Alla artiklar på Bitzmagasin.se

Sugen på något nytt i lurarna? 10 poddar du inte visste fanns

0

Med en bra podd i lurarna är man aldrig ensam på berget. Men ibland är det svårt att hitta de där oväntade poddarna. Istället kör man mest på i gamla fotspår.
Varsågod. Vi har tagit fram tio knasiga, roliga, fasansfulla, otippade poddar för alla smaker.

Av Anna-Maria Stawreberg

Foto: Sveriges Radio

Agenterna – En sovande terrorcell

Utåt såg Salma och Foad ut som ett helt vanligt skötsamt par som 2015 flytt från Afghanistan. I Sverige får hon jobb som personlig assistent. Han på en skola. 
I själva verket var de iranska agenter med uppdrag att mörda svenska judar. 

Agenterna, i fyra delar.
Länk till Spotify: Agenterna – En sovande terrorcell I del 1/4

Camilla Läckberg. Foto: Foto: Magnus Ragnvid

Läckberg om spökskrivande, varumärke och framgångsrecept

Hon kan vara Sveriges kaxigaste – och roligaste – författare, Camilla Läckberg. Sticker ut åt alla håll och har redan från debuten odlat sitt varumärke. 
Men hur är det nu? Har verkligen Pascal Engman skrivit hennes senaste böcker? Och vad hände med den privata vårdcentralen hon blev delägare i?

Camilla Läckberg och deckardrottning, varumärket och fejderna
Länk till Spotify:
Camilla Läckberg och deckardrottning, varumärket och fejderna

Linda Skugge. Foto: Podme

Från musikjournalistik till sexförsäljning

Ingen kan väl ha undgått den tidigare musikjournalisten Linda Skugges comeback i rampljuset? Men den här gången är det en helt annan form av uppmärksamhet hon får: Som BDSM-profil i Onlyfans. 
I poddserien Skugge berättar hon om vägen från kulturtant till sexinfluencer. 

Skugge
Länk till Spotify:
Från musikjournalistik till sexförsäljning

Verkligheten överträffar dikten i Sekter

När jag tackade ja till att ingå i redaktionen för poddserien Sekter trodde jag inte att det skulle bli över 100 avsnitt. Men sekter finns det gott om – och att ämnet fascinerar råder ingen tvekan om.
I 116 avsnitt kan du förfäras och roas över osannolika sekter. Allt från den fasansfulla historien om hur medlemmarna i Ant Hill Kids isolerade sig och gick med på att lemlästas i den kanadensiska vildmarken till hur Brotherhood of Eternal Love ville frälsa världen med LSD. 

Sekter
Länk till Spotify:
Sekter

Foto: Sveriges Radio

Det du inte visste att du ville veta om korpar

Tänkte du att en korp bara är en svart fågel som kraxar? Efter att ha lyssnat på forskaren Mathias Osvath kommer du garanterat att ändra uppfattning. Han är en av världens främsta forskare på just korpar, och hemma på gården utanför Lund har han och hustrun byggt upp Lunds universitets forskningsstation. Fascinerande och fullt av aha-upplevelser om en klok fågel med mytologiskt rykte. 

Att komma nära en korp
Länk till Spotify:
Att komma nära en korp

Foto: Shutterstock

Paradis, sekt – eller sexualbrott mot minderåriga?

Ridläraren dömdes för en rad sexualbrott mot sina unga ridskoleelever. Trots det kunde han efter avtjänat fängelsestraff återigen börja jobba som ridlärare och därmed också fortsätta begå brott. 
Och visst gick rykten om hästgården han verkade på. Ett paradis, sa vissa. En sekt, sa andra. Eller helt enkelt ett helvete som förstört livet för unga människor?

Hästgården
Länk till Spotify:
Del 1/5. Hästgården

Bea Uusma. Foto: Jonas Walla/Sveriges Radio

Om världens ensammaste val och ett olöst historiskt mysterium

I många år jobbade Bea Uusma som besatt med att försöka få fram vad som egentligen hände under Andréexpeditionen 1897. Hon utbildade sig till läkare för att förstå vad spåren hon hittade betydde. 
I sitt sommarprat berättar hon – och vi får också höra den sorgliga historien om världens ensammaste val. Ett livsöde som berör. För tänk att simma runt och ropa efter sällskap, men på fel frekvens …

Bea Uusma, Sommarprat
Sveriges Radio P1
, Länk till avsnitt: Bea Uusma, Sommarprat

Karolinska Institutet. Foto: Shutterstock

Experimentkirurgen

Han lovade guld, gröna skogar – och liv. När kirurgen Macchiarini gör entré på Karolinska sjukhuset gör han det som en rockstjärna. Han övertygar alla i sin närhet om att han hittat en lösning där han genom att operera in konstgjorda luftstrupar på patienter kan få dem att fortsätta leva. 
I själva verket är det en serie grymma experiment han utför, med en plågsam och långsam död som följd. 

Skandalkirurgen Macchiarini och de dödliga experimenten
Länk till Spotify:
Skandalkirurgen Macchiarini och de dödliga experimenten

Vetenskapligt om korkade människor

I Sveriges kanske roligaste och mest lättillgängliga vetenskapspodd går psykologen Björn Hedensjö och journalisten Lina Thomsgård igenom varför vi människor är så urbota korkade.

Dumma människor
Länk till Spotify:
Dumma människor

Rebecka Teglind, Brita Zilg och Kelda Stagg. Foto: Mattias Förnell

Med förruttnelse som specialintresse

För rättsantropologen Rebecka Teglind, rättsläkaren Brita Zilg och kriminalteknikern och tafonomen Kelda Stagg finns det inget mer fascinerande än döda kroppar. 
Och tur är väl det, för tack vare att det finns människor som jobbar med just lik, kan många brott lösas. Trions instagramkonto Liket efter döden har mängder av följare. I samtalsserien med samma namn, ledd av Ika Johannesson, får lyssnaren djupare förståelse för förruttnelse, rigor mortis och body farms. 

Liket efter döden
Storytel

”Att köra borrigg är coolare än att vara grävmaskinist!”

0

Som liten drömde han om att köra grävmaskin, men ödet styrde honom mot en borrigg istället. Det är Tim Olsén glad för. Ett utmanande jobb och en härlig stämning bland arbetskompisarna – på berget har han hittat hem. 

Av Johanna Paues Darlington
Foto Emelie Asplund

Det är vårvinter och i Göteborg har det snöat under natten. Gårdagens markeringar på berget syns inte längre i skogsdungen där Tim Olsén och hans kollegor arbetar. Två höghus ska byggas, 5 000 fasta kubikmeter ska sprängas bort. Men först måste det skottas. 
– Det är bara lite snö så det är inte så farligt, säger han, och berättar att det händer mycket i området där han befinner sig.
Han är uppvuxen i närheten och för tio år sedan såg det helt annorlunda ut här.
Uppdraget är ganska typiskt för de jobb som Tim Olsén och den firma han är anställd hos, KPJ Bergarbeten, brukar göra. De jobbar nästan alltid i tätort, nästan alltid i Göteborg med omnejd. 
– Och alltid med ljuddämpade maskiner, säger Tim Olsén. 

Tim Olsén hittade till KPJ Bergarbeten av en slump.
Foto: Emelie Asplund

Kändes rätt direkt

På KPJ Bergarbeten har han jobbat i tre år. Han hade precis sagt upp sig från ett företag som hyr ut maskiner och var på jakt efter något nytt. Av en slump fick han höra att KPJ Bergarbeten sökte en ny borrvagnsförare.

Jag ville testa något nytt och utvecklas.”

– Jag sökte jobbet eftersom jag helt ville byta bransch. Jag ville testa något nytt och utvecklas, säger han.
KPJ:s grundare Kevin Linnér bjöd in honom till en frukost med firman. 
– Jag kände direkt att borrning var något jag ville prova på. Det här är ett gäng jag vill vara med. Efter bara en liten stund sa jag till Kevin att jag kunde börja dagen efter, haha!
Han fick jobbet. Men att börja redan dagen efter var lite väl snabbt. Trots det dröjde det inte länge innan han var ute på berget med resten av gänget från KPJ Bergarbeten. De första månaderna fick han gå bredvid, som lärling. 

Tre år har Tim jobbat som borrare och han har inga planer på att sluta.
Foto: Emelie Asplund


– Det var väldigt mycket nytt i början. Jag hade i mitt förra jobb mekat med många olika typer av maskiner, men visste inte något om borrvagnar. Men jag tyckte på en gång att bergbranschen var väldigt kul. Både för att jobbet är coolt och ovanligt, men också på grund av kollegorna och stämningen på berget. Det gick fort att känna sig som en i gänget!

Noga med underhållet 

Sedan i somras kör Tim Olsén en ljuddämpad FlexiROC T35 som han har döpt till Tova – ”det var hon som hade namnsdag den dagen”. Innan dess arbetade han med en FlexiROC T30. 
– Det är en helt ny värld att köra T35:an! Vissa grejer har jag varit tvungen att lära om mig helt. Det är en så pass mycket större maskin, vilket gör reaktionstiden långsammare. Samtidigt är den så otroligt mjuk och följsam. Det är en helt underbar maskin, säger han. 

”Det är en helt ny värld att köra T35:an!”

Med sin ganska gedigna mekarbakgrund på uthyrningsföretaget vet han hur viktigt det är att sköta om om maskinen, hela tiden.
– Underhåll är ju A och O, och för mig är det viktigt att hon ser ren och fin ut. Det gör det också lättare att sköta underhållet. Vi som kör med ljuddämpare måste också tänka på att hålla skåpet rent. Det är inte roligt att försöka hitta en slang som gått sönder när det ser ut som ett krig därinne, säger han. 

Tova heter Tims ögonsten, en FlexiROC T35 och hon pysslas om dagligen.
Foto: Emelie Asplund

LÄS MER: Ge din rigg lite kärlek – det lönar sig i längden

Hans absolut bästa tips är att inte snåla med fettet. 
– Jag fettar mina slangar i hela skåpet ofta. Det gör det visserligen svårare att hålla rent, så det är en balansgång förstås, men fett är så extremt viktigt. Min centralsmörjning står på max hela tiden. 

Bättre på matte

Tim Olsén trivs med jobbet, den saken blir snabbt tydlig. 
– Många tror att det är enformigt att borra i berg, men det håller jag inte med om. Vi har ett väldigt varierande yrke. Det finns inget berg som är det andra likt och man lär sig nya saker varje dag. Och det vet jag gubbar som jobbat i trettio år som säger också! 
Jobbet har också gett en oväntad effekt. 
– Man blir himla bra på att räkna! Som när man sätter ut hål till exempel. Man kanske får ett skjutmönster på 2×2,5 meter. Det kanske låter lätt i teorin, men i praktiken är det många parametrar man måste räkna med. Höjdskillnader, skjutriktningar… Sedan har vi hela biten med att kunna läsa av berget bra, att se vilket håll som kommer bli lättast att skjuta åt och sånt. Även kommunikationen med sprängaren är superviktig, att berätta hur berget har varit att borra i. Om det har varit mycket jordslag till exempel, säger han. 

”Många tror att det är enformigt att borra i berg, men det håller jag inte med om.”

Några planer på att gå vidare i karriären, göra något annat eller starta eget har han inte. Han hoppas och tror att han är kvar på KPJ när han fyller trettio. 

Försiktig sprängning är Tim Olséns grej.
Foto: Emelie Asplund

– Jag blir bättre och bättre på det jobb jag gör här och trivs väldigt bra som anställd. Och jag älskar de här uppdragen inne i stan som vi gör, med försiktig sprängning. Nu är siktet inställt på att bli en så bra borrare som möjligt.

Fakta Tim Olsén 

Bor: Göteborg. 
Familj: Sambon Ebba 
Intressen: Matlagning och gott vin! Sen håller jag och sambon mycket på med inredning, vi åker land och rike runt för att köpa möbler. Det är kul! 
Motto: Allt går att lösa med ett skratt! 
Bästa lärdom i jobbet: Våga fråga mycket och var inte rädd för att göra lite fel. Det är så man utvecklas. 

Med Midlife blir riggen (nästan) evigt ung

0

Ökad livslängd och produktivitet för maskinerna som går ovan jord – till en betydligt lägre kostnad jämfört med en nyinvestering. Och att dessutom bidra till mindre CO2-utsläpp.
Det låter som en dröm.
Men tack vare Epirocs satsning på Midlife har det blivit verklighet. 

Av Anna-Maria Stawreberg
Foto Margareta Bloom Sandebäck

Det skramlar och smäller. Den karaktäristiska doften av olja och verkstad svävar genom luften och trots att det är fredag, eller snarare framför allt för att det är fredag, är aktiviteten i den stora hangaren frenetisk. 
Överallt skymtar medarbetare i jackor försedda med Epirocs logga på ryggen. Alla med fullt fokus på just sin uppgift. 

Foto: Margareta Bloom Sandeback

Först i världen

Så också i den del av hallen där Midlife håller till. Midlife är Epirocs nya satsning där man är först i världen att på constructionsidan, ovan jord, renovera maskiner så att de blir som nya. 
– Operatören sa att vi till och med lyckats göra maskinen ännu bättre än vad den var som ny. Detta tack vare att vi har gedigen erfarenhet på rigginställningarna,, säger Kim Sörman, product manager på Midlife, och ser nöjd ut. 
Det har han orsak att vara. För när den första maskinen rullade ut från Midlife kunde han och de andra i projektet konstatera att satsningen blivit något av en succé. 
De tre teknikerna, Seifu Bernanelidet, som är förste tekniker, Tord Hermansson, andre tekniker, och Teo Avér, tredje tekniker, står fullt sysselsatta runt en SMARTROC T35 som plockats isär i väntan på sitt nya liv. 
Eller rättare sagt, konstaterar Teo Avér, just nu väntar de på de reservdelar som är på ingång. 
– Vi har rivit isär den för att byta ut mot delar som renoverats från grunden eller ersätta med helt nya komponenter, säger Teo Avér. 

