Han började knacka skut när han var 18. Idag är han 48. Och Stefan Hjort älskar fortfarande livet som skutknackare. 

– Det händer något hela tiden, ingen sten är den andra lik. 

Text: Anna-Maria Stawreberg

Foto: Kristina Sahlén

Regnet öser ner över Jehander Rikstens berg- och grustäkt utanför Stockholm och trots att det är mitt på dagen är det fortfarande mörkt. 

Men vädret verkar inte bekomma Stefan Hjort. Han har varit igång sedan tidigt på morgonen. Högar med skut ligger framför hans grävmaskin, och mer kommer det att bli innan arbetsdagen är slut klockan 18 ikväll. 

– Man kan säga att jag gjort det mesta man kan göra med en hydraulhammare, säger Stefan Hjort på sjungande dalmål. 

Fastnade direkt

Det har gått nästan på dagen 30 år sedan Stefan knackade skut för första gången och han har sett insidan på väldigt många av Sveriges täkter.

Redan som tolvåring hade Stefan sökt upp en lantbrukare i trakten och börjat jobba på gården. Där fanns både traktor och hjullastare och maskinerna väckte något inom den tolvårige Stefan. 

Snart fick han testa att köra, och snart var han fast. 

– Jag började lantbruksskolan, men skolbänken var inte min grej. Så jag snackade in mig på en 13 veckor lång AMU-utbildning och blev maskinförare. Sen har det bara rullat på, förklarar Stefan. 

På första jobbet körde han hjulgrävare, men arbetsgivaren hade en Attila 1804 på band med hydraulhammare och eftersom Stefan ville ha extrajobb fick han börja köra knacken på helgerna. 

– Det kändes både stort och häftigt att som 18-åring få köra hammare, minns Stefan. 

Han jobbade på. Körde teleskoplastare åt någon entreprenör. Tog jobb i Oslo där han körde en 50-tonnare med hydraulhammare. 

– Vi skulle knacka ner berggrunden för att bygga ett hus. Jag ville spränga, men norrmännen gav sig inte, sa att ”nu får ni knacka”. Det tog tre dygn för att få ner en halvmeter berggrund. Så det blev att spränga. Det var som en dålig Norgehistoria, säger Stefan och skrattar. 

”När jag varit hemma för många dagar i sträck säger tanten ”Kan du inte åka iväg med husvagnen och jobba så att jag får något gjort?”.”

Han skaffade visserligen några egna maskiner, men hade ingen hammare och började istället jobba åt Uppländska där han både körde hammare och matade kross. 

Blodad tand

– De där bergen har gett mig blodad tand. Och jag känner att det är tack vare att jag jobbat med så många olika arbetsuppgifter som jag bemästrar berget idag. För att kunna bli en duktig skutknackare måste du veta hur stenen fungerar, så är det bara. 

Det är där Stefans erfarenheter kommer in.

– Jag har fått förståelse för lastmaskinisten som ska lasta kross och jag har själv suttit och matat kross. Jag vet ju hur det fungerar, konstaterar Stefan. 

Han beskriver sig själv som en arbetsmyra. En arbetsmyra med adhd, som går all in på jobbet. 

– Jag minns något tillfälle när det var lågkonjunktur. Jag hörde att det behövdes någon som knackade i Lerdalstunneln i Norge, världens längsta tunnel. Då kastade jag mig in i bilen, körde de hundra milen upp till bygget … Och blev kvar i två månader. Då var familjen inte särskilt glad på mig. Meningen var ju att jag bara skulle snacka med dem där uppe, inte att jag skulle stanna kvar. 

Stefan blir allvarlig. För vid två tillfällen var det ras i Lerdalstunneln. Själv klarade han sig, men en arbetskompis råkade ut för att få hytten krossad och på en annan maskin gick bommen rätt av. 

LÄS MER: Jag var nära att dö den dagen 

– Visst har det hänt att kolleger i min närhet knackat i doler och strukit med. Och visst har jag fått dynamit i krossen så att det sprutat sten. Det händer saker hela tiden. Förr hade man ju inte skydd som idag. Vid något tillfälle fick jag ett stenskott som gjorde att en lång glassticka for in genom rutan och höll på att träffa ögat. 

”Varje sten är en ny utmaning, känns annorlunda, låter annorlunda, ser annorlunda ut. Du måste läsa stenen, och numera sitter det i ryggmärgen.”

