtstormar. Så fort något sådant är i antågande måste hela produktionen stå still tills det är över, säger Tim Ledbetter som ansvarar för utveckling av automation på Epirocs ovanjordsmaskiner.

78 olika fordon – hela flottan automatiseras tillsammans

Med andra ord: Att låta maskiner ta över åtminstone en del av arbetsuppgifterna i järnmalmsgruvan skulle förbättra både säkerheten och produktiviteten avsevärt. Därför valde Roy Hills ledning för ett år sedan att samarbeta med automationsspecialisten ASI Mining och Epiroc.

”Att implementera en plattform som gör det möjligt styra olika typer av fordon är helt revolutionerade”

Tim Ledbetter

Tillsammans ska de se till alla gruvans truckar, en blandad flotta med 78 fordon från olika producenter, ska kunna arbeta autonomt genom samma styrning. Något som tidigare inte varit möjligt.

– Att implementera en plattform som gör det möjligt styra olika typer av fordon är helt revolutionerade. Tidigare har gruvorna varit tvungna att hålla sig till en och samma leverantör av fordon, automationslösning och trafikövervakningssystem. Det har vi ändrat nu. Truckarna kommer att arbeta förarlöst och övervakas på distans, berättar Tim Ledbetter.

Hjärtat i automationssystemet heter Mobius

Truckarna kommer att få sina uppdrag från ett ”fleet management system” kallat Wenco. I det förs gruvplanen in och uppdrag för truckarna skapas. Informationen förs sedan vidare in i ett ”traffic management system” som ASI Mining kallar Mobius. Det tar sedan över planeringen, orkestrerar trafiken och kan prioritera vilka truckar som ska få åka först vid platser där flera fordon möts.

Mobius-systemet automatiserar en blandad flotta med olika typer av maskiner

LÄS MER: Epiroc storsatsar på automation i Luleå med nytt teknik- och innovationscenter

– De truckar som redan har last i sig inte behöver stanna för att släppa fram en annan truck – eftersom en lastad truck har svårare att stanna och kräver mer energi för att starta än en truck som inte har last ännu, säger Tim Ledbetter och fortsätter:
– För de tillfällen det ändå behövs en mänsklig interaktion, kommer det för det mesta att kunna skötas på distans.

Jämnare produktionsflöde med automation

Med autonoma gruvtruckar blir produktionen både mer effektiv, förutsägbar och säker. Autonoma fordon behöver varken ta lunch- eller toalettbesökspauser och har inga problem att fortsätta arbeta vid de flesta förhållanden. Dessutom kan truckarna köra enligt tillverkarnas rekommendationer – vilket gör att både behovet av underhåll blir mindre och antalet olyckor på grund av trötthet hos föraren eller annat blir färre.

Gruvtruckarna kontrolleras genom automationssystemet Mobius som utvecklats av ASI Mining

– När människor kör gruvtruckarna varierar det alltid hur de körs, förutsägbarheten är stor. Välutbildade och erfarna förare kör generellt effektivt och konsekvent, men när truckarna genom automation kommer allt att bli så mycket mer precist, konsekvent och förutsägbart. Oavsett vilken erfarenhet medarbetarna har. Det betyder att det kommer att komma ett jämnt flöde järnmalm ur gruvan. Det är enormt mycket värt, säger Tim Ledbetter.

Automationsprojektet levererades i tid mitt under Covid-19 pandemin

Timingen för det stora projektet var inte den bästa. Bara någon månad in i samarbetet bröt pandemin ut och snart var krisen global. Detta skapade stora utmaningar och krävde att alla inblandande, från Roy Hill till Epiroc och ASI Mining, fick tänka om. Nu gällde det att vara innovativ och hitta sätt att kunna fortsätta arbetet, utan att bryta mot några restriktioner.

LÄS MER: Klimatsmarta gruvmaskiner – här är svaren på dina frågor om eldrift

– Tack vare den otroliga kreativitet och arbetsvilja som funnits bland de som arbetet med det här, både på ASI Mining och andra företag som är inkopplade i projektet, har det gått över förväntan, säger Tim Ledbetter och berättar om hur de, på grund av lock downs, till exempel inte kunde testa tekniken på rätt typ av fordon.

– Istället stoppades all vår automationsutrustning in i pickuptruckar från Toyota, så fick de ”agera” gruvtruckar när vi testade plattformen. På så sätt kunde vi ändå bevisa att allt fungerar som det ska.

