Det skriks efter borrare och har du en rigg och kan borra är det troligen inga svårigheter att få uppdrag just nu. Men för att verkligen lyckas som företagare i bergbranschen krävs mer än en gynnsam marknad. Vad är viktigt att tänka på? Vilka misstag gör många? Och hur ska man göra för att inte jobba ihjäl sig? Vi träffar stjärnskottet Elias Wärnefjord som trots sina unga år har byggt upp ett företag som går som tåget. I detta avsnitt delar han med sig av sina bästa tips. Sist men inte minst är det comeback för Goliats verktygslåda. Inte missa!
Avsnitt 20 – I backspegeln – riggarna vi sent kommer att glömma
Med över 100 års riggbyggande i bagaget har Epiroc många både fantastiska och mindre fantastiska exempel på riggar att minnas tillbaka till. Tillsammans med den gamle Atlas Copco-räven Claes Landelius gräver vi djupt i arkiven.
Vi pratar också med borraren Adrian Söderlund som helst kör T35 och drömmer om att kunna flyga borrvagn.
Riggarna vi minns: ”En ganska farlig maskin”
Med över 100 års riggbyggande i bagaget har Epiroc många både fantastiska och mindre fantastiska exempel på riggar att se tillbaka på. Tillsammans med den gamle Atlas Copco-räven Claes Landelius gräver Bitz Magasin djupt i arkiven.
Text: Matilda Lann
– När jag började fanns det bara en borrvagn som vi använde, ROC 600. Det var en luftdriven rigg utan dammsugare och med manuell broms.
Det säger Claes Landelius som har arbetat på Atlas Copco sedan 70-talet, både som instruktör och som borrmästare.
Dammsugaren förbättrade arbetsvillkoren
Riggen började säljas i slutet av 60-talet och användes på vägbyggen.
– Det var en ganska farlig maskin att använda, du fick vara erfaren om du skulle gå ner för en brant och själv räkna ut hur mycket broms som skulle läggas på och sen hoppas på det bästa. Det fanns en trycksatt vattentank och när det dammade så mycket att man inte såg riggen, då var det dags att skruva på lite vatten.
LÄS MER: Mekaniska bromsar på ROC 600 – inget för den oerfarne
Efterföljaren var ett stort steg i bergborrningens historia. När ROC 601 kom ut på marknaden som den första riggen med dammsugare och automatbromsar blev arbetsmiljön för borrare aningen bättre.
– Så fort du släppte åkreglagen stannade den, vilket gjorde jobbet lite mindre riskfyllt. Riggen användes främst till vägbyggen och i stenbrott men också för att bygga en massa bergrum under oljekrisen på 70-talet, säger Claes Landelius.
ROC 302 ”Krabban”
En borrvagn som kom att bli mycket populär var ROC 302, som började tillverkas under tidigt 70-tal.
– Det var en riktig storsäljare och i folkmun kallades den Krabban eftersom den med sina två bommar såg ut som en krabba. Kunderna köade för att beställa en. Först hade vi små borrmaskiner BBC24, men kunderna önskade större maskiner så vi hängde på COP 90, som vägde 100 kilo.
”Han jobbade från fem på morgonen till sen kväll och fick bara ut 100 borrmeter om dagen – konkursen var nära.”
Men då började i stället problem med att bommar och matarbalkar blev för klena. Efter att ha tagit fram en ännu större borrmaskin – COP 115 – med högre kapacitet var man tvungen att montera grövre bommar och matarbalkar. I samband med det sattes också större dammsugare på – en för varje bom – och det i sin tur krävde en större kompressor.
– Krabban var nu ännu mer populär och levde kvar in på 80-talet. Sen började bränslepriserna bli höga och de stora kompressorerna drog mycket diesel, och nu kom i stället hydraulriggarna in i bilden, säger Claes Landelius.
ROC 402 räddade Globenbygget
Ett projekt som Claes Landelius minns väl är bygget av Globen, i dag Avicii Arena. En kund till Atlas Copco hade fått ett stort bergarbete och därför köpt en ROC 410 med borrmaskinen COP 1032LE. Men jobbet gick inte som tänkt.
– För att vara Stockholm var berget vresigt och segt. Maskinen var för klen och det gick för sakta. Han jobbade från fem på morgonen till sen kväll och fick bara ut 100 borrmeter om dagen – konkursen var nära. Atlas Copcos policy var att ställa upp för kunden, så jag åkte dit med en ROC 402 och hjälpte honom att borra i tre veckor. Den borrade nästan dubbelt så snabbt och vi kom ikapp!
FAKTA: Borriggarnas utveckling
60-talet: Hittills har det borrats handhållet. Nu gör den första riggen ROC 600 entré.
70-talet: Nu kommer den populära riggen Krabban, eller ROC 302. Automatbromsen införs, liksom dammsugaren, och arbetsmiljön på berget blir därmed något bättre. I slutet av årtiondet kommer också hydraulborrmaskiner.
80-talet: Under 80-talet sätts hytt på riggarna och dessutom kompressor ombord.
90-talet: Nu får hytterna bättre komfort med både värme och kyla. Det digitala signalsystemet Can-bus gör också debut på marknaden.
Borrmästarpodden:
Avsnitt 20 – I backspegeln – riggarna vi sent kommer att glömma
Så stora är batterierna i gruvmaskiner: krävs 5 Tesla
Senast 2030 ska hela Epirocs sortiment vara klimatneutralt. Redan nu finns ett stort utbud av batteridrivna riggar, truckar och lastare. För att driva de största maskinerna krävs batteripack som motsvarar kapaciteten i fem Teslabatterier.
Text: Matilda Lann
– Det går att driva riktigt stora maskiner på batteri, det krävs bara riktigt stora batterier, säger Erik Svedlund, marknads- och affärsutvecklingschef, Epiroc elektrifiering.
Ja, det är inga små pjäser vi pratar om. Till den största batteridrivna Epirocmaskinen, Minetruck MT42, krävs fem batteripack med en vikt på 620 kilo styck och en kapacitet på 94 kWh per subpack. Det vill säga drygt tre ton batteri och 470 kWh för att driva en maskin.
Om vi jämför med en Tesla Model S i originalutförande så har den ett batteri på 100 kWh, ungefär lika mycket som ett subpack. Det skulle alltså krävas cirka fem sådana för att komma upp i samma kapacitet som batteriet i den största Epirocmaskinen. För en 14-tonslastare krävs fyra batteripack, för en rigg i mediumstorlek räcker det med två subpack.
– Borriggar borrar redan med energi via kabel, för förflyttning använder de batteri. Därför behöver de betydligt mindre batteri än en lastare eller truck, förklarar Erik Svedlund.
Slår dieselmaskinerna på fingrarna
Prestandan i de batteridrivna maskinerna bräcker redan dieselmaskinerna på alla punkter – sånär som på en parameter: körtid.
– Vi kan köra snabbare, accelerera snabbare, vi kan återvinna energin, bromsningen är bättre. Men körtid är svårt, en dieseltank är lätt att göra stor och kan rymma väldigt mycket energi, men vi närmar oss möjligheten att klara hela skift på batteri, säger Erik Svedlund.
”PRECIS SOM MED EN SKRUVDRAGARE SOM DU KAN BYTA UT BATTERIET PÅ OCH FORTSÄTTA KÖRA DIREKT.”
För att ändå kunna användas under produktionen är batterierna utbytbara och det tar cirka fem minuter att byta batteripack.
– Precis som med en skruvdragare som du kan byta ut batteriet på och fortsätta köra direkt.
Det tomma batteriet laddas på cirka två timmar. Körtiden för ett batteri i en borrigg varierar men ligger mellan fyra och sex timmar.
Initialt dyrare med batterimaskiner
Något som skiljer dieselmaskinerna och batterimaskinerna är priset.
– En dieselmaskin är betydligt billigare i inköp eftersom driftskostnaden för diesel inte ligger med. En batterimaskin inklusive batteri blir ungefär dubbelt så dyr. Men du slipper dieselkostnader så driftskostnaden blir i stället lägre, säger Erik Svedlund.
LÄS MER: Hur ser gruvdriften om 20 år ut? Så svarar strategiprofessorn
För att underlätta för de som vill investera i batterimaskiner har Epiroc en batteritjänst kallad ”Batteries as a Service”.
– Vi håller i ägandeskapet, vilket gör att vi kan ta ner inköpskostnaden så att vi hamnar i närheten av priset för en dieselmaskin. Sedan får man i stället en driftskostnad för batteriet som ligger spridd över tid, säger Erik Svedlund.
Återvinningsbara batterier
Tillverkningen av batterimaskiner är ett samarbete med Northvolt som pågått sedan 2018. En viktig parameter i produktionen är hållbarhet och gröna batterier.
– En stor del i battericellsproduktionen är att batterierna kommer att återvinnas i den fabrik där de en gång tillverkades. Det återvunna materialet kommer att omprocessas och gå tillbaka direkt in i nya celler.
9 tips: så håller du T15 i toppskick
FlexiROC T15 – riggen som borrarna både älskar och hatar. Vad är det viktigaste att tänka på när man kör en T15? Hur ska underhållet skötas? Och vem passar den här riggen egentligen? Patrik Goliats, produktspecialist på Epiroc, ger sina allra bästa knep.
Text: Matilda Lann
– Det är en ilsken liten sak, en rigg som absolut inte förlåter någonting när man gör fel. Det gäller att vara bestämd och visa vad du ska ha borrvagnen till, säger Patrik Goliats.
FlexiROC T15 är en hjulburen topphammarborrigg som väger 3,4 ton, den är därmed en av de minsta hydrauliska riggarna.
– Man har plockat ut så mycket effekt det går ur en så liten maskin, den är samtidigt lätt och smidig på berget, säger Patrik Goliats.
Från poolbygge till tunnelprojekt
Den lilla riggen kan användas för både små och stora jobb, såväl ovan som under jord.
– Många använder den både för bultning och pallborrning, men även för pooljobb och villatomter. Eftersom den är hjulburen blir det lite mindre påverkan på miljön och omgivningen. Flexibiliteten gör att det är en riktigt bra allroundmaskin, säger Patrik Goliats.
”Trimmar man någonting till max så måste man sköta om grejerna, annars går de fort sönder och då blir det dyrt.”
Han menar att det krävs en van hand för att handskas med en T15.
– När du sätter ner mataren mot berget ska du trycka till den lite, nästan så att framhjulen lättar. Då kommer den att stå kvar när du börjar borra. Trycker du fast den som du gör med en större rigg kommer hela bommen att lyfta så fort du börjar borra, säger Patrik Goliats.
LÄS MER: Micke håller fast vid sin FlexiROC T15: ”Kommer aldrig att köpa någon annan!”
Bra andrahandsvärde
Den första prototypen kom 2008 och försäljningen började 2009. Prislappen för en ny FlexiROC T15 ligger på knappt 1,9 miljoner i grundutförande.
– Den har också ett riktigt bra andrahandsvärde. Kollar du begagnade riggar så ligger de mellan 800 000 och en miljon kronor. Då får du en bra maskin, säger Patrik Goliats.
Eftersom det är en så liten maskin med stor kapacitet krävs mycket underhåll – dagligen.
