Att köpa en borrvagn är en stor affär, kanske en av livet största för en liten entreprenör. Vad behöver man veta innan man ens börjar tänka på att starta eget, hur går processen att köpa en ny borrvagn till och hur mycket pengar handlar det om, egentligen? Det här, och mycket mer, får du svar på i Borrmästarpodden!
Köpa borrvagn – hur går det till egentligen?
Du har bestämt dig för att slå till på en ny borrigg – härligt! Men vad behöver du veta innan du skriver under köpeavtalet, vilka tillval är vettiga för just dig och vad kräver banken för att du ska få lån? Borrmästare Stefan Löfdahl reder ut.
Av Johanna Paues
– Det första du ska fundera på är förstås vad maskinen ska användas till. Vilka typer av jobb är det som väntar? Ska du borra stora hål eller små? Ska du vara i tunnlar, eller på en bergtäkt?
Stefan Löfdahl har under många år jobbat som Epirocs borrmästare, med uppdraget att att ge råd till borrare med Epiroc-maskiner om hur de ska borra så optimalt som möjligt. Men han är också en erfaren säljare av borriggar, och har bra koll på hur processen att köpa en ny borrvagn går till.
– Det är ju ingen liten procedur, utan en stor affär där du som entreprenör behöver ha mycket klart för dig innan du slår till. Dessutom är det ofta är mycket känslor och nerver med i processen också, säger han.
Tydlig affärsplan viktigt
När du har klart för dig vilken typ av borrvagn du behöver är det dags att skriva en affärsplan. Detta för att banken ska få en tydlig bild av hur din verksamhet kommer att fungera och se ut.
”Det är ju ingen liten procedur. Att köpa en ny rigg är en stor affär där du som entreprenör behöver ha mycket klart för dig innan du slår till.”
– Din idé med ditt företag, helt enkelt. Och här är det ju viktigt att vara så tydlig som möjligt så att det ska bli enklare för handläggaren att få överblick över verksamhetens ekonomi och vad du har för planer framåt, säger Stefan Löfdahl.
Kort sagt gäller det att få banken att förstå vad du håller på med.
– Kan du hitta referenspersoner som kan gå i god för dig är ju det toppen, fortsätter han.
Att få lån är nämligen inte så enkelt alla gånger. Många banker har dålig koll på branschen och tycker att det känns osäkert att låna ut så mycket pengar som en borrigg ändå kostar.
”Ju tydligare och mer detaljerad du kan vara i din affärsplan, desto bättre.”
– Ju tydligare och ju mer detaljerad du kan vara i din affärsplan, desto bättre. Kanske kan du till och med få ett papper från en presumtiv kund där hen intygar att hen gärna skulle anlita dig om det fanns möjlighet, säger Stefan Löfdahl.
Dags att välja tillval
Många som ligger i startgroparna i sitt entreprenörskap väljer att köpa en begagnad maskin till att börja med, men väljer du en helt ny handlar det om en investering på minst två miljoner, beroende på vilken maskin du ska köpa och vilka tillval du vill ha. Ju större och ju mer avancerad maskin och ju fler tillval, desto mer pengar handlar det om.
Läs mer: Entreprenören tipsar – så lyckas du med ditt bergföretag
– Även om det är ett tillval, så skulle jag säga att ett hålvnavigeringssystem är standard idag. Även ett ljuddämpningskit är vanligt att vilja ha, och ett hepa-filter så att det blir ett övertryck i hytten och det inte kommer in så mycket damm. Även extrabelysning är bra att välja till här uppe i Norden, det blir mörkt tidigt om dagarna här på vintern, säger Stefan Löfdahl.
Många av tillvalen går att lägga till i efterhand, men för att man säkert ska veta att man har täckning för kostnaderna är det bra att ha tänkt efter före.
”Alla tillval du gör ska generera mer pengar.”
– På det stora hela ska alla tillval du gör generera mer pengar för dig. Då är de vettiga, resonerar Stefan Löfdahl.
Undantagen, fortsätter han, skulle kunna vara de tillval som mer är till för borrarens komfort, även om de kan vara nog så viktiga.
– Som matlådevärmaren! Den är bra, säger han.
Riggen byggs ihop
När maskinen är beställd byggs den ihop på fabriken i Örebro. Station för station sätts de olika delarna på plats. Allt som allt tar det inte längre tid än ett par veckor innan riggen är färdig, från det första skruvdraget till att den är helt redo för borrning.
– Men eftersom det tar tid att få in alla delar och vi dessutom har en backlog på tidigare maskiner som beställts så måste våra kunder tyvärr vänta i några månader, säger Stefan Löfdahl.
Läs mer: De smarta funktionerna många missar
När riggen väl är levererad och i gång finns alltid Epirocs kontakter till hands om något skulle vara knepigt, eller om någon del av riggen inte håller måttet.
– Man har alltid en garanti som gäller ett år, eller för de första 2000 motortimmarna. Men då måste det förstås vara något som är fel på riggen. Det får inte handla om vanliga slitskador eller något annat som orsakats av borraren. Men på det stora hela finns vi ju där som partner även efter att riggen levererats, säger Stefan Löfdahl.
5 steg till ny borrigg
- Fundera över vad du ska ha riggen till, vilka typer av uppdrag handlar det om?
- Gör en affärsplan. Ju tydligare, desto bättre, så att du hjälper banken att känna sig trygg med att våga låna ut till dig.
- Tänk igenom vilka tillval du behöver. Det här gör du tillsammans med en säljare från Epiroc och tumregeln är att tillvalen ska löna sig för dig.
- En säljare från Epiroc lägger en order – nu börjar din rigg att byggas på fabriken i Örebro.
- Efter att riggen har testats grundligt är det dags för leverans! Tillsammans med servicetekniker gör du som borrare en uppstart av riggen, där den ställs in för att passa din borrning så bra som möjligt.
Cementbrist i Sverige – så nära krisen var vi
Tiotusentals arbetslösa och flera år försenade infrastrukturprojekt. Två år har gått sedan Heidelberg Materials Cement Sverige, dåvarande Cementa, tillfälligt fick stänga ner sin produktion och debatten rasade om huruvida de skulle få starta upp igen eller ej. Hur nära en cementkris var vi, och är krisen avvärjd nu?
Text: Johanna Paues Darlington
Klockan elva på kvällen den 1 november 2021 satte sig Cementas gruvchef i sin bil för att genom mörkret köra till täkten i Slite. Under sommaren hade det blivit klart att Cementas ansökan om nytt bryttillstånd för de närmaste 20 åren blivit avvisad i Mark- och miljööverdomstolen, och nu var tiden ute. Innan klockan slog midnatt skulle pumparna som pumpar ut vatten ur täkten sluta arbeta, så att vattnet sakta skulle börja sippra in och fylla den.
– Det var ganska dramatiskt. Eftersom det var helg och det bara var pumparna som gick, blev det väldigt symboliskt allihop, berättar Matilda Hoffstedt, fabrikschef på Heidelberg Materials, tidigare Cementa, i Slite på Gotland.
Under sjutton dagar efter att pumparna stängts av stod produktionen helt still. Ingen visste vad som skulle hända imorgon, i nästa vecka. Vad som skulle hända om Cementas kunder inte längre skulle ha tillgång till det cementfabriken producerade.
”Det var ganska dramatiskt. Eftersom det var helg och det bara var pumparna som gick, så blev det väldigt symboliskt allihop.”
– Vi visste att vi kunde leverera våra produkter fram till december 2021, men sedan hade de tagit slut. Jag tror att många av våra medarbetare under de här veckorna förstod vilket viktigt jobb de har när det stod klart att flera hundra tusen människor skulle drabbas om vår produktion inte kom igång igen. Och som det så ofta blir när det är kris skapades det ett slags kitt mellan oss som jobbar här. Det blev en stämning av att ”nu löser vi det här tillsammans”, säger Matilda Hoffstedt.
Total omställning i hela samhället
Heidelberg Materials Cement Sveriges fabrik i Slite är Sveriges största tillverkningsenhet för byggmaterial och står för omkring tre fjärdedelar av all cement som används i landet. Anledningen till att deras ansökan om ett tjugoårigt tillstånd för att få fortsätta bryta kalk i Slite inte godkändes var, enligt Mark- och miljööverdomstolen, brister i deras miljökonsekvensbeskrivning. Särskilt när det handlade om hur deras brytning påverkar grundvattnet på Gotland. Under de dramatiska veckorna när Cementas produktion låg nere, och även inför beslutet om det fyraåriga bryggtillståndet, pågick en intensiv debatt i medierna om huruvida Cementa borde få förlängt tillstånd eller ej. Förutom påverkan på sin omgivning är fabriken en stor utsläppare av koldioxid och många inom naturrörelsen hade helst sett att produktionen hade avslutats helt.
”Vi visste att vi kunde leverera våra produkter fram till december 2021, men sedan hade de tagit slut.”
– Jag tror inte att allmänheten generellt förstod vilken total omställning av hela Sverige som samhälle ett stopp hade inneburit, säger Jan Johansson, ordförande för BEF, Bergsprängningsentreprenörernas förening.
– Hade det blivit stopp hade de flesta infrastrukturprojekt som pågår stannat av helt och hållet. Fabriker, byggen av broar, sjukhus, allt hade blivit lamslaget. Och eftersom de allra flesta byggen innehåller någon form av bergarbete hade vår bransch förstås blivit väldigt påverkad, säger han.
Enligt en konsekvensanalys av Byggföretagen riskerade 160 000 arbetstillfällen att försvinna under 2023 om produktionen inte fått fortsätta.
– Flera andra stora utredningar, bland annat av SGU, Sverige geologiska undersökning, visade att det skulle vara direkt samhällsfarligt att stoppa produktionen. Även gruvindustrin skulle ha påverkats med tanke på hur sammanflätad deras produktion är med det övriga samhället. LKAB hade inte kunnat fortsätta sin flyttning av Kiruna, till exempel, fortsätter Jan Johansson och säger i samma veva att även om det fanns en oro i branschen innan Cementa fick till nya tillstånd tror han att de flesta räknade med att det skulle lösa sig.
– Bara politikerna kom till insikt. Det skulle inte vara hållbart att lägga ner, konsekvenserna för Sverige skulle bli för stora, säger han.
Måste värderas utifrån samhällsnytta
För att undvika en akut kris gav regeringen Cementa ett tillfälligt tillstånd på ett år att bryta den tillståndsgivna kalksten som fanns kvar i det tidigare tillståndet.
”Jag tror inte att allmänheten generellt förstod vilken totalt omställning av hela Sverige som samhälle ett stopp hade inneburit.”
– Det gav oss ett andrum så att vi kunde göra en ny ansökan, ett ”bryggtillstånd” på fyra år som i sin tur skulle ge oss tid att förbereda en ny ansökan för ett långsiktigt tillstånd, säger Matilda Hoffstedt.
Att det är ett enormt problem att cementproduktion släpper ut så stora mängder koldioxid, och att gruvindustrin i stort påverkar närliggande naturmiljöer, är hon den första att hålla med om.
– Vårt sätt att leva har ett pris. Är det värt det? Det är en fråga vi alla måste ställa oss. Det ingrepp vi gör på naturen måste värderas utifrån vad vi får för samhällsnytta av det vi gör. Med tanke på att vi bygger hela Sverige utifrån våra täkter här i Slite fyller vår produktion ett mycket viktigt syfte. Hon fortsätter:
– Det finns också aspekter kring beredskap och att Sverige är nära självförsörjande vad gäller ett av våra viktigaste byggmaterial. Verksamheten i Slite är numera en del av totalförsvarets civila del. Men produktionen måste självklart ske så hållbart och med så begränsad påverkan som möjligt.
Ny ansökan på gång
Två år har gått sedan totalstoppet, ett år sedan de fick sitt bryggtillstånd. Under hösten kommer Matilda Hoffstedt och hennes kollegor i Slite att lämna in en ny ansökan om tillstånd, om ett längre bryttillstånd.
– Det har tagit tid att färdigställa ansökan eftersom vi behövt vänta in sommaren för att kunna göra fler undersökningar och tester. Vi har gjort injekteringar i berggrunden och ytterligare kunnat styrka att de metoder vi använder fungerar och är hållbara. Vi har lyssnat på våra myndigheter, analyserat varje inspel och bemött det, värderat och försökt besvara alla frågor som kan tänkas uppkomma, säger hon.
Hon är optimistisk, men inser samtidigt att det kommer att krävas hårt arbete och fokus för att de ska få de tillstånd som behövs och för att Heidelberg Materials ska nå sitt mål: Att fabriken i Slite blir en av världens första cementfabriker som producerar cement med nettonoll koldioxidutsläpp redan år 2030. Med hjälp av koldioxidinfångning, så kallad CCS, dimensioneras nu den nya fabriken för att fånga in upp emot 1,8 miljoner ton fossil och biogen koldioxid årligen. Det motsvarar idag 4 procent av Sveriges utsläpp. Att CCS-anläggningen kommer på plats är därför, enligt Heidelberg Materials, en viktig pusselbit för att Sverige ska nå sina klimatmål.
