Alla artiklar på Bitzmagasin.se

Joakim på Uppländska Berg – ”Efter femton år i branschen hade jag skämts om jag inte varit duktig!”

0

När han var liten var bergsprängare och borrare det coolaste han visste och han ville hellre hänga med pappa till jobbet än att gå till skolan. Ingen är med andra ord förvånad över Joakim Gunnarssons yrkesval. 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Kristina Sahlén

Det är ovanligt lugnt på jobbet i dag. Joakim befinner sig mitt i skogen en bit utanför Norrtälje för att borra i en bergtäkt – ett uppdrag som är ganska annorlunda mot sådant han oftast får göra.

Joakim Gunnarsson, Uppländska Berg
Joakim Gunnarson har aldrig velat jobba med något annat än berg.

– Jag gör allt möjligt, men det blir ganska mycket jobb i tätbebyggda områden. Allt från stora infrastrukturprojekt till villatomter. Då är det ju alltid mycket folk omkring. Här är det lugnt och skönt, ingen som kommer och stör! 

Alltid siktet mot berget

Joakim fyller snart 34 år och har jobbat med berg i hela sitt vuxna liv. Det har aldrig varit någon tvekan om att det var bergborrning han skulle ägna sig åt – inte ens när han gick snickarprogrammet under gymnasiet 

”I skolan skröt jag om att pappa var bergsprängare, det var ju så coolt!”

– Nä, det var bara det bästa jag kunde hitta när det inte fanns någon utbildning inom berg, säger han. 

Precis som många andra bergarbetare har han en pappa i yrket, Michael Gunnarsson. Och en farbror – som faktiskt var den som startade det företag, Uppländska Bergborrning (numera Uppländska Berg), som Joakim har varit anställd hos sedan starten. 

LÄS MER: Oscar gillar det omväxlande arbetet som servicetekniker

– Som liten fick jag vara med och köra lite borrigg, sedan dess hade jag en längtan efter att en dag få köra en egen maskin. I skolan skröt jag om att pappa var bergsprängare, det var ju så coolt! 

Trivs med FlexiROC T35

Joakims första maskin var en SandvikTamrock, därefter gick han över till en Atlas Copco 542 och så småningom en Atlas D3.

– I dag har jag en FlexiROC T35 med ljuddämpare utan hytt. Jag fick den 2020 efter att ha kört en likadan i sju år, berättar han. 

Joakim Gunnarsson, Uppländska Berg
Joakim kör i dag en FlexiROC T35 med ljuddämpare utan hytt.

Något namn har den inte. Men eftersom Joakim kallas för Gäddan av kollegorna, har han två gäddor som dekaler på riggen. På så sätt ser alla vilken maskin som är hans.

– Smeknamnet kommer från min pappa, som också kallades för Gäddan när han jobbade. Han har gått i pension nu. Vi är rätt lika, jag och han. Kan väl båda ha lite kort stubin och hugger direkt när det är något vi inte gillar, haha!

Mindre trött med ljuddämpning

Att pappa Michael också har varit borrare är viktigt, säger Joakim. Även om de inte alltid jobbat ihop har han funnits på berget som en trygghet och förebild. 

– Jag brukar be honom om råd, han har ju ändå gjort det här hela livet och varit med om mycket. Och jag hade ju inte varit här alls om det inte vore för honom. 

”Min pappa kallades också för Gäddan när han jobbade. Vi är rätt lika, jag och han. Kan väl båda ha lite kort stubin och hugger direkt när det är något vi inte gillar, haha!”

Joakim, som kört i princip alla Epiroc-riggar utan hytt, gillar att T35:an kommer åt så bra och är så smidig. 

Joakim Gunnarsson, Uppländska Berg
Roligast är när han får se sina praktikanter borra helt självständigt, tycker Joakim.  

– Sedan är ljuddämpningen verkligen super – när jag fick den blev det på en gång en jäkla skillnad för mig. Jag blev inte lika trött om dagarna. Nu är det bara en ljuddämpare på motorn också som jag saknar! 

LÄS MER: Wilma visste inte ens vad en borrigg var när hon började

En annan fördel med FlexiROC T35 är att den inte har någon fördröjning, tycker Joakim. 

– Så fort jag tar på joysticken så svarar maskinen. 

Visst skulle han vilja testa att ha en hytt någon gång också – fast helst utan att behöva vara borta från familjen i veckorna. Med en större maskin skulle han jobba mer på bergtäkter runt om i landet, tror han. 

– Och i och med att T35:an är så bra i många olika situationer kan jag ta alla möjliga uppdrag runt Stockholm och Uppsala, där jag bor. Att kunna åka hem till frun och barnen varje dag är väldigt mycket värt. 

Tajt team ett måste vid svårare jobb

Han har vid det här laget, med över 15 års erfarenhet, varit med om många spännande projekt. Men ett av de galnaste är när berget invid Skurubron skulle göras i ordning för ytterligare en bro invid den gamla. 

– Det var så mycket där som skulle klaffa. Hade något gått fel hade vi kunnat ha hela berget ute på bilvägen. Men det gick kanonbra. Mycket tack vare att vi var ett så tajt gäng där, med så många duktiga sprängare och borrare. Att vara tajt som arbetslag tror jag är ett måste på ett sådant jobb, säger Joakim innan han ursäktar sig för att byta några ord med sin praktikant, som gör honom sällskap på bergtäkten. 

Tar hand om praktikanterna

Han får ofta lära upp de nya på företaget, något han inte har något emot. 

– Efter att ha pysslat med det här i femton år är jag väl duktig på det, antar jag. Annars hade jag fått skämmas! Jag gillar att ta hand om de nya, lära dem varför det är viktigt med påhugg och kunna förklara vad som hänt när det går fel på något sätt. Visa dem hur man ska slipa borrkronorna och hur man måste sköta om sin maskin för att den ska fungera bra, säger han. 

Roligast av allt är att få se sina praktikanter borra helt självständigt, och när de tackar honom för allt de lärt sig. 

– Det är en häftig känsla! 

Några planer på att någon gång i framtiden göra något annat finns inte, Joakim är nöjd med sin tillvaro som borrare på Uppländska berg. Det är framför allt han friheten jobbet innebär som han älskar. 

– Och att få lösa problem. Antingen ensam eller med ett team. Det är riktigt kul! 

Fakta Joakim Gunnarsson: 

Ålder: 34 år

Gör: Bergborrare för Uppländska Berg

Bor: I Uppsala

Familj: Fru och två barn

Gör på fritiden: Umgås med familjen och fiskar

Talang: Att dela med mig av min kunskap

Bästa lärdomen hittills: Tro på dig själv! 

Minska dammet vid borrning – här är tipsen som gör skillnad

0

Att borra i berg innebär damm. Det är svårt att komma ifrån. Damm som är dåligt för lungorna och gör allt runt omkring skitigt. Men det finns effektiva sätt att minska dammet. Stefan Löfdahl berättar hur.

– Alla ovanjord-riggar är utrustade med dammsugare. Det går också att sätta på en vattendimma som binder dammet och för den som vill, eller kanske måste på grund av krav från beställaren, påsar som kan samla upp dammet, säger Stefan Löfdahl, som under många år jobbat som borrmästare på Epiroc.
Han menar att de flesta borrare gör vad de kan för att hålla dammandet nere men att det finns de som skulle behöva vara lite mer damm-medvetna.
– Jag har sett så många operatörer som står och jobbar mitt i världens dammoln. Gör inte det! Stendamm är inget du vill ha i dina lungor.

Håll riggen i gott skick

Förutom dammsugare, vattendimma och uppsamlarpåsar finns även en luftrenare som du kan sätta på hytten. Den gör att det blir ett övertryck inne i hytten som i sin tur gör att dammet inte kommer in.
– Nu krävs det förstås att hyttdörren är stängd för att den ska vara riktigt effektiv, vilket kan vara svårt när man måste gå in och ut hela tiden. Men det kan vara bra att tänka på att hålla dörren stängd så mycket det bara går, säger Stefan Löfdahl.

”Jag har sett så många operatörer som står och jobbar mitt i världens dammoln. Gör inte det! Stendamm är inget du vill ha i dina lungor”


Men att hantera dammet handlar lika mycket om att hålla riggen i gott skick. Inte minst tätningar och filter.
– Vi har en tätning som sitter mellan borrstålet och sugkåpan. Den måste vara fräsch och hel. Många kör upp borrkronan lite för högt och då kan den här tätningen gå sönder, det har nog alla gjort någon gång. När den inte är okej får du upp damm över hela maskinen.

Sug inte in vatten

Du behöver även inspektera dammsugarens filter då och då. Om ett sådant blir igensatt suger det mycket sämre, och skulle det vara så att det kommit lite för mycket vatten i borrkaxet blir det nästan som cement runt filtren.
– Då kan det bli svårt för den reningsluftpuff som kommer efter att man sugit med dammsugaren att göra rent. Så fort du stöter på vatten i borrhålet måste du vara med och stänga av dammsugaren så att den inte suger in vattnet.

LÄS MER: Han är Sveriges yngsta borr- och sprängentreprenör

Det händer också att dammsugarens filter går sönder.
– Då blir det som en skorsten av damm från maskinen, så det märker man snabbt! Då är det bara att byta filter på en gång. Det som är utmaningen med det är att det blir väldigt mycket damm, så se till att ha andningsskydd när du gör det. Det är inte någon bra miljö att jobba i.

Boxkax slipar inifrån

Det är också viktigt att se till att dammsugarslangen som går från sugkåpan hela vägen bak till dammsugaren är fräsch.
– Det kommer ju borrkax i den med hög hastighet, så den slipas liksom ner inifrån, vilket gör att det går hål så småningom. Det är heller inte helt ovanligt att den kläms till och på det sättet går sönder. Så håll koll på den, låt det ingå i din dagliga rutin att titta till den.

5 tips – så minskar du dammet när du borrar i sten

  1. Använd dammsugaren när du borrar. Dammsug även då och då inne i hytten!
  2. Stäng av dammsugaren direkt om du stöter på vatten i borrhålet. Vatten och borrkax kan bli som cement som täpper igen dina filter – och ökar dammandet.
  3. Se till att tätningen mellan borrstålet och sugkåpan är hel och fräsch.
  4. Inspektera dammsugarslangen och påsarna varje dag -de utsätts för mycket slitningar.
  5. Har du hytt – håll dörren stängd så ofta det är möjligt.

9 punkter som gör dig säkrare på säkerheten

0

Säkerheten. Den ligger högst upp på priolistan hos i stort sett alla seriösa företag i bergbranschen. Men vad innebär egentligen ”att vara säker på berget” – och finns det något många operatörer ofta missar? 

Det regnar. Trafiken på väg till jobbet var seg och du är trött efter en dålig natt. Det som skulle bli din mest produktiva dag på hela veckan har börjat riktigt dåligt och du är irriterad. 

– Det mentala tillståndet är också enormt viktigt för säkerheten. Att vara stressad, irriterad eller trött kan vara farligt för en operatör. 

Det säger Stefan Löfdahl, sedan många år borrmästare på Epiroc. Han brukar tipsa de operatörer han träffar om att låta den dagliga genomgången av riggen före start också bli en mental förberedelse inför dagen. 

”Det mentala tillståndet är också enormt viktigt för säkerheten. Att vara stressad, irriterad eller trött kan vara farligt för en operatör”

– Medan du går och skruvar och känner på riggen, ha som rutin att också landa i din roll som operatör. Lugna ner dig, bli medveten om och fokuserad på vad du ska göra under dagen. 

Utsatt yrke

Men säkerhet handlar förstås även om mer konkreta saker än att vara lugn och fokuserad på jobbet. Borriggar är tunga och har roterande delar, berget är ofta halt och operatörer handskas dagligen med både knivar och andra verktyg som kan orsaka skador. Hur många olyckor som sker varje år är oklart, men att de sker – det vet vi. 

LÄS MER: Säker på jobbet – ”jag var nära att dö den dagen.”

– Det vanligaste är förstås skärsår, vrickningar och halkskador. Inte så allvarliga saker, men de kan vara nog så jobbiga att råka ut för för en egenföretagare som jobbar under tidspress. 

Precis som i många andra tunga yrken sker tyvärr också olyckor där det går riktigt illa. 

– Borroperatörsyrket är en utsatt bransch och hos oss på Epiroc har säkerheten alltid högsta prioritet, säger Stefan Löfdahl. 

Personliga säkerheten först

Han delar in säkerhetsbegreppet i tre delar:  

– Det första är den personliga säkerheten. Att se till att du som operatör inte utsätter dig för någon fara. Det kan till exempel innebära att den skyddsutrustning som behövs finns på plats – varselkläder, skor med stålhätta, munskydd … 

Den andra delen, menar Stefan Löfdahl, är att hålla koll på vad som pågår runt omkring dig och riggen. Att inte kollegor kommer för nära eller utsätter er för några faror. 

– Det tredje handlar om riggen. Att du vet vad våra riggar faktiskt är utrustade med för att göra vardagen mer säker för dig som operatör. Det kan vara skyddsburen runt mataren, eller funktioner som gör att det inte går att arbeta om inte operatören sitter ordentligt i sin stol, säger han. 

Om riggen välter

Då och då händer det som är varje operatörs mardröm – att riggen välter. Varje år kommer det in ett par, tre riggar som vält till Epirocs verkstäder. 

– Är underlaget ojämnt, se först och främst till att inte sitta i riggen när du kör. Måste du sitta i riggen – använd säkerhetsbältet! Det är det inte många som gör, det vet jag, men det finns där av en anledning. 

Det är också viktigt att säkra att det inte finns en massa lösa saker i hytten, saker som kan knocka dig som operatör om riggen skulle välta. 

”Använd säkerhetsbältet! Det är det inte många som gör, det vet jag, men det finns där av en anledning.”

– Här vet jag att många operatörer har såväl lösa radiolådor som borrkronor och termosar i hytten. Ha inte det! Det är inte nyttigt att få en radiolåda i huvudet, tro mig, säger Stefan Löfdahl. 

Arbeta fokuserat

Men det allra farligaste, och det tillfälle då flest olyckor sker – det är när operatören ”ska bara”. 

– Tankesättet ”ska bara” är ett big no no. Du ska aldrig klämma in någon uppgift som operatör, även om det du ska göra kan verka obetydligt eller enkelt. Det är när du ”ska bara”, och inte riktigt är fokuserad på det du ska, som du halkar på den där isfläcken, slinter med kniven eller fastnar någonstans. 

9 punkter som ökar säkerheten på berget 

  1. Var medveten om ditt mentala tillstånd, det påverkar säkerheten! Är du arg, upprörd, ofokuserad – ta en paus. Vila. Börja om. 
  2. Låt den dagliga genomgången vid arbetets start också bli en mental förberedelse på din uppgift som operatör. 
  3. Se till att din personliga säkerhetsutrustning finns på plats och är hel. 
  4. Håll koll på din omgivning!
  5. Lär dig vilka funktioner riggen har för att öka din säkerhet. 
  6. Kör du på ojämnt underlag, stå utanför hytten och kör. 
  7. Måste du sitta i riggen vid ojämnt underlag, använd säkerhetsbältet. 
  8. Ha inga lösa föremål i riggen. Du kan få dem i huvudet! 
  9. Skippa tankesättet ”ska bara”. Det är oftast då olyckorna sker. 

Mekaniserad sprängladdning – Avatel är en game changer för gruvindustrin

0

Många har försökt tidigare, och misslyckats. Men nu har Orica, leverantör av kommersiella sprängmedel och innovativa sprängsystem, tillsammans med Epiroc gjort det möjligt att från en säker hytt ladda sprängmedel in i borrhålen. Genom Avatel förändras förutsättningarna för hela gruvindustrin.

Att ladda de borrade hålen med sprängmedel är ett av de mest riskfyllda momenten i en gruva, eftersom uppgiften har varit svår att lösa mekaniskt. Tändtrådar ska dras och kopplas ihop på ett visst sätt, vilket fram till nu utförts av en människa.

Avatel innebär att hela gruvprocessen nu kan effektiviseras, säger Camilla Spångberg.

– Gruvor blir allt djupare och sämre bergförhållanden kräver att många gruvor måste bergförstärka gaveln innan de kan skicka in personal i dessa områden. Bult, nät och betong som sedan sprängs bort direkt och hamnar i efterföljande processer. Det spenderas många timmar på dessa moment som i stället skulle kunna nyttjas till att effektivisera cykeln, säger Camilla Spångberg, Global Product Manager och Epirocs projektägare för samarbetet med Orica.

”Sprängningen kommer att kunna optimeras och effektiviseras, och gruvorna kommer dessutom att komma åt områden de normalt inte når”

Trådlöst system 

Lösningen, kallad Avatel, är en kombination av teknik och system från både Orica och Epiroc. Enkelt beskrivet har man utgått från Epirocs väletablerade Boomer M2 och modifierat den för att passa till Oricas system. Epirocs robusta bärare och intelligenta styrsystem RCS 5 arbetar tillsammans med Oricas trådlösa WebGen och deras LOADPlus som styr själva laddningen.

Att få till en mekaniserad laddning av sprängmedel har länge varit en utmaning.

–  Idén till det här systemet kom från industrin själva. Vi har en enorm kundbas och vet att det här är något de velat ha länge – helt enkelt för att det fortfarande sker olyckor i just det här momentet i gruvprocessen. Vi har funderat mycket på olika lösningar, men att hantera sprängsystem med fysiska kopplingar har alltid varit ett stort hinder. Så vi fokuserade på att utveckla en trådlös teknologi för initiering av sprängsalvor, WebGen. Den ger oss möjlighet att lösa komplicerade problem genom mekanik och automation, säger Ben Taylor, Underground Automation Manager på Orica.

LÄS MER: Epiroc storsatsar på automation med nytt innovationscenter

Förutom själva sprängmedlet skjuter systemet även in trådlösa så kallade ”primers” i borrhålen.

– ”Primern” består av en trådlös mottagare, en detonator och en högexplosiv ”booster”, berättar Ben Taylor. 

”Avatel förändrar förutsättningarna i gruvorna i grunden”

Inga sladdar som behöver kopplas och borroperatören kan slutföra hela borrcykeln utan att gå ut ur hytten, som är konstruerad för att klara bergras.

