Att maskinen och borrningen går alldeles för varm kan ha tusen olika orsaker – men vilka är de vanligaste? Stefan Löfdahl, borrmästare på Epiroc, och Patrik Goliats, produktspecialist på Epiroc, går igenom de klassiska anledningarna.
Text: Matilda Lann
Det första man ska fundera över, enligt Stefan Löfdahl, är trycket mot berget. – Generellt när man pratar varmgång så har man för dåligt tryck mot backen, inte tillräcklig bergkontakt. Då uppstår de här tomslagen, väldigt korta och små, några millisekunder. Det räcker för att det ska skaka loss lite i skarvarna. Det blir friktioner och det är då det blir varmgång, förklarar han.
I COP 1028 finns ingen dämpfunktion, vilket kan medföra varmgång.
En annan anledning kan enligt Patrik Goliats vara dämpningen. – I till exempel en COP 1028 har du ingen dämpfunktion. Du har ingenting som kan ta upp energin från returslagen som kommer upp från backen så de går rätt upp i borrmaskinen. Då blir det varmgång.
– I andra borrmaskiner finns det en dämpare som ska ta upp stötvågsreflexerna som kommer tillbaka. Skulle dämparen inte fungera eller trycket till dämparen blir felaktigt så blir det ofta varmgång, tillägger Stefan Löfdahl.
Håll koll på slitaget
Det är också mycket viktigt med slipade borrkronor. – Nedkörda borrkronor är generellt väldigt dåligt. Har du dåligt slipade kronor kommer du inte att få upp rotortrycket och då blir det losslagning varje gång det slår. Borrmaskinen hinner inte dra åt skarvarna igen med rotation, säger Patrik Goliats.
Patric Goliats är produktspecialist på Epiroc. Foto: Epiroc och Kristina Sahlén.
Dessutom gäller det att serva riggen regelbundet. – Om borrmaskinen skulle varit inne på service för 300 timmar sedan, till exempel, då kan något ha gått sönder.
Stefan Löfdahl fyller på: – Ja, det kan alltid bli något fel. Det kan vara fel på trycket, fel på någon givare, fel på något flöde. Eller så läcker det igenom någonstans, säger han.
”Många borrare i Sverige är bra på att optimera sin borrvagn. Samtidigt är allting en kompromiss.”
En annan källa till varmgång skulle enligt Patrik Goliats kunna vara dämpackumulatorn – något som kan vara svårt att upptäcka. – Pajar stora ackumulatorn eller högtrycksackumulatorn ser du ofta det på att slangarna slår mycket mer än de brukar göra. Om dämpackumulatorn går sönder ser du det oftast inte mer än på att det blir varmgång. Du får oroliga dämptryck om du tittar på manometrarna.
En ständig kompromiss
Även inställningarna på maskinen kan spela roll. Men att få det bästa av två världar – borra snabbt med minsta möjliga slitage och utan varmgång – är inte det lättaste. – Många borrare i Sverige är bra på att optimera sin borrvagn. Samtidigt är allting en kompromiss. Borrar du extremt fort, då sliter du väldigt mycket på framför allt borrkrona och stål. Och även om du optimerat riggen så räcker det med att du flyttar 50–100 meter inom samma bergtäkt för att inställningarna ska vara åt pipsvängen, säger Patrik Goliats.
6 vanligaste orsakerna till att riggen och borrningen går varm
Du har inte tillräcklig bergkontakt, dåligt tryck mot berget.
Inställningarna på riggen är fel.
Dåligt slipade kronor.
Ingen dämpfunktion i borrmaskinen.
Riggen har inte varit på service i tid.
Kedjematning – det blir lite ojämnare matning (gäller endast T15, T20 och T45).
Andrzej Mielko, 45, kommer från Polen men har bott de senaste fem åren i Prag, Tjeckien, där han lett Epiroc Centraleuropa. Nu är han på väg in i nästa nya utmaning, att ta sig an marknaden i Norden och Baltikum. Han tror på ett vänligt arbetsklimat där medarbetarna känner sig sedda och stärkta.
Text: Matilda Lann
Andrzej Mielko loggar in på videomötet på utsatt tid – 13.00 prick. Han befinner sig i sitt nyöppnade kontor i Prag. Ingenting hänger ännu på väggarna eftersom Epiroc nyligen flyttat dit. Det är varmt, 34 grader i skuggan, och Andrzej Mielko har en sval somrig skjorta.
– Tjena, hur mar do? Jag tycker om kaffe och talar lite svenska, säger Andrzej, som intensivt studerat språket inför flytten till Stockholm.
När vi hörs har Andrzej Mielko precis kommit tillbaka till Prag efter tre veckor på resande fot.
– Jag har varit i Sverige och Norge, rest runt och träffat människor och besökt verksamheter. Jag har varit i Luleå, Gällivare och Kiruna i Sverige och Vestby och Revetal i Norge, men det är fortfarande många ställen jag har kvar att besöka.
Av Sverige har han redan fått en tydlig bild.
– Ni älskar smörgåstårta och fika är en viktig tidpunkt på dagen när man småpratar. Midsommar är nästan större än julafton och ni älskar att vara ute i naturen. Det här passar mig och min familj bra, säger han och fortsätter:
Andrzej Mielko trivs än så länge bra i Sverige – och känner sig redo att ta sig an de utmaningar uppdraget kommer innebära.
– Jag hade hört att svenskar är reserverade, men hittills har jag inte träffat någon som är kylig. Så jag är glad.
Andra veckan i augusti anlände flyttlasset och familjen håller nu på att göra sig hemmastadda i villan i Gamla Enskede i Stockholm.
”Jag tänker aldrig i termer av titlar och positioner. Det handlar mer om vad vi kan göra för andra.”
Titlar inte viktigt
Från augusti har Andrzej Mielko rollen som VD för Epiroc Norden och Baltikum, för minst tre år framåt. Andrzej Mielko har tidigare varit generaldirektör för Epiroc Centraleuropa och lett regionen sedan 2017. Innan dess representerade han Atlas Copco Mining and Rock Excavation Technique i Polen, då som landschef. Bakgrunden har han inom ekonomi och redovisning och han började sin karriär i koncernens företagsgrupp 2005.
Men att prata om titlar är ingenting för honom.
– Jag tänker aldrig i termer av titlar och positioner. Det handlar mer om vad vi kan göra för andra, och vilket arv vi kan lämna efter oss. Jag bryr mig om människor och framtiden, att glädjas av det vi gör, processerna och arbetet som sådant och förändringarna vi åstadkommer. Om jag kan påverka och uppmuntra människor till att vilja förändra saker och ting är det fantastiskt.
Utmanande marknad och makroekonomi
Marknaden som han kliver in på är kanske inte den lättaste. Kriget i Ukraina och covid-19-pandemin har medfört stor osäkerhet för produktionskostnader, inköp och tillgång till komponenter och högkvalitativ arbetskraft, men har även påverkat anpassningsförmågan och optimismen hos människor, menar Andrzej Mielko.
– Marknaden är mycket föränderlig. Å ena sidan kan vi se en stark efterfrågan på produkter och tjänster, prisökningar och att människor vill konsumera mer. Det finns ett stort fokus på ny teknik och det skapar en kontinuerlig efterfrågan på mineraler och så vidare. Å andra sidan kan vi se makroekonomisk oro för att marknaden ska vända med en instabil finansmarknad, minskad köpkraft och minskad tillgång till medel att investera etcetera. Den blomstrande cirkeln kan förändras, säger han.
Andrzej Mielkos intention är att tillföra ett positivt tankesätt med ett vänligt och inkluderande arbetsklimat.
– Folk säger att jag har ett stort självförtroende och jag bottnar i våra kärnvärderingar. Ja, det hjälper mig att vara optimistisk och stärka människor till att aldrig ge upp. Jag kommer att ha med mig en uthållighet: gör vi misstag, vilket alla gör, så fortsätter vi bara framåt. Och … sen är det ingen tvekan om att jag kommer att vara lite mer benägen att ta större risker.
Att våga satsa på den tekniska utvecklingen ser han som nödvändigt.
– Jag är väldigt öppen för framtiden och den teknologiska utvecklingen. Jag älskar teknik, robotar, appar, programvara, allt digitalt. Mitt mål är att hänga med bättre i det digitala lärandet än mina barn, hittills har det gått bra.
Lyssna på de unga
För Andrzej Mielko är det viktigt att lyssna på de unga – och lära sig av vad de efterfrågar.
– Det är ett generationsskifte. Vi måste titta på vad unga människor vill ha och utgå från det, lyssna på framtidens röst. Det räcker inte med att bara titta på oss själva. Det gäller att hitta balansen mellan att förstå det förflutna, vår stora erfarenhet, och att uppskatta prestationer och förutse kommande behov och förväntningar på företagens stil, miljö och teknologi.
”Mitt mål är att hänga med bättre i det digitala lärandet än mina barn, hittills har det gått bra.”
Själv tror han att framtiden handlar mycket om rätt balans mellan arbetsliv och fritid.
– Vad vill vi få ut av vårt liv professionellt och privat? Vi har bara ett liv och jag är väldigt rak på sak när jag säger att vi alla kommer att dö, därför är det viktigt att använda sin tid på bästa sätt, för att hjälpa andra. Hur kan vi göra förändringar som kan påverka miljön, kollegor, team, vänner och slutligen vår värld?
Han ser också till att medarbetarna känner att de alltid kan vända sig till honom.
– Jag är tillgänglig 24/7, på WhatsApp eller Teams, om någon behöver mig finns jag där. Det enda som går före mina anställda är min familj.
Vill införa sociala aktiviteter
När han för ett tag sen besökte ett ledande mjukvaruföretag i Prag hämtade han stor inspiration av hur deras kontor var utformat.