Foto: Margareta Bloom Sandeback

Föryngring

T35:an som ligger isärplockad är åtta år gammal och har gått 12 000 timmar. Den har alltså levererat god produktivitet i många år, och nu är det dags för en föryngring. Tack vare de tre teknikerna på Midlife och deras arbete, kommer den att kunna gå minst lika länge till. 
– När vi är färdiga med maskinen får kunden en garanti som är likvärdig en ny rigg, säger Kim Sörman. Och allt detta till ett attraktivt pris. Därefter går det naturligtvis också att göra en rad tillval och uppdateringar enligt kundens önskemål.

När vi är färdiga med maskinen får kunden en garanti som är likvärdig en ny rigg.


– Vi grovrenoverar och byter ut komponenter i motorn. Hydraulpumpar, kompressorsteg, bandramar, kablage, slangar, lagringar och bussningar byts alltid ut mot nya komponenter. Därefter renoveras övriga delar, förklarar Kim Sörman. 
Den T35:a som står isärplockad är den andra maskinen som renoveras i Midlife. Den första blev färdig i höstas. Målet är att klara renoveringen på sju, max åtta veckor, men Kim Sörman har högre mål än så. Om man kan ha redan färdiga moduler som bara byts ut, borde det gå att kapa tiden ytterligare. Då kan teknikerna utföra sitt arbete på sex veckor. 

Foto: Margareta Bloom Sandeback

Cirkulärt tänk

– Planen är också att vi ska kunna erbjuda kunden en så kallad bryggrigg under renoveringen. På så sätt kan kunden fortsätta att arbeta som vanligt, säger Kim Sörman. 
Jyri Lönnström, nationell strategi- och produktchef på Epiroc, ser Midilfe som en viktig nyckel för Epirocs produktportfölj för att förstärka kundupplevelsen med cirkulär ekonomi och en lägre totalkostnad över tid.   

Tänk hur mycket energi det går åt att tillverka de fyra, fem ton järn som används bara i riggen vid nyproduktion av en maskin. 


– Vi vill ju vara en produktivitetspartner för våra kunder. Jag är övertygad om att framtiden handlar om att arbeta långsiktigt och cirkulärt på det här sättet. Genom att låta renovera sina maskiner sparar kunden flera ton CO2-utsläpp. 
Han får medhåll av Kim Sörman:
– Tänk hur mycket energi det går åt att tillverka de fyra, fem ton järn som används bara i riggen vid nyproduktion av en maskin.   
Att renovera maskiner underjord är inget nytt. Men att även renovera maskiner som går ovanjord är alltså något av en världsnyhet. Och intresset från kunderna är stort. 
– Tack vare att vi kan lämna garantier vid leverans och att vi säkrar med originaldelar från Epiroc, ser vi en enorm potential, säger Kim Sörman. 
Än så länge har Midlife levererat över förväntan. Och att det finns ett stort intresse från kunder är tydligt. Flera offerter finns ute och när T35:an i hallen är färdigrenoverad råder det ingen tvekan om att Midlifes tekniker direkt kommer att gå vidare med nästa projekt.  

Extremväder på berget – så fixar du det!

Under minus tjugo grader, hårda vindar och kraftiga snöfall på vintern. Långa, heta och torra perioder under sommarhalvåret. Klimatförändringarna ställer nya krav på de som arbetar utomhus året om. Hur förberedd är du för en dag på berget i extremväder?

Av Johanna Paues Darlington

– Folk förstår inte hur viktigt det är att tänka förebyggande. Identifiera risker och eliminera dem innan de drabbar dig. Förstå hur dina beslut direkt får konsekvenser när du agerar fel.
Tony Gustafsson vet vad han pratar om. Han har tidigare varit utbildningschef vid Försvarsmaktens vinterenhet vid Norrbottens regemente. Numera är han konsult, och håller utbildningar och föreläsningar för myndigheter och företag om hur man bör agera och klä sig i sträng kyla. Han har själv stor erfarenhet av främst sträng kyla, men även extrem värme. 

LÄS MER: Så vänder du en skitdag på berget

Tony Gustafsson kommer från Försvarsmakten och har utbildat soldater för att arbeta i både stark hetta och extrem kyla.
Tony Gustafsson kommer från Försvarsmakten och har utbildat soldater för att arbeta i både stark hetta och extrem kyla. Foto: Torbjörn Gustafsson


– Jag har arbetat i både 52 minus och 50-gradig hetta. Egentligen är det ren fysik. Vatten leder bort värme 25 gånger bättre än luft med samma temperatur. Därför ska man inte kan använda material som absorberar vatten när det är kallt, som bomull. Däremot är det toppen vid värme, säger Tony Gustafsson. 

Byta strumpor viktigt

Det absolut viktigaste är alltså att, innan arbetsdagen drar igång, kolla temperaturen utomhus, och sedan klä sig därefter. Ju kallade det är, desto viktigaste är det med material närmast kroppen som inte absorberar vatten.

Jag har arbetat i både 52 minus och 50-gradig hetta.

I stark kyla är bra kollegor och  torra strumpor huvudsaken
I stark kyla är bra kollegor och torra strumpor huvudsaken. Foto: Epiroc, Shutterstock


– Och packa extrakläder! Många tror inte att man svettas lika mycket på vintern som på sommaren. Men det gör man. Rör du på dig svettas du lika mycket när det är kallt som när det är varmt. Blir du svettig måste du ha något torrt att byta till, säger han. 
Det gäller inte minst strumporna. Tony Gustafsson berättar att en genomsnittlig fot släpper ifrån sig två centiliter svett i timmen. Efter några timmar har du alltså ett halvt glas vatten i sockorna. Det innebär att du behöver flera ombyten med dig om du ska kunna vara ute en hel arbetsdag. Därför är det också viktigt att ha fasta rutiner i både kallt och varmt väder, menar Tony Gustafsson. Att i förväg ha bestämt vid vilka tiden du ska byta strumpor. 
– Det som kyls ner först är ju de delar av kroppen som är längst ifrån kroppens huvudmassa. Det betyder att du måste vara extra omtänksam om händer, fötter och örsnibbar. De behöver vara ordentligt isolerade, säger Tony Gustafsson. 

Utan mat ingen värme

För att klara en dag i ordentligt kyla gäller det inte bara att klä sig rätt. Värmen kommer från kroppen, men bara så länge den har energi att producera värme av. 
– Ha tillgång till föda kontinuerligt. Kroppen är precis som en värmepanna. Ju kallare det är, desto mer bränsle kräver den för att hålla värmen uppe. Och glöm inte att dricka, allra helst varm dryck, säger Tony Gustafsson. 

Efter några timmar har du ett ett halvt glas vatten i sockorna.


Att dricka mycket är ett de viktigaste råden vid såväl varmt som kallt väder. 
– Värme är faktiskt ännu svårare att hantera än kyla. Det tar lång tid innan man dör i kyla eftersom kroppen är så bra på att hålla värmen i de vitala organen. Men i värme kan man snabbt få vätskebrist och utmattning, vilket är mycket allvarligt, säger Tony Gustafson. 

Man behöver dricka lika mycket i extrem kyla som när det är riktigt varmt.
Man behöver dricka lika mycket i extrem kyla som när det är riktigt varmt. Foto: Shutterstock

Inse riskerna

Generellt gäller det att ta vädret på allvar och inse riskerna. Utbilda dig om vad som gäller vid både kallt och varmt väder. Tony Gustafsson tycker att alla arbetsgivare borde ta upp detta med sina medarbetare. 
– Men man behöver även prata mer om det arbetstagare emellan, säger Tony Gustafsson. 
Inför en dag ute – titta inte bara titta på var kvicksilvret ligger i termometern, kolla även hur stark vinden är. Tio minus kan kännas som, och ge effekten av, minus 30 på bar hud om vinden ligger på. 

LÄS MER: Samarbete på berget – så löser du det


– Och ge dig inte ut ensam om det är 20 minusgrader. Det är farligt. I sådant väder behöver man ha koll på varandra. Fråga den andra om den har ätit, druckit, bytt strumpor. Titta på kollegan om det har bildats vita fläckar i ansiktet, på örsnibbarna och näsvingarna. Det är ett tecken på förfrysning. Det kan låta löjligt att man ska bete sig lite som en mamma gentemot sina kollegor, men det är viktigt! 

5 råd vid kyla 

1. Klä dig rätt! Ull eller tyg som inte absorberar vatten närmast kroppen, sedan flera tunna lager med ett skal ytterst. Det är viktigt att kunna anpassa hur många lager du har på dig om du börja röra på dig mer och svettas. Och glöm inte mössa! 

2. Ta med klädombyten! Blöta kläder betyder kyla och du svettas även i kallt väder. Särskilt om fötterna. 

3. Ät och drick regelbundet. Om kroppen inte får det den behöver kommer den inte att kunna producera någon värme. Värmen kommer nämligen inifrån, kläderna isolerar bara den värme du själv producerar. 

4. Kom ihåg att allt tar mycket längre tid när det är kallt! Det är bara att accepterna. Stressa inte och planera arbetsdagen efter regelbundna värmepauser. Om du känner att du inte klarar kylan, meddela din arbetsgivare eller uppdragsgivare. Det handlar om din arbetsmiljö. 

5. Arbeta aldrig ensam om det är riktigt kallt, och håll koll på dina arbetskamrater. Fryser de? Har de ätit, druckit? Syns några vita fläckar i ansiktet?

Vatten i hytten är en bra idé när det är varmt! Både för utvärtes och invärtes bruk.
Vatten i hytten är en bra idé när det är varmt! Både för utvärtes och invärtes bruk. Foto: Epiroc, Shutterstock

5 råd vid hög värme 

  1. Drick! Allra helst vatten! Ät gärna mat som innehåller mycket vätska. 
  2. Klä dig, om möjligt, i material som absorberar vatten. Bomull är bra. Välj gärna kläder som sitter löst och täcker huden. 
  3. Täck huvudet för att slippa direkt sol på det! 
  4. Ha rutiner och håll fast vid dem. Svalka dig regelbundet. Kanske kan du lägga en våt handduk runt nacken? Duscha dig med en blomspruta? Har du en fläkt du kan ta med? 
  5. Ha koll på varandra. Ser kollegan utmattad ut, säg till. Det handlar om säkerhet. Och om det går, undvik de mest riskabla och fysiskt mest ansträngande de dagar då värmen är som värst. 

Är hunden gruvans bästa vän?

Kanariefåglar som skulle varna för farliga gaser och ponnyhästar som ersatte kvinnor och barn i trånga gruvgångar. 

Idag är det ett minne blott. Däremot finns det en framtid för hundarna i världens gruvor.  

Av Anna-Maria Stawreberg

Så länge de kvittrade och sjöng var allt frid och fröjd. Ja, till och med ett härligt sällskap för gruvarbetarna djupt där nere i Storbritanniens kolgruvor. 
Värre var det om de började flaxa med vingarna, burra upp sig och bli tysta. Då visste kolarbetarna att det var fara å färde. 

Foto: Shutterstock

Som en levande gasdetektor

De gula kanariefåglarna var inte bara vackra att se på. I början av 1900-talet kom nämligen någon på att de kunde fungera som gasdetektorer. Kanariefåglarnas uppgift var att varna för kolmonoxidutsläpp. 
Därför blev kanariefåglar i bur, men också små möss, en vanlig syn i brittiska kolgruvor. Åtminstone fram till 1986, då de sista 200 kanariefåglarna fasades ut från gruvorna och istället ersattes av den senaste teknologin. 
Djur har i alla tider använts av människan på det ena eller andra sättet. Inte bara i lantbruket, också gruvindustrin har dragit nytta av djuren. 

Värre var det om de började flaxa med vingarna, burra upp sig och bli tysta. Då visste kolarbetarna att det var fara å färde. 


Ett tydligt exempel på detta är gruvhästarna som användes flitigt, framför allt i brittiska kolgruvor. I början av 1900-talet fanns runt 70 000 gruvponnyer i Storbritannien, och de användes i gruvdriften ända fram till 1994, då den sista gruvponnyn gick i pension. 

Gruvhäst i tysk gruva sent 1800-tal. Foto och källa: Wikipedia Commons.

Ständigt mörker

För hästarna var det en hård tillvaro. De vinschades ner i gruvorna där de arbetade i minst sex månader i sträck innan de fick komma upp i dagsljuset för två veckors ledighet. Väl nere i underjorden bodde de i stora stall och arbetade lika långa skift som gruvarbetarna. Precis som för många andra djur som avlats fram för att arbeta i människans tjänst utvecklades ofta starka band mellan kuskarna och gruvhästarna. Många gånger arbetade samma ekipage tillsammans ett helt yrkesliv, vilket innebar att kuskarna lärde känna sin häst väl och vice versa. 
Det är inte särskilt länge sedan den sista gruvhästen dog:  Enligt ATL, böndernas affärstidning, dog den gråa gruvponnyn Pip så sent som 2009, 35 år gammal. Då hade han fått gå i pension, efter att ha börjat arbeta som femåring vid Blackburn Drift, Marley Hill Colliery. Pip hann med ytterligare en gruva innan pensionen. När Blackburn Drift lades ner placerades han istället vid Sacriston Colliery där han arbetade sina sista sex år. 

Den sista gruvponnyn, Pip dog 2009, 35 år gammal.

Med näsa för mineralfyndigheter

Idag används varken möss, kanariefåglar eller hästar under jord. Däremot har hundar blivit en allt vanligare syn. 
På Hundcampus i Hällefors pågår sedan flera år ett projekt där hundar tränas för att spåra upp olika former av mineral. 
Rob Hellingwerf, chefsgeolog på Grangex och lärare på Bergsskolan i Filipstad har varit involverad i projektet, och är imponerad över resultatet. 
– Det har visat sig att hundarna som tränats i att söka mineral som till exempel wollastonit, är extremt effektiva och duktiga. Det skulle inte förvåna mig om vi framledes får se mer hundar i gruvindustrin. 

LÄS MER: Explosivhundar: Hittar dolorna med rekordfart

Till vänster: Rob Hellingwerf. Foto: Privat. Till höger: Hund drar gruvvagn i Yukon, USA, någon gång runt förra sekelskiftet. Foto och källa: Wikipedia Commons.