Ben Taylor på Orica är stolt och glad över att kunna erbjuda Avatel till sina kunder.

– I Avatel-riggens hytt finns två operatörspaneler, en för riggen och en för Oricas laddningssystem LOADPlus. När man har ställt upp riggen, navigerat och positionerat bommarna till hålen som ska laddas behöver operatören bara trycka på en knapp för att låta LOADPlus ta över själva laddningsprocessen, säger Camilla Spångberg.

Säkrare och mer effektivt

Att Orica tillsammans med Epiroc nu sett till att laddningen kan skötas av en maskin innebär att gruvorna inte bara kommer att kunna erbjuda sina medarbetare en säkrare arbetsmiljö – hela gruvprocessen kommer nu att gå betydligt snabbare.

– Sprängningen kommer att kunna optimeras och effektiviseras, och gruvorna kommer dessutom att komma åt områden de normalt inte når, säger Camilla Spångberg.

Avatel kommer inte att säljas till slutkunden initialt utan man kommer att erbjuda en full service som inkluderar rigg, sprängkomponenter, underhåll samt operatör.

– Vi planerar att ha den första Avatel-riggen ute hos kund våren 2022. Det känns fantastiskt, det här är en revolution för hela gruvbranschen, säger Camilla Spångberg.

Både hon och Ben Taylor är märkbart glada och stolta över att ha tagit fram en lösning som det funnits ett så stort behov av, och att de lyckats med något ingen annan klarat tidigare. 

– Det är fantastiskt. Avatel förändrar förutsättningarna i gruvorna i grunden. När vi väl har de första maskinerna ute hos kund och kan visa hur bra det fungerar så är jag övertygad om att det kommer att gå fort för Avatel, säger Ben Taylor.

Det här är Avatel:

  • Ett system som för första gången gör det möjligt att ladda borrhål för sprängning på mekanisk väg.
  • Systemet sitter på Epirocs rigg Boomer M2, som till delar designats om, och riggens operatör kommer att ansvara även för laddningen av hålen hen borrat.
  • Epiroc har byggt det mekaniska som sitter på bommen, och Orica har utvecklat själva laddningssystemet. Tillsammans har de fått de olika delarna att kommunicera och samarbeta.
  • Epiroc kommer inte att sälja Avatel utan erbjuda en tjänst där rigg, operatör och underhåll ingår.

Bergentreprenör – så rekryterar du fler kvinnor till branschen

0

Fler kvinnor behövs i bergbranschen – den saken står klar. Men hur ska du som bergentreprenör göra för att locka dem till ditt företag? Här är några konkreta tips. 

Det saknas operatörer där ute. Brist på utbildningar och att yrket inte är så känt av allmänheten är ett par av anledningarna. Men även att bergarbetare historisk sett nästan alltid varit män och att yrket ansetts vara typiskt ”manligt”. Något som bidragit till att hälften av rekryteringsbasen, kvinnorna, fallit bort. 

– Vi vet att det tekniskt intresserade tjejer vill ha i dag när de söker jobb är bra lön, intressanta arbetsuppgifter och modern teknik. De vill också, precis som männen, gärna jobba med konkreta saker.

Det säger Lena Abrahamsson, som är professor i arbetsvetenskap och har forskat om arbetsmiljöer bland industriföretag. 

”Vi vet att det tekniskt intresserade tjejer vill ha i dag när de söker jobb är bra lön, intressanta arbetsuppgifter och modern teknik.”

Hon tror att det finns goda chanser att locka fler kvinnor till bergbranschen. Inte minst för att arbetsmiljön blivit betydligt bättre. Att arbeta med berg har tidigare varit ett tungt kroppsarbete, med skyddsutrustning och maskiner som inte passat kvinnors kroppar. 

– Men det blir sakta bättre och bättre. I gruvorna kan många operatörer numera arbeta i kontrollrum i stället, säger Lena Abrahamsson. 

Vill bidra och göra nytta

En annan aspekt är att den digitala utvecklingen kräver allt högre utbildning hos såväl operatörer som arbetsledare och tekniker. Detta kommer troligen att locka fler kvinnor till yrket, eftersom de generellt har högre utbildning än män. 

Fler kvinnor behövs i bergbranschen.

 – Gemensamt för dagens tjejer är också att de vill göra nytta och bidra till samhället. Om du som arbetsgivare skapar ett erbjudande utifrån det, har du goda chanser att hitta kompetenta kvinnor till din arbetsplats, säger Lena Abrahamsson. 

LÄS MER: Därför behövs fler kvinnor i bergbranschen 

Se inåt och var självkritisk

Spännande arbetsuppgifter och arbetskläder som passar – check! Men om det ändå inte är några kvinnor som söker operatörsjobben? Vad ska du som entreprenör göra då? 

– Då är det läge att se över den interna kulturen på företaget. Väldigt många arbetsgivare gör misstaget att bara satsa på uppsökande verksamhet för att locka tjejer – de besöker skolor, mässor och gör reklam för sig. Det kan man ju göra, men det gäller att också se inåt. Säkra att ni har en organisation som är medveten om vilka problem som kan komma i och med att fler tjejer kommer in i den. Var självkritiska och ställ er frågor som Vad har vi för jargong på jobbet? Hur jobbar vi? Har vi några fördomar här? säger Lena Abrahamsson och tar ett exempel från skogsbranschen, som aktivt tittat på hur kvinnor som läser till jägmästare blir bemötta av skogsägare. 

”Väldigt många arbetsgivare gör misstaget att bara satsa på uppsökande verksamhet för att locka tjejer”

– Lärarna på utbildningarna till jägmästare hade under en tid extra koll på att tjejerna inte blev osynliggjorda, blev kallade ”lilla vän” eller blev sexuellt trakasserade på något sätt. Det är sådant den som är ansvarig måste vara uppmärksam på, säger Lena Abrahamsson. 

Det är också viktigt, lägger hon till, att rent praktiskt kunna ta emot tjejerna på ett bra sätt. 

– Det kan handla om att se till att det finns arbetskläder som passar, att maskinerna fungerar även för kvinnors kroppar och att det är en säker verksamhet för alla storlekar på människor. 

Fokusera på killarna

Lena Abrahamsson brukar säga till företag som vill öka andelen kvinnor bland sina anställda att de måste vara beredda på att hantera negativa reaktioner från kvinnorna. 

– Kräv inte att de ensamma ska ta hand om en sexistisk jargong, en förminskande retorik eller något annat, utan gå in och ta ditt ansvar om arbetsgivare. Men fokusera inte för mycket på kvinnorna i ditt förändringsarbete, utan mer på killarna. Ifrågasätt deras beteende. Och kom ihåg: det här är något som ofta sker slentrianmässigt, sällan för att folk vill vara elaka.

5 tips: Så lockar du fler tjejer till bergbranschen

  1. När du rekryterar, se till att du erbjuder det som studier visat att många unga kvinnor vill ha när de söker jobb. En bra lön, intressanta arbetsuppgifter och en möjlighet att bidra till samhället och göra nytta. 
  2. Se till att det, rent praktiskt, kommer att fungera för kvinnor att jobba hos er. Har ni till exempel arbetskläder och säkerhetsutrustning som passar en kortare person?
  3. Fundera över vilken intern kultur ni har på företaget. Hur är er jargong? Bli medveten om vilka problem som kan komma att uppstå om ni lyckas locka fler kvinnor.
  4. Om problem uppstår – lägg inte ansvaret för att hantera dem på kvinnorna själva. Fokusera heller inte för mycket på kvinnorna när du tar tag i problemen som berör jämställdhet, utan arbeta främst med männen och deras beteende.   
  5. Kom ihåg: kulturell jämställdhet är viktigare att uppnå än numerär jämställdhet. Som företag har ni mycket att vinna på en jämställd företagskultur. 

Simon trivs i familjeföretaget Stens Bergborrning: ”Målet är att bli bättre än brorsan!”

0

Han tänkte att han skulle gå sin egen väg och utbildade sig till kock. Men det var bara en tidsfråga innan Simon Åkesson gav efter för drömmen om att även han jobba med berg. I dag är han, tillsammans med både pappa och brorsorna, en del av familjeföretaget Stens Bergborrning. 

Klockan är halv sex. Simon Åkesson börjar egentligen klockan sex, men är gärna på plats en halvtimme tidigare för att ha gott om tid för sin morgonrutin. Gå runt maskinen, en ljuddämpad SmartROC T35 med hytt, kolla alla oljor, starta den och dra i gång ”morgongympan”. 

Simon Åkesson ångrar inte att han valde att gå i pappas och storebrorsornas fotspår. Foto: Mats Andersson.

– Den innebär att jag kör alla funktioner i maskinen som går att köra där jag står, för att få in varm hydraulolja överallt. Då kan jag vara säker på att maskinen är varm och smörjd innan jag drar i gång med borrningen, säger han. 

Inte självklart att kliva in som borrare i Stens Bergborrning

Simon och kollegorna befinner sig några mil utanför den lilla orten Ånge i Västernorrland för att bereda marken för en ny vindkraftpark. Det är ett stort uppdrag. Stens Bergborrning ska göra i ordning för totalt 37 av de 72 vindsnurrorna som ska stå här när allt är klart. 

LÄS MER: Säker på jobbet – ”jag var nära att dö den dagen”

– Det är ett svintrevligt uppdrag. Nästan allihop från vårt företag är här och jobbar, men även de på sajten som är utanför företaget är hur trevliga som helst. Under jobbveckorna bor vi i stugor i Ramsjö någon halvtimme härifrån. 

Trots att Simon är son till Stens bergborrnings grundare, Sten Åkesson själv, och två av hans tre bröder också jobbar i firman var det inte självklart att Simon skulle bli bergarbetare. 

Målet är att bli en bättre borrare än brorsan Viktor Åkesson. Foto Mats Andersson

– När jag var liten sa jag alltid att jag skulle jobba åt pappa när jag blev stor. Jag älskade maskinerna och tyckte det såg så häftigt ut. Men sedan när jag blev äldre vågade jag inte fråga pappa. Jag vet inte varför, kanske för att jag var rädd att få ett nej, berättar han. 

Övergav kockyrket för att bli borrare

Han valde i stället att gå restaurang- och livsmedelsprogrammet på gymnasiet och jobbade sedan i några år som kock. 

– Men det är en sådan galen hierarki i yrket. Jag förstod rätt snabbt att om jag inte skulle satsa hundra procent så skulle jag aldrig komma någon vart. Jag var ju beredd på att satsa, men inte så mycket som det skulle krävas. 

”Pappa var inte beredd på att jag skulle fråga om jag fick borra. Han trodde att jag var nöjd med kockandet.”

I stället tog han mod till sig och frågade pappa Sten om det fanns någon möjlighet för honom att bli bergarbetare i stället. 

Simon har lämnat kockyrket bakom sig och satsar nu helhjärtat på bergborrningen. Foto Mats Andersson

– Han var inte beredd på det alls utan tappade verkligen hakan. Han trodde att jag var nöjd med kockandet. Men jag tror han blev glad. Även om han aldrig sagt det rent så skulle han nog gärna se att hela syskonskaran jobbade i firman.

Positivt att jobba med familjen

Med Simon jobbar nu tre av fyra bröder på Stens bergborrning. Storebror Victor är borrmästare och Daniel, även han äldre, jobbar som sprängare. Lillebror Jimmy däremot vill hellre bli konditor. 

LÄS MER: Norrbottens Bergteknik startar lärlingsprogram

– Han har aldrig varit intresserad av maskiner, så han kommer nog att fortsätta gå sin egen väg, tror Simon. 

Simon känner en press att vara duktig på jobbet – han vill inte göra familjen besviken. Foto Mats Andersson

Att jobba ihop med familjen – även Stens bror Anders Åkesson är anställd i företaget – tycker han bara är positivt.

– Det är skitkul. Och det känns fint att det är Victor, som jag vet är så fantastiskt duktig, som har lärt mig att borra. Nackdelen med att jobba med familjen är att jag känner en ganska stor press att leverera. Jag vill inte göra dem besvikna. Nu tror jag väl att det inte skulle vara någon stor grej om jag tabbade mig. Men jag skulle ändå känna att jag hade gjort bort mig. Om jag hade varit på ett annat företag hade jag kanske skitit i det mer. Nu är det mycket känslor inblandade också, säger han. 

Bäst med riggen är ljuddämpningen

Just nu kör Simon sin storebror Victors rigg, men han kommer när som helst att få sin egen. Även den en ljuddämpad SmartROC T35:a med hytt. 

– Det är så mycket som är bra med T35:an, men det bästa är nog ljuddämpningen. Visst kan det vara lite bökigt att man behöver skruva bort luckor för att komma åt ibland. Men det är inget större problem, tycker jag. Jag är van. 

Han älskar jobbet, och stortrivs att jobba med familjen. Foto Mats Andersson

Han stortrivs med sitt arbete och har aldrig ångrat att han tog steget in i familjeföretaget. Inte ens när det är 25 minus och blåst. 

”Det är det bästa som finns, att klura och spåna inför ett jobb!”

– I vintras körde jag en kollegas rigg utan hytt och fick stå ute och borra. Så fort jag kom ut fick jag en rejäl huvudvärk för att det blåste så kallt. Då tänkte jag ”fy fan vad vidrigt det här är”. Men på det stora hela älskar jag jobbet. 

Allra bäst är det när han har en helt ny salva framför sig och diskuterar med sin kollega, de borrar alltid i par, hur de ska göra. 

– Det är det bästa som finns, att klura och spåna inför ett jobb! 

För Simon är framtiden given, han ska fortsätta borra och gärna inom familjeföretaget. 

– Om tio år sitter jag i en borrvagn på något trevligt berg någonstans. Och eftersom mitt mål är att bli bättre än Victor på att borra så är det jag som guidar honom då i stället för tvärtom, haha! 

Faktaruta Simon Åkesson från Stens Bergborrning

Ålder: 23 år

Bor: Hudiksvall

Gör: Borrare för Stens Bergborrning

Familj: Sambon Sigrid, mamma Marlene, pappa Sten och bröderna Daniel, Victor och Jimmy. 

Händelse han minns från berget: ”Jag stod ute på berget i Göteborg och precis när jag skulle serva maskinen började det att spöregna. Jag klagade på vädret – tills Victor kom fram till mig och sa ”du, det kunde ha varit 20 minus..”

Motto: ”Det kunde varit 20 minus.”

”Jag var nära att dö den där dagen”

0

Det gick på bara någon sekund. Plötsligt hade skopan klämt fast henne som i ett skruvstäd. Bröstkorgen knakade och hon hann tänka: ”Nu dör jag.” Här är berättelsen om operatören Saras arbetsplatsolycka.

Det var mulet den dagen. Uppdraget på bergtäkten var slutfört och borroperatören Sara och hennes kollega höll på att packa ihop utrustningen. 

– Planen var att lasta på bränsletanken på trailern och sedan få på borrvagnen också, berättar hon. 

Kollegan hoppade in i hjullastaren och åkte fram med den till tanken. Sara var utanför men följde med för att hjälpa till. 

– Så att han skulle slippa gå ut för att haka på kättingen i tanken. 

När skopan på hjullastaren befann sig någon dryg meter framför tanken bad Sara kollegan att stanna så att hon skulle kunna gå framför för att få tag i kättingen och haka på den. Han svarade ”okej” och stannade. Hon gick fram, tog tag i kättingen, tittade upp – och såg skopan komma emot henne.

– Plötsligt satt jag fast som i ett skruvstäd mellan hjullastarens skopa och bränsletanken. I brösthöjd, någon decimeter nedanför halsen. 

”Jag tänkte att om jag hade skopan över halsen i stället skulle jag kanske dö snabbare, slippa lida så mycket.” 

Eftersom skopan klämde henne hårt fick hon svårt att andas. Hon hade dessutom armarna låsta nedåt och kunde därför varken vifta på hjälp eller skrika. Saras tankar fokuserades mot en enda mening. 

– Nu dör jag, nu dör jag, nu dör jag. 

Trycket mot bröstkorgen ökade hela tiden, det gjorde fruktansvärt ont och när Sara kände hur bröstbenet knäcktes formades en ny tanke. 

LÄS MER: Så tog sig Fredrik tillbaka efter den svåra olyckan

– Jag tänkte att om jag hade skopan över halsen i stället skulle jag kanske dö snabbare, slippa lida så mycket.

På sekunden

Hon började därför pressa sig nedåt, åt sidan var helt omöjligt, och lyckades till slut få skopan i halshöjd i stället. När hon nu kände att det fanns ett litet mellanrum mellan henne och skopan kom hoppet tillbaka. 

– Det var värt att testa om jag kunde få igenom huvudet också, och det gick. 

Väl ute hoppade hon på en gång åt sidan, och precis då gick skopan ihop med bränsletanken. Det var på sekunden att Sara klarade sig. 

– Det handlar om så många ton att det inte hade spelat någon roll att jag stod där. Jag hade blivit helt krossad om jag varit kvar, säger hon.

I chock fortsatte hon göra det hon varit i färd med innan hon klämdes – att haka på kättingen i bränsletanken. 

– Jag fattade inte att jag hade gjort mig illa, så jag hoppade upp på tanken och fick på kättingen därifrån. Men när jag hoppade ner igen kände jag hur det högg till i bröstet.

Blöt av kallsvett

När kättingen var fast åkte kollegan i väg för att lasta tanken på trailern. Sara, fortfarande full av adrenalin och förvirrad över vad som hade hänt, följde efter för att haka av den. Det var först en stund senare som insikten om hur nära det hade varit landade. 

”Ibland tänker jag på vad som hade hänt om jag hade kört till sjukhuset som låg längre bort i stället. Då hade jag förmodligen kört ihjäl mig.”

– Då frågade jag min kollega rätt ut om han visste att han varit nära att klämma ihjäl mig nyss. Jag tror inte han förstod vad jag menade utan svarade bara: ”Vad är det du säger?”. 

Hon beskrev hela förloppet och kollegan propsade på att hon skulle åka till närmaste sjukhus för att kolla sig. 

– Så jag satte mig i bilen för att köra i väg, men när jag började ratta kände jag hur ont jag hade. Jag kunde inte andas ordentligt och minns att jag kollade mig själv i backspegeln. Jag var helt vit i ansiktet och blöt av kallsvett. Tankarna på att jag var på väg att dö kom tillbaka, berättar hon. 