– Endast ett våningsplan var avsatt för arbete, de andra två för underhållning, interaktion och sociala aktiviteter, med darttavla, musikstudio, innergård med bar, pool, bastu, gym med mera. Jag tror det är viktigt att fundera över hur vi vill att folk möts och interagerar. Vi blir som mest effektiva och kreativa genom glädje i att arbeta tillsammans. Det handlar om företagskulturen.
Är detta något du planerar att införa på Epirocs kontor i Stockholm?
– Ja, alldeles säkert. Kanske ett litet gym, dart eller fotbollsspelbord. Men det handlar mycket mer om att umgås än prylarna. Det är viktigt att äta lunch ihop eller att ha en grillfest då och då. Kanske ska vi ha smörgåstårta på jobbet varje vecka, haha.
Utmaningarna han ser handlar inte om externa hot eller händelser.
– Jag är inte särskilt rädd för utmaningar. De som finns kommer snarare inifrån oss. Jag har en stark tro på människor. För mig handlar det om att kanalisera medarbetarnas energi, hur ska vi hitta välbefinnande och balans för att kunna sträva efter att vara ett företag i toppklass?
På frågan om hur Epirocs kunder kommer att märka att han nu sitter vid rodret svarar Andrzej Mielko först blygsamt att de inte behöver märka att det är just han som leder. Utan poängterar att teamet och medarbetarna kommer först.
– Och ja, kunderna måste se snabbare beslut, benchmarkförsäljning, service och digitala lösningar där vi kan överföra något som fungerar i ett land till ett annat inom regionen, som en ny app som testats och fungerar väl. De måste se vår region som en – ett Epiroc där fokus på kunden, vårt teams prestation och framtida ledarskap är framgångsfaktorer som skapar värde för våra intressenter. De behöver se att vi förändras för att ständigt kunna förbättras.
Fullspäckat schema
När det är dags att avsluta samtalet ska Andrzej Mielko snart in i nästa möte, som är ett större webbinarium med ett hundratal medarbetare. Får han möjligen någon paus där emellan?
– Nej, säger han och skrattar och skickar en bild på sin kalender. Mötena går i ett hela dagen.
– Det finns knappt tid för ett toalettbesök. Men snart ska jag gå på semester med min familj. Vi åker till Italien för att återhämta oss och njuta av solen.
– Tack så mycket och ha en bra dag! avslutar Andrzej Mielko på felfri svenska.
Det här är Andrzej Mielko
Titel: VD för Epiroc Norden och Baltikum.
Ålder: 45 år.
Bor: I Stockholm från augusti.
Hemland: Polen.
Familj: Fru, två döttrar, 10 och 15 år, samt en hund.
Motto: Tro på människor och framtiden.
Viktigaste lärdom: Uppskatta varje dag och vad vi har åstadkommit hittills.
Ett ras på en hammare, en sprillans ny FlexiROC T35 och den sköna känslan vid tanken på att själv slippa hålla reda på när riggarna ska servas fick honom att ta steget. Kevin Linnér, grundare av KPJ Bergarbeten AB, är nöjd med sitt COP Care-avtal.
Kevin Linnér sitter i bilen. Han är på väg från ett möte till kontoret. Innan dess var han ute på berget och laddade en sprängsalva tillsammans med sitt team. Det är mycket nu. KPJ Bergarbeten har flera uppdrag i gång och ska dessutom snart byta arbetsbilar med allt vad det innebär.
– Det senaste året har det blivit en hel del långa arbetsveckor. Det är klart att det tar på krafterna när det är så mycket att göra. Men jag har grym support av alla mina medarbetare i Team KPJ, berättar han från bilen.
Sprängsalvan som han laddade under förmiddagen var vid Hovås höjd i Göteborg. Där har KPJ Bergarbeten i uppdrag att borra och spränga bort 30 000 kubik berg. De ska göra plats för nya lägenheter på platsen.
Foto: Jacob Karström
– Det är ett jättekul och utmanande projekt där vi spränger i flera etage, det är extremt vibrationskänsligt, säger Kevin Linnér.
Tänkte om efter dyrt ras
Han äger i dagsläget fyra riggar, tre FlexiROC T30 och en FlexiROC T35. Tre av fyra är ljuddämpade, något som är viktigt för KPJ Bergarbeten, som oftast borrar i stadsmiljö. Den nyaste riggen, en FlexiROC T35, fick han i november 2021. Det var i samband med köpet av den som Kevin beslutade sig för att satsa på Epirocs serviceavtal COP Care.
”Det är ju win-win för både Epiroc och mig. I och med avtalet tjänar vi båda på att fånga upp potentiella problem innan de visar sig.”
– Vi hade ett ras på en av våra äldre hammare i höstas. Det blev en riktigt dyr historia. När jag jämförde kostnaden för reparationerna, och för det stillestånd raset resulterade i, med vad det skulle kosta att ha ett COP Care-avtal visade det sig att jag skulle tjäna på avtalet, säger han.
Kevin Linnér och kollegan Tim Olsén. Foto: Jacob Karström
Han landade i att teckna COP Care-avtal för bara hammarna på de tre äldre riggarna, men för hela den nya riggen.
– Jag vill ju att den ska hålla sig fräsch och fin så länge det bara går!
Avtal känns tryggast
Avtalet innebär att Epiroc nu sköter all service av hammarna och den nya T35:an. När det är dags för en tekniker att komma hör Kevins kontakt på Epiroc av sig för att boka en tid. Är det något som behöver bytas står Epiroc för reservdelarna.
– Vi har även tidigare kört enbart med Epirocs egna reservdelar. Min känsla är att de håller hög kvalitet och jag vill bara ha grejer i våra maskiner som är konstruerade för just dem. Nu när jag dessutom köpt en ny rigg vore det rätt galet att stoppa in vad som helst i den. Lite som att köpa reservdelar från Biltema till en Ferrari!
Foto: Jacob Karström
Win-win för alla
Något som känns bra med avtalet, tycker Kevin Linnér, är att en tekniker från Epiroc gått igenom hela borrvagnen för att med sitt tränade öga se om det är något som behöver göras.
– Det är ju win-win för både Epiroc och mig. I och med avtalet tjänar vi båda på att fånga upp potentiella problem innan de visar sig. Och vi känner oss trygga med den service vi får. Det finns flera duktiga mekaniker här på västsidan av landet och jag tycker att vi får bra och snabb hjälp. Det är inte ofta någon har behövt komma ut och skruva på samma fel flera gånger!
Han är utbildad kock men arbetstider, dålig lön och osäker arbetsmarknad fick Simon Åkesson på Stens Bergsborrning att sadla om till borrare i stället. Matintresset lever ändå kvar – det märks inte minst på det ständigt varierande innehållet i hans matlådor.
Text: Johanna Paues Darlington
Hur kommer det sig att du är så intresserad av matlagning?
– Jag fick laga mycket mat när jag var yngre. Morsan hade så dålig fantasi om vad hon ville göra, så hon lämpade över den uppgiften på mig och min lillebror i stället. Det blev mycket spagetti och köttfärssås, haha! Sedan växte intresset och lite senare valde jag restaurangprogrammet på gymnasiet. Då upptäckte jag hur roligt det var att leka med smaker! Att inte alltid följa receptet.
Har du arbetat med matlagning?
– Jag jobbade som kock i tre år efter gymnasiet och var verkligen överallt. I Stockholm, på Gotland, i Sundsvall. Det var kul, men både arbetstiderna och lönen var kassa. Och om man ska ta sig någonstans som kock måste man verkligen vara extremt intresserad av yrket, och driven. I alla fall om man vill jobba på de finare restaurangerna. Riktigt så passionerad var jag aldrig.
”Jag har aldrig i huvudet vad jag vill laga utan får inspiration utifrån vad jag ser i affären.”
Vad äter du oftast på jobbet?
– Allt möjligt! Det är nästan alltid olika. Jag har aldrig i huvudet vad jag vill laga utan får inspiration utifrån vad jag ser i affären. Men om det är något jag ändå då och då kommer tillbaka till är det spagetti och köttfärs, och receptet jag bjuder på här, halloumi stroganoff.
Foto: Mats Andersson (vänster), Privat (höger)
Berätta om din halloumi stroganoff!
– Jag fick idén under ett borrjobb i Göteborg. Jag och min kollega var sugna på korv stroganoff, men så såg jag halloumi i affären och blev sugen på att testa det i stället för kött. Kollegan, som kallar sig ”kötterian” för att han älskar kött så mycket, gick överraskande nog med på det – och älskade det! Och jag med.
Vad tycker du man ska tänka på när det gäller matlåde-matlagning?
– Såsiga rätter är bra. Torr mat funkar dåligt när det ska värmas igen.
– Lök! Det finns så mycket man kan göra. Finhacka och ha i grytor för att få till en rund smak. I sallader, när man marinerar kött … Bara att steka lök lätt och ha som tillbehör blir nästan alltid bra. Eller när man steker lök så länge i smör att den blir karamelliserad! Inlagd, picklad – det finns verkligen så mycket som är gott med lök!
Åkessons stroganoff med en twist
Ingredienser, 1 person:
200 g halloumi
En halv finhackad gul lök
En lagom stor klyfta vitlök, finhackad
390 g fin krossade tomater
En tsk sambal oelek (om man gillar stark mat)
En msk ketchup
En msk kycklingfond
Salt och peppar
Ris/pasta
Gör så här:
Skär upp halloumin i lämpliga bitar och stek tillsammans med den gula löken och vitlöken tills halloumin fått fin färg.
Tillsätt sedan de krossade tomaterna, sambal oelek, ketchup, kycklingfond, salt och peppar.
Hur drar man i gång en hel gruva på bara några månader? Svar: Genom att hitta motiverade människor och ge dem förtroende att själva lösa de problem som uppstår. Det är LKAB:s ”extragruva” Mertainen ett bevis på.
Text: Johanna Paues Darlington
Det började med den seismiska händelsen i KUJ 2020. Från en dag till en annan minskade produktionen drastiskt när delar av Kirunagruvan blev skadad. Något behövde göras för att säkra att LKAB ändå skulle ha tillräckligt med järnmalm för att täcka upp marknadens behov.