LÄS MER: Så ska Epiroc nå klimatmålen
– Att vi får ett långsiktigt bryttillstånd av kalkstenen, som är råvaran i vår produktion, är en förutsättning för att vi ska kunna göra klimatomställningen. Vårt mål är att fabriken ska bli en kolsänka i framtiden. Det i sin tur är en förutsättning för att svensk bygg- och anläggningssektor ska kunna bygga med cement och betong utan klimatavtryck i framtiden.
Fakta Heidelberg Materials Cement Sverige
– Heidelberg Materials producerar cement i två fabriker, Slitefabriken på Gotland och Skövdefabriken. Slitefabriken tillverkar omkring tre fjärdedelar och Skövdefabriken tillverkar omkring en fjärdedel av den cement som används i Sverige.
– Verksamheten i Slite har idag tillstånd att bryta kalksten fram till 2026, efter det behövs ett nytt tillstånd.
– Heidelberg Materials förbereder nu för att skicka in en ansökan i höst om ett längre bryttillstånd i Slite.
– De förbereder parallellt en ansökan om ett nytt fabrikstillstånd för att kunna ställa om Slitefabriken. Ansökan omfattar om- och tillbyggnad av den befintliga fabriken och hamnen, med en anläggning för avskiljning av koldioxid. Denna ska sedan transporteras bort och permanent lagras i berggrunden, där den så småningom återgår till att var bunden i berg igen (CCS – Carbon Capture and Storage). Ansökan om ett nytt fabriks- och anläggningstillstånd kommer lämnas in under våren 2024.
Avsnitt 27: Jobba borta – raka vägen till skilsmässa?
Väldigt många borrare jobbar borta från familjen under veckorna. Vad innebär det egentligen för privatlivet, hur påverkar det barnen och relationen till partnern? Vi pratar med borraren Robson som legat borta I veckorna under stora delar av sitt yrkesliv – vilka tips har han att ge till unga i branschen som funderar över hur det ska gå med familjelivet? Är jobbet verkligen värt de uppoffringar som det faktiskt innebär?
Familj + livet på berget = sant?
Om det finns något som många i bergbranschen har gemensamt, så är det att man ligger borta under veckorna. Har man familj, går det naturligtvis ut över relationen. Men, det behöver inte vara negativt.
Av Anna-Maria Stawreberg
För många i bergbranschen börjar arbetsveckan redan på söndagskvällen, eller möjligtvis i ottan på måndagen, med att man säger hej då till familjen och drar i väg på jobb på annan ort.
Väl framme vid täkten eller gruvan väntar långa arbetsdagar, med tidiga morgnar och sena kvällar i husvagnen eller på hotellet innan det är dags att åka hem till familjen på torsdagskvällen.
För många blir det en livsstil, och något som man lär sig leva med. Något naturligt som man kanske inte ens reflekterar över i förlängningen. Och för vissa kan det kanske till och med vara skönt att ligga borta, och en guldkant att komma hem till familjen lagom till helgen.
Vanligt med slitningar
Det innebär naturligtvis också att man lägger över ett stort ansvar på partnern, som förväntas sköta både hem och barn, om det finns såna med i bilden.
För många kan det innebära slitningar i förhållandet, eftersom man inte delar vardagen tillsammans, och kanske blir det till och med som att man lever två parallella liv.
”För många blir det en livsstil, och något som man lär sig leva med.”
Just de här slitningarna var något som vi lade märke till när vi ringde runt för att göra researchen till den här artikeln. Det visade sig nämligen att väldigt många av dem vi talade med separerat från sina partners. Orsaken? Att det i längden kan vara svårt att leva i ett förhållande när den ena ligger borta under veckorna.
En av dem som levt det här livet, är 64-åriga Robert Nilsson, eller Robson som han kallas. Han har varit i branschen i 48 år och legat borta närmare 30 år. Idag är barnen vuxna, men han minns ändå hur det var.
Exakt hur Robsons schema varit upplagt under småbarnsåren varierade. Vissa perioder var han borta sju dagar och hemma sju dagar. Andra perioder jobbade han borta måndag till torsdag och var hemma över helgen. Oavsett vilket var det frun som fick ta det huvudsakliga ansvaret för de fyra barnen.
– Kanske finns det en uppfattning om att det är den som jobbar borta som får dra det tyngsta lasset. I själva verket så är det ju så att det är den som sköter skutan på hemmaplan som jobbar hårdast, säger Robson.
Även Robson har noterat att många i bergsbranschen separerar, något som han tror kan bero på just detta.
Kommer med paketet
Jobbet går kanske inte att göra något åt. Jobbar man som borrare eller sprängare kommer det liksom med paketet att man tillbringar långa perioder hemifrån. Men bara det faktum att man då och då påminner sig själv om vilket hjältedåd partnern på hemmaplan utför genom att hålla ställningarna, kan faktiskt hjälpa.
Och om man också visar sin partner att man är medveten om vilket hästjobb han eller hon utför, har man gjort ännu mer för att ta hand om förhållandet.
”Det finns en uppfattning om att det är den som jobbar borta som får dra det tyngsta lasset. I själva verket så är det ju så att det är den som sköter skutan på hemmaplan som jobbar hårdast.”
Men det finns mer saker att göra. Relationsforskaren John Gottman har under ett stort antal år forskat på vad det är som gör att vissa förhållanden håller, och andra inte. Hans slutsatser publicerade han i bästsäljaren, 7 gyllene regler för en kärleksrelation, en bok som översatts till en rad olika språk.
Den dåliga nyheten för alla i bergbranschen är att John Gottman menar att det är i vardagen som magin inträffar. Det blir ju kruxigt, om man alltså inte har en vardag ihop.
Den goda nyheten är att det finns faktorer som är ännu viktigare än att tillbringa vardagen ihop. Nämligen att kompromissa, visa varandra omtanke och vara nyfiken på varandras vardag.
Och tack vare den teknik som finns idag går det faktiskt ganska lätt att hålla sig uppdaterade kring varandras vardag, även om den inte tillbringas tillsammans, IRL.
Fakta: John Gottmans 7 gyllene regler
Första regeln: Lär känna varandra igen – och igen
Om du vet vad din partner tycker om saker och ting innerst inne, så kan du jobba på förhållandet, genom små saker här och där.
Gör: Visa att ni är intresserade av varandra. Ställ frågor, var nyfiken. Visa att ni är nyfikna på varandras känslor och tillvaro.
Andra regeln: Visa ömhet och respekt
Att gräla ofta behöver inte vara negativt för ett förhållande. Inte så länge man också visar ömhet och att man respekterar varandra.
Gör: Visa att ni är stolta över varandra. Gläds åt din partners framgång. Prata om härliga gemensamma minnen.
Tredje regeln: Bjud in varandra och sök bekräftelse
Det är i vardagen det händer. Även om ni inte tillbringar vardagen ihop, försök prata i telefon, chatta eller träffas via Facetime en stund varje dag. Att prata om småsaker med varandra stärker nämligen förhållandets grunder.
Gör: Koppla upp er till Zoom, Teams eller Whatsapp och prata om dagen som gått. Skvallra sedan om grannarna och ni är hemma.
Fjärde regeln: Fatta beslut ihop
Att leva tillsammans innebär att ni är ett team. Och som team fattar man viktiga beslut tillsammans.
Gör: Stäm av med din partner innan du fattar nästa viktiga beslut. Lyssna på hans eller hennes åsikter, och välj sedan om du vill ta till dig dem eller inte. Kanske går det att kompromissa?
Femte regeln: Lös de problem som går att lösa
Ni är två individer med två viljor och olika erfarenheter i bagaget. Fokusera på det som går att lösa iställetoch försök kompromissa om det som inte går att lösa.
Gör: Öva på att lyssna intresserat på varandra, utan att avbryta. Fundera på om det ligger något i vad den andra säger?
Sjätte regeln: Lär er acceptans
Att acceptera dödlägen när de inträffar är svårt. Men vissa saker går inte att ändra på. Det är bara att slösa på energi i onödan.
Gör: Sträva efter att förstå varför din partner reagerar som han eller hon gör. Kan ni tillsammans hitta ett sätt att förhålla er till dödläget genom att kompromissa?
Sjunde regeln: Hitta vi-känslan
Genom att försöka hitta en gemensam familje- eller parkultur där ni tillsammans hittat några kärnvärden blir ert förhållande stabilare.
Gör: Lista vad som är viktigt för er som familj och som par och vad som krävs för att öka känslan av samhörighet.
Ny satsning för att hitta servicetekniker
Ett års betald utbildning och därefter en framtid inom ett minst sagt varierande yrke.
Det erbjuder Epiroc i jakten på nya, hungriga servicetekniker.
Av Anna-Maria Stawreberg
Att det behövs fler servicetekniker är ett faktum. Och istället för att sitta och vänta på att de ska dyka upp, har nu Epiroc tagit saken i egna händer. Satsningen är Epirocs initiativ och för att rekrytera rätt kandidater till programmet har man tagit Manpower till hjälp. Epiroc Academy är ett traineeprogram som riktar sig till teknikintresserade över hela Sverige.
– Den som söker behöver inte ha några förkunskaper. Det räcker att han eller hon är intresserad av teknik och maskiner, säger Elin Rydberg, academy leader på Epiroc.
Under den ettåriga utbildningen varvas teori och praktik. Teorin genomförs under totalt 15 veckor utslaget på ett år i Örebro. Den 29 veckor långa praktikperioden utförs på Epirocs servicecenter eller servicelokaler ute hos kunderna i Gällivare, Landvetter, Kiruna, Skellefteå, Stockholm eller Zinkgruvan.
Praktiska inslag
Utbildningen inleds med en teoriomgång i Örebro för att traineen ska få de grundläggande kunskaperna som krävs för att kunna ta del av praktiken.
”Varje trainee tilldelas en mentor. Mentorn spelar en viktig roll i traineens utveckling och genom att guida traineerna genom arbetsprocesser och ge tydliga instruktioner skapas en smidig övergång till arbetsplatsen.”
– Därefter varvas teori- och praktikperioderna, men också under teoriperioderna kommer vi att ha många praktiska inslag, säger Elin Rydberg.
Exempel på de teoretiska inslagen är verktyg och dragmoment, hydraulik, elsäkerhet, kommunikation, administration och rapportering kopplat till servicearbete och analytisk felsökning. Under teorin får deltagarna också köra i simulator och ta del av Epiroc-specifik kunskap.
– Varje trainee tilldelas en mentor. Mentorn spelar en viktig roll i traineens utveckling och genom att guida traineerna genom arbetsprocesser och ge tydliga instruktioner skapas en smidig övergång till arbetsplatsen, förklarar Elin Rydberg.
Varje trainee kommer att tilldelas en primär arbetsplats på orterna ovan, men traineen kommer även att resa till andra arbetsplatser enligt ett individuellt schema.
Viktigt med nyfikenhet och motivation
– Vi har sju platser och ansökningsperioden varar den 4 september – 15 oktober. Det vi tittar mest på är nyfikenhet och motivation, och betygen är alltså inte det som väger tyngst, säger Elin Rydberg.
De enda kraven är att den som söker har körkort, och alltså är över 18 år. I övrigt är det fritt fram att ansöka.
”Det vi tittar mest på är nyfikenhet och motivation, och betygen är alltså inte det som väger tyngst.”
– Men vi ser gärna att den som söker är analytisk, har förmåga att ta ansvar och att personen i fråga är social och ser fram emot mötena med våra kunder, konstaterar Elin Rydberg.
LYSSNA: Serviceteknikerns sanningar
De som antas till utbildningen kommer att erbjudas 75 procent av minimilönen, 16 883 kronor i månaden, enligt 2023 års avtal.
Efter utbildningsåret kommer det finnas stora möjligheter för fast anställning, säger Elin Rydberg.
– Det här traineeprogrammet är en otrolig dörröppnare för att komma in på Epiroc, som ju är ett stort företag, både i Sverige och internationellt.
En win-win
För att arbetsmöjligheterna är goda, råder ingen tvekan om. Servicetekniker är ett bristyrke och det har länge varit svårt att hitta personer med rätt kompetens. Att dra igång den här utbildningen blir därför en ”win-win”, där Epiroc hoppas hitta rätt kompetens, och där maskinintresserade personer över hela Sverige i sin tur hittar in i ett omväxlande och spännande yrke.
