Alla artiklar på Bitzmagasin.se

”Åtta timmars borrning åt skogen – jag fick en rejäl utskällning!”

Att alla borrare någon gång gör ett misstag är en klen tröst när tabben väl är ett faktum. Som när man råkar vända på borrplanen – och inte upptäcker det på flera timmar. 

Berättat för: Johanna Paues Darlington

“Normalt sett brukar vi alltid se till att vara klara den dagen sprängaren ska komma och skjuta, men den här gången var vi lite efter. Vi blev ändå klara till sprängningen, men kanske hade stressen något att göra med vad som hände sedan. 

Jag skulle göra borrplaner för nästa salva vi skulle börja jobba på. Men i stället för att kontrollera hålmönstret i förtätning och sida kollade jag bara i riktning. Sedan överförde jag borrplanen till kollegans dator och vi körde i gång. Vi borrade på länge. Säkert i fyra, fem timmar, innan vi märkte att det var något som inte stod riktigt rätt till. 

”När sprängarna sedan fick se vad vi hade gjort blev de helt galna. jag fick en rejäl utskällning, kan jag säga.”

Det var kollegan som reagerade. Han fick en känsla av att något inte stämde och när han mätte hålmönstret blev det tydligt vad som hade gått fel. Jag hade vänt på hela borrplanen! När sprängarna sedan fick se vad vi hade gjort blev de helt galna. Jag fick en rejäl utskällning, kan jag säga. Totalt åtta timmars borrning är ju inte lite pengar i vår bransch, så det kan man förstå. Nu har vi sprängare i samma företag och de lyckades lösa det hela genom att vi borrade en rak bakkant på salvan med det hålmönster vi hade gjort. Sedan gjorde vi en ny borrplan med rätt hålmönster – på det sättet behövde vi inte göra om det helt och hållet. Men hade det varit sprängare utifrån hade vi troligen fått göra om allt helt från början.  

LÄS MER: Missarna jag minns – ”Det blev ett inferno, sprutade sten överallt”

Jag vet inte riktigt varför jag missade att kontrollera ordentligt innan vi började borra och det kändes såklart inte bra alls att det blivit så fel. Jag hade ju inte ens upptäckt det när jag var ute och pluggade hålen. Jag var för nonchalant, helt enkelt, för bekväm och avslappnad. Det är ett sådant misstag man egentligen inte ska göra, det är basics liksom. Samtidigt är det en sådan grej som man bara gör en gång och det är det positiva jag ändå fått ut av det här – att jag numera är supernoggrann. Jag frågar mig själv flera gånger om det verkligen stämmer innan jag börjar borra. Sen får jag väl trösta mig själv med att det här faktiskt är mitt enda stora misstag på de tre år jag jobbat som borrare …”

Jobba i sommar? Så fixar du semesterfeeling på berget 

Heltidsjobb under sommaren och du är rädd att missa de bästa sommardagarna? Oroa dig inte, här listar vi smarta sätt att fixa en skön semesterfeeling, trots att du är på berget och jobbar.

Text: Matilda Lann

Hela Sverige verkar ha gått på långledighet och varenda kotte postar semesterbilder i sociala medier. Är det bara du som jobbar? Ja, berget står där och väntar, många hundra borrmeter återstår innan det är dags för välförtjänt ferie. 

Men då kan det vara dags att hitta sommarkänslan även på jobbet. För det finns en hel del du kan göra för att ändå kunna njuta av riktigt varma julidagar på berget.

1. Picknick på berget

Om du har kollegor på plats på jobbet kan ni lätt ordna en härlig picknick till lunch. Någon fixar en pastasallad, någon tar med jordgubbar och kanske en baguett och några röror. Hitta en fin plats i solen och unna er sommarkänsla deluxe.

2. Löva borrvagnen

Passerade midsommarhelgen alldeles för snabbt? Varför inte ta med firandet till arbetsplatsen? Riv av ett par ungbjörkar och löva riggen med ljuvlig grönska. Ta med en portabel högtalare och låt äkta sommarklassiker strömma ut på berget under lunchrasten. Du ska se att kollegorna kommer att uppskatta ditt tilltag. Spellistan med bästa midsommarhitsen finns här.

3. Törstsläckare av rang

Leta fram en bra termos som håller kylan. Blanda din egen somriga sangria med tranbärsjuice och alkoholfritt mousserande rosévin. Fyll termosen med drycken samt valfria citrusfrukter eller melon. Så tar känslan dig till Spanien så fort du smuttar på din drink. Tips på recept här.

4. Bada!

Passerar du kanske en sjö på väg till jobbet, eller arbetar du faktiskt vid kusten? Passa på att ta ett dopp på vägen hem. Vad kan vara bättre än att svalka sig efter en varm dag i riggen? Och är du morgonpigg tar du såklart även ett bad på väg till jobbet.

5. ”Läs” feelgood i riggen

Brukar du ligga i hängmattan med en riktigt cheesy feelgood-pocket när du är ledig? Kanske kan du återskapa känslan. Starta en gratisprenumeration på någon av ljudbokstjänsterna och välj en härligt somrig bok från topplistan. Eller kanske en deckare. På med lurarna och låt riggen gå.

Karin Stöckel. Foto: Carl-Johan Utsi

6. Lyssna på sommarpratare

Om inte annat är det väl få sakar som framkallar så mycket sommarkänsla som att lyssna på årets sommarpratare. Låt längdskidåkaren Charlotte Kalla, artisten E-type eller gruvarbetaren Karin Stöckel hålla dig sällskap ett par timmar.

7. Sommarsport på lunchen

Packa strandväskan till jobbet med frisbee, volleyboll och strandtennisracketar. Bjud in kollegorna till en lunchturnering som kan pågå hela sommaren. Det kommer garanterat att stärka teamkänslan och ge gänget en rolig stund varje dag.

8. Glass i stora lass

På sommaren är det nästintill lag på att äta glass. Minst en om dagen. Jobbar du nära en kiosk kan du passa på att ta en lunchpromenad till glasskiosken. Är du långt från kommersen kan du avsluta arbetsdagen med en glass på hemvägen. 

9. Njut av utomhuslivet

Och glöm inte att njuta av fördelen du har i bergborrarbranschen. Det är inte i alla yrken man kan tillbringa sin jobbsommar utomhus. Så på med solkräm på näsan och ut och njut!

Text: Matilda Lann

Avsnitt 16: Dolor – Så minskar du risken för sprängolyckor 

Att stöta på gammalt sprängmedel vid borrning är det absolut värsta en borrare kan råka ut för. 

Vi går igenom vad du behöver veta om dolor – allt för att minska risken för fler sprängolyckor i branschen. Och så bjuder medicine riggdoktor Patrik Goliats på några supertekniska tips du inte vill vara utan!

Detta avsnitt av Borrmästarpodden är inspelat innan den allvarliga olyckan vid arbetet med Västlänken där en ung borrare skadades allvarligt.

När det värsta händer – det här behöver du veta om dolor 

I arbetet med Västlänken exploderade i början av sommaren en dola, och en ung borrare skadades allvarligt. Sprängmedel som är kvar i berget är varje bergarbetares värsta mardröm. Men med rätt kunskap minskar riskerna.

Text: Johanna Paues Darlington

– Medvetenheten om dolor har ökat, men det behöver bli ännu bättre. Jag stöter fortfarande på både borrare och grävmaskinister som inte har någon aning om det här problemet, säger Jan Johansson, vd för Bergsprängningsentreprenörernas förening, BEF. 

Han ägnar en stor del av sin tid åt att åka runt till företag i entreprenadbranschen för att föreläsa om dolor. Gammalt sprängmedel som inte detonerat vid en sprängning, och som blivit kvar i berget med risk att detonera vid annat tillfälle i stället. Till exempel när en borrare kommer till platsen för att borra nya hål.  

Jan Johansson.

– Även om sannolikheten att råka ut för en dola inte är särskilt stor är konsekvenserna när det väl händer så enorma att risken inte går att förbise. 

Många olika orsaker

En dola kan uppstå av en mängd olika orsaker – det kan vara allt från produktfel eller fel på en tändare till handhavandefel eller tekniska faktorer. 

– Många gånger är det berget som styr också, säger Jan Johansson. 

”Även om sannolikheten att råka ut för en dola inte är särskilt stor, är konsekvenserna när det väl händer så enorma att risken inte går att förbise”

Han tror att en vanlig orsak är att det blivit en ”ryckare”. Det uppstår när detonationen av alla hål i en salva inte hinner tändas upp på ett korrekt sätt innan berget börjar röra på sig. Då kan laddsträngen till bakomvarande hål delas. 

– Min bestämda uppfattning är att man inte ska använda stötvågssystem, eller Nonel som det också kallas, när man täcker med gummimattor. Stötvågssystem går inte att kontrollera innan man skjuter av. Eftersom man heller inte ser själva sprängningen så blir det lite som att spränga på vinst och förlust. 

LÄS MER: Så ska du borra för att göra sprängarna nöjda

Ansvarsfrågan otydlig

För att undvika dolor måste gamla sprängbottnar rensas ordentligt. Det kan räcka med att berget maskinrensas med en grävmaskin, men ibland behöver gamla sprängbottnar blåsas för att man ska upptäcka borrhål som kan innehålla sprängämne. Ett arbete som är besvärligt, skitigt och tidsödande. 

– Men vem som har ansvaret för att göra det här är inte alltid helt klart, särskilt när gäller riktigt gamla sprängbottnar. Dolor kan ju ligga kvar i flera decennier och ibland finns inte ens företaget som gjort sprängningen kvar, säger Jan Johansson. 

Eftersom ansvarsfrågan inte är helt tydlig påpekar han att det är viktigt att ha med kostnaderna för en eventuell blåsning av gamla sprängbottnar i projektbudgeten redan från början. 

”Här får man lägga all eventuell machokultur åt sidan och sätta sin säkerhet först, hur jobbigt det än känns.”

– Sedan ligger faktiskt ett stort ansvar på borrarna. Att de håller ögonen öppna och stoppar arbetet när de misstänker att det kan finnas dolor. Något som kan vara rätt jobbigt, inte minst om man är ung och ny i branschen. Men här får man lägga all eventuell machokultur åt sidan och sätta sin säkerhet först, hur jobbigt det än känns. Då är det viktigt att man har sitt företag i ryggen. 

Men hur ser då en dola ut? Vad är det man som borrare ska spana efter? 

– De kan se ut på många olika sätt eftersom de kan ha blivit påverkade av sprängningen runt omkring. Det kan vara trasiga bitar, lösa delar. Därför är det bra att ha kunskap om hur sprängämne ser ut. 

LÄS MER: Checklistan du inte vill missa när du anställt en ny borrare

Den kunskapen, menar Jan Johansson, får man oftast genom internutbildning inom företaget man jobbar på. 

– Och har man inte fått det ska man begära det, säger han och berättar om en tragisk olycka för en tid sedan då en borrare blev svårt invalidiserad efter att han borrat i gammal sprängbotten som inte var tillräckligt bra rensad. 

– Han skulle städa upp efter den föregående sprängaren. Han blåste rent berget, enligt honom själv ordentligt – men tydligen var det inte tillräckligt. Det visar på hur svårt det kan vara att avgöra om allt sprängmedel verkligen är borta. 

4 punkter som minskar risken för dolor 

  • Vet du inte hur gammalt sprängmedel kan se ut och vad du ska leta efter – utbilda dig! Kontakta gärna BEF. 
  • Även om risken för dolor är liten – chansa aldrig! Konsekvenserna kan bli förödande. 
  • Se till att kostnaden och ansvaret för eventuella rensningar av berget finns med i projektavtal och budget redan från början. 
  • Om möjligt: stå alltid en bra bit bort vid påhugget. Eller sitt i hytten om du har en sådan. 

Borrkockens bästa tips: Anita laddar med rökt sik i matlådan

Anita Ylivainio, 47, jobbade länge med mat. I butik men också i storhushåll. Nu har hon helt bytt karriär och arbetar i Svappavaara utanför Kiruna med att planera salvor. Men intresset för mat lever och har blivit till en fritidssysselsättning. Allra helst vid det egna rökeriet.  

Text: Matilda Lann

Varifrån kommer ditt matintresse?

 – Jag har vuxit upp med en familj som har jagat, fiskat och rökt mat. För tre år sen tog jag också jägarexamen. Min man och jag delar matintresset.

Hur kommer det sig att du slutade jobba med mat? 

 – Min dotter såg en annons om att de sökte laddare till malmgruvan i Svappavaara och tyckte att jag skulle söka. Jag fick jobbet och jag har inte ångrat en dag. Vi spränger malm, med 100 ton sprängmedel per salva. Du slipper stressen som du har i hotell, restaurang och butik, som jag tidigare har jobbat i. 

Anita Ylivainio. Foto: Privat, Shutterstock

Hur visar sig ditt matintresse i vardagen?

 – Jag lagar ofta mat med barnen. Vi gör pizzadeg och sen får alla göra sin egen pizza. Det är roligt och stökigt. Då kan man samtidigt sitta och prata om vad som hänt under dagen. Sen har jag såklart alltid matlådor med till jobbet, jag köper aldrig lunch ute. Men ibland kan det faktiskt vara väldigt gott med bara korv och makaroner, som omväxling från älg och ren, som vi äter mycket av.””