När vi ses är Nils Almkvist, produktchef på Epiroc på besök i bergtäkten. Det finns en förklaring till det. I över ett år har Nils Almkvist försökt få Stefan att testa trotjänaren HB 3600 IPS från Epiroc. I två månader ska Stefan testa den. Hittills har han hunnit köra den i tre veckor, vilket medför att han ännu inte känner sig redo att bedöma prestandan. 

– Men man kan väl säga så här: Jag har demokört några hammare sedan jag började. Och jag vill ha hög kapacitet på den hammare jag kör eftersom jag räknar ton. 

Ständig tävling

Stefan tystnar en stund. Förklarar sedan att han ständigt tävlar mot sig själv. Tävlingsmomentet är en del av tjusningen med jobbet, men det finns ytterligare en faktor som gjort att Stefan stannat kvar i yrket så länge.

– Ingen sten är den andra lik. Det händer något hela tiden när du knackar. Varje sten är en ny utmaning, känns annorlunda, låter annorlunda, ser annorlunda ut. Du måste läsa stenen, och numera sitter det i ryggmärgen. 

LÄS MER: De första tio åren var det bara handhållet som gällde

Som skutknackare ligger man ute stora delar av arbetsveckan. För Stefan har det blivit en livsstil som han inte vill vara utan. Inte hans fru heller, visar det sig. 

– När jag varit hemma för många dagar i sträck säger tanten ”Kan du inte åka iväg med husvagnen och jobba så att jag får något gjort?”.

Tur då att han trivs med jobbet.

Beskriv en bra dag på jobbet?

– Då har jag en bra ljudbok, allt flyter på och plötsligt är arbetsdagen slut, utan att du ens märkt det. 

Även om Stefan trivs som skutknackare börjar hans kropp ta stryk. Men han kommer inte att sluta knacka skut på länge än. Däremot börjar han se över möjligheterna att få vara med och utveckla både hammare och maskiner och att börja jobba som demoförare. Men än är han inte där, han påpekar att han kommer att köra knack länge till, det är ju det han älskar. 

– Jag vet ju att jag inte kommer att kunna fortsätta med det här i all evighet. Vibrationerna och den dåliga arbetsställningen har satt sina spår. Men eftersom jag jobbat så länge hoppas jag kunna tillföra mycket ändå. 

Stefan Hjorts liv på berget

Föddes: 1975 

Första bergjobbet: Körde en Attila 1804 på band och fick köra lite bergtäkter på helgerna utanför Eskilstuna. Sedan fick vi ett akutjobb där vi blev upptrailade på helgen i Ekegrus utanför Arlanda. 

Karriär: Började köra hjulgrävare när jag var 18, men eftersom arbetsgivaren hade en Attila 1804 på band med hydraulhammare började jag köra knacken på helgerna. Därefter jobbade jag åt olika entreprenörer. Var egen ett tag. Numera jobbar jag åt Uppländska Berg.

Maskinpark: Idag kör jag en CAT 340 med hydraulhammare på Uppländska Berg.

Bättre förr, enligt Stefan: På lunchrasterna pratade man med varandra. Idag sitter alla böjda över sina smartphones istället. Man kan ju undra vad det är som är så viktigt i den här smartphonen att man helt slutat prata med varandra?

Bättre nu, enligt Stefan: Säkerheten. Jag är också lite av en uppfinnarjocke så jag har själv varit med och utvecklat en del saker som ökat säkerheten. 

Viktigaste vardagsrutin: Den allra viktigaste vardagsrutinen är att ta hand om grejerna och vara i tid på jobbet med rätt utrustning. 

Sen är det skönt att när dagen är slut kunna krypa in i husvagnen där jag har en riktig säng. Som chefen konstaterade: Jag tillbringar fler nätter i vagnen än hemma. Då måste jag ha en riktig säng för att kroppen ska hålla. 

Vidsträckta vyer, solnedgångar och dramatiska landskap. Många snygga bilder på borrvagnar har vi sett under året. Här är några av de bästa från 2022.