Hon stannade bilen och ringde till sin arbetsledare. När han svarade kunde hon inte hålla tårarna tillbaka. Han tyckte att det var ren galenskap att hon skulle köra själv till sjukhuset, som låg flera mil bort. Men Sara propsade på att hon kunde köra. 

– Hade han sett mig hade han helt säkert ringt efter en ambulans, men nu hade han bara min röst att gå på. Och jag upprepade gång på gång genom tårarna att ”nej, nej, jag klarar mig”. Helt sjukt att jag sa så, jag fattar inte varför jag envisades med att försöka vara så duktig, säger Sara. 

Arbetsledaren gav med sig men hjälpte henne att åtminstone hitta ett närsjukhus som inte låg lika långt bort.  

– Jag höll på att svimma under hela färden dit, var tvungen att stanna flera gånger. Ibland tänker jag på vad som hade hänt om jag hade kört till sjukhuset som låg längre bort i stället. Då hade jag förmodligen kört ihjäl mig, säger hon. 

Eftersom Sara sällan får blåmärken tyckte läkaren först att det inte såg så farligt ut. Men smärtan var outhärdlig och hon krävde av få bli röntgad.

– Det visade sig att bröstbenet var helt av, säger hon. 

Läkaren, som haft fel, försökte skämta till det när han gav beskedet. 

– Han sa: ”Du ska vara glad att du i alla fall inte är i två delar!” Det var lite väl magstarkt, tycker jag. Jag var fortfarande i chock. 

Smärtor i mer än ett halvår

Hon blev sjukskriven i fyra veckor och blev bättre, men långt ifrån bra. Hon tror själv att hon hade behövt vara sjukskriven betydligt längre tid än så. 

– Jag fick höra att tre veckor var det normala för den här typen av skada om man har ett kontorsjobb, därför fick jag fyra. Men jag lyfter ju flera hundra kilo varje dag – räcker det då med bara en vecka till?

Tillbaka på jobbet hade hon ont, men eftersom hennes läkare förvarnat henne om att det troligen skulle göra ont ett bra tag framöver tänkte hon att det var helt normalt och något hon helt enkelt fick leva med. 

– Men efter ett halvår fick jag en jobbig förkylning och smärtan varje gång jag hostade var fruktansvärd, så då blev jag röntgad igen. Det visade sig att bröstbenet inte hade läkt alls efter olyckan, det var fortfarande helt av. 

Fortfarande mardrömmar

Ytterligare en månads sjukskrivning följde och efter den har det långsamt blivit bättre, men det är först nu – två år efter olyckan som hon känner sig mer eller mindre återställd. Fysiskt. De psykiska såren som olyckan orsakade är fortfarande kvar.

– Första året tryckte jag bort olyckan. Jag kunde berätta om det, men det kändes som att jag pratade om någon annan. Nu senaste året har det börjat komma i kapp. Det har varit jobbigt. Jag har haft mardrömmar om att jag sitter fast. Det kommer otäcka tankar när jag minst anar det. Och när jag ser saker som skulle kunna hända på jobbet triggar det i gång mig och jag kastas tillbaka till det som hände, säger Sara. 

Gjorde allt rätt

Olyckan har förändrat henne, på flera sätt. Aktiviteter hon tidigare kastade sig in i utan någon rädsla är hon mer försiktig med i dag. 

– Men det är väl bra också, att jag är mer rädd om mig. 

Även på jobbet har hon blivit mer försiktig, och ängslig. Hon går inte nära en stor maskin utan att ha bekräftat ordentligt att den som kör har koll på den. Hon ogillar att lägga sprängmattor, ser faror överallt. Och så har hon blivit betydligt mer bestämd, vägrar att göra något som känns osäkert.

”Jag hade en bra dialog med killen som körde, jag bekräftade att det var okej innan jag gick framför skopan. Ändå hände det.”

Hon har många gånger funderat över om hon hade kunnat göra något annorlunda den där dagen för att undvika olyckan. Men hon kommer alltid fram till samma sak. 

– Nä, jag gjorde allt rätt. Jag hade en bra dialog med killen som körde, jag bekräftade att det var okej innan jag gick framför skopan. Ändå hände olyckan. Jag vet inte vad det var som fick honom att släppa på bromsen, vi har inte pratat om det. 

Sara vet att olyckan är anmäld som en arbetsplatsolycka och hoppas att hennes historia kommer att få fler att inse att en arbetsplatsolycka kan hända vem som helst, och att man måste vara medveten om vilka risker som finns, hela tiden.  

– Man ska inte behöva dö eller vara nära att dö på jobbet. Att sådant här fortfarande händer är förfärligt. Man är ingenting mot en maskin.

Sara heter egentligen något annat. 

Nytt innovationscenter ska göra branschen mer hållbar och produktiv

0

Rekryteringen är klar och lokalerna står i princip redo. Invigningen av Epirocs nya innovationscenter i Luleå närmar sig med stormsteg – men vad ska det egentligen göra?

Hallå där Lars Senf, vd Epiroc Sverige! Hur kommer det sig att ni öppnar det här centret?

– För att vi vill kunna stötta våra kunder på ett mer effektivt sätt än tidigare. Maskinerna har blivit mer komplexa och tekniken för automation och eldrift är på väg ut i gruvorna – men vi har identifierat ett kompetensglapp när det gäller integreringen av den nya teknologin. Det här glappet ska innovationscentret överbrygga.

Varför just nu?

– För att det är nu teknikskiftet sker. Gruvorna har tagit till sig teknologin och börjat utföra förändringarna. En viktig ingrediens i arbetet med att driftsätta ny teknik är att man som leverantör är närvarande, kan svara på frågor, lösa problem när de uppstår och identifiera utvecklingspotentialen hos kunderna. Använda datan som den nya teknologin genererar. Innovationscentret blir en kompetens-hub som kommer att göra både våra kunder och oss som leverantör vassare.

Vad kommer ni att kunna göra på innovationscentret?

– Vi kommer att ha all teknik som behövs för att kunna ställa om till automation och eldrivet där. I praktiken kommer vi att kunna köra våra kunders maskiner från centret, felsöka och lösa upp mjukvaruknutar – förutsatt att gruvan ger oss access förstås. Vi kommer också att kunna testa ny mjukvara och utveckla nya idéer, inte minst i centrets automationslabb!

Ni arbetar ju sedan länge nära era kunder vad gäller den tekniska utvecklingen – behöver ni verkligen ett innovationscenter?

– Innovationscentret blir en trygghet både för våra kunder och för oss på Epiroc. Att både kunderna och våra egna servicetekniker kan vända sig till innovationscentret direkt för allt som gäller den nya tekniken kommer att göra arbetet med att integrera tekniken mer direkt och tydligt.

”En viktig ingrediens i arbetet med att driftsätta ny teknik är att man som leverantör är närvarande, kan svara på frågor och lösa problem när de uppstår.”

Det här blir ert första innovationscenter i Europa – varför valde ni att lägga det i Luleå?

– Vi har ju gruvor i Mellansverige, två stora och två små – men det är i norr de flesta ligger. Det gäller även de kunder vi har på den finska sidan. Där finns också Luleå tekniska universitet, vilket vi tror ger oss stora möjligheter vad gäller både rekrytering och samarbeten. Luleå är dessutom en attraktiv stad att bo i. Jag hoppas att innovationscentret ska vara ett ställe som bara suger till sig folk – både i form av våra kunder och fantastisk kompetens!

LÄS MER: 5 innovationer som kommer att förändra gruv- och metallindustrin

Hur kommer det att fungera rent praktiskt?

– Våra kunder kommer troligtvis att få en kontaktperson på innovationscentret som är involverad från att vi tar fram en offert till kunden, under hela resan med att ta fram produkten till leverans och sedan driftsättning.

Hur går det med rekryteringen till centret?

– Hela besättningen är på plats, så det går alldeles utmärkt.

Vad hoppas du att innovationscentret har bidragit till om fem-tio år?

– Ett ännu mer dynamiskt samarbete med våra kunder som kommer att leda till en mer produktiv och hållbar gruvdrift. Jag tror att det här kommer att ha visat sig vara otroligt gynnsamt om några år. Vi vet att vi är på väg framåt på bred front vad gäller automation och elektrifiering – och tekniken vi tar fram nu kommer att leda till innovationer vi inte ens kan föreställa oss i dag. Att få sjösätta innovationscentret känns otroligt bra!

5 skäl till att fler kvinnor behövs i branschen

0

Bergbranschen har länge varit kraftigt mansdominerad. Nu jobbas det på många håll stenhårt för att få in fler kvinnor i yrket. Varför är det så viktigt? Här är 5 starka anledningar. 

Det är tisdag eftermiddag och Tilde Adolfsson har precis kommit hem till sin etta i Filipstad. Hon är nyinflyttad och går den första terminen av sex på Bergsskolans utbildning ”Bergskoleingenjör berg- och anläggningsteknik”.  

– Jag hade hört talas om den här skolan och fick tips från flera håll om att gå här om jag skulle tröttna på att bara borra och spränga, säger hon. 

Hon är 22 år, kommer från Edsbyn och har flera år som bergarbetare bakom sig. Ofta har hon varit ensam tjej på arbetsplatserna, men tycker att det på det stora hela har gått bra – förutom några trista händelser. 

Tilde Adolfsson har efter flera år i bergbranschen valt att plugga vidare på Bergsskolan i Filipstad.

– Det var ett jobb där uppdragsgivaren sa att de inte ville ha någon ung tjej. Företaget jag jobbade på fick skicka en äldre man i stället. Men det slutade med att jag fick åka dit och instruera honom om hur han skulle göra. Man får hoppas att de som anlitade oss lärde sig något av det! 

Många killar positiva

Hon tycker definitivt att det vore positivt med fler kvinnor i yrket, på fler sätt än att fördomarna mot vad kvinnor klarar och inte skulle suddas ut. 

”Det var ett jobb där uppdragsgivaren sa att de inte ville ha någon ung tjej. Så företaget jag jobbade på fick skicka en äldre man i stället. Men det slutade med att jag fick åka dit och instruera honom om hur han skulle göra”

– Det har till exempel flera gånger hänt att killar kommit fram till mig efter fikan och sagt att ”gud vad bra att du är här”. Sedan har de förklarat att stämningen förändrats så fort jag som tjej kommit in i gänget. Att det blivit lugnare direkt, att styrkemätningarna försvunnit och sådant. Då blir man glad! 

Jämställdhet ger flera vinster

Just den effekten är något som Lena Abrahamsson, professor i arbetsvetenskap, gärna lyfter fram när hon pratar om fördelarna med mer jämställda arbetsplatser. Hon har forskat om arbetsmiljöer bland industriföretag och sett vilken effekt fler kvinnor på mansdominerade arbetsplatser ger för företagskulturen och organisationen i stort. 

Lena Abrahamsson, Luleå Tekniska Universitet
Lena Abrahamsson (t.v.) menar att företag förlorar på att inte vara jämställda.

– Naturligtvis finns det en demokrati- och rättviseaspekt på varför jämställdhet är viktigt. Att alla yrken ska vara öppna för alla, att vi inte ska bli styrda in i vissa fållor och sådant. Men det handlar också om att företagen förlorar på att inte vara jämställda, säger hon. 

LÄS MER: Så måste vi göra för att råda bot på operatörsbristen

Lena Abrahamsson förklarar att om det råder en förutfattad idé om att det ”bara är en viss typ av män som passar att jobba här” blir det svårt för dem som inte passar in i den mallen att komma in i gruppen och få kompetens i yrket.

– Majoriteten på arbetsplatsen kommer dessutom att omedvetet överdriva det som de uppfattar gör att de passar bra där, fortsätter hon. 

Finns det en idé om att exempelvis borrare ska ”vara orädda och starka” kommer de flesta i gruppen att göra allt för att leva upp till det. Och ju starkare kulturen blir, desto svårare blir det att stå emot den. Det kan resultera i att borrarna tar onödiga risker, inte vågar säga till när de är osäkra på något eller säga ifrån när en kollega beter sig illa. 

– Det som händer är att man låter kulturen styra i stället för att göra ett bra jobb. 

Olikhet gör nytta

Att fler kvinnor i branschen ger en större förståelse för säkerhetskulturen finns det studier som visar, berättar Lena Abrahamsson. 

– Både LKAB och Boliden har sett effekter av det. Naturligtvis har kvinnor bättre förutsättningar att jobba säkert för att de inte är belastade med gamla machonormer. Men effekten beror nog inte bara på att tjejer tar mindre risker än killar. Det beror nog lika mycket på att det jämställdhetsarbete som LKAB och Boliden gjort har fått medarbetarna att öppna upp sig och bli mer förändringsbenägna i allmänhet. Med fler olika typer av människor i gruppen blir det svårt att hålla kvar i de gamla föreställningarna. Machokulturen lossnar och slutar vara den styrande, säger hon. 

”Tjejer blir ofta tilldelade rollen som ”morsa” i arbetsgruppen, den omhändertagande. Eller så får de ta hand om det sociala”

En annan nackdel med ojämställda branscher är att minoritetsgrupperna, som förstås även kan vara andra grupper än kvinnor, hamnar i speciella fack. Man förväntar sig att de ska vara på ett visst sätt bara för att de är vilka de är. 

– Tjejer blir ofta tilldelade rollen som ”morsa” i arbetsgruppen, den omhändertagande. Eller så får de ta hand om det sociala. Men de kanske inte alls är omhändertagande som personer eller gillar att fixa med fika och firmafester, säger Lena Abrahamsson. 

Större rekryteringsbas

Att få in fler kvinnor i branschen är något många arbetsgivare arbetar aktivt med i dag, Epiroc inkluderat. Företaget har i sina hållbarhetsmål från 2020 bestämt sig för att till 2030 dubbla antalet kvinnor i företagets operativa roller. 

LÄS MER: Norrbottens Bergteknik startar eget lärlingsprogram

– Om vi ska fortsätta ligga i framkant som företag måste vi få med oss de mest kompetenta medarbetarna. Eftersom hälften av talangerna där ute är kvinnor behöver vi lyckas rekrytera även dem, sa Helena Hedblom, global vd på Epiroc, på Svemins digitala event ”Så skapar och upprätthåller vi jämställda arbetsplatser” förra året. 

Hon tryckte också på hur viktigt det är med mångfald bland företagens ledare för att åstadkomma förändring. 

– Sedan gäller det att varje ledare inom företaget är engagerad i att lyckas med det här. Att vi aktivt jobbar med det, skapar en företagskultur som främjar mångfald och att alla verkligen förstår varför det är viktigt. Vi har mycket kvar att jobba på inom Epiroc, men vi rör oss i rätt riktning, fortsatte hon. 

”Jag tror att stressen i yrket minskar om det blir fler tjejer. En lugnare stämning generellt, mindre hetsande kollegor emellan”

Tilde Adolfsson trivs bra i bergbranschen och vill gärna fortsätta arbeta inom den – att hon flyttat till Filipstad och påbörjat utbildningen på Bergsskolan är ett tydligt kvitto på det. Hon håller tummarna för att andelen tjejer i branschen ska öka under åren hon pluggar. 

– Inte för att det varit jättedåligt tidigare, men jag tror att stressen i yrket minskar om det blir fler tjejer. En lugnare stämning generellt, mindre hetsande kollegor emellan. Och färre olyckor. Om jag blir någon typ av chef någon gång kommer säkerheten att ligga högst på min priolista. 

5 skäl till att fler kvinnor behövs i branschen: 

  1. En kulturellt jämställd organisation mår bättre, är mer effektiv och har nöjdare medarbetare. Det har studier visat. 
  2. Eftersom kvinnor ofta har ett större kontaktnät än män kommer yrket att bli mer känt i samhället – vilket i sin tur kan leda till att rekryteringsbasen blir större. Helt enkelt för att fler kommer att känna till att yrket finns. 
  3. När andra människor än de som många anser vara typiska kommer in branschen, gamla och ofta negativa föreställningar och kulturer att försvinna – i alla fall kombinerat med ett aktivt jämställdhetsarbete. Medarbetarna slipper leva upp till föreställningar om hur man ”ska vara” och kan i stället koncentrera sig på att göra ett bra jobb. 
  4. Fler kvinnor ger säkrare arbetsplatser – mycket på grund av att machokulturen försvinner.
  5. Det finns även, enligt Lena Abrahamsson, studier som visat att maskiner som körs av kvinnor kräver mindre underhåll. Troligen inte för att de kör bättre, däremot mer försiktigt – för att de inte har någon oförsiktig machoroll att leva upp till.

Röster från branschen: Så måste vi göra för att råda bot på operatörsbristen

0

Jobben finns – men inte operatörerna. Problemet med bristen på yrkeskunniga borrare har puttrat länge, men nu börjar läget bli akut. Hur går snacket i branschen om operatörsbristen? Vi gjorde en rundringning.

Fotnot från redaktionen: Vi har inför den här artikeln sökt kvinnor att medverka i vår rundringning men har tyvärr inte lyckats innan pressläggningen. Har du tips på någon kvinna som vill medverka i liknande sammanhang? Maila då redaktion@bitzmagasin.se

Kenneth Svensson på RG Bergkonsult (12 anställda)

Hur märker du av operatörsbristen? 
– Genom att det är otroligt svårt att rekrytera! Det är tragiskt att se att det inte finns några ungdomar i branschen. De senaste åren har det kommit tre elever varje år från gymnasieutbildningarna, som jag rekryterat mycket ifrån, men nu är ju de nedlagda också. Jag lär gärna upp dem jag rekryterar, men jag ser ju gärna att de har någon form av branschnära utbildning bakom sig. På så sätt vet jag att de är intresserade och vill satsa. Jag tror tyvärr att våra politiker gjorde ett misstag när de satsade fullt ut på att så många som möjligt skulle utbilda sig akademiskt. Då förlorade vår bransch mängder av ungdomar som egentligen var ämnade för mer praktiska arbeten.

Hur upplever du att bristen påverkar branschen?
– Det är tragiskt när vi entreprenörer börjar ringa till varandras anställda för att locka över dem, för att återväxten av nya borrare är så dålig. Det är inget som gynnar branschen på sikt.