– Det är därför Epiroc nu tar steget in i utbildningsvärlden och erbjuder det här programmet. Visionen är naturligtvis att det här blir ett startskott för fler utbildningar inom Akademin Epiroc Sweden, säger Elin Rydberg, som tillsammans med Henrik Lundström arbetat ett år med att ta fram utbildningsprogrammet.
LÄS MER Borraren Linus: ”Jag gillar att nöta meter”
Henrik Lundström, som jobbat med teknisk service och internutbildningar på Epiroc under många år, ser fram emot att dra igång.
– Det här är en klockren satsning. Nu gäller det bara att komma ut med budskapet så att vi når de som verkligen är intresserade.
Också han ser en ljus framtid för dem som deltar i utbildningen.
– Vi kommer alltid att behöva folk som lagar våra maskiner och det innebär ju att det alltid kommer att finnas jobb.
Den som genomgår utbildningen, som börjar den 8 januari 2024, kommer att uppnå servicetekniker nivå 1. Och Henrik Lundström har höga förhoppningar.
– Absolut. Min förhoppning är att vi, genom den här satsningen, ska kunna spruta ut tekniker.
LÄS MER: Epiroc Academy Tekniker Trainee
Borraren Linus: ”Jag gillar att nöta meter”
Borraren Linus Olsson Spets är i princip uppvuxen i bergsbranschen. Och även om pappa bergsprängaren, Jan Erik ”Neck” Olsson gjorde sitt för att locka in honom var det intresset för maskiner som avgjorde.
Av Anna-Maria Stawreberg
Foto Anna Hållams
Linus Olsson Spets sitter i en täkt utanför Jönköping och borrar. Här inne i hytten till sin T35 har han det skönt och bekvämt. Han tillbringar dagarna med att lyssna på poddar och fundera.
– När jag jobbar så sitter jag i riggen och nöter meter. Jag vill jobba fokuserat, och gillar att ha långa arbetsdagar, säger Linus.
Och långa arbetsdagar, det har han. Klockan ringer redan halv fem på morgonen i hotellrummet där han för tillfället befinner sig, och vid femtiden försöker han vara på plats i riggen. Nöter meter efter meter, ända tills sju, åttatiden på kvällen då han stänger av för dagen och gör kväll.
Gillar maskiner
Han är 28 år, och har redan hunnit med ett gediget arbetsliv.
– Jag kommer från en entreprenörsfamilj och har både släktingar som har lastbilsåkeri och grävmaskinsentreprenad.
Eftersom Linus var intresserad av maskiner och fordon redan som liten grabb, började han sommarjobba tidigt. Han började som spadgubbe och insåg att han faktiskt älskar att arbeta.
– Min pappa var bergsprängare, och hade jobbat 30 år i Norge. När han frågade om jag ville prova jobbade jag med honom ett antal år. Det var pappa som lärde mig, även om han numera är servicetekniker.
LYSSNA: Borrmästarpodden: Serviceteknikerns sanningar
Linus kände direkt att bergsbranschen passade honom, och här har han blivit kvar. Hans första maskin var en Flexiroc D3, numera T30, och det var kärlek vid första ögonkastet.
– Den maskinen kan jag rekommendera alla nybörjare att börja borra med. Du kan ha den till princip allt, och den är liten och smidig, säger Linus.
Var i verkstaden första veckan
Han fick en bra start i branschen. Den första veckan tillbringade han i verkstaden, där han fick lära sig allt om maskinerna han skulle köra.
– Kunskaperna jag fick då, har jag verkligen haft nytta av. Varje vecka, på torsdagen innan jag ställer av riggen, går jag igenom den. Jag spolar av den, putsar, känner på bultarna, oljar in och fyller på vätskor.
För Linus är det en självklar del av jobbet, ett sätt att avsluta arbetsveckan på. Framför allt vet han att han sparar in både tid och pengar genom att hålla efter den maskin han för tillfället kör.
”VARJE TORSDAG INNAN JAG STÄLLER AV RIGGEN, GÅR JAG IGENOM DEN. JAG SPOLAR AV DEN, PUTSAR, KÄNNER PÅ BULTARNA, OLJAR IN DEN OCH FYLLER PÅ VÄTSKOR.”
Och det har blivit många maskiner genom åren. På frågan om vilka maskiner han kört börjar han rabbla:
– Jag har kört T15, T30, T35 och T40…
Från folkrace till T35
På jobbet får han alltså sitt lystmäte tillgodosett när det kommer till maskiner. Men för Linus räcker inte det. Även fritiden ägnar han åt olika maskiner.
– Jag började köra folkrace redan när jag var 15. Älskade adrenalinet, folket och gemenskapen. Idag kör jag fyrhjuling och cross. För mig har det blivit ett sätt att också hålla igång kroppen, eftersom jag sitter stilla så mycket på dagarna.
Där hemma i Sunne väntar familjen, Linus sambo, de två bonusbarnen och en treårig dotter. Att det inte blir särskilt mycket vila på helgerna säger sig självt. Linus skrattar lite.
– Nej, det stämmer väl. Därför är det väl inte helt fel att bo borta under veckorna … Även om jag självklart längtar efter familjen när jag inte är tillsammans med dem.
I sommar har Linus visserligen haft semester, men inte några fem veckor i rad. Ganska snart började nämligen suget efter att få arbeta dyka upp.
Gled ut över kanten
Det längsta han varit hemma, avslöjar han, är sex veckor. Men då handlade det inte om någon semester utan om något betydligt värre och något som kunde ha gått riktigt illa.
– Jag körde en T30 och stod där på berget i Norge när jag plötsligt började glida. Jag fick inte stopp, utan gled över kanten, landade snett och bröt foten.
Men bara för att Linus brutit foten innebar det inte att han stängde av maskinen och åkte hem. Istället linkade han runt och fortsatte jobba, tills smärtorna var så svåra att han insåg att han var tvungen att söka läkarhjälp.
– Det slutade med att jag gipsades och fick köra hem från Norge med benet i gips. Sen gick jag hemma i sex veckor. Till slut klättrade jag på nästan på väggarna.
”JAG KÖRDE EN T30 NÄR JAG PLÖTSLIGT BÖRJADE GLIDA NERFÖR BERGET.”
I efterhand är Linus tacksam över att olyckan slutade med bara en bruten fot. För risken att även maskinen skulle börja glida fanns naturligtvis.
– Det har fått mig att tänka om. Det gäller till exempel att alltid ha fräscha larver och om det är halt, då slänger jag numera borrkax över berget för att maskinen och jag inte ska glida.
Fakta Linus Olsson Spets:
Ålder: 28 år
Bor: I Sunne
Familj: Sambo, två bonusbarn och treårig dotter.
Arbetar: Som borrare på Solid Rockstar AB.
Bästa lärdom: Lyssna på andra borrare. Du lär dig alltid något, oavsett om det är en person som är ny i branschen eller någon som varit med länge.
Sån är jag på jobbet: Jag gillar kundkontakten och strävar alltid mot att få nöjda kunder. Även om jag jobbar fokuserat om dagarna i riggen, tycker jag om de här kundmötena.
Explosivhundar: Hittar dolorna i rekordfart
Att dolor är en risk med att jobba i täkter och gruvor är väl känt. Vilken tur då att Krut, Sniff, Pi och de andra medarbetarna på Explosivhund står redo att rycka in.
Av Anna-Maria Stawreberg
Foto Camilla Lindqvist
På en stor grusplan, strax utanför Enköping, står Anton Brammefors och Per-Johan Vidéns vita bussar parkerade. Hundskallen hörs lång väg.
De sju hundarna som jobbar på Explosivhund har haft semester. Nu är de taggade på att äntligen – äntligen – få sätta igång och jobba igen.
– De hundar som vi jobbar med älskar sitt arbete. För dem är arbetet lika stor belöning som den godbit de får när de har utfört sin arbetsuppgift, säger Anton Brammefors, samtidigt som han gör i ordning träningsområdet.
Åldern har ingen betydelse
Han och kollegan Per-Johan ställer ut orange plastkoner och lägger ut långa, ceriserosa rep på grusplanen. Därefter fyller Per-Johan en spruta med ett doftpreparat som de själva tagit fram. Ämnet, som har samma doftmolekyler som sprängmedel, sprutar han ner i sanden på olika ställen på grusplanen. Därefter är det dags att valla av området för att göra det lite svårare för hunden under träningstillfället.
I fem år har de drivit företaget Explosivhund. Numera arbetar både de själva och hundarna heltid med att söka rätt på dolor på arbetsplatser över hela Sverige.
– Det är vanligt att det ligger rester av sprängmedel i tunnlar eller täkter där det har sprängts tidigare. Det är där vi kommer in med våra hundar, förklarar Anton.
”Det äldsta vi har hittat var en odetonerad dynamitgubbe från 1954, men vi är naturligtvis ute på områden där det ligger nyare sprängämnen också.”
Exakt hur gamla sprängmedel som glöms kvar efter ett avslutat sprängarbete varierar kraftigt. Oavsett vilket räknar Anton och Per-Johan med att deras hundar kommer att kunna söka upp dem och markera.
– Det äldsta vi har hittat var en odetonerad dynamitgubbe från 1954, men vi är naturligtvis ute på områden där det ligger nyare sprängämnen också. Det tidigaste vi har gått in är ett dygn efter det att en salva har sprängts, säger Per-Johan.
För hundarna spelar det egentligen ingen roll om det är ett färskt eller ett gammalt material som de ska söka upp, även om doftbilden varierar beroende på hur länge fynden legat och om det ligger djupt nere i marken eller ej.
Markerar genom att sätta sig
Anton öppnar bussen och hundskallen ökar i intensitet. Här finns en uppsjö av arbetssugna fyrfota medarbetare. Först ut är border collietiken Pi, som får på sig sitt tjänstetäcke, något som kan jämföras med arbetsuniform.
Anton har redan kontrollerat vindriktningen och nu får Pi börja arbeta. Sakta och koncentrerat tar hon sig fram mellan de rosa linorna, som är till för att Per-Johan och Anton ska kunna hålla koll på exakt vilken del av området som har sökts av. När en korridor är avsökt, flyttas linorna metodiskt så att hela området till slut är säkrat.
”Gemensamt för alla hundarna är att det egentligen är själva arbetet som är belöningen.”
Plötsligt börjar Pis svans vifta ännu mer intensivt än tidigare. Att hon fått korn på något är tydligt, och för att visa sin husse markerar hon exakt plats genom att sätta sig och stirra blint på honom.
Per-Johan märker ut med sprayfärg var hon har markerat, och därefter är det jaktlabradoren Sniffs tur att ge sig ut i sökområdet.
Även Sniff hittar snabbt den plats där sprängmedlet finns och markerar genom att sätta sig och vänta på belöningen som han vet finns i husse Per-Johans ficka.
– Hur vi belönar våra olika hundar varierar. För en del hundar är det en stunds kel som är det viktigaste. För andra är det en godbit eller lite lek. Men gemensamt för alla hundarna är att det egentligen är själva arbetet som är belöningen, förklarar Anton.
Stabila nerver ett krav
De flesta hundar tycker om att arbeta, men för att en hund ska passa som explosivhund är det, förutom arbetsvilja, uthållighet, samarbetsförmåga och en stabil mentalitet som krävs.
– Många gånger arbetar vi ju i täkter och på andra arbetsplatser där det finns många högljudda maskiner och det händer också ofta att hundarna behöver arbeta på underlag som vissa hundar inte vågar gå på, säger Per-Johan.
När Per-Johan och Anton börjar träna upp en hund för att den så småningom ska bli explosivhund, gäller det att leka in kunskaperna. Arbetet måste kännas både roligt och motiverande för att hunden ska kunna leverera.
– Det är viktigt att motivationen alltid finns där, och därför måste hunden alltid hitta något och känna att den lyckats med sitt uppdrag. Det innebär att vi ibland själva lägger ut material och låter hunden avsluta genom att hitta det, säger Anton.
Att träna upp en explosivhund tar mellan tre och nio månader, och ofta börjar träningen redan när hundarna är valpar.
Under arbetsdagen jobbar de sju hundarna i korta skift om tio minuter en kvart, eftersom de snabbt blir trötta och behöver vila. Annat är det för Anton och Per-Johan, som ofta arbetar uppemot tio timmar i sträck.
– Jo, det blir långa arbetsdagar. Och många gånger har vi även restid, vi har ju hela Sverige som arbetsplats, konstaterar Anton.
Trångt i hotellrummen
Det innebär också en rad övernattningar i hotellrum i olika städer, och det händer att hotellreceptionisten blir förvånad när Anton och Per-Johan kommer med alla sina hundar i släptåg.