”Ibland kan det faktiskt vara väldigt gott med bara korv och makaroner, som omväxling från älg och ren”

Hur kommer det sig att du gillar att röka maten? 

 – Vi har alltid rökt mat under påsken, det har blivit en tradition. Då samlas vi, släkt och vänner, i mammas stuga i Tornedalen. Nere vid sjön har vi rökeriet och där slår vi upp en lägereld. Det är vårvinter, det droppar från träden och det går ofta att sitta i bara T-shirt. Vi kokar kaffe över öppen eld och grillar kött. Röker ren och älg, och ibland tar jag faktiskt med en julskinka och röker, det blir jättegott. Vi röker också gurpi, det är renfärs som man sätter som i en tubsocka, hänger på tork och röker. Egentligen ska färsen lindas in i en hinna som sitter i renens mage. På sommaren röker vi mycket fisk, som till exempel sik.

Vad har du helst i din matlåda?

 – Helt klart souvas. Det går väldigt snabbt att tillaga. Det är rökt renskav som steks lätt, till det potatis och sallad. Jag gillar också lax i ugn med en god sallad med ägg. Eller som i dag: bara vanlig pastasallad med tonfisk.

Har du något stort no no vad gäller mat i matlådor? 

 – Pölsa och älgtunga! Det äter jag inte alls. Annars är pommes frites ingen höjdare i matlåda, det ska ätas direkt. Surströmming ska du heller inte stoppa i matlåda, haha.

Har du något superknep i köket?

 – Ha kul! Man ska njuta när man lagar mat, inte stressa. Till kött räcker det med salt och peppar som krydda, råvaran har så fina smaker i sig själv. 


Anitas bästa sommarrecept till matlådan

Rökt sik och färskpotatis, 4 pers 

4 rökta sikar 

Ca 16 färskpotatisar 

2 gula lökar 

300 g smör 

1. Koka färskpotatisen. 

2. Smält smör i en kopp och ha i den hackade gula löken. 

3. Rensa siken och lägg upp på fat. 

4. Servera siken med den nykokta potatisen och ringla löksmöret över, alternativt ha kvar löksmöret i koppen och doppa potatisen i det (kallas för dopp i kopp). 

5. Blir det rökt sik över kan du använda det till en sallad, med kokt ägg och hollandaisesås till. 

Text: Matilda Lann

Uppdateringarna som minskat koldioxidutsläppen med nästan 40 procent 

För varje ny uppdatering av Epirocs SmartROC-flotta har bränsleförbrukningen reducerats. Men med hur mycket? Det har vi tagit reda på. 

Enligt Epirocs datainsamlingsprogram Certig förbrukade de 58 SmartROC T40 och T35 som programmet läste av under maj månad tillsammans 115 124 liter diesel. Det motsvarar ett koldioxidutsläpp på 309 684 kilo. 

Att dieseldrivna borriggar är stora utsläppare är ingen hemlighet. En tröst i sammanhanget är att det åtminstone har blivit betydligt bättre. 

LÄS MER: Mekaniska bromsar på ROC 600 – inget för den oerfarne

Jämfört med en lika stor flotta av SmartROCs föregångare, FlexiROC D7C och FlexiROC D9C, är minskningen med de nyare maskinerna som nu är i gång hela 116 751 kilo koldioxid i månaden. 

Om vi antar att varje maskin körs under 11 månader om året är skillnaden mellan den gamla flottan och dagens moderna maskiner hela 1 284 ton koldioxid per år. Det innebär 37,7 procent mindre utsläpp av koldioxid. Med den nya, uppdaterade modellen av SmartROC blir det dessutom möjligt att spara ytterligare 5 procent på bränsleförbrukningen. 

Mekaniska bromsar på ROC 600 – inget för den oerfarne

Är det något slags militärövning på gång? Icke då, såhär såg borriggen ROC 600 ut. Det var en mekaniserad rigg med larvband som främst användes i samband med vägbyggen.

Riggen lanserades 1966 av Atlas Copco, som Epiroc är en avknoppning från sedan 2018.

ROC 600 hade mekaniska bromsar, något som krävde att operatören kunde sin sak och var beredd på att lägga an mekaniskt med bromsen när riggen skulle flyttas. Men borriggen blev inte långlivad – ganska snabbt kom en uppdaterad version, ROC 601. 

LÄS MER: Innovationen som revolutionerade bergbranschen

– Men även den versionen ersattes bara några år senare, år 1974, med ROC 701, där vi hade flyttat kontrollerna för bommen, berättar Sverker Hartwig, tidigare teknisk direktör på Atlas Copco. Han lägger till: 

– Även om det svider att säga det så var vi inte först med den här typen av borriggar, så kallade ”krabbor”. Det var Gardner Denver, vår värsta konkurrent på den tiden. 

Epirocs lastare banar väg mot framtidens gruva 

0

Framtidens gruva är autonom, digital och koldioxidfri. Som ett led i att nå dit har Epiroc levererat tre automationsredo lastare till LKAB. Bitz åkte ner i berget under Kiruna för att se hur arbetet med dem går. 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Fredric Alm 

Marie Arngren sitter avspänt i sin kontorsstol 1 365 meter ner i berget. Kontoret är modernt inrett, med en lila belysning längs väggarna som för tankarna till en nattklubb snarare än till en gruva. 

– Vi fick LED-slingan att blinka i olika färger en gång, men det var så svårt att stänga av att vi bestämde oss för att hålla oss till lila, berättar hon samtidigt som hon övervakar markörerna på skärmen – två lastare som autonomt fraktar järnmalm från en punkt till en annan. 

Marie Arngren. Foto: Fredric Alm

Vi är i gruvan KUJ (Kiruna Under Jord), LKAB:s stora gruva i Kiruna. Här, på fjärrcentralen på nivå 1 365, testas sedan en tid tillbaka två autonoma 18-tonslastare från Epiroc, Scooptram ST18. Snart tas ytterligare en i bruk. 

– Vi insåg att om vi ska kunna ha två i gång hela tiden måste vi ha tre maskiner. Den tredje blir en extra när någon av de andra ska in på service eller står still av någon annan anledning, säger Magnus Lindgren, LKAB, som är produktionschef för fjärrcentralen. 

Ett steg närmare målet

Än så länge är det en operatör som på distans fyller skopan – eftersom materialet är så ojämnt är det svårt att få till med automatik. Efter det åker lastaren och tömmer skopan för egen maskin. 

– Med en lastare i gång kunde vi testa att själva tekniken fungerade. Nu kan vi också se hur de fungerar i ett trafiksystem, säger Magnus Lindgren. 

LKAB och Epiroc har, tillsammans med dataföretaget Combitech, ABB och Sandvik, sedan flera år arbetat stenhårt med det ambitiösa projektet Ny världsstandard för hållbar gruvbrytning. Det syftar till att ta fram den teknik och de arbetssätt som krävs för att kunna bryta järnmalm autonomt, digitalt och koldioxidfritt – och komma längre ner i gruvan. Minst 2 000 meter ner, men gärna ännu längre. 

Magnus Lindgren. Foto: Fredric Alm

– Eftersom Scooptram ST18 körs på diesel leasar vi dem från Epiroc. När vi väl köper något kommer det att vara en fossilfri maskin. Men där är vi inte ännu – till exempel för att vi inte har utrymme för de traverser vi behöver för batteribytet i gruvan, säger Magnus Lindgren. 

Bättre på distans

Marie Arngren sträcker på sig i stolen. Småpratar lite med kollegorna i det lila rummet. Hon trivs bra med att vara operatör från ett kontor. 

– Jag ser inga stora nackdelar med att styra autonomt. Det är slitigt att sitta i maskinen och dammet i gruvan vill man inte gärna vara i. Och ska vi ner så långt som till 2 000 meter ska det ju absolut vara autonomt. Ju längre ner man kommer i berget, desto sämre luft och berg blir det. Det blir varmt också … Inte så härligt. Här är det så säkert det kan bli under jord, säger hon och berättar att arbetet med lastarna nu framför allt handlar om hur de kan minimera antalet stopp. 

– Maskinerna stannar så fort säkerhetskretsen på dem bryts – till exempel om någon har åkt in på området för att arbeta. Men på Scooptramen kan man lösa det genom att krympa maskinens säkerhetsområde, vilket är bra, säger hon. 

Ser inga hinder

I framtiden, när maskinerna ska gå helt autonomt och koldioxidfritt, kommer det knappast att bara vara tre lastare som arbetar i KUJ. Snarare ett tjugotal, berättar Magnus Lindgren. 

– Vid det laget ska lastarna också kunna fylla sina skopor själva och kommunicera med andra maskiner – även de från andra leverantörer. De behöver också kunna hantera ”mixed traffic”, alltså kunna känna av och hantera när det är människor i närheten, säger han och lägger i samma veva till att han inte tror att något av det här kommer att bli något större problem att få till.

–  Nä, jag tycker att det går jättebra! Jag ser inga hinder på vägen mot en autonom gruva. Och med Epiroc fungerar det väldigt bra, deras utveckling är snabb och de är lyhörda. Det är ju så att det vi vill ha i framtiden måste vi ta fram tillsammans med våra leverantörer. Det är ingenting som redan finns. Vi bygger ju framtidens gruva tillsammans. 

Avsnitt 15: 8 egenskaper en borrare bör ha

Hur behöver en borrare vara för att trivas med jobbet och ha förutsättningar att bli riktigt bra på det? Det har vi svar på! Vilka av egenskaperna på Stefans lista har du? Vi ringer också upp borraren Markus Lindgren som älskar att borra men AVSKYR att ha byxor på sig.

8 egenskaper du behöver ha som borrare 

Räcker det med att vara teknikintresserad för att klara av ett liv på berget? Eller krävs det fler egenskaper? Epirocs borrmästare Stefan Löfdahl listar personlighetsdragen som han tycker krävs för en lyckad borrarkarriär. 

Det är kallt och blåsigt, riggen låter inte som den ska när den borrar – och sprängaren kommer om bara några timmar. Är du den som helst bara ger upp i sådana lägen, eller går du i gång på utmaningen? 

Stefan Löfdahl. Foto: Peter Ossman

– Man behöver vara lösningsorienterad och självständig för klara jobbet som borroperatör. Det är inte ett yrke där det funkar att bara lägga ner arbetet och vänta på hjälp vid motgångar, säger Stefan Löfdahl. 

Säkerhetsmedveten viktigast

Med 27 år i branschen ser han tydligt vilka personlighetsdrag som krävs för att livet som borrare ska kännas kul och utvecklande – och för att man ska orka i längden. 

”Det är inte ett yrke där det funkar att bara lägga ner arbetet och vänta på hjälp vid motgångar.”

– Man måste inte ha alla de här egenskaperna för att bli duktig, men har man inte åtminstone ett gäng av dem tror jag yrket kan bli lite väl tufft, säger han. 

En av de viktigaste egenskaperna är, enligt Stefan, att vara säkerhetsmedveten. Det gäller både den personliga säkerheten, att man har all den säkerhetsutrustning som krävs, men också att man tänker efter före och förstår vilka risker det faktiskt innebär att jobba med en så stor maskin som en borrigg är. 

LÄS MER: Innovationen som revolutionerade bergbranschen

– Att du inte har en massa saker som kan lossna, att du ser när det finns risk för läckage, när slangarna är dåliga … Och berget är inte ett salsgolv, du måste kunna ta dig fram säkert med borrvagnen, se när det behövs vägar. Det här handlar ju mycket om erfarenhet och kunskap förstås, och kanske behöver de äldre i företaget ”fostra” de unga in i det här tänket, säger Stefan Löfdahl. 

En annan extra viktig egenskap är att vara noggrann. Slarv kommer nämligen att stå dig riktigt dyrt. 

– Riggarna kräver noggrannhet, så enkelt är det. Slarvar du så kommer du förr eller senare att få betala för det. I tid, frustration och inte minst pengar! 

8 egenskaper du bör ha som borrare

  1. Säkerhetsmedveten. Att vara borriggsoperatör är ett utsatt arbete. Du jobbar med en tung maskin och är inte sällan ensam på berget. Du behöver med andra ord vara medveten om de risker som finns, tänka efter före och alltid ta det säkra före det osäkra. 
  2. Noggrann. Borriggarna förlåter inget slarv, så enkelt är det. Är du inte noggrann kommer du förr eller senare att få problem som leder till både frustration och dyra reparationer. 
  3. Självständig. Arbetet som borrare kräver mycket planering och för att klara arbetet på berget behöver du kunna ta initiativ. Vet du inte vad som behöver göras måste du själv ta reda på det. Att sätta sig och vänta på direktiv från någon annan är inte hållbart i längden. 
  4. Intresserad. Att vara borrare innebär att du aldrig kommer att bli fullärd. Det finns alltid sätt att utvecklas på, nya funktioner att utforska, mer att lära. Men för att komma framåt kunskapsmässigt krävs ett intresse för yrket. Det gör i alla fall inlärningsprocessen så mycket lättare och roligare!
  5. Gilla att meka. Du kommer att behöva byta en hydraulslang, en nackadapter eller ett borrstål då och då – det hör till yrket. Det är med andra ord en stor fördel om du gillar att skruva och meka, och inte är rädd för att skita ner dig. 
  6. Stresstålig. Kanske måste du bli klar för att entreprenören efter dig ska kunna sätta i gång med sitt arbete, kanske har du eller uppdragsgivaren lovat ett visst antal borrmeter per dag. Här gäller det att vara en person som kan behålla lugnet när det gäller – att påverkas av stressen kan bli farligt och leder sällan till att arbetet går snabbare. 
  7. Datorvan. Borriggarna blir alltmer digtaliserade och för att hänga med i utvecklingen krävs en viss nivå av datorvana. Eller åtminstone ett öppet sinne!
  8. Grit. Vill du utvecklas som borrare har du alla möjligheter att göra det – genom hela karriären. Men för det krävs en lust att vilja bli bättre, lära sig mer. Har du drivet att en dag bli kungen på berget, då kommer du också att bli det! 