Niclas Svanelöv. Foto: LKAB
– Beslutet att vi skulle dra i gång gruvan Mertainen kom i februari 2021, och vi skulle vara i gång till hösten. Så det var bara att jobba på, berättar Niclas Svanelöv, sektionschef i Mertainen.
Tänkte nytt
Mertainen är en av LKAB:s tre dagbrottsgruvor i Svappavaarafältet. Området ligger 3 mil sydost om Kiruna och eftersom järnmalmen där är av något sämre kvalitet togs 2016 beslutet att inte ha någon daglig produktion i gruvan. Istället skulle den stå redo som en extraresurs för den dag det eventuellt kunde behövas mer malm än vad LKAB:s andra orter kunde leverera. När händelsen i Kirunagruvan var ett faktum var det dags att göra slag i saken. Och det snabbt. Gruvan i Leveäniemi fick öka sin produktion, men för att ha ytterligare marginal i rågodslagren inom LKAB beslutades att även, om än bara under en kort period, starta upp gruvan i Mertainen. En rejäl utmaning för Niclas Svanelöv och hans kollegor – för även om gruvan till viss del var förberedd skulle det på bara några månader också skapas en hel organisation. Med en fungerande logistik, tydliga rutiner och många nya medarbetare. Och det i en bransch där det ständigt råder hård konkurrens om kompetensen.
– Normalt vid sådana här tillfälliga produktioner brukar man köpa in tjänster utifrån på entreprenad helt och hållet, eftersom man snabbt vill få ut ton och det just nu är en utmaning att rekrytera – särskilt när det handlar om visstidsanställningar. Men väljer man vägen att gå på totalentreprenad säljer man samtidigt ut mycket av den viktiga grundkompetensen till andra aktörer, vilket vi inte ville. Inte minst nu, när det handlade om en gruva som vi behövde lära oss mer om.
”Det är ju kallt och mörkt och kan vara tufft här under hela vintern för den som inte är van vid de här förhållandena, så det gäller att ha fyllda energikonton när man kommer för att orka hela vägen”
Rätt människor på plats
Lösningen för att behålla kompetensen inom LKAB blev att låna in personal från andra områden inom LKAB, och sedan toppa med rekrytering utifrån. Annonser gick ut över hela Sverige, inte minst genom sociala medier.
– Det gick över förväntan! Vi berättade tidigt i rekryteringen om vilken utmaning det här projektet innebar. Att det skulle bli tufft och att vi förväntade oss att alla medarbetare aktivt skulle ha en viktig roll i uppbyggnaden. Jag tror att det lockade många. Och även om vi såklart gärna ville ha en viss kompetens fokuserade vi ändå främst på att hitta människor som är bra på att samarbeta, duktiga på att prioritera, är nyfikna och har mycket energi, säger Niclas Svanelöv.
Det sistnämnda är inte minst viktigt för den som söker jobb i Norrbotten.
– Det är ju kallt och mörkt och kan vara tufft här under hela vintern för den som inte är van vid de här förhållandena, så det gäller att ha fyllda energikonton när man kommer för att orka hela vägen, säger Niclas Svanelöv.
Metoden visade sig vara ett lyckodrag. De LKAB-anställda som nappade på erbjudandet att jobba i Mertainen, vitt skilda kompetenser från LKAB:s alla gruvorter, hade en sak gemensamt: de var sugna på att pröva något nytt och på att utmanas. Och de som rekryterades utifrån var taggade på att lära sig en ny bransch.
– Självklart har vägen inte varit helt rak utan krävt en enorm insats. Men kombinationen av att vi tog vara på kompetensen som redan fanns inom LKAB och att vi hittade motiverade människor utifrån gjorde att inlärningskurvan gick väldigt snabbt uppåt, säger Niclas Svanelöv.
Borriggarna har stört minst
Från början var tanken att de skulle använda tre borriggar i gruvan. En SmartROC D65, en SmartROC T40 och en F9:a för områden där D65:an inte kommer åt.
– Eftersom projektet var tidsbegränsat leasade vi D65:or av Epiroc. Det har funkat riktigt bra. Nu hade vi ju turen att få en helt ny maskin som inte krävt så mycket av oss, men för de två andra riggarna har Epiroc hela tiden funnits där och gjort allt de kunnat för att hjälpa oss, säger Tuija Katajamäki, som var produktionschef i Mertainen.
Tuija Katajamäki. Foto: LKAB
Hon lägger till:
– På det stora hela är nog riggarna det som stört minst i projektet.
En av borroperatörerna i projektet var Hugo Bäsén, en 22-årig kille från Uppsala som inte ens visste vad en borrigg var för något när han sökte jobbet som operatör.
– Jag bildgoglade för att skapa mig någon sorts uppfattning om vad jag skulle göra, haha!
Som tidigare elitskidåkare var han lockad av jobbet för att få vara nära snön. Nu är projektet en erfarenhet han inte skulle vilja vara utan.
– Det var mycket ”lös problemet efter bästa förmåga”, snarare än att någon bara sa åt oss vad vi skulle göra. Det gjorde att jag lärde mig otroligt mycket under tiden där. Och även om jag var ny i yrket så var min åsikt lika viktig som alla andras. Jag tror också att även de som hade jobbat länge i branschen tyckte det var kul i Mertainen, för att de blev utmanande på ett helt nytt sätt.
Målet i Mertainen nått – med råge
Produktionen i Mertainen drogs i gång i höstas med målet att producera en miljon ton järnmalm innan mars 2022 var slut. En vecka före deadline var de där. Projektet har alltså gått över förväntan, men självklart inte utan svårigheter.
– Klimatet har nog varit den största utmaningen. Vintern 2021–2022 var både kall och blåsig. Att jobba utomhus i över trettio minus är inte enkelt, säger Tuija Katajamäki.
En annan utmaning har varit att få till bra rutiner. Kanske inte så konstigt för ett projekt som skulle startas upp snabbt och sedan bara vara i gång i några månader.
”Jag tror att mångfalden, att vi kommit från olika håll med olika erfarenheter och kompetenser men ändå haft ett så tydligt gemensamt mål, gjort oss väldigt starka som grupp.”
– Så här i efterhand tänker jag att det hade varit bra att dokumentera rutiner för hur vi ska göra saker i förväg. Nu gjorde vi det parallellt med att vi jobbade. Det hade också varit klokt att ta oss mer tid för introduktion.Mman måste ju repetera saker innan de sitter ordentligt. Det är sådant vi tar med oss – även om vi ville se hur snabbt vi kunde få i gång gruvan på ett säkert sätt, säger Niclas Svanelöv.
Han är ändå otroligt nöjd och stolt över vad de lyckades åstadkomma i Mertainen.
– Vi hade en utvärdering här för några veckor sedan där alla som jobbat i gruvan var med, och det var många starka känslor! Mycket stolthet. Jag tror att mångfalden, att vi kommit från olika håll med olika erfarenheter och kompetenser men ändå haft ett så tydligt gemensamt mål, gjort oss väldigt starka som grupp. Mertainen-projektet har verkligen varit en skola i hur man startar upp en gruva. Många har nog lärt sig vikten av att ge och få förtroende, och hur mycket man kan åstadkomma på det sättet, säger Niclas Svanelöv.
Han jobbar nu, tillsammans med Tuija, med att återställa gruvan. Se till att den är fräsch och i skick att med kort varsel kunna startas igen. Det är inte utan lite vemod som de utför arbetet. Och skulle LKAB bestämma sig för att dra i gång gruvan igen skulle ingen av dem bli ledsen.
– Jag vill att de ska ringa och säga att vi ska starta upp igen, säger Tuija Katajamäki.
Fakta om Mertainen
Gruvan förbereddes i början av 2010-talet för brytning, men när allt var klart såg LKAB inte längre någon lönsamhet i att ta den i drift. I stället beslutades det att gruvan skulle hållas startklar ifall det skulle behövas extra järnmalm.
Produktionen drogs i gång igen på senåret 2021 för att producera en miljon ton järnmalm. För det behövde 1,5 miljoner ton råmalm och ungefär lika mycket råberg brytas. Tillstånd att bryta fanns klart sedan tidigare.
Totalt arbetade omkring 90 personer med Mertainen. 40 personer från LKAB och 50 personer från entreprenörer utifrån.
Gruvan är numera stängd igen, men kommer att fortsätta hållas startklar.
Har du koll på precis allt som borriggen kan göra för att borrningen ska bli så effektiv som möjligt? Troligen inte! Här är funktionerna som, enligt Stefan Löfdahl, används för lite av många som borrar. Patrik Goliats ger också ett matnyttigt tips för dig med T30.
Borriggar är i dag rejält avancerade maskiner, där många parametrar påverkar varandra och där borrarna hela tiden måste vara på tårna. Ändå är det många som missar funktioner som finns där för att göra det lättare att nå den optimala borrningen.
Slagverkstryck, matningstryck, spolning och rotation. Där har vi det som krävs för att kunna borra i berg med slående borrning. Och det är när de här fyra parametrarna är i balans som borrningen går som bäst – men att nå dit är lättare sagt än gjort.
– Därför har vi ett gäng funktioner som ska hjälpa till med den här balansen, säger Stefan Löfdahl, borrmästare på Epiroc sedan många år tillbaka.
– Tyvärr upplever jag att många missar de här funktionerna. Även bland erfarna borrare är det långt ifrån alla som har kläm på varför de finns.
Han tillägger att det egentligen inte är så konstigt:
– Det här är avancerade grejer, och funktionerna påverkar dessutom varandra. Det är inte alltid så lätt att förstå vad det är som händer i varje given situation.
Här är funktionerna som många, enligt Stefan Löfdahl, missar.