– Tack och lov har nästan alla hotell i Sverige vissa rum man kan boka om man har med sig hund. Annars hade det blivit jobbigt. Men en gång har jag faktiskt blivit stoppad, eftersom receptionisten tyckte att jag hade för många hundar för att vi bara skulle bo i ett rum, säger Per-Johan och skrattar.
Än väntar fem av de sju hundarna på att få jobba. Och att de är arbetssugna går det inte att ta miste på.
Nästa vecka väntar ett tunnelarbete i Stockholm. Det är uppenbart att gänget i bussarna ser fram emot detta och längtar efter att det ska bli måndag.
Livet på berget från solstolen
Att slappna av och njuta av andras äventyr kan vara ett äventyr det också. Därför har vi valt ut ett antal kulturella upplevelser i form av film, poddar, dokumentärer och böcker som alla har med berg och gruvor att göra.
Så varsågod. Luta dig tillbaka och njut!
Av Anna-Maria Stawreberg
Över och under jord i bokform
Expedition Kanchenjunga
Författare: Michelle Paver
En spöklik historia om en expedition i Himalaya 1935, där en grupp ska bestiga Kanchenjunga, världens tredje högsta berg.
Ingen har tidigare lyckats och när huvudpersonen Stephen Pearce ger sig iväg med de andra, följer de spåren av den tidigare gruppen, där fem män miste livet.
Otroligt högt och extremt djupt
Författare: Annelie Pompe
Vill du leva mer äventyrligt? Då kan äventyraren Annelie Pompes bok vara den lilla sparken i baken som du behöver. Vill du fortsätta leva bekvämt, luta dig då tillbaka i solstolen och njut av Annelie Pompes berättelse om hur hon utmanar sina gränser som bergklättrare – trots att hon är höjdrädd.
När bergen kallar
Författare: Renata Chlumska
Hon är den första svenska kvinnan som bestigit Mount Everest och hon har genomfört Seven Summits, där hon alltså bestigit de högsta bergen på våra sju kontinenter.
Renata Chlumska är visserligen bergtagen, men tar sig an utmaningarna med en stor dos förnuft, försiktighet och förberedelse.
Över och under jord i lurarna
Dödsolyckan på K
Sommaren 2008 ger sig 24 klättrare iväg för att bestiga K2, världens näst högsta berg. Men något går fel, och elva av klättrarna dör.
Lyssna: https://poddtoppen.se/podcast/308339623/p3-dokumentar/dodsolyckan-pa-k2
Fångad i den vattenfyllda gruvan
En dokumentär om hur dykaren Jonas Pavletic, som i många år dykt i Sala Silvergruva, plötsligt fastnar 50 meter under ytan.
Lyssna: https://poddtoppen.se/podcast/308491377/p4-dokumentar/fangad-i-den-vattenfyllda-gruvan
Det stora tunnelraset och kärleken
1965 rasar en tunnel i centrala Stockholm. Elektrikern Sören Jansson och ingenjören Kjell Nilsson blir instängda 40 meter under jord. Ett intensivt räddningsarbete tar sin början. Ett räddningsarbete som följs av hela Sverige.
Men bakom kulisserna pågår även en romantisk historia, som ska komma att bli rikskänd.
Lyssna: https://sverigesradio.se/avsnitt/det-stora-tunnelraset-och-karleken
Över och under jord på skärmen
Grottdramat i Thailand
Det började som en spännande utflykt ner i ett thailändsk grottsystem med fotbollslaget i juni 2018. Men ett ösregn ändrade förutsättningarna totalt. I mer än tre veckor satt tolv unga fotbollsspelare och deras tränare instängda i den thailändska grottan Tham Luang, samtidigt som grottan långsamt fylldes med vatten.
Hela världen följde dramat. Att få ut fotbollslaget var nämligen förenat med livsfara.
Nu har Netflix gjort en dokumentär om historien.
Netflix
Grottdramat i Thailand
Northface
En 1 800 meter lodrätt vägg avskräcker inte de två vännerna Toni och Andi. De ska besegra berget, och ta sig upp för Eigers nordsida i Bernalperna 1936.
SF Anytime
Northface
The Summit
I augusti 2008 ger sig 24 klättrare av för att bestiga K2. Två dygn senare är elva av dem döda.
Viaplay
The Summit
Bergtagen eller bara betagen? Våra bästa tips för en bergsäker sommar!
– Här är sommaräventyren för dig
Sommaren är räddad! För efter att ha slagit våra kloka huvuden ihop har vi hittat en lång rad upplevelser över och under jord. Historia, kultur, äventyr, naturupplevelser med ett gemensamt: resmålen är skräddarsydda för dig som älskar berg.
Av Anna-Maria Stawreberg
4 äventyr under jord
Tuna Hästbergs Gruva, Borlänge
Här bröts järnmalm redan under 1600-talet och brytningen pågick fram till 1968, då gruvan lades ner. Idag kan du uppleva helt andra saker gruvan.
Antingen kan du välja en traditionell vandring, eller göra något mer annorlunda som att boka äventyrsturen där både klättring och linbana ingår, eller varför inte den 3,5 timmar långa bastuupplevelsen, där du förutom bastu får njuta av kalla bad och en ostbricka?
Läs mer: https://www.adventuremine.se/upplevelser/
Falu Gruva, Falun
Här pratar vi historia på riktigt. I Falu koppargruva började man nämligen, enligt Wikipedia, arbeta så tidigt som 700 år efter Kristus. Gruvan lades ner 1992 och är sedan 2001 ett världsarv.
Du kan besöka Falu Gruva på många sätt. Här finns nämligen både museum och arrangerade gruvturer. För den historieintresserade, eller den som vill ta ett helhetsgrepp om hur det vara att leva som gruvarbetarfamilj går det också att hälsa på hos en fiktiv gruvarbetarfamilj.
Läs mer: https://www.falugruva.se/om-oss/
LKAB Visitor Center, Kiruna
Besök världens största underjordiska järnmalmsgruva med både förarlösa tåg och fjärrstyrda maskiner. Här, i den 20 000 kvadratmeter stora besöksanläggningen, kan du och ditt sällskap ta del av både museum och framtidshistoria.
Läs mer: https://kirunalapland.se/aktiviteter/lkabs-visitor-centre/
Sala silvergruva, Sala
En gruva där verksamhet pågått sedan 1400-talet och fram till 1962 då gruvan lades ner. Sommartid genomförs visningar av gruvlivet med autentiskt klädda guider, och besökaren får uppleva allt från hur det var att leva direktörsliv ovanjord till hur gruvarbetarfamiljerna levde.
Läs mer: https://www.salasilvergruva.se/oppna-hus-och-levande/
3 berg att njuta av
Skuleberget, Höga kusten
Här finns tre vägar upp, Grottstigen, Södra bergsstigen och Östra bergsstigen och alla tre kräver hyfsat god kondition. Det finns också fyra klätterleder för dig som klättrar.
För dig som är mer bekväm av sig finns en linbana.
Oavsett vilken väg du väljer finns en belöning på toppen i form av fantastisk utsikt och kaffestuga.
Stora stenbrottet, Götene, Kinnekulle
Med smeknamnet Lilla Grand Canyon har Stora stenbrottet på Kinnekulle stora skor att fylla. Men faktum är att smeknamnet håller vad det lovar. Här, i det 40 meter djupa stenbrottet där kalksten tidigare brutits, finns numera en liten fiskesjö och utsikten är fantastisk.
Halle och hunneberg, Västra Götaland
Här får du uppleva ett berg som vilar på en urbergsplatta av gnejs, där nästa lager består av alunskiffer och orsten och med ett sista lager av diabas.
För bergsentusiasten är Kungajaktsmuseets bergsutställning ett måste och för dig som tycker om att vandra väntar fantastiska naturupplevelser, med eller utan guide.
Kulturupplevelser
Sweden Rock
Onsdag den 5 juni – lördag den 8 juni kan Sveriges alla rockälskare få sitt lystmäte tillgodosett när musikfestivalen Sweden Rock drar igång i Sölvesborg.
I år kommer bland annat storband som Megadeth, Bruce Dickinson, Alice Cooper och The Hives
Dalhalla
Vem kunde väl tro att det gamla kalkbrottet, som tidigare hette Draggängarna utanför Rättvik i Dalarna, skulle bli en utomhusarena som lockar tusentals människor?
Men kalkbrottet, där brytningen lades ner 1990, är en fantastisk miljö för kulturupplevelser av olika slag.
I sommar kan du njuta av ZZ Top, Hooja, Tomas Ledin och Gene Simmons Band, för att bara nämna några.
Skottvångs gruva
Skottvångs malmgruva i Mariefred har anor från 1500-talet och används idag till betydligt lättsammare aktiviteter.
Här blandas genrer och presenteras både lokala förmågor och välrenommerade utsocknes artister.
Bada i blå laguner
Uskavi kalkbrott i Bergslagen strax norr om Nora är en väl bevarad hemlighet för den som vill bada i grönskimrande elva meter djupt vatten.
Blå lagunen i Fleringe, Gotland har lockat turister i åratal. Gott om folk, och allra mest besökare mellan klockan 10 och 14. Vill du bada ensam ska du alltså välja en annan tidpunkt. Turen till Gotland kombineras med fördel av ett besök vid någon av öns alla raukar!
Grönhögen på södra Öland ger direkt en känsla av att befinna sig utomlands. Du väljer själv om du ska vara djärv och hoppa från klipporna eller ta dig i via den lilla stranden. Oavsett vilket väntar en härlig upplevelse.
Ge din rigg lite kärlek – det lönar sig i längden
Hur mycket omsorg ger du din trognaste arbetskamrat? Kanske skulle du lyssna lite mer på den. Smörja in den då och då. Ge den lite kärlek helt enkelt.
För med några enkla knep får du din rigg att orka längre.
Av Anna-Maria Stawreberg
Vi träffar dem kanske inte så ofta. Kanske vill vi inte ens träffa dem. Ändå är de en förutsättning för att livet på berget ska rulla på som det ska.
Vi pratar så klart om serviceteknikerna. En yrkesgrupp som ofta jobbar på i det fördolda och som ser till att all världens borrare, bultare, skutknackare och sprängare ska kunna sköta sitt jobb.
Enkla åtgärder
Linus Palmquist, som är servicetekniker på Epiroc, är en av dem som åker ut och felsöker och servar ovanjordsriggar. Ibland går det att lösa problemen på plats, men det händer också att riggen behöver tas in på verkstad.
Oavsett vilket har problemet ofta pågått lite för länge när Linus Palmquist och hans kolleger får rycka in.
LÄS MER: Borrarnas vanligaste frågor om SmartROC T40
– Om alla var lite mer engagerade i sina riggar skulle många problem kunna undvikas, säger Linus.
För enligt Linus finns det en rad enkla åtgärder som förlänger livslängden betydligt på ovanjordsriggen. Kan man få in de rutinerna i sin arbetsdag minskar man risken markant för oplanerade arbetsstopp. Och det bästa är att det faktiskt inte tar särskilt många minuter.
”Om alla var lite mer engagerade i sina riggar skulle många problem kunna undvikas.”
Tricket är att få in det som en regelbunden rutin. Något man gör av bara farten innan riggen stängs av för dagen.
– Detta är naturligtvis något som alla skulle tjäna på. Man undviker kostsamma reparationer, och man slipper oplanerade stopp i produktionen, säger Linus.
Lika viktig del av jobbet som allt annat
Det är precis som med allt annat. Genom att underhålla sin rigg och ta hand om den orkar den jobba lite till. Men ändå är det vanligt att man låter problemen pågå alldeles för länge. Ignorerar missljud, ställer in riggen när arbetsdagen är slut, tänker att ”någon annan” får fixa problemet.
Istället för att ta ansvar för att maskinen fungerar som den ska, jagar man meter och jobbar på, alldeles för länge.
För det är lätt att glömma att ansvar för maskinen är en precis lika viktig del av jobbet som allt annat.
LÄS MER: Så håller du T15 i toppskick
– Många gånger räcker det med ett par minuters underhåll om dagen för att man ska kunna öka chanserna att få den att hålla i längden, säger Linus.
Ett av de enklaste tipsen som man bör få in som rutin är att regelbundet skölja av sin maskin innan man ställer in den för dagen. Det går fort. Samtidigt får du en överblick när du under tiden som du spolar av riggen snabbt kan gå igenom den visuellt. Ser allt ut som det ska? Har den fått några synliga skador under arbetsdagen?
”Många gånger räcker det med ett par minuters underhåll om dagen.”
– En annan åtgärd som man själv kan utföra är att skruva fast delar som sitter lösa och att fetta in maskinen en eller ett par gånger i veckan.
Viktigt lära känna riggen
Linus viktigaste råd är att lära känna sin rigg. För känner man sin rigg vet man också hur den brukar bete sig och hur den ska låta. Och om den börjar bete sig på ett annorlunda sätt än vanligt, om den börjar låta på ett annat sätt, då är det inte något man ska ignorera.