Innovationen som revolutionerade bergbranschen 

Då och då kommer lösningarna som vänder upp och ned på hela branschen. Som när hydraulhammaren HM 400 lanserades.

Med över 2 000 enheter sålda på bara några dagar var lanseringen av den riggmonterade hydraulhammaren HM 400 inte något annat än en succé. Det var det tyska företaget Krupp Berco Bautechnik som tagit fram lösningen – och när riggen visades på Hannovermässan 1967 drog hela branschen efter andan. Här var ett koncept som skulle spara enormt mycket både tid och arbete! 

HM 400 gjorde det möjligt för en enda operatör att utföra lika mycket arbete som annars hade krävt flera personer.

Dittills hade främst pneumatiska verktyg använts vid demolering och gruvdrift, men HM 400 gjorde det möjligt för en enda operatör att utföra lika mycket arbete som annars krävt flera personer. 

LÄS MER: Checklistan du inte vill missa när du anställt en ny borrare

I dag används hydraulhammare för demolering och i gruvor över hela världen. Atlas Copco köpte Krupp Berco Bautechnik 2002 – senare knoppades Epiroc av från Atlas Copco. Epiroc tillverkar fortfarande en stor mängd hydraulhammare som tillbehör till grävmaskiner. Numera kan användarna glädjas åt de många innovationer som kommit de senaste 60 åren. Självsmörjningssystem, automatisk berghårdhetsjustering, ljud- och vibrationsdämpning, energiåtervinning och hammare med solid kropp – för att bara nämna några. 

Läs mer om Epirocs hydraulhammare här!

Från noll till hundra i gruvan – på bara några månader 

0

Hur drar man i gång en hel gruva på bara några månader? Svar: Genom att hitta motiverade människor och ge dem förtroende att själva lösa de problem som uppstår. Det är LKAB:s ”extragruva” Mertainen ett bevis på. 

Text: Johanna Paues Darlington

Det började med den seismiska händelsen i KUJ 2020. Från en dag till en annan minskade produktionen drastiskt när delar av Kirunagruvan blev skadad. Något behövde göras för att säkra att LKAB ändå skulle ha tillräckligt med järnmalm för att täcka upp marknadens behov.

Niclas Svanelöv. Foto: LKAB

– Beslutet att vi skulle dra i gång gruvan Mertainen kom i februari 2021, och vi skulle vara i gång till hösten. Så det var bara att jobba på, berättar Niclas Svanelöv, sektionschef i Mertainen. 

Tänkte nytt 

Mertainen är en av LKAB:s tre dagbrottsgruvor i Svappavaarafältet. Området ligger 3 mil sydost om Kiruna och eftersom järnmalmen där är av något sämre kvalitet togs 2016 beslutet att inte ha någon daglig produktion i gruvan. Istället skulle den stå redo som en extraresurs för den dag det eventuellt kunde behövas mer malm än vad LKAB:s andra orter kunde leverera. När händelsen i Kirunagruvan var ett faktum var det dags att göra slag i saken. Och det snabbt. Gruvan i Leveäniemi fick öka sin produktion, men för att ha ytterligare marginal i rågodslagren inom LKAB beslutades att även, om än bara under en kort period, starta upp gruvan i Mertainen. En rejäl utmaning för Niclas Svanelöv och hans kollegor – för även om gruvan till viss del var förberedd skulle det på bara några månader också skapas en hel organisation. Med en fungerande logistik, tydliga rutiner och många nya medarbetare. Och det i en bransch där det ständigt råder hård konkurrens om kompetensen. 

LÄS MER: De borrade från rörlig plattform – ”skjut inte fast salvan, då får du ett helvete!”

– Normalt vid sådana här tillfälliga produktioner brukar man köpa in tjänster utifrån på entreprenad helt och hållet, eftersom man snabbt vill få ut ton och det just nu är en utmaning att rekrytera – särskilt när det handlar om visstidsanställningar. Men väljer man vägen att gå på totalentreprenad säljer man samtidigt ut mycket av den viktiga grundkompetensen till andra aktörer, vilket vi inte ville. Inte minst nu, när det handlade om en gruva som vi behövde lära oss mer om. 

”Det är ju kallt och mörkt och kan vara tufft här under hela vintern för den som inte är van vid de här förhållandena, så det gäller att ha fyllda energikonton när man kommer för att orka hela vägen”

Rätt människor på plats

Lösningen för att behålla kompetensen inom LKAB blev att låna in personal från andra områden inom LKAB, och sedan toppa med rekrytering utifrån. Annonser gick ut över hela Sverige, inte minst genom sociala medier. 

– Det gick över förväntan! Vi berättade tidigt i rekryteringen om vilken utmaning det här projektet innebar. Att det skulle bli tufft och att vi förväntade oss att alla medarbetare aktivt skulle ha en viktig roll i uppbyggnaden. Jag tror att det lockade många. Och även om vi såklart gärna ville ha en viss kompetens fokuserade vi ändå främst på att hitta människor som är bra på att samarbeta, duktiga på att prioritera, är nyfikna och har mycket energi, säger Niclas Svanelöv. 

Det sistnämnda är inte minst viktigt för den som söker jobb i Norrbotten. 

– Det är ju kallt och mörkt och kan vara tufft här under hela vintern för den som inte är van vid de här förhållandena, så det gäller att ha fyllda energikonton när man kommer för att orka hela vägen, säger Niclas Svanelöv.  

Metoden visade sig vara ett lyckodrag. De LKAB-anställda som nappade på erbjudandet att jobba i Mertainen, vitt skilda kompetenser från LKAB:s alla gruvorter, hade en sak gemensamt: de var sugna på att pröva något nytt och på att utmanas. Och de som rekryterades utifrån var taggade på att lära sig en ny bransch. 

– Självklart har vägen inte varit helt rak utan krävt en enorm insats. Men kombinationen av att vi tog vara på kompetensen som redan fanns inom LKAB och att vi hittade motiverade människor utifrån gjorde att inlärningskurvan gick väldigt snabbt uppåt, säger Niclas Svanelöv. 

Borriggarna har stört minst

Från början var tanken att de skulle använda tre borriggar i gruvan. En SmartROC D65, en SmartROC T40 och en F9:a för områden där D65:an inte kommer åt. 

LÄS MER: Ny världsstandard för hållbar gruvbrytning – så har det gått fyra år in

– Eftersom projektet var tidsbegränsat leasade vi D65:or av Epiroc. Det har funkat riktigt bra. Nu hade vi ju turen att få en helt ny maskin som inte krävt så mycket av oss, men för de två andra riggarna har Epiroc hela tiden funnits där och gjort allt de kunnat för att hjälpa oss, säger Tuija Katajamäki, som var produktionschef i Mertainen.

Tuija Katajamäki. Foto: LKAB

Hon lägger till: 

– På det stora hela är nog riggarna det som stört minst i projektet. 

En av borroperatörerna i projektet var Hugo Bäsén, en 22-årig kille från Uppsala som inte ens visste vad en borrigg var för något när han sökte jobbet som operatör. 

– Jag bildgoglade för att skapa mig någon sorts uppfattning om vad jag skulle göra, haha! 

Som tidigare elitskidåkare var han lockad av jobbet för att få vara nära snön. Nu är projektet en erfarenhet han inte skulle vilja vara utan. 

– Det var mycket ”lös problemet efter bästa förmåga”, snarare än att någon bara sa åt oss vad vi skulle göra. Det gjorde att jag lärde mig otroligt mycket under tiden där. Och även om jag var ny i yrket så var min åsikt lika viktig som alla andras. Jag tror också att även de som hade jobbat länge i branschen tyckte det var kul i Mertainen, för att de blev utmanande på ett helt nytt sätt. 

Målet i Mertainen nått – med råge

Produktionen i Mertainen drogs i gång i höstas med målet att producera en miljon ton järnmalm innan mars 2022 var slut. En vecka före deadline var de där. Projektet har alltså gått över förväntan, men självklart inte utan svårigheter. 

– Klimatet har nog varit den största utmaningen. Vintern 2021–2022 var både kall och blåsig. Att jobba utomhus i över trettio minus är inte enkelt, säger Tuija Katajamäki.  

En annan utmaning har varit att få till bra rutiner. Kanske inte så konstigt för ett projekt som skulle startas upp snabbt och sedan bara vara i gång i några månader.

”Jag tror att mångfalden, att vi kommit från olika håll med olika erfarenheter och kompetenser men ändå haft ett så tydligt gemensamt mål, gjort oss väldigt starka som grupp.”

– Så här i efterhand tänker jag att det hade varit bra att dokumentera rutiner för hur vi ska göra saker i förväg. Nu gjorde vi det parallellt med att vi jobbade. Det hade också varit klokt att ta oss mer tid för introduktion.Mman måste ju repetera saker innan de sitter ordentligt. Det är sådant vi tar med oss – även om vi ville se hur snabbt vi kunde få i gång gruvan på ett säkert sätt, säger Niclas Svanelöv.

Han är ändå otroligt nöjd och stolt över vad de lyckades åstadkomma i Mertainen. 

– Vi hade en utvärdering här för några veckor sedan där alla som jobbat i gruvan var med, och det var många starka känslor! Mycket stolthet. Jag tror att mångfalden, att vi kommit från olika håll med olika erfarenheter och kompetenser men ändå haft ett så tydligt gemensamt mål, gjort oss väldigt starka som grupp. Mertainen-projektet har verkligen varit en skola i hur man startar upp en gruva. Många har nog lärt sig vikten av att ge och få förtroende, och hur mycket man kan åstadkomma på det sättet, säger Niclas Svanelöv. 

Han jobbar nu, tillsammans med Tuija, med att återställa gruvan. Se till att den är fräsch och i skick att med kort varsel kunna startas igen. Det är inte utan lite vemod som de utför arbetet. Och skulle LKAB bestämma sig för att dra i gång gruvan igen skulle ingen av dem bli ledsen. 

– Jag vill att de ska ringa och säga att vi ska starta upp igen, säger Tuija Katajamäki. 

Fakta om Mertainen 

  •  Gruvan förbereddes i början av 2010-talet för brytning, men när allt var klart såg LKAB inte längre någon lönsamhet i att ta den i drift. I stället beslutades det att gruvan skulle hållas startklar ifall det skulle behövas extra järnmalm. 
  •  Produktionen drogs i gång igen på senåret 2021 för att producera en miljon ton järnmalm. För det behövde 1,5 miljoner ton råmalm och ungefär lika mycket råberg brytas. Tillstånd att bryta fanns klart sedan tidigare.
  •  Totalt arbetade omkring 90 personer med Mertainen. 40 personer från LKAB och 50 personer från entreprenörer utifrån. 
  •  Gruvan är numera stängd igen, men kommer att fortsätta hållas startklar.

Checklistan du inte vill missa när du anställt en ny borrare

Att anställa en borrare till är toppen när jobben hopar sig – så länge du räknar med och har tid för att låta borraren lära sig jobbet, komma in i företagskulturen och göra rätt prioriteringar. En ny borrare kostar nämligen, såväl i pengar som i tid och engagemang.

Text: Matilda Lann

Patrik Goliats, som är produktspecialist på Epiroc, möter varje vecka företagare som gärna nyanställer – men som inte lägger tillräckligt med krut på onboarding. När nya medarbetare inte får en ordentlig introduktion kan det snabbt bli dyrt – och i värsta fall farligt.

Patrik Goliats har varit gäst i Epirocs podd Borrmästarpodden. 

Här är Patrik Goliats checklista på vad du som arbetsgivare i bergbranschen inte får missa när du anlitar nya förmågor.

1. Det kostar – ta höjd i budget

Nya förmågor kostar pengar, det kommer att gå åt mer material och ta längre tid att genomföra jobben under den första tiden. 

– Det går åt extra mycket borr- och stålkronor i början. Ofta handlar det om varmgång i hylsor och man kanske inte riktigt förstår varför man ska höja eller sänka slagverk vid olika krondimensioner. Det tar tid att lära sig att höra vilket ljud som betyder vad, borraren måste få göra misstagen för att förstå. Du som arbetsgivare måste ta höjd för det i budgeten.

LÄS MER: Epirocs serviceverkstad i Slagsta utökar – ger fler möjligheter för dig som kund

2. Gå bredvid

Patrik Goliats ser gång på gång hur arbetsgivare förväntar att den nyanställde ska ut på berget från första början. 