– Trimmar man någonting till max så måste man sköta om grejerna, annars går de fort sönder och då blir det dyrt. Jag rekommenderar en borrare per maskin, operatören lär sig hur den fungerar och håller efter den bättre, säger Patrik Goliats.
LÄS MER: ”Att jobba med FlexiROC T15 har utvecklat mig som person”
Patrik Goliats 9 bästa tips för att hålla T15 i topptrim
1. Fetta, fetta, fetta!
Fetta, fetta, fetta. Borrstöd och det nedre kedjehjulet kan gärna fettas ett par gånger om dagen. När du går fram och byter krona, passa också på att dra en fettsträng på gängorna på kronorna.
2. Tvätta
Att hålla riggen i bra skick är A och O för att allt ska fungera. Tvätta därför riggen och kylaren ofta. Utvändigt tvättar du för att det ska se bra ut, invändigt för att det ska fungera bra. Det går inte att blåsa ut kylaren utan det är tvätt som gäller.
3. Spänn kedjan
Se till att kedjan är lagom sträckt. Se framför allt till att byta den när den börjar att klättra upp mot dreven, då är den slut. När kedjespännaren börjar gå i botten har den blivit sträckt nästan en decimeter och har då gjort sitt.
4. Kolla oljenivåer
Kolla alla oljenivåer varje dag – motorolja, hydraulolja och kompressorolja – innan du startar motorn. På så sätt märker du om den börjar dra mer eller mindre.
5. Kompressorremmarna
Håll koll på dem – de ska alltid vara sträckta. Med lite tryck ska det flexa ungefär en centimeter.
6. Glidstyckena på mataren
Se över glidstyckena på mataren. De ska inte vara för hårt spända, men inte för löst heller. Du vill inte att borrmaskinen vobblar på mataren, men inte heller att de är för hårt spända så att matningen går tungt. Det ska vara ett glapp på 1–2 millimeter, du kan testa med ett buntband.
7. Lufttryck i däcken
Stäm av lufttrycket i däcken. Det finns kompressor på riggen så det är bara att skaffa en liten slang och en däckpåfyllare så är det löst. Fler och fler fyller däcken med en typ av skumgummi så att de blir punkteringsfria. Det blir tyngre att rulla runt, men det fungerar.
8. Dra åt skruvar
Du har fyra skruvar som håller fast själva borrmaskinen, även rotationsmotorn har fyra skruvar, de här kan vibrera loss ibland. Håll koll på det och dra åt.
9. Service
Men jämna intervaller ska oljefilter, dieselfileter och motorolja bytas. Det gäller även hydrauloljans returfilter och dammsugarfilter. Titta i manualen vad som gäller och gör service när det är dags.
Avsnitt 19 – FlexiROC T15, En ilsken liten sak?
I det här avsnittet borrar vi djupare i FlexiROC T15. En slit- och slängrigg? En ilsken liten sak eller faktiskt den smidigaste borriggen av alla? Vi reder ut. Till hjälp tar vi borrningsgurun Patrik Goliats. Vi bjussar också på 9 tips: så håller du T15 i toppskick.
Slutligen tittar vi in hos Daniel Persson på Norrort Sprängteknik som håller på att spränga för en moské i Uppsala.
I mina lurar – borrarnas poddfavoriter
Det strömmas musik och poddar som aldrig förr – så även i riggarna. Här är borrarnas allra bästa tips på både sköna låtar och spännande dokumentärer att lyssna på.
Text: Matilda Lann Foto: privat
Anton Johansson, 24, borr- och sprängentreprenör, Berg Nord
Vad lyssnar du på för poddar?
– Jag brukar lyssna en hel del på poddar under arbetsdagarna. Det blir lite lättare och fördriver tid. Jag tycker väldigt mycket om P3:s Creepypodden, den är intressant och spännande att lyssna på. De är fantastiskt duktiga på att återberätta och skapa en bild, det är nästan som att se film. Sen har vi ju självklart Borrmästarpodden, som ligger högt upp på listan! Jag brukar också lyssna på en podd som heter Tappad som barn, tre sköna herrar som sitter i ett kök och surrar om allt i livet. Det är vanliga arbetare så de snackar om allt från asfaltläggning till hur man driver en ICA-butik. Jag brukar lyssna på P3 Krim också, en väldigt bra podd. Det är om lite aktuellt som har hänt i Sverige senaste tiden.
Och om du har musik i lurarna, vad blir det då?
– Jag lyssnar på rätt mycket rockmusik, vanlig hårdrock. Det blir en del Death Punch, Slipknot och Metallica.
Om du fick välja en låt på repeat?
– Den var svår, jag gillar ju Motörhead, så det får bli In the name of the tragedy.
Sandra Motin, 36, Bergsprängare och borrare på Schaktlaget Bergsprängning
Vad lyssnar du på för poddar?
– Det är allt från nyhetspoddar till krim och dokumentärer. Varje morgon börjar jag med att lyssna på Aftonbladet Daily där de fokuserar på någon aktuell nyhet så att man är lite med i matchen. Sen är det P3 Dokumentär om både nya och gamla händelser. När det kommer till krim gillar jag Jakten på mördaren om lösta mordfall och Utanför murarna om folk som har begått brott, hamnat bakom galler och sen intervjuas när de kommit ut i samhället igen. En annan podd jag kan tipsa om är Mayday om katastrofer, till exempel flygolyckor, tsunamin och terrorattacker. Sen älskade jag Adam & kompani, som numer bara heter Kompaniet efter att Adam Alsing gick bort. Det är med Daniel Breitholtz, Vanessa Falk och Kristoffer Appelquist. De pratar om sin vardag, varvat med kul och onödiga fakta. Utan Adam är det inte riktigt samma sak längre, men fortfarande roligt.
Och om du har musik i lurarna, vad blir det då?
– Jag är allätare. Beroende på sinnesstämning lyssnar jag på allt från hårdrock till gamla 90-talshits som ger lite nostalgikänsla, till exempel The Latin Kings, Thomas Rusiak, Scorpions. När det kommer till rock är det band som Danzig, Diztord och Corey Taylor. En glad låt på berget vore nåt från R3HAB.
Jag är född i Sverige men är helfinsk så jag lyssnar också på en del finsk musik för att få lite connection till hemlandet. På jobbet tipsar vi varandra om låtar då och då, senaste tipset jag fick var Aristocrat med en rysk artist som heter Morgenshtern.
Om du fick välja en låt på repeat?
– Då säger jag Tallulah, jag har det till och med tatuerat på armen, haha.
Naoki Shimizu, 35, borroperatör, Stockholms Bergteknik
Vad lyssnar du på för poddar?
– Jag lyssnar mest på borren! Om jag lyssnar på podd så blir det något om aktiehandel, där de pratar om hur börsen rör sig, som Avanzapodden, Sparpodden eller Börssnack med Hansén & Olavi från IG.
Och om du har musik i lurarna, vad blir det då?
– Det kan bli allt möjligt; rock, hiphop, techno, trance, jazz och blues. Några exempel på band är Allman brothers, Disturbed, System of a down och The Dave Brubeck quartet. Ibland slår jag på lite japanska låtar och sjunger med. Det kan vara japanska ballader – sånt man lyssnade på när man var lite blödig i tonåren. Sen har jag en kompis från Etiopien så en del etiopisk musik blir det också, till exempel Gossaye Tesfaye, han har jättebra låtar.
Om du fick välja en låt på repeat?
– Melissa med Allman brothers band.
Familjeföretag på berget – på gott och ont
En stor del av Sveriges bergsföretag drivs av en familj. Vilka fördelar finns det med att jobba med syskon, äkta makar och föräldrar? Vilka nackdelar? Familjen Källgren delar med sig av sin resa.
Text: Matilda Lann Foto: Johan Lindqvist
– Det är ett sätt att leva, det har varit självklart att jobba i familjeföretaget, säger Jessica Källgren, 47, som tillsammans med sin bror Björn Källgren, 54, äger och driver Källgren och söner i Eksjö.
Nu sitter de vid köksbordet hemma hos Jessica och pratar öppenhjärtigt om fördelar och nackdelar med att ha familjen på jobbet.
Företaget startades av deras morfar och pappa Kenneth Källgren anställdes så småningom i företaget. 1987 tog pappan över, och i och med det blev hela familjen aktieägare.
– Jag blev aktieägare som tolvåring, och hela uppväxten har man fått åka runt och titta på berg som det ska sprängas på eller som det har sprängts på ”och hur blev det egentligen?” säger Jessica och skrattar.
Även brorsan Björn har präglats av familjeföretaget sedan unga år.
– Jag var med och sprang på berget som liten, men det var inte givet att jag skulle bli borrare. På den tiden sa jag att jag antingen skulle bli tjuv eller polis. Det blev inget av det, säger han.
”Trodde att vår sista stund var kommen”
Björn och hans äldre bror Thomas har jobbat i företaget sedan 1991. Nu i år valde Thomas att bli utköpt. Ett väntat beslut för syskonen, eftersom det är ett slitsamt arbete.
– Det är bitvis ganska jobbigt att vara ute i alla väder, leriga diken och så där, jag kommer nog inte heller att jobba till pensionen. Men det är klart att det är mycket kunskap som försvinner med honom, säger Björn.
LÄS MER: Fullt ös på KPJ Bergarbeten – ”det har blivit en hel del långa arbetsveckor”
Björn minns en händelse tidigt i karriären. Han och Thomas jobbade under en period mycket med betongarbeten åt pizzerior. Det var en ständig diskussion om pris och att göra jobbet momsfritt. När bröderna vägrade jobba svart envisades kunden med att betala kontant.
– Överlämningen skulle ske i en källare, och in kom två mörkt klädda herrar med varsin portfölj. Vi trodde att vår sista stund var kommen! Men det gick bra och vi fick betalningen, sådana starka händelser minns man, säger Björn.
Generationsskiften – största utmaningen
Organisationspsykologen Anna Russberg som arbetat mycket med familjeföretag menar att
de största utmaningarna ofta uppstår när det är dags för generationsskifte eller ägarbyte.
Foto: Johan Lindqvist (t.v.)
– Den stora fallgropen är om grundaren inte släpper taget och sitter och detaljstyr. Om det är barnen som ska efterträda får de ingen möjlighet att sätta sin prägel. Då lägger man för mycket tid på interna diskussioner och tappar i konkurrenskraft, säger hon.
Björn och Jessica upplever att deras pappa Kenneth hade ett öppet sinne och snabbt släppte in dem i verksamheten.
”Den stora fallgropen är om grundaren inte släpper taget och sitter och detaljstyr.”
– I början frågade man hela tiden, men vår pappa lät oss prova, han var lugn och såg vad som fungerade. Man gjorde delar av ett jobb själv, sen blev det mer och mer. Jag tror att pappa hade ett öga i nacken, säger Björn.
Björn har axlat rollen som vd och sprängledare. Jessica sköter företagets ekonomi och redovisning, något hon gjort sedan tonåren. En borrigg har hon inte satt sin fot i.
– Men jag har full koll. Jag har ju hört allt i familjen sen jag var barn, jag vet hur man ska ladda och borra. I teorin, säger hon och skrattar.
Även Jessicas man Ingemar blev successivt involverad i företaget när de behövde förstärkning. Först gick han bredvid och sedan tog han en sprängkurs.