Soluppgång över blivande Norrbotniabanan

Ludvig Eliasson, borrare, Norrbottens bergteknik, 9 februari, Umeå:

– Vi borrade och sprängde för en etapp på Norrbotniabanan, järnvägsleden som ska gå mellan Örnsköldsvik och Luleå. Det här var första eller andra dagen på jobbet och vi var de första riggarna på plats. Min maskin till höger är en T40 SmartROC och till vänster står Görgen Ottosons T35 SmartROC. Det är en häftig miljö man är i, då är det roligt att ta kort. Den här dagen satt vi och väntade på att få börja jobba, men det fanns inget att borra än. Det var minus 10 grader ute och tidigt på morgonen. Solen höll precis på att gå upp. Då sa jag till Görgen ”ställ dig mitt emot, så ska jag knäppa ett fint kort”. Han tyckte att jag var löjlig när jag ville att han skulle höja bommen och flytta riggen. Sen visade jag bilden, då tyckte han faktiskt att det såg coolt ut. När man hamnar på guldställen får man passa på att ta en bild.

Foto: Ludvig Eliasson

Silhuett av T40 i gryningsljus

Anders Nilsson, borrare, NCC, 8 november 2022, Råsta bergtäkt:

– Det var en helt vanlig dag på berget. Tidig morgon i Råsta bergtäkt utanför Sundsvall. Det är min borrigg, en T40 SmartROC som jag trivs bra med. NCC är uppdragsgivare och jag borrar för krossverksamhet. Jag tyckte att det såg fränt ut och det såg ut som att det skulle kunna bli en bra bild. Jag fotar nästan dagligen och tycker att det är roligt. Det gäller att få till rätt ljusinsläpp och bra vinklar. I klart dagsljus blir det bäst och skarpast.

Foto: Anders Nilsson

Med utsikt över Bottenhavet

Lucas Nordström, produktionschef, Sundsvalls Berghantering, 15 november, Mejaberget, norr om Ullånger: 

– I tre veckor var vi och jobbade för Gnesta bergbyggare. Ett förstärkningsprojekt där vi borrade för bult, satte bult, skrotade och hängde nät för att berg inte ska ramla ner på gång- och cykelbanan. Jag tycker att det är kul att dokumentera projekten. Man får se så mycket när man är ute på jobb, vi står på många konstiga platser. Ibland är man ute i skogen i mörker, ibland i citykärnan och ibland så här med fantastisk utsikt, det vill jag minnas. Det är soluppgång över Bottenhavet och det ser varmt och härligt ut, men bilden ljuger, det var ganska kallt. Riggen är en Atlas Copco D7 och heter Bettsy. Hon är en pålitlig skönhet med sina år på nacken.

Foto: Lucas Nordström

Har du också tagit en snygg bild på en rigg? Mejla Bitz Magasin på anna-maria.stawreberg@splayone.com

Efter ett par år med pandemi är det väl äntligen dags att få fira en ordentlig jul med kollegorna? Är du med i festkommittén är det hög tid att lägga i en växel. Här är några tips på aktiviteter som garanterat höjer stämningen på julfesten.

Text: Matilda Lann

Dra på din fuligaste, juligaste jultröja, låt glöggen flöda och plocka fram lekledaren inom dig – för här ska quizzas, tävlas och lekas.

1. Introtävling med jullåtar
En superenkel aktivitet som inte kräver mycket förberedelser är att göra en introtävling med julens allra bästa och värsta plågor. Är ni ett mindre företag delar ni upp er i två lag, annars flera. Det lag som först ropar sitt namn får svara. Blanda de klassiska jullåtarna med några nyare. De flesta tar säkert ”dom dom dom dom” med Triad redan efter ett par sekunder. Men hur många gissar rätt på ”The Little Drum Machine Boy” med Beck?

2. Hemliga julklappen
Slå in en julklapp och skriv ett lagom klurigt rim. Om du till exempel vill ge bort en borrkrona Powerbit X kan du skriva så här:

Förbättrad säkerhet och färre byten
Den här produkten är bättre än myten
Med en yta hård och stel
Är detta en riktig liten juvel

Låt sedan alla medarbetare i tur och ordning ställa en ja/nej-fråga. Är det något man kan äta? Nej. Är det ett smycke? Nej. Är den röd? Nej. Kan man använda den på berget? Ja.
Den som först gissar rätt på vad det är i paketet vinner julklappen.