DPCI – dämpartryck som kontrollerar slagverkstrycket
– DPCI är en funktion som ser till att du alltid har ett litet tryck mot berget innan du tillåter att slagverket går i gång. Detta för att undvika tomslag om du plötsligt stöter på ett hålrum till exempel, något som sliter rejält på maskinen, berättar Stefan Löfdahl och nämner ett exempel:
– Jag hade en kund som då och då kom åt permafrost när han borrade. Det var så mjukt att borra i att han helt enkelt inte behövde något slagverkstryck alls för att komma igenom. Då var den här funktionen toppen för att skona maskinen.
”Det här är avancerade grejer, och funktionerna påverkar dessutom varandra. Det är inte alltid så lätt att förstå vad det är som händer i varje given situation.”
Slagverksfaktorn – få motorn att orka trots lite spolluft
– Jag påtalar ofta att man ska köra med så låg spolluft som möjligt för att inte nöta på grejerna och för att förbruka så lite diesel som möjligt. Många gör som jag säger, men resultatet blir att även motorvarvtalet blir lågt.
Lyssna även på Borrmästarpodden, avsnitt ”De smarta funktionerna många missar”, med Stefan Löfdahl och Johanna Paues Darlington.
Risken med det är att pumpen inte orkar leverera den mängd olja som maskinen kräver, och det är här funktionen ”slagverksfaktorn” kommer in – i alla fall om man kör en SmartROC.
– Den gör att man lägger på några procent på motorvarvtalet i stället. Då varvar motorn upp lite så att den orkar utan att man måste öka på spolluften. En supersmart funktion!
RRCFP – styr matningstrycket direkt på radiolådan
– Många undrar vad det här är för något, framför allt bland dem som kör FlexiROC T15. Med den här funktionen, som står för Radio Remote Control Feed Pressure, aktiverad kan du styra matningstrycket direkt från radiolådan.
På så sätt kan man smyga ner i berget i stället för att köra pang på, något som är toppen för att få fina påhugg och raka hål.
– Det kan vara svårt att reglera påhugget manuellt med hjälp av joysticken. Har man en ny Epiroc-låda kan man reglera matningstrycket med vredet till höger om åkspakarna. För att kunna reglera matningstrycket måste man vara i borrläge, hålla vredet intryckt och sedan vrida för att få önskat värde. På äldre lådor styr man med samma potentiometer som man styr vinschkraften med.
Borrvakter – slår larm när något i maskinen kan skadas
Några funktioner som många använder, men inte riktigt förstår varför de finns, är de så kallade ”borrvakterna”.
– När man inte förstår varför de finns och hur de fungerar är det lätt gjort att stänga av dem när de larmar, i stället för att ta reda på varför, säger Stefan Löfdahl.
Det kan ge förödande konsekvenser, eftersom de finns där för att skydda maskinen och hindra fastkörning.
– Vi har borrvakter för olika saker. Till exempel för spolluften. Den vaktar så att man inte tappar luft, så att man plötsligt inte får upp kaxet och kör fast. Även om man får för högt tryck, något som också kan ställa till det, kommer vakten att se till att riggen backar.
På SmartROC finns även vakten Feed Speed Control Impact, FSCI.
– Den hjälper borraren att hitta rätt borrsjunk, så att den inte borrar för snabbt när det exempelvis blir ett tomrum eller väldigt mjukt berg.
Äntligen frågepodd! Tillsammans med kollegan Patrik Goliats, produktspecialist på Epiroc, svarar Stefan Löfdahl på de allra vanligaste frågorna från borrare just nu. När kommer ovanjord-riggarna som kör på andra drivmedel än diesel egentligen, och är det möjligt att logga alla hål? Bland annat! Vi pratar också med borraren Sandra Motin. Hur kommer det sig att hon kallas för häxan av kollegorna?
Med ett dieselpris som är rekordhögt och en klimatkris som blir alltmer akut är frågan högaktuell. Så här kör du riggen så dieselsnålt du bara kan.
Att dieseldrivna borriggar knappast är några miljövänliga maskiner lär inte komma som en överraskning för någon. Men det har blivit betydligt bättre, riggarna som produceras nu drar mycket mindre än för bara något decennium sedan. Men kan du som borrare sänka dieselförbrukningen ytterligare? Absolut. Epirocs experter borrmästaren och säljaren Stefan Löfdahl och produktspecialisten Patrik Goliats vet hur.
Ett minimum av spolluft
– Det första man måste tänka på är att bara använda så mycket spolluft som du verkligen behöver, säger Stefan Löfdahl.
I Borrmästarpoddens frågeavsnitt ger Stefan Löfdahl tillsammans med Patrik Goliats tips om om hur man ska göra för sänka dieselförbrukningen.
– Det här var en av de stora nyheterna när SmartROC introducerades på marknaden, att man själv kan justera varvtalet för att få ner just bränsleförbrukningen. Komprimerad luft kostar nämligen enorma mängder diesel att tillverka, fortsätter han.
”Många låter den puttra på under rasterna. Men det går ju faktiskt åt några liter i timmen även på tomgång, så det kan verkligen vara värt att stänga av.”
Behöver du inte så mycket spolluft, kanske precis i början av borrningen av ett hål, drar du ner på varvtalet. Höj sedan successivt ju djupare du kommer. Ju längre ner, desto mer tryck behöver du för att få upp kaxet.
– Men det gäller förstås att ha koll på vad som pågår i hålet hela tiden. Är det sprickor i berget behöver du till exempel mer spolluft. Men sådant märker ju en van borrare genom att kolla på trycket på manometrarna bland annat, säger Patrik Goliats.
Något annat som sparar på diesel är, förstås, att inte låta riggen gå på tomgång mer än nödvändigt.
– Många låter den puttra på under rasterna. Men det går ju faktiskt åt några liter i timmen även på tomgång, så det kan verkligen vara värt att stänga av, säger Patrik Goliats.
Vissa riggar måste stå i några minuter innan motorn slutar arbeta och det går att stänga av huvudströmbrytaren – något som gör att många inte orkar vänta och i stället låter motorn stå på tomgång.
– Men det går alldeles utmärkt att släcka ner motorn men låta huvudströmbrytaren vara på under rasten. I alla fall om du har ett hyfsat nytt batteri i riggen, säger Patrik Goliats.
Att alla borrare någon gång gör ett misstag är en klen tröst när tabben väl är ett faktum. Som när man råkar vända på borrplanen – och inte upptäcker det på flera timmar.
Berättat för: Johanna Paues Darlington
“Normalt sett brukar vi alltid se till att vara klara den dagen sprängaren ska komma och skjuta, men den här gången var vi lite efter. Vi blev ändå klara till sprängningen, men kanske hade stressen något att göra med vad som hände sedan.
Jag skulle göra borrplaner för nästa salva vi skulle börja jobba på. Men i stället för att kontrollera hålmönstret i förtätning och sida kollade jag bara i riktning. Sedan överförde jag borrplanen till kollegans dator och vi körde i gång. Vi borrade på länge. Säkert i fyra, fem timmar, innan vi märkte att det var något som inte stod riktigt rätt till.
”När sprängarna sedan fick se vad vi hade gjort blev de helt galna. jag fick en rejäl utskällning, kan jag säga.”
Det var kollegan som reagerade. Han fick en känsla av att något inte stämde och när han mätte hålmönstret blev det tydligt vad som hade gått fel. Jag hade vänt på hela borrplanen! När sprängarna sedan fick se vad vi hade gjort blev de helt galna. Jag fick en rejäl utskällning, kan jag säga. Totalt åtta timmars borrning är ju inte lite pengar i vår bransch, så det kan man förstå. Nu har vi sprängare i samma företag och de lyckades lösa det hela genom att vi borrade en rak bakkant på salvan med det hålmönster vi hade gjort. Sedan gjorde vi en ny borrplan med rätt hålmönster – på det sättet behövde vi inte göra om det helt och hållet. Men hade det varit sprängare utifrån hade vi troligen fått göra om allt helt från början.
Jag vet inte riktigt varför jag missade att kontrollera ordentligt innan vi började borra och det kändes såklart inte bra alls att det blivit så fel. Jag hade ju inte ens upptäckt det när jag var ute och pluggade hålen. Jag var för nonchalant, helt enkelt, för bekväm och avslappnad. Det är ett sådant misstag man egentligen inte ska göra, det är basics liksom. Samtidigt är det en sådan grej som man bara gör en gång och det är det positiva jag ändå fått ut av det här – att jag numera är supernoggrann. Jag frågar mig själv flera gånger om det verkligen stämmer innan jag börjar borra. Sen får jag väl trösta mig själv med att det här faktiskt är mitt enda stora misstag på de tre år jag jobbat som borrare …”
Heltidsjobb under sommaren och du är rädd att missa de bästa sommardagarna? Oroa dig inte, här listar vi smarta sätt att fixa en skön semesterfeeling, trots att du är på berget och jobbar.
Text: Matilda Lann
Hela Sverige verkar ha gått på långledighet och varenda kotte postar semesterbilder i sociala medier. Är det bara du som jobbar? Ja, berget står där och väntar, många hundra borrmeter återstår innan det är dags för välförtjänt ferie.
Men då kan det vara dags att hitta sommarkänslan även på jobbet. För det finns en hel del du kan göra för att ändå kunna njuta av riktigt varma julidagar på berget.
1. Picknick på berget
Om du har kollegor på plats på jobbet kan ni lätt ordna en härlig picknick till lunch. Någon fixar en pastasallad, någon tar med jordgubbar och kanske en baguett och några röror. Hitta en fin plats i solen och unna er sommarkänsla deluxe.
2. Löva borrvagnen
Passerade midsommarhelgen alldeles för snabbt? Varför inte ta med firandet till arbetsplatsen? Riv av ett par ungbjörkar och löva riggen med ljuvlig grönska. Ta med en portabel högtalare och låt äkta sommarklassiker strömma ut på berget under lunchrasten. Du ska se att kollegorna kommer att uppskatta ditt tilltag. Spellistan med bästa midsommarhitsen finns här.