Ingemar, som står i köket och förbereder middagen, sticker ut huvudet och hejar.
– Jag har jobbat heltid i bolaget sen 2009, i dag är jag laddtekniker och betonghållare.
Källgren och söner har specialiserat sig på försiktig sprängning i tätbebyggelse och just nu arbetar de i flera mindre projekt. Bland annat i Nässjö, där det ska sprängas ut för ett kontorslandskap.
– Annars är det mycket sprängning för elkabel, när man har tagit bort det luftburna nätet, för att få ner kablarna i marken, säger Björn.
Viktigt med samsyn
För att få familjeföretaget att fungera är det viktigt med ägardirektiv och samsyn.
– Att ha målet med bolaget på print, det är ryggraden i verksamheten. Ägarstrukturen, arbetstiden, ersättning, riskvillighet, hållbarhet med mera. Är ni överens om detta har ni minimerat risken för stora intressekonflikter. Ha ett internt levande dokument som ni ser över en gång per år, säger Anna Russberg.
Jessica och Björn håller med och det är något de pratat mycket om under åren, vad som är kärnan i företaget.
– Jobben ska vara väl utförda, kunden ska vara nöjd och det ska vara så säkert utfört som möjligt. Bäst går det för företaget om man kan hålla sams. Det kan ibland innebära att man får kompromissa och göra avkall, och så länge jobben görs i den andan kan vägen dit se lite olika ut, säger Björn.
En tredjedel familjeföretag
Familjeägda bolag är den vanligaste organisationsformen i världen. I Sverige står familjeföretag för en tredjedel av sysselsättningen och en tredjedel av landets BNP. Anna Russberg tror att det handlar om att fördelarna med att jobba ihop med familjen är många.
”Man behöver inte göra sig till, som man kanske behöver med anställda. Säger jag något till min bror eller syster så vet de ju ändå precis vem jag är.”
– Det går att göra informella val i beslutsfattandet, det är inte långa, vilket ger företaget enorm flexibilitet och en stor konkurrensfördel. Vi håller ut längre, lägger in en extra växel och tar mer ansvar, säger hon
Björn tycker också att det är mer bekvämt att jobba med familjen.
– Man behöver inte göra sig till, som man kanske behöver med anställda. Säger jag något till min bror eller syster så vet de ju ändå precis vem jag är. Sen är det klart att det är mer flexibelt, vi jobbar över den här lördagen, sen är det lugnare några dagar så att det jämnar ut sig.
LÄS MER: Operatören Sandra om jakten på balansen – ”de skickade en ambulans direkt.”
Risk att förlora relationer
Men visst har även Källgren och söner haft sina utmaningar.
– Det var ganska tufft ekonomisk i början. Och visst har jag och brorsan varit osams en del genom åren, men bara om småsaker ”du kan väl städa bilen bättre”, eller ”varför sa du så till kunden”.
Och det är i relationerna som mycket sätts på spel, menar Anna Russberg.
– En stor risk för familjeföretag är att man förlorar sina nära om det en dag inte fungerar att driva företag ihop. Vid en vanlig anställning säger du bara upp dig, här riskerar du att förlora familjemedlemmar.
Jessica och Björn hamnar sällan i bråk, de har sina respektive roller tydligt fördelade och arbetet rullar på. Det lilla irritationsmomentet skulle vara Björns handstil.
– Underlagen han lämnar in kan vara lite oläsliga ibland, säger Jessica och ger Björn en blink.
Sveriges 5 största infrastrukturprojekt
Det borras, sprängs och byggs för fullt runt om i Sverige just nu. Nya stambanor, tunnelbanor och snart kanske även kärnbränsleförvaring. Här är listan på de största infrastrukturprojekten som är på gång.
Text: Matilda Lann
1. Ostlänken
Kostnad: 89 miljarder
Ostlänken är en 16 mil dubbelspårig höghastighetsjärnväg mellan Järna och Linköping – första delen av Sveriges nya stambanor. Projektet rör tre regioner: Stockholm, Södermanland och Östergötland. Byggtiden för mångmiljardsatsningen är 2024–2034 och järnvägen öppnar för trafik 2035. 25 procent av Ostlänken byggs på bro eller i tunnel.
LÄS MER: När det värsta händer – det här behöver du veta om dolor
2. Tunnelbanan
Kostnad: 54 miljarder
Just nu pågår en omfattande utbyggnad av Stockholms tunnelbana. 3 mil spår och 18 nya stationer ska byggas. Arbetet omfattar arbetstunnlar, spårtunnlar, stationer och en utbyggd depå. Alla spår byggs helt under jord och enbart stationerna sticker upp över markytan. Första linjen som tas i drift är Barkarby, med planerad trafikstart år 2026. Sista etappen planeras vara klar för trafik 2034.
3. Förbifart Stockholm
Kostnad: 38 miljarder
Förbifart Stockholm är en ny sträckning av E4:an väster om Stockholm som ska binda ihop norra och södra delen av huvudstaden. Motorvägsförbindelsen består av 21 kilometer tunnlar, två parallella tunnelrör, ramper och tvärtunnlar. Totalt är det drygt 5,5 mil tunnlar, och allt utsprängt berg kommer att motsvara volymen på 11 Globen. Första spadtaget togs 2014 och vägen ska öppna för trafik 2030.
4. Västsvenska paketet
Kostnad: 34 miljarder
Västsvenska paketet är en rad satsningar på vägar, järnvägar och kollektivtrafik. Några av de större projekten är Västlänken, Marieholmstunneln och Hisingsbron. Projektet startade 2009 och satsningarna kommer att pågå fram till 2028. Västra Götalandsregionen, Region Halland, Göteborgs stad, Göteborgsregionen, Västtrafik och Trafikverket står bakom satsningen.
LÄS MER: Ny tunnelbanetunnel under Grand Hotel – ”det är omöjligt att inte störa”
5. Mälarbanan
Kostnad: 25,5 miljarder
Mälarbanan förbinder Örebro, Västerås och Enköping med Stockholm. Nu bygger Trafikverket ut järnvägen mellan Tomteboda och Kallhäll i norra Stockholm från två till fyra spår, detta för att tågen ska kunna gå tätare och punktligare. Förutom ny järnväg byggs också stationer, gång- och cykelvägar, tunnlar och broar. Arbetet på den 20 km långa sträckan har pågått sedan 2012 och en stor del av utbyggnaden är redan klar. De sträckor som kvarstår kommer att öppnas etappvis och sista stationen i projektet, Huvudsta, beräknas vara klar 2034.
Bubblare: Slutförvaret av kärnavfall
Kostnad: 19 miljarder
I januari 2022 tog regeringen beslut om att ge SKB tillstånd att bygga slutförvaret för kärnavfall. Det som ingår i projektet är nytt kärnbränsleförvar i anslutning till Forsmark i Östhammars kommun, utbyggnad av det befintliga slutförvaret och inkapslingsanläggning vid mellanlagret i Oskarshamn. Anläggningen i Forsmark kommer att ta cirka fyra kvadratkilometer bergutrymme i anspråk och kapslarna med kärnavfall ska placeras på 500 meters djup. Ett tunnelsystem på runt sex mil ska byggas samt en ramp på fem kilometer som leder ner i berget. Mark- och miljödomstolen och Strålsäkerhetsmyndigheten ska nu sätta detaljerade villkor för verksamheten, något som antagligen kommer att ske under 2024. När alla tillstånd är på plats kan bygget sätta i gång och väntas då ta cirka tio år. Fullt utbyggd beräknas anläggningen vara 2080.
Så vänder du en skitdag på berget
Det finns mycket som kan gå snett på berget, och en olycka kommer sällan ensam. Experten Carina Vinberg hjälper dig att hitta den mentala styrkan och ta tillbaka kommandot när allt är på väg åt pipsvängen.
Text: Matilda Lann
Det regnar småspik. 300 borrmeter kvar att bränna av. Borrvagnen trilskas, du är ensam på arbetsplatsen och i morgon kommer sprängargänget. Du är väl medveten om att det kostar företaget tiotusentals kronor varje timme riggen står stilla. Då är det lätt att stressa upp sig och fastna i en nedåtgående spiral.
”Det du gör med denna mentala övning är att boosta dig själv med glädjehormon som dopamin och oxitocyn. Du blir helt enkelt din egen lilla knarklangare.”
– När det skiter sig hamnar vi i en stressig situation, det känns hotfullt eftersom vårt ego är hotat. Det här innebär att arbetsminnet minskar, vi blir dummare och amygdala i hjärnan stänger ner alla smarta funktioner som gör att vi kan tänka logiskt, vilket kan göra att vi fattar en rad dåliga beslut, säger Carina Vinberg, ledartränare, coach och grupputvecklare.
LÄS MER: Borrkockens bästa matlåda – vildsvin á la Sveriges mästerkock-Alex
Att vara stark mentalt, stresstålig och lösningsorienterad är med andra ord A och O för att klara jobbet som borrare.
– Du vet att den dåliga dagen kommer då och då, därför kan det vara värt att ha en plan för att bryta mönstret och styra om till positiva tankar.
Carina Vinbergs 5 bästa tips för att vända en skitdag
1. Gör upp scenarier
Gör upp scenarier över det som kan gå fel på jobbet och bestäm i förväg hur du ska agera när/om det inträffar. Träna på att ta rätt beslut i svåra situationer. Scenarierna kan gärna kokas ner till konkreta att göra-listor som du sedan följer när olyckan väl är framme.
2. Hitta ditt happy place
Du behöver bryta de negativa tankarna som gör att hjärnan utsöndrar stresshormoner. Välj därför ut en situation där du allra helst befinner dig, där du vet att du mår som bäst. Är det när du har bestigit ett berg eller i en kajak i en norsk fjord? Frammana den bilden med alla sinnen, i alla detaljer. Kan du höra ljuden? Känna vinden? Värmen från solen? Låt sedan den känslan flyta ut i kroppen.
- Det du gör med denna mentala övning är att boosta dig själv med glädjehormon som dopamin och oxitocyn. Du blir helt enkelt din egen lilla knarklangare, säger Carina.
3. Tre andetag – för att återfå fokus
Djupa andetag hjälper till att syresätta hjärnan.
Andetag 1: Sätt intentionen för vad du ska göra. Slut ögonen om du vill.
Andetag 2: Sänk axlarna.
Andetag 3: Känn luften som du andas in och ut.
När hjärnan har fått nytt syre är det lättare att ta ett steg tillbaka och börja om igen.
4. Sätt upp delmål
När allt går fel på en gång är det lätt att hjärnan kokar över. Allt går antagligen inte att fixa samtidigt, utan hitta lugnet (punkt 2 och 3) för att sen ta en sak i taget. Om du inte kan ta det stora steget nu, ta lite mindre kliv. Sätt upp delmål för att nå hela vägen. Vad behöver du göra först? Vad kommer sen?
5. Failure Fridays
Ha regelbundna möten med kollegor eller andra i branschen där ni delar med er av sådant som har gått fel och hur ni löst problemen. Det finns alltid mycket att lära av andra. Kanske går det att ha en gemensam gruppchatt där ni delar med er av misstag?