– I dag får de flesta borrare en radiolåda i handen, någon visar riggen snabbt och sen ska det vara full produktion från dag ett. Det är inte realistiskt. Låt den nya borraren gå bredvid någon erfaren i några veckor och gör alla moment tillsammans. Det här kommer självklart att kräva mycket extra tid, men det tar du igen senare när din borrare kan arbeta självständigt och effektivt efter ordentlig onboarding.

”I dag får de flesta borrare en radiolåda i handen, någon visar riggen snabbt och sen ska det vara full produktion från dag ett”

3. Gå igenom underhåll

Han kan inte nog poängtera vikten av att lära ut hur borrvagnen ska underhållas. Hur man kollar motorolja, hydraulolja, kompressorolja, borrolja och så vidare.

– Maskinerna ser ofta ut som sju svåra år, det är för att ingen tar sig tid att visa nyanställda hur de ska underhålla riggen. Gå igenom det dagliga underhållet, vad som ska fettas och hur det ska fettas. Ge dem gärna underhållsmanualen. 

4. Säkerheten först

Viktigast av allt är att i alla moment tänka på säkerheten. Patrik Goliats minns en tragisk olycka 2009.

– Det var en yngre kille som skulle byta krona och hade rotationen på. Han fastnade i rotationen och blev ihjälslagen. Därför måste du gå igenom alla nödstopp, hur de fungerar och var de finns. Lär din borrare att aldrig vara nära roterande delar. Det är mycket ensamarbete på berget, det är viktigt att förstå säkerheten.

LÄS MER: Få ut mer av din maskin – genom att samla data

5. Ha tålamod

Patrik Goliats förklarar att det är en stressad och pressad bransch där det är svårt att hitta bra personal. När du väl hittar någon är det lätt att ha för bråttom. 

– För tio år sedan fick de nya vara hjälpredor i början och gå och lära sig den långsamma vägen. Nu blir de inkastade direkt. För dig som arbetsgivare gäller det att ta ett djupt andetag och inse vikten av att ha tålamod under upplärningsprocessen. 

Borrkockens bästa matlåda – vildsvin à la Sveriges mästerkock-Alex 

Har det blivit mycket av samma i matlådan den senaste tiden? Det ska det bli ändring på! Vi har snokat upp borrare som inte bara rockar på berget, utan även i köket. Först ut är Alexander Lindgren, arbetschef på Uppländska berg och deltagare i årets upplaga av Sveriges mästerkock. 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Kjell B Persson

Varifrån kommer ditt matintresse? 

– När jag var barn hade vi regeln ”den som är hemma först fixar middagen”. Eftersom mina föräldrar ofta jobbade sent var jag nog bara elva, tolv bast när jag började laga mat. Men jag har alltid tyckt att det är kul. 

Foto: Kjell B Persson

Har du jobbat med mat professionellt? 

– Visst har väl tankarna funnits där att man skulle kunna jobba med det, men då är risken att glädjen med matlagningen försvinner. Och nu trivs jag så himla bra med det jag gör så jag har inga planer på att sadla om. Däremot kommer jag att göra några företagsevent, bröllop och matlagningskurser i sommar – ringar på vattnet efter att jag var med i Sveriges mästerkock. 

”Jag ville ha ett kvitto på om jag verkligen kunde laga mat eller inte! Det är ju en sak att familj och vänner säger att det jag gör är gott, något helt annat att bli bedömd professionellt.”

Hur kom det sig att du sökte till Sveriges mästerkock? 

– Det var en impulsgrej! Jag ville ha ett kvitto på om jag verkligen kunde laga mat eller inte! Det är ju en sak att familj och vänner säger att det jag gör är gott, något helt annat att bli bedömd professionellt. Det var en jäkligt häftig upplevelse! Men rätt påfrestande också … 

Berätta, hur var det? 

– Inspelningen pågick under en månad och vi hade kameror upptryckta i ansiktet nästan hela tiden. Vi bodde på hotell, levde verkligen i en matbubbla! Vi fick inte veta någonting i förväg, hade ingen aning om vilka råvaror som skulle finnas eller så. Jag hade ju aldrig trott att jag skulle gå så långt som till topp tolv, det känns fantastiskt. 

Vilka matlåde-fallgropar finns det, skulle du säga? 

Foto: Kjell B Persson

– Mycket handlar om vad som funkar att värma i mikron. Potatismos till exempel, det är verkligen ingen höjdare att värma dagen efter … Kokt eller ångad fisk blir inte heller bra. Generellt tycker jag att många av de lådor jag ser bland kollegorna verkar rätt tråkiga, tyvärr. 

Hur ska man tänka för att få till en riktigt god matlåda då?  

– Råvaror och rätter som funkar att värma igen, och som gärna blir bättre av att stå en eller ett par dygn. Som lasagne! Sedan handlar mycket om att få till balansen mellan smakerna. Sälta, sötma, beskt, syra och så den femte smaken som jag inte tror att så många ute i byggbodarna tänker på – umamin.

LÄS MER: 6 sköna prylar som gör livet på berget lite härligare

Matlådan du tipsar om här, hur tänkte du när du satte ihop det receptet? 

– Jag är nog inte ensam i yrkeskåren om att jaga på fritiden, och grillat funkar generellt fantastiskt bra i matlådor. Ugnsrostade grönsaker går fint att värma igen och är sjukt gott utan att det kostar särskilt mycket. Eftersom de blir söta när man tillagar dem blir den salta gremolatan grym till. Och så med lite citron som bryter av det hela lite. 

Har du något secret weapon i köket? 

 – Snåla inte på saltet eller med kryddorna! Det är grundfelet många gör. Våga trycka på. Och sluta krångla till det. Håll det enkelt. Många gör det alldeles för komplicerat när de ska laga mat. 

Foto: Kjell B Persson

Tips! Följ Alexander på Instagram och få tips på fler goda rätter på Alexanders_mat!

Vildsvin à la Sveriges mästerkock-Alex – gör så här

Recept för 4–5 personer 

600 g vildsvinsfilé (2 st) 

5 vitlöksklyftor 

1 knippe färsk bladpersilja

4 citroner

Olivolja

3 gula lökar

3 rödlökar 

500 g rotselleri

5 morötter 

300 g fetaost 

Salt och peppar 

Sätt ugnen på 200 grader. 

Börja med gremolatan. Skala och finhacka vitlöken och persiljan. 

Lägg allt i en skål och tillsätt saften och zesten från en citron och en msk olivolja. 

Rör ihop allt och ställ åt sidan (alternativt mixa ihop med stavmixer). 

Skala löken, rotsellerin och morötterna. 

Skär upp i lagom stora bitar och blanda allt i en ugnssäker form med olivolja.

Salta, peppra och baka i ugnen i ca 35 min. 

Gnid in hälften av gremolatan i köttet. 

Dela de resterande citronerna i halvor. 

Grilla köttet på direkt värme (eller stek) till en innertemperatur på 64 grader. Vill du ha helt genomstekt så låt köttet gå upp till 70 grader. 

Låt sedan köttet vila i ca 10 min innan du skär upp det. 

Grilla/stek citronerna hårt på snittytan. 

Skär upp köttet i tunna skivor. Salta och peppra på snittytan och fördela den resterande gremolatan över köttet.

Blanda de rostade grönsakerna med smulad fetaost. 

Pressa över den grillade citronen vid servering. 

Ät och njut! 

”Det blev ett inferno, det sprutade sten överallt”

Det är kul när det smäller, gärna högt och mycket. Det tyckte killarna på elbolaget. Här berättar en borroperatör om hur en dikessprängning höll på att sluta i katastrof. Det var nog elbolagskillarnas upplevelse i alla fall…

Berättat för: Matilda Lann

”Vi var i Västerbottens inland. Mitt ute i skogen på en landsväg, det fanns ingenting där, flera mil till närmsta hus. Det här var på hösten, en kall morgon och jättefint, 8–10 minusgrader. Jag kom över backen och körde neråt, det låg som ett täcke av dimma i svackan där vi skulle vara. 

Vi laddade bra mycket, en gigantisk överladdning

Här skulle vi skjuta ett dike. Kanske 15 meter långt, tre meter brett och två meter djupt. Vi hade hållit på en stund och det var ganska hårdborrat och hårdsprängt. Så kom vattenfallarna förbi, de som skulle lägga elkabel i diket. Som vanligt sa de: Ja, det smäller ju aldrig när ni spränger! – vi sprängde ju med mattor. Nog kan vi skjuta utan mattor om ni vill, men det kommer att spruta sten, svarade jag. Men gör det! sa grabbarna. Vi tyckte att det var jättebra eftersom vi spar in ganska mycket tid på att slippa lägga mattor.

LÄS MER: 6 sköna prylar som gör livet på berget lite härligare

Tidigare hade vi varit på ett liknande ställe där det var hårdborrat och riktigt jävligt att spränga, det hände som ingenting utan blev bara sprickor i berget. Han som körde grävmaskinen var vansinnig och tyckte att vi inte kunde spränga ordentligt. Jag förväntade mig att det skulle vara lika svårt här, så jag tog samma borrplan som tidigare. Jag borrade tätare och gjorde ett rejält uppskjut, en så kallad solfjäder där jag lutar fronthålen 30 grader, och sen gick jag successivt neråt till 25, 20, 15 och så 13 grader. 

Vi laddade bra mycket, en gigantisk överladdning. Vattenfallarna och Skellefteåkraft stod där och var jätteintresserade och väntade på att det skulle smälla. Men va fan, ni har ju laddat så klent när ni sprängt tidigare, sa de. Då sa jag åt dem att: Nu får ni backa bak en bit för det kommer att spruta sten här. Just då kom kollegan körande och han sa att de kunde stå nere i kurvan 200 meter bort.

”Det gick nog fem sekunder – och det var långa sekunder – innan jag såg att allt hade lugnat sig och att alla var okej, hela livet hann passera revy”

Sagt och gjort, de ställde sig där med stora förväntningar. Jag backade bak borrvagnen och kröp in under den. Sen tröck jag av. Det blev ett inferno! Det sprutade sten överallt. Det var som om en vägg med sten for emot dem. Rejäla bitar stora som fotbollar. De fick ju panik och sprang bak i bilen och gömde sig där. För ett otränat öga såg det ju ganska hemskt ut. När jag hade tryckt av och såg att det började spruta så där vansinnigt mycket sten hann jag faktiskt tänka: Shit, de står för nära! Det for sten ut i skogen och det for sten på vägen, som landade 20–30 meter framför dem.

LÄS MER: Operatören Sandra om jakten på balansen – ”de skickade en ambulans direkt”.

Det gick nog fem sekunder – och det var långa sekunder – innan jag såg att allt hade lugnat sig och att alla var okej, hela livet hann passera revy. Samtidigt såg jag att kollegan stod kvar och att vi hade bedömt säkerhetsavståndet korrekt. De där Vattenfallspojkarna sa ingenting efter det, de bara hoppade in i bilen och försvann, sen såg jag aldrig mer till de där två. De fick sig en liten näsbränna.

Jag och kollegan tittade på varandra och så sa vi som dynamit-Harry skulle ha sagt: Vilken jävla smäll! Och så skrattade vi och röjde undan.”

6 sköna prylar som gör livet på berget lite härligare

Det är många timmar som tillbringas i riggen. Varför inte lyxa till arbetsdagen i och utanför hytten? Här är prylarna som sätter guldkant på livet på berget.

Text: Matilda Lann

Du borrar, spränger och skrotar. Ibland från tidig morgon till sen kväll. Din ständiga följeslagare är borrvagnen – hur många timmar som egentligen spenderas i riggen ska vi nog inte ens gå in på. För att livet på berget ska bli lite härligare finns det en hel del du kan göra. Vi listar sakerna du kan ta med ut på jobbet för att göra vardagen i riggen ännu lite bättre.

Foto: Clas Ohlson

1. Slappna av i en brassestol

Gör som legendaren Biörn Bladh. En sprängare med 40 års erfarenhet kan väl inte ha fel? Varför stå upp när man kan sitta i en skön brassestol? En dag tog han helt enkelt med sig en campingstol till jobbet. För fikastunden, men det händer även att han sitter och borrar. Kanske kan den här varianten från Clas Ohlson vara något för dig?

Pris: 129,90 kr

Foto: Autodude.se

2. Doftsäkra riggen

Kollegan har kört din rigg. Det stinker värre än vällagrad mögelost. Vill du vara förberedd till nästa gång är tipset Little Joe. De små luftförhärligande figurerna finns i olika färger och dofter, till exempel vanilj, mint och jordgubb. 

Pris: 49 kr

LÄS MER: Operatören Sandra om jakten på balansen: ”De skickade en ambulans direkt”

Foto: Jula och Partykungen

3. Dekorera med dekaler

Pimpa din rigg. Det finns en hel del innovativa budskap du kan pryda borrvagnen med. Kanske är kollegorna där och pillar och petar på dina verktyg? Med en liten kul varningstext hintar du om vad som gäller. Om någon av dessa inte faller i smaken kan du göra egna dekaler på Easytryck.se.

Dekal från Jula hittar du här. Pris: 49,90 kr

Dekaler från Partykungen hittar du här. Pris: 39 kr

Foto: Ellos

4. Unna dig en nackmassage 

Du har skakat runt i riggen i flera timmar, och trots ergonomisk stol börjar du kanske känna dig lite stel i nacken. Låt en massagekrage knåda dig en stund – samtidigt som du fortsätter att jobba. Och vill du lyxa till det lite extra slår du även på värmefunktionen. 