Har du någon idé på lösning?
– Nja, det känns ärligt talat lite hopplöst just nu.

Jan Johansson, vd BEF

Vad beror bristen på, skulle du säga? 
– Ett grundproblem är att borroperatörsyrket inte varit någon attraktiv syssla. Det har ju tidigare inte funnits så många utvecklingsmöjligheter – en gång borrare, alltid borrare. Här tror jag att maskinleverantörerna har ett stort ansvar för att informera om att det inte ser ut så i dag. Att borra i berg kräver numera stort tekniskt kunnande, inte minst med tanke på att borriggarna blivit mer datoriserade med olika maskinstyrningar. Ytterligare en anledning är att det inte finns någon utbildning värd namnet. Då blir det upp till entreprenörerna att själva ordna lärlingsutbildningar. Det kanske funkar för de större företagen, men för de mindre kan det vara en stor belastning och kostnad. Här krävs det att staten går in med något slags lärlingsstöd. Det är en politisk historia, helt enkelt. 

Vad gör ni på BEF för att försöka lösa problemet? 
– Vi har bland annat gjort ett upprop på sociala medier där vi sökt efter folk. De som varit intresserade har erbjudits att provjobba under några veckor ute hos våra medlemsföretag. Många där ute har ju ingen aning om att yrket ens finns, än mindre vad det innebär. Vi har också varit på olika gymnasiemässor. Vi är dessutom med i olika sammanhang, exempelvis BYN, Byggbranschens Yrkesnämnd, som verkar för att det ska finnas välutbildade och kompetenta yrkesarbetare. Att påverka våra politiker är givetvis något som vi skulle vilja göra. Bergarbetare är ju en hörnsten i hela samhällsbygget, så det är en viktig fråga. 

Alf Westerlund, utbildningsledare för högskoleutbildningen för Berg- och anläggningsteknik på Bergsskolan (har precis gjorts om till en YH-skola)

Hur kommer det sig att det inte finns fler utbildningar för borroperatörer?
– Just sådana här specifika yrkesutbildningar är svåra att få att fungera inom svenskt utbildningsväsende. De tenderar att bli väldigt akademiska och teoretiska eftersom mer praktiska utbildningar kräver mycket praktik – som är dyrt att erbjuda. Jag tror att det måste till fler lärlingsprogram ute hos företagen, men där staten skjuter till pengar också för att även de lite mindre företagen ska ha råd att ha lärlingar.

LÄS MER: Så startade Norrbottens Bergteknik ett eget lärlingsprogram

Vad kan ni på Bergsskolan göra för att bidra till en lösning?
– Vi har ju nyligen gått från att vara en högskola till att bli en yrkeshögskola. Det innebär att vår utbildning berg- och anläggningsteknik kommer att bli något mer praktisk än tidigare, med praktik ute hos företag. Men för att bli en fullfjädrad borrare kommer det att krävas mer praktik än vad vi kan erbjuda. Har man däremot siktet på att bli en arbetsledare eller entreprenör inom borr- och spräng kan det absolut passa att gå hos oss, och därefter själv samla ihop mer praktisk erfarenhet.

Lars Senf, vd Epiroc Sverige

SONY DSC

Hur märker ni på Epiroc av det här problemet?
– Vi vet ju att operatörerna har mycket att säga till om när det gäller val av rigg, därför väljer vissa entreprenörer att vänta med att investera i en ny rigg tills de har rekryterat en operatör.  
 
Hur påverkar bristen branschen i stort? 
– Än så länge upplever vi inte att projekt blir försenade. Man verkar kunna lösa det – genom att betala högre löner. Det kommer ju i sin tur att driva upp kostnaderna för entreprenörerna … Jag tror att problemet eskalerar nu när det är så många olika projekt som pågår. Både tunnelbranschen och ovanjordsentreprenörerna dammsuger marknaden efter operatörer.
 
Vad är lösningen? 
– Jag tror att hela branschen måste bli bättre på att diversifiera sig och locka till sig fler tjejer, helt enkelt för att få ett större urval. Samtidigt vet vi att fler kvinnor också skapar en bättre dynamik. Inom området som gått i bräschen för att rekrytera kvinnor, som kvinnliga truckförare i gruvorna till exempel, har det visat sig att underhållskostnaderna blir mindre med kvinnliga förare. Det kan man nog förvänta sig även inom borryrket. Sedan tror jag att många företag skulle kunna dra nytta av att implementera ett lärlingsprogram riktat mot operatörer, ett bra sätt att få in både tjejer och killar i branschen till en rimlig kostnad!

LÄS MER: Han är Sveriges yngsta borroperatör

Jiri Englén, vd och affärsområdeschef Tunnel & Stora projekt, Implenia Sverige

Jiri Englen från Implenia

Ni har ju expanderat ordentligt på kort tid, hur har ni gjort för att få in borroperatörer i företaget? 
– Först dammsög vi marknaden efter de bergarbetare vi kände. Därmed spred sig ryktet att vi sökte folk och så dök några till upp. Sedan började vi söka operatörer från gruvorna – vi har ju en annan lönenivå på anläggningssidan och kunde locka med bättre löner. Därefter introducerade vi ett slags instegsprogram. Ingen regelrätt lärlingsutbildning, det har vi inte resurser till, men med en lönestege baserad på erfarenhet och centralt stöd från företaget så har detta fungerat bra. På så sätt har vi haft tillräckligt med folk i princip hela tiden. 
 
Vad beror operatörsbristen på, skulle du säga? 
– För oss på anläggningssidan är det främst det mycket ojämna flödet av tunnelprojekt över tid med de ketchupeffekter som då uppstår. Vi ser ju en riktigt kraftig uppgång av antalet tunnelentreprenader de senaste åren från en tid då det egentligen inte fanns några projekt alls i Sverige. Det leder till att arbetskraften måste tas in utifrån för att möta dessa enorma toppar och det i sin tur gör att vi sakta men säkert förlorar det kunnande och den yrkesstolthet som tidigare fanns här. Det är synd, inte minst med tanke på att det ändå inte lönar sig att använda sig av utländsk, tillfällig, arbetskraft i längden om man har en långsiktighet i sin strategi.
 
Vad skulle du vilja att man gjorde för att det skulle bli bättre? 
– Man måste höja statusen på jobbet. Synliggöra vad yrket innebär. Men också skapa förutsättningar för en möjlig långsiktighet. Det är de stora arbetsgivarna, leverantörerna, facken, beställarna och staten som tillsammans måste göra det.

Operatörsbristen: Norrbottens Bergteknik startar eget lärlingsprogram för borrare

0

Uppdragen finns – men inte operatörerna. Norrbottens Bergteknik bestämde sig för att själva göra något åt den allt mer akuta bristen på operatörer. 

– Tillgången på borrare har ju varit dålig länge. Det finns inte så många att välja mellan och det blir färre och färre som börjar i den här branschen.

Klas Adolfsson är bekymrad. Han jobbar som bergansvarig för Mellansverige på Norrbottens Bergteknik och har under sina många år i branschen sett hur bristen på operatörer gått från att vara ett problem till att bli en kris. 

– Det här bromsar utvecklingen för de företag som vill växa och utvecklas. Borrvagnar är ju inga problem att få tag på, men har vi inte operatörer som kör dem blir inga jobb gjorda, säger han och berättar att han och hans kollegor på Norrbottens Bergteknik länge pratat om hur de ska lyckas locka fler ungdomar in i branschen. 

– Att komma ut i skolor vore ju ett sätt, till exempel. Vi har varit en del på Bergsskolan i Filipstad, men de som går där är ju redan intresserade av branschen. Vi behöver nå alla dem som inte ens vet att yrket finns, säger Klas Adolfsson. 

Strukturen på plats

Ett annat sätt att locka fler, kom han och kollegorna fram till, skulle vara att utforma ett eget lärlingsprogram. Eftersom de redan hade rekryterat flera unga borrare som behövde läras upp fanns redan en viss grund för programmet – som de nu utvecklat. 

– Nu har vi en utbildningsstruktur som ser till att våra nya och oerfarna medarbetare från grunden får lära sig det de behöver. De får prova på många olika delar av yrket och vi går igenom service, säkerhet och hur man ska sköta om maskinerna så att de håller. Vi har också fått godkänt av BEF att utfärda borrkort. 

Första lärlingarna – två tjejer

I våras började de första borrarna som ska utbildas enligt det nya lärlingsprogrammet, två tjejer som Klas Adolfsson hittade genom att kontakta sin brorsdotter, som också är i branschen, och be henne tipsa sina vänner om lärlingsprogrammet. En av dem är Lynn Rensbo. 

– Jag hade precis sagt upp mig från ett jobb som kock och bartender och var sugen på något nytt. När Tilde, min kompis, tipsade om det här blev jag nyfiken. Om det inte varit för henne hade jag inte haft en aning om att yrket ens fanns, berättar hon. 

Någon tidigare erfarenhet av maskiner hade hon inte, och även om det var lite uppförsbacke de första veckorna känner hon att det har gått snabbt att komma i in i yrket. 

– När jag såg vad jobbet handlade om tänkte jag: ”Hjälp, det här kommer ju att gå åt helvete!” Jag hade inte ens bytt lampa själv på min bil … Men nu har det gått en månad och jag känner att jag förstår grunderna. 

Ska både borra och spränga

Tanken är att Lynn både ska borra och spränga för Norrbottens Bergteknik i framtiden och hon får just nu testa allt från att jobba med snigeldynamit till att borra. Hon tycker att strukturen på programmet är bra. 

– Det märks att det finns en tanke bakom allt vi får göra, det är bra. Samtidigt är det tydligt att det är första gången de kör programmet. De frågar ofta mig vad jag tycker och tänker, för att kunna utveckla det ännu mer.  

Att erbjuda en bra struktur är viktigt, enligt Klas Adolfsson. Det är då lärlingstiden går från att bara ”gå bredvid” till att bli en riktig utbildning. 

– Sedan är det förstås viktigt för oss att vi kan lära upp nybörjarna i vår ”anda”. Vi vill till exempel att alla våra borrare och sprängare har säkerhetstänket i ryggmärgen. Det är lättare att få till om vi redan från första dagen lär dem att det alltid är viktigast, säger han. 

Borde ha börjat tidigare

Att lärlingsprogrammet kostar både tid och resurser är självklart, men Klas Adolfsson och hans kollegor på Norrbottens Bergteknik ser det som en investering som måste göras. Utan operatörer stannar branschen. 

– Vi borde ha börjat jobba med det här för tio år sedan, i hela branschen. Det är inte bara ovanjord, överallt saknas det folk. Det är hög tid att väcka frågan mer, det är kris redan nu – men ingen tar tag i det! De är ju en trevlig bransch, inte alls så skitig och hård som många tror. 

Lynn Rensbo håller med om att branschen är trevlig – trevligare än hon hade förväntat sig, till och med.

– Jag trodde att det skulle vara hårt och macho och att man skulle känna sig utanför för att man är tjej, men så är det absolut inte. Alla är så gulliga och trevliga!

Är du intresserad av att bli borroperatör? Här är 3 sätt att komma in i borrbranschen: 

  1. Hitta ett företag som är beredda att lära upp dig i yrket som ”vanlig nyanställd”. 
  2. Sök till Bergsskolan i Filipstad och deras program för berg och anläggningsteknik. Det är dock en bredare utbildning med mer fokus på att förbereda för arbetsledarroller än på det praktiska bergarbetet. 
  3. Gå ett lärlingsprogram. 

Oskar gillar det omväxlande jobbet som servicetekniker på Epiroc: ”Ett lugnt arbetspass är ett bra betyg”

Tidiga morgnar eller sena kvällar och massor av ledig tid däremellan. För Oskar Mattson innebär jobbet som servicetekniker på Epiroc i Kaunisvaara att han kan kombinera ett riktigt roligt jobb med det han älskar allra mest – jakt och fiske. 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Hans-Olof Utsi

Kaunisjokis älvlandskap prunkar av grönska. Utanför bilfönstret svischar blommande slåtterängar och övergivna lador förbi. Solen skiner, det är 25 grader varmt och förtrollande vackert. 

– Det är riktigt härligt nu! Men sommaren är kort häruppe så det gäller att njuta fullt ut. Jag har varit ute och åkt rullskidor en stund under förmiddagen, säger Oskar Mattson. 

Han är på väg mellan hemmet i Pajala och kvällspasset i Kaunis Irons dagbrott i Kaunisvaara. Där jobbar han som servicetekniker, anställd av Epiroc för att ta hand om gruvans fem SmartROC D65. 

Oskar tankar servicebilen inför skiftet – det kan bli många turer beroende på vad som händer under dagen.

– Jag jobbar varannan vecka. Sju dagar i sträck och antingen morgon och förmiddag eller eftermiddag och kväll. De veckor jag är ledig kan jag ägna mig åt mina intressen – jakt och fiske, eller att åka skoter under vintern. Det är väldigt behagligt.

Kommer aldrig bli fullärd

Oskar är 22 år gammal. Han gick industriprogrammet på gymnasiet och är utbildad svetsare, men fick efter skolan jobb som mekaniker på ett lastbilsföretag.

– Håller man på med skoteråkning blir det ju lite haverier titt som tätt, så jag har väl alltid skruvat egentligen. 

På Epiroc har han varit i ett halvår – och stortrivs. 

”Håller man på med skoteråkning blir det ju lite haverier titt som tätt, så jag har väl alltid skruvat egentligen”

– Det finns så många utvecklingsmöjligheter här! Riggarna kan man ju grotta ner sig i hur mycket som helst, och det kommer dessutom ofta nytt på maskinerna som man behöver lära sig. Jag insåg rätt snabbt att jag aldrig kommer att bli fullärd som servicetekniker, det gillar jag. 

Olika uppgifter beroende på skift

Vid halv tre på eftermiddagen parkerar han vid Kaunis Irons manskapsbod. Där byter han om till arbetskläder – efter en dag i gruvan blir man rejält skitig – och åker sedan vidare till verkstaden. 

Vid skiftskarven passar Oskar på att prata med några kollegor

– Där har vi ett skiftskarvsmöte där vi som ska jobba kväll får höra hur morgonen och dagen har varit. Verkstaden är vår bas i gruvan, kan man säga. Där har vi också ett stort fikarum som vi delar med borroperatörerna. I alla fall när det inte är coronatider. 

Jobbet som servicetekniker handlar i stort om att ta hand om underhållet på riggarna. Byta slitdelar och göra felsökningar om det är något som inte går som det ska. Hur Oskars arbetsdagar ser ut beror på vilket skift han jobbar. Under förmiddagspasset, som startar redan klockan fem på morgonen, börjar dagen med att han stämmer av hur nattens borrning har gått och om det är något som behöver åtgärdas innan operatörerna som ska jobba dag tar över riggarna. Efter det är det dags att se om det är någon service inplanerad. 

Oskar stannar till hos en av borrarna för rutinunderhåll och en uppdatering om hur riggen går.

LÄS MER: Uppstarten av en ny borrigg – därför är den så viktig

– På eftermiddagspasset brukar jag, efter skiftskarvsmötet, åka ner till borrarna för att höra om de har några funderingar på något som kan behöva göras. Sedan handlar det mest om att vara en backup hela tiden. Vid 18-tiden är det skiftbyte för borrarna, så medan riggarna ändå står passar vi på att jobba på dem när det behövs. 

Haveri roligast

Även om Oskar hade erfarenhet som mekaniker sedan tidigare är en borrigg något helt annat än både en skoter och en lastbil. Det svåraste, tycker han, har varit att förstå hur alla komponenter i riggen samspelar med varandra. 

Moderna borriggar har flera digitala borrsystem som också behöver ses över – det är ett varierande jobb

– Hela riggen är ju hopkopplad. Om en ventil tjorvar kan problemet mycket väl ligga i någon annan ventil längre fram eller bak i maskinen. Men nu, när jag kommit in i det, tycker jag att det är som roligast när det är ett rejält haveri. När hela hjärnkontoret måste arbeta för att komma på var felet ligger, säger han. 

”Nu, när jag kommit in i det, tycker jag att det är som roligast när det är ett rejält haveri”

Samtidigt tycker han att den vardagliga servicen också är rolig. Han har sedan starten i vintras utmanat sig själv i att arbeta mer effektivt. 

Vardagsunderhåll är också roligt menar Oskar som vant dyker ner i maskinen

– Det handlar om att jag både vill vara bättre förberedd och kunna skruva snabbare. Få jobbet gjort fort, men riktigt bra. Det är skönt också att riggarna är så servicevänliga. Det är som att de är gjorda för att göra service på, det är lätt att komma åt.  

Borrar gärna lite själv

Kvällen visar sig bli lugn. Inget oväntat händer, förutom att ett ac-aggregat behöver bytas ut. Sommarvärmen gör det tydligt när aggregaten i hytterna inte fungerar som de ska. 

SmartROC D65 är en av de mest avancerade riggarna på marknaden – Kaunis Iron har flera och fler är på väg.

– Vi brukar säga att när vi har som minst att göra går Kaunis Iron som bäst. Så ett lugnt arbetspass är ett bra betyg, även om det kan bli lite långsamt förstås. 

Vid åttatiden kör Oskar in en av riggarna i verkstaden för att göra i ordning den inför den 1000-milaservice som det enligt intervallschemat är dags för under morgondagen. Vid ett tillfälle under kvällen dyker ett tillfälle upp att få borra lite med en av riggarna. 

LÄS MER: ”Jag har alltid tyckt om att kolla hur saker fungerar”

– Det är jättebra att kunna göra det ibland, när det är läge. Det finns inget som ger bättre förståelse för maskinen än att arbeta med den själv. 

När Oskar kör hem mot Pajala igen vid halv två på natten – skiftet slutade redan vid halv ett men han dröjde sig kvar för att ta en kaffe med nattoperatörerna – har solen redan börjat ta sig upp på himlavalvet igen. Mörkt har det aldrig blivit. Han är nöjd med arbetspasset, även om det inte bjöd på så mycket action. 

– Men dagen innan var det fullt upp hela dagen. Man vet aldrig i förväg hur det blir! 

Vill du jobba som Servicetekniker på Epiroc?