MWD-loggning – så har du med en SmartRoc nytta av mätningen
Med hjälp av MWD, Measure While Drilling, kan du få ut data om berget. Dels hur hårt berget är, vilket är värdefullt för sprängarna som kommer efter. Men det går också att hålla koll på hur mycket borrstål som går åt och hur lång tid det tar att borra.
Text: Matilda Lann
För den som har en SmartRoc går det att slå på MWD-loggning och göra en rad olika mätningar under borrningen.
– Då loggar man hålet, och det går att ställa in mätintervall. Defaultvärdet är varannan centimeter, då skickas en massa värden. Till exempel slagverkstryck, matningstryck, rotationstryck och borrsjunk, säger Stefan Löfdahl, borrmästare på Epiroc.
Därefter går det att bearbeta resultatet i ROC Manager.
– Du kan ta ut de parametrar som är intressanta och skapa en bild av hur berget ser ut. Till exempel vilka områden som är mer lättborrade, var slitaget är som störst och var olika typer av material finns.
LÄS MER: Testa dig själv! Hur bra koll har du på mjukvaran ROC Manager?
Krävs mycket data – och erfarenhet
För beställarens del kan detta vara bra för att ha kontroll på hur berget ser ut under.
– Om det är mjukare eller hårdare, för att kunna beräkna hur mycket sprängämnen som kommer att gå åt. För sprängarna är det bra att ha koll på om det är något ler- eller sandlager mitt i berget. Då kommer trycket att gå ut en del från sprängningen där, säger Patrik Goliats, produktspecialist på Epiroc.
”I framtiden kommer man i en SmartRoc att kunna se MWD i realtid och då kommer intresset att öka ytterligare.”
En utmaning är att det krävs en hel del erfarenhet och mycket data för att kunna läsa ut den information man vill åt.
– Någonstans måste man börja bygga denna kunskapsbank innan man hittar vad som är av intresse, säger Stefan Löfdahl.
I dag är det inte så vanligt att borrare generellt nyttjar MWD-loggningen. Den används framför allt vid injektering eller bultning.
– Men jag ser att intresset ökar. I framtiden kommer man i en SmartRoc att kunna se MWD i realtid och då kommer intresset att öka ytterligare. Det blir då lättare för operatören att få en överblick över hur borrningen flyter på, och det går sedan att jämföra med tidigare hål. Operatören kommer även att ha koll när skillnader i berget visar sig, säger Stefan Löfdahl.
5 fördelar med att MWD-logga sin borrning
- Du får kontroll över hur berget ser ut, mjukt eller hårt, och kan avgöra hur mycket sprängämnen som kommer att behövas.
- Du kan logga hålet och mäta slagverkstryck, matningstryck, rotationstryck och borrsjunk med mera.
- När du har samlat tillräckligt stor mängd data kommer du att kunna se hur berget är strukturerat med olika bergarter med mera.
- Det blir lättare att beräkna budget framåt.
- I framtiden kommer du att kunna se MWD-loggningen i realtid på skärmen i riggen.
Borroperatör! Har du koll på din radiolåda?
Radiolådan till riggen är full av finesser. Men vet du hur allt fungerar? Stefan Löfdahl, borrmästare på Epiroc, och Patrik Goliats, produktspecialist på Epiroc, ger dig sina allra bästa knep.
Text: Matilda Lann Foto: Peter Ossman
För att börja från början: det viktigaste är att radiolådan är hel och ren, tycker Stefan Löfdahl.
– Joystickar, spakar, damasker med mera ska inte vara skadade. Är de det finns det risk för vatten- och smutsinträngning som i sin tur innebär att radiolådan i slutänden inte fungerar. Torka av den dagligen och förvara den gärna i bilen eller hemma för att undvika att den går sönder, säger han.
Om fel uppstår kan du antingen lämna in lådan på service eller felsöka.
– Misstänker du att något är knas i radiolådan kan du alltid gå in i ett diagnostikläge där du kan kontrollera alla spakar och switchar. Om en skada uppstår: skicka lådan på reparation, säger Stefan Löfdahl.
Finns hundratals felkoder
När radiolådan startas upp ska det synas en nolla i ett av hörnen av displayen, det betyder att allt är bra. Men det finns hundratals felkoder som kan dyka upp på skärmen och det är inte helt lätt att hålla reda på alla.
– Om du inte vet vad de står för är det bara att ringa en tekniker på Epiroc så kommer de att kunna hjälpa dig med vilket fel det är, säger Patrik Goliats.
Några vanliga koder som kan synas är 42, 43, 62 eller 63.
– Det betyder att du har problem med antingen höger eller vänster joystick, säger Patrik Goliats.
”Jag skulle säga att 80 procent av problemen med radiolådan rör batterierna. Det kan till exempel vara att man inte har laddat dem tillräckligt mycket. Har du problem så börja med att byta batteri.”
Batterierna är ett annat återkommande problem, ofta med felkod 20.
– Jag skulle säga att 80 procent av problemen med radiolådan rör batterierna. Det kan till exempel vara att man inte har laddat dem tillräckligt mycket. Har du problem så börja med att byta batteri, säger Stefan Löfdahl.
LÄS MER: Här är funktionen som gör det lättare att borra rakt
Han tipsar om att kontinuerligt byta batterierna. Särskilt om det är kallt ute (–9 och nedåt) eftersom värmning av displayen då gör att batteriet snabbare förbrukas.
– Byt helst varje dag för att hålla lådan i gång. Då slipper du få batteritorsk mitt under en borrning.
Kolla kabeln
Skulle batterierna ändå vara urladdade går det att köra radiolådan med kabel. Men pass på, något inte alla vet är att kabeln måste tas bort på rätt sätt när du börjar köra med batteri igen.
– Du har tagit bort kabeln från radiolådan och tycker att det är frid och fröjd, men du måste koppla bort den även från mottagaren, annars går det inte att köra maskinen. Om kabeln fortfarande sitter kvar i mottagaren kommer man inte att kunna koppla samman radiolådan med riggen, så kallad learn link, säger Stefan Löfdahl.
Radiolåde-skolan: 5 saker du behöver ha koll på
- 0 betyder att allt är bra.
- Ett av de vanligaste problemen är batterierna – börja med att byta batteri.
- Vid misstänkt radiolådefel: starta diagnostiken genom att trycka på ”vattendimma”- och ”på”-knapparna samtidigt.
- Får du upp felkoder du inte känner igen: ring en tekniker, de kan hjälpa dig.
- Vid problem: se till att skicka lådan på reparation. Radiolådor finns för utlåning.
Ny tunnelbanetunnel under Grand Hotel: ”Det är omöjligt att inte störa”
Djupt under Saltsjön ska den blå tunnelbanelinjen förlängas från Kungsträdgården. Det spanska företaget OHLA har fått uppdraget att bygga 1 400 meter tunnel i ett av huvudstadens mest känsliga områden.
Text: Matilda Lann Foto: Kjell B Persson
– Att bygga tunnelbana är ett kul uppdrag, det är det bästa kollektiva kommunikationsmedlet. Det går snabbt och det här är ett populärt projekt. De allra flesta tycker att det är en bra investering, säger Helena Söderberg, projektchef för OHLA.
I stället för de traditionella byggbarackerna har företaget sitt tillfälliga kontor i det gamla tullhuset från 1876 som ligger på Blasieholmen.
Under hösten 2021 påbörjade entreprenören OHLA arbetet med att bygga två spårtunnlar och en servicetunnel på uppdrag av Region Stockholms förvaltning för utbyggd tunnelbana. Sammanlagt ska 1 400 meter tunnel dras under Saltsjön mot Södermalm och projektet ska vara klart 1 juli 2024.
– Det första vi har gjort är att schakta bort massorna som pluggade igen mynningen till den gamla arbetstunneln från 70-talet, säger Helena Söderberg.
Tunneln används nu igen för att köra in borriggar och andra maskiner samt till att frakta ut allt berg som sprängs loss.
– Det är ganska trångt, förr var maskinerna mindre. Då räckte det bra, men för oss blir det lite pyssligt och svårt att vända, säger Jari Paajanen, produktionschef för OHLA.
Under havsbotten
Kungsträdgårdens station ligger 29 meter under jord och härifrån ska de nya tunnlarna leda ner under Saltsjön, så djupt som 90 meter under havsytan.
– Vi går i en brant nedförsbacke, så brant som en tunnelbana får gå, 4 procent, säger Helena Söderberg.
På väg ner i tunneln passerar man alldeles intill stationen där tunnelbanetrafiken är i gång som vanligt. Jari Paajanen pekar mot en vägg:
– Här har vi gjutit sex meter tjocka väggar, så kallade betongpluggar, i befintliga spårtunnlar för att skydda tunnelbanestationen, som en säkerhetsåtgärd för att inte störa trafiken när vi bygger ut.
”Det läcker vatten, så vi tätar tunneln hela tiden, vi kommer att komma till en särskilt svår passage med svagare berg där vi inte vet om vi behöver injektera en eller två eller kanske tre gånger.”
Väl nere i tunneln är det mörkt, fuktigt och lerigt. Det mullrar från alla maskiner och luktar fränt av ammoniumnitrat efter den senaste sprängningen.
Det finns flera tekniska utmaningar i att bygga tunnel under havsbotten.
– Det läcker vatten, så vi tätar tunneln hela tiden, vi kommer att komma till en särskilt svår passage med svagare berg där vi inte vet om vi behöver injektera en eller två eller kanske tre gånger, säger Helena Söderberg.
LÄS MER: Skarpt läge – ”skjut inte fast salvan, då får du ett helvete”
Längst in i den södergående spårtunneln står en Boomer XE3:a som energiskt penetrerar tunnelväggen. Om några timmar, mellan 17 och 21, ska det sprängas igen.
– Vi spränger mellan en och tre gånger per dag, säger Jari Paajanen.
För projektet används två borriggar från Epiroc, XE3 och E2.
– De passar för storleken i de här tunnlarna. XE3, han får borra de större utrymmena. Vi har ett serviceavtal med Epiroc och de är här veckovis eller vid behov om något har hänt. Annars är det mest kronservice, säger Jari Paajanen.
Fraktas på pråm
Runt 230 000 kubik berg av slaget Stockholmsgranit ska fraktas ut. Sprängmassorna forslas till en kross och lastas sedan på en pråm som ligger ett stenkast från tunnelöppningen vid Nybrokajen.
– På så sätt slipper vi 50 000 lastbilar som annars skulle ha fraktat massorna längs Strandvägen och genom centrala Stockholm. Bergmassorna skeppas till Värtahamnen, där de direkt ska användas till fortsättningen av Norra Djurgårdsstaden som byggs nu, säger Helena Söderberg.
”Det har varit en omöjlighet, för vi stör dem, det går inte att komma ifrån. Vi har försökt att anpassa, men man kan inte bygga en tunnel tyst.”
Kulturbyggnader är största utmaningen
I området finns några av Stockholms känsligaste byggnader – kyrkor, museer och andra kulturminnesmärkta byggnader. Därför har alla byggnader besiktigats noggrant före byggstart och försetts med vibrationsmätare, speciellt anpassade för kulturhistoriska byggnader. Varje sprängning övervakas så att den inte överskrider de vibrationsvärden som både byggnaderna och föremålen där inne klarar av. Den största utmaningen har varit att inte störa Grand Hôtel vid sprängningarna, som pågår cirka 30 meter under det anrika lyxhotellet.