3. Törstsläckare av rang
Leta fram en bra termos som håller kylan. Blanda din egen somriga sangria med tranbärsjuice och alkoholfritt mousserande rosévin. Fyll termosen med drycken samt valfria citrusfrukter eller melon. Så tar känslan dig till Spanien så fort du smuttar på din drink. Tips på recept här.
4. Bada!
Passerar du kanske en sjö på väg till jobbet, eller arbetar du faktiskt vid kusten? Passa på att ta ett dopp på vägen hem. Vad kan vara bättre än att svalka sig efter en varm dag i riggen? Och är du morgonpigg tar du såklart även ett bad på väg till jobbet.
5. ”Läs” feelgood i riggen
Brukar du ligga i hängmattan med en riktigt cheesy feelgood-pocket när du är ledig? Kanske kan du återskapa känslan. Starta en gratisprenumeration på någon av ljudbokstjänsterna och välj en härligt somrig bok från topplistan. Eller kanske en deckare. På med lurarna och låt riggen gå.
Karin Stöckel. Foto: Carl-Johan Utsi
6. Lyssna på sommarpratare
Om inte annat är det väl få sakar som framkallar så mycket sommarkänsla som att lyssna på årets sommarpratare. Låt längdskidåkaren Charlotte Kalla, artisten E-type eller gruvarbetaren Karin Stöckel hålla dig sällskap ett par timmar.
7. Sommarsport på lunchen
Packa strandväskan till jobbet med frisbee, volleyboll och strandtennisracketar. Bjud in kollegorna till en lunchturnering som kan pågå hela sommaren. Det kommer garanterat att stärka teamkänslan och ge gänget en rolig stund varje dag.
8. Glass i stora lass
På sommaren är det nästintill lag på att äta glass. Minst en om dagen. Jobbar du nära en kiosk kan du passa på att ta en lunchpromenad till glasskiosken. Är du långt från kommersen kan du avsluta arbetsdagen med en glass på hemvägen.
9. Njut av utomhuslivet
Och glöm inte att njuta av fördelen du har i bergborrarbranschen. Det är inte i alla yrken man kan tillbringa sin jobbsommar utomhus. Så på med solkräm på näsan och ut och njut!
Att stöta på gammalt sprängmedel vid borrning är det absolut värsta en borrare kan råka ut för.
Vi går igenom vad du behöver veta om dolor – allt för att minska risken för fler sprängolyckor i branschen. Och så bjuder medicine riggdoktor Patrik Goliats på några supertekniska tips du inte vill vara utan!
Detta avsnitt av Borrmästarpodden är inspelat innan den allvarliga olyckan vid arbetet med Västlänken där en ung borrare skadades allvarligt.
I arbetet med Västlänken exploderade i början av sommaren en dola, och en ung borrare skadades allvarligt. Sprängmedel som är kvar i berget är varje bergarbetares värsta mardröm. Men med rätt kunskap minskar riskerna.
Text: Johanna Paues Darlington
– Medvetenheten om dolor har ökat, men det behöver bli ännu bättre. Jag stöter fortfarande på både borrare och grävmaskinister som inte har någon aning om det här problemet, säger Jan Johansson, vd för Bergsprängningsentreprenörernas förening, BEF.
Han ägnar en stor del av sin tid åt att åka runt till företag i entreprenadbranschen för att föreläsa om dolor. Gammalt sprängmedel som inte detonerat vid en sprängning, och som blivit kvar i berget med risk att detonera vid annat tillfälle i stället. Till exempel när en borrare kommer till platsen för att borra nya hål.
Jan Johansson.
– Även om sannolikheten att råka ut för en dola inte är särskilt stor är konsekvenserna när det väl händer så enorma att risken inte går att förbise.
Många olika orsaker
En dola kan uppstå av en mängd olika orsaker – det kan vara allt från produktfel eller fel på en tändare till handhavandefel eller tekniska faktorer.
– Många gånger är det berget som styr också, säger Jan Johansson.
”Även om sannolikheten att råka ut för en dola inte är särskilt stor, är konsekvenserna när det väl händer så enorma att risken inte går att förbise”
Han tror att en vanlig orsak är att det blivit en ”ryckare”. Det uppstår när detonationen av alla hål i en salva inte hinner tändas upp på ett korrekt sätt innan berget börjar röra på sig. Då kan laddsträngen till bakomvarande hål delas.
– Min bestämda uppfattning är att man inte ska använda stötvågssystem, eller Nonel som det också kallas, när man täcker med gummimattor. Stötvågssystem går inte att kontrollera innan man skjuter av. Eftersom man heller inte ser själva sprängningen så blir det lite som att spränga på vinst och förlust.
För att undvika dolor måste gamla sprängbottnar rensas ordentligt. Det kan räcka med att berget maskinrensas med en grävmaskin, men ibland behöver gamla sprängbottnar blåsas för att man ska upptäcka borrhål som kan innehålla sprängämne. Ett arbete som är besvärligt, skitigt och tidsödande.
– Men vem som har ansvaret för att göra det här är inte alltid helt klart, särskilt när gäller riktigt gamla sprängbottnar. Dolor kan ju ligga kvar i flera decennier och ibland finns inte ens företaget som gjort sprängningen kvar, säger Jan Johansson.
Eftersom ansvarsfrågan inte är helt tydlig påpekar han att det är viktigt att ha med kostnaderna för en eventuell blåsning av gamla sprängbottnar i projektbudgeten redan från början.
”Här får man lägga all eventuell machokultur åt sidan och sätta sin säkerhet först, hur jobbigt det än känns.”
– Sedan ligger faktiskt ett stort ansvar på borrarna. Att de håller ögonen öppna och stoppar arbetet när de misstänker att det kan finnas dolor. Något som kan vara rätt jobbigt, inte minst om man är ung och ny i branschen. Men här får man lägga all eventuell machokultur åt sidan och sätta sin säkerhet först, hur jobbigt det än känns. Då är det viktigt att man har sitt företag i ryggen.
Men hur ser då en dola ut? Vad är det man som borrare ska spana efter?
– De kan se ut på många olika sätt eftersom de kan ha blivit påverkade av sprängningen runt omkring. Det kan vara trasiga bitar, lösa delar. Därför är det bra att ha kunskap om hur sprängämne ser ut.
Den kunskapen, menar Jan Johansson, får man oftast genom internutbildning inom företaget man jobbar på.
– Och har man inte fått det ska man begära det, säger han och berättar om en tragisk olycka för en tid sedan då en borrare blev svårt invalidiserad efter att han borrat i gammal sprängbotten som inte var tillräckligt bra rensad.
– Han skulle städa upp efter den föregående sprängaren. Han blåste rent berget, enligt honom själv ordentligt – men tydligen var det inte tillräckligt. Det visar på hur svårt det kan vara att avgöra om allt sprängmedel verkligen är borta.
4 punkter som minskar risken för dolor
Vet du inte hur gammalt sprängmedel kan se ut och vad du ska leta efter – utbilda dig! Kontakta gärna BEF.
Även om risken för dolor är liten – chansa aldrig! Konsekvenserna kan bli förödande.
Se till att kostnaden och ansvaret för eventuella rensningar av berget finns med i projektavtal och budget redan från början.
Om möjligt: stå alltid en bra bit bort vid påhugget. Eller sitt i hytten om du har en sådan.
Anita Ylivainio, 47, jobbade länge med mat. I butik men också i storhushåll. Nu har hon helt bytt karriär och arbetar i Svappavaara utanför Kiruna med att planera salvor. Men intresset för mat lever och har blivit till en fritidssysselsättning. Allra helst vid det egna rökeriet.
Text: Matilda Lann
Varifrån kommer ditt matintresse?
– Jag har vuxit upp med en familj som har jagat, fiskat och rökt mat. För tre år sen tog jag också jägarexamen. Min man och jag delar matintresset.
Hur kommer det sig att du slutade jobba med mat?
– Min dotter såg en annons om att de sökte laddare till malmgruvan i Svappavaara och tyckte att jag skulle söka. Jag fick jobbet och jag har inte ångrat en dag. Vi spränger malm, med 100 ton sprängmedel per salva. Du slipper stressen som du har i hotell, restaurang och butik, som jag tidigare har jobbat i.
Anita Ylivainio. Foto: Privat, Shutterstock
Hur visar sig ditt matintresse i vardagen?
– Jag lagar ofta mat med barnen. Vi gör pizzadeg och sen får alla göra sin egen pizza. Det är roligt och stökigt. Då kan man samtidigt sitta och prata om vad som hänt under dagen. Sen har jag såklart alltid matlådor med till jobbet, jag köper aldrig lunch ute. Men ibland kan det faktiskt vara väldigt gott med bara korv och makaroner, som omväxling från älg och ren, som vi äter mycket av.””
”Ibland kan det faktiskt vara väldigt gott med bara korv och makaroner, som omväxling från älg och ren”
Hur kommer det sig att du gillar att röka maten?
– Vi har alltid rökt mat under påsken, det har blivit en tradition. Då samlas vi, släkt och vänner, i mammas stuga i Tornedalen. Nere vid sjön har vi rökeriet och där slår vi upp en lägereld. Det är vårvinter, det droppar från träden och det går ofta att sitta i bara T-shirt. Vi kokar kaffe över öppen eld och grillar kött. Röker ren och älg, och ibland tar jag faktiskt med en julskinka och röker, det blir jättegott. Vi röker också gurpi, det är renfärs som man sätter som i en tubsocka, hänger på tork och röker. Egentligen ska färsen lindas in i en hinna som sitter i renens mage. På sommaren röker vi mycket fisk, som till exempel sik.
Vad har du helst i din matlåda?
– Helt klart souvas. Det går väldigt snabbt att tillaga. Det är rökt renskav som steks lätt, till det potatis och sallad. Jag gillar också lax i ugn med en god sallad med ägg. Eller som i dag: bara vanlig pastasallad med tonfisk.
Har du något stort no no vad gäller mat i matlådor?