Och den som någon gång sett en hund arbeta med nosen har sett arbetsglädjen som råder när den får arbeta med sin människa. 
– Faktum är att den inte ens ser det som ett arbete. En hund vet inte om att den arbetar, utan ser det som en rolig aktivitet som ska utföras med föraren, säger Per Jensen, professor i etologi på Linköpings universitet. 

Det skulle inte förvåna mig om vi framledes får se fler hundar i gruvindustrin. 


Han förklarar att djur som är framavlade för att vistas nära människan ofta mår bra av att arbeta. Detta under förutsättning att arbetet sker i lagom omfattning och att de får den skötsel, omvårdnad och vila som krävs i övrigt. 
– Framför allt hundar vill inget hellre än att samarbeta med sin ägare, men då gäller det också att man som ägare är lyhörd inför djurets signaler. 

Detektiv med känsla för finlir

Ibland upptäcker Mikael Wadel och hans kolleger helt andra problem än det hydraulhammaren
är inlämnad för. Som servicetekniker på Epirocs hammar och borrmaskinsverkstad gäller det att vara både detektiv och uppfinnare.

Av Anna-Maria Stawreberg 
Foto Carl Lindquist & Epiroc

Ibland kommer det in fem hydraulhammare på en dag, ibland bara en på en hel vecka. Ibland är det finlir som gäller, ibland är det grovarbete. Och kanske är det just blandningen av olika jobb som gör arbetet som servicetekniker så fascinerande. I alla fall om man frågar Mikael Wadel, som jobbat som servicetekniker på Epirocs hammar och borrmaskinsverkstad i Slagsta utanför Stockholm sedan 2017.

– Det är lite vinkelslip, lite skärbrännare och lite slägga. Men du ska också klara finliret. Det är variationen jag gillar med jobbet, säger Mikael Wadel.

– Det är lite vinkelslip, lite skärbrännare och lite slägga. Men du ska också klara finliret. Det är variationen jag gillar med jobbet

Han har tagit en paus från arbetet med att montera ihop en SB552 som varit på arborrning och hoppas bli till åtminstone 80 procent färdig med den under dagen.

– Samtidigt som vi naturligtvis vill göra ett så bra och precist jobb som möjligt vill vi vara snabba. Det kostar ju för en kund att ha maskinen på verkstad, att inte ha den i drift.

Mikael Wadel beskriver sitt arbete som en blandning av hederligt teknikerarbete i kombination med detektivarbete och en del uppfinnararbete.

– Det händer ofta att en hammare kommer in med ett problem som vi får beskrivet för oss. Kanske läcker den olja. Men i nästan varenda hammare som vi skruvar upp hittar vi andra fel också, konstaterar Mikael Wadel.

Då gäller det att se över hela maskinen och sedan återkomma till kunden med rekommendationen att låta verkstaden fixa även dessa nya fel.

– Vårt mål här på verkstan är ju att hammarna ska hålla så länge som möjligt. Då kan vi inte bara åtgärda felet som hammaren lämnats in för, eftersom vi vet att maskinen inte kommer att hålla särskilt länge om vi inte löser även de andra problemen.

Ibland händer det till och med att Mikael Wadel och kollegerna ser att det inte är någon större idé att laga hydraulhammaren.

– Då har vi ett ansvar att säga som det är. Att det inte är värt att reparera hammaren om den bara kommer att gå ett par månader till innan den lägger av för gott.

Läs mer: Legendarerna på berget: ”Ingen sten är den andra lik”

Genom att lämna in sin hydraulhammare på Epirocs serviceverkstad kan man vara säker på att den repareras med originaldelar och att arbetet genomförs från början till slut. Det förekommer att det kommer in hydraulhammare där företagaren på egen hand försökt genomföra reparationen, insett att de rätta verktygen saknas, som den där 100-tonspressen, och tvingats ge upp.

– Ibland reparerar vi per telefon. Jag skickar bilder härifrån och företagaren sitter på hemmaplan och följer mina instruktioner. Det kan ta några timmar, men för många kan det vara enklare än att köra hit hammaren, säger Mikael Wadel.

Mikael Wadel, Epiroc i Slagsta

Innan Mikael Wadel började på Epirocs verkstad i Slagsta jobbade han på Epiroc i Norge och under årens lopp har han nog reparerat allt som går att reparera.

– Men ibland kommer en hammare med ett exotiskt fel som jag aldrig sett tidigare. Då blir det en spännande utmaning.

På verkstaden finns de flesta reservdelar, vilket gör väntetiden kortare för kunden. Och, säger Mikael Wadel, även om det nästan alltid finns hydraulhammare som väntar på att repareras är han och kollegerna inte omöjliga.

– Kommer det in en hammare som har gått sönder under ett kritiskt och akut skede kan vi absolut låta den gå före i kön i vissa fall.

Samarbete på berget – så löser du det

0

Kollegor som beter sig som att de är världsmästare på allt, inte tar till sig kritik eller ständigt gör klumpiga misstag. Något du varit med om? Här är knepen som gör livet på berget både smidigare och mer säkert, även när det ser riktigt mörkt ut. 

Av Johanna Paues Darlington

Micke Jelséus har mer än 25 års erfarenhet i byggbranschen. Tillsammans med sin son driver han Rasbo Bergsprängningar. De tar alla möjliga typer av uppdrag, även om borr- och spräng utgör kärnan i deras verksamhet.
Under sina år i branschen har han stött på en rad olika medarbetare. 
– Något av det värsta jag varit med om var en grävmaskinist som själv tyckte att han var jätteduktig och inte behövde några tips. Redan första dagen lyfte han fulla skopor med stenbumlingar rakt över våra huvuden. Dessutom körde han bort alla backspeglar på maskinen, minns Micke Jelséus. 
Den gången ringde han till grävmaskinistens chef och undrade om det fanns någon annan. Chefen blev sur och hävdade att han minsann hade anställt en både bra och erfaren grävmaskinist.

Micke Jelenius. Foto: Krisitna Sahlén

Viktigt att vara tydlig

Med ständigt nya uppdrag och nya kollegor är Micke Jelséus van vid att snabbt läsa av vilken typ av person han har att göra med. 
– Alltså… Rent generellt skulle jag nog säga att ju yngre personen man jobbar med är, desto större är risken för problem. Många yngre sitter där barfota i sina glassiga hytter med julgransbelysning och betraktar sig själva som mästare när det kommer till att köra maskin. Och så kommer jag, en skitig borrare, och visar hur det ska gå till, säger han.

Rent generellt skulle jag nog säga att ju yngre personen man jobbar med är, desto större är risken för problem.

Micke Jelséus berättar att han genom åren fått en hel del kritik för att han kan vara lite väl hård. 
– Jag är känd för att säga till på skarpen direkt. Men man måste ha mycket skinn på näsan som egenföretagare. Blir inte jobbet bra eller om det inte görs i rätt tid är det mitt ansikte som dras i skiten. Jag måste vara tydlig med hur jag vill ha det. Samtidigt måste jag förstås kunna lyssna på andra också, säger han. 

Erik Matton.

Våga utnyttja den samlade kompetensen

Erik Matton är VD och organisationspsykolog på företaget Behaviour Design Group, ett företag som hjälper företag att utveckla ledarskap och säkra beteenden. Han menar att man måste våga ställa frågor och säga ifrån när något inte känns bra. 
– En grundkomponent i ett gott samarbete är bra kommunikation och en hög grad av psykologisk trygghet. 
Han jobbar mycket mot industrin och byggsektorn och har sett många exempel på hur olyckor och misstag sker när medarbetare inte vågar ifrågasätta en kollega eller inte vågar visa att man är osäker och behöver hjälp. 
– Psykologiskt trygghet är en förutsättning för nästa superkraft i de här sammanhangen. Dessutom är det viktigt att kunna lyssna aktivt på varandra. 

 En grundkomponent i ett gott samarbete är bra kommunikation och en hög grad av psykologisk trygghet.

Det gäller både de yngre och äldre, mer erfarna. Det finns studier som visat att en grupp i princip alltid blir smartare än den enskilda individen om man lyckas utnyttja den samlade kompetensen. Det handlar om att låta alla komma till tals och nyfiket utforska vad de andra menar, istället för att döda varandras argument. 

LÄS MER: Entreprenören tipsar: Så lyckas du med ditt bergsföretag


– Men det här kan vara svårt! Inte minst om man jobbar under tidspress, eller om vinden slår och det haglar på berget och man bara vill hem. Men tar man sig tid till det här blir samarbetet ofta både mer effektivt och säkert i slutänden, säger han.

Nya kollegor klurigt

För David Franzén, som jobbar som den enda sprängaren och borraren på en ganska liten entreprenadfirma, Nybro Gräv och Schakt, innebär ett bra samarbete att han får hjälp av sina kollegor, trots att de inte är anställda för att exempelvis proppa grus. 
– När vi jobbar under tidspress, till exempel för att man bara får skjuta vissa tider, måste samarbetet fungera. Då är det bra om grävmaskinisterna kan släppa Facebook och komma ut och proppa grus, istället för att jag ska göra allt själv. 
Det är inte alltid helt lätt, konstaterar han, eftersom en del inte tycker inte att det är deras jobb. 
Det gäller framför allt när kollegorna kommer från andra företag. 

När vi jobbar under tidspress, till exempel för att man bara får skjuta vissa tider, måste samarbetet fungera.

– Jag behöver inte gapa på våra killar, men får påpeka för andra ibland att de kan ta och hjälpa till lite, säger David Franzén.  
Även Erik Matton konstaterar att det är en utmaning att ständigt byta kollegor och behöva jobba med människor man inte känner. När det gäller beteenden som rör säkerheten, vilket kan innebära att hjälpa varandra i stressiga situationer där det dessutom handskas med farliga saker, menar han att en stor del av ansvaret ligger på beställarna.
Där kan en nyckel vara att beställarna i sina avtal kräver att alla som jobbar i projektet ska agera på ett visst sätt för att stärka säkerheten. Det kan handla om att exempelvis göra samarbetsövningar, och sedan följa upp och ge positiv feedback när de ser att entreprenörerna verkligen gör som det är sagt.

LÄS MER: 5 tillfällen då mänskliga faktorn kan riskera ditt liv på berget


– Att bara skriva in kraven i avtalen, utan någon uppföljning, kommer inte att hjälpa, säger han och fortsätter: 
– Beteenden som följs av positiv feedback ökar. Beteenden som följs av negativa konsekvenser minskar, så fungerar alla människor – det är en naturlag.

Positiv feedback boostar

Att ge positiv feedback är något som Micke Jelséus haft mycket glädje av genom åren. Det har till och med hänt att han ljugit, eftersom han av erfarenhet vet att det har en positiv inverkan.
– Man får vara lite amatörpsykolog! Jag har flera gånger, på möten där arbetsledaren är med, till exempel låtsats att en grävmaskinist gjort något bra – trots att han egentligen varit rätt dålig. Men det brukar få dem att bli bättre! De sträcker lite på sig, känner sig sedda och blir bättre på att lyssna och ta ansvar då, säger han. 
Både Micke Jelséus och David Franzén menar att ödmjukhet, och att man gillar att möta nya människor, är en viktig egenskap för att för att man ska fungera i bergbranschen i längden. 
– Man måste kunna lyssna, vara öppen för att lära sig nytt och kunna ta åt sig kritik utan att bli sur.  Det finns många sätt att göra köttbullar på, mammas recept måste inte alltid vara det bästa, säger David Franzén.

Gå till chefen

Men hur ska man göra då när kollegan konstant verkar missförstå, eller struntar i, dina instruktioner eller förslag på förbättringar? 
Erik Matton menar man först och främst ska prova att prata på ett schysst sätt, utan kritik och genuint försöka att förstå den andres perspektiv som startpunkt. En trevlig ton och att lyssna klart på varandra brukar kunna avväpna även de mest hårdnackade personerna. Men har man gjort ärliga försök med detta utan att nå fram kan det vara läge att gå till en högre instans. 
– Troligen har den som inte gör ett bra jobb fått en dålig introduktion av sin chef, inte fattat vad som gäller i branschen och vad en teaminsats innebär. Det är ju chefens ansvar att dennes personal agerar professionellt och schysst på berget, säger han.

Troligen har den som inte gör ett bra jobb fått en dålig introduktion av sin chef.


Hur gick det då med grävmaskinisten Micke Jelséus var tvungen att samarbeta med, trots att det gick mer fel än rätt när han körde maskinen? 
Micke Jelséus berättar att grävmaskinistens chef till slut gick med på att komma ut till arbetsplatsen för att själv se hur personen i fråga fungerade. 
Då visade det sig att grävmaskinisten råkat köra över lasermätaren som låg begravd i leran. 
– Det slutade med att maskinisten fick komma ut vid halv sju varje morgon under resten av uppdraget. Han fick värma upp maskinen och sen sitta i bilen medan jag gjorde hans jobb. Sen fick han mocka lera ur larvbanden och skura rutor så att maskinen var redo för nästa dag. Jag tror att han började jobba med något annat sen…

5 tips för ett bättre samarbete 

– Var vänliga mot varandra, om medarbetarna känner sig psykologiskt trygga med sina kollegor ökar chansen till säkra beteenden.

– Investera lite tid i att låta alla komma till tals, den samlade kompetensen i en grupp är i princip alltid vassare än en enskild individs. 

– Ge positiv feedback till varandra, det förstärker bra beteenden och gör både samarbetet och säkerheten bättre.

– Var en aktiv lyssnare, ställ följdfrågor tills du har förstått vad den andra personen menar. 

– När det verkligen inte fungerar med en person, gå till personens chef. Det är hans eller hennes jobb att se till att medarbetaren förstår vad ett bra samarbete innebär. 

Kalle-Ville Pellinen: ”Därför är mekaniserad bultning framtiden”

0

Mekaniserad bultning är framtiden. 
Det är bultaren och bergarbetaren Kalle-Ville Pellinen övertygad om. 
– Det är kostnadseffektivt, blir bättre resultat och är mer skonsamt för oss bultare.