– Det har varit en omöjlighet, för vi stör dem, det går inte att komma ifrån. Vi har försökt att anpassa, men man kan inte bygga en tunnel tyst. Under en kortare tid fick vi pausa arbetet när de hade en viktig konferens, säger Helena Söderberg.
Nu närmar sig projektet Nationalmuseum och där uppkommer nya utmaningar.
– När vi spränger ställer de sig på olika ställen i museet och tittar så att vi inte skadar något. Förutom vanliga vibrationsmätare har också Nationalmuseum satt upp en liten mätare i form av en sandhög bland konstverken, som visar hur mycket det vibrerar när vi spränger genom att sanden rör sig, säger hon.
Jari Paajanen kliver fram till en vägg som är utmärkt med vita markeringar. Här sitter gamla dräner från 70-talet som leder bort vatten. De ska rivas.
– Allt måste ha samma standard som i dag, därför ska vi bila bort dem och bygga nytt, säger han.
Dolhundar fick kallas in
En annan rest från 70-talet är dynamitgubbar och tändhattar som inte antänts, så kallade dolor – odetonerade sprängrester från tidigare arbeten. Därför tog man ner dolhundar i tunneln som fick söka igenom området.
– Skulle man råka knacka till en sådan skulle det kunna bli en liten explosion. Där hundarna markerade fick vi schakta ut lite försiktigt, men hittills har allt gått bra och det räknar vi med att det gör i fortsättningen också, säger Helena Söderberg.
Projekt Kungsträdgården
Projekttid: September 2021–1 juli 2024.
Vad: 1 400 meter tunnel ska sprängas från Kungsträdgårdens tunnelbanestation i riktning mot Södermalm.
Djup: Tunneln går under Saltsjön, cirka 90 meter under havsytan på det djupaste stället.
Berg: 230 000 kubik Stockholmsgranit ska forslas bort.
Epirocmaskiner: Boomer XE3 och Boomer E2.
Beställare: Region Stockholm.
Därför går riggen varm, här är de vanligaste anledningarna.
Att maskinen och borrningen går alldeles för varm kan ha tusen olika orsaker – men vilka är de vanligaste? Stefan Löfdahl, borrmästare på Epiroc, och Patrik Goliats, produktspecialist på Epiroc, går igenom de klassiska anledningarna.
Text: Matilda Lann
Det första man ska fundera över, enligt Stefan Löfdahl, är trycket mot berget.
– Generellt när man pratar varmgång så har man för dåligt tryck mot backen, inte tillräcklig bergkontakt. Då uppstår de här tomslagen, väldigt korta och små, några millisekunder. Det räcker för att det ska skaka loss lite i skarvarna. Det blir friktioner och det är då det blir varmgång, förklarar han.
En annan anledning kan enligt Patrik Goliats vara dämpningen.
– I till exempel en COP 1028 har du ingen dämpfunktion. Du har ingenting som kan ta upp energin från returslagen som kommer upp från backen så de går rätt upp i borrmaskinen. Då blir det varmgång.
LÄS MER: Få ut mer av din maskin – genom att samla data
– I andra borrmaskiner finns det en dämpare som ska ta upp stötvågsreflexerna som kommer tillbaka. Skulle dämparen inte fungera eller trycket till dämparen blir felaktigt så blir det ofta varmgång, tillägger Stefan Löfdahl.
Håll koll på slitaget
Det är också mycket viktigt med slipade borrkronor.
– Nedkörda borrkronor är generellt väldigt dåligt. Har du dåligt slipade kronor kommer du inte att få upp rotortrycket och då blir det losslagning varje gång det slår. Borrmaskinen hinner inte dra åt skarvarna igen med rotation, säger Patrik Goliats.
Dessutom gäller det att serva riggen regelbundet.
– Om borrmaskinen skulle varit inne på service för 300 timmar sedan, till exempel, då kan något ha gått sönder.
Stefan Löfdahl fyller på:
– Ja, det kan alltid bli något fel. Det kan vara fel på trycket, fel på någon givare, fel på något flöde. Eller så läcker det igenom någonstans, säger han.
”Många borrare i Sverige är bra på att optimera sin borrvagn. Samtidigt är allting en kompromiss.”
En annan källa till varmgång skulle enligt Patrik Goliats kunna vara dämpackumulatorn – något som kan vara svårt att upptäcka.
– Pajar stora ackumulatorn eller högtrycksackumulatorn ser du ofta det på att slangarna slår mycket mer än de brukar göra. Om dämpackumulatorn går sönder ser du det oftast inte mer än på att det blir varmgång. Du får oroliga dämptryck om du tittar på manometrarna.
En ständig kompromiss
Även inställningarna på maskinen kan spela roll. Men att få det bästa av två världar – borra snabbt med minsta möjliga slitage och utan varmgång – är inte det lättaste.
– Många borrare i Sverige är bra på att optimera sin borrvagn. Samtidigt är allting en kompromiss. Borrar du extremt fort, då sliter du väldigt mycket på framför allt borrkrona och stål. Och även om du optimerat riggen så räcker det med att du flyttar 50–100 meter inom samma bergtäkt för att inställningarna ska vara åt pipsvängen, säger Patrik Goliats.
6 vanligaste orsakerna till att riggen och borrningen går varm
- Du har inte tillräcklig bergkontakt, dåligt tryck mot berget.
- Inställningarna på riggen är fel.
- Dåligt slipade kronor.
- Ingen dämpfunktion i borrmaskinen.
- Riggen har inte varit på service i tid.
- Kedjematning – det blir lite ojämnare matning (gäller endast T15, T20 och T45).
Epiroc Nordens och Baltikums nya VD: ”Det handlar om vilket arv vi lämnar efter oss”
Andrzej Mielko, 45, kommer från Polen men har bott de senaste fem åren i Prag, Tjeckien, där han lett Epiroc Centraleuropa. Nu är han på väg in i nästa nya utmaning, att ta sig an marknaden i Norden och Baltikum. Han tror på ett vänligt arbetsklimat där medarbetarna känner sig sedda och stärkta.
Text: Matilda Lann
Andrzej Mielko loggar in på videomötet på utsatt tid – 13.00 prick. Han befinner sig i sitt nyöppnade kontor i Prag. Ingenting hänger ännu på väggarna eftersom Epiroc nyligen flyttat dit. Det är varmt, 34 grader i skuggan, och Andrzej Mielko har en sval somrig skjorta.
– Tjena, hur mar do? Jag tycker om kaffe och talar lite svenska, säger Andrzej, som intensivt studerat språket inför flytten till Stockholm.
När vi hörs har Andrzej Mielko precis kommit tillbaka till Prag efter tre veckor på resande fot.
– Jag har varit i Sverige och Norge, rest runt och träffat människor och besökt verksamheter. Jag har varit i Luleå, Gällivare och Kiruna i Sverige och Vestby och Revetal i Norge, men det är fortfarande många ställen jag har kvar att besöka.
Av Sverige har han redan fått en tydlig bild.
– Ni älskar smörgåstårta och fika är en viktig tidpunkt på dagen när man småpratar. Midsommar är nästan större än julafton och ni älskar att vara ute i naturen. Det här passar mig och min familj bra, säger han och fortsätter:
– Jag hade hört att svenskar är reserverade, men hittills har jag inte träffat någon som är kylig. Så jag är glad.
Andra veckan i augusti anlände flyttlasset och familjen håller nu på att göra sig hemmastadda i villan i Gamla Enskede i Stockholm.
”Jag tänker aldrig i termer av titlar och positioner. Det handlar mer om vad vi kan göra för andra.”
Titlar inte viktigt
Från augusti har Andrzej Mielko rollen som VD för Epiroc Norden och Baltikum, för minst tre år framåt. Andrzej Mielko har tidigare varit generaldirektör för Epiroc Centraleuropa och lett regionen sedan 2017. Innan dess representerade han Atlas Copco Mining and Rock Excavation Technique i Polen, då som landschef. Bakgrunden har han inom ekonomi och redovisning och han började sin karriär i koncernens företagsgrupp 2005.
Men att prata om titlar är ingenting för honom.
– Jag tänker aldrig i termer av titlar och positioner. Det handlar mer om vad vi kan göra för andra, och vilket arv vi kan lämna efter oss. Jag bryr mig om människor och framtiden, att glädjas av det vi gör, processerna och arbetet som sådant och förändringarna vi åstadkommer. Om jag kan påverka och uppmuntra människor till att vilja förändra saker och ting är det fantastiskt.
Utmanande marknad och makroekonomi
Marknaden som han kliver in på är kanske inte den lättaste. Kriget i Ukraina och covid-19-pandemin har medfört stor osäkerhet för produktionskostnader, inköp och tillgång till komponenter och högkvalitativ arbetskraft, men har även påverkat anpassningsförmågan och optimismen hos människor, menar Andrzej Mielko.
– Marknaden är mycket föränderlig. Å ena sidan kan vi se en stark efterfrågan på produkter och tjänster, prisökningar och att människor vill konsumera mer. Det finns ett stort fokus på ny teknik och det skapar en kontinuerlig efterfrågan på mineraler och så vidare. Å andra sidan kan vi se makroekonomisk oro för att marknaden ska vända med en instabil finansmarknad, minskad köpkraft och minskad tillgång till medel att investera etcetera. Den blomstrande cirkeln kan förändras, säger han.
LÄS MER: Epirocs lastare banar väg mot framtidens gruva
Andrzej Mielkos intention är att tillföra ett positivt tankesätt med ett vänligt och inkluderande arbetsklimat.
– Folk säger att jag har ett stort självförtroende och jag bottnar i våra kärnvärderingar. Ja, det hjälper mig att vara optimistisk och stärka människor till att aldrig ge upp. Jag kommer att ha med mig en uthållighet: gör vi misstag, vilket alla gör, så fortsätter vi bara framåt. Och … sen är det ingen tvekan om att jag kommer att vara lite mer benägen att ta större risker.
Att våga satsa på den tekniska utvecklingen ser han som nödvändigt.
– Jag är väldigt öppen för framtiden och den teknologiska utvecklingen. Jag älskar teknik, robotar, appar, programvara, allt digitalt. Mitt mål är att hänga med bättre i det digitala lärandet än mina barn, hittills har det gått bra.
Lyssna på de unga
För Andrzej Mielko är det viktigt att lyssna på de unga – och lära sig av vad de efterfrågar.
– Det är ett generationsskifte. Vi måste titta på vad unga människor vill ha och utgå från det, lyssna på framtidens röst. Det räcker inte med att bara titta på oss själva. Det gäller att hitta balansen mellan att förstå det förflutna, vår stora erfarenhet, och att uppskatta prestationer och förutse kommande behov och förväntningar på företagens stil, miljö och teknologi.
”Mitt mål är att hänga med bättre i det digitala lärandet än mina barn, hittills har det gått bra.”
Själv tror han att framtiden handlar mycket om rätt balans mellan arbetsliv och fritid.