– Pölsa och älgtunga! Det äter jag inte alls. Annars är pommes frites ingen höjdare i matlåda, det ska ätas direkt. Surströmming ska du heller inte stoppa i matlåda, haha.
Har du något superknep i köket?
– Ha kul! Man ska njuta när man lagar mat, inte stressa. Till kött räcker det med salt och peppar som krydda, råvaran har så fina smaker i sig själv.
Anitas bästa sommarrecept till matlådan
Rökt sik och färskpotatis, 4 pers
4 rökta sikar
Ca 16 färskpotatisar
2 gula lökar
300 g smör
1. Koka färskpotatisen.
2. Smält smör i en kopp och ha i den hackade gula löken.
3. Rensa siken och lägg upp på fat.
4. Servera siken med den nykokta potatisen och ringla löksmöret över, alternativt ha kvar löksmöret i koppen och doppa potatisen i det (kallas för dopp i kopp).
5. Blir det rökt sik över kan du använda det till en sallad, med kokt ägg och hollandaisesås till.
För varje ny uppdatering av Epirocs SmartROC-flotta har bränsleförbrukningen reducerats. Men med hur mycket? Det har vi tagit reda på.
Enligt Epirocs datainsamlingsprogram Certig förbrukade de 58 SmartROC T40 och T35 som programmet läste av under maj månad tillsammans 115 124 liter diesel. Det motsvarar ett koldioxidutsläpp på 309 684 kilo.
Att dieseldrivna borriggar är stora utsläppare är ingen hemlighet. En tröst i sammanhanget är att det åtminstone har blivit betydligt bättre.
Jämfört med en lika stor flotta av SmartROCs föregångare, FlexiROC D7C och FlexiROC D9C, är minskningen med de nyare maskinerna som nu är i gång hela 116 751 kilo koldioxid i månaden.
Om vi antar att varje maskin körs under 11 månader om året är skillnaden mellan den gamla flottan och dagens moderna maskiner hela 1 284 ton koldioxid per år. Det innebär 37,7 procent mindre utsläpp av koldioxid. Med den nya, uppdaterade modellen av SmartROC blir det dessutom möjligt att spara ytterligare 5 procent på bränsleförbrukningen.
Är det något slags militärövning på gång? Icke då, såhär såg borriggen ROC 600 ut. Det var en mekaniserad rigg med larvband som främst användes i samband med vägbyggen.
Riggen lanserades 1966 av Atlas Copco, som Epiroc är en avknoppning från sedan 2018.
ROC 600 hade mekaniska bromsar, något som krävde att operatören kunde sin sak och var beredd på att lägga an mekaniskt med bromsen när riggen skulle flyttas. Men borriggen blev inte långlivad – ganska snabbt kom en uppdaterad version, ROC 601.
– Men även den versionen ersattes bara några år senare, år 1974, med ROC 701, där vi hade flyttat kontrollerna för bommen, berättar Sverker Hartwig, tidigare teknisk direktör på Atlas Copco. Han lägger till:
– Även om det svider att säga det så var vi inte först med den här typen av borriggar, så kallade ”krabbor”. Det var Gardner Denver, vår värsta konkurrent på den tiden.
Framtidens gruva är autonom, digital och koldioxidfri. Som ett led i att nå dit har Epiroc levererat tre automationsredo lastare till LKAB. Bitz åkte ner i berget under Kiruna för att se hur arbetet med dem går.
Text: Johanna Paues Darlington Foto: Fredric Alm
Marie Arngren sitter avspänt i sin kontorsstol 1 365 meter ner i berget. Kontoret är modernt inrett, med en lila belysning längs väggarna som för tankarna till en nattklubb snarare än till en gruva.
– Vi fick LED-slingan att blinka i olika färger en gång, men det var så svårt att stänga av att vi bestämde oss för att hålla oss till lila, berättar hon samtidigt som hon övervakar markörerna på skärmen – två lastare som autonomt fraktar järnmalm från en punkt till en annan.
Marie Arngren. Foto: Fredric Alm
Vi är i gruvan KUJ (Kiruna Under Jord), LKAB:s stora gruva i Kiruna. Här, på fjärrcentralen på nivå 1 365, testas sedan en tid tillbaka två autonoma 18-tonslastare från Epiroc, Scooptram ST18. Snart tas ytterligare en i bruk.
– Vi insåg att om vi ska kunna ha två i gång hela tiden måste vi ha tre maskiner. Den tredje blir en extra när någon av de andra ska in på service eller står still av någon annan anledning, säger Magnus Lindgren, LKAB, som är produktionschef för fjärrcentralen.
Ett steg närmare målet
Än så länge är det en operatör som på distans fyller skopan – eftersom materialet är så ojämnt är det svårt att få till med automatik. Efter det åker lastaren och tömmer skopan för egen maskin.
– Med en lastare i gång kunde vi testa att själva tekniken fungerade. Nu kan vi också se hur de fungerar i ett trafiksystem, säger Magnus Lindgren.
LKAB och Epiroc har, tillsammans med dataföretaget Combitech, ABB och Sandvik, sedan flera år arbetat stenhårt med det ambitiösa projektet Ny världsstandard för hållbar gruvbrytning. Det syftar till att ta fram den teknik och de arbetssätt som krävs för att kunna bryta järnmalm autonomt, digitalt och koldioxidfritt – och komma längre ner i gruvan. Minst 2 000 meter ner, men gärna ännu längre.
Magnus Lindgren. Foto: Fredric Alm
– Eftersom Scooptram ST18 körs på diesel leasar vi dem från Epiroc. När vi väl köper något kommer det att vara en fossilfri maskin. Men där är vi inte ännu – till exempel för att vi inte har utrymme för de traverser vi behöver för batteribytet i gruvan, säger Magnus Lindgren.
Bättre på distans
Marie Arngren sträcker på sig i stolen. Småpratar lite med kollegorna i det lila rummet. Hon trivs bra med att vara operatör från ett kontor.
– Jag ser inga stora nackdelar med att styra autonomt. Det är slitigt att sitta i maskinen och dammet i gruvan vill man inte gärna vara i. Och ska vi ner så långt som till 2 000 meter ska det ju absolut vara autonomt. Ju längre ner man kommer i berget, desto sämre luft och berg blir det. Det blir varmt också … Inte så härligt. Här är det så säkert det kan bli under jord, säger hon och berättar att arbetet med lastarna nu framför allt handlar om hur de kan minimera antalet stopp.
– Maskinerna stannar så fort säkerhetskretsen på dem bryts – till exempel om någon har åkt in på området för att arbeta. Men på Scooptramen kan man lösa det genom att krympa maskinens säkerhetsområde, vilket är bra, säger hon.
Ser inga hinder
I framtiden, när maskinerna ska gå helt autonomt och koldioxidfritt, kommer det knappast att bara vara tre lastare som arbetar i KUJ. Snarare ett tjugotal, berättar Magnus Lindgren.
– Vid det laget ska lastarna också kunna fylla sina skopor själva och kommunicera med andra maskiner – även de från andra leverantörer. De behöver också kunna hantera ”mixed traffic”, alltså kunna känna av och hantera när det är människor i närheten, säger han och lägger i samma veva till att han inte tror att något av det här kommer att bli något större problem att få till.
– Nä, jag tycker att det går jättebra! Jag ser inga hinder på vägen mot en autonom gruva. Och med Epiroc fungerar det väldigt bra, deras utveckling är snabb och de är lyhörda. Det är ju så att det vi vill ha i framtiden måste vi ta fram tillsammans med våra leverantörer. Det är ingenting som redan finns. Vi bygger ju framtidens gruva tillsammans.
Hur behöver en borrare vara för att trivas med jobbet och ha förutsättningar att bli riktigt bra på det? Det har vi svar på! Vilka av egenskaperna på Stefans lista har du? Vi ringer också upp borraren Markus Lindgren som älskar att borra men AVSKYR att ha byxor på sig.
Räcker det med att vara teknikintresserad för att klara av ett liv på berget? Eller krävs det fler egenskaper? Epirocs borrmästare Stefan Löfdahl listar personlighetsdragen som han tycker krävs för en lyckad borrarkarriär.
Det är kallt och blåsigt, riggen låter inte som den ska när den borrar – och sprängaren kommer om bara några timmar. Är du den som helst bara ger upp i sådana lägen, eller går du i gång på utmaningen?
Stefan Löfdahl. Foto: Peter Ossman
– Man behöver vara lösningsorienterad och självständig för klara jobbet som borroperatör. Det är inte ett yrke där det funkar att bara lägga ner arbetet och vänta på hjälp vid motgångar, säger Stefan Löfdahl.
Säkerhetsmedveten viktigast
Med 27 år i branschen ser han tydligt vilka personlighetsdrag som krävs för att livet som borrare ska kännas kul och utvecklande – och för att man ska orka i längden.
”Det är inte ett yrke där det funkar att bara lägga ner arbetet och vänta på hjälp vid motgångar.”
– Man måste inte ha alla de här egenskaperna för att bli duktig, men har man inte åtminstone ett gäng av dem tror jag yrket kan bli lite väl tufft, säger han.
En av de viktigaste egenskaperna är, enligt Stefan, att vara säkerhetsmedveten. Det gäller både den personliga säkerheten, att man har all den säkerhetsutrustning som krävs, men också att man tänker efter före och förstår vilka risker det faktiskt innebär att jobba med en så stor maskin som en borrigg är.
– Att du inte har en massa saker som kan lossna, att du ser när det finns risk för läckage, när slangarna är dåliga … Och berget är inte ett salsgolv, du måste kunna ta dig fram säkert med borrvagnen, se när det behövs vägar. Det här handlar ju mycket om erfarenhet och kunskap förstås, och kanske behöver de äldre i företaget ”fostra” de unga in i det här tänket, säger Stefan Löfdahl.
En annan extra viktig egenskap är att vara noggrann. Slarv kommer nämligen att stå dig riktigt dyrt.