Av Anna-Maria Stawreberg
Foto Kristina Sahlén

2019 gick bultaren och bergarbetaren Kalle-Ville Pellinen under jord. Innan dess hade han jobbat inom en lång rad andra branscher. De senaste tjugo åren inom bygg, men ovanjord. 
– Jag var hockeyfarsa och vid något tillfälle när jag stod på grabbens hockeyträning började jag prata med en annan pappa. Han sa till mig att ”du skulle nog passa under jord”. Pappan berättade om hur det var att jobba under jord, jag blev intresserad och bestämde mig för att testa, säger Kalle-Ville.
Han har precis klivit av veckans skift i Sofia tunnelbanestation på Södermalm i Stockholm, en tunnelbanestation som kommer att bli världens näst djupaste när den är färdigbyggd. 

Kalle-Ville Pellinen gillar utmaningar och ville testa om mekaniserad bultning fungerar lika bra i civila tunnlar som i gruvor. Foto: Kristina Sahlén

Rätt plats

Kalle-Ville har jobbat med det mesta, men när han hittade bultningen kändes det som om han hamnat på rätt plats. Orsaken är enkel: Han gillar utmaningar, och när han gör något, vill han göra det fullt ut. 
Kalle-Ville började bulta manuellt, och insåg snabbt att det var en tung och tidskrävande syssla. Han började fundera på om det inte gick att göra på något annat sätt. 

LÄS MER: Automation och smarta maskiner – snart även inom infrastruktur?

– Mekaniserad bultning är något man jobbat med länge i gruvorna. Däremot har det varit en allmänt vedertagen uppfattning om att det är helt omöjligt att bulta med rigg i civila tunnlar, eftersom man inte uppfyller de existerande kraven, säger Kalle-Ville. 

Det är en allmänt vedertagen uppfattning att det inte går att bulta mekaniserat i civila tunnlar.

Första gången Kalle testade mekaniserad bultning var när han arbetade i en tunnel under Hammarby sjöstad, men nu har han alltså jobbat i Sofia Tunnelbana i över ett år. Till sin hjälp har han riggen Elisabeth, eller Bettan som riggen också kallas, en Boltec E10S. 
– Jag har blivit något av en bultnörd och har därför fördjupat mig i bultningens konst under vägens gång, säger Kalle. 

Kalle-Ville Pellinen menar att mekaniserad bultning är minst lika effektivt som manuell bultning. Foto: Kristina Sahlén

Som på 1800-talet

Under sina första 1,5 år i branschen bultade han manuellt. Enligt honom är manuell bultning ett slitgöra där bultaren får cement över hela kroppen, står länge i samma arbetsställning och utför tunga, repetitiva upparbeten. 
– Ju mer jag bultade, desto mer insåg jag att det var vansinnigt att arbeta på det här sättet. De arbetsmiljömässiga förhållandena kändes som rena 1800-talet, säger Kalle. 

Som jag ser det blir det högre kvalitet när man bultar mekaniserat.

Sedan han började med mekaniserad bultning har han satt närmare 6 000 bultar mekaniserat och ju mer han bultar, desto mer övertygad är han om att mekaniserad bultning är framtiden. 
– Som jag ser det blir det högre kvalitet när man bultar mekaniserat. Här går det varken att fuska eller klämma fingrar och man får inte heller ont i axlarna. Inte heller skrapar maskinen bort legeringarna, något som man befarade från början, säger Kalle. 

”Det blir bättre arbetsförhållanden med mekaniserad bultning”, säger Kalle-Ville Pellinen. Foto: Kristina Sahlén

Mekaniserad bultning kommer att bli standard

Ibland händer det fortfarande att Kalle behöver bulta manuellt. I alla fall när bultarna är längre än fyra meter. Det hör dock till undantagen, och hittills har han bara behövt sätta ett par hundra bultar manuellt. 

LÄS MER: Sofia Tunnelbanestation – näst djupast i världen

Kalle märker att intresset från omgivningen vad gäller mekaniserad bultning är stort. Det är inte för inte det bultning kallas för ”grisgöra” och han har förstått att allt fler vill gå över från manuell till mekaniserad bultning. 
Själv har han fått utbilda en operatör i mekaniserad bultning. Det innebär att bultandet nere vid Sofia tunnelbanestation numera kan pågå under betydligt fler av dygnets 24 timmar, och inte som tidigare, enbart när Kalle-Ville varit schemalagd. 
– Jag är helt övertygad om att mekaniserad bultning inom de närmaste åren kommer att bli standard. Jag hoppas också att det kommer att bli ett anbudskrav i framtiden. 

Epiroc driver batteriverkstad licensierad av Northvolt

0

Snart kommer Epiroc att ha hundratals batteripack i drift ute i Europa. 
Alla dessa ska servas i Epirocs nya batteriverkstad i Skellefteå, certifierad av Northvolt.  
– Nu kan vi hjälpa våra kunder hela vägen, säger Jyri Lönnström, Regional Business Strategy & Portfolio Manager

Av Anna-Maria Stawreberg 
Foto Paulina Holmgren

I takt med att gruvbranschen ändras ställs det nya krav på underhåll och service. 
– När maskinerna blir batteridrivna behöver vi finnas där och möta behovet av underhåll som uppstår, säger Kim Halonen, produktspecialist, electrification på Epiroc. 
Det är också anledningen till att Epiroc för ett par år sedan började undersöka möjligheterna  att starta en batteriverkstad i Skellefteå.  
Nu har planerna blivit verklighet. Bara efter något år kunde serviceteknikerna på batteriverkstaden börja verksamheten, om än i mindre skala. 

Foto: Paulina Holmgren

Stort behov

Idag är den betydligt större. För tack vare att Northvolt i somras licensierade Epirocs batteriverkstad kan nu verksamheten skalas upp rejält.
– Just nu är vi fyra licensierade tekniker och ett 20-tal servicetekniker på vår verkstad här i Skellefteå, säger Kim Halonen.  

Personalen har gått Northvolts utbildningar, lokalerna är besiktigade och vi har fått utbildning i säkerhetstänk och skyddskläder.

Än så länge finns det vissa begränsningar när det kommer till kapaciteten. Behovet är nämligen så stort att verksamheten behöver flyttas till en ny och större verkstad. 
– För närvarande håller vi till i Epirocs gamla lokaler och har ungefär 150 kvadratmeter till vårt förfogande. Planen är att vi inom kort ska få nya faciliteter och flytta till nya, betydligt större lokaler på Lagergatan här i Skellefteå, säger Kim Halonen. 
Marcus Lindgren, som är regional servicechef i Skellefteå, har varit med från starten. Han konstaterar att Northvolts licensiering, som innebär att de licensierade teknikerna har genomgått dels en grundutbildning, dels två påbyggnadsutbildningar, har stor betydelse för verksamheten. 
– Det ligger naturligtvis mycket jobb bakom den här certifieringen. Personalen har gått Northvolts utbildningar, lokalerna är besiktigade och vi har fått utbildning i säkerhetstänk och skyddskläder.

Marcus Lindgren Foto: Paulina Holmgren

Nyanställa

Och efterfrågan kommer bara att bli större. Inom de närmaste tre åren kommer personalen på Epirocs batteriverkstad att få allt mer att göra, när Epiroc har hundratals batteripack i drift ute i Europa, ska alla servas i Skellefteå. 
– Vi är den enda certifierade batteriverkstaden utanför Northvolt, och kommer att behöva nyanställa, säger Marcus Lindgren. 

Ska vi bygga kundrelationer i framtiden är det nödvändigt att vi också kan erbjuda våra kunder faciliteter hela vägen.

Jyri Lönnström, som är Regional Business Strategy & Portfolio Manager på Epiroc, menar att satsningen på en certifierad batteriverkstad är nödvändig. 
– Ska vi bygga kundrelationer i framtiden är det nödvändigt att vi också kan erbjuda våra kunder faciliteter hela vägen. Därför blir det centralt för oss att bygga den här kompetensen. 

Foto: Paulina Holmgren


I takt med att behovet av batteriunderhåll ökar kommer det att krävas allt fler batteriverkstäder. 
Batteriverkstaden i Skellefteå är först i drift och har fungerat lite som ett pilotprojekt. Inom kort kommer Epiroc att öppna ytterligare batteriverkstader i andra delar av världen. 

Illustration: Epiroc

Alla maskiner i Europa

Batteriverkstaden i Skellefteå kommer att serva alla maskiner som är i drift i Europa. Det innebär att ett batteri som behöver någon form av översikt och underhåll kommer att skickas till Skellefteå, där både utrustning och kompetens finns. 
– Grundtesen är att batteriet alltid skickas till vår verkstad när felet inte kan åtgärdas på plats, oavsett var i Europa maskinen finns. Det är nödvändigt, eftersom man behöver både speciell utrusning och certifikat, säger Jyri Lönnström.
För närvarande kan två batteripack åt gången servas i verkstaden. Men det är som sagt bara början. 
– Nu, när vi bygger ny verkstad kommer vi att kunna skruva betydligt fler batterier, och det kommer ju att behövas, säger Marcus Lindgren. 

LÄS MER: Så stora är batterierna i gruvmaskiner: krävs 5 Tesla

LÄS MER: Epirocs elektriska maskiner.

Gruvfrun, gruvrået & andra gruvspöken

0

Underjord. Svavelstank. och mörker. 
Att det finns åtskilliga sägner om övernaturliga väsen i gruvor världen över är inte särskilt märkligt. 
Vi har kikat närmare på några av dem. 

Av Anna-Maria Stawreberg

Redan när gruvdriften började i Sala Silvergruva under 1400-talet började hon göra sig påmind. Gruvfrun, som ömsom vakade över, ömsom skadade de hårt arbetande gruvarbetarna. 
Gruvfrun, som varken var spöke eller vålnad, utan istället ansågs vara ett naturväsen, hade satt regler för hur gruvarbetarna skulle bete sig. 
Innan de gick ner i schakten skulle de knacka tre gånger på berget. De fick inte svära. De fick inte heller skrika. Att vissla var också förbjudet. 
Om någon bröt mot reglerna riskerade man att berget skulle rasa under skiftet. 

Gruvrået härskade

Att möta den vackra gruvfrun, som antingen var klädd i vitt eller i svart, i en gruvgång, eller att för den delen höra hennes sång, var ett varsel om att en hemsk olycka snart skulle ske. 
Kunskaperna om gruvfrun gick från generation till generation.
Och med tanke på hur riskabelt arbetet i gruvorna var förr i tiden, var arbetarna noga med att följa de uppsatta reglerna. 

Sala silvergruva. Foto: Wikipedia Commons


Troligen var gruvfrun i Sala Silvergruva ett av alla gruvrån som man förr i tiden trodde härskade i varje gruva. Om skogsrået fanns i skogen, och satte regler för de skogshuggare och kolare som under långa perioder bodde och arbetade i skogen, huserade gruvrået i gruvan, och satte sina regler där. 
Även gruvrået bestämde att det var förbjudet att vissla, svära eller skrika i gruvan. Gruvrået bestämde också att det var förbjudet att kasta sten eller att lämna mat eller skräp efter sig. Gruvrået bestämde att gruvarbetarna, när de gick av sitt pass, skulle ställa i ordning verktygen.

Gruvrået satte reglerna i gruvan.

Kunde förvända synen

Följde gruvarbetarna reglerna, var chanserna stora att de skulle upptäcka stora fyndigheter under nästa pass. Men, gruvrået var också piggt på att utföra olika practial jokes, och kunde förvända synen på gruvarbetarna. Ett gruvrå på skämthumör kunde till exempel bestämma sig för att låta ett arbetslag med egna ögon se en stor malmåder och därför påbörja utvinning av malmen. 
Bara för att nästa dag upptäcka att fyndigheten i själva verket bestod av sten. Inget annat – trots att de där nere i gruvan faktiskt sett att det var malm. 
Precis som om gruvfrun sades det att gruvrået var ett vackert väsen. Men gruvrået kunde också byta skepnad och visa sig i form av olika djur. Därför var det självklart för gruvarbetarna att ta hand om djuren som de hittade nere i gruvan. Att skada en fladdermus, en råtta, en orm eller något annat djur i en gruvgång medförde otur. 

LÄS MER: Skräckdag på jobbet – ”Det regnade huggormar nerför bergväggen!”

Att vidskepligheten var stor i gruvdriften är inte särskilt märkligt. Arbetet under jord var mycket riskabelt, och många gruvarbetare har dött under åren. Ett exempel på det är att minst 629 arbetare dog i Falu Gruva mellan 1664 och 1770. Att det därför fanns stränga regler att förhålla sig till var självklart. 

att vidskepligheten var stor i gruvdriften var inte särskilt märkligt.”

Skyllde ras på gruvfrun


Att skylla plötsliga gruvras eller tragiska dödsfall på gruvfrun var också ett sätt att undvika protester från gruvarbetarna, som tvingades jobba under livsfarliga förhållanden. 
Gruvfrun, eller bergfrun, som hon också kallades, fick skulden för gruvdrängars försvinnanden. Det sades att hon med sin skönhet kunde få gruvarbetarna att gå vilse i berget eller kliva över stup mot en säker död och om någon försvann under ett skift, då var det hon som varit i farten. 

Falu gruva. Foto: Birgitta Wahlberg


När gruvdrängen Fet-Mats försvann 1677 i Falu Gruva antog man att han blivit bergtagen av gruvfrun. Ännu mer uppenbart blev det när en ung man 42 år senare hittades död i Mårdskinnsschaktet på 150 meters djup. Hans underkropp var krossad, men ansiktet såg fridfullt ut. Ryktet om upptäckten av en okänd gruvdräng spreds över bygden och människor gick man ur huse för att titta på den döde. 
När Margareta Olsdotter kom fram till kistan utropade hon: ”Men det är ju min Mats!”
Fet-Mats död och det märkliga faktum att hans kropp var helt bevarad, gjorde även Carl von Linné intresserad. 
Carl von Linné trodde dock inte på förklaringen att gruvfrun förtrollat Mats. Istället slog han fast att det var tack vare salterna nere i gruvan som kroppen inte ruttnat. 
Idag vet man att Carl von Linné var på rätt spår. Det var ämnen nere i gruvan som bevarat kroppen. 

Och än idag berättas historierna om gruvfruar och andra övernaturliga väsen i gruvor över hela världen.