– Vad vill vi få ut av vårt liv professionellt och privat? Vi har bara ett liv och jag är väldigt rak på sak när jag säger att vi alla kommer att dö, därför är det viktigt att använda sin tid på bästa sätt, för att hjälpa andra. Hur kan vi göra förändringar som kan påverka miljön, kollegor, team, vänner och slutligen vår värld?
Han ser också till att medarbetarna känner att de alltid kan vända sig till honom.
– Jag är tillgänglig 24/7, på WhatsApp eller Teams, om någon behöver mig finns jag där. Det enda som går före mina anställda är min familj.
Vill införa sociala aktiviteter
När han för ett tag sen besökte ett ledande mjukvaruföretag i Prag hämtade han stor inspiration av hur deras kontor var utformat.
– Endast ett våningsplan var avsatt för arbete, de andra två för underhållning, interaktion och sociala aktiviteter, med darttavla, musikstudio, innergård med bar, pool, bastu, gym med mera. Jag tror det är viktigt att fundera över hur vi vill att folk möts och interagerar. Vi blir som mest effektiva och kreativa genom glädje i att arbeta tillsammans. Det handlar om företagskulturen.
Är detta något du planerar att införa på Epirocs kontor i Stockholm?
– Ja, alldeles säkert. Kanske ett litet gym, dart eller fotbollsspelbord. Men det handlar mycket mer om att umgås än prylarna. Det är viktigt att äta lunch ihop eller att ha en grillfest då och då. Kanske ska vi ha smörgåstårta på jobbet varje vecka, haha.
Utmaningarna han ser handlar inte om externa hot eller händelser.
– Jag är inte särskilt rädd för utmaningar. De som finns kommer snarare inifrån oss. Jag har en stark tro på människor. För mig handlar det om att kanalisera medarbetarnas energi, hur ska vi hitta välbefinnande och balans för att kunna sträva efter att vara ett företag i toppklass?
LÄS MER: Hur ser gruvdriften ut om 20 år? Så svarar strategiprofessorn
På frågan om hur Epirocs kunder kommer att märka att han nu sitter vid rodret svarar Andrzej Mielko först blygsamt att de inte behöver märka att det är just han som leder. Utan poängterar att teamet och medarbetarna kommer först.
– Och ja, kunderna måste se snabbare beslut, benchmarkförsäljning, service och digitala lösningar där vi kan överföra något som fungerar i ett land till ett annat inom regionen, som en ny app som testats och fungerar väl. De måste se vår region som en – ett Epiroc där fokus på kunden, vårt teams prestation och framtida ledarskap är framgångsfaktorer som skapar värde för våra intressenter. De behöver se att vi förändras för att ständigt kunna förbättras.
Fullspäckat schema
När det är dags att avsluta samtalet ska Andrzej Mielko snart in i nästa möte, som är ett större webbinarium med ett hundratal medarbetare. Får han möjligen någon paus där emellan?
– Nej, säger han och skrattar och skickar en bild på sin kalender. Mötena går i ett hela dagen.
– Det finns knappt tid för ett toalettbesök. Men snart ska jag gå på semester med min familj. Vi åker till Italien för att återhämta oss och njuta av solen.
– Tack så mycket och ha en bra dag! avslutar Andrzej Mielko på felfri svenska.
Det här är Andrzej Mielko
Titel: VD för Epiroc Norden och Baltikum.
Ålder: 45 år.
Bor: I Stockholm från augusti.
Hemland: Polen.
Familj: Fru, två döttrar, 10 och 15 år, samt en hund.
Motto: Tro på människor och framtiden.
Viktigaste lärdom: Uppskatta varje dag och vad vi har åstadkommit hittills.
Fullt ös för KPJ Bergarbeten: ”Det senaste året har det blivit en hel del långa arbetsveckor”
Ett ras på en hammare, en sprillans ny FlexiROC T35 och den sköna känslan vid tanken på att själv slippa hålla reda på när riggarna ska servas fick honom att ta steget. Kevin Linnér, grundare av KPJ Bergarbeten AB, är nöjd med sitt COP Care-avtal.
Kevin Linnér sitter i bilen. Han är på väg från ett möte till kontoret. Innan dess var han ute på berget och laddade en sprängsalva tillsammans med sitt team. Det är mycket nu. KPJ Bergarbeten har flera uppdrag i gång och ska dessutom snart byta arbetsbilar med allt vad det innebär.
– Det senaste året har det blivit en hel del långa arbetsveckor. Det är klart att det tar på krafterna när det är så mycket att göra. Men jag har grym support av alla mina medarbetare i Team KPJ, berättar han från bilen.
LÄS MER: Uppa ditt underhåll – tipsen som får din rigg att hålla ännu längre
Sprängsalvan som han laddade under förmiddagen var vid Hovås höjd i Göteborg. Där har KPJ Bergarbeten i uppdrag att borra och spränga bort 30 000 kubik berg. De ska göra plats för nya lägenheter på platsen.
– Det är ett jättekul och utmanande projekt där vi spränger i flera etage, det är extremt vibrationskänsligt, säger Kevin Linnér.
Tänkte om efter dyrt ras
Han äger i dagsläget fyra riggar, tre FlexiROC T30 och en FlexiROC T35. Tre av fyra är ljuddämpade, något som är viktigt för KPJ Bergarbeten, som oftast borrar i stadsmiljö. Den nyaste riggen, en FlexiROC T35, fick han i november 2021. Det var i samband med köpet av den som Kevin beslutade sig för att satsa på Epirocs serviceavtal COP Care.
”Det är ju win-win för både Epiroc och mig. I och med avtalet tjänar vi båda på att fånga upp potentiella problem innan de visar sig.”
– Vi hade ett ras på en av våra äldre hammare i höstas. Det blev en riktigt dyr historia. När jag jämförde kostnaden för reparationerna, och för det stillestånd raset resulterade i, med vad det skulle kosta att ha ett COP Care-avtal visade det sig att jag skulle tjäna på avtalet, säger han.
Han landade i att teckna COP Care-avtal för bara hammarna på de tre äldre riggarna, men för hela den nya riggen.
– Jag vill ju att den ska hålla sig fräsch och fin så länge det bara går!
Avtal känns tryggast
Avtalet innebär att Epiroc nu sköter all service av hammarna och den nya T35:an. När det är dags för en tekniker att komma hör Kevins kontakt på Epiroc av sig för att boka en tid. Är det något som behöver bytas står Epiroc för reservdelarna.
LÄS MER: Sex säkra sätt att sänka dina borrkostnader
– Vi har även tidigare kört enbart med Epirocs egna reservdelar. Min känsla är att de håller hög kvalitet och jag vill bara ha grejer i våra maskiner som är konstruerade för just dem. Nu när jag dessutom köpt en ny rigg vore det rätt galet att stoppa in vad som helst i den. Lite som att köpa reservdelar från Biltema till en Ferrari!
Win-win för alla
Något som känns bra med avtalet, tycker Kevin Linnér, är att en tekniker från Epiroc gått igenom hela borrvagnen för att med sitt tränade öga se om det är något som behöver göras.
– Det är ju win-win för både Epiroc och mig. I och med avtalet tjänar vi båda på att fånga upp potentiella problem innan de visar sig. Och vi känner oss trygga med den service vi får. Det finns flera duktiga mekaniker här på västsidan av landet och jag tycker att vi får bra och snabb hjälp. Det är inte ofta någon har behövt komma ut och skruva på samma fel flera gånger!
Borrkockens bästa matlåda – Åkessons stroganoff med en twist
Han är utbildad kock men arbetstider, dålig lön och osäker arbetsmarknad fick Simon Åkesson på Stens Bergsborrning att sadla om till borrare i stället. Matintresset lever ändå kvar – det märks inte minst på det ständigt varierande innehållet i hans matlådor.
Text: Johanna Paues Darlington
Hur kommer det sig att du är så intresserad av matlagning?
– Jag fick laga mycket mat när jag var yngre. Morsan hade så dålig fantasi om vad hon ville göra, så hon lämpade över den uppgiften på mig och min lillebror i stället. Det blev mycket spagetti och köttfärssås, haha! Sedan växte intresset och lite senare valde jag restaurangprogrammet på gymnasiet. Då upptäckte jag hur roligt det var att leka med smaker! Att inte alltid följa receptet.
Har du arbetat med matlagning?
– Jag jobbade som kock i tre år efter gymnasiet och var verkligen överallt. I Stockholm, på Gotland, i Sundsvall. Det var kul, men både arbetstiderna och lönen var kassa. Och om man ska ta sig någonstans som kock måste man verkligen vara extremt intresserad av yrket, och driven. I alla fall om man vill jobba på de finare restaurangerna. Riktigt så passionerad var jag aldrig.
”Jag har aldrig i huvudet vad jag vill laga utan får inspiration utifrån vad jag ser i affären.”
Vad äter du oftast på jobbet?
– Allt möjligt! Det är nästan alltid olika. Jag har aldrig i huvudet vad jag vill laga utan får inspiration utifrån vad jag ser i affären. Men om det är något jag ändå då och då kommer tillbaka till är det spagetti och köttfärs, och receptet jag bjuder på här, halloumi stroganoff.
Berätta om din halloumi stroganoff!
– Jag fick idén under ett borrjobb i Göteborg. Jag och min kollega var sugna på korv stroganoff, men så såg jag halloumi i affären och blev sugen på att testa det i stället för kött. Kollegan, som kallar sig ”kötterian” för att han älskar kött så mycket, gick överraskande nog med på det – och älskade det! Och jag med.
Vad tycker du man ska tänka på när det gäller matlåde-matlagning?
– Såsiga rätter är bra. Torr mat funkar dåligt när det ska värmas igen.
LÄS MER: Borrkockens bästa matlåda – vildsvin á la Sveriges mästerkock-Alex
Vilken är din favoritråvara?
– Lök! Det finns så mycket man kan göra. Finhacka och ha i grytor för att få till en rund smak. I sallader, när man marinerar kött … Bara att steka lök lätt och ha som tillbehör blir nästan alltid bra. Eller när man steker lök så länge i smör att den blir karamelliserad! Inlagd, picklad – det finns verkligen så mycket som är gott med lök!
Åkessons stroganoff med en twist
Ingredienser, 1 person:
200 g halloumi
En halv finhackad gul lök
En lagom stor klyfta vitlök, finhackad
390 g fin krossade tomater
En tsk sambal oelek (om man gillar stark mat)
En msk ketchup
En msk kycklingfond
Salt och peppar
Ris/pasta
Gör så här:
Skär upp halloumin i lämpliga bitar och stek tillsammans med den gula löken och vitlöken tills halloumin fått fin färg.
Tillsätt sedan de krossade tomaterna, sambal oelek, ketchup, kycklingfond, salt och peppar.
Låt sjuda några minuter så smakerna sätter sig.
Servera med pasta eller ris.
Från noll till hundra i gruvan – på bara några månader
Hur drar man i gång en hel gruva på bara några månader? Svar: Genom att hitta motiverade människor och ge dem förtroende att själva lösa de problem som uppstår. Det är LKAB:s ”extragruva” Mertainen ett bevis på.
Text: Johanna Paues Darlington
Det började med den seismiska händelsen i KUJ 2020. Från en dag till en annan minskade produktionen drastiskt när delar av Kirunagruvan blev skadad. Något behövde göras för att säkra att LKAB ändå skulle ha tillräckligt med järnmalm för att täcka upp marknadens behov.