3. Secret Santa
Om det känns roligare att alla får en egen klapp kan Secret Santa vara svaret. Låt alla medarbetare köpa varsin julklapp för 50 kronor. Lägg ner i en säck och låt varje person dra en julklapp. Vill man göra det lite mer personligt kan alla i förväg få en specifik person att köpa julklapp till. Antingen får det förbli ett mysterium vem som köpt vilken julklapp, eller så kan det bli en rolig gissningslek när paketen är öppnade.

4. Vad har du gemensamt med bordsgrannarna?
Är ni många på jobbet kan det vara kul att leka med bordsplaceringen. Dela in kollegorna efter något lite oväntat de har gemensamt. Alla som fyller år i januari får sitta tillsammans. Alla som helst kör en T35 får dela bord. Eller de som har en hund. Berätta i början av kvällen att uppgiften är att komma på vad minsta gemensamma nämnaren är för alla som sitter vid samma bord. Det sätter garanterat fart på samtalet.

LÄS MER: ”Det blev ett inferno, det sprutade sten överallt”

5. Julens ABC
Dela in kollegorna i lag eller par. Varje lag får ett papper och en penna. Ställ en klocka på tre eller fem minuter och låt varje lag fylla i alfabetet med julrelaterade ord. Den som har flest godkända ord när tiden är ute vinner.

A – amaryllis
B – brunkål
C – chokladask
D – dopparedagen

En liten twist på leken kan vara Bergets ABC

A – AT-borrning
B – borrstål
C – cementbruksisolering
D – D3

6. Julquizz
Ett säkert kort är ju alltid att slänga ihop ett quiz. Hitta på ett tema som till exempel tidigare julvärdar i SVT, julmat eller julkalendrar. Tänk på att anpassa frågorna efter ålder på kollegorna. De som är födda på 90-talet minns kanske Lasse-Majas detektivbyrå medan det äldre gardet med all säkerhet kan relatera till Trolltider och Teskedsgumman.

Om du har svårt att komma på egna frågor finns det några quiz att inspireras av:

Världens julmat

Julfilmer

Julkalendrar

Julen i kulturen

Allmänt om julen

Det strömmas musik och poddar som aldrig förr – så även i riggarna. Här är borrarnas allra bästa tips på både sköna låtar och spännande dokumentärer att lyssna på.

Text: Matilda Lann Foto: privat

Anton Johansson, 24, borr- och sprängentreprenör, Berg Nord

Vad lyssnar du på för poddar?
– Jag brukar lyssna en hel del på poddar under arbetsdagarna. Det blir lite lättare och fördriver tid. Jag tycker väldigt mycket om P3:s Creepypodden, den är intressant och spännande att lyssna på. De är fantastiskt duktiga på att återberätta och skapa en bild, det är nästan som att se film. Sen har vi ju självklart Borrmästarpodden, som ligger högt upp på listan! Jag brukar också lyssna på en podd som heter Tappad som barn, tre sköna herrar som sitter i ett kök och surrar om allt i livet. Det är vanliga arbetare så de snackar om allt från asfaltläggning till hur man driver en ICA-butik. Jag brukar lyssna på P3 Krim också, en väldigt bra podd. Det är om lite aktuellt som har hänt i Sverige senaste tiden.

Och om du har musik i lurarna, vad blir det då?
– Jag lyssnar på rätt mycket rockmusik, vanlig hårdrock. Det blir en del Death Punch, Slipknot och Metallica.

Om du fick välja en låt på repeat?
– Den var svår, jag gillar ju Motörhead, så det får bli In the name of the tragedy.

Sandra Motin, 36, Bergsprängare och borrare på Schaktlaget Bergsprängning

Vad lyssnar du på för poddar?
– Det är allt från nyhetspoddar till krim och dokumentärer. Varje morgon börjar jag med att lyssna på Aftonbladet Daily där de fokuserar på någon aktuell nyhet så att man är lite med i matchen. Sen är det P3 Dokumentär om både nya och gamla händelser. När det kommer till krim gillar jag Jakten på mördaren om lösta mordfall och Utanför murarna om folk som har begått brott, hamnat bakom galler och sen intervjuas när de kommit ut i samhället igen. En annan podd jag kan tipsa om är Mayday om katastrofer, till exempel flygolyckor, tsunamin och terrorattacker. Sen älskade jag Adam & kompani, som numer bara heter Kompaniet efter att Adam Alsing gick bort. Det är med Daniel Breitholtz, Vanessa Falk och Kristoffer Appelquist. De pratar om sin vardag, varvat med kul och onödiga fakta. Utan Adam är det inte riktigt samma sak längre, men fortfarande roligt.