Pris: 999 kr

Foto: Pulito

4. Packa maten med stil

Sätt guldkant pålunchen genom att stoppa maten i en riktigt snygg och lufttät matlåda i rostfritt stål. Lätt att rengöra och tål maskindisk. Dessutom helt fri från giftiga ämnen som kan finnas i plastlådor. 

Pris: 335 kr

Foto: Jollyroom

6. Hylla borrvagnen med en maskot

Du fettar din rigg, mekar med den och visar den kärlek. Du har gett borrvagnen ett namn och kanske är det din bästa vän på berget. Så varför inte pryda maskinen med en maskot? Som till exempel Sandra Motin har gjort.

Pris: 249 kr

Ny världsstandard för hållbar gruvbrytning– så har det gått fyra år in

0

Ett banbrytande projekt med syfte att förändra gruvindustrin i grunden. Nu har det fyra år sedan LKAB initierade projektet Ny världsstandard för hållbar gruvbrytning. Epiroc har varit med från början. Hur har det gått? 

Text: Johanna Paues Darlington

Juni 2018. Företrädarna för LKAB, Epiroc, ABB, Volvo och Combitech har precis skakat hand på att de tillsammans ska sätta en ny, hållbar världsstandard för gruvbrytning. Genom det unika partnerskapet ska LKAB år 2030 på ett både fossilfritt och säkert sätt kunna ta sig längre ner i berget än någonsin. Det är ett gigantiskt projekt, det är de medvetna om, och det kommer att krävas ny teknik. Lösningar de inte är i närheten av ännu. Men att projektet ska lyckas råder det inga tvivel om. 

– På Epiroc är vi delaktiga i många olika delar av projektet, så det har gått åt en hel del tid till att förstå vilka behov som finns, säger Niklas Fors som är projektledare för Epirocs del av samarbetet. 

LÄS MER: Epiroc öppnar nytt automationscenter i Luleå

– Vi har haft stort fokus på att öka LKAB:s produktivitet – det är också en del av projektet – bland annat genom att ta fram specialanpassad utrustning. Dessutom har vi arbetat med att utveckla autonoma lösningar, fortsätter han.  

En av de nya utrustningarna är en variant av öppningsborriggen Easer L – det handlar om en uppgraderad variant av maskinen. 

– Den bidrar till att göra det möjligt att öka skivrasbrytningshöjden, med följden att vi behöver färre tunnlar för den kommande brytningen av järnmalmen, säger Niklas Fors. 

Lång väg till full autonomi

Ett av slutmålen är att många olika typer av maskiner ska kunna arbeta helt autonomt tillsammans. Här har det hänt mycket under de tre åren som gått, men vägen fram till målet är fortfarande lång. 

”DET ÄR OERHÖRT KOMPLEXT OCH HANDLAR OM ALLT FRÅN ATT TA FRAM STANDARDER TILL REGLER FÖR VAD SOM SKA GÄLLA. MEN VI TAR DET STEG FÖR STEG.”

– Det är mycket arbete kvar. Det är oerhört komplext och handlar om allt från att ta fram standarder till regler för vad som ska gälla. Men vi tar det steg för steg, säger Morgan Rody som är Epirocs projektledare för lastare och gruvtruckar inom ramen för projektet. 

Arbetet med den ny gruvan är extremt komplext. Foto: LKAB

– Till exempel har vi jobbat mycket med ”virtual testing”. Det är något vi gör tillsammans med LKAB, ABB och Combitech. Det går ut på att utveckla ett system som gör att olika typer av maskiner kan kommunicera med varandra. Säg att en lastare från Epiroc behöver förmedla var den står till en truck från Sandvik, då kan den skicka en signal till det här övergripande systemet, som i sin tur kan skicka vidare signalen. Det är ett första steg mot att ha en blandad flotta som kan arbeta autonomt tillsammans, säger Morgan Rody. 

Semiautonoma lastare igång

Ett annat viktigt steg mot en automatiserad gruva togs när Epiroc i november 2020 levererade den första automationsfärdiga lastaren till LKAB, en Scooptram ST18. I början av 2021 sattes en andra i arbete och i början 2022 en tredje. 

– Än så länge är maskinerna semiautonoma och operatörerna hanterar dem via fjärrstyrning. De fyller lastarens skopa med hjälp av sina spakar i kontrollrummet. Sedan trycker de på en knapp som får lastaren att åka en förinspelad rutt för att tömma sin skopa. Efter det åker den tillbaka dit där malmen är, berättar Johnny Wahlstedt. Han jobbar som produktspecialist och är en av dem från Epiroc som varit på plats i gruvan under uppstarten. 

LÄS MER: Så automatiserar Roy Hill sin truckflotta med Epiroc och ASI Mining

– Nästa delmål nu är att låta båda maskinerna köra samtidigt, gå omlott i rutten. När vi lyckats med det tar vi oss an utmaningen att få dem att kunna fylla sina skopor själva, så att arbetet kan bli 100 procent autonomt. Det är inte helt lätt eftersom materialet är så oregelbundet, men det kommer vi att lösa, säger han. 

Batteridrivet stort steg framåt

Epiroc har också levererat en Minetruck MT42B, är på gång med att leverera ytterligare en – och har också levererat två batteridrivna Scooptram ST14

– Det blir helt nytt för LKAB att börja köra med batteridrivna fordon. Det kommer att bli en stor skillnad för dem – helt tyst, ingen diesel, inga utsläpp, säger Morgan Rody.

”ATT GÅ FRÅN FÖRBRÄNNINGSMOTORER SOM HAR FINJUSTERATS I 100 ÅR TILL ATT PLÖTSLIGT HA EN HELT NY DRIVLINA – DET ÄR MÄKTIGT”

Johnny Wahlstedt ser fram emot att få börja testa de batteridrivna fordonen i gruvmiljö.  

– Att introducera batterimaskiner är ett riktigt stort tekniksteg som ska bli roligt att vara med om. Att gå från förbränningsmotorer som har finjusterats i 100 år till att plötsligt ha en helt ny drivlina – det är mäktigt. 

Covid en utmaning

På det stora hela har projektet från Epirocs perspektiv gått bra, även om pandemin förstås har ställt till det en hel del. Enligt Niklas Fors var det tufft att plötsligt bara kunna ses online. Inte minst med tanke på att det är ett projekt som går över företagsgränser. Goda relationer och ett stort förtroende företagen emellan är A och O för att samarbetet ska fungera.

– Före covid-19 var vi på plats i Kiruna varje vecka. Vi kunde ha möten direkt om något strulade, allt gick mycket smidigare. Visst har vi lärt oss att jobba tillsammans även på distans nu, men jag tycker ändå att man missar lite av känslan ”vi jobbar tillsammans”. Det ger så mycket mer att träffas på riktigt, säger han. 

Glädjen över att vara en del av ett samarbete som ska forma framtidens gruva är ändå fortfarande stor. 

– För Epiroc är Ny världsstandard för hållbar gruvbrytning ett fantastiskt projekt. Det ger oss möjlighet att testa nya teknologier som syftar till att öka vår produktivitet, minska våra koldioxidavtryck och att vara fossilfria. Något som ligger helt i linje med våra egna mål. Att få jobba med teknologiutveckling på det här sättet … Det går inte att få ett jobb som är mer spännande, utvecklande och roligt än så här! 

Ny standard för hållbar gruvbrytning – det här har hänt 

  • Testgruvan Konsuln har etablerats – där görs tester i verklig gruvmiljö. Konsuln producerar även järnmalm. 
  • Öppningsborren Epiroc Easer L har utvecklats och levererats av Epiroc, målet är att den ska kunna köras autonomt i framtiden. 
  • En Epiroc Minetruck MT42B har levererats, ytterligare en är på ingång. 
  • Epiroc har även levererat tre autonoma Scooptram ST18 som steg för steg har integrerats i gruvarbetet. Även två batteridrivna ST14 har levererats. 
  • Integrations- och samarbetsplattformen LOMI (LKAB Open Mine Integrator) har utvecklats i syfte att kunna låta olika typer av maskiner köra autonomt tillsammans. 
  • Sandvik har gått in som partner i samarbetet, och Volvo har gått ur. 
  • ABB har utvecklat och levererat flera olika lösningar för att bättre kunna visualisera, styra och bevaka allt som händer i gruvan. 

De borrade från en rörlig plattform: ”Skjut inte fast salvan, då får du ett helvete” 

0

Sju signaler ljuder. Det smattrar, sedan smattrar det ännu snabbare. Och därefter följer ett långt sus när berget faller närmare 70 meter ner.

– Man får ståpäls när man hör det där. Det hörs att det går över från longplay till U-tändare, säger Pier Goliats, delägare av Årsta Berg och Bygg, när han visar en video av ett genomslag.

Han arbetsleder ett projekt åt Implenia, som håller i den här etappen, med tekniksprängning för fem ventilationsschakt. Det är en del av arbetet med den nya motorvägsförbindelsen Förbifart Stockholm.

Informera skolan viktigt

Precis intill tunnelbanestationen Johannelund i Västerort i Stockholm pågår arbetet. Pier Goliats hoppar in i bilen och kör ner mot tunnelnedfarten i Vinsta. Det är rökigt efter en tidigare salva, mörkt och skrovligt. Enstaka strålkastare lyser upp.

– Vi har precis skjutit här bredvid tunnelbanan. Det är alltid lite pirrigt när man skjuter av de där salvorna, säger han.

Tunnelbanetrafiken har inte behövt stoppas, däremot har det varit ett precisionsarbete att vrida salvorna rätt – mitt emellan stationen, ett bostadsområde och skolan.

LÄS MER: Västlänken – de borrar 800 hål för en enda salva

– Det första vi gjorde var att besöka skolan och informera om att vi kommer att utföra sprängarbeten i närområdet. För det kan ju vara elever som kommer från krigshärjade områden, som inte mår bra när det börjar sprängas.  

Vi passerar det första stigschaktet, nummer 475. Det är täcksprutat och vita betongstalaktiter har bildats vid hålets kant.

– De ser ut som att vi har raiseborrat, folk tror inte att vi har sprängt, skrattar Pier Goliats.

Omvänd sprängning

Vi fortsätter ner genom en servicetunnel, korsar den norrgående leden och kör i riktning mot Häggvik. Vi möter någon enstaka gruvmaskin. Passerar en stenkross och så är vi framme. Pier Goliats kliver ur bilen och tittar upp i det 70 meter djupa schaktet, stigschakt 473. Inget lock ligger ännu på och vårsolen strilar ner genom det perfekt runda hålet. 

Pier Goliatshar tagit sig an många utmaningar genom åren. Stigschakten i Vinsta är definitivt några av dem. Foto: Kristina Sahlén

De har gjort ett schakt i taget och detta har tagit sju–åtta månader att färdigställa. Borrvagn, grävmaskin, bultar och betongpump har stått på en plattform som väger cirka 20 ton. Mobilkranen som lyfter operatörerna upp och ner väger i sig 220 ton. Pier Goliats förklarar det som en omvänd sprängning. 

– Innan vi börjat så har man kärnborrat alla hål ner till kommande tunneltak, sen har nischen skjutits ut till vårt tunneltak. Därefter har vi borrat med en D-3, dubbla stångmagasin, igenom samtliga hål genom tunneltaket. Sen har vi kompletteringsborrat hål som vi behöver, upp till 55 meters djup. Därefter börjar vi proppa hålen i botten, och sen vi laddar upp till en viss nivå uppifrån. 

Efter det kopplar de ihop salvorna och skjuter. 

– Ofta blir det tre salvor per nivå. När vi har gjort det börjar vi om igen. Samma procedur. Vi laddar upp till en viss nivå, ofta fem–sex meter, sen skjuter vi den nivån igen.

”Det är alltid en risk när man håller på med sprängning, framför allt när vi gör genomslagen eftersom vi står uppe på ett lock när vi skjuter.” 

Går igång på utmaningar

När det är tio meter kvar från ytan blir det lite special och det är det här Pier Goliats gillar allra bäst. Att bli utmanad av de tekniskt riktigt knepiga jobben. 

– Det är alltid en risk när man håller på med sprängning, framför allt när vi gör genomslagen eftersom vi står uppe på ett lock när vi skjuter. 

De gör först en öppning och vidgar den sedan så att den blir lite större. Därefter skjuter de en öppning till men spar cirka två–tre meter till ytan.

– När vi har gjort det får vi skjuta fem salvor i en salva, delladdningar. Då blandar vi tunneltändare med ovanjordständare, det blir helt enkelt väldigt mycket tändare. Det är otroligt komplext, det gäller att vara vaken när man kopplar, dubbla block etcetera. Det får inte bli fel. 

Det är detta han visar film på – när de gör själva genomslaget.

Arbetet pågår vid tunnebanestationen Johannelund i Västerort. Foto: Kristina Sahlén.

– Utmaningarna när man håller på med sådana här jobb är att inte skjuta fast. Vad du än gör, skjut inte fast salvan för då får du ett helvete att städa upp efter dig, säger han.

Backup i varje schakt

Säkerheten går före allt och Pier Goliats planerar med hängslen och livrem. Annars kan han sätta sig och kollegorna i en farlig situation. 

