Att få sitta för sig själv på berget, planera sitt arbete som han själv vill och samtidigt lyssna på en ljudbok – det är det perfekta upplägget för en bra dag på jobbet för borrvagnsoperatören Anders Nilsson.
Förutsatt att hans borrvagn fungerar som den ska då, men det har inte varit ett problem under det senaste året.
Text: Johanna Lindqvist
Utsikten är storslagen och det blir tydligt hur mycket av den här delen av landet som är täckt av skog. Tallarna vajar i vinden och här går också att blicka ut över stora delar av Umeå.
– Här är min plats. Här får jag vara för mig själv, säger Anders Nilsson när vi stigit ur bilen och gått upp på en höjd.
Hans borrvagn står i en sluttning och det är här han borrar just nu för att göra en slänt ner till den blivande vägen. Anders har i sitt arbete hjälp av Epirocs program Rock Manager som sätter ut koordinater och genom ett rutnät talar om för honom var han ska borra.
– Jag har en terrängmodell till hjälp inne i borrvagnen. Det är ett underlag som visar hur resultatet ska bli och jag borrar utefter det.
Förbereder nya E12:an
Via ett program som heter MWD loggas alla hål och sedan kan Anders få ut en kvalitetsrapport som visar bergets benägenhet och om det finns några sprickor eller annat som är viktigt att förhålla sig till. Det är på den omstridda nya dragningen av E12 som han arbetar. Projektet, som kallas E09, har varit en långbänk i Umeå kommunhus.
När den exakta dragningen av leden tillslut blev fastställd kom arbetet i gång, och sedan augusti 2019 har Anders tillbringat sina dagar på jobbet med att borra längs sträckan.
– Jag är här måndag till torsdag och sedan kör jag hem till Östersund över helgen, säger han.
LÄS MER: Stefan om sin topphammare: ”Den jobbar snabbare än jag trodde”
Inga reparationer på ett helt år
Det är mest tolvtimmarspass som gäller och då är det han och borrvagnen SmartROC T35 som arbetar tillsammans.
– Den är från 2013, så den börjar bli gammal, men jag gruvar mig lite för när jag kommer att få en ny. Jag tycker att den här modellen är helt klart bäst.
Anders och en arbetskompis bytte borrvagnar, så just den här har han haft i tre år. Han vågar knappt säga det med risk för att bryta trenden, men han har inte behövt skruva eller meka med T35:an någonting under det senaste året. Det är bara service och slitage som har behövt åtgärdas.
– Den är från 2013, så den börjar bli gammal, men jag gruvar mig lite för när jag kommer att få en ny. Jag tycker att den här modellen är helt klart bäst.
– Det är roligt att jobba när allting går bra och grejerna fungerar som de ska. Det här är en hård miljö och det blir mycket slitage på maskinerna. Jag servar och reparerar själv det jag klarar av.
Glad över dammbindningen
Tidigare har han kört flera olika modeller av borrvagnar och tycker att D9 var fantastisk med sina fem spakar. När han skulle byta till T35, som har två, var han lite nervös. Men han vande sig snabbt och nu är det den borrvagn han kört mest och känner bäst.
De stora fördelarna är att den har ett dammbindningssystem där vätska sprutas ner i hålen samtidigt som den borrar. På så sätt blir arbetsmiljön för Anders och andra runtomkring bättre. Den har också en inbyggd slip vilket innebär att han får både ett sol- och regnskydd när han öppnar luckan till där den sitter.
– På andra borrvagnsmodeller sitter slipen framme vid hytten, och det kan skymma sikten lite.
I pappas fotspår
Ingen borrvagn är den andra lik, menar Anders. Ibland blir han och arbetskamraterna tvungna att byta med varandra av olika anledningar och det brukar vara ovant.
– Det känns att det inte är min då man har sina egna inställningar i spakarna.
I 20 år har Anders jobbat i branschen. Här hamnade han genom sin pappa som var sprängare och då de behövde folk valde han att gå i sin pappas fotspår. Efter sex år fanns ett behov av borrare, så då lärde sig Anders det yrket.
– Det är roligt att alternera. Utmaningen med att borra ligger i planeringen. När det är kuperat är det extra roligt för då får jag tänka till och lägga upp arbetet så att jag kan borra så mycket som möjligt med så lite ansträngning som möjligt. Det gäller att hitta den bästa vägen att ta sig fram.
LÄS MER: Mästare i effektivitet – de borrar 200 000 borrmeter per år
Skräcken – ett hydrauloljeläckage
Ett av de roligaste jobbet han gjort var när en ny hamn i Norvik skulle byggas.
– Det var väldigt utmanande. Ett stort arbete med väldigt bra arbetskamrater. Där var jag i ett år, säger han.
Som för alla andra finns bra och dåliga dagar på jobbet. Värsta tänkbara scenariot är ett komplicerat hydraloljeläckage i borrvagnen.
– Det är tråkigt att laga och vi tappar mycket i produktion. Eller om jag tippar med borrvagnen – det är ju inte heller så trevligt. Det har hänt en gång och då fick en grävmaskin komma och dra upp mig
Ensamheten något positivt
Frihet under ansvar, att vara självgående och se många olika platser är det Anders värdesätter mest med sitt arbete och han har inga planer på att sluta.
– Jag tänker jobba med det här tills jag är 60 – då ska jag gå i pension. Jag har ju arbetat i 20 år nu, så jag har lite mindre än hälften kvar.
Att det kan bli ensamt tycker Anders bara är en fördel. Självständigheten och att sitta för sig själv i borrvagnen trivs han väldigt bra med.
– Visst saknar jag arbetskamrater ibland, men det skönaste är att jobba i en bergtäkt där jag inte ser en människa på två veckor. När jag sitter i hytten lyssnar jag mycket på ljudböcker. Jag har nog gått igenom hela Storytels bibliotek.
Fakta om Anders Nilsson
Namn: Anders Nilsson.
Ålder: 43 år.
Bor: I Krokom utanför Östersund.
Gör: Bergsarbetare, borrvagnsoperatör och sprängare på NCC Industry AB.
Intressen: Fiska och gå på konsert. Jag lyssnar på allt från rock till black metal. Köra skoter på vintern och båt på sommaren. Vara med familj och vänner.
Bäst med mitt jobb: Friheten.
Favoriter på Storytel: Anders Jallais romanserie om Anton Modin och Dan Buthler och Dag Öhrlunds serie om Christopher Silfverbielke. Den har jag lyssnat på sex gånger.