Automation och smarta maskiner – snart även inom infrastruktur? 

I gruvorna är digitaliseringen av riggarna igång sedan länge – där jobbar många maskiner redan eldrivet och autonomt. Men inom infrastruktur och på bergtäkter är läget ett helt annat. Varför är det så?

Text: Johanna Paues Darlington

I kontrollrummet på Bolidens kontor i Aitik sitter en operatör och övervakar borrningen. Flera kilometer bort från vibrationerna, de högljudda borrljuden och dammet styr hon vant riggen, en Pit Viper. Genom att låta riggen arbeta fjärrstyrt över raster och skiftskarvar och i vissa fall även under sprängningar, har Boliden ökat Pit Viperns produktiva tid med 20 procent. Det hade inte varit tillåtet av säkerhetsskäl, om det suttit en människa i riggen.

Säkerheten driver på, gruvorna behöver kunna komma längre ner under jorden utan att människor riskerar att komma till skada. Men det handlar också om att spara pengar och öka produktiviteten.

– Inom gruvor har vi kommit långt i utvecklingen mot eldrivet och autonomi. Fjärrstyrning har ju till exempel varit med i matchen väldigt länge, säger Fredrik Lindström, som jobbar som Digital business manager och Regional Application Center Manager på Epiroc.

Till vänster: Automatiskt byte av stål. Till höger: Fredrik Lindström. Foto: Epiroc, Disa Hein

Det innebär att han ansvarar för Epirocs digitala portfölj, med produkter som My Epiroc och Certiq. Men han leder också en grupp specialister inom elektrifiering, automation och digitalisering – som i sin tur hjälper Epirocs kunder att implementera de nya teknologierna. 

LÄS MER: Så är det att vara Pit Viper-operatör på distans

– Säkerheten driver på, gruvorna behöver kunna komma längre ner under jorden utan att människor riskerar att komma till skada. Men det handlar också om att spara pengar och öka produktiviteten. Maskiner tröttnar inte på att göra repetitiva uppgifter, behöver inga raster, säger Fredrik Lindström. 

Sämre förutsättningar

Att öka säkerheten och produktiviteten och sänka både kostnader och utsläpp skulle förstås även ovanjord och infrastruktur ha glädje av. Trots det har de delarna av branschen inte kommit i närheten så långt som gruvnäringen när det gäller nya lösningar. 

– Visst är det många som använder sig av automatiskt byte av stål eller enhålsautomatik även ovanjord och inom infrastruktur. Däremot är det inte så många som tagit sig till steg två, att maskinerna kan göra större delar av arbetsprocessen själva, eller att de kör på el, säger Fredrik Lindström. 

Vi brukar skoja om att en bergtäkt ska vara lika platt som ett biljardbord för att det ska funka att köra helt autonomt där.

Han menar att det till viss del kan förklaras av att förutsättningarna för automation och eldrivet är sämre på till exempel en bergtäkt. 

– Vi brukar skoja om att en bergtäkt ska vara lika platt som ett biljardbord för att det ska funka att köra helt autonomt där. Så ser ju sällan naturen ut, säger Fredrik Lindström. 

My Epiroc. Foto: Epiroc

Men, fortsätter han, det handlar också om att infrastrukturen inte finns på plats på bergtäkter eller i tunnelprojekt. 

– Till exempel att det inte finns el framdragen för att kunna ladda batterier, eller ett nätverk som gör det möjligt att kommunicera med maskinerna, eller att maskinerna kommunicerar med varandra, säger Fredrik Lindström. 

Högre krav att vänta

Och medan gruvhusen sedan länge haft mål och krav på nollutsläpp och att säkert kunna ta sig längre ner i gruvorna har bergtäkt- och infrastrukturföretagen mer eller mindre kunnat jobba på som de alltid gjort. Men kraven kommer att ställas även på dem framöver, det är Fredrik Lindström säker på. Han tycker att det vore intressant att bygga ett användarfall på en bergtäkt där man testar hur det skulle vara att jobba elektrifierat och autonomt även där. 

– Vi har våra smarta, eldrivna maskiner och vi har leverantörer som kan erbjuda en digitaliserad infrastruktur. Vi har även lösningar för att fjärrstyra riggarna från en plats nära sajt eller från en helt annat ort. Så teknologin finns ju redan, men det gäller att någon vågar vara den första att testa, säger han och fortsätter:  

– Jag tror att vi kommer gå mer och mer mot faktiska borr-robotar även ovanjord och i infrastrukturtunnlar. 

Det, lägger han till, innebär inte att borryrket kommer att försvinna, bara att det kommer att förändras. 

– Det kommer bli ett mer övervakande jobb framöver. Sedan kommer ju maskinerna fortfarande behöva sitt underhåll, det kommer vi inte ifrån, säger Fredrik Lindström. 

Fakta

Så kan ovanjord jobba i framtiden

– Riggarna kommer att kunna borra sin hål helt autonomt, medan operatörerna övervakar dem antingen från en plats nära sajten, eller från en helt annan ort. 

– Lokala nätverk sätts upp på bergtäkter och i tunnlar, vilket gör det möjligt för riggarna att fjärrstyras och kunna kommunicera med varandra – och därmed inte komma i varandras vägar. 

– I och med att riggarna kan jobba utan pauser finns stora möjligheter att öka produktiviteten. 

Avsnitt 30: Självgående maskiner och smarta system – så vad väntar vi på?

I gruvorna är digitaliseringen av riggarna igång sedan länge – där jobbar många maskiner redan autonomt. Men inom infrastruktur och på bergtäkter är läget ett helt annat. Varför är det så? Och vad händer när utvecklingen även når de delarna av branschen – blir alla borrare av med sina jobb då?

Test: Hur bra koll har du på borrlingot?

0

Varje yrkeskategori har sina ord som bara de som är insatta förstår. Det gäller så klart även borrbranschen. Med alla sina förkortningar kan det vara en riktigt språkutmaning för den som är grön på berget. Hur bra borr pratar du egentligen? Testa dig själv, och utmana kollegorna!

Test: Hur bra koll har du på borrlingot?

1 / 10

Vad står DPCI för?

2 / 10

Hur används ett brythjul?

3 / 10

Vad är gabbro?

4 / 10

Vilken del avser den som pratar om borrmaskinen nacke?

5 / 10

Vad är ett så kallat klenhål?

6 / 10

Vad är en kaxpropp?

7 / 10

Var sitter ”stickan” någonstans på en borrigg?

8 / 10

Vad menar man när man pratar om bäring?

9 / 10

Vad är ”ECL” i borrsammang?

10 / 10

Vad är en ECG?

Your score is

The average score is 72%

0%

Mätteknikerns bästa tips till bättre borrning:

Så undviker du hålavvikelser

Att hålet inte går exakt åt det håll du hade planerat är något alla borrare varit med om. Vissa berg är lättare än andra att borra i – men oavsett kvaliteten på berget finns det knep att ta till för att göra hålen så raka som det bara går. 

Text: Johanna Paues Darlington

– Det är stuffen som är viktigast. Det får inte bli för stort avstånd mot stuffen, då kan det bli skut och elände. Och med för litet avstånd kan det bli farligt med stenkast.

Det får inte bli för stort avstånd mot stuffen, då kan det bli skut och elände. Och med för litet avstånd kan det bli farligt med stenkast.

Robert Sjöström jobbar som mättekniker på NCC. Det innebär att han till vardags gör borrplaner utifrån 3D-modeller av terrängen, mäter hur hålen blev efter borrning och skriver rapporter till sprängaren utifrån resultatet. 
– Jag mäter genom en sond som jag skickar ner i hålet. Den data som sonden ger mig berättar hur stort avståndet till stuffen är, berättar han.

Märks inte alltid

Ofta märker du om ett hål avviker, men inte alltid. Robert Sjöström har själv under många år har suttit i en borrigg innan han gick över till att bli mättekniker. Han berättar att han ofta träffat borrare som tycker att borrningen gått hur bra som helst . Trots det har det senare visat sig att hålen ändå blivit rejält sneda.

Foto: Epiroc

– Det är svårare än folk tror att känna, om det inte är toksnett förstås. Men tecken på att det är snett är att rotationstrycket går upp, att man tappar borrsjunk och att stålen är svåra att få loss. Det gäller att hålla koll på inställningarna hela tiden, se att allt stämmer. I och med att jag borrat så länge själv kan jag ge tips till borraren när det blivit snett, säger han. 

tecken på att det är snett är att rotationstrycket går upp, att man tappar borrsjunk och att stålen är svåra att få loss.

Att avvikelsen blivit så stor att Robert Sjöström bedömer att det helt enkelt inte går att spränga hålen händer, men inte ofta.
– Om borraren är kvar på plats går det ju att borra om eller rädda det på något sätt, men för det mesta har hen redan stuckit iväg till nästa jobb. Då får jag skicka en hålavvikelserapport till sprängaren som i sin tur gör en bedömning hur han ska ladda hålet för att det ska bli en så bra sprängning som möjligt trots avvikelsen, säger han.

Så grovt som möjligt

För att undvika hålavvikelser gäller det först och främst, enligt Robert Sjöström, att köra med så grova stål som möjligt, och ett styrrör. 
– Då blir det styvt och bra. Gå inte klenare än du måste, säger han. 

Foto: Epiroc

Något som också är viktigt är att köra med rätt typ av kronor, och att de har ett droppcenter, det vill säga en liten knöl på kronan som hjälper den att styra. 

– Här gäller det förstås att veta vilken typ av krona som passar bäst för det berg man ska borra i. Ska det vara en ballistisk, skärkronor eller sfäriska? Och vilken storlek blir bäst? Men det har ju med vibrationer och sådant att göra också. Måste du hålla nere vibrationerna så mycket som möjligt kanske du får köra 76-kronor, sätta hålen tätt och dessutom däckladda. Alltså att du kör två laddningar i ett hål med proppgrus emellan, och att de inte smäller av samtidigt, säger Robert Sjöström. 

Har du en avvikelse från start går det inte att korrigera upp, så enkelt är det.

Sist, men absolut inte minst, gäller det förstås att påhugget är bra. 
– Har du en avvikelse från start går det inte att korrigera upp, så enkelt är det. Gör du ett dåligt påhugg är det bara att lyfta på borren och börja om, säger Robert Sjöström. 

Foto: Epiroc

Robert Sjöströms 5 viktigaste punkter för att borra raka hål 

  1. Läs av berget innan du börjar! är det mycket sprickor? Hur känns kvaliteten på det?
  2. Se till att du har rätt stål – ju grövre desto bättre – och kronor, och att de kronor du använder har ett droppcenter. 
  3. Håll koll på riggens inställningar. Fel inställningen kommer med stor sannolikhet att ge hålavvikelser. Slag, rotation och matning – allt det måste stämma. Och använd konstantmomentet! 
  4. Riggen måste vara linjerad och uppstyrd. Har du ett glapp någonstans kan du, trots att mataren står precis där du vill ha den, ändå få en rejäl hålavvikelse. 
  5. Logga borrningen – ibland går det nästan inte att undvika hålavvikelser på grund av berget. Då kan det vara bra att kunna visa för beställaren hur svårborrat det var.

Lyssna på poddavsnittet:

Avsnitt 29: 5 måsten för att minimera hålavvikelser

Att undvika hålavvikelser är a och o för alla borrare, men det är ofta lättare sagt än gjort. Vi går igenom hur du ska tänka för att slippa borra snett trots svåra förutsättningar – och hur man kan rädda jobbet även när det gått riktigt dåligt. Gäst I studion är mätteknikern Robert Sjöström.

5 punkter där SmartROC T40 har förbättrats rejält

0

Att riggarna ständigt utvecklas och uppdateras är inget nytt, men vad har egentligen hänt under de senaste tio åren? Epirocs borrmästare Stefan Löfdahl listar sina favoritförbättringar på SmartROC T40. 

Text: Johanna Paues Darlington 

SmartROC T40. Foto: Epiroc

1. Hålnavigering

Även om hålnavigering som system fanns för tio år sedan – gruvnäringen var snabb på att börja att använda det – så var systemet i sin linda på den tiden. Sedan dess har användningen av hålnavigeringssystem fullkomligt exploderat ovanjord. 

– Hålnavigeringen har verkligen revolutionerat hela branschen, idag säljer vi inte en enda maskin utan det, säger Stefan Löfdahl. 

Tack vare systemet blir nu borrmönstren helt perfekta.

Hålnavigeringen har revolutionerat hela branschen, idag säljer vi inte en enda maskin utan det.

– Med all respekt för alla borrare som är duktiga på att märka upp berget, men så exakt som det blir med ett hålnavigeringssystem kan ingen människa få till det. Dessutom sparar operatörerna mycket tid och energi nu eftersom de inte längre behöver tänka ut och räkna på var hålen ska vara, vilket ger en effektivare borrning. Lägg till att slutresultatet också blir ett jämnare sönderfall av produkten. 

Ytterligare en fördel är att säkerheten förbättrats tack vare hålnavigeringssystemet. 

– Operatörerna behöver inte längre springa omkring på berget, riskera att snubbla och halka, säger Stefan Löfdahl. 

2. PoMP-buren

PoMP står Protection of Moving Parts och är det galler som sitter monterat på masten och skyddar operatören från att komma åt rörliga delar.

– Det kom för ungefär tio år sedan, i samband med att en ny standard infördes. Det var alltså något vi var tvungna att sätta dit. Till en början tyckte många att det var svårt och rätt jobbigt att behöva titta in genom ett galler och att buren var i vägen, men det gav sig, berättar Stefan Löfdahl .

Den har med all säkerhet skyddad många operatörer från allvarliga skador.

I dag känns buren självklar, och har helt klart medfört en stor förbättring för operatörerna. 

– Den har med all säkerhet skyddad många operatörer från allvarliga skador. Det är lätt hänt att man går runt riggen, halkar och får tag i en del som roterar, säger han.

Noise Reduction Kit – här monterat på en SmartROC T35. Foto: Epiroc

3. Ljuddämparkitet

– Ytterligare en förbättring som faktiskt revolutionerat branschen, säger Stefan Löfdahl. 