– Är du 20 meter upp och skjuter fast en salva vill du inte gå under och börja rensa där, då finns det risk att du får berget över dig.

Därför har de en backup med två pilothål diagonalt i varje schakt, ifall oturen skulle vara framme och de behöver göra en omskjutning på nivån de jobbar på. 

”Är du 20 meter upp och skjuter fast en salva vill du inte gå under och börja rensa där, då finns det risk att du får berget över dig.”

– Skulle det skita sig så kan man öppna där också och få en chans att rädda produktionen, säger han.

Därefter börjar de gå nedåt cirka fem meter i taget. Det maskinskrotas, handskrotas, tvättas, karteras, sedan kommer första lagret med fiberbetong och sedan borras det för systembult samt eventuellt selektiva bultar som sätts med bricka, kula och mutter.

Måste bli perfekt

När öppningen väl är gjord och schaktet går hela vägen från markytan ner till tunneltaket återstår mycket arbete för att jämna hålet. All betongsprutning gör Årsta Berg och Bygg för hand.

Pier Goliats inspekterar arbetet. Foto: Kristina Sahlén.

– När vi kommit ner till tunneltaket så börjar vi om från toppen med att sätta spioner ända ner. Vi har satt över 2 800 spioner bara i det här schaktet. Det gör vi för att veta hur mycket vi ska spruta, så det inte blir för tjockt på slutet – den sista sprutningen är täcksprutning som är cirka 30 millimeter tjock. Det får inte bli vare sig mer eller mindre, då blir det katastrof! Då kommer de inte ner med maskinen som ska göra den sista liningen. När vi är klara har vi sprutat cirka 1 050 kubik i det här schaktet.   

Plötsligt hör vi ett avlägset muller – någon har skjutit av en salva. Men det är inte Pier Goliats gubbar.

LÄS MER: Skräckdag på jobbet – det regnade huggormar ner för bergväggen!

I schaktet, någon meter från tunneltaket har de även borrat ut en detalj som går som en ring runt hela hålet. Här ska det byggas en krans för att hålla upp ett stort ventilationsrör.

– Vi har slitsborrat runt hela väggen, sen har vi tätsömsborrat ner till slitsfoten. Därefter har vi skjutit den och sen skrotat, sprutat och bultat detaljen. Sådana här jobb är ett rent hantverk. Det går inte att ha robotar som gör det, det är fingertoppskänsla allting.

Inget för komplicerat

I tre år har Pier Goliats och hans medarbetare varit på plats i Vinsta, Skattegårdsvägen och Lunda. Minst fem man är där från 06.30 nästan varje dag. Men nu går arbetet mot sitt slut och han är redan på gång med upphandlingar om nya avancerade projekt. 

Pier Goliats kan inte minnas att han tackat nej till något borr- eller sprängjobb för att det varit för komplicerat. Han ropar på kollegan Mats i rummet intill i byggbaracken där Årsta Berg och Bygg har sitt platskontor.

– Nej, det skulle aldrig hända, hojtar Mats tillbaka.

Sådana här jobb är ett rent hantverk, säger Pier Goliats på Årsta berg och bygg. Foto: Kristina Sahlén

Vad han spetsar in sig på härnäst är fortfarande hemligt. Men Pier Goliats hintar om att det kan vara ytterligare något stort projekt i Stockholm.

– Ensam kan jag inte göra de här jobben. Men det är lätt att göra svåra jobb om man jobbar med bra folk. Jag har fått ihop ett härligt gäng, det är det som gör jobbet så kul. 

Se Pier Goliats egen film från en av sprängningarna.

Fakta ventilationsschakt för Förbifart Stockholm

  • Årsta Berg och Bygg har haft uppdraget åt Implenia vid Förbifart Stockholm att göra fem ventilationsschakt.
  • Schakten är cirka 70 meter djupa från tak till golv, och 10 meter i diameter.
  • För varje stigschakt har de handsprutat mellan 500 och 1 000 kubik sprutbetong och satt cirka 2 800 spioner i varje schakt.
  • De har använt sig av borrvagnarna T15 och D3.
  • Arbetet påbörjades 2019 och avslutas 2022.
  • Projektet Förbifart Stockholm beräknas att vara färdigställt 2030.

29 år och fem riggar: Elias Wärnefjords företag har vuxit snabbt

0

Elias Wärnefjord har på kort tid vuxit snabbt med sitt företag Wärnefjords Bergteknik. För honom är pålitlig och snabb service och en bra relation med leverantörerna en viktig nyckel till framgång. 

– Nu så, nu funkar det! 

Elias Wärnefjord sitter i sin SmartROC T40 och borrar, glad över att vara i gång igen. Ett litet batteriproblem gav sig till känna när han skulle börja jobba efter en stund borta från riggen, men det löste sig snabbt. Han har ett stort uppdrag nu, en rejäl industritomt ska göras i ordning strax utanför Växjö – projektet kommer troligen att pågå under de närmaste två åren. Borriggen han kör, producerad 2020, fungerar som förväntat. Pålitlig och produktiv – så länge Elias ger riggen den omtanke den kräver, förstås. 

Foto: Eddie Andersson

– Att jobba som borrare handlar mycket om att samtidigt som du pressar riggen till max ge den massor av kärlek. Det gäller att hitta harmonin i det där, säger han. 

”Att jobba som borrare handlar mycket om att samtidigt som du pressar riggen till max ge den massor av kärlek. Det gäller att hitta harmonin i det där.”

Han är bara 29 år gammal, men har redan fem egna borriggar i sitt stall. En Commando, en Sandvik och tre Epiroc-riggar. Och förutom en inhyrd kille, Martin Markara, snart tre anställda: Gunnar Axelsson och Hasse Dyberg, två veteraner med mängder av erfarenhet – och så det senaste tillskottet Isabelle Wärnefjord, Elias fru.

LÄS MER: Unga entreprenören Elias : Mitt företag ska växa snabbt, något annat finns inte!

– Hon ska sköta det administrativa, är det tänkt. Det blir perfekt, hon har alltid varit intresserad av den biten – som jag inte tycker är så kul. Det känns fantastiskt att få med henne i båten nu! 

Relationen viktig

Wärnefjords Bergteknik har vuxit snabbt. För snabbt i mångas ögon, berättar Elias. Men än så länge verkar det som att allt rullar på i rätt riktning. Det är mycket tack vare hans medarbetare, men också hans kontakter på Epiroc. 

Foto: Eddie Andersson

– Ett problem i en maskin går alltid att lösa. Men har man inte vettigt folk omkring sig och en bra relation till sin leverantör och serviceorganisationen där kan du ha hur många maskiner du vill på gårdsplanen utan att vara framgångsrik för det. Funkar de inte är det inget värt ändå, säger han. 

För honom handlar god service om att få svar på sina frågor när han ringer. 

– Jag har en relation med mina kontakter på Epiroc. Jag vet att jag kan ringa dem när jag är orolig över något, ställa frågor och be om hjälp. Men bra service kan också vara något så litet och enkelt som när jag skulle beställa en ny givare och min kontakt för reservdelar sa ”beställ två till för att ha extra, för de går ofta sönder”. Sådana råd är guld värda, säger Elias. 

LÄS MER: Så vinner du upphandlingen – veteranens bästa tips

Ansvarsfrågan viktig

Vad gäller reservdelar har Elias Wärnefjord tagit ett principbeslut – att det bara ska sitta delar från Epiroc i hans Epiroc-riggar. 

– Det handlar om flera saker. Dels tidsaspekten: beställer jag från Epiroc vet jag att får dem snabbt, dels att jag bara vill ha delar i mina riggar som jag vet är framtagna och ämnade för just de maskinerna. Visst kan det vara lockande att köpa plagiat för kanske 60 procent av Epirocs nypris. Men då undrar jag vad de dragit in på för att kunna producera delen så billigt. Är det materialet? Vill man vara en del av en nydanande bransch tycker jag inte att man kan kräva att allt ska vara superbilligt. Hur ska då leverantören ha råd att utveckla sina produkter? 

”Visst kan det vara lockande att köpa plagiat för kanske 60 procent av Epirocs nypris. Men då undrar jag vad de dragit in på för att kunna producera delen så billigt. Är det materialet?”

Han testade en gång att köpa en medbringare från ett annat företag. Den var betydligt billigare men gick sönder tidigare än den borde gjort och täppte dessutom ständigt och jämt igen slangarna till oljereturen. 

Foto: Eddie Andersson

– Så i slutänden hade jag lagt ner mer pengar, i form av tid, på att reparera den än vad jag tjänade på att köpa den i stället för en medbringare från Epiroc. Det blev en dyrköpt läxa. 

LÄS MER: Ny standard för borriggar ska ge global säkerhet

En annan aspekt, säger han, är ansvarsfrågan. Har du en maskin full av delar från olika märken blir det svårare att peka ut anledningen till att något gått sönder. 

– Ingen kommer att vilja ta ansvar, bara skylla på varandra. Har du däremot hela borriggssträngen från samma fabrikat kan det inte bli några diskussioner, säger han. 

Bra folk är nyckeln

Även om Elias Wärnefjords och hans medarbetares vardag i mångt och mycket handlar om maskiner är det ändå till slut människorna i arbetsvardagen som gör skillnad för hur bra arbetet går. 

Foto: Eddie Andersson

– När du hittar bra folk – inte de som gör precis som du vill utan att ifrågasätta utan människor som på riktigt är lösningsorienterade och kommer att göra allt de kan för att komma till rätta med problemet – då är det riktigt bra. Det ska gå fort och vara enkelt att få hjälp! Inte något som tar tid och som man måste kämpa för, säger Elias. 

Det här är bra service – enligt Elias Wärnefjord

  • Att servicepersonalen är lösningsorienterad och bryr sig om att komma till rätta med problemet – på riktigt. 
  • När man har en eller flera personliga kontakter hos leverantörerna, och att man kan ringa dem när som helst.
  • Att det är riktigt hög kompetens hos dem som utför servicearbetet. 
  • Service som går snabbt och där mekanikerna alltid jobbar med syftet att maskinen ska stå stilla så lite som möjligt. 
  • Att det är enkelt att få hjälp och att beställa reservdelar. 

Operatören Sandra om jakten på balansen: ”De skickade en ambulans direkt”

0

Hon kallas Häxan. Hon njuter av att kolla på raka, snygga bergväggar och brinner för sitt jobb. Sandra Motin har vuxit in i branschen under det gamla gardet och hon saknar inte skinn på näsan.

Text: Matilda Lann Foto: Kristina Sahlén

Det är en solig morgon i Nacka. Sandra Motin har varit på plats sedan 6.30. I det här vädret trivs hon allra bäst.

– Jag älskar det här jobbet, det är min grej! Man får jobba ute hela dagarna och så får jag en fin solbränna i ansiktet redan i april, säger hon och skrattar.

Sandra motin älskar sitt jobb som operatör. Foto: Kristina Sahlén

Borrkax ligger som ett lager över marken och röda plugg sitter i snygga rader. Sandra håller på och borrar och spränger för grunden till en liten villa. 

I 13 år har hon varit i branschen. Det började egentligen när hon pluggade till anläggningsingenjör på Nackademin och gjorde praktik hos Peab. Där träffade hon ett skönt gäng som arbetade med Norra länken.

– Jag kom i kontakt med spränggänget som jobbade ovan jord, jag tyckte det verkade häftigt. 

Stängde E4:an för att spränga

Ett tydligt minne från den tiden dyker upp. Sandra sitter i baksätet på en polisbil. De har fått lov att stänga E4:an i båda riktningarna i hela tio minuter för att spränga i Norrtullskorsningen. Alla är på spänn, vaktposter står med komradio och rapporterar om eventuella trafikanter som irrat sig innanför avspärrningarna. Allt är lugnt. Dags att trycka av.

Sandra har gått i den hårda skolan, under det gamla gardet bergarbetare – något som gett henne skinn på näsan. Foto: Kristina Sahlén

– Det var många kilo den dagen, det var en enorm sprängning! Och vi klarade det på tio minuter, annars hade vi fått betala vite.

Hon gillar fortfarande när det smäller. Men nu är Sandra i stället på Schaktlaget bergsprängning, ett mindre företag med fem borrvagnar.

– Vi är ett jättetight gäng, det gör att jobbet blir roligt. Vi umgås en del på fritiden också. I helgen var vi och bowlade. Det är avslappnat och vi kan prata om det mesta.

”Man förväntades koka kaffe och så hände det att man fick en smäll på baken. Men det beteendet har jag aldrig accepterat.”

Kör helst ”Häxan”

Den maskin hon helst kör är D3:an, en äldre modell. En rigg hon gillar lite extra eftersom ”den är som det alltid har varit”. Borrvagnen kallas Häxan.

– Den är döpt efter sin förare, jag kallas nämligen Häxan eftersom jag kan vara ganska bestämd på berget.

D3:an Häxan pryds av en smutsig – en gång i tiden rosa – käpphäst fastspänd med ett buntband.

Sandras maskot, en enhörning, blickar ut över berget. Foto: Kristina Sahlén

– Jaså enhörningen? Ja den fick jag av en platschef när vi gjorde ett stort jobb med flera bostäder i Ursvik, det fick bli den nya maskoten.