Då är det dags att ta sig en ordentlig titt på maskinen, och är det inte något som går att åtgärda själv, ringa serviceteknikern.
– Många gånger är mitt arbete lite som ett detektivarbete, där jag jobbar enligt uteslutningsmetoden. För att jag ska kunna göra ett så bra jobb som möjligt vill jag gärna prata med borraren som kör maskinen, säger Linus.
För som servicetekniker börjar arbetet redan där, med det första telefonsamtalet. Det händer också att problemet faktiskt går att lösa på det sättet, genom telefonen.
”För att jag ska kunna göra ett så bra jobb som möjligt vill jag gärna prata med borraren som kör maskinen.”
– Vid planerade reparationer får jag ofta maskinen på fredagen, när de flesta ändå är lediga. Då kan jag förhoppningsvis åtgärda problemet så att riggen kan vara igång igen på måndagen.
Linus konstaterar att hela branschen skulle tjäna på att riggarna fick lite mer daglig omsorg. Att de där minuterna det tar av den totala arbetsdagen med största sannolikhet tjänas in med råge.
– På så sätt kan vår arbetsinsats till stor del handla om att bara byta ut slitna produktionsdelar när det ändå dags för service. Och i den mån vi behöver utföra reparationer kan det planeras in till fredagarna, då maskinen ändå står.
Avsnitt 26: Serviceteknikerns sanningar: Detta måste borrare tänka mer på
Handen på hjärtat, hur mycket kärlek ger du till riggen du borrar med? Kollar du upp vad det där missljudet beror på, trots att du är trött och sliten efter dagens arbete – eller låter du det vara ännu en dag? Serviceteknikern Linus Palmquist ser ofta maskiner som hade kunnat må bättre om borraren gjort några, enkla småsaker varje dag.
Tunnelraset i Skanstull: Fem dygn som skakade Sverige
Det som började med ett vanligt rutinuppdrag slutade med en katastrof. Bergväggen i tunneln gav vika, och mätingenjören Kjell Tudare och elektrikern Sören Jansson fastnade 42 meter under jord.
Av Anna-Maria Stawreberg
Den 9 november 1965. Kjell Tudare och elektrikern Sören Jansson jobbade över i dåvarande Televerkets kilometerlånga kabeltunnel som går från Hammarby industriområde och via Ringvägen till Skanstull.
Eftermiddagsskiftet hade avlossat kvällens sista sprängsalva och lämnat tunneln. Nu var det dags för Kjell Tudare och Sören Jansson att ta hissen 42 meter ner till tunneln för att mäta ut en ny riktning.
Men bara någon timme senare gav en bergvägg på Hammarbysidan vika. Taket på tunneln rasade in, och snabbt fylldes tunneln av 3 500 kubikmeter vatten, slam och lera.
Instängda i kolmörker
Längre bort i tunneln arbetade Kjell Tudare och Sören Jansson på. Trycket de kände var så kraftigt att det slog lock för öronen, men det var först när vattnet och sanden började välla in som de insåg vad som höll på att hända. I samma veva slocknade den ena glödlampan efter den andra, och snart satt de båda männen instängda i kolmörker.
”Taket på tunneln rasade in, och snabbt fylldes tunneln av 3 500 KUBIKMETER VATTEN, SLAM OCH LERA.”
De hade fastnat i en 50 meter lång passage av tunneln, utan någon kontakt med omvärlden.
Stockholms brandförsvar var snabbt på plats för att rädda de två männen, men det verkade vara omöjligt. Vattnet som forsat fram hade nämligen skapat en i det närmaste ogenomtränglig propp av lera, slam och bråte som fyllde tunneln från golv till tak.
Först ett och ett halvt dygn senare, på morgonen den 11 november, lyckades räddningsarbetarna borra ett hål i taket och kunde genom hålet få kontakt med de två instängda männen.
Kontakt med de instängda
I Tjugofyra7, Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps tidning, berättar reportern Ulf Erlandsson om hur räddningsarbetet gick till. När räddningsmanskapet förstått att de två instängda männen levde, började de skicka ner olika föremål. Kjell Tudare och Sören Jansson fick frukost, värmedynor och snus nedskickade genom hålet. Däremot kunde de själva inte hissas upp. Hålet var för trångt.
Istället fick räddningsarbetarna använda en annan taktik. Dykarbasen Per Edvin Fälting tog till en metod där han genom att spruta vatten med högt tryck lyckades få undan leran och sanden.
Först fem dygn senare kunde Kjell Tudare och Sören Jansson evakueras. I en intervju med Aftonbladet 2010 berättar Kjell Tudare om hur de trodde att de skulle dö, och att de hela tiden var rädda för att luften skulle ta slut.
Vad som orsakade raset är oklart.
”Att låta en geolog undersöka berget och att en bergmekaniker får möjlighet att beräkna bergets stabilitet är A och O.”
– Troligen är det många faktorer som samverkat. På den tiden hade man inte samma teknik som idag. Det gjorde att det var svårare att göra de beräkningar som krävdes. Dessutom var inte sprängtekniken så avancerad och sprängprodukterna så optimerade, säger Romina Lobos Rivas ingenjörsgeolog.
Avancerad teknologi
Som ingenjörsgeolog är Romina Lobos Rivas ofta med inför en sprängning. Tillsammans med sprängaren utför hon sprängplaner, beräknar var och när bultarna ska sättas och är även med som aktiv deltagare i sprängdesignen. Allt för att olyckor liknande tunnelraset 1965 ska undvikas.
– Att låta en geolog undersöka berget och att en bergmekaniker får möjlighet att beräkna bergets stabilitet är A och O. Utifrån detta kan man bedöma vilka åtgärder som behövs för att säkerställa att arbetet kan genomföras på ett säkert sätt, säger Romina Lobos Rivas.
Det kan handla om att förstärka eller injektera så att vatten inte tränger igenom sprickorna. Det handlar också om att i förväg få koll på berget så att man redan innan sprängarbetet sätter igång ser vilka partier av berget som riskerar att ge vika.
”Berget är mer komplicerat än vad man kanske kan tro.”
– Vissa partier av ett berg kan ha sprickor med mycket material som jord, lera, grenar och så vidare. Andra partier kan bestå av lera eller mycket gammalt och söndervittrat berg, och dessa partier är svaga. Vet man det kan man också förutse hur dessa partier kommer att bete sig, säger Romina Lobos Rivas.
Olyckor inträffar fortfarande
Idag är som sagt teknologin betydligt mer komplicerad än vad den var då, för 58 år sedan. Trots det händer det fortfarande att gruvor och tunnlar rasar.
– Berget är mer komplicerat än vad man kanske kan tro. Man kan inte se allt, inte ens med den mest avancerade tekniken. Det finns flera parametrar som spelar in, det som vi kallar ”smällberget”, bergspänningen som gör att berget släpper sin kraft och i princip börjar spränga av sig själv, säger Romina Lobos Rivas.
Genom att ta in en geolog inför olika projekt ökar inte bara säkerheten. Sannolikheten att arbetet ska gå snabbare blir betydligt större om förarbetet får ta tid.
– Jag vågar nog påstå att det är ett av de vanligaste misstagen som görs både ovan- och under jord. Man tror att man sparar tid och pengar genom att kapa delar av förarbetet. Så blir det sällan. Förutom att det ofta kostar mer i slutändan minskar även säkerheten för de som jobbar i projektet.
Avsnitt 25: Allt du behöver veta om riggarnas Rolls-Royce: SmartROC T40
Vi nördar ner oss rejält I Epirocs flaggskepp för ovanjord. Hur mycket behöver man pyssla med maskinen själv om man har avtalsservice, vad är det som gör att riggens m-lägen blir fel ibland efter att man justerat dragvajern och vad innebär egentligen de nya uppdateringarna? Stefan Löfdahl har svaren på de frågorna, och många fler!
Borrarnas vanligaste frågor om SmartROC T40
Varför blir det fel på maskinens m-lägen efter att man spänt dragvajern, och hur mycket underhåll måste man egentligen göra själv på sin SmartRoC T40 om man har avtalsservice?
Här är de vanligaste frågorna om SmartROC T40 som Epirocs experter brukar få.
Text: Johanna Paues Darlington
Även om de flesta borrare är riktiga mekare som gärna själva tar reda på svaren på de frågor som dyker upp, finns det ändå ett gäng funderingar som experterna på Epiroc ofta får. Det är i alla fall den erfarenhet som Stefan Löfdahl, sedan många år Epirocs borrmästare, och hans kollegor har.
– Många börjar ju dessutom meka innan de läser manualerna. Jag är likadan själv, även om jag såklart rekommenderar att man alltid läser manualen först. Sedan är maskinen avancerad med många parametrar som spelar in, så det är inte konstigt att man ibland står och kliar sig i huvudet, säger han.
Efterföljare till c-maskinerna
SmartROC T40, inte sällan kallad ”Epirocs flaggskepp” eller ”riggarnas Rolls- Royce” är en utveckling av de såkallade c-maskinerna, D9C, och ROC D7C. Riggen kom i sin nuvarande form 2011, och har sedan dess uppdaterats flera gånger, senast i slutet av 2022. Den nuvarande versionen heter SmartROC T40 MK2. Riggen är en topphammarborr som kan borra ner till 37 meter beroende på applikation, och går att få i två olika borrmaskinstyper:, SC25HE och SC25HF.
”Många börjar meka innan de läser manualerna.”
– Skillnaden mellan de två är att HE-maskinen inte slår lika ofta per sekund men hårdare. HF-maskinen slår inte lika hårt men med högre frekvens, säger Stefan Löfdahl.
Nollställa m-läget viktigt
Han berättar att en typisk fråga är varför riggen så ofta larmar om att m-läget är fel efter att man spänt dragvajern. M-läget är en inställning på mataren som ska ändras efter vad du vill göra med riggen – borra, addera stål eller plocka upp stål. Om maskinen inte står i rätt läge kommer, till exempel, inte skarvarna att hamna rätt i borrstödet.
– En anledning till att det blir fel är att du inte har nollställt borrmaskinsslädens position efter att du har spänt dragvajern. Istället börjar många justera m-läget i första hand, men då blir det fel om du inte nollställt genom att använda urgängning för att nå mekaniskt stopp i toppen på mataren, säger Stefan Löfdahl.
Även frågor kring hålnavigering är vanliga, till exempel vad man ska kolla först när den inte fungerar.
– Dyker det till exempel upp ett ”base line error” så säger jag alltid att du ska gå in på hålnavigeringsstatusen så att du ser att gps-mottagningen är fixerad. Efter det kollar du att alla givarna fungerar. Rör de sig? Testa dem! Kanske visar det sig att någon av dem gått sönder eller att något kablage är trasigt.
Eftersom Epiroc släppte en uppdatering på sin SmartROC T40, ”Mark 2” för inte så länge sedan kommer det förstås också många frågor om det.
”Dyker det upp ett ”base line error” så säger jag alltid att du ska gå in på hålnavigeringsstatusen så att du ser att gps-mottagningen är fixerad.”
– Den största förändringen handlar om skärmen. Nu är det en touchskärm med ett annorlunda gränssnitt än tidigare. Nu kan du till exempel se din mwd-logg under tiden du borrar. Du har också fått in kamerorna i skärmen, förut var det en extra skärm för det, säger Stefan Löfdahl.
5 vanliga frågor & svar om SmartROC T40
Vilket och hur mycket underhåll behöver man göra om man har avtalsservice på en SmartROC T40?
– Det korta svaret är att dagligt underhåll ALLTID måste göras, oavsett avtalsservice. Fetta, olja, kolla så att alltid är tätt och skruva åt skruvar när det behövs.
Vad är det första jag ska undersöka när hålnavigeringen inte fungerar?
– Har du ett ”base line error”, kolla att alla givare är i funktion. Står det att du inte har fixerade satelliter, ”RTK-fix”? Har du fixerade satelliter innebär det att du får information från kända referenspunkter, då är din gps-mottagare uppkopplad mot satelliter. Ibland fungerar det inte, solens strålar slår ut systemet eller så har man ingen uppkoppling just där man är. För att komma runt en sådan grej kan man sätta ut en extra basstation där man är, då kan maskinen kommunicera med den istället.
Vad innebär den nya uppdateringen?
– Touchskärm, där du kan se bilderna från riggens kameror och dessutom mwd-loggningen i realtid. Vi har också gjort ett större brythjul för vajern, så att det inte blir samma knäck på den. Vi har ändrat lite på sensorerna för att skydda dem bättre och så kommer vi inom en snart framtid att kunna erbjuda enhålsautomatik i de här maskinerna. Alltså att själva borrningen kan ske helt automatiskt.