Här hittar du aktuella jobb som Servicetekniker på Epiroc:

Jobba som servicetekniker på Epiroc.

Krister maxar effektiviteten med hydraulhammare EC 140

0

När Krister Teikari blev ombedd att komma ner till Stockholm och arbeta i det stora Förbifarts-projektet skaffade han en Epiroc EC 140 hydraulhammare. Ett bra drag – både han och kollegorna är riktigt nöjda med hur effektivt det går att jobba med den.

Text: Peter Wiklund Foto: Kristina Sahlén

En smal grusväg leder in i ett litet skogsparti i Vårby, söder om Kungens Kurva utanför Stockholm. Där grusvägen slutar tar ett av Sveriges absolut största byggprojekt vid: Förbifart Stockholm. Vägen planeras kunna öppnas 2030, och kommer då att binda ihop de norra och södra delarna i länet för att avlasta framför allt Essingeleden, som redan i dag lätt kan bli en flaskhals till och förbi staden.

Krister Teikari kör hydraulhammare i Årsta backe.

Av vägens totalt 21 kilometer kommer 18 att gå i tunnlar, vilket gör att Förbifart Stockholm blir en av världens längsta motorvägstunnlar. Det är alltså ett mastodontprojekt som beräknas sysselsätta omkring 5 000 personer när byggandet är som mest intensivt.

Kan användas med snabbfäste

Det är en vardagsförmiddag, precis i skarven mellan vår och sommar, och solen lyser stundtals upp den hög med bortsprängt berg där Krister Teikari har placerat sin grävare. Han har varit på plats och arbetat i projektet sedan i mars.
– Jag blev erbjuden att komma ner och hjälpa till här. Och det passar mig bra, det är sånt här jag är inriktad på, även om jag annars mest är hemmavid i Hälsingland och jobbar, säger han.

Krister har ökat sin effektivitet med den nya hammaren – liten och smidig med en stor slagkraft

Inför uppdraget kompletterade han sin utrustning med en EC 140 hydraulhammare från Epiroc.
– En viktig anledning till att jag valde den var att den kunde användas med snabbfäste från Engcon. Jag förstod att det skulle vara användbart i det här uppdraget.

Liten hydraulhammare med stor slagkraft

När han nu har hunnit använda sin hydraulhammare i skarpt läge ett tag kan han konstatera att den är ett mycket effektivt arbetsredskap:
– Jag är otroligt nöjd med den. Den är liten och smidig och har riktigt stor slagkraft, säger han nöjt.

LÄS MER: Alexander Vorheese satsar på bergspräckning

Lars Vernersson på ABT är den som lockade ner Krister Teikari till Stockholmsuppdraget. Han vänder sig och pekar norrut, där arbetsområdet sträcker sig längs den hårt trafikerade vägen så långt ögat når.

Projektet kräver gedigen samordning och de måste samtidigt samsas med trafiken på E4:an som ligger intill

– I hela det här partiet ska E4:an breddas så att det blir tre körfält i vardera riktningen, i stället för två som det är i dag. Det har blivit massor med sprängberg under det första skedet, och nu vill vi knacka ner det i mindre delar. De ska återanvändas som ett första lager över de nya dagvattenledningarna, berättar han.

Måste samsas med trafiken

ABT ansvarar för maskinerna i den här delen av projektet, och de arbetar i sin tur åt infrastrukturbolaget Hochtief. Giancarlo Monteverde, arbetsledare mark/anläggning på Hochtief, konstaterar att det är ett uppdrag med tydliga krav på att undvika olika slags störningar på omgivningen.
– För det första måste vi samsas med trafiken, den får absolut inte påverkas av vårt arbete trots att vi befinner oss alldeles intill vägbanan, säger han.

”Jag kan bara sitta kvar och lyfta av hammaren och sätta på ett annat redskap, jag står aldrig med några slangar och håller på”

Flera bostadsområden ligger också nära den utsträckta arbetsplatsen.
– Sammantaget innebär det att vi har en utmaning vad gäller att inte förorsaka några sättningar eller störande vibrationer och ljud, säger Giancarlo.

Byter ofta arbetsuppgift

Att arbetsredskapen har god prestanda och låga ljud- och vibrationsnivåer är alltså betydelsefullt för Krister Teikari. Men han lyfter även på nytt fram fördelarna med att kunna använda sin hydraulhammare tillsammans med snabbfästet.

Att hammaren fungerar med sbabbfästet från Engcon gör att Krister snabbt kan växla mellan arbetsuppgifter

– Jag kan bara sitta kvar och lyfta av hammaren och sätta på ett annat redskap, jag står aldrig med några slangar och håller på. Ska jag göra ett vanligt byte, utan snabbfäste, kan jag bli stående en halvtimme och greja innan det är klart. Nu går det på ett par minuter. Det är fantastiskt, säger han.

Krister Teikari kör hydraulhammare i Årsta backe.

Det här är något som han har stor nytta av i det här projektet, eftersom Krister kan behöva växla arbetsuppgift flera gånger under en arbetsdag, konstaterar Lars Vernersson:
– Behoven varierar, så det är verkligen värdefullt att kunna knacka, gräva och lasta om vartannat. Och då kan Krister lätt byta mellan uppgifterna själv. Han behöver till exempel inte stå och vänta på att någon kommer med en traktor när det behövs en sån. Det är tydligt att det här sparar tid för oss i projektet.

”I alla projekt där det grävs eller sprängs kommer det att vara mer intressant att ta hand om den skut som blir, i stället för att köra bort den”

Större krav på ökad hållbarhet

Krister Teikari är övertygad om att han kommer att ha användning av sin hydraulhammare EC 140 i andra uppdrag framöver.
– I alla projekt där det grävs eller sprängs kommer det att vara mer intressant att ta hand om den skut som blir, i stället för att köra bort den, säger han.
Giancarlo Monteverde nickar instämmande:

– Jag tror absolut att vi kommer att se mer av det, eftersom det är en fråga om både kostnad och hållbarhet. I branschen finns det tydliga krav på ökad hållbarhet i alla led, och då är en given åtgärd att se till att få bort onödiga tungtransporter.

Krister Teikari kör hydraulhammare i Årsta backe.

LÄS MER: ”Hammaren jobbar snabbare än jag trodde”

Arbetet längs vägsträckan i Vårby har pågått sedan 2018 och beräknas vara i gång till 2023, eventuellt till och med längre än så. Krister Teikari ser fram emot att få jobba vidare i projektet.

– Ja, jag lär vara med tills projektet tar slut. Eller i alla fall så länge jag får vara kvar förstås, säger han och sneglar glatt mot de båda andra.

Sex säkra sätt att sänka dina borrkostnader

Mer borrning för pengarna, mer pengar för borrningen! Här är punkterna som kommer att sänka dina borrkostnader.

1. Längre livslängd på borrstålet

Att ha koll på sitt borrstål är A och O när det handlar om att hålla dina produktionskostnader nere. Det kan handla om allt från att vara noga med borrkronornas slipintervall till att hela tiden vara uppmärksam på ljudet och stoppa borrningen så fort något inte låter som det ska. Men det innebär också att du är noga med riggens inställningar och att parametrarna matartryck, slagtryck och varvtal är i harmoni.
– När borrsjunket inte är som det ska kan det vara läge att våga göra en ändring i inställningen, säger Epirocs produktspecialist för borrverktyg, Vladimir Polic.

Han menar att det går att spara in 20–40 procent av dina produktionskostnader genom att vara noggrann med borrstålet.
– Kör du med bra borrsjunk och med borrningsparametrar i harmoni kommer du även att spara in på dieselkostnaderna.
Lyssna på när Vladimir Polic berättar allt om hur du håller dina borrstål fräscha så länge som möjligt här.

2. Var nitisk med underhållet

Slarvar du med underhållet ibland? Sluta genast! Förr eller senare kommer det att resultera i en rejäl skada på riggen – och en saftig faktura från verkstan som definitivt kommer att höja din produktionskostnad. Riggarna är komplicerade maskiner som kräver kärlek, varje vecka och varje dag.
Gör du enligt instruktionsboken är det omkring tjugo punkter som ska checkas av dagligen. Bland dem finns kontroll av motoroljan, att den är på rätt nivå och svart i färgen, men också en genomgång av riggen i stort. Har det dykt upp några sprickor sedan i går? Är allt åtdraget? Fungerar säkerhetsutrustningen? Här berättar Stefan Löfdahl vilka underhållsmissar du inte får göra.

3. Minska borrkostnaderna med rätt utbildning

Även om du och dina medarbetare säkert är duktiga på det ni gör finns det nästan alltid något att förbättra. Gör en rejäl inventering av kunskapsläget åtminstone en gång per år och kontrollera om det finns några utbildningar ni skulle kunna ha glädje av – det finns med stor sannolikhet många slantar att spara genom att öka medvetenheten om hur riggen fungerar.

Epiroc erbjuder många olika utbildningar och anpassar dem alltid efter kundernas behov. Gäller det en helt ny operatör är prio förstås basic manövrering. Om operatören är erfaren handlar troligen utbildningen mer om att tillsammans med en expert gå igenom riggens inställningar för att utröna om borrningen på något sätt kan bli ännu mer effektiv.

Lisel Johansson på NCC med sin SmartROC

4. Använd HNS på bästa möjliga sätt

Sedan Epiroc släppte en uppdatering som gjorde det möjligt att genom hålnavigeringssystemet, HNS, göra borrplanen direkt från riggen är det fler och fler som upptäcker hur enkelt, smidigt och effektivt det är. Men använder du systemet på absolut bästa sätt? Har du koll på hur du sätter referenshålet för att inte riskera att hålen blir riktade åt fel håll? Och visste du att om du redan vet vad bäringen för en salva är, räcker det med att sätta en startkoordinat för att fylla i skjutriktningen i borrplanen? Stefan Löfdahl förklarar mer här.

5. Tänk efter före

Om det kan påstås finnas ett hemligt recept för att din rigg bara ska gå och gå utan några större problem, stavas det proaktivitet. Att tänka efter före vad gäller underhåll, planering av arbetet och riskanalyser är ett effektivt sätt att slippa dyra haverier och andra missöden. Det kommer att öka din produktionskostnad. Kanske är det dags att räkna på om det skulle löna sig med ett serviceavtal?
 

– Många är jätteduktiga på sina egna maskiner och känner att de kan sköta servicen själva. Men vår ambition är att det alltid ska löna sig i längden att låta oss göra det. Även här handlar det om att i största möjliga mån undvika onödiga stopp – som kan bli väldigt kostsamma när man arbetar under tidspress, säger Björn Axelsson som är eftermarknadschef på Epiroc.

6. Håll koll på totalkostnaden

Att äga en borrigg är ingen enkel historia – det är många parametrar att räkna på och ofta svårt att förutse vilka kostnader som är att vänta. I alla fall om du inte räknar ut din TCO, total cost of ownership, för riggen. En TCO-uträkning innehåller flera delar där allt som kan påverka kostnaden för riggen är med. Såväl typ av uppdrag, bergmaterial och håldimensioner som fördelningen mellan slagsverkstimmar och motortimmar. Här kan du läsa mer om hur en TCO går till och vad du kan förvänta dig att få ut av den.

Missa inte att lyssna på Vladimir Polic i Borrmästarpodden!

Victor Åkesson från Stens Bergborrning borrar med öronen

0

Går det att bli en så skicklig borrare att man kan höra hur borrningen går? Så att man bara genom att lyssna kan förutse när något är på väg att gå sönder eller behöver skruvas på? Vi frågade en som vet.

Foto: Mats Andersson

Vad lyssnar du på när du borrar? En härlig ljudbok, en kul podcast? Eller brukar du prata i telefon? Korrekt svar om du vill få högsta betyg i borroperatörsskolan: du lyssnar på riggen.

Ljudet av borrningen kan nämligen berätta mer än du tror, och blir du riktigt duktig på att identifiera missljud kan du både öka din produktivitet och spara ordentligt med pengar. Det menar Victor Åkesson, borrmästare på Stens Bergborrning. Han skulle aldrig drömma om att inte lyssna på riggen när han jobbar.

En gul borrigg, en Epiroc SmartROC T35 ses från sidan i en bergtäkt. I hytten sitter en man i keps och borrar.
Victor Åkesson triv bra i sin ljuddämpade SmartROC T35. Foto Mats Andersson

– Jag var väl runt 15–16 år när jag började sommarjobba för min pappa, Sten Åkesson. Då körde jag en Atlas Copco 748 HC från 1997 och pappa var väldigt tydlig med att jag inte fick ha några batterier i radiokåporna och att jag bara skulle lyssna på maskinen medan jag kör. Det har jag verkligen haft glädje av, säger han.

Rätt ljud är lika med rätt borrinställningar

Det Victor framför allt lärde sig var hur borriggen låter när allt går jämnt och den jobbar precis som den ska. Det gjorde att han ganska snabbt kunde gå helt efter ljudet när han ställde in sin rigg.

ÅNGE 20210615 Victor Åkesson, borriggsoperatör. Foto Mats Andersson

– Jag fick förstås förklarat för mig vad matningstryck, dämpartryck och rotationstryck var för något – men i stället för att begripa hur de hänger ihop och vilka siffror som gäller lärde jag mig att göra inställningarna genom att höra när det var bra, säger han.

LÄS MER:

En duktig borrare vet hur borriggen låter när den jobbar som bäst

En borrare som är duktig på riggens ljud kommer inte bara att veta hur den låter när den jobbar som bäst, hen kommer också att reagera när maskinen är på väg att gå sönder. Något som kan spara både tid och pengar.

Victor pratar med sin bror Simon Åkesson om att lyssna efter ljud vid borrning. Foto Mats Andersson

– Säg att du kanske har sju stål i berget, då kan ett trasigt borrstål innebära en ganska stor ekonomisk förlust. Men kan du identifiera att ett av stålen är på väg att gå sönder – det brukar skapa ett skällande ljud – har du chans att dra upp det trasiga stålet och byta ut det innan det brakar ihop totalt, säger Victor Åkesson.

”Pappa var väldigt tydlig med att jag inte fick ha några batterier i radiokåporna och att jag bara skulle lyssna på maskinen medan jag kör”


Andra ljud som han brukar reagera på är om stiften på kronan slits snabbare än vad köttet på kronan gör. Då går rotationstrycket upp, och det hörs.
– Men när borrkronorna behöver slipas kan jag tyvärr inte höra. Inte ännu!

Mer noggranna kontroller med SmartROC T35

I dag kör Victor Åkesson en ljuddämpad SmartROC T35, något som självklart gör det svårare att upptäcka missljuden. Men lyssnar gör han ändå.

Victor Åkesson har sedan start jobbat i familjeföretaget Stens Bergborrning. Foto Mats Andersson

– Ljuddämpningen innebär bara att man får ha lite andra rutiner kring lyssnandet. Jag lyssnar hela tiden, man hör ju en hel del även om det är dämpat. Men jag gör också noggranna ljudkontroller då och då. Till exempel när jag ska hugga på efter att ha skarvat ett borrstål. Då har jag två ljuddämparluckor öppna en stund. Ibland till och med hyttdörren om jag blir misstänksam, tills jag vet att det låter bra.

Ljudkoll bra för ekonomin

Hur mycket han och kollegorna sparar på att vara noga med lyssnandet vet inte Victor Åkesson, men att det är en hel del är han övertygad om.

– Det är inte bara borrstålsekonomin som blir bättre för den som är duktig på att lyssna på borrningen. När allt lirar så tar borrmaskinen mindre stryk. Det blir inte lika mycket varmgång i stålen, det är lättare att skallra lös dem och hålen blir rakare. På det sättet ökar ju även produktionen.

5 tips för att bli en bättre lyssnare när du borrar

  • Har du inte lärt dig hur det låter när borrningen går bra – ta ut allt vad poddar, ljudböcker och radio heter ur öronen och börja lyssna på riggen i stället. När du byggt en ljudmässig erfarenhetsbank kan du börja lyssna på annat igen, men bara i ena örat.
  • Så fort du hör en förändring i ljudet har det troligen hänt något. Det behöver inte vara något allvarligt, kanske har bara materialet förändrats, men genom att vara medveten om ljudet får du en bra känsla för hur det går och hur maskinen mår.
  • Hör du ett skällande ljud? Sluta borra på en gång. Det kan vara ett borrstål som är på väg att gå sönder.
  • Kör du med ljuddämpare? Du kan få information genom ljudet ändå, men skaffa dig en rutin för att då och då göra noggranna ljudkontroller med öppen dörr och ljuddämpningslucka. Till exempel när du skarvat på ett nytt borrstål.
  • Lär dig hur det låter när rotationstrycket går upp – det kan betyda att stiften slits snabbare än köttet på kronan.

Missa inte att lyssna på Victor Åkesson i Borrmästarpodden!

Från playaliv till bergborrning: ”Jag visste inte ens vad en borrigg var!”

0

Hon hade troligen aldrig börjat borra om det inte varit för pandemin. Men efter ett år som operatör är Wilma Nordlund, 20 år, helnöjd och har inga planer på att sluta.

Vajande palmer, turkost hav och vita stränder. Party på kvällen och sköna dagar i skuggan under dagarna. Wilma Nordlund hade precis landat på ön Phi Phi Island i Thailand efter flera veckor i Vietnam och Filippinerna när det började pratas om en pandemi.
– Plötsligt blev det panikbråttom att komma hem innan allt stängde ner. När vi var på flygplatsen stod det på skylten att alla plan därifrån var inställda, förutom vårt, berättar hon.

Nappade direkt

Tanken hade varit att hon och kompisen skulle fortsätta sin resa i Sydostasien i många veckor till, men nu var det bara att tänka om. Väl hemma i Arvidsjaur behövde hon hitta på något nytt att göra och eftersom det enda jobb som gick att få alldeles i starten av pandemin var inom vården hoppade hon på en tjänst på ett gruppboende.
– Det är ett jätteviktigt jobb såklart, men jag kände direkt att vården inte är för mig. Så när en vän till min farbror hörde av sig och sa att det fanns chans att börja som borroperatör på Norrbottens bergteknik nappade jag direkt. Fast jag inte hade någon aning om vad det innebar och aldrig hade sett en borrigg förut!