Attityden förändras i branschen

Även om kollegorna har glimten i ögat när de kallar henne Häxan och Sandra Motin har en familjär relation till sin chef bottnar smeknamnet i att hon genom åren varit tvungen att skaffa sig en hel del skinn på näsan. 

– När jag började var det få tjejer i branschen och jag gick den hårda skolan med den äldre generationen; de kunde vara ganska tuffa och på den tiden fanns inget #metoo.

Sandra Motin lärde sig snabbt att sätta gränser och markera om någon försökte köra med henne.

LÄS MER: Skräckdag på jobbet – ”det regnade huggormar nerför bergsväggen!”

– Man förväntades koka kaffe och så hände det att man fick en smäll på baken. Men det beteendet har jag aldrig accepterat. Så jag har nog lärt mig att vara väldigt tydlig och bestämd.

Nu, mer än ett årtionde senare är det annorlunda. 

Precisionsarbeten är roligast, tycker Sandra. Foto: Kristina Sahlén

– Visst finns det fortfarande en viss byggjargong i branschen, men det är mycket bättre nu. Finns det ett problem kan man oftast vända sig till sin platschef.

Gillar försiktig sprängning

På jobbet tycker hon att det är roligast med precisionsarbeten som försiktig sprängning och spräckning av berg. Det kan vara intill elledningar, fjärrvärmerör, vattenledningar eller glasrutor. 

– Då får man tänka till lite och använda sig av små delladdningar så att ingenting skadas.

Vid elledningar har vi ett tändsystem som kallas för Nonel (utan el) så att man inte orsakar kortslutning eller att elledningen oavsiktligt antänder tändkapslarna, då smäller det!

Fick en stroke

Men även om Sandra Motin älskar sitt jobb kan det ibland bli för stressigt. En lördag för drygt två år sedan efter en intensiv vecka med långa arbetsdagar vaknade hon upp och kunde inte känna sin arm. Den var helt bortdomnad. Först tänkte hon att hon bara sovit på den. Men när resten av vänster sida av kroppen började domna bort ringde hon Vårdguiden. 

– De skickade en ambulans direkt. Då först blev jag rädd. Det blev akuten och en massa prover. Jag hade fått en liten hjärnblödning, en så kallad tia. 

Stressen i kombination med att Sandra Motin har kronisk huvudvärk hade utlöst stroken. Redan en vecka senare var hon ändå tillbaka på arbetsplatsen.

Det är svårt att hitta balansen när man samtidigt vill vara effektiv, säger Sandra. Foto: Kristina Sahlén

– Det är coolt att kroppen kan återhämta sig så fort, och jag är inte så bra på att hålla mig borta från jobbet. Jag kunde inte bära saker så en lärling fick göra det jag inte kunde. I dag försöker jag stressa mindre, men det är svårt, man vill vara effektiv. Det gäller att hitta en balans. 

Går i gång på raka bergväggar

Hon plockar upp sin mobil och visar några foton på bergväggar. På första bilden ser man en bergknalle med granar. Väggen är jämn med raka märken efter sprängningen.

LÄS MER: ”Att jobba med FlexirROC T15 har utvecklat mig som person.”

– Det här är en riktig skrytbild! Där borrade jag en tätsöm på c/c 30 cm, och sprängde väggen med pentylstubin. Det blev så himla snyggt! utbrister hon.

Och det är inte bara de egna bergväggarna Sandra Motin kollar på, hon spanar ständigt efter hur berget ser ut där hon är.

– Det är en liten arbetsskada jag har, att titta efter hur det har blivit där någon sprängt, skrattar hon och säger att det är dags att gå tillbaka till jobbet. 

Fakta Sandra Motin

Ålder: 34 år.

Familj: Crazy catlady, jag bor själv med mina tre lurviga barn.

Bor: I villa på Ingarö, Värmdö.

Jobb: Bergsprängare och borrare på Schaktlaget Bergsprängning.

Intressen: Mina katter, bygga hemma, inredning/finsnickeri, matlagning, musik.

(Dold) talang: Kan snubbla omkull även på platt mark. 

Bästa lärdom från jobbet: Kämpar man så når man dit man vill.

Ligg i, men stressa inte så att du gör dumma misstag, gå efter magkänslan!

Att ha fått gå med det gamla gardet är den största vinsten, att ha fått tips och tricks som är guld värda.

Kuriosa: Kallas även Bergs-kexet (från mountain-cracker) 

Epirocs serviceverkstad i Slagsta utökar – större möjligheter för dig som kund

0

De ökar sin yta och fördubblar sin kapacitet att ta emot borrvagnar. Epirocs serviceverkstad i Slagsta står inför stora förändringar – som har potential att göra rejäl skillnad för dig som servicekund. 

För den som besöker Epirocs serviceverkstad i Slagsta söder om Stockholm gäller det att ha koll på adressen. Förutom en Epiroc-skylt är det inte mycket som avslöjar att det är här som hundratals riggar varje år lagas, kontrolleras och tas om hand av Epirocs tekniker. Men det ska det snart bli ändring på. 

– I stället för att behöva åka runt huset för att komma in i verkstaden ska vi få en entré på framsidan. Där blir det också en butik, och möjlighet att sitta ner och ta en kaffe.

Servicechefen i Slagsta, Emelie Kastell, ser fram emot de utökade möjligheterna.

Epirocs nationella servicechef Jyri Lönnström pekar nöjt runt i den stora lokalen som Epiroc sedan länge delar med Atlas Copco. I takt med att antalet servicekunder ökat har det blivit mer och mer tydligt att Epirocs verkstad behöver bli större – och nu pågår ett omstruktureringsarbete för att göra plats för fler riggar, utbildningslokaler och mycket mer. Förändringarna som väntar är efterlängtade inte bara av Jyri Lönnström utan också av Slagstas servicechef Emelie Kastell. 

”Vi behövde bygga ett engagerat team, som går med lätta steg till jobbet och som tar ansvar! Gör man det, då blir det bra service.”

– Just nu är vi en akutverkstad och många gånger har vi fått tacka nej till eller skjuta på arbeten på grund av platsbrist. Men i och med att vi nu får mer yta kommer vi att dubbla vår kapacitet. Det gör att vi snart kommer att kunna göra planerade renoveringar i mycket större utsträckning än nu. Vi kommer att gå från att vara ”bara” en serviceleverantör till att bli den produktivitetspartner vi vill vara, berättar hon. 

Engagemang är nyckeln

Att fler kunder strömmat till är ett resultat av det arbete Jyri Lönnström drog i gång när han för tre år sedan tillträdde som servicechef i Slagsta. Den roll som Emelie Kastell nu har tagit över. 

Utökningen är ett resultat av det arbete den nationella servicechefen Jyri Lönnström satte igång för tre år sedan.

– Ärligt talat var det en hel del som inte fungerade här. Det var ingen vidare stämning och många slutade. Det märkte självklart våra kunder, vilket ledde till att de hellre gick till någon annan serviceleverantör, säger Jyri Lönnström.

Han insåg snabbt vad som behövde göras. 

LÄS MER: Få ut mer av din maskin – genom att samla data

– Vi behövde bygga ett engagerat team, som går med lätta steg till jobbet och som tar ansvar! Gör man det, då blir det bra service.

Sagt och gjort. En ny strategi skapades och både Jyri och Emelie har jobbat stenhårt på att förändra arbetssättet på verkstaden. 

– Nu har teknikerna direktkontakt med våra kunder. De är engagerade, följer upp att allt fungerar som det ska och har en relation med både riggar och entreprenörer, berättar Jyri Lönnström. 

Målet: att undvika driftstopp

Epiroc har i samband med den nya strategin också utvecklat flera nya tjänster, som alla syftar till att entreprenörerna i största möjliga mån ska undvika driftstopp. Att jobba proaktivt i stället för reaktivt är något alla parter tjänar på. 

– Vår typkund har kanske fyra, fem maskiner. När de skriver avtal med sina beställare förbinder de sig att leverera ett visst antal sprängda kubik per vecka eller månad. Om de inte klarar det, kanske för att en rigg gått sönder, får de ett vite. Det tär såklart hårt på deras marginaler. Plus att det slår över på nästa jobb, som kanske också blir försenat, säger Jyri Lönnström och berättar att ett liknande förändringsarbete som det som nu sker i Slagsta också pågår i verkstäderna i Göteborg och Skellefteå. 

Snart kommer serviceverkstaden i Slagsta kunna göra fler planerade jobb.

– Verkstaden i Göteborg har nyligen flyttat in i nya lokaler och i Skellefteå projekterar vi nu en ny serviceverkstad som ska komma i gång under 2023, säger han. 

Emelie Kastell ser många fördelar med det proaktiva förhållningssättet. 

– Kan våra kunder planera sina driftstopp i stället för att dessa sker akut så sparar de både tid och pengar. Men det gör det också lättare för oss här på verkstaden att planera våra jobb, säger hon. 

Nya tjänster som serviceverkstaden i Slagsta kommer att erbjuda inom kort: 

  • Midlife – Verkstaden kan renovera en äldre rigg som börjar bli lite trött. Välj mellan tre olika nivåer, där den högsta nivån kommer att resultera i en rigg som i princip är i nyskick – för en betydligt mindre peng än vad det kostar att köpa en ny. 
  • EPI Check – En besiktning av riggen i samband med att den kommer in till verkstaden. Epirocs tekniker sammanställer allt de bedömer behöver åtgärdas och kategoriserar därefter de olika punkterna efter hur akuta de är. På det sättet får kunden en tydlig handlingsplan att ta ställning till.
  • KIM RoC – Varje slitagedel i en rigg har en beräknad livslängd. Med tjänsten KIM RoC har Epiroc koll på när varje slitdel behöver bytas, och gör sedan detta byte i samma veva som service ändå ska göras på riggen. Ett sätt att få mer valuta för servicepengarna. Kunden slipper betala för att en tekniker åker ut till riggen flera gånger. 
  • Bridge Units – Verkstaden har numera två riggar till uthyrning för de kunder som plötsligt står utan rigg på grund av haveri eller planerat driftstopp. Epiroc kommer också att erbjuda utbildade borroperatörer. 
  • Re Use – Verkstaden i Slagsta har ett eget oljereningsverk där använd olja kan renas till 33 procent av värdet av ny olja. Miljövänligt och ekonomiskt. 

”Det känns fel att säga att jag är chef över dem som kan jobbet bättre än jag”

0

Banken trodde inte på idén att en 26-åring skulle ta över det anrika bergsprängningsföretaget Hammarö Bergsprängning. Men efter flera övertalningsförsök träffade Kent Granrud rätt bankman och fick byta riggen mot skrivbordet. Möt chefen som helst låter medarbetarna bestämma, och hämtar alla sina reservdelar i Örebro.

Text: Kajsa Carlsson Foto: Linn Malmén

Det är ekande tomt i de två servicehallarna på Hammarö Bergsprängning. På gårdsplanen på Hammarö, en knapp mil från Karlstad, står en ensam Flexiroc T30 i snömodden.

– Det är så det ska vara, maskinerna är ute på jobb och oftast är jag ensam här i lokalerna, säger företagets vd Kent Granrud.

Det där med vd är inte någon titel han använder särskilt ofta. Att kalla sig chef är inte heller självklart för 35-åringen som tog över företaget, inklusive kollegorna som lärt upp honom, för fem år sedan.  

– Det känns fel att säga att jag är chef över dem som kan jobbet bättre än jag. Jag samråder hellre med kollegorna än berättar vad de ska göra, säger han. 

Kent Granrud samråder hellre med än bestämmer över vad hans anställda ska göra. Foto: Linn Malmén

Inte självklart att ta över

Kent Granrud var bara 26 år när han fick frågan av sin arbetsgivare om han inte ville ta över företaget. Redan då började han med att rådfråga kollegorna, skulle de stanna kvar om han tog över? Svaret blev ja, men det var ändå ingen självklarhet att tacka ja till erbjudandet. Företagandet hade aldrig varit något mål för Kent, som hade tänkt sig att bli gympalärare eller polis och hamnade i borr- och sprängbranschen av en slump i väntan på att kunna söka till polisutbildningen. 

”Det känns fel att säga att jag är chef över dem som kan jobbet bättre än jag.”

– Jag grubblade ett tag, och fattade att det skulle bli en lång resa. Företaget sköttes lite slentrianmässigt då, både maskinparken och lokalerna var eftersatta, säger Kent Granrud.

Och så var det den där detaljen med pengar. Bank efter bank sa nej till idén att låna ut pengar så att 26-åringen kunde ta över verksamheten. Det var motigt, och inte förrän han var 29 och gjorde ett sista försök blev det napp. 

Nu sitter han på kontoret, där det bara är en gammal trälåda från ”Nitroglycerin Aktiebolaget Gyttorp” som skvallrar om vad det är för slags företag han driver. Dagarna fylls av telefonsamtal, pappersarbete, planering och mycket bilåkande för att kolla läget vid pågående och kommande projekt. 

– Jag inbillade mig att man kunde fixa papperen halva veckan och vara i fält halva. Men det gick inte alls, det blev kontor rätt och slätt. 

LÄS MER: Unga entreprenören Elias: ”Mitt företag ska växa! Något annat finns inte!”