– Beslutet att vi skulle dra i gång gruvan Mertainen kom i februari 2021, och vi skulle vara i gång till hösten. Så det var bara att jobba på, berättar Niclas Svanelöv, sektionschef i Mertainen.
Tänkte nytt
Mertainen är en av LKAB:s tre dagbrottsgruvor i Svappavaarafältet. Området ligger 3 mil sydost om Kiruna och eftersom järnmalmen där är av något sämre kvalitet togs 2016 beslutet att inte ha någon daglig produktion i gruvan. Istället skulle den stå redo som en extraresurs för den dag det eventuellt kunde behövas mer malm än vad LKAB:s andra orter kunde leverera. När händelsen i Kirunagruvan var ett faktum var det dags att göra slag i saken. Och det snabbt. Gruvan i Leveäniemi fick öka sin produktion, men för att ha ytterligare marginal i rågodslagren inom LKAB beslutades att även, om än bara under en kort period, starta upp gruvan i Mertainen. En rejäl utmaning för Niclas Svanelöv och hans kollegor – för även om gruvan till viss del var förberedd skulle det på bara några månader också skapas en hel organisation. Med en fungerande logistik, tydliga rutiner och många nya medarbetare. Och det i en bransch där det ständigt råder hård konkurrens om kompetensen.
LÄS MER: De borrade från rörlig plattform – ”skjut inte fast salvan, då får du ett helvete!”
– Normalt vid sådana här tillfälliga produktioner brukar man köpa in tjänster utifrån på entreprenad helt och hållet, eftersom man snabbt vill få ut ton och det just nu är en utmaning att rekrytera – särskilt när det handlar om visstidsanställningar. Men väljer man vägen att gå på totalentreprenad säljer man samtidigt ut mycket av den viktiga grundkompetensen till andra aktörer, vilket vi inte ville. Inte minst nu, när det handlade om en gruva som vi behövde lära oss mer om.
”Det är ju kallt och mörkt och kan vara tufft här under hela vintern för den som inte är van vid de här förhållandena, så det gäller att ha fyllda energikonton när man kommer för att orka hela vägen”
Rätt människor på plats
Lösningen för att behålla kompetensen inom LKAB blev att låna in personal från andra områden inom LKAB, och sedan toppa med rekrytering utifrån. Annonser gick ut över hela Sverige, inte minst genom sociala medier.
– Det gick över förväntan! Vi berättade tidigt i rekryteringen om vilken utmaning det här projektet innebar. Att det skulle bli tufft och att vi förväntade oss att alla medarbetare aktivt skulle ha en viktig roll i uppbyggnaden. Jag tror att det lockade många. Och även om vi såklart gärna ville ha en viss kompetens fokuserade vi ändå främst på att hitta människor som är bra på att samarbeta, duktiga på att prioritera, är nyfikna och har mycket energi, säger Niclas Svanelöv.
Det sistnämnda är inte minst viktigt för den som söker jobb i Norrbotten.
– Det är ju kallt och mörkt och kan vara tufft här under hela vintern för den som inte är van vid de här förhållandena, så det gäller att ha fyllda energikonton när man kommer för att orka hela vägen, säger Niclas Svanelöv.
Metoden visade sig vara ett lyckodrag. De LKAB-anställda som nappade på erbjudandet att jobba i Mertainen, vitt skilda kompetenser från LKAB:s alla gruvorter, hade en sak gemensamt: de var sugna på att pröva något nytt och på att utmanas. Och de som rekryterades utifrån var taggade på att lära sig en ny bransch.
– Självklart har vägen inte varit helt rak utan krävt en enorm insats. Men kombinationen av att vi tog vara på kompetensen som redan fanns inom LKAB och att vi hittade motiverade människor utifrån gjorde att inlärningskurvan gick väldigt snabbt uppåt, säger Niclas Svanelöv.
Borriggarna har stört minst
Från början var tanken att de skulle använda tre borriggar i gruvan. En SmartROC D65, en SmartROC T40 och en F9:a för områden där D65:an inte kommer åt.
LÄS MER: Ny världsstandard för hållbar gruvbrytning – så har det gått fyra år in
– Eftersom projektet var tidsbegränsat leasade vi D65:or av Epiroc. Det har funkat riktigt bra. Nu hade vi ju turen att få en helt ny maskin som inte krävt så mycket av oss, men för de två andra riggarna har Epiroc hela tiden funnits där och gjort allt de kunnat för att hjälpa oss, säger Tuija Katajamäki, som var produktionschef i Mertainen.
Hon lägger till:
– På det stora hela är nog riggarna det som stört minst i projektet.
En av borroperatörerna i projektet var Hugo Bäsén, en 22-årig kille från Uppsala som inte ens visste vad en borrigg var för något när han sökte jobbet som operatör.
– Jag bildgoglade för att skapa mig någon sorts uppfattning om vad jag skulle göra, haha!
Som tidigare elitskidåkare var han lockad av jobbet för att få vara nära snön. Nu är projektet en erfarenhet han inte skulle vilja vara utan.
– Det var mycket ”lös problemet efter bästa förmåga”, snarare än att någon bara sa åt oss vad vi skulle göra. Det gjorde att jag lärde mig otroligt mycket under tiden där. Och även om jag var ny i yrket så var min åsikt lika viktig som alla andras. Jag tror också att även de som hade jobbat länge i branschen tyckte det var kul i Mertainen, för att de blev utmanande på ett helt nytt sätt.
Målet i Mertainen nått – med råge
Produktionen i Mertainen drogs i gång i höstas med målet att producera en miljon ton järnmalm innan mars 2022 var slut. En vecka före deadline var de där. Projektet har alltså gått över förväntan, men självklart inte utan svårigheter.
– Klimatet har nog varit den största utmaningen. Vintern 2021–2022 var både kall och blåsig. Att jobba utomhus i över trettio minus är inte enkelt, säger Tuija Katajamäki.
En annan utmaning har varit att få till bra rutiner. Kanske inte så konstigt för ett projekt som skulle startas upp snabbt och sedan bara vara i gång i några månader.
”Jag tror att mångfalden, att vi kommit från olika håll med olika erfarenheter och kompetenser men ändå haft ett så tydligt gemensamt mål, gjort oss väldigt starka som grupp.”
– Så här i efterhand tänker jag att det hade varit bra att dokumentera rutiner för hur vi ska göra saker i förväg. Nu gjorde vi det parallellt med att vi jobbade. Det hade också varit klokt att ta oss mer tid för introduktion.Mman måste ju repetera saker innan de sitter ordentligt. Det är sådant vi tar med oss – även om vi ville se hur snabbt vi kunde få i gång gruvan på ett säkert sätt, säger Niclas Svanelöv.
Han är ändå otroligt nöjd och stolt över vad de lyckades åstadkomma i Mertainen.
– Vi hade en utvärdering här för några veckor sedan där alla som jobbat i gruvan var med, och det var många starka känslor! Mycket stolthet. Jag tror att mångfalden, att vi kommit från olika håll med olika erfarenheter och kompetenser men ändå haft ett så tydligt gemensamt mål, gjort oss väldigt starka som grupp. Mertainen-projektet har verkligen varit en skola i hur man startar upp en gruva. Många har nog lärt sig vikten av att ge och få förtroende, och hur mycket man kan åstadkomma på det sättet, säger Niclas Svanelöv.
Han jobbar nu, tillsammans med Tuija, med att återställa gruvan. Se till att den är fräsch och i skick att med kort varsel kunna startas igen. Det är inte utan lite vemod som de utför arbetet. Och skulle LKAB bestämma sig för att dra i gång gruvan igen skulle ingen av dem bli ledsen.
– Jag vill att de ska ringa och säga att vi ska starta upp igen, säger Tuija Katajamäki.
Fakta om Mertainen
- Gruvan förbereddes i början av 2010-talet för brytning, men när allt var klart såg LKAB inte längre någon lönsamhet i att ta den i drift. I stället beslutades det att gruvan skulle hållas startklar ifall det skulle behövas extra järnmalm.
- Produktionen drogs i gång igen på senåret 2021 för att producera en miljon ton järnmalm. För det behövde 1,5 miljoner ton råmalm och ungefär lika mycket råberg brytas. Tillstånd att bryta fanns klart sedan tidigare.
- Totalt arbetade omkring 90 personer med Mertainen. 40 personer från LKAB och 50 personer från entreprenörer utifrån.
- Gruvan är numera stängd igen, men kommer att fortsätta hållas startklar.
Avsnitt 18 – De smarta funktionerna många missar
Har du koll på precis allt som borriggen kan göra för att borrningen ska bli så effektiv som möjligt? Troligen inte! Här är funktionerna som, enligt Stefan Löfdahl, används för lite av många som borrar. Patrik Goliats ger också ett matnyttigt tips för dig med T30.
De smarta funktionerna många missar
Borriggar är i dag rejält avancerade maskiner, där många parametrar påverkar varandra och där borrarna hela tiden måste vara på tårna. Ändå är det många som missar funktioner som finns där för att göra det lättare att nå den optimala borrningen.
Slagverkstryck, matningstryck, spolning och rotation. Där har vi det som krävs för att kunna borra i berg med slående borrning. Och det är när de här fyra parametrarna är i balans som borrningen går som bäst – men att nå dit är lättare sagt än gjort.
– Därför har vi ett gäng funktioner som ska hjälpa till med den här balansen, säger Stefan Löfdahl, borrmästare på Epiroc sedan många år tillbaka.
– Tyvärr upplever jag att många missar de här funktionerna. Även bland erfarna borrare är det långt ifrån alla som har kläm på varför de finns.
LÄS MER: Uppdateringarna som minskat utsläppen med nästan 40 procent
Han tillägger att det egentligen inte är så konstigt:
– Det här är avancerade grejer, och funktionerna påverkar dessutom varandra. Det är inte alltid så lätt att förstå vad det är som händer i varje given situation.
Här är funktionerna som många, enligt Stefan Löfdahl, missar.
DPCI – dämpartryck som kontrollerar slagverkstrycket
– DPCI är en funktion som ser till att du alltid har ett litet tryck mot berget innan du tillåter att slagverket går i gång. Detta för att undvika tomslag om du plötsligt stöter på ett hålrum till exempel, något som sliter rejält på maskinen, berättar Stefan Löfdahl och nämner ett exempel:
– Jag hade en kund som då och då kom åt permafrost när han borrade. Det var så mjukt att borra i att han helt enkelt inte behövde något slagverkstryck alls för att komma igenom. Då var den här funktionen toppen för att skona maskinen.
”Det här är avancerade grejer, och funktionerna påverkar dessutom varandra. Det är inte alltid så lätt att förstå vad det är som händer i varje given situation.”
Slagverksfaktorn – få motorn att orka trots lite spolluft
– Jag påtalar ofta att man ska köra med så låg spolluft som möjligt för att inte nöta på grejerna och för att förbruka så lite diesel som möjligt. Många gör som jag säger, men resultatet blir att även motorvarvtalet blir lågt.
Risken med det är att pumpen inte orkar leverera den mängd olja som maskinen kräver, och det är här funktionen ”slagverksfaktorn” kommer in – i alla fall om man kör en SmartROC.
