Mekaniserad bultning är framtiden.
Det är bultaren och bergarbetaren Kalle-Ville Pellinen övertygad om.
– Det är kostnadseffektivt, blir bättre resultat och är mer skonsamt för oss bultare.
Av Anna-Maria Stawreberg
Foto Kristina Sahlén
2019 gick bultaren och bergarbetaren Kalle-Ville Pellinen under jord. Innan dess hade han jobbat inom en lång rad andra branscher. De senaste tjugo åren inom bygg, men ovanjord.
– Jag var hockeyfarsa och vid något tillfälle när jag stod på grabbens hockeyträning började jag prata med en annan pappa. Han sa till mig att ”du skulle nog passa under jord”. Pappan berättade om hur det var att jobba under jord, jag blev intresserad och bestämde mig för att testa, säger Kalle-Ville.
Han har precis klivit av veckans skift i Sofia tunnelbanestation på Södermalm i Stockholm, en tunnelbanestation som kommer att bli världens näst djupaste när den är färdigbyggd.
Rätt plats
Kalle-Ville har jobbat med det mesta, men när han hittade bultningen kändes det som om han hamnat på rätt plats. Orsaken är enkel: Han gillar utmaningar, och när han gör något, vill han göra det fullt ut.
Kalle-Ville började bulta manuellt, och insåg snabbt att det var en tung och tidskrävande syssla. Han började fundera på om det inte gick att göra på något annat sätt.
LÄS MER: Automation och smarta maskiner – snart även inom infrastruktur?
– Mekaniserad bultning är något man jobbat med länge i gruvorna. Däremot har det varit en allmänt vedertagen uppfattning om att det är helt omöjligt att bulta med rigg i civila tunnlar, eftersom man inte uppfyller de existerande kraven, säger Kalle-Ville.
”Det är en allmänt vedertagen uppfattning att det inte går att bulta mekaniserat i civila tunnlar.”
Första gången Kalle testade mekaniserad bultning var när han arbetade i en tunnel under Hammarby sjöstad, men nu har han alltså jobbat i Sofia Tunnelbana i över ett år. Till sin hjälp har han riggen Elisabeth, eller Bettan som riggen också kallas, en Boltec E10S.
– Jag har blivit något av en bultnörd och har därför fördjupat mig i bultningens konst under vägens gång, säger Kalle.
Som på 1800-talet
Under sina första 1,5 år i branschen bultade han manuellt. Enligt honom är manuell bultning ett slitgöra där bultaren får cement över hela kroppen, står länge i samma arbetsställning och utför tunga, repetitiva upparbeten.
– Ju mer jag bultade, desto mer insåg jag att det var vansinnigt att arbeta på det här sättet. De arbetsmiljömässiga förhållandena kändes som rena 1800-talet, säger Kalle.
”Som jag ser det blir det högre kvalitet när man bultar mekaniserat.”
Sedan han började med mekaniserad bultning har han satt närmare 6 000 bultar mekaniserat och ju mer han bultar, desto mer övertygad är han om att mekaniserad bultning är framtiden.
– Som jag ser det blir det högre kvalitet när man bultar mekaniserat. Här går det varken att fuska eller klämma fingrar och man får inte heller ont i axlarna. Inte heller skrapar maskinen bort legeringarna, något som man befarade från början, säger Kalle.
Mekaniserad bultning kommer att bli standard
Ibland händer det fortfarande att Kalle behöver bulta manuellt. I alla fall när bultarna är längre än fyra meter. Det hör dock till undantagen, och hittills har han bara behövt sätta ett par hundra bultar manuellt.
LÄS MER: Sofia Tunnelbanestation – näst djupast i världen
Kalle märker att intresset från omgivningen vad gäller mekaniserad bultning är stort. Det är inte för inte det bultning kallas för ”grisgöra” och han har förstått att allt fler vill gå över från manuell till mekaniserad bultning.
Själv har han fått utbilda en operatör i mekaniserad bultning. Det innebär att bultandet nere vid Sofia tunnelbanestation numera kan pågå under betydligt fler av dygnets 24 timmar, och inte som tidigare, enbart när Kalle-Ville varit schemalagd.
– Jag är helt övertygad om att mekaniserad bultning inom de närmaste åren kommer att bli standard. Jag hoppas också att det kommer att bli ett anbudskrav i framtiden.