Varför blir det ofta fel m-läge efter att jag spänt dragvajern?
– För att du inte nollställt borrmaskinsslädens position. Då tar du upp borrmaskinen i mekaniskt stopp, högst upp, och så kollar du vad värdet på den är då – det ska vara noll. Börja inte justera på m-lägena först, det kan du göra efter att du nollställt.
Säkerhetsventilen på lufttanken pustar och släpper ut lufttrycket, men vid borrning går det bra – varför?
– Det här händer när man står still eller åker runt på berget och är ett tecken på att luftregleringsventilen inte fungerar som den ska. Oftast beror det på ett elfel, något har hänt i regleringen av luften.
Viktor Eriksson, Dala Spräng & Grävteknik: ”Som sprängare blir man aldrig färdiglärd”
Viktor Eriksson hade egentligen en helt annan plan. Han skulle jobba med hästar. Men brorsan fick in Viktor på ett helt annat spår. Idag är han en passionerad borrare och sprängare. Och hästarna, de ägnar han sig åt på fritiden.
Text: Anna-Maria Stawreberg
Egentligen kan man säga att Viktor Eriksson började tidigt i branschen. Eftersom Viktors pappa har grävmaskinfirma lyckades pappan väcka ett intresse hos Viktor och hans två bröder redan när de var mycket små. Maskinerna lockade Viktor, och han såg fram emot att få gå i sin pappas fotspår.
– Så direkt efter gymnasiet började jag och mina bröder Robin och Fredrik våra karriärer i markentreprenad, säger Viktor. Han sitter i bilen på väg hem från dagens uppdrag, arbetet med en enorm serverhall i Sandviken.
”Jag bestämde mig för att arbeta med hästar och hoppade av jobbet som grävare”
Det är ett stort projekt med ungefär 3 000 kvadratmeter sprängning vilket är en skön omväxling från en vinter med många mindre jobb och hundratals meter kabelgrav.
Blev hästskötare
Viktor arbetade på. Trivdes okej i branschen, även om han så sakteliga började tröttna på grävningarna. Efter några år var det helt enkelt inte lika roligt längre. Några år tidigare hade Viktor träffat en tjej som var hästgalen. Och det där hästintresset, det smittade av sig. Alltså började Viktor rida, och insåg direkt tjusningen.
Viktor köpte egen häst, började med hästhoppning och ägnade under en period all sin fritid åt hästarna.
– Till slut bestämde jag mig för att också arbeta med hästar, och hoppade av jobbet som grävare för att istället bli unghästskötare, säger Victor. Rent karriärmässigt blev livet som professionell hästskötare bara en två år lång paus. Sedan övertalade Viktors bror Fredrik honom att börja arbeta i Dala Spräng & Grävteknik som bröderna Fredrik och Robin startat. Viktor tänkte om, och fattade beslutet att ge det hela en chans. Alltså började han som lärling för att bli sprängare tillsammans med Fredrik.
– Jag insåg att jag gillade att spränga och gick min första sprängkurs när jag var 25. Man kan väl säga att min bror Fredrik gav upp sprängningen, och att jag istället lade in en överväxel och fortsatte, säger Viktor.
Sadlade om till sprängare
För nu kände Viktor att han hamnat rätt. Här, inom sprängning, finns det massor att lära sig, och det är också något av tjusningen, åtminstone om man frågar Viktor.
– Som sprängare blir man aldrig färdiglärd. Nästan varje dag möter man olika utmaningar, och det är ju det jag gillar. Inget berg är det andra likt helt enkelt.
”Mitt yrke är så varierande att det aldrig hinner bli tråkigt.”
För Viktor passar de där utmaningarna perfekt. Han säger själv att han är en person som snabbt blir uttråkad och som tröttnar. Att han är en sån som ständigt vill vidare, göra något nytt. Att då arbeta i ett yrke som kräver att man är på tå och dagligen behöver lösa olika problem, det gör att han vill fortsätta jobba och vidareutvecklas.
– Mitt yrke är så pass varierande att det aldrig hinner bli tråkigt.
Ljuddämpad T30
En del människor vill helst arbeta på samma ställe under längre perioder. För Viktor är det snarare tvärtom. Han har hela Mellansverige som arbetsplats, åker mellan olika orter med sin T30 och stortrivs med den tillvaron.
– Det är en annorlunda bransch där jag har många olika arbetsplatser, och det bidrar till att
jag trivs så pass bra, säger Viktor. Under de sex åren som Viktor arbetat i branschen har han kört två olika maskiner. Han började med en FlexiRock T15, men eftersom han tyckte att den var för liten pratade han ihop sig med sin bror Robin som nu är ensam ägare av firman. Numera har Dala Spräng & Grävteknik köpt in en ljuddämpad T30 och den passar honom betydligt bättre.
– Det är en väldigt trivsam maskin i lagom storlek där det är lätt att komma åt överallt, säger Viktor.
Spränglusten har gått i arv
Viktor har fortfarande kvar intresset för hästar, men hinner rida alltmer sällan. Numera är han stolt ägare till fölet från den där första hästen som han köpte som när han var ny i hästvärlden. Men idag är hästarna något han ägnar sig åt på fritiden.
Även om Viktor redan från det att han var mycket liten var sugen på att börja jobba med de där stora maskinerna, verkar det inte vara något som gått i arv till hans dotter.
– Nej, tyvärr inte. Som det är just nu tycker hon att de låter för mycket, och än så länge har hon inte visat något intresse för borrning, det skulle vara sprängning i så fall, för det gillar hon säger Viktor och skrattar. Men, man ska aldrig säga aldrig. Viktor själv kände ju att han hamnade rätt först vid 25 års ålder. Eftersom hans dotter bara är tre år, finns det fortfarande gott om tid för dottern att inse tjusningen med bergbranschen.
Fakta Viktor Eriksson
Ålder: 32
Bor: I Bålsta
Familj: Sambo och dotter, 3 år, samt två äldre bröder.
Arbetar: Som sprängarbetsledare, sprängare och borrare på Dala Spräng & grävteknik
Kör: En T30 med ljuddämpare.
Bästa lärdom: Jag gillar när det är lite krångligt, då är jag på tå.
Fritidsintresse: Hästar och läder, har en egen verksamhet, VE Leather and stuff. Kolla gärna Viktors läderprylar på:
Samla borrdata: ”Börja med att fundera över vad ni behöver veta”
Dagens smarta borriggar kan ge mängder av information som deras ägare kan ha stor glädje av – om de tar vara på datan på ett bra sätt. Men hur kommer man igång, och är det verkligen värt att lägga dyrbar borrtid på att sätta sig in i de system och appar som finns?
Text: Johanna Paues Darlington Foto: Disa Hein
Hur var det nu, skulle riggen in på service den här veckan, eller var det nästa? Och har den inte blivit överhettad oroväckande många gånger sista tiden? Med en uppkopplad maskin och ett system som analyserar datan behöver du inte ställa den typen av frågor. Istället kommer applikationen, på mobilen eller datorn, hålla koll på riggen åt dig. Varna när något är på väg att gå åt pipsvängen och påminna om när det är dags för service. Eller ge dig uppdateringar på var serviceteknikern befinner sig när riggen havererat.
– Dessutom kan man hålla koll på borrade meter, borrtimmar och motortimmar. Information som man kanske vill använda för att fakturera sina kunder korrekt och göra bättre offerter och upphandlingar, säger Niklas Forsberg som jobbar som Customer Experience Manager på Epiroc. Hans arbete går ut på att ta fram digitala lösningar för Epirocs kunder, både under och ovan jord, som alla syftar till att göra vardagen enklare och mer kostnadseffektiv för både borrare och entreprenörer.
– Vi jobbar med att personerna nära maskinerna ska få det enklare, det är vårt största fokus, säger han.
Enmansbolag eller ett stort företag spelar ingen roll – alla borrföretag kan ha glädje av att hålla koll på den data riggen kan ge dem, menar Niklas Forsberg.
– Vi har en kund här i Sverige som ger sina borrare, som inte har uppkopplade maskiner, en lönebonus om de i en app lägger in hur många borrmeter de borrat i slutet av varje dag. Så mycket är den informationen värd för dem, säger Niklas Forsberg.
”Vi jobbar med att personerna nära maskinerna ska få det enklare, det är vårt största fokus.”
Utse ambassadörer
Men att sitta framför en skärm och knappa in data, eller sätta sig in i en app och förstå hur datan samlas in och hur man ska läsa den, är knappast vad många borrare drömmer om. Särskilt inte om det tar tid från deras huvudsakliga arbetsuppgift – att borra hål.
– Steg ett är att inte tänka på det tekniska alls, utan bara se till behoven. Fundera över ”vad skulle vi ha glädje av att veta?”. Nästa steg är att samla in informationen och få den presenterad på ett sätt som ni kan ta till er. Och det är där våra appar kommer in, säger Niklas Forsberg.
Ett bra sätt att övertyga de skeptiska på företaget brukar vara att utse ett par, tre ambassadörer. Medarbetare som är intresserade av att lära sig systemen.
– Sedan kan de visa vilka vinster systemen ger, och så kan de i sin tur bjuda in resten av gänget att också testa. Det är alltid lättare att ta till sig något om det kommer från en person som sitter i samma sits som en själv, och som man litar på, säger han.
”Att ge ett företag en hög med data och önska dem lycka till är dömt att misslyckas. Istället är det bra att sätta upp flera mindre och rimliga delmål.”
Att börja smått är också smart, fortsätter Niklas Forsberg. Inte förvänta sig att man ska kunna optimera precis allt på en gång.
– Att ge ett företag en hög med data och önska dem lycka till är dömt att misslyckas. Istället är det bra att sätta upp flera mindre, rimliga delmål och långsamt låta det växa och mogna, säger han.
Vilka system finns det?
Certiq
– Gör det möjligt att samla in information autonomt från uppkopplade maskiner in i en molntjänst.
– I och med att informationen är centralt lagrad kan man komma åt den från flera håll. Man kan titta på historiska data och kanske se ett mönster, till exempel att en maskin ofta varit överhettad. Kanske har det slarvats med påfyllningen av olja eller rengöringen av kylarkomponenter?
– Det typiska är att man i slutet av varje vecka överför datan från Certiq in i sitt faktureringssystem för att kunna fakturera för exakt de antal borrmetrar som borrats, som då samlats in automatiskt av maskinen.
LÄS MER: Få ut mer av din maskin genom att samla data
My Epiroc
– En app som beskrivs som en ”partner-app som operatören har med sig hela tiden, i fickan”.
– I appen kan man, förutom att ha koll på maskinens data, till exempel göra felanmälningar, dela borrplaner med andra borrare och utföra digitala checklistor i mobilen för exempelvis daglig tillsyn, säkerhetskontroll eller överlämning från en operatör till en annan.
– Kan användas utan uppkoppling, vilket är praktiskt eftersom många borrare ofta befinner sig i områden utan täckning.
– Finns i en gratisversion, som ofta är fullt tillräcklig för ett företag med ett par, tre maskiner. För bolag med fler riggar, eller om man vill kunna göra mer i appen än vad som erbjuds i gratisversionen, finns det ytterligare planer att välja mot en kostnad, som då ger ökat mervärde.
Avsnitt 24: Samla borrdata – vad ska det vara bra för?
Minskade reparationskostnader, lättare att fakturera, koll på slagsverkstimmar och borrmeter, när nästa underhåll behöver ske… Låter det bra? Smarta maskiner öppnar stora möjligheter – men vad krävs för att du ska få den här informationen och hur jobbigt är det egentligen att sätta sig in I systemen?
Nätverk och samarbete viktigt i lågkonjunktur
Att vi ser ut att vara på väg in i en lågkonjunktur har ingen missat. Och med lågkonjunkturen minskar bostadsbyggandet enligt Boverkets prognoser.
Men än så länge har lågkonjunkturen inte nått bergbranschen. Tvärtom.
Av Anna-Maria Stawreberg
Solid as a rock. Så kan man kanske beskriva bergbranschen. För om det är någon bransch som inte är känslig för konjunkturer så är det just bergbranschen.
– Det blir ju en form av självuppfyllande profetia när medierna skriver artikel efter artikel om lågkonjunktur och svåra tider. Då har vi alla en tendens att dra åt svångremmen och minska på våra investeringar, konstaterar Jan Johansson, ordförande i BEF, Bergsprängningsentreprenörernas förening.
Det har precis varit styrelsemöte i BEF, och punkten lågkonjunkturen och antalet uppdrag hos medlemmarna fanns med på agendan.
”Det blir en form av självuppfyllande profetia när medierna skriver om lågkonjunktur och svåra tider.”
Men tvärtemot vad man kanske kunnat förvänta sig visade det sig att lågkonjunkturen inte nått bergbranschen.