– Den gör att man lägger på några procent på motorvarvtalet i stället. Då varvar motorn upp lite så att den orkar utan att man måste öka på spolluften. En supersmart funktion!
RRCFP – styr matningstrycket direkt på radiolådan
– Många undrar vad det här är för något, framför allt bland dem som kör FlexiROC T15. Med den här funktionen, som står för Radio Remote Control Feed Pressure, aktiverad kan du styra matningstrycket direkt från radiolådan.
På så sätt kan man smyga ner i berget i stället för att köra pang på, något som är toppen för att få fina påhugg och raka hål.
– Det kan vara svårt att reglera påhugget manuellt med hjälp av joysticken. Har man en ny Epiroc-låda kan man reglera matningstrycket med vredet till höger om åkspakarna. För att kunna reglera matningstrycket måste man vara i borrläge, hålla vredet intryckt och sedan vrida för att få önskat värde. På äldre lådor styr man med samma potentiometer som man styr vinschkraften med.
Borrvakter – slår larm när något i maskinen kan skadas
Några funktioner som många använder, men inte riktigt förstår varför de finns, är de så kallade ”borrvakterna”.
– När man inte förstår varför de finns och hur de fungerar är det lätt gjort att stänga av dem när de larmar, i stället för att ta reda på varför, säger Stefan Löfdahl.
Det kan ge förödande konsekvenser, eftersom de finns där för att skydda maskinen och hindra fastkörning.
LÄS MER: 8 egenskaper du behöver ha som borrare
– Vi har borrvakter för olika saker. Till exempel för spolluften. Den vaktar så att man inte tappar luft, så att man plötsligt inte får upp kaxet och kör fast. Även om man får för högt tryck, något som också kan ställa till det, kommer vakten att se till att riggen backar.
På SmartROC finns även vakten Feed Speed Control Impact, FSCI.
– Den hjälper borraren att hitta rätt borrsjunk, så att den inte borrar för snabbt när det exempelvis blir ett tomrum eller väldigt mjukt berg.
Avsnitt 17 – Hur ska jag göra för att köra riktigt bränslesnålt?
Äntligen frågepodd! Tillsammans med kollegan Patrik Goliats, produktspecialist på Epiroc, svarar Stefan Löfdahl på de allra vanligaste frågorna från borrare just nu. När kommer ovanjord-riggarna som kör på andra drivmedel än diesel egentligen, och är det möjligt att logga alla hål? Bland annat! Vi pratar också med borraren Sandra Motin. Hur kommer det sig att hon kallas för häxan av kollegorna?
Så kör du så bränslesnålt det bara är möjligt
Med ett dieselpris som är rekordhögt och en klimatkris som blir alltmer akut är frågan högaktuell. Så här kör du riggen så dieselsnålt du bara kan.
Att dieseldrivna borriggar knappast är några miljövänliga maskiner lär inte komma som en överraskning för någon. Men det har blivit betydligt bättre, riggarna som produceras nu drar mycket mindre än för bara något decennium sedan. Men kan du som borrare sänka dieselförbrukningen ytterligare? Absolut. Epirocs experter borrmästaren och säljaren Stefan Löfdahl och produktspecialisten Patrik Goliats vet hur.
Ett minimum av spolluft
– Det första man måste tänka på är att bara använda så mycket spolluft som du verkligen behöver, säger Stefan Löfdahl.
– Det här var en av de stora nyheterna när SmartROC introducerades på marknaden, att man själv kan justera varvtalet för att få ner just bränsleförbrukningen. Komprimerad luft kostar nämligen enorma mängder diesel att tillverka, fortsätter han.
”Många låter den puttra på under rasterna. Men det går ju faktiskt åt några liter i timmen även på tomgång, så det kan verkligen vara värt att stänga av.”
Behöver du inte så mycket spolluft, kanske precis i början av borrningen av ett hål, drar du ner på varvtalet. Höj sedan successivt ju djupare du kommer. Ju längre ner, desto mer tryck behöver du för att få upp kaxet.
– Men det gäller förstås att ha koll på vad som pågår i hålet hela tiden. Är det sprickor i berget behöver du till exempel mer spolluft. Men sådant märker ju en van borrare genom att kolla på trycket på manometrarna bland annat, säger Patrik Goliats.
LÄS MER: Mekaniska bromsar på ROC 600 – inget för den oerfarne
Skippa tomgången
Något annat som sparar på diesel är, förstås, att inte låta riggen gå på tomgång mer än nödvändigt.
– Många låter den puttra på under rasterna. Men det går ju faktiskt åt några liter i timmen även på tomgång, så det kan verkligen vara värt att stänga av, säger Patrik Goliats.
Vissa riggar måste stå i några minuter innan motorn slutar arbeta och det går att stänga av huvudströmbrytaren – något som gör att många inte orkar vänta och i stället låter motorn stå på tomgång.
– Men det går alldeles utmärkt att släcka ner motorn men låta huvudströmbrytaren vara på under rasten. I alla fall om du har ett hyfsat nytt batteri i riggen, säger Patrik Goliats.
”Åtta timmars borrning åt skogen – jag fick en rejäl utskällning!”
Att alla borrare någon gång gör ett misstag är en klen tröst när tabben väl är ett faktum. Som när man råkar vända på borrplanen – och inte upptäcker det på flera timmar.
Berättat för: Johanna Paues Darlington
“Normalt sett brukar vi alltid se till att vara klara den dagen sprängaren ska komma och skjuta, men den här gången var vi lite efter. Vi blev ändå klara till sprängningen, men kanske hade stressen något att göra med vad som hände sedan.
Jag skulle göra borrplaner för nästa salva vi skulle börja jobba på. Men i stället för att kontrollera hålmönstret i förtätning och sida kollade jag bara i riktning. Sedan överförde jag borrplanen till kollegans dator och vi körde i gång. Vi borrade på länge. Säkert i fyra, fem timmar, innan vi märkte att det var något som inte stod riktigt rätt till.
”När sprängarna sedan fick se vad vi hade gjort blev de helt galna. jag fick en rejäl utskällning, kan jag säga.”
Det var kollegan som reagerade. Han fick en känsla av att något inte stämde och när han mätte hålmönstret blev det tydligt vad som hade gått fel. Jag hade vänt på hela borrplanen! När sprängarna sedan fick se vad vi hade gjort blev de helt galna. Jag fick en rejäl utskällning, kan jag säga. Totalt åtta timmars borrning är ju inte lite pengar i vår bransch, så det kan man förstå. Nu har vi sprängare i samma företag och de lyckades lösa det hela genom att vi borrade en rak bakkant på salvan med det hålmönster vi hade gjort. Sedan gjorde vi en ny borrplan med rätt hålmönster – på det sättet behövde vi inte göra om det helt och hållet. Men hade det varit sprängare utifrån hade vi troligen fått göra om allt helt från början.
LÄS MER: Missarna jag minns – ”Det blev ett inferno, sprutade sten överallt”
Jag vet inte riktigt varför jag missade att kontrollera ordentligt innan vi började borra och det kändes såklart inte bra alls att det blivit så fel. Jag hade ju inte ens upptäckt det när jag var ute och pluggade hålen. Jag var för nonchalant, helt enkelt, för bekväm och avslappnad. Det är ett sådant misstag man egentligen inte ska göra, det är basics liksom. Samtidigt är det en sådan grej som man bara gör en gång och det är det positiva jag ändå fått ut av det här – att jag numera är supernoggrann. Jag frågar mig själv flera gånger om det verkligen stämmer innan jag börjar borra. Sen får jag väl trösta mig själv med att det här faktiskt är mitt enda stora misstag på de tre år jag jobbat som borrare …”
Jobba i sommar? Så fixar du semesterfeeling på berget
Heltidsjobb under sommaren och du är rädd att missa de bästa sommardagarna? Oroa dig inte, här listar vi smarta sätt att fixa en skön semesterfeeling, trots att du är på berget och jobbar.
Text: Matilda Lann
Hela Sverige verkar ha gått på långledighet och varenda kotte postar semesterbilder i sociala medier. Är det bara du som jobbar? Ja, berget står där och väntar, många hundra borrmeter återstår innan det är dags för välförtjänt ferie.
Men då kan det vara dags att hitta sommarkänslan även på jobbet. För det finns en hel del du kan göra för att ändå kunna njuta av riktigt varma julidagar på berget.
1. Picknick på berget
Om du har kollegor på plats på jobbet kan ni lätt ordna en härlig picknick till lunch. Någon fixar en pastasallad, någon tar med jordgubbar och kanske en baguett och några röror. Hitta en fin plats i solen och unna er sommarkänsla deluxe.
2. Löva borrvagnen
Passerade midsommarhelgen alldeles för snabbt? Varför inte ta med firandet till arbetsplatsen? Riv av ett par ungbjörkar och löva riggen med ljuvlig grönska. Ta med en portabel högtalare och låt äkta sommarklassiker strömma ut på berget under lunchrasten. Du ska se att kollegorna kommer att uppskatta ditt tilltag. Spellistan med bästa midsommarhitsen finns här.
3. Törstsläckare av rang
Leta fram en bra termos som håller kylan. Blanda din egen somriga sangria med tranbärsjuice och alkoholfritt mousserande rosévin. Fyll termosen med drycken samt valfria citrusfrukter eller melon. Så tar känslan dig till Spanien så fort du smuttar på din drink. Tips på recept här.
4. Bada!
Passerar du kanske en sjö på väg till jobbet, eller arbetar du faktiskt vid kusten? Passa på att ta ett dopp på vägen hem. Vad kan vara bättre än att svalka sig efter en varm dag i riggen? Och är du morgonpigg tar du såklart även ett bad på väg till jobbet.
5. ”Läs” feelgood i riggen
Brukar du ligga i hängmattan med en riktigt cheesy feelgood-pocket när du är ledig? Kanske kan du återskapa känslan. Starta en gratisprenumeration på någon av ljudbokstjänsterna och välj en härligt somrig bok från topplistan. Eller kanske en deckare. På med lurarna och låt riggen gå.
6. Lyssna på sommarpratare
Om inte annat är det väl få sakar som framkallar så mycket sommarkänsla som att lyssna på årets sommarpratare. Låt längdskidåkaren Charlotte Kalla, artisten E-type eller gruvarbetaren Karin Stöckel hålla dig sällskap ett par timmar.
7. Sommarsport på lunchen
Packa strandväskan till jobbet med frisbee, volleyboll och strandtennisracketar. Bjud in kollegorna till en lunchturnering som kan pågå hela sommaren. Det kommer garanterat att stärka teamkänslan och ge gänget en rolig stund varje dag.
8. Glass i stora lass
På sommaren är det nästintill lag på att äta glass. Minst en om dagen. Jobbar du nära en kiosk kan du passa på att ta en lunchpromenad till glasskiosken. Är du långt från kommersen kan du avsluta arbetsdagen med en glass på hemvägen.
9. Njut av utomhuslivet
Och glöm inte att njuta av fördelen du har i bergborrarbranschen. Det är inte i alla yrken man kan tillbringa sin jobbsommar utomhus. Så på med solkräm på näsan och ut och njut!
Text: Matilda Lann