Utvecklingen fortsätter även efter utrullningen

Nu är fyra autonoma truckar igång i en last- och avlastningskrets i en isolerad del av gruvan. Ett bra första steg, säger Tim Ledbetter. Nu är fokus på att säkerställa att de säkerhets- och produktivitetskrav som ställts kan nås.

– Vi jobbar också med att hela tiden optimera truckarnas arbete genom att övervaka och mäta det de gör. Att mäta produktiviteten och förbättringar i effektivitet är viktig information för våra kunder. Samtidigt utvecklar vi andra funktioner som ska möta kundens krav, som att fordonen ska kunna kommunicera med annan infrastruktur. Det kommer att göra att truckarna ska få en bättre förståelse för vad som händer omkring dem, och på så sätt kommer säkerheten att öka.

Vad är Roy Hill Mining?

  • Gruvan, placerad i regionen Pilbara i Western Australia Pilbara , producerar årligen 60 miljoner ton järnmalm.
  • De har, förutom sin stora anläggning vid själva gruvan, även ett högteknologiskt Remote Operations Centre (ROC) i Perth, 130 mil från gruvan.
  • Roy Hills 78 autonoma gruvtruckar från olika fordonsproducenter kommer på sikt övervakas från ROC, med hjälp av ASI Minings digitala plattform Mobius.
  • Automation är en av de viktigaste delarna av Roy Hills koncept ”Smart Mine”. En strategi där kopplingen mellan människor, organisations och värderingar ses som nycklar till att uppnå företagets vision: ”att vara högpresterande järnmalmsverksamhet där människor bidrar och förverkligar sin fulla potential”.

Vad är ASI Mining?

  • Utvecklar automationssystem för fordon i gruvor – allt från lastbilar, gruvtruckar och grävmaskiner till bulldozers.
  • Epiroc är sedan två år tillbaka minoritetsägare i företaget.
  • ASI Mining är baserat i USA.

Epiroc storsatsar på automation i Luleå med nytt innovationscenter

0

För bara en vecka sedan kom nyheten att Epiroc etablerar ett nytt logistikcenter i Luleå. Redan nu kommer nästa Luleå-relaterade nyhet. Idag blev det nämligen klart att Epiroc slår upp portarna för ett nytt regionalt teknik- och innovationscenter i Luleå. Redan i år ska centret öppna som syftar till att möta en snabbt växande efterfrågan på avancerade digitala och automatiserade lösningar inom gruvnäringen i norra Sverige och Finland.

Epiroc’s vd för Epiroc Sweden, Lars Senf berättar att etableringen har att göra med en snabbt växande efterfrågan som har att göra med det teknikskifte som gruvnäringen just nu genomgår. Centret kommer att husera bland annat ett automationslabb för testning och utveckling av nya automationslösningar.

”Genom det här stora teknikskiftet mot elektrifiering, digitalisering och automation ser vi  att det är viktigare än någonsin att vara nära våra kunder. Genom att etablera det här nya centret i Luleå möjliggör för våra kunder att planera och implementera den absolut senaste teknologin inom automation i deras verksamheter.”’

En kvinna står vid en kontrollpanel med många skärmar
Epiroc placerar sitt nya Teknologi- och innovationscenter i Luleå

Anledningen till att Epiroc väljer att lägga både sitt nya teknik- och innovationscenter och sitt nya logistikcenter i Luleå är närheten till gruvdestrikt i både Sverige och Finland. Liknande center finns sedan tidigare i Australien, Kina, Sydafrika, Chile, USA, Kanada och Ryssland. Det nya centret blir dock det första av sitt slag i Europa.

Luleå – ett naturligt val för Epirocs teknik- och innovationscenter

Luleå var ett naturligt val för oss. Dels för det strategiska läget nära våra gruvkunder i tre nordiska länder men också på grund av vårt samarbete med Luleå Tekniska Universitet. Att vi nu etablerar ett teknologi- och innovationscenter i Luleå befäster vår satsning på utvecklingen av avancerade digitala automationslösningar. Centret skapar också stora möjligheter till vidareutveckling av ny teknik tillsammans med våra kunder, säger Mikael Ramström, Vice President – Digital Business, Epiroc Technology & Digital Division.

De nya etableringarna i Luleå är dock inte Epirocs första projekt i Luleå. Förra året tecknades ett samarbetsavtal med Luleå Tekniska Universitet.

Etableringarna i Luleå har redan satt igång. Rekryteringarna till teknik-och innovationscentret startar omgående och logistikcentret beräknas vara igång under hösten 2021.