Och om du har musik i lurarna, vad blir det då?
– Jag är allätare. Beroende på sinnesstämning lyssnar jag på allt från hårdrock till gamla 90-talshits som ger lite nostalgikänsla, till exempel The Latin Kings, Thomas Rusiak, Scorpions. När det kommer till rock är det band som Danzig, Diztord och Corey Taylor. En glad låt på berget vore nåt från R3HAB.
Jag är född i Sverige men är helfinsk så jag lyssnar också på en del finsk musik för att få lite connection till hemlandet. På jobbet tipsar vi varandra om låtar då och då, senaste tipset jag fick var Aristocrat med en rysk artist som heter Morgenshtern.

Om du fick välja en låt på repeat?
– Då säger jag Tallulah, jag har det till och med tatuerat på armen, haha.

Naoki Shimizu, 35, borroperatör, Stockholms Bergteknik

Vad lyssnar du på för poddar?
– Jag lyssnar mest på borren! Om jag lyssnar på podd så blir det något om aktiehandel, där de pratar om hur börsen rör sig, som Avanzapodden, Sparpodden eller Börssnack med Hansén & Olavi från IG.

Och om du har musik i lurarna, vad blir det då?
– Det kan bli allt möjligt; rock, hiphop, techno, trance, jazz och blues. Några exempel på band är Allman brothers, Disturbed, System of a down och The Dave Brubeck quartet. Ibland slår jag på lite japanska låtar och sjunger med. Det kan vara japanska ballader – sånt man lyssnade på när man var lite blödig i tonåren. Sen har jag en kompis från Etiopien så en del etiopisk musik blir det också, till exempel Gossaye Tesfaye, han har jättebra låtar.

Om du fick välja en låt på repeat?
– Melissa med Allman brothers band.

En stor del av Sveriges bergsföretag drivs av en familj. Vilka fördelar finns det med att jobba med syskon, äkta makar och föräldrar? Vilka nackdelar? Familjen Källgren delar med sig av sin resa.

Text: Matilda Lann Foto: Johan Lindqvist

– Det är ett sätt att leva, det har varit självklart att jobba i familjeföretaget, säger Jessica Källgren, 47, som tillsammans med sin bror Björn Källgren, 54, äger och driver Källgren och söner i Eksjö.

Nu sitter de vid köksbordet hemma hos Jessica och pratar öppenhjärtigt om fördelar och nackdelar med att ha familjen på jobbet. 

Företaget startades av deras morfar och pappa Kenneth Källgren anställdes så småningom i företaget. 1987 tog pappan över, och i och med det blev hela familjen aktieägare.

– Jag blev aktieägare som tolvåring, och hela uppväxten har man fått åka runt och titta på berg som det ska sprängas på eller som det har sprängts på ”och hur blev det egentligen?” säger Jessica och skrattar.

Även brorsan Björn har präglats av familjeföretaget sedan unga år.

– Jag var med och sprang på berget som liten, men det var inte givet att jag skulle bli borrare. På den tiden sa jag att jag antingen skulle bli tjuv eller polis. Det blev inget av det, säger han.

”Trodde att vår sista stund var kommen”

Björn och hans äldre bror Thomas har jobbat i företaget sedan 1991. Nu i år valde Thomas att bli utköpt. Ett väntat beslut för syskonen, eftersom det är ett slitsamt arbete. 

– Det är bitvis ganska jobbigt att vara ute i alla väder, leriga diken och så där, jag kommer nog inte heller att jobba till pensionen. Men det är klart att det är mycket kunskap som försvinner med honom, säger Björn.

LÄS MER: Fullt ös på KPJ Bergarbeten – ”det har blivit en hel del långa arbetsveckor”

Björn minns en händelse tidigt i karriären. Han och Thomas jobbade under en period mycket med betongarbeten åt pizzerior. Det var en ständig diskussion om pris och att göra jobbet momsfritt. När bröderna vägrade jobba svart envisades kunden med att betala kontant.

 – Överlämningen skulle ske i en källare, och in kom två mörkt klädda herrar med varsin portfölj. Vi trodde att vår sista stund var kommen! Men det gick bra och vi fick betalningen, sådana starka händelser minns man, säger Björn.

