lördag, 2 mars, 2024
spot_img
HemMin maskinViktor Eriksson, Dala Spräng & Grävteknik: ”Som sprängare blir man aldrig färdiglärd”

Viktor Eriksson, Dala Spräng & Grävteknik: ”Som sprängare blir man aldrig färdiglärd”

Viktor Eriksson hade egentligen en helt annan plan. Han skulle jobba med hästar. Men brorsan fick in Viktor på ett helt annat spår. Idag är han en passionerad borrare och sprängare. Och hästarna, de ägnar han sig åt på fritiden.

Text: Anna-Maria Stawreberg

Egentligen kan man säga att Viktor Eriksson började tidigt i branschen. Eftersom Viktors pappa har grävmaskinfirma lyckades pappan väcka ett intresse hos Viktor och hans två bröder redan när de var mycket små. Maskinerna lockade Viktor, och han såg fram emot att få gå i sin pappas fotspår.

Foto: Privat

– Så direkt efter gymnasiet började jag och mina bröder Robin och Fredrik våra karriärer i markentreprenad, säger Viktor. Han sitter i bilen på väg hem från dagens uppdrag, arbetet med en enorm serverhall i Sandviken.

Jag bestämde mig för att arbeta med hästar och hoppade av jobbet som grävare

 Det är ett stort projekt med ungefär 3 000 kvadratmeter sprängning vilket är en skön omväxling från en vinter med många mindre jobb och hundratals meter kabelgrav.

Blev hästskötare

Viktor arbetade på. Trivdes okej i branschen, även om han så sakteliga började tröttna på grävningarna. Efter några år var det helt enkelt inte lika roligt längre. Några år tidigare hade Viktor träffat en tjej som var hästgalen. Och det där hästintresset, det smittade av sig. Alltså började Viktor rida, och insåg direkt tjusningen.

Viktor köpte egen häst, började med hästhoppning och ägnade under en period all sin fritid åt hästarna. 

– Till slut bestämde jag mig för att också arbeta med hästar, och hoppade av jobbet som grävare för att istället bli unghästskötare, säger Victor. Rent karriärmässigt blev livet som professionell hästskötare bara en två år lång paus. Sedan övertalade Viktors bror Fredrik honom att börja arbeta i Dala Spräng & Grävteknik som bröderna Fredrik och Robin startat. Viktor tänkte om, och fattade beslutet att ge det hela en chans. Alltså började han som lärling för att bli sprängare tillsammans med Fredrik.

– Jag insåg att jag gillade att spränga och gick min första sprängkurs när jag var 25. Man kan väl säga att min bror Fredrik gav upp sprängningen, och att jag istället lade in en överväxel och fortsatte, säger Viktor.

Viktor Eriksson. Foto: Privat

Sadlade om till sprängare

För nu kände Viktor att han hamnat rätt. Här, inom sprängning, finns det massor att lära sig, och det är också något av tjusningen, åtminstone om man frågar Viktor.

– Som sprängare blir man aldrig färdiglärd. Nästan varje dag möter man olika utmaningar, och det är ju det jag gillar. Inget berg är det andra likt helt enkelt.

Mitt yrke är så varierande att det aldrig hinner bli tråkigt.

För Viktor passar de där utmaningarna perfekt. Han säger själv att han är en person som snabbt blir uttråkad och som tröttnar. Att han är en sån som ständigt vill vidare, göra något nytt. Att då arbeta i ett yrke som kräver att man är på tå och dagligen behöver lösa olika problem, det gör att han vill fortsätta jobba och vidareutvecklas.

– Mitt yrke är så pass varierande att det aldrig hinner bli tråkigt.

Ljuddämpad T30

En del människor vill helst arbeta på samma ställe under längre perioder. För Viktor är det snarare tvärtom. Han har hela Mellansverige som arbetsplats, åker mellan olika orter med sin T30 och stortrivs med den tillvaron.

– Det är en annorlunda bransch där jag har många olika arbetsplatser, och det bidrar till att

jag trivs så pass bra, säger Viktor. Under de sex åren som Viktor arbetat i branschen har han kört två olika maskiner. Han började med en FlexiRock T15, men eftersom han tyckte att den var för liten pratade han ihop sig med sin bror Robin som nu är ensam ägare av firman. Numera har Dala Spräng & Grävteknik köpt in en ljuddämpad T30 och den passar honom betydligt bättre.

– Det är en väldigt trivsam maskin i lagom storlek där det är lätt att komma åt överallt, säger Viktor.

Spränglusten har gått i arv

Viktor har fortfarande kvar intresset för hästar, men hinner rida alltmer sällan. Numera är han stolt ägare till fölet från den där första hästen som han köpte som när han var ny i hästvärlden. Men idag är hästarna något han ägnar sig åt på fritiden.

Även om Viktor redan från det att han var mycket liten var sugen på att börja jobba med de där stora maskinerna, verkar det inte vara något som gått i arv till hans dotter.

– Nej, tyvärr inte. Som det är just nu tycker hon att de låter för mycket, och än så länge har hon inte visat något intresse för borrning, det skulle vara sprängning i så fall, för det gillar hon säger Viktor och skrattar. Men, man ska aldrig säga aldrig. Viktor själv kände ju att han hamnade rätt först vid 25 års ålder. Eftersom hans dotter bara är tre år, finns det fortfarande gott om tid för dottern att inse tjusningen med bergbranschen.

Fakta Viktor Eriksson

Ålder: 32

Bor: I Bålsta

Familj: Sambo och dotter, 3 år, samt två äldre bröder.

Arbetar: Som sprängarbetsledare, sprängare och borrare på Dala Spräng & grävteknik

Kör: En T30 med ljuddämpare.

Bästa lärdom: Jag gillar när det är lite krångligt, då är jag på tå.

Fritidsintresse: Hästar och läder, har en egen verksamhet, VE Leather and stuff. Kolla gärna Viktors läderprylar på:

https://www.veleatherandstuff.co

Senaste artiklarna