Även om inte alla som köper en ny rigg idag köper med ett så kallat Noise Reduction Kit, så är det många. Och det blir bara fler, enligt Stefan Löfdahl. 

– Det har ju gjort en enorm skillnad i hur mycket oväsen en rigg för. O man i början köpte kitet för att inte tredje part skulle störas av borrningen, så är det idag framför allt för operatörens skull, säger han. 

Visst är det lite bökigt med kitet, det upplevs ofta vara i vägen. Men fördelarna överväger ändå nackdelarna, med råge. 

– Jag hör fler och fler som säger att de ändå hellre kör en ljuddämpad rigg för att de mår så mycket bättre när de kommer hem på kvällen då. Det har absolut inneburit en hälsoförbättring bland väldigt många operatörer därute, säger Stefan Löfdahl. 

LÄS MER: Samla borrdata

Med automatiserad borrning och upplockning skapas en mer pålitligt och repetitiv process, helt enkelt. 

– Då spelar det ingen roll om det kommer in en geting eller fluga i hytten som stör. Maskinen borrar på av sig själv ändå. Vilket i sin tur leder till en mer effektiv borrning, där färre misstag sker. 

SmartROC T40. Foto: Epiroc

4. Reducerad bränsleförbrukning

– Här snackar vi tekniksprång, säger Stefan Löfdahl. 

Eftersom motorn i en SmartROC T40 numera bara används när den behövs och motorvarvtalet regleras på ett betydligt smartare sätt idag än för tio år sedan kräver maskinen inte lika mycket bränsle längre. Något som rimmar väl med både ökade krav på lägre utsläpp och skenande dieselpriser. 

– Jag skulle tippa på att vi förbrukar runt 30 procent mindre bränsle idag. Det är ett stort steg framåt, säger Stefan Löfdahl. 

5. Touchskärm i hytten

I och med den senaste uppdateringen av SmartROC T40 har operatörerna numera inte bara en touchskärm med betydligt bättre gränssnitt än tidigare i hytten, de kan också se hur borrmaskinen går i realtid. 

– Det kan kommer en sträcka som är lite mjukare eller hårdare helt plötsligt, säger Stefan Löfdahl. 

LÄS MER: Köpa borrvagn – hur går det till egentligen?

Med hjälp av MwD-loggningen, Measure While Drilling, har borraren alltså lite bättre koll på hur borrningen går och kan anpassa därefter. 

– Dessutom är backkamerorna integrerade i skärmen nu, vilket är toppen. Förut hade operatören en extra display för dem, säger Stefan Löfdahl. 

Avsnitt 28: Köpa ny borrvagn – viktiga tips att tänka på

Att köpa en borrvagn är en stor affär, kanske en av livet största för en liten entreprenör. Vad behöver man veta innan man ens börjar tänka på att starta eget, hur går processen att köpa en ny borrvagn till och hur mycket pengar handlar det om, egentligen? Det här, och mycket mer, får du svar på i Borrmästarpodden!

Köpa borrvagn – hur går det till egentligen? 

Du har bestämt dig för att slå till på en ny borrigg – härligt! Men vad behöver du veta innan du skriver under köpeavtalet, vilka tillval är vettiga för just dig och vad kräver banken för att du ska få lån? Borrmästare Stefan Löfdahl reder ut. 

Av Johanna Paues

– Det första du ska fundera på är förstås vad maskinen ska användas till. Vilka typer av jobb är det som väntar? Ska du borra stora hål eller små? Ska du vara i tunnlar, eller på en bergtäkt? 

Stefan Löfdahl har under många år jobbat som Epirocs borrmästare, med uppdraget att att ge råd till borrare med Epiroc-maskiner om hur de ska borra så optimalt som möjligt. Men han är också en erfaren säljare av borriggar, och har bra koll på hur processen att köpa en ny borrvagn går till. 

– Det är ju ingen liten procedur, utan en stor affär där du som entreprenör behöver ha mycket klart för dig innan du slår till. Dessutom är det ofta är mycket känslor och nerver med i processen också, säger han. 

Tydlig affärsplan viktigt

När du har klart för dig vilken typ av borrvagn du behöver är det dags att skriva en affärsplan. Detta för att banken ska få en tydlig bild av hur din verksamhet kommer att fungera och se ut.

”Det är ju ingen liten procedur. Att köpa en ny rigg är en stor affär där du som entreprenör behöver ha mycket klart för dig innan du slår till.”

– Din idé med ditt företag, helt enkelt. Och här är det ju viktigt att vara så tydlig som möjligt så att det ska bli enklare för handläggaren att få överblick över verksamhetens ekonomi och vad du har för planer framåt, säger Stefan Löfdahl. 

Stefan Löfdahl. Foto: Disa Hein

Kort sagt gäller det att få banken att förstå vad du håller på med. 

– Kan du hitta referenspersoner som kan gå i god för dig är ju det toppen, fortsätter han. 

Att få lån är nämligen inte så enkelt alla gånger. Många banker har dålig koll på branschen och tycker att det känns osäkert att låna ut så mycket pengar som en borrigg ändå kostar. 

”Ju tydligare och mer detaljerad du kan vara i din affärsplan, desto bättre.”

– Ju tydligare och ju mer detaljerad du kan vara i din affärsplan, desto bättre. Kanske kan du till och med få ett papper från en presumtiv kund där hen intygar att hen gärna skulle anlita dig om det fanns möjlighet, säger Stefan Löfdahl. 

Dags att välja tillval

Många som ligger i startgroparna i sitt entreprenörskap väljer att köpa en begagnad maskin till att börja med, men väljer du en helt ny handlar det om en investering på minst två miljoner, beroende på vilken maskin du ska köpa och vilka tillval du vill ha. Ju större och ju mer avancerad maskin och ju fler tillval, desto mer pengar handlar det om. 

Läs mer: Entreprenören tipsar – så lyckas du med ditt bergföretag

– Även om det är ett tillval, så skulle jag säga att ett hålvnavigeringssystem är standard idag. Även  ett ljuddämpningskit är vanligt att vilja ha, och ett hepa-filter så att det blir ett övertryck i hytten och det inte kommer in så mycket damm. Även extrabelysning är bra att välja till här uppe i Norden, det blir mörkt tidigt om dagarna här på vintern, säger Stefan Löfdahl. 

Extrabelysning kan vara ett smart tillval.

Många av tillvalen går att lägga till i efterhand, men för att man säkert ska veta att man har täckning för kostnaderna är det bra att ha tänkt efter före.

”Alla tillval du gör ska generera mer pengar.”

– På det stora hela ska alla tillval du gör generera mer pengar för dig. Då är de vettiga, resonerar Stefan Löfdahl. 

Undantagen, fortsätter han, skulle kunna vara de tillval som mer är till för borrarens komfort, även om de kan vara nog så viktiga. 

– Som matlådevärmaren! Den är bra, säger han. 

Riggen byggs ihop

När maskinen är beställd byggs den ihop på fabriken i Örebro. Station för station sätts de olika delarna på plats. Allt som allt tar det inte längre tid än ett par veckor innan riggen är färdig, från det första skruvdraget till att den är helt redo för borrning. 

– Men eftersom det tar tid att få in alla delar och vi dessutom har en backlog på tidigare maskiner som beställts så måste våra kunder tyvärr vänta i några månader, säger Stefan Löfdahl. 

Läs mer: De smarta funktionerna många missar

När riggen väl är levererad och i gång finns alltid Epirocs kontakter till hands om något skulle vara knepigt, eller om någon del av riggen inte håller måttet. 

– Man har alltid en garanti som gäller ett år, eller för de första 2000 motortimmarna. Men då måste det förstås vara något som är fel på riggen. Det får inte handla om vanliga slitskador eller något annat som orsakats av borraren. Men på det stora hela finns vi ju där som partner även efter att riggen levererats, säger Stefan Löfdahl.

5 steg till ny borrigg 

  1. Fundera över vad du ska ha riggen till, vilka typer av uppdrag handlar det om? 
  2. Gör en affärsplan. Ju tydligare, desto bättre, så att du hjälper banken att känna sig trygg med att våga låna ut till dig. 
  3. Tänk igenom vilka tillval du behöver. Det här gör du tillsammans med en säljare från Epiroc och tumregeln är att tillvalen ska löna sig för dig. 
  4. En säljare från Epiroc lägger en order – nu börjar din rigg att byggas på fabriken i Örebro. 
  5. Efter att riggen har testats grundligt är det dags för leverans! Tillsammans med servicetekniker gör du som borrare en uppstart av riggen, där den ställs in för att passa din borrning så bra som möjligt. 

Cementbrist i Sverige – så nära krisen var vi 

0

Tiotusentals arbetslösa och flera år försenade infrastrukturprojekt. Två år har gått sedan Heidelberg Materials Cement Sverige, dåvarande Cementa, tillfälligt fick stänga ner sin produktion och debatten rasade om huruvida de skulle få starta upp igen eller ej. Hur nära en cementkris var vi, och är krisen avvärjd nu? 

Text: Johanna Paues Darlington

Klockan elva på kvällen den 1 november 2021 satte sig Cementas gruvchef i sin bil för att genom mörkret köra till täkten i Slite. Under sommaren hade det blivit klart att Cementas ansökan om nytt bryttillstånd för de närmaste 20 åren blivit avvisad i Mark- och miljööverdomstolen, och nu var tiden ute. Innan klockan slog midnatt skulle pumparna som pumpar ut vatten ur täkten sluta arbeta, så att vattnet sakta skulle börja sippra in och fylla den. 

– Det var ganska dramatiskt. Eftersom det var helg och det bara var pumparna som gick, blev det väldigt symboliskt allihop, berättar Matilda Hoffstedt, fabrikschef på Heidelberg Materials, tidigare Cementa, i Slite på Gotland. 

Matilda-Hoffstedt, fabrikschef på Heidelberg Materials. Foto: Karl-Melander

Under sjutton dagar efter att pumparna stängts av stod produktionen helt still. Ingen visste vad som skulle hända imorgon, i nästa vecka. Vad som skulle hända om Cementas kunder inte längre skulle ha tillgång till det cementfabriken producerade. 

Det var ganska dramatiskt. Eftersom det var helg och det bara var pumparna som gick, så blev det väldigt symboliskt allihop.

– Vi visste att vi kunde leverera våra produkter fram till december 2021, men sedan hade de tagit slut. Jag tror att många av våra medarbetare under de här veckorna förstod vilket viktigt jobb de har när det stod klart att flera hundra tusen människor skulle drabbas om vår produktion inte kom igång igen. Och som det så ofta blir när det är kris skapades det ett slags kitt mellan oss som jobbar här. Det blev en stämning av att ”nu löser vi det här tillsammans”, säger Matilda Hoffstedt. 

Total omställning i hela samhället

Heidelberg Materials Cement Sveriges fabrik i Slite är Sveriges största tillverkningsenhet för byggmaterial och står för omkring tre fjärdedelar av all cement som används i landet. Anledningen till att deras ansökan om ett tjugoårigt tillstånd för att få fortsätta bryta kalk i Slite inte godkändes var, enligt Mark- och miljööverdomstolen, brister i deras miljökonsekvensbeskrivning. Särskilt när det handlade om hur deras brytning påverkar grundvattnet på Gotland. Under de dramatiska veckorna när Cementas produktion låg nere, och även inför beslutet om det fyraåriga bryggtillståndet, pågick en intensiv debatt i medierna om huruvida Cementa borde få förlängt tillstånd eller ej. Förutom påverkan på sin omgivning är fabriken en stor utsläppare av koldioxid och många inom naturrörelsen hade helst sett att produktionen hade avslutats helt. 

Vi visste att vi kunde leverera våra produkter fram till december 2021, men sedan hade de tagit slut.

– Jag tror inte att allmänheten generellt förstod vilken total omställning av hela Sverige som samhälle ett stopp hade inneburit, säger Jan Johansson, ordförande för BEF, Bergsprängningsentreprenörernas förening. 

– Hade det blivit stopp hade de flesta infrastrukturprojekt som pågår stannat av helt och hållet. Fabriker, byggen av broar, sjukhus, allt hade blivit lamslaget. Och eftersom de allra flesta byggen innehåller någon form av bergarbete hade vår bransch förstås blivit väldigt påverkad, säger han. 

Jan Johansson, ordförande för BEF. Foto: Shutterstock, Privat

Enligt en konsekvensanalys av Byggföretagen riskerade 160 000 arbetstillfällen att försvinna under 2023 om produktionen inte fått fortsätta. 

– Flera andra stora utredningar, bland annat av SGU, Sverige geologiska undersökning, visade att det skulle vara direkt samhällsfarligt att stoppa produktionen. Även gruvindustrin skulle ha påverkats med tanke på hur sammanflätad deras produktion är med det övriga samhället. LKAB hade inte kunnat fortsätta sin flyttning av Kiruna, till exempel, fortsätter Jan Johansson och säger i samma veva att även om det fanns en oro i branschen innan Cementa fick till nya tillstånd tror han att de flesta räknade med att det skulle lösa sig. 

– Bara politikerna kom till insikt. Det skulle inte vara hållbart att lägga ner, konsekvenserna för Sverige skulle bli för stora, säger han. 

Måste värderas utifrån samhällsnytta

För att undvika en akut kris gav regeringen Cementa ett tillfälligt tillstånd på ett år att bryta den tillståndsgivna kalksten som fanns kvar i det tidigare tillståndet. 

Jag tror inte att allmänheten generellt förstod vilken totalt omställning av hela Sverige som samhälle ett stopp hade inneburit.

– Det gav oss ett andrum så att vi kunde göra en ny ansökan, ett ”bryggtillstånd” på fyra år som i sin tur skulle ge oss tid att förbereda en ny ansökan för ett långsiktigt tillstånd, säger Matilda Hoffstedt. 

Att det är ett enormt problem att cementproduktion släpper ut så stora mängder koldioxid, och att gruvindustrin i stort påverkar närliggande naturmiljöer, är hon den första att hålla med om. 