Väl där fick hon veta att jobbet bestod av att byta borrkronor och att sitta i en maskin. Det lät ju inte så svårt – tills hon klev in i hytten på den Sandvik hon skulle köra.
– Då kände jag bara ”shit, vad har jag gett mig in på?”. Det var en riktigt risig rigg med tusen knappar och spakar, minns hon.

Gick bredvid för att lära sig


Under den första tiden hade företaget så mycket att göra att hon mest fick hjälpa andra operatörer med omkringjobb, men så fort det hade lugnat sig lite kunde hon börja gå bredvid – och borra själv.
– Då blev det riktigt roligt! Och som tur var slapp jag köra den gamla riggen, jag fick börja med en D9 i stället. Min mentor, Markus Lindgren, stod utanför och förklarade via hörlurarna hur jag skulle göra. Efter ett tag tyckte han att jag klarade mig själv och på den vägen är det.

Numera kör hon en SmartROC T35. Hon gillar den, men helt lätt har det inte varit eftersom den har några år på nacken.
– Den är lite trött, men vi försöker repa upp den allt eftersom. Jag har funderat på att ge den ett riktigt namn men har inte riktigt kommit så långt, säger hon.

Skruvandet fortfarande svårt

Under arbetsveckorna bor hon i ett hus i Gällivare tillsammans med andra borrare från Norrbottens bergteknik. Där lever de kollektivliv, möts i köket för att laga mat och umgås.
– Det är supermysigt, alla är väldigt snälla och stöttande. Jag är bland de yngsta, de äldsta runt 60 år. Och vi är faktiskt två tjejer!

Hon trivs riktigt bra i sin arbetsgrupp på Norrbottens bergteknik, men även med de andra som jobbar i Aitik.
– Det är så många entreprenörer där och jobbet består av mycket samarbete oss emellan. Mycket kommunikation! Jag måste ju prata med grävmaskinisterna så att det blir som jag vill ha det innan det är dags att borra, det passar mig.

”Det var verkligen kinesiska i början. Jag hade ingen aning om vad jag gjorde!”


Det mest utmanande med jobbet är fortfarande själva riggen, säger Wilma Nordlund. Att veta var hon behöver skruva när något inte är som det ska.
– Jag har ju ingen fordonskunskap sedan tidigare, och skruvar jag fel kan det bli ännu värre. Som tur är har vi mekaniker på plats i Aitik. De är verkligen mina klippor, säger hon.

Glad över sin envishet

Hon har på kort tid gått från noll kunskap om borrning i berg till självständig borrare, dessutom i en rigg som sett sina bästa dagar. Åtskilliga gånger har hon blivit så frustrerad att svordomarna haglat och hon blivit tvungen att kliva ur riggen för att lugna sig. Ta några djupa andetag och samla kraft för att försöka igen.
Wilma Nordlund är envis, något annat kan man inte säga.
– Det är en himla tur att jag inte är en sådan som ger sig, för det var verkligen kinesiska i början. Jag hade ingen aning om vad jag gjorde! Men jag tycker att det är superroligt att lära mig nya saker. Och det blir ju vad man gör det till! Har man inställningen att allt är skit, så blir det skit. Tänker man att det kommer att lösa sig, så gör det det.


Om borroperatör kommer att vara hennes yrke även om tio år vet hon inte ännu, men omöjligt är det inte. Jobbet passar henne, hon gick bygg- och anläggningsprogrammet på gymnasiet och gillar att arbeta praktiskt.
– Jag hade tänkt att bli reseguide eller något i den svängen, så det kanske jag vill prova någon gång. Men jag trivs jättebra med jobbet nu – inte minst när borrningen går bra!

Fakta Wilma Nordlund

Ålder: 20 år
Gör: Operatör SmartROC T35 för Norrbottens Bergteknik
Bor: I Arvidsjaur. I Gällivare när hon jobbar.
Kuriosa: Är tidigare elitgymnast

Missa inte att lyssna på Wilma i Borrmästarpodden!

Knepigt och trångt när YIT bygger en 14 km lång avloppstunnel under Stockholm

Avancerade tunneldragningar, ett enormt högt säkerhetstänk och en logistikutmaning som heter duga. Att påstå att bygget av den nya avloppstunneln mellan Bromma och Sickla, framdriven av YIT som en av entreprenörerna, är ”lite komplicerad” vore årets underdrift. 

Foto: Ylva Sundgren

Stockholms avloppsvatten ska bli renare. Bromma reningsverk har snart gjort sitt och nu ska avloppsvattnet som tidigare togs om hand där i stället komma till det hypermoderna reningsverket i Henriksdal som nu utvecklas med ny teknik. Det innebär att en 1,4 mil lång avloppstunnel mellan Bromma och Henriksdal måste byggas. YIT har av Stockholm Vatten och Avfall fått i uppdrag att bygga 7,7 km av tunnelsträckan, den mellan Bromma och Sickla. 

I maskinparken ingår en Boomer XE3 och en Boomer E2. Båda riggarna har några år på nacken och har byggts om en del för att passa projektet. 

”Blir man stressad av det här jobbet är man på fel plats, så enkelt är det”

– De går riktigt bra, vi är väldigt nöjda. Vi sköter det mesta av servicen själva men reservdelar, borr och injekteringsutrustning beställer vi direkt från Epiroc. Det är smidigt och vi har ett bra samarbete med Epirocs servicetekniker, säger Kent Nilsson. 

LÄS MER: ”Vi spränger bara tio meter under stadshuset”

– Det här är ett av de mest komplexa projekten jag har varit med om, framför allt när det handlar om logistiken, säger Christian Vestergren, YIT, som är projektchef för bygget. 

Tunneln kommer gå 90 meter under Mälaren 

YIT vann entreprenaden för projektet under sommaren 2019. I september samma år var de i gång. Projektet är stort och kommer att pågå länge, först 2027 förväntas de vara helt klara.

”Det här är ett av de mest komplexa projekten jag har varit med om, framför allt när det handlar om logistiken”

En del av sträckan kommer att gå under Mälaren, 90 meter under vattenytan, och överallt måste lutningen på tunnlarna vara precis rätt.

– Det är för att allt som transporteras i tunnlarna ska åka tillsammans hela tiden. Är lutningen för stor och vattnet åker fortare än allt annat kan det kan det bli ansamlingar, säger Kent Nilsson, YIT:s maskinansvarige på projektet.

4,5 meter bred huvudtunnel

Även han tycker att logistiken är det absolut svåraste med uppdraget. I och med att huvudtunneln bara kommer att ha en bredd på 4,5 meter gäller det att hålla tungan rätt i mun vid planeringen. Ställs en maskin upp i tunneln kommer ingenting förbi den. 

– Vi har totalt 22 tunga maskiner i omlopp, plus allt annat smått och gott – som vanliga bilar, till exempel. Att se till att allt körs in och ut i precis rätt ordning är verkligen en utmaning, säger Kent Nilsson och beskriver den cykel som borrningsarbetet planeras utefter. 

LÄS MER: Södermans TNG går till botten för ny färjelinje

– Först injekteringsborrar vi för att göra tunneln så tät från grundvatten som möjligt, sedan gör vi kontrollhål för att kolla att injekteringen har fungerat. Efter det kan vi börja borra för spränghål och sedan blir det sprängning. Efter det går vi in med lastmaskin för att lasta på stenarna. Sist är det lastbilen som ska transportera ut stenarna som åker in. Den måste backa ner och placera sig under skopan för att det ska gå, säger han. 

Även säkerhetstänket vid bygget av avloppstunneln mellan Bromma och Sickla måste vara på allra högsta nivå, hela tiden. 

– Händer det något i tunneln skulle det kunna bli katastrofalt om något står i vägen för att folk ska kunna komma ut. Därför planerar vi hela tiden för det som inte får hända. Vid till exempel eld blir det snabbt rökfyllt, och eftersom syreväxlingen är mindre i en smalare tunnel än i exempelvis en vägtunnel kommer det att ta längre tid för det som fattat eld att brinna upp. Därför bygger vi räddningskammare som ska fungera i ett helt dygn – med bra luft, toalett och kortspel, säger Kent Nilsson. 

Tuffa miljökrav när YIT borrar den nya avloppstunneln

YIT har också tuffa miljökrav att möta. Dels vad gäller själva bygget av tunnlarna, men också kring utsläpp från motorer och påverkan på tredje man. Christian Vestergren berättar att de till exempel inte får köra transporter genom stan hur som helst. 

– Normalt skulle vi lasta fjorton ton bergmaterial på en lastbil, nu kan vi bara lasta runt tio. Dessutom finns det begränsningar för hur vi kan köra från arbetsplatsen och ut till närmaste trafikled. Det gör att frakten av sten ut från tunnlarna i berget tar längre tid än det brukar göra och ställer ytterligare krav på planering. 

Stress går bort – säkerheten framför allt

Det kan låta stressigt med allt som måste klaffa precis hela tiden. Men även om det är ansträngande att hålla reda på så mycket är det ingen idé att bli stressad, säger både Christian och Kent. 

– Jag brukar säga att ett år på det här jobbet motsvarar fem års åldrande under mer normala omständigheter, haha! Skämt åsido – blir man stressad av det här jobbet är man på fel plats, så enkelt är det. Det är vid stress olyckor händer. Alla vi som jobbar här är lugna som filbunkar. 

Vanliga frågor om avloppstunneln mellan Bromma och Sickla

Hur lång kommer avloppstunneln mellan Bromma och Sickla bli?

Tunneln mellan Bromma och Sickla är totalt 14 kilometer lång.

Vem står bakom projektet?

Beställaren av avloppstunneln är Stockholm Vatten och Avfall.

Hur mycket kostar avloppstunneln mellan Bromma och Sickla

Kontraktsvärdet på tunneln är 1,4 miljarder kronor.

Vilket företag borrar tunneln?

Projektet är uppdelat mellan Veidekke och YIT som ansvarar för 7,7 kilometer av den totalt 1,4 mil långa avloppstunneln.

Hur lång tid kommer det att ta att bygga avloppstunneln?

Projektet är beräknat att ta 6,5 år från start till slut.

Hur djupt kommer avloppstunneln mellan Bromma och Sickla att vara?

Den 14 kilometer långa avloppstunneln ska leda avloppsvattnet 30–90 meter under marknivån från det ena reningsverket i Bromma till Sicklaanläggningen, under Hammarbybacken. 

Micke håller fast vid sin FlexiROC T15: ”Kommer aldrig att köpa någon annan!”

0

Smidig att flytta på, pålitlig och med en riktigt bra borrekonomi. En sak är säker: borr- och sprängentreprenören Micke Jelseus som driver Rasbo Bergsprängningar kommer att köra FlexiROC T15 tills han går i pension. 

Foto: Kristina Sahlén

Micke Jelseus är mitt emellan två jobb. Om bara någon halvtimme åker lastbilen packad med hans FlexiROC T15, sprängmattor och allt annat som kommer att behövas till Åkersberga. Där ska han och sonen Calle spränga fram några villatomter. 

– Ett klassiskt jobb för oss. Villatomter och rörgravar, det är typiska T15-jobb, det! 

LÄS MER: Daniel har hittat lugnet med sin SmartROC T40

Egentligen hade han inte alls tänkt att bli borrare. Micke hade redan en karriär i byggbranschen och arbetade som byggledare när han upptäckte hur otroligt svårt det var att hitta borr- och sprängentreprenörer. 

Mikael Jeléus blickar ut över arbetsplatsen för dagen, .

– Jag ringde och ringde, men ingen hade tid. Till slut bestämde jag mig för att starta en firma själv. 

Stor maskin inte för honom

Första maskinen blev en Atlas Copco 542, mest för att han hittade en till ett bra pris. Men så fort han fick chansen gick han över till en FlexiROC T15 i stället. I dag är han inne på sin tredje maskin av samma typ. 

”Vi är i princip aldrig utan jobb, men med en T15 kan vi, om vi vill, vara lediga i några dagar utan att det gör något”

– En stor maskin kan man ju inte ha stående, den måste vara i jobb hela tiden för att det ska löna sig. Det blir så stressigt! Vi är i princip aldrig utan jobb, men med en T15 kan vi, om vi vill, vara lediga i några dagar utan att det gör något. Och så är den lätt att flytta på. Allt jag behöver för ett jobb får plats på en enda lastbil. En tredje fördel med riggen är att jag slipper åka land och rike runt på jobb, och bo i husvagn. Nu kan jag hålla mig runt Uppsala, Stockholm och Västerås, säger han. 

T15 är en liten rigg med riktigt stor kapacitet, säger Michael Jelseus

Största utmaningen med att vara borrentreprenör med en FlexiROC T15 är, enligt Micke Jelseus, att övertyga skeptikerna om vad riggen är kapabel till. 

– Många tror att den är för liten för jobbet. Men då svarar jag att T15 är en liten rigg med riktigt stor kapacitet! Det är inga problem alls att ta jobb upp till 6 000 kubik med den. Jag har provat andra motsvarande riggar men tycker att T15 är helt överlägsen vad gäller effektivitet, borrhåll – allt! Det är en jäkligt bra ekonomi i den här riggen, helt enkelt.

Jobbar med sonen

Även om Micke står som ägare till firman driver han den tillsammans med sin son Calle. Rollfördelningen är tydlig: Micke borrar och Calle spränger. 

Mikael Jelseus tillsammans med Charlie Veddevik

– Det funkar super. Han började jobba för mig när han var 18 år, som sommarjobb. Nu är han fast! 

LÄS MER: Han är Sveriges yngsta borr- och sprängentreprenör

Kanske är det också praktiskt att jobba ihop med någon som känner Micke riktigt väl, vet hur han funkar och inte är rädd för hans raka rör. Micke själv säger att han kan vara rätt bufflig på jobbet. 

Mikael Jeléus manövererar borrvagnen med säker hand. FlexiROC T15 har varit förstavalet under lång tid.

– Jag är inte ett dugg konflikträdd. Och är det något som inte fungerar på grund av bristande kompetens, att man kanske är ny eller så, så orkar jag inte ha en pedagogisk diskussion. Jag säger bara hur jag vill ha det, punkt. Det gör mig inget om folk inte tycker om mig, bara jobbet blir bra gjort, säger han. 

FlexiROC T15 klarar det mesta

Målet när han började som borr- och sprängentreprenör var att bli lika duktig på att spränga som de han sett arbeta på de byggen han jobbade på som grävmaskinist och arbetsledare. Snart 20 år senare kan han nöjt konstatera att han nått dit. 

– Vi klarar extremt komplicerade grejer i dag. Vi spränger tätt intill hus och ovanpå tunnlar. När KTH behövde hissgropar sprängde vi till och med inomhus. Och för en tid sedan sprängde vi upp för en ny församlingslokal i Blackeberg i västra Stockholm. Vi var inhyrda av Scandrock och det var alldeles intill det befintliga huset, bara tjugo centimeter ifrån. Det gick bra! 

Mikael Jeléus, Rasbo Bergssprängningar.

Med över tjugo år i branschen och 58 år på nacken är det inte utan att Micke börjat tänka på att trappa ned. Inte riktigt ännu, men om några år. Tanken är att sonen ska ta över firman så småningom, när Micke går i pension. Men om Calle kommer att fortsätta köra FlexiROC T15 vet han inte. 

– Men jag skulle nog tro det … Jag har svårt att tänka mig att han inte är inne på samma spår som jag vad gäller den riggen! 

Fakta Micke Jelseus

Ålder: 58 år

Bor: Rasbo öster om Uppsala 

Gör: Borrar för egna firman Rasbo bergsprängningar AB 

Familj: Sambo Angelica och två vuxna barn, dottern Carin och sonen Calle, som är anställd i firman. Till familjen hör också chihuahuan Känneth. 

Kuriosa: Håller på med amerikanska muskelbilar på fritiden och har en Plymouth Roadrunner. Tävlar också i pistolskytte. 

Från hårt och högljutt till trivsamt och tyst – så är det att köra Pit Viper på distans

I Bolidens Aitikgruva kan nu alla borriggar Pit Viper 351 efter flera års arbete köras autonomt. För operatörerna innebär det en enorm förändring. 

Text: Johanna Paues Darlington

I kontrollrummet på Bolidens kontor i Aitik sitter operatören Felicia Väppling och övervakar en borrning. Klockan är strax över tre på eftermiddagen och hon har precis dragit i gång kvällens arbete. Det är lugnt i rummet där hon sitter. Inga vibrationer, inga högljudda borrljud, inget damm i luften. Sådant slipper hon och hennes kollegor nu när alla gruvans Pit Vipers kan fjärrstyras. 

– Det är väldigt stor skillnad nu jämfört med tidigare, och i början var det ovant. Att gå från att sitta i en hytt på plats till ett tyst rum med en massa skärmar … Men jag vande mig snabbt, säger Felicia, som jobbat i Aitik sedan 2018. 

Kollegorna Niklas Johansson och Julia Sannelind håller med. 

– Första tanken när vi fick höra att vi skulle börja köra fjärrstyrt var att det skulle bli svårt när man varken hör eller känner maskinen. Men det har gått bra, säger Julia. 

Niklas, Felicia och Julia menar att man vänjer sig snabbt vid fjärrstyrning.

Jobbet blir mer socialt när man fjärrstyr riggarna

I rummet som borrningen styrs från finns i dag tre stationer. De operatörer som inte sitter där under passet ordnar med annat som rör riggarna – kontrollerar oljor, är ute med pinnar. Ett tredje gäng laddar hål, tar prover och gör borrservice. 

– Vi har mycket mindre förflyttningar nu. Bara det att vi som borrar inte behöver åka en kvart med bil för att komma till riggen gör stor skillnad i tid, säger Felicia. 

”Bara det att vi som borrar inte behöver åka en kvart med bil för att komma till riggen gör stor skillnad i tid”

Men den allra största förändringen i arbetsvardagen, tycker alla tre, handlar om det sociala. Från att ha haft ett ganska ensamt arbete jobbar de nu i stort sett alltid vid sidan av sina kollegor.

– Nu kan vi sitta och småprata under passen och hjälpa varandra om det uppstår något problem. Det blev verkligen som ett helt annat jobb när vi flyttade upp hit, säger Niklas.  

Automationsprocessen i Aitik startade 2016

Arbetet med att göra riggarna redo för fjärrstyrning och automation började 2016, när Epiroc blev ombedda att ta fram ett ”business case” åt Boliden Aitik. 