Generationsskiften – största utmaningen

Organisationspsykologen Anna Russberg som arbetat mycket med familjeföretag menar att 

de största utmaningarna ofta uppstår när det är dags för generationsskifte eller ägarbyte. 

– Den stora fallgropen är om grundaren inte släpper taget och sitter och detaljstyr. Om det är barnen som ska efterträda får de ingen möjlighet att sätta sin prägel. Då lägger man för mycket tid på interna diskussioner och tappar i konkurrenskraft, säger hon. 

Björn och Jessica upplever att deras pappa Kenneth hade ett öppet sinne och snabbt släppte in dem i verksamheten.

”Den stora fallgropen är om grundaren inte släpper taget och sitter och detaljstyr.”

– I början frågade man hela tiden, men vår pappa lät oss prova, han var lugn och såg vad som fungerade. Man gjorde delar av ett jobb själv, sen blev det mer och mer. Jag tror att pappa hade ett öga i nacken, säger Björn.

Björn har axlat rollen som vd och sprängledare. Jessica sköter företagets ekonomi och redovisning, något hon gjort sedan tonåren. En borrigg har hon inte satt sin fot i.

– Men jag har full koll. Jag har ju hört allt i familjen sen jag var barn, jag vet hur man ska ladda och borra. I teorin, säger hon och skrattar.

Även Jessicas man Ingemar blev successivt involverad i företaget när de behövde förstärkning. Först gick han bredvid och sedan tog han en sprängkurs.

Ingemar, som står i köket och förbereder middagen, sticker ut huvudet och hejar.

– Jag har jobbat heltid i bolaget sen 2009, i dag är jag laddtekniker och betonghållare.

Källgren och söner har specialiserat sig på försiktig sprängning i tätbebyggelse och just nu arbetar de i flera mindre projekt. Bland annat i Nässjö, där det ska sprängas ut för ett kontorslandskap. 

– Annars är det mycket sprängning för elkabel, när man har tagit bort det luftburna nätet, för att få ner kablarna i marken, säger Björn.

Viktigt med samsyn

För att få familjeföretaget att fungera är det viktigt med ägardirektiv och samsyn.

– Att ha målet med bolaget på print, det är ryggraden i verksamheten. Ägarstrukturen, arbetstiden, ersättning, riskvillighet, hållbarhet med mera. Är ni överens om detta har ni minimerat risken för stora intressekonflikter. Ha ett internt levande dokument som ni ser över en gång per år, säger Anna Russberg.

Jessica och Björn håller med och det är något de pratat mycket om under åren, vad som är kärnan i företaget.

– Jobben ska vara väl utförda, kunden ska vara nöjd och det ska vara så säkert utfört som möjligt. Bäst går det för företaget om man kan hålla sams. Det kan ibland innebära att man får kompromissa och göra avkall, och så länge jobben görs i den andan kan vägen dit se lite olika ut, säger Björn.

En tredjedel familjeföretag

Familjeägda bolag är den vanligaste organisationsformen i världen. I Sverige står familjeföretag för en tredjedel av sysselsättningen och en tredjedel av landets BNP. Anna Russberg tror att det handlar om att fördelarna med att jobba ihop med familjen är många.

”Man behöver inte göra sig till, som man kanske behöver med anställda. Säger jag något till min bror eller syster så vet de ju ändå precis vem jag är.”

– Det går att göra informella val i beslutsfattandet, det är inte långa, vilket ger företaget enorm flexibilitet och en stor konkurrensfördel. Vi håller ut längre, lägger in en extra växel och tar mer ansvar, säger hon

Björn tycker också att det är mer bekvämt att jobba med familjen.

– Man behöver inte göra sig till, som man kanske behöver med anställda. Säger jag något till min bror eller syster så vet de ju ändå precis vem jag är. Sen är det klart att det är mer flexibelt, vi jobbar över den här lördagen, sen är det lugnare några dagar så att det jämnar ut sig.

LÄS MER: Operatören Sandra om jakten på balansen – ”de skickade en ambulans direkt.”

Risk att förlora relationer

Men visst har även Källgren och söner haft sina utmaningar.

– Det var ganska tufft ekonomisk i början. Och visst har jag och brorsan varit osams en del genom åren, men bara om småsaker ”du kan väl städa bilen bättre”, eller ”varför sa du så till kunden”.