– Vårt sätt att leva har ett pris. Är det värt det? Det är en fråga vi alla måste ställa oss. Det ingrepp vi gör på naturen måste värderas utifrån vad vi får för samhällsnytta av det vi gör. Med tanke på att vi bygger hela Sverige utifrån våra täkter här i Slite fyller vår produktion ett mycket viktigt syfte. Hon fortsätter: 

– Det finns också aspekter kring beredskap och att Sverige är nära självförsörjande vad gäller ett av våra viktigaste byggmaterial. Verksamheten i Slite är numera en del av totalförsvarets civila del. Men produktionen måste självklart ske så hållbart och med så begränsad påverkan som möjligt. 

Ny ansökan på gång

Två år har gått sedan totalstoppet, ett år sedan de fick sitt bryggtillstånd. Under hösten kommer Matilda Hoffstedt och hennes kollegor i Slite att lämna in en ny ansökan om tillstånd, om ett längre bryttillstånd.

– Det har tagit tid att färdigställa ansökan eftersom vi behövt vänta in sommaren för att kunna göra fler undersökningar och tester. Vi har gjort injekteringar i berggrunden och ytterligare kunnat styrka att de metoder vi använder fungerar och är hållbara. Vi har lyssnat på våra myndigheter, analyserat varje inspel och bemött det, värderat och försökt besvara alla frågor som kan tänkas uppkomma, säger hon. 

Hon är optimistisk, men inser samtidigt att det kommer att krävas hårt arbete och fokus för att de ska få de tillstånd som behövs och för att Heidelberg Materials ska nå sitt mål: Att fabriken i Slite blir en av världens första cementfabriker som producerar cement med nettonoll koldioxidutsläpp redan år 2030. Med hjälp av koldioxidinfångning, så kallad CCS, dimensioneras nu den nya fabriken för att fånga in upp emot 1,8 miljoner ton fossil och biogen koldioxid årligen. Det motsvarar idag 4 procent av Sveriges utsläpp. Att CCS-anläggningen kommer på plats är därför, enligt Heidelberg Materials, en viktig pusselbit för att Sverige ska nå sina klimatmål. 

LÄS MER: Så ska Epiroc nå klimatmålen

– Att vi får ett långsiktigt bryttillstånd av kalkstenen, som är råvaran i vår produktion, är en förutsättning för att vi ska kunna göra klimatomställningen. Vårt mål är att fabriken ska bli en kolsänka i framtiden. Det i sin tur är en förutsättning för att svensk bygg- och anläggningssektor ska kunna bygga med cement och betong utan klimatavtryck i framtiden.

Heidelberg Materials anläggning i Skövde. Foto: Maria Karlsson

Fakta Heidelberg Materials Cement Sverige

 – Heidelberg Materials producerar cement i två fabriker, Slitefabriken på Gotland och Skövdefabriken. Slitefabriken tillverkar omkring tre fjärdedelar och Skövdefabriken tillverkar omkring en fjärdedel av den cement som används i Sverige.

– Verksamheten i Slite har idag tillstånd att bryta kalksten fram till 2026, efter det behövs ett nytt tillstånd. 

– Heidelberg Materials förbereder nu för att skicka in en ansökan i höst om ett längre bryttillstånd i Slite.

– De förbereder parallellt en ansökan om ett nytt fabrikstillstånd för att kunna ställa om Slitefabriken. Ansökan omfattar om- och tillbyggnad av den befintliga fabriken och hamnen, med en anläggning för avskiljning av koldioxid. Denna ska sedan transporteras bort och permanent lagras i berggrunden, där den så småningom återgår till att var bunden i berg igen (CCS – Carbon Capture and Storage). Ansökan om ett nytt fabriks- och anläggningstillstånd kommer lämnas in under våren 2024.

Avsnitt 27: Jobba borta – raka vägen till skilsmässa?

0

Väldigt många borrare jobbar borta från familjen under veckorna. Vad innebär det egentligen för privatlivet, hur påverkar det barnen och relationen till partnern? Vi pratar med borraren Robson som legat borta I veckorna under stora delar av sitt yrkesliv – vilka tips har han att ge till unga i branschen som funderar över hur det ska gå med familjelivet? Är jobbet verkligen värt de uppoffringar som det faktiskt innebär?  

Familj + livet på berget = sant?

0

Om det finns något som många i bergbranschen har gemensamt, så är det att man ligger borta under veckorna. Har man familj, går det naturligtvis ut över relationen. Men, det behöver inte vara negativt. 

Av Anna-Maria Stawreberg

För många i bergbranschen börjar arbetsveckan redan på söndagskvällen, eller möjligtvis i ottan på måndagen, med att man säger hej då till familjen och drar i väg på jobb på annan ort. 

Väl framme vid täkten eller gruvan väntar långa arbetsdagar, med tidiga morgnar och sena kvällar i husvagnen eller på hotellet innan det är dags att åka hem till familjen på torsdagskvällen. 

För många blir det en livsstil, och något som man lär sig leva med. Något naturligt som man kanske inte ens reflekterar över i förlängningen. Och för vissa kan det kanske till och med vara skönt att ligga borta, och en guldkant att komma hem till familjen lagom till helgen. 

Vanligt med slitningar

Det innebär naturligtvis också att man lägger över ett stort ansvar på partnern, som förväntas sköta både hem och barn, om det finns såna med i bilden. 

Foto: Shutterstock

För många kan det innebära slitningar i förhållandet, eftersom man inte delar vardagen tillsammans, och kanske blir det till och med som att man lever två parallella liv. 

För många blir det en livsstil, och något som man lär sig leva med.

Just de här slitningarna var något som vi lade märke till när vi ringde runt för att göra researchen till den här artikeln. Det visade sig nämligen att väldigt många av dem vi talade med separerat från sina partners. Orsaken? Att det i längden kan vara svårt att leva i ett förhållande när den ena ligger borta under veckorna. 

En av dem som levt det här livet, är 64-åriga Robert Nilsson, eller Robson som han kallas. Han har varit i branschen i 48 år och legat borta närmare 30 år. Idag är barnen vuxna, men han minns ändå hur det var. 

Robert ”Robson” Nilsson. Foto: Disa Hein

Exakt hur Robsons schema varit upplagt under småbarnsåren varierade. Vissa perioder var han borta sju dagar och hemma sju dagar. Andra perioder jobbade han borta måndag till torsdag och var hemma över helgen. Oavsett vilket var det frun som fick ta det huvudsakliga ansvaret för de fyra barnen. 

– Kanske finns det en uppfattning om att det är den som jobbar borta som får dra det tyngsta lasset. I själva verket så är det ju så att det är den som sköter skutan på hemmaplan som jobbar hårdast, säger Robson.

Även Robson har noterat att många i bergsbranschen separerar, något som han tror kan bero på just detta. 

Kommer med paketet

Jobbet går kanske inte att göra något åt. Jobbar man som borrare eller sprängare kommer det liksom med paketet att man tillbringar långa perioder hemifrån. Men bara det faktum att man då och då påminner sig själv om vilket hjältedåd partnern på hemmaplan utför genom att hålla ställningarna, kan faktiskt hjälpa. 

Och om man också visar sin partner att man är medveten om vilket hästjobb han eller hon utför, har man gjort ännu mer för att ta hand om förhållandet. 

Det finns en uppfattning om att det är den som jobbar borta som får dra det tyngsta lasset. I själva verket så är det ju så att det är den som sköter skutan på hemmaplan som jobbar hårdast.

Men det finns mer saker att göra. Relationsforskaren John Gottman har under ett stort antal år forskat på vad det är som gör att vissa förhållanden håller, och andra inte. Hans slutsatser publicerade han i bästsäljaren, 7 gyllene regler för en kärleksrelation, en bok som översatts till en rad olika språk. 

Den dåliga nyheten för alla i bergbranschen är att John Gottman menar att det är i vardagen som magin inträffar. Det blir ju kruxigt, om man alltså inte har en vardag ihop. 

Foto: Shutterstock

Den goda nyheten är att det finns faktorer som är ännu viktigare än att tillbringa vardagen ihop. Nämligen att kompromissa, visa varandra omtanke och vara nyfiken på varandras vardag. 

Och tack vare den teknik som finns idag går det faktiskt ganska lätt att hålla sig uppdaterade kring varandras vardag, även om den inte tillbringas tillsammans, IRL. 

Fakta: John Gottmans 7 gyllene regler

Första regeln: Lär känna varandra igen – och igen

Om du vet vad din partner tycker om saker och ting innerst inne, så kan du jobba på förhållandet, genom små saker här och där. 
Gör: Visa att ni är intresserade av varandra. Ställ frågor, var nyfiken. Visa att ni är nyfikna på varandras känslor och tillvaro. 

Andra regeln: Visa ömhet och respekt

Att gräla ofta behöver inte vara negativt för ett förhållande. Inte så länge man också visar ömhet och att man respekterar varandra. 
Gör: Visa att ni är stolta över varandra. Gläds åt din partners framgång. Prata om härliga gemensamma minnen. 

Tredje regeln: Bjud in varandra och sök bekräftelse

Det är i vardagen det händer. Även om ni inte tillbringar vardagen ihop, försök prata i telefon, chatta eller träffas via Facetime en stund varje dag.  Att prata om småsaker med varandra stärker nämligen förhållandets grunder.
Gör: Koppla upp er till Zoom, Teams eller Whatsapp och prata om dagen som gått. Skvallra sedan om grannarna och ni är hemma. 

Fjärde regeln: Fatta beslut ihop

Att leva tillsammans innebär att ni är ett team. Och som team fattar man viktiga beslut tillsammans. 
Gör: Stäm av med din partner innan du fattar nästa viktiga beslut. Lyssna på hans eller hennes åsikter, och välj sedan om du vill ta till dig dem eller inte. Kanske går det att kompromissa?

Femte regeln: Lös de problem som går att lösa

Ni är två individer med två viljor och olika erfarenheter i bagaget. Fokusera på det som går att lösa iställetoch försök kompromissa om det som inte går att lösa. 
Gör: Öva på att lyssna intresserat på varandra, utan att avbryta. Fundera på om det ligger något i vad den andra säger?

Sjätte regeln: Lär er acceptans

Att acceptera dödlägen när de inträffar är svårt. Men vissa saker går inte att ändra på. Det är bara att slösa på energi i onödan. 
Gör: Sträva efter att förstå varför din partner reagerar som han eller hon gör. Kan ni tillsammans hitta ett sätt att förhålla er till dödläget genom att kompromissa?

Sjunde regeln: Hitta vi-känslan

Genom att försöka hitta en gemensam familje- eller parkultur där ni tillsammans hittat några kärnvärden blir ert förhållande stabilare. 
Gör: Lista vad som är viktigt för er som familj och som par och vad som krävs för att öka känslan av samhörighet. 

Ny satsning för att hitta servicetekniker

0

Ett års betald utbildning och därefter en framtid inom ett minst sagt varierande yrke. 

Det erbjuder Epiroc i jakten på nya, hungriga servicetekniker. 

Av Anna-Maria Stawreberg

Att det behövs fler servicetekniker är ett faktum. Och istället för att sitta och vänta på att de ska dyka upp, har nu Epiroc tagit saken i egna händer. Satsningen är Epirocs initiativ och för att rekrytera rätt kandidater till programmet har man tagit Manpower till hjälp.  Epiroc Academy är ett traineeprogram som riktar sig till teknikintresserade över hela Sverige. 

– Den som söker behöver inte ha några förkunskaper. Det räcker att han eller hon är intresserad av teknik och maskiner, säger Elin Rydberg, academy leader på Epiroc. 

Under den ettåriga utbildningen varvas teori och praktik. Teorin genomförs under totalt 15 veckor utslaget på ett år i Örebro. Den 29 veckor långa praktikperioden utförs på Epirocs servicecenter eller servicelokaler ute hos kunderna i Gällivare, Landvetter, Kiruna, Skellefteå, Stockholm eller Zinkgruvan. 

Praktiska inslag

Utbildningen inleds med en teoriomgång i Örebro för att traineen ska få de grundläggande kunskaperna som krävs för att kunna ta del av praktiken. 

Varje trainee tilldelas en mentor. Mentorn spelar en viktig roll i traineens utveckling och genom att guida traineerna genom arbetsprocesser och ge tydliga instruktioner skapas en smidig övergång till arbetsplatsen.

– Därefter varvas teori- och praktikperioderna, men också under teoriperioderna kommer vi att ha många praktiska inslag, säger Elin Rydberg. 

Exempel på de teoretiska inslagen är verktyg och dragmoment, hydraulik, elsäkerhet, kommunikation, administration och rapportering kopplat till servicearbete och analytisk felsökning. Under teorin får deltagarna också köra i simulator och ta del av Epiroc-specifik kunskap. 

– Varje trainee tilldelas en mentor. Mentorn spelar en viktig roll i traineens utveckling och genom att guida traineerna genom arbetsprocesser och ge tydliga instruktioner skapas en smidig övergång till arbetsplatsen, förklarar Elin Rydberg. 

Varje trainee kommer att tilldelas en primär arbetsplats på orterna ovan, men traineen kommer även att resa till andra arbetsplatser enligt ett individuellt schema.

Viktigt med nyfikenhet och motivation

– Vi har sju platser och ansökningsperioden varar den 4 september – 15 oktober. Det vi tittar mest på är nyfikenhet och motivation, och betygen är alltså inte det som väger tyngst, säger Elin Rydberg. 

De enda kraven är att den som söker har körkort, och alltså är över 18 år. I övrigt är det fritt fram att ansöka. 

Det vi tittar mest på är nyfikenhet och motivation, och betygen är alltså inte det som väger tyngst.

– Men vi ser gärna att den som söker är analytisk, har förmåga att ta ansvar och att personen i fråga är social och ser fram emot mötena med våra kunder, konstaterar Elin Rydberg. 

LYSSNA: Serviceteknikerns sanningar

De som antas till utbildningen kommer att erbjudas 75 procent av minimilönen, 16 883 kronor i månaden, enligt 2023 års avtal. 

Efter utbildningsåret kommer det finnas stora möjligheter för fast anställning, säger Elin Rydberg. 

– Det här traineeprogrammet är en otrolig dörröppnare för att komma in på Epiroc, som ju är ett stort företag, både i Sverige och internationellt. 