– De såg att de skulle öka sin produktion de nästkommande åren och stod i valet mellan att utöka riggflottan eller börja utnyttja den befintliga till dess fulla kapacitet. Valet föll på det senare, säger Fredrik Lindström, som har titeln Produktchef Automation för Sverige och Finland på Epiroc. 

”Genom att låta riggen arbeta fjärrstyrt över bland annat raster och skiftskarvar kunde vi snabbt se en ökning på runt 20 procent i produktiv tid”

Det första man gjorde var att undersöka hur fjärrstyrningen skulle påverka produktionen. 

– Vi såg att det fanns stor potential att öka produktionstiden. Genom att låta riggen arbeta fjärrstyrt över raster och skiftskarvar samt i vissa fall även under sprängningar – vilket vanligtvis inte är tillåtet av säkerhetsskäl – kunde vi snabbt se en ökning på runt 20 procent i produktiv tid, berättar Fredrik Lindström.

LÄS MER: ”Vi spränger bara tio meter under golvet på stadshotellet”

Produktiviteten ökade men säkerheten är det viktigaste

I slutet av 2018 kunde alla fem riggarna köras via fjärrstyrning, och i början av 2019 påbörjades projektet att göra riggarna autonoma. 

– Vi började med en rigg för att först bekräfta att vi kunde uppnå uppsatta nyckeltal rörande säkerhet, produktivitet och tillgänglighet på systemet i de hårda väderförhållanden som uppstår i Aitik. Och det gjorde de! Produktiviteten ökade med 30 procent jämfört med de bemannade riggarna under acceptansperioden. Sedan har en efter en av de övriga fyra riggarna också blivit automationsredo, säger Fredrik Lindström. 

Produktionsökningen är självklart inte oviktig men det viktigaste skälet till att Boliden ville automatisera sina riggar var att öka säkerheten och förbättra arbetsmiljön för sina medarbetare. 

– Att operatörerna slipper vara i gruvan nu, i en dammig och potentiellt farlig miljö, är den allra största vinsten. Kostnadsbesparingarna och produktionsökningen är bara ett plus i kanten, säger Fredrik Lindström. 

Kreativa säkra lösningar på grund av Covid-19

Men att göra en så stor förändring har förstås inte varit helt enkelt, berättar han. Dels på grund av covid-19, som tvingat fram en hel del kreativa lösningar, men kanske framför allt för att förändringen i grund och botten handlar om människor som plötsligt måste förhålla sig till en helt annan vardag, med nya arbetsstrukturer och i en helt annan miljö än tidigare. 

– Att en operatör, som varit duktig på att lyssna och känna hur riggen mår, plötsligt i och med fjärrstyrningen blir tvungen att helt lita på systemet är en process i sig. Men sen när allt väl är på plats blir fördelarna tydliga, säger Fredrik Lindström. 

Även om själva automatiseringen av riggarna nu är klar återstår fortfarande mycket arbete. 

– Nu ska vi följa upp det hela och fortsätta utveckla system och arbetsprocesser tillsammans med kunden. 

Lättare att samarbeta tack vara fjärrstyrningen

På skrivborden framför Felicia, Niklas och Julia visar fem skärmar allt de behöver veta för att kunna övervaka borrandet och förflytta riggarna. När de behöver ta en paus, gå på toaletten eller hämta en kopp kaffe är det ofta inga problem att låta en kollega ta över deras station en stund. 

LÄS MER: Så automatiserar Roy Hill hela sin truckflotta med Epiroc och ASI Mining

– Det är ett väldigt fritt arbete nu, säger Felicia. 

För Julia, som är gravid, har fjärrstyrningen inneburit att hon inte behövt byta tjänst under graviditeten, något hon annars blivit tvungen till. 

– Som gravid får man inte vara nere i gruvan, så jag hade blivit omplacerad. Men det behövs inte nu, när jag är som vilken kontorsperson som helst! 

Han är Sveriges yngsta borr- och sprängentreprenör

Han har jobbat med maskiner sedan han var tretton år och har alltid vetat att han ville driva eget. I dag är Anton Johansson 23 år och stolt ägare av två borriggar. 

Foto: Joakim Ericsson

När Anton Johansson bestämmer sig för något, då ger han sig inte förrän det har blivit så. Kanske är det en förklaring till varför han redan som 23-åring har en gedigen arbetslivserfarenhet, både som anställd och som egenföretagare. 

– Jag har jobbat sedan jag var 13 och fick följa med min morbror ut på jobb, han är egenföretagare inom skogsbruk. Sedan dess har siktet alltid varit inställt på att själv driva eget, säger han. 

Kom på ett bananskal

Men att det var bergbranschen han skulle hamna i var inget han hade planerat. Inte minst övriga i familjen blev förvånade. De hade trott att han skulle bli skogsbrukare, han också. 

– Det var verkligen en bananskalsgrej! Jag kände en arbetsledare på ett av de stora bergföretagen. Han undrade om jag inte ville testa att jobba som sprängare. Jag tyckte det lät kul och fick en lärlingstjänst där. Det var tufft men lärorikt. Den första tiden var jag propphjon, bar grussäckar dagarna i ända och proppade igen hål. Jag fick kämpa på tills jag var redo för nästa steg, berättar Anton. 

LÄS MER: Efter 15 år i branschen har han hittat lugnet med sin SmartROC T40

Efter en tid som sprängare kände han att det var dags att ta klivet. En kompis i Stockholm, som själv hade fyra borriggar, peppade och hjälpte honom att komma i gång. 

Det faller ett ihärdigt regn över bergtäkten i Hagfors, där han jobbar sedan några veckor tillbaka. Det passar illa, just i dag är det dags att losshålla 50 000 ton berg och Anton suckar. 

– Jäkla typiskt att det ska börja regna precis när vi ska spränga! Men det går nog ändå, säger han. 

”Jag har gett mig fan på att köra så hårt jag bara orkar under i alla fall några år. Efter det har jag förhoppningsvis en bra grund att stå på och kan lugna mig lite”

Arbetar stenhårt 

Han kommer från Luleåtrakten och bor i en norrbottensgård i den lilla byn Vitå tillsammans med sin sambo Li – även om han under långa perioder är mer borta än hemma.

– Nu har jag till exempel snart varit borta i en månad. Men det gör mig inte så mycket. Jag är ändå vid riggen från halv 6 på morgonen till åtta på kvällen. Om jag jobbar mer än vad som är sunt? Absolut! Men jag har gett mig fan på att köra så hårt jag bara orkar under i alla fall några år. Efter det har jag förhoppningsvis en bra grund att stå på och kan lugna mig lite, säger han och tillägger att han nog ändå inte hade trivts med ett vanligt 7–16-jobb. 

LÄS MER: SmartROC T40 – riggen som är världsmästare i snålhet

– Jag har legat borta i hela mitt arbetsliv, sov i skogskojor när jag hjälpte min morbror i skogen i tonåren. Det är så jag har lärt mig att jobba, helt enkelt. 

Dessutom, lägger han till, är det lättare att jobba mycket när han vet att han gör det för sig själv. För sitt eget företag och varumärke.

– Det handlar om att få styra sin egen vardag och få sätta min prägel på det arbete jag utför. Jag vill inte jobba för ett företag där det bara går ut på att tjäna så mycket pengar som möjligt. De som anlitar mig ska veta att jag inte gör några hafsjobb. Jag vill utföra borr- och sprängjobb på ett snabbt men alltid säkert och noggrant sätt. Det är min devis. 

Det känns inte minst viktigt eftersom han både borrar och spränger. 

– Arbetet med explosiva varor får aldrig vara stressat, det får ta den tid som behövs. Säkerheten måste alltid gå först. 

Vill både borra och spränga

Än så länge är det bara han i den egna firman Berg Nord AB. Om man inte räknar med Brutus och Maria, förstås. Riggarna. 

– De är ju också individer! Brutus är min första rigg. Det är en Atlas Copco D7 från 2008. Den är gammal, men jäklar vad mycket rigg jag har fått för pengarna! Den är lite vrålig av sig vid starten, men när han väl är i gång går han hur bra som helst. 

Maria, döpt efter Antons mamma, är en FlexiROC T35:a. Den köpte han i januari tidigare i år, för att han ville ha mer bergtäktsjobb. 

– Den är den jag har med mig här i Värmland. Jag är riktigt nöjd med den! Den är så potent, har extremt mycket kapacitet. Och så är hon väldigt pålitlig. 

Men det allra bästa med T35:an är HNS-systemet, tycker han. 

– Det är ett sådant lyft i vårt arbete att kunna jobba med det. Sparar så enormt mycket tid. 

Sugen på en tredje 

Regnet till trots har Anton kopplat hela salvan och det har blivit dags att fyra av. Även om det är kul att spränga uppskattar han borrandet också.

 – Framför allt är det kul att få göra bägge delarna, ha ansvar för hela förloppet. Det blir så mycket mer intressant då, jag lär mig något nytt varje dag, säger han. 

Att som 23-åring äga två borriggar är inte bara ovanligt, Anton är – vad han vet – än så länge helt ensam om att vara en så ung riggägare i Sverige. Och fler riggar ska det bli. 

– Jag planerar att köpa antingen ytterligare en T35:a eller en SmartROC T40 till sommaren. Kanske allra helst en SmartROC, en nyare maskin har ju så extremt bra bränsleekonomi och det lockar ju förstås. Men jag måste först rekrytera en borrare, vilket verkligen inte är det lättaste nu för tiden, säger han.

–  Men målet är ju helt klart att låta företaget växa. I framtiden vill jag ha flera både borrare och sprängare anställda. Och eftersom jag är en tjurskalle av rang kommer det att bli så!

Fakta Anton Johansson 

Ålder: 23 år 

Bor: I byn Vitå utanför Luleå 

Jobbar på: Egna företaget Berg Nord AB 

Familj: Sambon Li och hundarna Alba, Lily, Polly och Dex. 

Bästa husvagnsunderhållningen: Ser just nu Game of Thrones – för tredje gången. 

”Vi spränger bara tio meter under golvet på stadshotellet!”

I Varberg pågår just nu ett enormt byggprojekt. Förutom en ny station för både tåg och bussar ska järnvägen som passerar genom centrum bli dubbelspårig och ledas ner under jord – i en tunnel rakt under centrum. Bitz magasin följde med ner i underjorden tillsammans med tunnelborrarna.

Text: Marko T Wramén Foto: Jonas Arneson

Det kommer att bli tystare i Varberg i framtiden. När jätteprojektet är klart kommer mycket av tågbullret som finns i dag att försvinna. Dessutom kommer fler tåg att få plats på spåren, och säkerheten att öka. Och när järnvägsspåren läggs i tunnel och hamnen flyttas norrut kan Varberg växa ut mot havet i den nya stadsdelen Västerport.

– Det här är det största uppdraget vi har i dag i Sverige, det är verkligen ett jättejobb, förklarar projektchefen Nils Ahlfors på företaget Implenia Sverige som fått entreprenaden för det nio kilometer långa järnvägsprojektet, värd 3,5 miljarder kronor. 

”Det här är det största uppdraget vi har i dag i Sverige, det är verkligen ett jättejobb”

– Det är roligt att arbeta med helheten, vi gör ju inte bara en del utan hela rasket, det är spännande! Och när vi är klara kommer det att bli ett fantastiskt lyft för Varberg, fortsätter Nils Ahlfors entusiastiskt.

– Svårast blir att koordinera det nya stationshuset och stationsområdet. Där måste allt klaffa i tid även med Jernhusen (som har stationsbyggnaden), kommunen, Trafikverket och regionen med bussarna i Hallandstrafiken, det blir en utmaning. Den nya stationen blir ju hjärtat i det nya Varberg. Det ska bli både vackert och smidigt att ta tåg och buss och byta däremellan, och att ta sig till och från stationen. 

LÄS MER: Nya Boomer M20 – världens första ortdrivningsrigg med intern hydraulik

Från sex olika fronter

Just nu arbetar cirka 400 personer med projektet i Varberg, de blir ytterligare 50–100 när betongarbetena kommit i gång fullt ut. Ett 50-tal av dem arbetar med själva tunnelbygget och här är Johan Asplund chef, blockchef bergtunnel som det heter.

– Vi jobbar dygnet runt med fyra dagskift och två nattskift och från totalt sex olika fronter. Det är väldigt speciellt att borra och spränga mitt i en stad. Vi passerar till exempel bara tio meter under golvet på stadshotellet, det ställer extra höga krav på dämpning av vibrationer och buller. Det är en kul utmaning.

Vi passerar bara tio meter under golvet på stadshotellet, det ställer extra höga krav på dämpning av vibrationer och buller. Det är en kul utmaning.

I centrum för arbetet står fyra gigantiska borriggar, som alla har fått sina egna namn. I norra tunnelöppningen används Therése, en Boomer WE3 som är döpt efter en tjej på kontoret i Stockholm, och Ingeborg, en Boomer XE3 som fått sitt namn efter en hertiginna av Varberg på 1300-talet. Vid södra tunnelöppningen har man också en av varje av Boomer WE3 och XE3, här heter maskinerna Birgitta, också döpt efter en anställd, och Solveig, som fick ett klassiskt fornnordiskt namn. Boomer XE3:orna har en teleskopmatare på mittbommen för att det ska gå att borra där det är trångt.

Kan borra 30 meter djupa hål

Vi träffar Johan Asplund på ytan där vi får rejäla stövlar, hjälmar, västar, hjälmlampa, hörselskydd och en spårsändare. Sedan går vi ner under jorden i den norra tunnelöppningen. Det doftar vått berg och droppar vatten från taket, och längre fram dånar en borrmaskin i servicetunneln. Men vi svänger vänster och kommer in i den stora huvudtunneln. Här möts vi av den enorma Therése. 

– Den här borren har tre borrarmar, på varje sitter ett sex meter långt borrstål med en borrkrona längst fram. Sedan har vi också skarvmagasin på varje borrarm med åtta stycken tre meter långa skarvstål så att vi kan borra 30 meter djupa hål, berättar Johan Asplund.

– Just nu borrar vi in spilingbultar i en båge i taket, det är sex meter långa och 32 millimeter tjocka armeringsstänger. När vi sedan spränger nästa gång stabiliserar de taket ovanför.

– Vi är glada att vi jobbar med Cop 4038. Det är den kraftigaste maskinen med 40 kilowatts kraft i varje borr, så det går snabbt att arbeta. 

Nöjd med borren

I förarhytten högt ovanpå sitter borrare Johan Pirsech från Askersund med utmärkt översikt över arbetet. Härifrån styr han varje borr med en joystick och har två bildskärmar som visar exakt var borrkronorna är i förhållande till ritningen.

– Det går kanonbra att borra med den här. Den gör vad den ska. Det är en otroligt bra borr, och den håller bra med tanke på vilka påfrestningar den utsätts för. 

LÄS MER: De bygger nya flygplatser på Grönland med maskiner från Epiroc

Johan Pirsech berättar att han alltid kör Therése.

– Det finns ju individuella skillnader mellan maskinerna, de har sina egenheter och personligheter. Och så är de förstås olika konfigurerade. Ingeborg har till exempel en teleskopmatare som gör att vi kan komma åt och borra i trängre utrymmen. Den använder vi i servicetunneln. Den vanliga borrarmen är åtta meter lång, det hade inte gått där, servicetunneln är ju bara sex meter bred. 

– De är också förvånansvärt enkla att flytta på. Det tar bara ett par minuter för oss att köra riggen till en annan plats i tunneln för att borra där.

Johan Pirsech började i yrket i Zinkgruvan där han fick gå vid sidan om och lära sig arbeta med E2, en mindre borrmaskin från Epiroc.

Apropå hållbarhet så har Implenia en egen serviceverkstad på plats med egna tekniker och mekaniker. Att jobba mycket med förebyggande underhåll är en förutsättning för att kunna hålla arbetstempot högt och utan avbrott nere i tunneln.

– Vi har också ett fullserviceavtal med Epiroc som fungerar väldigt bra, tycker tunnelchef Johan Asplund. Då får vi så hög kapacitet som möjligt i berget, precis vad vi behöver.

Fina berg för borrning

Hela den 2,7 kilometer långa tunneln kommer att ligga under grundvattennivån så det gäller att täta ordentligt.

– Efter sprängningen injekteringsborrar vi, då sprutar vi in betong i borrhålen för tätning. Och så borrar vi in bultar som vi sedan fäster armeringsnät i, därefter sprutar vi mer förstärkningsbetong ovanpå. Totalt blir det ett 300 millimeter tjockt armerat valv på insidan av tunneln. Här arbetar vi mest i svenskt urberg med granit och gnejs, men det finns också charnockit, som är ännu hårdare. Det här är riktigt berg, bra berg, som är fint att jobba i, förklarar Johan Asplund.

De fyra borrarna använder totalt 1 800 liter vatten i minuten. För att göra arbetet mer miljövänligt har man därför ett eget reningsverk som filtrerar och återanvänder samma vatten. Förra året kunde de spara 4 000 kubikmeter på det här sättet.

Innan vi skiljs åt frågar vi Johan Asplund vad som är mest spännande med arbetet.

– Ingen annan människa på jorden har varit på den här platsen före oss. Det är skoj! Och ständiga förändringar i bergkvalitet ger omväxling och utmaningar som vi löser tillsammans, det är spännande och ger stor omväxling. 

Vanliga frågor om Varbergstunneln

Hur stort är projektet med Varbergstunneln?

Hela projektet omfattar nio kilometer dubbelspår mellan Varberg och Hamra. Själva tunneln blir 2,7 kilometer lång och består av en 13,6 meter bred spårtunnel samt en sex meter bred servicetunnel. 

Hur mycket berg sprängs ut för att bygga Varbergstunneln?

Totalt spränger och borrar man loss 430 000 kubikmeter berg. Det blir 1,3 miljoner ton som ska bli bortfraktat. Lastbilarna körs på natten för att minimera trafikstörningarna. Det mesta av det bortsprängda berget krossas och återanvänds i bygget samt till andra stadsutvecklingsprojekt i Varberg. 

När kommer Varbergstunneln att vara klar?