Alla tar ansvar

Hammarö Bergsprängning är främst verksamma i Värmland, det blir smidigast rent logistiskt. Företaget spränger i alla sektioner, från stora projekt sombergtäkter, vägar och köpcenter till mindre uppdrag hos privatpersoner. Med fem riggar från Epiroc i maskinparken kan Kent och hans medarbetare vara mångsidiga, och operatörerna kan dela upp jobben utifrån vilken rigg och arbetssituation som passar dem bäst. De som gillar att vara i väg längre bort på stora arbetsplatser kör de stora riggarna, medan de som tycker om att byta projekt och miljö lite oftare kör T15 och T30.

Han tänkte egentligen bli polis eller gymnastiklärare, så helt självklart att ta över var det inte, berättar Kent Granrud. Foto: Linn Malmén

– Det är en stor fördel att alla tar eget ansvar för ”sin” maskin, servar och underhåller förebyggande utöver det som grabbarna på Epiroc gör. Det underlättar mycket, säger Kent Granrud.

”Epiroc har koll på oss, de vet vilka vi är när vi ringer, vilka maskiner vi pratar om och vilka killarna är som jobbar här.”

Att alla gör sitt, drar åt samma håll och tar ansvar är något han återkommer till ofta. Det är nyckeln till att allt flyter på. Det där flytet är också anledningen till att Hammarö Bergsprängning blivit riktiga stammisar hos Epiroc. Inte bara vad gäller maskinerna, bolaget vänder sig dit för reservdelar och service också.

– Vi har hela konceptet. Epiroc har koll på oss, de vet vilka vi är när vi ringer, vilka maskiner vi pratar om och vilka killarna är som jobbar här. Det underlättar avsevärt, tänk alla mejl och telefonsamtal man kan skära ner på. Det är en stor anledning till att vi har gula maskiner här ute på gården.

Kan lita på maskinerna och reservdelarna

Det har inte alltid sett ut så, behovet av en maskin som kan svänga tvärs larv fick företaget att söka sig till en konkurrent för att se vad de kunde erbjuda. Men det föll på servicen och bemötandet, och efter flera försök att få hjälp med den röda maskinen såldes den.

Kent Granrud är nöjd med Epirocs reservdelar och service. Foto: Linn Malmén

– Jag har testat både äldre och helt nya maskiner, just för att jag gillar den svängbara delen. Men vi får inte den hjälp vi behöver. Det är enkelt att köpa in nya maskiner, men de ska ju fortsätta att gå och får man ingen hjälp från bolaget blir det helt omöjligt.

LÄS MER: Sex säkra sätt att sänka dina borrkostnader

Att lagret och serviceteknikerna finns centralt, i Örebro, är en annan stor fördel, menar Kent Granrud och jämför med andra bolag som har sina lager på annat håll i Europa och att beställa reservdelar från Kina. Rent ekonomiskt menar han att det lönar sig att köpa reservdelarna från Epiroc, eftersom han då kan lita på att maskinerna funkar, att tidsplanen kommer att hålla och att kollegorna och kunderna slipper bli frustrerade.

– Reservdelen i sig kanske blir billigare. Men du vet inte när den kommer och du vet inte vilken kvalitet den har. Har den fel kvalitet när man väl fått den kanske det påverkar det som sitter runt om negativt. 

Hellre bibehålla än växa

Efter fem år vid rodret tycker Kent Granrud att han och medarbetarna fått Hammarö bergsprängning ungefär dit han tänkt sig. Lokalerna är upprustade och maskinerna utbytta, han säger att det känns som om de har styrt skutan rätt igen. Målet nu är att bibehålla nivån, snarare än att växa för fort. Även här spelar det nära samarbetet med personalen in. 

– Möjligheterna i branschen är oändliga, men blir det för stort för fort växer man ur dojorna så att det blir krångligt i stället. Då blir det svårt att hålla ihop den här gruppen där vi pratar med varandra konstant. Då finns det utrymme för folk som inte vill åt samma håll, och då blir det inte lika familjärt som nu.

Fakta Kent Granrud och Hammarö Bergsprängning

Anställda: 10

Maskinpark: En SmartROC T40, en FlexiROC T35, två FlexiROC T30 och en FlexiROC T15

Kents favoritmaskin: T30-riggarna. De är så mångfacetterade och går att ha till mycket, allt från småprojekt hos privatpersoner till industritomter. De har ganska bra kapacitet på djup också. 

Ålder: 35

Familj: Fru och fyra barn

Bäst med jobbet: Miljöombytet, ingen dag är den andra lik, och ett jävligt kul jobb!

Bästa lärdom: Har du inte haft sönder något i sprängbranschen så har du inte sprängt. Jag har gjort alla de fel som andra pratar om, det personalen fasar för ska hända har jag redan prövat, på gott och ont.

Få ut mer av din maskin – genom att samla data

Genom att mäta hur din borrigg mår och går kan du som entreprenör lättare se vad som kan bli bättre. Epirocs Johnny Wahlstedt förklarar hur. 

Text: Matilda Lann

Med programvaran Certiq från Epiroc kan du jämföra maskiner och mäta borrtimmar, motortimmar, borrhastighet, borrsjunk och mycket mer. Du kan också se om något är fel.

– Det finns oerhört mycket du kan ta del av i systemet, man får använda den lilla klick man har nytta av, ungefär som internet – du läser det du är intresserad av, säger Johnny Wahlstedt, produktspecialist, Nätverk och automation, Epiroc. 

Tekniken finns redan där, alla nyare maskiner är uppkopplade mot Certiq och informationen visas i en display. Information och produktionsdata skickas till en modul med ett inbyggt SIM-kort som skickar datan vidare.

– Informationen dyker sen upp i Certiqportalen och du loggar in och klickar på din maskin för att se den.

För en borroperatör handlar det framför allt om att utföra själva jobbet att borra i berget. Att planera kommande jobb och service av maskinen sköter ofta någon annan. För planering spelar informationen en viktig roll. Certiq visar borrmeter, borrsjunk, motortimmar och även larm på maskinen – denna data underlättar för den som ska planera nya jobb. 

– Du ser om något larm kommer och går på maskinen, det kan indikera att något inte är som det ska, detsamma gäller borrhastigheten. Certiq sparar gammal data så det går att jämföra produktionen med till exempel föregående månad och år.

Lätt att felsöka

Om maskinen läcker olja varnar systemet och om motorn går för varm går det också att följa upp. En tekniker kan lätt gå in i programmet för att hjälpa dig att komma till rätta med problem som uppstår.

”Certiq sparar gammal data så det går att jämföra produktionen med till exempel föregående månad och år.”

– Det kan vara att nödstoppen slår till titt som tätt, då kan det vara glapp i något kablage. Det kan också vara rena användarfel från operatören som upptäcks.

Används främst inom gruvindustrin

Hittills är det främst större bolag inom gruvnäringen som nyttjar tekniken – men även andra typer av borrföretag skulle kunna utnyttja den. Cirka 350 maskiner i Sverige och Danmark är uppkopplade mot Certiq.

– Under jord, där det är lite större maskinparker, går det att göra mycket produktionsstatistik där man jämför maskiner och visualiserar i staplar och diagram. Du kan också få ut statistiken i en Excelfil som innehåller bara just det du har valt: borrmeter, position, dieselförbrukning eller vad du nu är intresserad av, säger Johnny Wahlstedt.

Genom att följa upp digitalt finns mycket tid att spara.

– Historiskt har någon suttit och ringt runt till operatörer och manuellt matat in det i Excel. Det blir lite av viskleken över förfarandet, alltid blir det någon miss. Nu kan du bara klicka dig in, se informationen och glömma den, för att sen kunna gå in och kolla igen om du behöver.

Ni ser gärna att företag även utanför gruvsektorn börjar använda Certiq mer, varför det?
– Data samlas in av Epiroc och på sikt kan man förbättra hela produkten genom att fokusera på att åtgärda brister på maskiner, säger Johnny Wahlstedt.

5 fördelar med att mäta prestationen på din rigg

  • Du kan lätt hålla reda på antal motor- och borrtimmar, borrhastighet, dieselförbrukning med mera.
  • Det går smidigt att planera för underhåll. Lägg in en trigger och systemet kommer att upplysa om när det är dags för service av olika delar av maskinen.
  • Det är enkelt att felsöka. Du kan se om problemet har kommit plötsligt eller om det är något som legat och larmat en tid. Systemet loggar all aktivitet.
  • Det går att planera jobbet och på så vis effektivisera, få ner stopptider och inte ändra positioner i onödan.
  • Det är lättare att fakturera löpande när du direkt ser antal borrmeter. Är du till exempel på upphandlad entreprenad och fakturerar borrmeter per dag är det en fördel att kunna veta exakt.

Nya borrkronorna Epsilon2 och Omega S – så ska de hålla riktigt länge

0

Hur kan Epiroc bidra till mindre miljöpåverkan? Bland annat genom att tillverka riktigt hållbara borrkronor. Här är den smarta designen bakom nya Epsilon2 och Omega S. 

Att tillverkningen av borrkronor sliter på miljön är ingen hemlighet – bara att de är gjorda av stål sätter ett rejält klimatavtryck. Men ju mer slitstarka borrkronor vi producerar, desto mindre blir slitaget på vår jord och vårt klimat. Därför är det för Epirocs ingenjörer högsta prioritet att skapa produkter som håller så länge det bara är möjligt.

– Vi strävar alltid efter tre saker i vårt arbete: att våra produkter är så miljövänliga det går, att de är kostnadseffektiva och att de har den absolut bästa prestandan, säger Vignesh Kumar som är ansvarig för forskning och utveckling av rotationsborrkronor inom Epirocs division för Tools and Engineering i Indien. 

Kartläggning visade vägen

Vignesh Kumar och hans team har arbetat med att ta fram ett nytt sortiment av roterande rullborrkronor: Epsilon2 och Omega S. Medan Epsilon2 är en utveckling av föregångaren Epsilon har Omega S en helt ny design. 

– Vad gäller Omegan gjorde vi en kartläggning av vad våra konkurrenter erbjöd och såg att vi helt saknade en produkttyp i vårt sortiment, säger Vignesh Kumar och förklarar att Omegan är en hybrid mellan en luftlagerborrkrona och en borrkrona med förseglade lager. 

”När de förseglade lagren har slitits ner kommer den att i stället fungera som en luftlagerborrkrona”

Den lämpar sig bäst för borrning i medelhårda till hårda, blöta och brutna bergformationer och vi har designat den så att den börjar som en krona med förseglade lager, men förvandlas sedan till en luftlagerborrkrona. 

– Den har en smart design som gör att när de förseglade lagren är nedslitna kommer den att i stället fungera som en luftlagerborrkrona, där luften kyler ned borrkronan. Det ger den en betydligt längre livslängd, säger Vignesh Kumar. 

Sil håller borrkronan ren

Något som skiljer Omega S-kronan från liknande produkter på marknaden är att den för 9 7/8 tums borrkronor och större har en sil inbyggd. Den fungerar som ett filter som håller kronan ren, något som också minskar slitaget. I de tester som gjorts, på många olika ställen och i olika material, har kronan alltid hållit minst 30 procent längre än standardvarianter av luftlagerborrkronor. 

LÄS MER: Epiroc lanserar Boomer M20 – världens första ortdrivningsrigg med intern hydraulik

Även den andra nya borrkronan, Epsilon2, har lång livslängd. Och där är resultaten ännu mer slående. 

– Den har visat sig hålla minst 60 procent längre än den tidigare generationen. Ibland uppemot 100 procent, säger Vignesh Kumar. 

Idén till den kom när ingenjörerna tittade på vad som vanligtvis hade gått fel när den tidigare generationen Epsilon gått sönder. 

– Genom att kartlägga det kunde vi systematiskt komma fram till vad vi skulle förbättra, säger Vignesh Kumar. 

En sak som kunde bli bättre var borrkronans bäring, eftersom blir sämre genom korrosion. Efter mängder av experiment lyckades ingenjörsteamet hitta ett sätt att separera vattnet från luften inuti borrkronan. 

– I Epsilon2 separerar vi 95 procent av vattnet som kommer in från luften. Det gör att det blir mycket mindre rost och att kronan håller längre. 

Ökad produktion en del av hållbarheten

Något annat som Epirocs ingenjörer behövde förbättra var luftdistributionen i borrkronan. Luften gick tidigare inte runt i hela kronan, vilket gjorde den het – och slitaget ökade. Nu cirkulerar luften bättre, vilket håller borrkronan kyld. 

– Det tredje vi gjort är att se till att det bortborrade materialet blir bättre bortspolat. Nu är hålen renare, vilket ökar effektiviteten vid borrningen med mer än 30 procent, säger Vignesh Kumar. 

Borrkronan är hjärtat av varje gruvoperation. Hur bra borrningen är avgör hur bra sprängningen blir. Ju mer förutsägbara borrkronorna är, desto bättre kommer gruvorna att kunna planera sin produktion. Vignesh Kumar och hans team är stolta över de nya borrkronorna, inte minst för att de går helt i linje med Epirocs vision. 

– Vi pratar om ”Dare to think new” inom Epiroc. Att alltid sträva efter att bli bättre på vad vi gör och hitta sätt att öka våra kunders produktion – vilket i sig är en viktig del av en ökad hållbarhet.