Och det är i relationerna som mycket sätts på spel, menar Anna Russberg.

– En stor risk för familjeföretag är att man förlorar sina nära om det en dag inte fungerar att driva företag ihop. Vid en vanlig anställning säger du bara upp dig, här riskerar du att förlora familjemedlemmar.

Jessica och Björn hamnar sällan i bråk, de har sina respektive roller tydligt fördelade och arbetet rullar på. Det lilla irritationsmomentet skulle vara Björns handstil.

– Underlagen han lämnar in kan vara lite oläsliga ibland, säger Jessica och ger Björn en blink.

Det finns mycket som kan gå snett på berget, och en olycka kommer sällan ensam. Experten Carina Vinberg hjälper dig att hitta den mentala styrkan och ta tillbaka kommandot när allt är på väg åt pipsvängen. 

Text: Matilda Lann

Det regnar småspik. 300 borrmeter kvar att bränna av. Borrvagnen trilskas, du är ensam på arbetsplatsen och i morgon kommer sprängargänget. Du är väl medveten om att det kostar företaget tiotusentals kronor varje timme riggen står stilla. Då är det lätt att stressa upp sig och fastna i en nedåtgående spiral. 

”Det du gör med denna mentala övning är att boosta dig själv med glädjehormon som dopamin och oxitocyn. Du blir helt enkelt din egen lilla knarklangare.”

– När det skiter sig hamnar vi i en stressig situation, det känns hotfullt eftersom vårt ego är hotat. Det här innebär att arbetsminnet minskar, vi blir dummare och amygdala i hjärnan stänger ner alla smarta funktioner som gör att vi kan tänka logiskt, vilket kan göra att vi fattar en rad dåliga beslut, säger Carina Vinberg, ledartränare, coach och grupputvecklare. 

LÄS MER: Borrkockens bästa matlåda – vildsvin á la Sveriges mästerkock-Alex

Att vara stark mentalt, stresstålig och lösningsorienterad är med andra ord A och O för att klara jobbet som borrare. 

– Du vet att den dåliga dagen kommer då och då, därför kan det vara värt att ha en plan för att bryta mönstret och styra om till positiva tankar.

Carina Vinbergs 5 bästa tips för att vända en skitdag

1. Gör upp scenarier 

Gör upp scenarier över det som kan gå fel på jobbet och bestäm i förväg hur du ska agera när/om det inträffar. Träna på att ta rätt beslut i svåra situationer. Scenarierna kan gärna kokas ner till konkreta att göra-listor som du sedan följer när olyckan väl är framme.

2. Hitta ditt happy place

Du behöver bryta de negativa tankarna som gör att hjärnan utsöndrar stresshormoner. Välj därför ut en situation där du allra helst befinner dig, där du vet att du mår som bäst. Är det när du har bestigit ett berg eller i en kajak i en norsk fjord? Frammana den bilden med alla sinnen, i alla detaljer. Kan du höra ljuden? Känna vinden? Värmen från solen? Låt sedan den känslan flyta ut i kroppen. 

• Det du gör med denna mentala övning är att boosta dig själv med glädjehormon som dopamin och oxitocyn. Du blir helt enkelt din egen lilla knarklangare, säger Carina.

3. Tre andetag – för att återfå fokus

Djupa andetag hjälper till att syresätta hjärnan.

Andetag 1: Sätt intentionen för vad du ska göra. Slut ögonen om du vill.

Andetag 2: Sänk axlarna.

Andetag 3: Känn luften som du andas in och ut. 

När hjärnan har fått nytt syre är det lättare att ta ett steg tillbaka och börja om igen. 

4. Sätt upp delmål

När allt går fel på en gång är det lätt att hjärnan kokar över. Allt går antagligen inte att fixa samtidigt, utan hitta lugnet (punkt 2 och 3) för att sen ta en sak i taget. Om du inte kan ta det stora steget nu, ta lite mindre kliv. Sätt upp delmål för att nå hela vägen. Vad behöver du göra först? Vad kommer sen?

5. Failure Fridays

Ha regelbundna möten med kollegor eller andra i branschen där ni delar med er av sådant som har gått fel och hur ni löst problemen. Det finns alltid mycket att lära av andra. Kanske går det att ha en gemensam gruppchatt där ni delar med er av misstag?