– De sex entreprenörer som fanns representerade på mötet var eniga. De har alla mer än fullt upp och kunde konstatera att de hade svårt att hinna med alla uppdrag, säger Jan Johansson.
Inga signaler
Jan Johansson är ganska övertygad om att de sex företag som var med på styrelsemötet är representativa för branschen. Bland medlemmarna finns allt från små företag med två personer till större företag med många anställda. Företagen jobbar med uppdrag av varierande storlek, både mindre som poolbygge och stora projekt som sträcker sig över lång tid framåt.
Men än så länge har Jan Johansson inte fått några signaler om att uppdragen börjar sina. Det är inget han hör när han pratar med medlemmar eller ser på sociala medier. Tvärtom.
LÄS MER: Sveriges 5 största infrastrukturprojekt
– Vår bransch är inte särskilt känslig för konjunkturer, och för närvarande pågår flera stora projekt som ju inte kan avslutas.
Varken uppdrag inom ”lyxsegmentet” som pooletablering eller andra uppdrag har minskat i omfattning, och enligt Jan Johansson har han aldrig tidigare hållit i ett styrelsemöte där deltagarna varit så eniga.
– Inte heller under pandemin märkte vi någon nedgång i antalet uppdrag. Motorn är väl att vi har haft så enormt stora infrastrukturprojekt i Sverige de senaste åren, säger Jan Johansson, och ger Västlänken i Göteborg, Förbifart Stockholm, Sofia tunnelbanestation och Henriksdals reningsverk i Stockholm samt vindkraftverksbyggena uppe i norr som exempel.
”Vår bransch är inte särskilt känslig för konjunkturer, och för närvarande pågår flera stora projekt som ju inte kan avslutas.”
Men även om det ser fortsatt ljust ut för entreprenörer inom bergsbranschen, och även om bergbranschen inte är särskilt konjunkturkänslig, kan det finnas risk för svarta moln vid horisonten.
Dra nytta av nätverket
– I höst kan det nog komma ett bakslag, och det tror jag många är inställda på, säger Jan Johansson.
På frågan om vad man kan göra för att se om sitt hus och förbereda sig och sitt företag för den kommande lågkonjunkturen tystnar Jan Johansson en stund.
– Det finns naturligtvis ingen universallösning. Men en sak som jag lärt mig under de 20 år jag haft kontakt med BEF är vikten av att dra nytta av sitt kontaktnät och att hjälpas åt.
Röster från branchen:
Lars Kvarnvik, Värnamo Sprängtjänst, Värnamo:
– Vi har mer än fullt upp, även om vi ser att de kommuner som vi jobbar mot har lugnat ner tempot en smula och lagt vissa projekt på is.
Vi har dock fortfarande gott om förfrågningar på till exempel villatomter, så än så länge ser det bra ut. Om det blir en nedgång i vår bransch tror jag bara att det blir en tillfällig svacka för att beställarna ska få chans att se vart räntan tar vägen.
Jag känner mig trots allt ganska positiv, det finns så många projekt som ska göras i den närmaste framtiden. Se bara på alla vindkraftverk som ska etableras.
Björn Bladh, Bladhs sprängservice, Stockholm:
– Jag jobbar mycket åt privatpersoner med mindre projekt som villagrunder, justering av bergknallar och pooler, och jag märker att tempot lugnat ner sig. Det gör i och för sig inget, de senaste åren har jag haft så mycket att göra att jag knappt hunnit andas. Eftersom jag är ensam på firman har det varit för mycket och det har varit svårt att hinna med allt. Nu märker jag att telefonen ringer lite mer sällan, men jag känner mig inte orolig. Det tuffar på och jag har uppdrag så att jag klarar mig.
Camilla Ahlgren, Mät & Sprängservice, Nora:
– Jag har ännu inte märkt av någon lågkonjunktur i vår bransch. Tvärtom. När det började pratas om en nedgång lämnade vi anbud på ett stort uppdrag för att säkra upp, så nu har vi mer än någonsin. Det är allt från privatkunder till stora kunder som Skanska och NCC som vi jobbar för, och det ringer som vanligt.
Avsnitt 23: Vad kan du om berg – egentligen?
Har du koll på vilken bergart som är sur och vad det ger för effekter vid en sprängning? Inte? Då är det hög tid att du lär dig. Romina Lobos Rivas är geoglogen som kallas in för att göra både borrning och sprängning så effektiv som möjligt, beroende på vad det är för bergart. Och så pratar vi med skutknackaren som kan tala med stenar!
Romina Lobos Rivas har stenkoll på berg: ”Att ta in en ingenjörsgeolog i sprängarbetet lönar sig ofta i längden”
Ingenjörsgeologen Romina Lobos Rivas är passionerat intresserad av sten och bergarter.
Och tur är väl det. För tack vare stenslickare som hon underlättas sprängnings- och borrningsarbetet markant runtom i Sveriges gruvor och täkter.
Av Anna-Maria Stawreberg
Flera av Romina Lobos Rivas allra första minnen innehåller stenar. Redan som barn var hon nämligen fascinerad av olika stenar. Romina kunde stå länge på Chiles stränder och känna på stenar i olika storlekar.
– Mamma har berättat för mig att jag alltid hade fullt med glittrande stenar i fickorna när jag var liten, säger Romina.
Det är hon naturligtvis inte ensam om. Säg den unge som inte har plockat vackra stenar någon gång.
Civilingenjör, bergsingenjör, ingenjörsgeolog och stenslickare
Men för Rominas del höll intresset i sig. När hon gått färdigt grundskolan vidareutbildade hon sig till civilingenjör och började arbetade i gruvindustrin som en av tre kvinnor. De övriga två jobbade som lokalvårdare och på HR-avdelningen.
– När jag sedan kom till Sverige började jag på Bergsskolan eftersom jag ville fortsätta i branschen, säger Romina.
Hon kan använda flera titlar när hon presenterar sig. Civilingenjör, bergsingenjör och ingenjörsgeolog. Själv föredrar hon kort och gott stenslickare.
– Vi ingenjörsgeologer och geologer kallas ju stenslickare, förklarar hon.
För en bergsnörd som Romina är det i ärlighetens namn ganska passande.
”Vi behöver skapa en sammanhängande bild av berget och hur det kommer bete sig dels vid sprängning, dels i framtiden, för att kunna bedöma kommande behov av förstärkning och liknande.”
Faktum är att hon och andra stenslickare ibland nästan bokstavligen slickar på stenarna.
– Ibland gör vi faktiskt det. Från början kommer det nog från att vi under utbildningen, när man skulle lära sig olika mineral, kunde identifiera mineralet halit genom att slicka på det. Halit är alltså vanligt salt.
Nu för tiden innebär stenslickare snarare att Romina och kollegerna tillbringar mycket tid så nära berget att det går att slicka på det. Många timmar framför skärningar där de mäter sprickor med kompass, kollar om de är hala eller taggiga, och bedömer hur bergmassan ser ut i helhet tillsammans med alla smådelar.
LYSSNA PÅ ROMINA I BORRMÄSTARPODDEN https://spotify.link/BNlYlYz15yb
– Först när vi gjort det får vi en sammanhängande bild av berget. Då vet vi hur det kommer att bete sig dels vid sprängning, dels i framtiden, för att kunna bedöma kommande behov av förstärkning och liknande.
Lönar sig i längden
Romina är med i en rad olika skeden i ett projekt. Ofta redan från det att kommunen tar fram detaljplanerna och genom hela produktionen ända fram till slutbesiktning.
Romina handleder även kunder inför sprängningar. Hon utför sprängplaner tillsammans med sprängare, anlitas när det ska sättas bultar, kollas stabilitet och är aktiv deltagare i sprängdesign. Hon är också med och utreder olika tillbud vid sprängningar.
– Oftast anlitas jag när det ska utföras mer komplicerade sprängningar som i stadsmiljö, säger Romina.
LÄS MER: Så ska du borra för att göra sprängarna nöjda
Att ta in en ingenjörsgeolog i ett projekt lönar sig ofta i längden. Eftersom olika bergarter beter sig olika kan en ingenjörsgeolog tidigt i processen ge råd som underlättar det fortsatta arbetet.
– Sura bergarter som granit kan behöva mer sprängämnen för att man ska undvika klackar och få bättre resultat om man ska spränga tätsöm. Granit är en svår bergart att jobba med, och om man som borrare inte har koll på det kan man skapa onödigt slitage på borrkronan, säger Romina.
Diabas där emot, är en basisk bergart, och där kan borrkaxet bli grönt när man borrar.
Att det skiljer sig mellan olika bergarter beroende på var i världen man befinner sig är uppenbart. Därför rekommenderar Romina att man, om man kommer från något annat land, ska ta en snabbkurs i svensk geologi innan man börjar jobba. Det gäller även om man som svensk åker utomlands för att jobba i branschen.
”En sprängare behöver tid för att undersöka berget innan borraren sätter hålet, och borraren behövertid för att kolla berget. Därefter måste borrare och sprängare få en möjlighet att prata ihop sig innan det är dags att köra igång.”
– Svenskt berg, som ofta består av stelnad lava/magma från vulkaner, är generellt betydligt mycket hårdare än berg på kontinenten där bergen generellt består av hårt packad sand.
Bra eller dåligt berg?
Att få en grundläggande kunskap om vilket slags berg man ska jobba med spelar stor roll för slutresultatet.
Men Romina vill inte gå så långt som att säga att det finns ”dåligt” respektive ”bra” berg. Nej, med rätt kunskap om bergarterna och därmed en anpassning av tekniken är det alltid möjligt att få ett snyggt resultat.
– Tidigare har det saknats kunskap om geologi bland borrare och sprängare, men det har blivit mycket bättre. Och ju mer du vet om olika bergarter och hur de fungerar, desto mindre slitage på maskinerna, högre kvalitet på arbetet, billigare produktion och mindre risk för tillbud. Ju mer kunskap om berget, desto mer kontrollerad sprängning.
LÄS MER: Så spränger du inne i en byggnad
Det vanligaste misstaget som görs på berget handlar dock inte om bristande kunskap när det gäller olika bergarter. Åtminstone inte om man frågar Romina. Nej, det handlar snarare om dålig kommunikation och att automatiskt tänka att sparad tid är samma sak som sparade pengar. Så är det inte, konstaterar Romina. Genom att lägga in extra tid på förarbetet, och kanske även ta in en geolog, finns det mycket att vinna.
– Många jobbar under stark tidspress. Men en sprängare behöver tid för att undersöka berget innan borraren sätter hålet, och borraren behöver i sin tur också tid för att kolla berget. Därefter måste borrare och sprängare få en möjlighet att prata ihop sig innan det är dags att köra igång.
Syskonen Richard och Martina: ”Går man i Yngve Bredins skola är det bara att köra”
Syskonen Martina och Richard Bredin har växt upp med bergsprängning. Praoat och sommarjobbat på pappa Yngves firma.
Idag har de tagit över sin pappas livsverk. Och kan inte tänka sig att jobba med något annat.
Av Anna-Maria Stawreberg Foto: Kjell B Persson
Hemma hos familjen Bredin rådde det skilda meningar.
– Mamma sa alltid att vi barn absolut inte fick syssla med bergsprängning, säger Richard Bredin och skrattar stort.
Han får medhåll av sin syster Martina. Nej, bergssprängning var inget alternativ. Inte om deras mamma fick bestämma. Men samtidigt var det en bransch som lockade. Martina och Richard fick tidigt följa med pappa Yngve ut på olika jobb, och det var en framtid som kändes lockande.
”Mamma sa alltid att vi barn absolut inte fick syssla med bergssprängning.”
– Jag tyckte tidigt att det verkade roligare med ett yrke där man rör på sig, och det gör man ju i den här branschen, konstaterar Richard.
För Martina var det lite annorlunda. Hon beskriver det som att hon mer eller mindre ramlade in i bergsbranschen.
– Jag hade jobbat som servitris i Oslo i några år, och när jag kom hem började jag jobba på kontoret. Då var jag 24, och när jag behövde fylla ut dagarna för att få en heltidstjänst började jag göra vissa jobb ute, säger hon.
Bokade sprängkurs och startade eget
Det ena gav det andra, och snart bokade hon in sig på en sprängkurs för att lära sig yrket från grunden.
– Går man i Yngve Bredins skola så är det bara ut och jobba. Ingen startsträcka, det är bara att köra, säger Martina.
Richard, där emot, började redan som 19-åring. Eftersom det inte fanns någon heltidstjänst i YB Sprängtjänst då, startade han egen firma.
– Jag jobbade en del för Magnus Schakt och en del för farsan. Sen blev det mer och mer att göra för farsan, han gav lite instruktioner och sen var jag igång.