– Riggarna kräver noggrannhet, så enkelt är det. Slarvar du så kommer du förr eller senare att få betala för det. I tid, frustration och inte minst pengar!
8 egenskaper du bör ha som borrare
Säkerhetsmedveten. Att vara borriggsoperatör är ett utsatt arbete. Du jobbar med en tung maskin och är inte sällan ensam på berget. Du behöver med andra ord vara medveten om de risker som finns, tänka efter före och alltid ta det säkra före det osäkra.
Noggrann. Borriggarna förlåter inget slarv, så enkelt är det. Är du inte noggrann kommer du förr eller senare att få problem som leder till både frustration och dyra reparationer.
Självständig. Arbetet som borrare kräver mycket planering och för att klara arbetet på berget behöver du kunna ta initiativ. Vet du inte vad som behöver göras måste du själv ta reda på det. Att sätta sig och vänta på direktiv från någon annan är inte hållbart i längden.
Intresserad. Att vara borrare innebär att du aldrig kommer att bli fullärd. Det finns alltid sätt att utvecklas på, nya funktioner att utforska, mer att lära. Men för att komma framåt kunskapsmässigt krävs ett intresse för yrket. Det gör i alla fall inlärningsprocessen så mycket lättare och roligare!
Gilla att meka. Du kommer att behöva byta en hydraulslang, en nackadapter eller ett borrstål då och då – det hör till yrket. Det är med andra ord en stor fördel om du gillar att skruva och meka, och inte är rädd för att skita ner dig.
Stresstålig. Kanske måste du bli klar för att entreprenören efter dig ska kunna sätta i gång med sitt arbete, kanske har du eller uppdragsgivaren lovat ett visst antal borrmeter per dag. Här gäller det att vara en person som kan behålla lugnet när det gäller – att påverkas av stressen kan bli farligt och leder sällan till att arbetet går snabbare.
Datorvan. Borriggarna blir alltmer digtaliserade och för att hänga med i utvecklingen krävs en viss nivå av datorvana. Eller åtminstone ett öppet sinne!
Grit. Vill du utvecklas som borrare har du alla möjligheter att göra det – genom hela karriären. Men för det krävs en lust att vilja bli bättre, lära sig mer. Har du drivet att en dag bli kungen på berget, då kommer du också att bli det!
Då och då kommer lösningarna som vänder upp och ned på hela branschen. Som när hydraulhammaren HM 400 lanserades.
Med över 2 000 enheter sålda på bara några dagar var lanseringen av den riggmonterade hydraulhammaren HM 400 inte något annat än en succé. Det var det tyska företaget Krupp Berco Bautechnik som tagit fram lösningen – och när riggen visades på Hannovermässan 1967 drog hela branschen efter andan. Här var ett koncept som skulle spara enormt mycket både tid och arbete!
HM 400 gjorde det möjligt för en enda operatör att utföra lika mycket arbete som annars hade krävt flera personer.
Dittills hade främst pneumatiska verktyg använts vid demolering och gruvdrift, men HM 400 gjorde det möjligt för en enda operatör att utföra lika mycket arbete som annars krävt flera personer.
I dag används hydraulhammare för demolering och i gruvor över hela världen. Atlas Copco köpte Krupp Berco Bautechnik 2002 – senare knoppades Epiroc av från Atlas Copco. Epiroc tillverkar fortfarande en stor mängd hydraulhammare som tillbehör till grävmaskiner. Numera kan användarna glädjas åt de många innovationer som kommit de senaste 60 åren. Självsmörjningssystem, automatisk berghårdhetsjustering, ljud- och vibrationsdämpning, energiåtervinning och hammare med solid kropp – för att bara nämna några.
Att anställa en borrare till är toppen när jobben hopar sig – så länge du räknar med och har tid för att låta borraren lära sig jobbet, komma in i företagskulturen och göra rätt prioriteringar. En ny borrare kostar nämligen, såväl i pengar som i tid och engagemang.
Text: Matilda Lann
Patrik Goliats, som är produktspecialist på Epiroc, möter varje vecka företagare som gärna nyanställer – men som inte lägger tillräckligt med krut på onboarding. När nya medarbetare inte får en ordentlig introduktion kan det snabbt bli dyrt – och i värsta fall farligt.
Patrik Goliats har varit gäst i Epirocs podd Borrmästarpodden.
Här är Patrik Goliats checklista på vad du som arbetsgivare i bergbranschen inte får missa när du anlitar nya förmågor.
1. Det kostar – ta höjd i budget
Nya förmågor kostar pengar, det kommer att gå åt mer material och ta längre tid att genomföra jobben under den första tiden.
– Det går åt extra mycket borr- och stålkronor i början. Ofta handlar det om varmgång i hylsor och man kanske inte riktigt förstår varför man ska höja eller sänka slagverk vid olika krondimensioner. Det tar tid att lära sig att höra vilket ljud som betyder vad, borraren måste få göra misstagen för att förstå. Du som arbetsgivare måste ta höjd för det i budgeten.
Patrik Goliats ser gång på gång hur arbetsgivare förväntar att den nyanställde ska ut på berget från första början.
– I dag får de flesta borrare en radiolåda i handen, någon visar riggen snabbt och sen ska det vara full produktion från dag ett. Det är inte realistiskt. Låt den nya borraren gå bredvid någon erfaren i några veckor och gör alla moment tillsammans. Det här kommer självklart att kräva mycket extra tid, men det tar du igen senare när din borrare kan arbeta självständigt och effektivt efter ordentlig onboarding.
”I dag får de flesta borrare en radiolåda i handen, någon visar riggen snabbt och sen ska det vara full produktion från dag ett”
3. Gå igenom underhåll
Han kan inte nog poängtera vikten av att lära ut hur borrvagnen ska underhållas. Hur man kollar motorolja, hydraulolja, kompressorolja, borrolja och så vidare.
– Maskinerna ser ofta ut som sju svåra år, det är för att ingen tar sig tid att visa nyanställda hur de ska underhålla riggen. Gå igenom det dagliga underhållet, vad som ska fettas och hur det ska fettas. Ge dem gärna underhållsmanualen.
4. Säkerheten först
Viktigast av allt är att i alla moment tänka på säkerheten. Patrik Goliats minns en tragisk olycka 2009.
– Det var en yngre kille som skulle byta krona och hade rotationen på. Han fastnade i rotationen och blev ihjälslagen. Därför måste du gå igenom alla nödstopp, hur de fungerar och var de finns. Lär din borrare att aldrig vara nära roterande delar. Det är mycket ensamarbete på berget, det är viktigt att förstå säkerheten.
Patrik Goliats förklarar att det är en stressad och pressad bransch där det är svårt att hitta bra personal. När du väl hittar någon är det lätt att ha för bråttom.
– För tio år sedan fick de nya vara hjälpredor i början och gå och lära sig den långsamma vägen. Nu blir de inkastade direkt. För dig som arbetsgivare gäller det att ta ett djupt andetag och inse vikten av att ha tålamod under upplärningsprocessen.
Har det blivit mycket av samma i matlådan den senaste tiden? Det ska det bli ändring på! Vi har snokat upp borrare som inte bara rockar på berget, utan även i köket. Först ut är Alexander Lindgren, arbetschef på Uppländska berg och deltagare i årets upplaga av Sveriges mästerkock.
Text: Johanna Paues Darlington Foto: Kjell B Persson
Varifrån kommer ditt matintresse?
– När jag var barn hade vi regeln ”den som är hemma först fixar middagen”. Eftersom mina föräldrar ofta jobbade sent var jag nog bara elva, tolv bast när jag började laga mat. Men jag har alltid tyckt att det är kul.
Foto: Kjell B Persson
Har du jobbat med mat professionellt?
– Visst har väl tankarna funnits där att man skulle kunna jobba med det, men då är risken att glädjen med matlagningen försvinner. Och nu trivs jag så himla bra med det jag gör så jag har inga planer på att sadla om. Däremot kommer jag att göra några företagsevent, bröllop och matlagningskurser i sommar – ringar på vattnet efter att jag var med i Sveriges mästerkock.
”Jag ville ha ett kvitto på om jag verkligen kunde laga mat eller inte! Det är ju en sak att familj och vänner säger att det jag gör är gott, något helt annat att bli bedömd professionellt.”
Hur kom det sig att du sökte till Sveriges mästerkock?
– Det var en impulsgrej! Jag ville ha ett kvitto på om jag verkligen kunde laga mat eller inte! Det är ju en sak att familj och vänner säger att det jag gör är gott, något helt annat att bli bedömd professionellt. Det var en jäkligt häftig upplevelse! Men rätt påfrestande också …
Berätta, hur var det?
– Inspelningen pågick under en månad och vi hade kameror upptryckta i ansiktet nästan hela tiden. Vi bodde på hotell, levde verkligen i en matbubbla! Vi fick inte veta någonting i förväg, hade ingen aning om vilka råvaror som skulle finnas eller så. Jag hade ju aldrig trott att jag skulle gå så långt som till topp tolv, det känns fantastiskt.
Vilka matlåde-fallgropar finns det, skulle du säga?
Foto: Kjell B Persson
– Mycket handlar om vad som funkar att värma i mikron. Potatismos till exempel, det är verkligen ingen höjdare att värma dagen efter … Kokt eller ångad fisk blir inte heller bra. Generellt tycker jag att många av de lådor jag ser bland kollegorna verkar rätt tråkiga, tyvärr.
Hur ska man tänka för att få till en riktigt god matlåda då?
– Råvaror och rätter som funkar att värma igen, och som gärna blir bättre av att stå en eller ett par dygn. Som lasagne! Sedan handlar mycket om att få till balansen mellan smakerna. Sälta, sötma, beskt, syra och så den femte smaken som jag inte tror att så många ute i byggbodarna tänker på – umamin.
Matlådan du tipsar om här, hur tänkte du när du satte ihop det receptet?