Den första sprängningen i tunneln skedde våren 2020. Man räknar med att göra den sista sprängningen i mitten av 2023. 

Hur mycket sprängmedel används vid en sprängning?

Vid en sprängning används uppemot 1 000 kilo sprängmedel. Detonationerna pågår i upp till tio sekunder och lossar cirka 500 ton bergmassor. Vid varje sprängning når man tre till sex meter längre in.

Vad är ett genomslag när man borrar en tunnel?

När tunnlarna möts på mitten kallas det genomslag, då blir det genomslagsfest! Kring lucia 2024 ska trafiken öppnas i tunneln, sedan arbetar man ytterligare ett år med projektet – färdigställer, river gamla spår och annat.

Hur många tvärtunnlar byggs för Varbergstunneln?

Nio korta tvärtunnlar utspridda med 300 meters mellanrum förbinder spårtunnel och servicetunnel. Tvärtunnlarna har slussar för brandskydd. 

Efter 15 år i branschen har Daniel hittat lugnet med sin SmartROC T40

0

Tjugo år i yrket på nacken, med erfarenhet av inte mindre än nio olika borriggar. Inte konstigt att Daniel Backlund känner sig varm i kläderna i rollen som operatör. 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Henrik Mill

När Daniel Backlund satte sig i skolbänken för att utbilda sig till bergarbetare kände han sig lastgammal. Ungdomarna omkring honom hade precis gått ut nian – själv var han redan pappa och hade hunnit med flera år i yrkeslivet. 

– Jag var 25 och hade jobbat på en kassaskåpsfabrik ett tag, men var trött på att stå på industrigolvet. Jag ville vara utomhus! Eftersom några kompisar till mig höll på med sprängning blev jag intresserad – men på den tiden var det enda alternativet för att ta sig in i branschen att gå gymnasieutbildningen i bergteknik. Åtminstone där jag bor, i trakterna kring Nora, berättar han över telefon från hytten på sin SmartROC T40

Det var med andra ord inget annat att göra än att plugga bland tonåringarna. Lyckligtvis behövde Daniel bara gå ett år för att få det han behövde – sprängkortet. Sedan väntade en lärlingstjänst på Berg och byggteknik i Norberg. Och yrkesvalet har han aldrig ångrat. 

LÄS MER: ”Det skönaste är att arbeta i en bergtäkt där jag inte ser en människa på flera vecka”

– Jag blev verkligen fast direkt. Jag älskar sprängning! Eller egentligen hela grejen. Det är så kul när det blir precis som man planerat, säger han samtidigt som han borrar ytterligare ett hål i bergtäkten strax utanför Västerås. 

Det är här han är stationerad sedan flera år tillbaka, som anställd på Hallstahammars Sprängtjänst. Borrningen hörs inte alls genom telefonen, riggens ljuddämpare ser till att ljudnivån inne i hytten är behagligt låg. 

– SmartROCen är hyfsat tyst som det är, men med ljuddämpare blir det ännu bättre. Det blir ju rätt många timmar härinne, så visst gör det skillnad jämfört med en maskin utan ljuddämpare, säger han. 

Många maskiner genom åren 

Daniel vet vad han pratar om när han jämför olika riggar. Under sina år ute på berget har han kört hela nio stycken, varav fyra kom direkt från fabriken när han fick dem. 

– Jag började med en Commando som jag åkte runt och borrade jordsten med. Sedan blev det en radiorigg från Atlas Copco, en D7RRC. Därefter körde jag Sandvik i något halvår, innan jag gick över till en D9C. Det var en riktigt bra maskin det, säger Daniel och minns tillbaka. 

LÄS MER: Skurubron – ett på många sätt extremt uppdrag

– Den var så direkt på hydrauliken! Men den drog mer bränsle förstås, det här var ju innan miljömaskinerna kom. 

Efter några år med mycket sprängning för vägbyggen satsade Daniel på att, för NCC:s räkning, börja jobba på bergtäkter i stället. Och i den branschen har han stannat. 

”Jag älskar friheten – att få sköta mig själv utan att någon säger åt mig hur jag ska göra”

– Jag längtade efter att inte behöva anpassa mig efter andra maskiner och sprängningar omkring. Bergtäkter passar mig och jag älskar friheten – att få sköta mig själv, göra det jag ska utan att någon säger åt mig hur jag ska göra jobbet bättre. Jag vet att jag gör mitt yttersta hela tiden. 

Gillar att skruva på inställningarna

På NCC fick han först en helt ny SmartROC T35, en av de första i den modellen som kom ut på marknaden, men gick sedan över till sin första SmartROC T40. 

– Och för några år sedan började jag jobba med den jag har nu. En T40 med ljuddämpare som jag har döpt till Elsy, efter min ena dotter. Jag trivs väldigt bra med SmartROCen. Det är en riktigt bra maskin att köra i bergtäkter med och funkar precis som jag vill. Men det allra bästa med den är borrmaskinen som sitter på, COP 2560. Den har en lugn och fin gång och är snäll med borrstålen. Och så funkar den väldigt bra med 76 mm styrrör, T51-stänger och borrkronor upp till 102 mm. 

Han kör autoborrning ”bara när han sitter med lunchlådan” och drar sig inte för att skruva på riggens inställningar, eller på borrsystemen. 

– Det där beror ju på hur intresserad man är, det är mycket data men jag tycker det är kul att trixa lite. Det är alltid skoj när det blir bättre! Och så vill man ju förstå vad man håller på med, säger Daniel och berättar att det blivit en hel del samtal till Epiroc under åren. 

– Vi har ett fint samarbete. Alla, både de jag brukar kontakta där och jag, strävar ju efter att det ska bli så bra som möjligt. 

Slitigt köra på borrmeter

Att Daniel Backlund är noggrann är ingen hemlighet – hans vänner kallar honom pedant. Det stämmer kanske, medger han, men bara när det handlar om jobbet. Privat är han inte lika ordentlig. 

– Jag gillar att ta hand om mina grejer! Helt enkelt för att det är roligare när ett arbetsredskap fungerar och ser snyggt ut än när det inte gör det, säger han.  

”Jag har jobbat stenhårt i femton år. Inte för att någon egentligen krävt det av mig, snarare tvärtom”

Men att ständigt vara noggrann tar tid, och för många timmar på jobbet sliter på kroppen – även om man själv har valt det själv och tycker det är kul. 

– Jag har jobbat stenhårt i femton år. Inte för att någon egentligen krävt det av mig, snarare tvärtom. Men jag är dålig på att göra något halvdant, och att borra och spränga i berg blir som en livsstil. Man kör bara på och har kul, säger han. 

I dag tar Daniel det lugnare. Att göra ett bra jobb är fortfarande viktigt, men han är trygg i sin yrkesroll och vet att det han gör är gott nog. 

– Sedan hjälper det att jag har ett så varierande jobb i dag här på Hallstahammars Sprängtjänst – att jag både får borra och spränga. Att varva lite ger energi! Sedan är det ju viktigare att må bra än att maxa borrmeter. Man blir ju inte yngre direkt … 

Fakta: Daniel Backlund 

Ålder: 45 

Bor: Nora 

Familj: Sambo och två döttrar

Borriggar han kört: Sandvik Commando, Atlas Copco D7RRC, Sandvik DX780, Atlas Copco D9C, Epiroc SmartROC T35 och tre stycken Epiroc SmartROC T40. 

Motto: Man ska göra rätt för sig och göra så gott man kan! 

Bakom kulisserna: Här är alla nyheterna med nya uppdaterade FlexiROC T15

0

Ny motor, andra nipplar och bättre, mer användarvänlig display. Det är bara några av uppdateringarna som ska göra Epirocs ”lilla” rigg T15 ännu mer pålitlig. 

Mitt arbete med FlexiROC T15 handlar om att hela tiden höja maskinens kvalitet, tillförlitlighet och prestanda. 

Det säger Marcus Leu, som är global produktchef för Epirocs hyttlösa riggar. Han är den som ansvarar för utvecklingen av FlexiROC T15, Epirocs minsta hydrauliska topphammarborrigg. En maskin som ofta används för mindre anläggningsjobb, för sprängning för husgrunder och rörgravar. 

”För våra mindre kunder, är hög tillförlitlighet extra viktigt. De har ofta inte några jättemarginaler för oförutsedda utgifter. Därför känns det bra att vi nu har förbättrat riggen där vi kan”

– FlexiROC T15 slår över alla kundsegment – den är ofta en del av en större maskinflotta men är också väldigt vanlig bland de små entreprenörerna. Och för just dem, våra mindre kunder, är hög tillförlitlighet extra viktigt. De har ofta inte några jättemarginaler för oförutsedda utgifter. Därför känns det bra att vi nu har förbättrat riggen där vi kan. 

Ny motor med bättre prestanda

Den största förändringen är att borriggen fått en ny motor, en Caterpillar 2.2 55 kW. Den har högre prestanda än den tidigare, vilket i sig ger en längre livslängd. 

– Sedan är Caterpillar jätteduktiga på service och reservdelar också. Det är förstås något som även kommer att gynna slutkunden, säger Marcus Leu. 

LÄS MER: Köpa begagnad borrigg? Här är 10 saker att tänka på

Den nya motorn möter självklart också de rådande utsläppskraven – nya krav släpps vartannat, vart tredje år och Epiroc byter alltid motor i samband med det. 

– Men nu passade vi alltså på att även höja prestandan i samma veva. 

Färre reparationer och enklare service med nya FlexiROC T15

För att öka motståndskraften på mataren, som utsätts för stora påfrestningar vid borrning, har skottgenomgången blivit förstärkt. Med mer skyddade komponenter i det här området kommer troligen både underhållet och reparationerna att minska. Marcus Leu och hans kollegor har också valt att ändra sugriktningen på fläkten. 

– Det gjorde vi primärt för att klara kylningen på den nya, kraftigare motorn. Men också för att få in mindre damm genom att suga bakifrån i stället för framifrån. Det kommer att göra det enklare att rensa kylaren, säger han. 

Riggens nipplar har bytts ut till JIC och även displayen har uppdaterats. 

– Det är en färgdisplay som är betydligt mer användarvänlig än den tidigare. 

För Marcus Leu är förhoppningen nu att T15-användare ska få ännu mer glädje av sin maskin, ännu längre. 

– Generellt är prestandan på den här maskinen redan allmänt hög, men bra kan alltid bli bättre och vi kommer aldrig att sluta jobba för att ytterligare öka riggens tillförlitlighet. 

Det här är de nya uppdateringarna på FlexiROC T15 

  1. Ny motor, Caterpillar 2.2 55 kW.
  2. Nipplarna har bytts ut till JIC.
  3. Skottgenomgången har förstärkts för att skydda komponenterna i mataren. 
  4. Ny, användarvänlig färgdisplay. 
  5. Ändrad sugriktning på fläkten ger mindre damm i kylaren. 
  6. Servicepunkter i maskinen har blivit lättare att komma åt.

Vanliga frågor om FlexiROC T15

Vilken motor har nya Epiroc FlexiROC T15?

Nya FlexiROC T15 har fått en ny Caterpillar 2.2 55 kW motor.

Vilka är uppdateringarna på nya FlexiROC T15?

FlexiROC T15 har uppdaterats med en ny motor från Caterpillar, skottgenomgången har förstärkts för att skydda komponenterna i mataren, den har fått en ny färgdisplay, sugriktningen på fläkten har ändrats för mindre damm i kylaren och servicepunkterna har gjorts om för att bli lättare att komma åt.

Livet som servicetekniker: ”Jag har alltid tyckt om att skruva och kolla hur saker fungerar”

0

Hur är det att jobba som servicetekniker för Epiroc? Häng med Gustaf Anveland under en dag. Han jobbar till största delen i Bolidens gruva i Garpenberg.

Text: Karin Jansson Foto: Maria Hansson

Solen lyser från en ljusblå himmel och termometern visar ett par plusgrader när Gustaf Anveland styr sin tjänstebil ner på rampen som leder ner till 1 054 meters djup. En vit dimma gör sikten kort i de första kurvorna. 
– Jag brukar köra minst sex mil per dag. Det blir fyra mil till och från jobbet och minst två här nere, säger Gustaf. 

Nere på 1 054 meter ligger en kontorsdel med matsal. Gustaf byter stövlarna mot foppatofflor och inleder dagen med Teamsmöten. Om en vecka ska en självkörande truck provköras, ett projekt Gustaf jobbat med i två år och som nu är inne i en intensiv fas. 

 – Det känns bra att vi kommer i gång med provkörningen. Tanken när jag började här var att jag bara skulle jobba med automationen av trucken, men nu har jag blivit Epiroc-Gustaf i gruvan. Folk hugger tag i mig när de behöver hjälp med saker. Det är roligt. 

LÄS MER: Bakom kulisserna – en ny bergbult testas på svenska marknaden

Trucken ska gå i skiftskarvarna så att produktionen inte avstannar. Remotestyrda lastare finns redan i gruvan.

Gustaf tar ett samtal utanför kontrollrummet och stämmer av några detaljer angående dagens jobb

– Det är ett första steg. Sedan får vi se hur det kan utvecklas i framtiden, jag kan tänka mig att vissa delar av gruvan blir automatiserade även dagtid. Framför allt om man går djupare. 

Skönt under jord

Gustaf har jobbat på Epiroc i tre år. Innan dess var han tekniker och planerare för en skogsmaskinstillverkare. 

– Jag lockades av miljön i gruvan, av att det är lite annorlunda. Men jag hade faktiskt aldrig varit här nere innan jag skrev på kontraktet för jobbet som servicetekniker. Första gången jag åkte ner tänkte jag att oj, ska jag åka den här vägen ner varje dag? Men man vänjer sig och nu tycker jag att det är skönt att vara under jord. Det är praktiskt att ha samma väder varje dag. 

Kontrollrummet under jord i gruvan låter operatörerna fjärrstyra borriggarna

Han började som serviceledare och nu jobbar han på enheten teknisk service, som skapades förra året. Men egentligen är Gustafs tjänst en blandning av servicetekniker, produktspecialist och supervisor. 

– Vi får se hur den utvecklar sig i framtiden, men jag tycker om att göra olika saker. Jag är inte expert på någon av maskinerna men jag vet hur man hittar information och vem jag kan ringa för att få hjälp. 


Ville inte bara sitta vid en dator

Teknikintresset har funnits där så länge han kan minnas. 

– Jag har alltid tyckt om att skruva och kolla hur saker fungerar. Jag gjorde värnplikten som motortekniker i ubåtsförsvaret. Sedan pluggade jag industriell datateknik på högskolan, men hoppade av och körde lastbil några år. Jag kände att jag inte bara ville sitta vid en dator hela dagarna, men jag har ändå fått med mig kunskaper om automation från utbildningen. 

LÄS MER: Uppstarten av en ny borrigg – därför är den avgörande


Efter förmiddagens möten är det lunchdags. Gustaf värmer sin matlåda i mikron och slår sig ned vid ett av borden i matsalen, invid en ljusterapilampa. 

Gustaf tar lunch i en av matsalarna under jord i Garpenbergsgruvan.

– Jag har alltid med mig eget vatten och egna bestick, jag vet aldrig var jag kommer att äta. Ibland blir det i någon av de mindre matsalarna ute i rampen och då måste man ha med egna saker, säger han och hugger in på sin spaghetti med köttfärssås. 

Gustaf tävlar i roadracing på fritiden

Under lunchen vill många komma fram och prata. Både om tekniska problem där Gustaf kanske kan hjälpa till, men också om motorcyklar. Gustaf tävlar i roadracing och en stor del av fritiden går åt till att skruva på motorcykeln. 

– Roadracing är en liten sport i Sverige och närmaste banan ligger utanför Karlskoga, Gelleråsen. Så det blir en del resor.

Han började som mekaniker åt en elitförare och blev sugen på att prova själv. Målet är att komma upp i elitklassen så småningom.

På fritiden tävlar Gustaf i roadracing och har fått med arbetsgivaren Epiroc som sponsor

– Ett race är ungefär 25 minuter långt och det är en konstant adrenalinkick. Jag tycker om att det är en tight fight och mycket omkörningar. Vi ligger på gränsen hela tiden för däckens grepp, så visst blir det en del krascher, säger Gustaf och visar en film på mobilen av sin senaste, där han bröt nyckelbenet för tredje gången.

Efter lunchen tar han på sig hjälm, stövlar och bältet med andningsmasken och åker ut i gruvan. Första stoppet är på 602 meters djup, hos en av Epirocs borrmaskiner där borren inte slår i som den ska. Gustaf ringer en specialist och kan lösa problemet tillsammans med operatören. 

Sedan blir det ett besök vid den automatiserade trucken. Den har 42 tons kapacitet och ska köra 2,4 kilometer fram och tillbaka i gruvan. 

Gruvtrucken med 42 tons kapacitet, en Minetruck 42 testas ut för autonom självkörning

– Vi har provkört på plant underlag och testat att maskinen beter sig som förväntat även i backar, säger Gustaf. 

Det bästa med jobbet som servicetekniker är flexibiliteten

Före utrymmet där trucken ska köra sitter två automatiserade ljusgrindar som han har installerat. De utgör en säkerhetssluss, när man passerar den första ska trucken stänga av sig.

Vid tvåtiden är Gustaf klar i gruvan för i dag. En vanlig arbetsvecka är han under jord tre eller fyra dagar. Ibland jobbar han hemma och tar möten. 

Gustaf stannar till och pratar med kollegorna från Boliden utanför kontrollrummet i den toppmoderna Garpenbergsgruvan.

– Det bästa med jobbet som servicetekniker är flexibiliteten, att jag styr mina dagar själv. Om något har hänt på natten kan jag vara på plats klockan sex, andra dagar tar jag tidiga möten hemma och kommer senare. Det är frihet under ansvar. Vi har också ett bra team i teknisk service och en väldigt bra chef. Det gör att det känns som att vi jobbar ihop, fast vi är på olika ställen. 

Fakta Gustaf Anveland

Gör: Servicetekniker åt Epiroc, arbetar till största delen i Bolidengruvan, Garpenberg Ålder: 39 år
Bor: Stora Dicka utanför Avesta
Familj: Två barn, 7 och 14 år gamla Intressen: Roadracing och att meka med motorcykeln Det bästa med jobbet: Flexibiliteten