En win-win

För att arbetsmöjligheterna är goda, råder ingen tvekan om. Servicetekniker är ett bristyrke och det har länge varit svårt att hitta personer med rätt kompetens. Att dra igång den här utbildningen blir därför en ”win-win”, där Epiroc hoppas hitta rätt kompetens, och där maskinintresserade personer över hela Sverige i sin tur hittar in i ett omväxlande och spännande yrke.

– Det är därför Epiroc nu tar steget in i utbildningsvärlden och erbjuder det här programmet. Visionen är naturligtvis att det här blir ett startskott för fler utbildningar inom Akademin Epiroc Sweden, säger Elin Rydberg, som tillsammans med Henrik Lundström arbetat ett år med att ta fram utbildningsprogrammet. 

LÄS MER Borraren Linus: ”Jag gillar att nöta meter”

Henrik Lundström, som jobbat med teknisk service och internutbildningar på Epiroc under många år, ser fram emot att dra igång. 

– Det här är en klockren satsning. Nu gäller det bara att komma ut med budskapet så att vi når de som verkligen är intresserade. 

Också han ser en ljus framtid för dem som deltar i utbildningen. 

– Vi kommer alltid att behöva folk som lagar våra maskiner och det innebär ju att det alltid kommer att finnas jobb. 

Den som genomgår utbildningen, som börjar den 8 januari 2024, kommer att uppnå servicetekniker nivå 1. Och Henrik Lundström har höga förhoppningar. 

– Absolut. Min förhoppning är att vi, genom den här satsningen, ska kunna spruta ut tekniker. 

LÄS MER: Epiroc Academy Tekniker Trainee

Borraren Linus: ”Jag gillar att nöta meter”

0

Borraren Linus Olsson Spets är i princip uppvuxen i bergsbranschen. Och även om pappa bergsprängaren, Jan Erik ”Neck” Olsson gjorde sitt för att locka in honom var det intresset för maskiner som avgjorde. 

Av Anna-Maria Stawreberg

Foto Anna Hållams

Linus Olsson Spets sitter i en täkt utanför Jönköping och borrar. Här inne i hytten till sin T35 har han det skönt och bekvämt. Han tillbringar dagarna med att lyssna på poddar och fundera. 

– När jag jobbar så sitter jag i riggen och nöter meter. Jag vill jobba fokuserat, och gillar att ha långa arbetsdagar, säger Linus.

Linus Olsson är på en plats i livet där han trivs. Foto: Anna Hållams.

Och långa arbetsdagar, det har han. Klockan ringer redan halv fem på morgonen i hotellrummet där han för tillfället befinner sig, och vid femtiden försöker han vara på plats i riggen. Nöter meter efter meter, ända tills sju, åttatiden på kvällen då han stänger av för dagen och gör kväll. 

Gillar maskiner

Han är 28 år, och har redan hunnit med ett gediget arbetsliv. 

– Jag kommer från en entreprenörsfamilj och har både släktingar som har lastbilsåkeri och grävmaskinsentreprenad. 

Eftersom Linus var intresserad av maskiner och fordon redan som liten grabb, började han sommarjobba tidigt. Han började som spadgubbe och insåg att han faktiskt älskar att arbeta. 

Pappa bergsprängaren lockade in Linus i yrket. Foto: Anna Hållams.

– Min pappa var bergsprängare, och hade jobbat 30 år i Norge. När han frågade om jag ville prova jobbade jag med honom ett antal år. Det var pappa som lärde mig, även om han numera är servicetekniker. 

LYSSNA: Borrmästarpodden: Serviceteknikerns sanningar

Linus kände direkt att bergsbranschen passade honom, och här har han blivit kvar. Hans första maskin var en Flexiroc D3, numera T30, och det var kärlek vid första ögonkastet. 

– Den maskinen kan jag rekommendera alla nybörjare att börja borra med. Du kan ha den till princip allt, och den är liten och smidig, säger Linus. 

Var i verkstaden första veckan

Han fick en bra start i branschen. Den första veckan tillbringade han i verkstaden, där han fick lära sig allt om maskinerna han skulle köra. 

– Kunskaperna jag fick då, har jag verkligen haft nytta av. Varje vecka, på torsdagen innan jag ställer av riggen, går jag igenom den. Jag spolar av den, putsar, känner på bultarna, oljar in och fyller på vätskor. 

För Linus är det en självklar del av jobbet, ett sätt att avsluta arbetsveckan på. Framför allt vet han att han sparar in både tid och pengar genom att hålla efter den maskin han för tillfället kör. 

VARJE TORSDAG INNAN JAG STÄLLER AV RIGGEN, GÅR JAG IGENOM DEN. JAG SPOLAR AV DEN, PUTSAR, KÄNNER PÅ BULTARNA, OLJAR IN DEN OCH FYLLER PÅ VÄTSKOR.

Och det har blivit många maskiner genom åren. På frågan om vilka maskiner han kört börjar han rabbla:

– Jag har kört T15, T30, T35 och T40… 

Från folkrace till T35

På jobbet får han alltså sitt lystmäte tillgodosett när det kommer till maskiner. Men för Linus räcker inte det. Även fritiden ägnar han åt olika maskiner. 

– Jag började köra folkrace redan när jag var 15. Älskade adrenalinet, folket och gemenskapen. Idag kör jag fyrhjuling och cross. För mig har det blivit ett sätt att också hålla igång kroppen, eftersom jag sitter stilla så mycket på dagarna. 

Linus är varje serviceteknikers dröm. Foto: Anna Hållams.

Där hemma i Sunne väntar familjen, Linus sambo, de två bonusbarnen och en treårig dotter. Att det inte blir särskilt mycket vila på helgerna säger sig självt. Linus skrattar lite. 

– Nej, det stämmer väl. Därför är det väl inte helt fel att bo borta under veckorna … Även om jag självklart längtar efter familjen när jag inte är tillsammans med dem. 

Linus Olsson. Foto: Anna Hållams.

I sommar har Linus visserligen haft semester, men inte några fem veckor i rad. Ganska snart började nämligen suget efter att få arbeta dyka upp. 

Gled ut över kanten

Det längsta han varit hemma, avslöjar han, är sex veckor. Men då handlade det inte om någon semester utan om något betydligt värre och något som kunde ha gått riktigt illa. 

– Jag körde en T30 och stod där på berget i Norge när jag plötsligt började glida. Jag fick inte stopp, utan gled över kanten, landade snett och bröt foten. 

Linus Olsson. Foto: Anna Hållams.

Men bara för att Linus brutit foten innebar det inte att han stängde av maskinen och åkte hem. Istället linkade han runt och fortsatte jobba, tills smärtorna var så svåra att han insåg att han var tvungen att söka läkarhjälp. 

– Det slutade med att jag gipsades och fick köra hem från Norge med benet i gips. Sen gick jag hemma i sex veckor. Till slut klättrade jag på nästan på väggarna. 

JAG KÖRDE EN T30 NÄR JAG PLÖTSLIGT BÖRJADE GLIDA NERFÖR BERGET.

I efterhand är Linus tacksam över att olyckan slutade med bara en bruten fot. För risken att även maskinen skulle börja glida fanns naturligtvis. 

– Det har fått mig att tänka om. Det gäller till exempel att alltid ha fräscha larver och om det är halt, då slänger jag numera borrkax över berget för att maskinen och jag inte ska glida. 

Linus Olsson. Foto: Anna Hållams.

Fakta Linus Olsson Spets:

Ålder: 28 år

Bor: I Sunne

Familj: Sambo, två bonusbarn och treårig dotter. 

Arbetar: Som borrare på Solid Rockstar AB.

Bästa lärdom: Lyssna på andra borrare. Du lär dig alltid något, oavsett om det är en person som är ny i branschen eller någon som varit med länge.

Sån är jag på jobbet: Jag gillar kundkontakten och strävar alltid mot att få nöjda kunder. Även om jag jobbar fokuserat om dagarna i riggen, tycker jag om de här kundmötena. 

Explosivhundar: Hittar dolorna i rekordfart 

0

Att dolor är en risk med att jobba i täkter och gruvor är väl känt. Vilken tur då att Krut, Sniff, Pi och de andra medarbetarna på Explosivhund står redo att rycka in. 

Av Anna-Maria Stawreberg

Foto Camilla Lindqvist

På en stor grusplan, strax utanför Enköping, står Anton Brammefors och Per-Johan Vidéns vita bussar parkerade. Hundskallen hörs lång väg. 

De sju hundarna som jobbar på Explosivhund har haft semester. Nu är de taggade på att äntligen – äntligen – få sätta igång och jobba igen. 

– De hundar som vi jobbar med älskar sitt arbete. För dem är arbetet lika stor belöning som den godbit de får när de har utfört sin arbetsuppgift, säger Anton Brammefors, samtidigt som han gör i ordning träningsområdet.

Åldern har ingen betydelse

Han och kollegan Per-Johan ställer ut orange plastkoner och lägger ut långa, ceriserosa rep på grusplanen. Därefter fyller Per-Johan en spruta med ett doftpreparat som de själva tagit fram. Ämnet, som har samma doftmolekyler som sprängmedel, sprutar han ner i sanden på olika ställen på grusplanen. Därefter är det dags att valla av området för att göra det lite svårare för hunden under träningstillfället. 

I fem år har de drivit företaget Explosivhund. Numera arbetar både de själva och hundarna heltid med att söka rätt på dolor på arbetsplatser över hela Sverige.  

– Det är vanligt att det ligger rester av sprängmedel i tunnlar eller täkter där det har sprängts tidigare. Det är där vi kommer in med våra hundar, förklarar Anton. 

Det äldsta vi har hittat var en odetonerad dynamitgubbe från 1954, men vi är naturligtvis ute på områden där det ligger nyare sprängämnen också.

Exakt hur gamla sprängmedel som glöms kvar efter ett avslutat sprängarbete varierar kraftigt. Oavsett vilket räknar Anton och Per-Johan med att deras hundar kommer att kunna söka upp dem och markera. 

– Det äldsta vi har hittat var en odetonerad dynamitgubbe från 1954, men vi är naturligtvis ute på områden där det ligger nyare sprängämnen också. Det tidigaste vi har gått in är ett dygn efter det att en salva har sprängts, säger Per-Johan. 

För hundarna spelar det egentligen ingen roll om det är ett färskt eller ett gammalt material som de ska söka upp, även om doftbilden varierar beroende på hur länge fynden legat och om det ligger djupt nere i marken eller ej. 

Markerar genom att sätta sig

Anton öppnar bussen och hundskallen ökar i intensitet. Här finns en uppsjö av arbetssugna fyrfota medarbetare. Först ut är border collietiken Pi, som får på sig sitt tjänstetäcke, något som kan jämföras med arbetsuniform. 

Anton har redan kontrollerat vindriktningen och nu får Pi börja arbeta. Sakta och koncentrerat tar hon sig fram mellan de rosa linorna, som är till för att Per-Johan och Anton ska kunna hålla koll på exakt vilken del av området som har sökts av. När en korridor är avsökt, flyttas linorna metodiskt så att hela området till slut är säkrat. 

Gemensamt för alla hundarna är att det egentligen är själva arbetet som är belöningen.

Plötsligt börjar Pis svans vifta ännu mer intensivt än tidigare. Att hon fått korn på något är tydligt, och för att visa sin husse markerar hon exakt plats genom att sätta sig och stirra blint på honom. 

Per-Johan märker ut med sprayfärg var hon har markerat, och därefter är det jaktlabradoren Sniffs tur att ge sig ut i sökområdet. 

Även Sniff hittar snabbt den plats där sprängmedlet finns och markerar genom att sätta sig och vänta på belöningen som han vet finns i husse Per-Johans ficka. 

– Hur vi belönar våra olika hundar varierar. För en del hundar är det en stunds kel som är det viktigaste. För andra är det en godbit eller lite lek. Men gemensamt för alla hundarna är att det egentligen är själva arbetet som är belöningen, förklarar Anton. 

Stabila nerver ett krav

De flesta hundar tycker om att arbeta, men för att en hund ska passa som explosivhund är det, förutom arbetsvilja, uthållighet, samarbetsförmåga och en stabil mentalitet som krävs. 

– Många gånger arbetar vi ju i täkter och på andra arbetsplatser där det finns många högljudda maskiner och det händer också ofta att hundarna behöver arbeta på underlag som vissa hundar inte vågar gå på, säger Per-Johan. 

När Per-Johan och Anton börjar träna upp en hund för att den så småningom ska bli explosivhund, gäller det att leka in kunskaperna. Arbetet måste kännas både roligt och motiverande för att hunden ska kunna leverera. 

– Det är viktigt att motivationen alltid finns där, och därför måste hunden alltid hitta något och känna att den lyckats med sitt uppdrag. Det innebär att vi ibland själva lägger ut material och låter hunden avsluta genom att hitta det, säger Anton. 

Att träna upp en explosivhund tar mellan tre och nio månader, och ofta börjar träningen redan när hundarna är valpar. 

Under arbetsdagen jobbar de sju hundarna i korta skift om tio minuter en kvart, eftersom de snabbt blir trötta och behöver vila. Annat är det för Anton och Per-Johan, som ofta arbetar uppemot tio timmar i sträck. 

– Jo, det blir långa arbetsdagar. Och många gånger har vi även restid, vi har ju hela Sverige som arbetsplats, konstaterar Anton. 

Trångt i hotellrummen

Det innebär också en rad övernattningar i hotellrum i olika städer, och det händer att hotellreceptionisten blir förvånad när Anton och Per-Johan kommer med alla sina hundar i släptåg. 

– Tack och lov har nästan alla hotell i Sverige vissa rum man kan boka om man har med sig hund. Annars hade det blivit jobbigt. Men en gång har jag faktiskt blivit stoppad, eftersom receptionisten tyckte att jag hade för många hundar för att vi bara skulle bo i ett rum, säger Per-Johan och skrattar. 

Än väntar fem av de sju hundarna på att få jobba. Och att de är arbetssugna går det inte att ta miste på. 

Nästa vecka väntar ett tunnelarbete i Stockholm. Det är uppenbart att gänget i bussarna ser fram emot detta och längtar efter att det ska bli måndag.