– Jag är nog inte ensam i yrkeskåren om att jaga på fritiden, och grillat funkar generellt fantastiskt bra i matlådor. Ugnsrostade grönsaker går fint att värma igen och är sjukt gott utan att det kostar särskilt mycket. Eftersom de blir söta när man tillagar dem blir den salta gremolatan grym till. Och så med lite citron som bryter av det hela lite.
Har du något secret weapon i köket?
– Snåla inte på saltet eller med kryddorna! Det är grundfelet många gör. Våga trycka på. Och sluta krångla till det. Håll det enkelt. Många gör det alldeles för komplicerat när de ska laga mat.
Foto: Kjell B Persson
Tips! Följ Alexander på Instagram och få tips på fler goda rätter på Alexanders_mat!
Vildsvin à la Sveriges mästerkock-Alex – gör så här
Recept för 4–5 personer
600 g vildsvinsfilé (2 st)
5 vitlöksklyftor
1 knippe färsk bladpersilja
4 citroner
Olivolja
3 gula lökar
3 rödlökar
500 g rotselleri
5 morötter
300 g fetaost
Salt och peppar
Sätt ugnen på 200 grader.
Börja med gremolatan. Skala och finhacka vitlöken och persiljan.
Lägg allt i en skål och tillsätt saften och zesten från en citron och en msk olivolja.
Rör ihop allt och ställ åt sidan (alternativt mixa ihop med stavmixer).
Skala löken, rotsellerin och morötterna.
Skär upp i lagom stora bitar och blanda allt i en ugnssäker form med olivolja.
Salta, peppra och baka i ugnen i ca 35 min.
Gnid in hälften av gremolatan i köttet.
Dela de resterande citronerna i halvor.
Grilla köttet på direkt värme (eller stek) till en innertemperatur på 64 grader. Vill du ha helt genomstekt så låt köttet gå upp till 70 grader.
Låt sedan köttet vila i ca 10 min innan du skär upp det.
Grilla/stek citronerna hårt på snittytan.
Skär upp köttet i tunna skivor. Salta och peppra på snittytan och fördela den resterande gremolatan över köttet.
Det är kul när det smäller, gärna högt och mycket. Det tyckte killarna på elbolaget.Här berättar en borroperatör om hur en dikessprängning höll på att sluta i katastrof. Det var nog elbolagskillarnas upplevelse i alla fall…
Berättat för: Matilda Lann
”Vi var i Västerbottens inland. Mitt ute i skogen på en landsväg, det fanns ingenting där, flera mil till närmsta hus. Det här var på hösten, en kall morgon och jättefint, 8–10 minusgrader. Jag kom över backen och körde neråt, det låg som ett täcke av dimma i svackan där vi skulle vara.
”Vi laddade bra mycket, en gigantisk överladdning”
Här skulle vi skjuta ett dike. Kanske 15 meter långt, tre meter brett och två meter djupt. Vi hade hållit på en stund och det var ganska hårdborrat och hårdsprängt. Så kom vattenfallarna förbi, de som skulle lägga elkabel i diket. Som vanligt sa de: Ja, det smäller ju aldrig när ni spränger! – vi sprängde ju med mattor. Nog kan vi skjuta utan mattor om ni vill, men det kommer att spruta sten, svarade jag. Men gör det! sa grabbarna. Vi tyckte att det var jättebra eftersom vi spar in ganska mycket tid på att slippa lägga mattor.
Tidigare hade vi varit på ett liknande ställe där det var hårdborrat och riktigt jävligt att spränga, det hände som ingenting utan blev bara sprickor i berget. Han som körde grävmaskinen var vansinnig och tyckte att vi inte kunde spränga ordentligt. Jag förväntade mig att det skulle vara lika svårt här, så jag tog samma borrplan som tidigare. Jag borrade tätare och gjorde ett rejält uppskjut, en så kallad solfjäder där jag lutar fronthålen 30 grader, och sen gick jag successivt neråt till 25, 20, 15 och så 13 grader.
Vi laddade bra mycket, en gigantisk överladdning. Vattenfallarna och Skellefteåkraft stod där och var jätteintresserade och väntade på att det skulle smälla. Men va fan, ni har ju laddat så klent när ni sprängt tidigare, sa de. Då sa jag åt dem att: Nu får ni backa bak en bit för det kommer att spruta sten här. Just då kom kollegan körande och han sa att de kunde stå nere i kurvan 200 meter bort.
”Det gick nog fem sekunder – och det var långa sekunder – innan jag såg att allt hade lugnat sig och att alla var okej, hela livet hann passera revy”
Sagt och gjort, de ställde sig där med stora förväntningar. Jag backade bak borrvagnen och kröp in under den. Sen tröck jag av. Det blev ett inferno! Det sprutade sten överallt. Det var som om en vägg med sten for emot dem. Rejäla bitar stora som fotbollar. De fick ju panik och sprang bak i bilen och gömde sig där. För ett otränat öga såg det ju ganska hemskt ut. När jag hade tryckt av och såg att det började spruta så där vansinnigt mycket sten hann jag faktiskt tänka: Shit, de står för nära! Det for sten ut i skogen och det for sten på vägen, som landade 20–30 meter framför dem.
Det gick nog fem sekunder – och det var långa sekunder – innan jag såg att allt hade lugnat sig och att alla var okej, hela livet hann passera revy. Samtidigt såg jag att kollegan stod kvar och att vi hade bedömt säkerhetsavståndet korrekt. De där Vattenfallspojkarna sa ingenting efter det, de bara hoppade in i bilen och försvann, sen såg jag aldrig mer till de där två. De fick sig en liten näsbränna.
Jag och kollegan tittade på varandra och så sa vi som dynamit-Harry skulle ha sagt: Vilken jävla smäll! Och så skrattade vi och röjde undan.”
Det är många timmar som tillbringas i riggen. Varför inte lyxa till arbetsdagen i och utanför hytten? Här är prylarna som sätter guldkant på livet på berget.
Text: Matilda Lann
Du borrar, spränger och skrotar. Ibland från tidig morgon till sen kväll. Din ständiga följeslagare är borrvagnen – hur många timmar som egentligen spenderas i riggen ska vi nog inte ens gå in på. För att livet på berget ska bli lite härligare finns det en hel del du kan göra. Vi listar sakerna du kan ta med ut på jobbet för att göra vardagen i riggen ännu lite bättre.
Foto: Clas Ohlson
1. Slappna av i en brassestol
Gör som legendaren Biörn Bladh. En sprängare med 40 års erfarenhet kan väl inte ha fel? Varför stå upp när man kan sitta i en skön brassestol? En dag tog han helt enkelt med sig en campingstol till jobbet. För fikastunden, men det händer även att han sitter och borrar. Kanske kan den här varianten från Clas Ohlson vara något för dig?
Pris: 129,90 kr
Foto: Autodude.se
2. Doftsäkra riggen
Kollegan har kört din rigg. Det stinker värre än vällagrad mögelost. Vill du vara förberedd till nästa gång är tipset Little Joe. De små luftförhärligande figurerna finns i olika färger och dofter, till exempel vanilj, mint och jordgubb.
Pimpa din rigg. Det finns en hel del innovativa budskap du kan pryda borrvagnen med. Kanske är kollegorna där och pillar och petar på dina verktyg? Med en liten kul varningstext hintar du om vad som gäller. Om någon av dessa inte faller i smaken kan du göra egna dekaler på Easytryck.se.
Dekaler från Partykungen hittar du här. Pris: 39 kr
Foto: Ellos
4. Unna dig en nackmassage
Du har skakat runt i riggen i flera timmar, och trots ergonomisk stol börjar du kanske känna dig lite stel i nacken. Låt en massagekrage knåda dig en stund – samtidigt som du fortsätter att jobba. Och vill du lyxa till det lite extra slår du även på värmefunktionen.
Pris: 999 kr
Foto: Pulito
4. Packa maten med stil
Sätt guldkant pålunchen genom att stoppa maten i en riktigt snygg och lufttät matlåda i rostfritt stål. Lätt att rengöra och tål maskindisk. Dessutom helt fri från giftiga ämnen som kan finnas i plastlådor.
Pris: 335 kr
Foto: Jollyroom
6.Hylla borrvagnen med en maskot
Du fettar din rigg, mekar med den och visar den kärlek. Du har gett borrvagnen ett namn och kanske är det din bästa vän på berget. Så varför inte pryda maskinen med en maskot? Som till exempel Sandra Motin har gjort.
Vi använder cookies för att vissa funktioner på vår webbplats ska fungera korrekt, liksom för marknadsföringsändamål: samlar in analysdata för att förstå och förbättra användarupplevelsen och för att anpassa reklam. Du kan acceptera alla cookies, avvisa marknadsföringscookies eller finjustera dina preferenser på sidan cookie inställningra.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. These cookies ensure basic functionalities and security features of the website, anonymously.
Cookie
Varaktighet
Beskrivning
cookielawinfo-checkbox-analytics
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Analytics".
cookielawinfo-checkbox-functional
11 months
The cookie is set by GDPR cookie consent to record the user consent for the cookies in the category "Functional".
cookielawinfo-checkbox-necessary
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookies is used to store the user consent for the cookies in the category "Necessary".
cookielawinfo-checkbox-others
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Other.
cookielawinfo-checkbox-performance
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Performance".
viewed_cookie_policy
11 months
The cookie is set by the GDPR Cookie Consent plugin and is used to store whether or not user has consented to the use of cookies. It does not store any personal data.
Functional cookies help to perform certain functionalities like sharing the content of the website on social media platforms, collect feedbacks, and other third-party features.
Performance cookies are used to understand and analyze the key performance indexes of the website which helps in delivering a better user experience for the visitors.
Analytical cookies are used to understand how visitors interact with the website. These cookies help provide information on metrics the number of visitors, bounce rate, traffic source, etc.
Advertisement cookies are used to provide visitors with relevant ads and marketing campaigns. These cookies track visitors across websites and collect information to provide customized ads.