Trots att det gått drygt tio år sedan de båda syskonen började jobba i familjeföretaget, känns det fortfarande roligt att gå till jobbet.
– Jag kan nog ärligt säga att det inte varit en enda kväll då jag tänkt ”åh, nej, i morgon är det dags att jobba igen”, säger Martina.
Hon får medhåll av sin bror.
”Jag kan nog ärligt säga att det inte kommit en enda kväll då jag tänkt ”åh, nej, i morgon är det dags att jobba igen””
– Exakt så känner jag också. Visst, vissa dagar kan jag ha en klump i magen inför en svår arbetsuppgift, men det är bara bra att vara lite på tårna ibland och utmana sig själv.
Nervositet en förutsättning
Faktum är att Richard och Martina redan tidigt i karriären kommit överens med varandra om att lägga av den dagen de inte känner en viss nervositet inför att skjuta en rejäl salva.
Men att ta över verksamheten var inte helt enkelt. Processen att ta över som ägare tog flera år.
– Vi hade det första mötet med revisorn inför övertagandet 2019. Han trodde att det skulle gå på ett halvår. När vi kom tillbaka året därpå och pappa fortfarande ägde firman skrattade han åt oss, minns Richard.
Tonen är rå, men hjärtlig och kärleksfull. Det är tydligt att det är högt i tak, såväl mellan syskonen som i deras relation till pappa Yngve, han som trivdes så bra i branschen att han haft svårt att släppa taget.
– Det tog fyra år. Och pappa är fortfarande ute på en del jobb. Jag tog till exempel in honom förra veckan. Han har en egen borrvagn och grävmaskin, och driver i dag ett eget bolag, trots att han är pensionär, säger Richard.
”När vi kom tillbaka året därpå och pappa fortfarande ägde firman skrattade han åt oss.”
Idag äger de båda syskonen 50 procent var av YB Sprängtjänst. Att äga hälften var har alltid varit en självklarhet, och de delar även på arbetet.
– Men Martina är bättre än mig på att spränga och sköta det administrativa, så det sköter hon, säger Richard.
– Och Richard kör maskinerna, för det gillar inte jag, inflikar Martina.
Jobb på hemmaplan
Både Richard och Martina har idag egna barn. Att då driva en firma tillsammans som syskon känns bra, eftersom de har förståelse för varandras familjesituationer. Eftersom de nästan uteslutande tar jobb på hemmaplan och har tätbebyggt område som specialitet behöver de i princip aldrig sova borta.
LÄS MER: Simon trivs i familjeföretaget Stens Bergborrning
– Nej, för vår del blir det mycket pooler, villagrunder och vatten och avlopp här i Stockholmstrakten, säger Richard.
Det talas om lågkonjunktur i branschen, men än så länge har Richard och Martina inte märkt av något minskat flöde av beställningar. De har att göra, både så att det räcker både till dem själva och till de fem anställda.
Er mamma sa att ni skulle jobba med något annat än bergssprängning. Ni lydde inte henne. Nu har ni själva två barn var. Vad säger ni till dem?
– Bra fråga! Vi säger samma sak till våra barn som vår mamma sa till oss. Men om de lyder oss är en annan femma …
Fakta Martina Bredin
Ålder: 35 år.
Familj: Sambo, två barn, 9 månader och 5 år.
Bor: I Orminge.
Bästa lärdom: Den dagen du slutar vara nervös inför svåra arbetsmoment ska du byta jobb.
Talang: Jag är väldigt bra på att simma hundsim!
Fritidsintresse: Åh, det hinner jag inte.
Gör helst på jobbet: ”Martina är riktigt duktig på komplicerade sprängjobb” (Enligt Richard.)
Fakta Richard Bredin
Ålder: 38 år.
Familj: Fru, två barn, 10 och 5 år.
Bor: I Nacka.
Bästa lärdom: Var försiktig, tänk logiskt och använd ditt sunda förnuft. Det kommer du långt med.
Talang: Jag är duktig på att härma de flesta språk.
Fritidsintresse: Golf och coachar min son i fotboll.
Kör: Epiroc T20. ”Vi har två T30 och en T20. En av våra medarbetare skulle hellre dö än att låta någon köra hans T30”.
Nordisk Bergteknik i unikt grönt industriprojekt, borrar för tropisk värme och lokalproducerad pizza!
Med hjälp av spillvärme från Billerud Korsnäs kommer snart ett tio hektar stort växthus för tomatodling och Sveriges första odling av jätteräkor att bli verklighet.
Med bakom kulisserna är Nordisk Bergteknik.
Av Anna-Maria Stawreberg
Ingen kan påstå att jobbet som borrare är enformigt.
Men kanske har Mats Nordlander och hans kolleger på Nordisk Bergteknik ett lite mer ovanligt uppdrag än andra:
De borrar nämligen för ett tio hektar stort växthus för tomater och Sveriges första odling av jätteräkor, en odling som ingår i projekt Regenergy Frövi. Det är ett av Sveriges grönaste industriprojekt och ligger strax utanför Örebro – och något som kan bli rena dynamiten för Örebros pizzabagare. För vilken pizzabagare i Närke kan stoltsera med närodlade räkor och tomater som kommer från trakten?
– Växthusen är 110 000 kvadratmeter stora och just nu jobbar vi med grundläggningen. Vi har losshåller berg och arbetar med att krossa material, säger Mats Nordlander, avdelningschef på Norrbottens Bergteknik, som är en del av Nordisk Bergteknik.
Klimatvinster och arbetstillfällen
Projektet ger inte bara närodlade tomater och jätteräkor till svenskarna. Odlingen kommer också att ge 220 arbetstillfällen till regionen i Frövi.
Framför allt är det en klimatsmart satsning, där pappersbruket Billerud Korsnäs, tomatodlingen och räkodlingen bildar en form av symbios. Spillvärmen från pappersbruket kommer att värma upp växthusen och enligt sajten food-supply.se räknar man med att kunna skörda 15 000 ton tomater och 4 000 ton räkor från odlingen varje år.
LÄS MER: Så ska Epiroc nå klimatmålen
Värmeenergin, som kommer i form av spillvärme från Billerud Korsnäs är beräknad till 50 GWh/år, och planen är att temperaturen ska ligga på 45 grader.
Till energi-miljo.se säger Thomas Parker, vd för WA3RM, att det är en utmaning att använda så låg energi i ett växthus.
”Det här är en sån typ av projekt där saker ändras hela tiden.”
Förutom WA3RM är flera företag involverade i projektet Regenergy Frövi: Lindesbergs kommun, Business region Örebro, odlarna själva och Linde Energi.
Tiden är en utmaning
För Mats Nordlander och kollegerna har arbetet på det 33 hektar stora området pågått sedan tidig höst och när vi pratas vid är det bråda dagar. Snart kommer växthusen att levereras och då behöver grundläggningen vara färdig.
– Tiden vi har på oss är den största utmaningen. Det här är en sån typ av projekt där saker ändras hela tiden. Det är mycket berg att skjuta bort och grundläggningsnivåerna höjs och sänks allt eftersom. Enligt den mätning som gjordes i november handlar det om 250 000 kubikmeter berg.
LÄS MER Nu startar Botnia Exploration sin guldgruva
Trots att det finns en skarp deadline låter Mats Nordlander lugn på rösten. Han beskriver det som ett ganska traditionellt projekt. Däremot är själva slutmålet helt klart annorlunda. Att bygga ett gigantiskt växthus och en räkodling är inte något man jobbar med varje dag.
– Målet är att tomatodlingen ska vara påbörjad i oktober, eftersom värmen måste vara igång innan snön kommer. För närvarande spränger vi för rören, säger han.
Traditionellt arbete – unikt resultat
För Nordisk Bergteknik är uppdraget att spränga och krossa berg och på plats finns sex borrare, två sprängare och två laddhjälpare samt arbetsledare och grävmaskinist som knackar berg.
– Det är mycket folk på platsen, inte bara från oss. Men dialogen med Infracon, som är vår kund, fungerar bra och arbetsprocessen flyter på enligt plan, konstaterar Mats Nordlander.
”Det pågår en diskussion kring hur bassängerna för räkorna ska byggas, om de ska skjutas ner eller om de ska byggas uppe och vara synliga.”
När det kommer till räkodlingen är det inte riktigt lika stor tidspress.
Han räknar med att Nordisk Bergteknik kommer att ha slutfört sin del av arbetet lagom till semestern. Snart är det som han kallar ”tomatdelen” slutförd, och då återstår själva räkodlingen.
Det handlar om traditionella och välbekanta arbetsuppgifter för Nordisk Bergteknik. Men i slutändan kommer resultatet att bli något unikt. Idag importeras nämligen 100 procent av jätteräkorna och 87 procent av alla tomater som vi äter i Sverige.
SSAB+Epiroc=fossilfri dumper
Nu är den här. Världens första gruvdumper med ett flak av fossilfritt stål.
Minskningen som den här satsningen innebär är stor. Och det är bara början på Epirocs resa mot halvera sina CO2-utsläpp.
Av: Anna-Maria Stawreberg Foto: Epiroc
Än så länge finns den bara som prototyp, den batterielektriska underjordsdumpern Minetruck MT42 SG, världshistoriens första gruvdumper med ett flak tillverkad av fossilfritt stål.
Men den finns. Och det är det viktigaste.
För att tillverka fossilfritt stål var något som industrin länge trott varit omöjligt när nyheten om att SSAB 2021 knäckt koden publicerades.
Omvärlden fick se resultatet
I april förra året avslöjade SSAB och Epiroc planerna på att ingå ett partnerskap som skulle resultera i en fossilfri gruvdumper. I september kunde omvärlden få se resultatet. En prototyp av Minetruck MT42 SG.
– Epirocs batterielektriska Minetruck MT42 SG har ett flak av fossilfritt stål. Minskningen av koldioxidutsläpp motsvarar utsläppen från fem bensindrivna personbilar eller tio ton koldioxid, säger Carin Bergendorff, vice president operations på Epiroc Underground division.
I övrigt är Minetruck MT 42 SG samma fordon som tidigare, en midjestyrd underjordsdumper med hög hastighet och en lastkapacitet på 42 ton.
”Minskningen av koldioxidutsläpp motsvarar utsläppen från fem bensindrivna personbilar eller tio ton koldioxid.”
SSAB har jobbat på att ta fram fossilfritt stål under många år, och har tillsammans med Vattenfall och LKAB i HYBRIT-projektet målet att minska Sveriges koldioxidutsläpp med tio procent.
– Vi kommer att fortsätta jobba med SSAB och vår plan är att kunna erbjuda leveranser 2026 då SSAB kan leverera fossilfritt stål.
Nu kan vi konstatera att tidplanen håller, säger Carin Bergendorff.
Naturligt att fokusera på flaket
Att fokusera på flaket i första hand föll sig naturligt, eftersom det är vid tillverkningen av fordonens svetsade konstruktion som flak, ramar och skopor som det blir mest utsläpp av CO2.
Dessutom finns det än så länge bara begränsad mängd fossilfritt stål och att tillverka hela gruvdumpern av det nya stålet är alltså inte möjligt för närvarande.
LÄS MER: Så ska Epiroc nå klimatmålen https://bitzmagasin.se/sa-ska-epiroc-na-klimatmalen/
– Det fossilfria stålet, som kommer att tas fram med vätgas istället för koks och kol, har samma egenskaper som konventionellt stål. Det är alltså lika starkt och tåligt. Den enda skillnaden är minskningen i utsläpp, säger Carin Bergendorff.
Minetruck MT42 SG är alltså en batteridriven underjordsdumper.
Viktigt steg på resan
– När man tittar på Epirocs CO2-utsläpp kommer 83 procent från kundernas användning av maskinerna, där en stor del av utsläppen kommer från dieselförbrukning.
”Det fossilfria stålet tas fram med vätgas istället för koks och kol och har samma egenskaper som konventionellt stål. Det är alltså lika starkt och tåligt.”
Elva procent av Epirocs koldioxidutsläpp kommer från inköpt material, där stål och råmaterial är den största andelen.
– Att ställa om till fossilfritt stål är alltså ett mycket viktigt steg på väg mot vårt mål: Att tillverka världens grönaste maskiner, säger Carin Bergendorff.
För hela branschen är Minetruck MT42 SG något av ett genombrott och ett viktigt steg för Epiroc i arbetet med att producera och leverera banbrytande och klimatsmart utrustning för gruvindustrin.
På Epiroc pågår för närvarande en lång rad initiativ för att minska utsläppen och skapa en hållbar gruvindustri.
– Hela branschen håller på att ställa om och en hållbar gruvindustri är något som våra kunder efterfrågar. Därför kommer vi att lansera fler nyheter inom en nära framtid, säger Carin Bergendorff.
