Ny världsstandard för hållbar gruvbrytning– så har det gått fyra år in

Bitz Magasin
-
0
Ny världsstandard för hållbar gruvbrytning– så har det gått fyra år in

Ett banbrytande projekt med syfte att förändra gruvindustrin i grunden. Nu har det fyra år sedan LKAB initierade projektet Ny världsstandard för hållbar gruvbrytning. Epiroc har varit med från början. Hur har det gått? 

Text: Johanna Paues Darlington

Juni 2018. Företrädarna för LKAB, Epiroc, ABB, Volvo och Combitech har precis skakat hand på att de tillsammans ska sätta en ny, hållbar världsstandard för gruvbrytning. Genom det unika partnerskapet ska LKAB år 2030 på ett både fossilfritt och säkert sätt kunna ta sig längre ner i berget än någonsin. Det är ett gigantiskt projekt, det är de medvetna om, och det kommer att krävas ny teknik. Lösningar de inte är i närheten av ännu. Men att projektet ska lyckas råder det inga tvivel om. 

– På Epiroc är vi delaktiga i många olika delar av projektet, så det har gått åt en hel del tid till att förstå vilka behov som finns, säger Niklas Fors som är projektledare för Epirocs del av samarbetet. 

LÄS MER: Epiroc öppnar nytt automationscenter i Luleå

– Vi har haft stort fokus på att öka LKAB:s produktivitet – det är också en del av projektet – bland annat genom att ta fram specialanpassad utrustning. Dessutom har vi arbetat med att utveckla autonoma lösningar, fortsätter han.  

En av de nya utrustningarna är en variant av öppningsborriggen Easer L – det handlar om en uppgraderad variant av maskinen. 

– Den bidrar till att göra det möjligt att öka skivrasbrytningshöjden, med följden att vi behöver färre tunnlar för den kommande brytningen av järnmalmen, säger Niklas Fors. 

Lång väg till full autonomi

Ett av slutmålen är att många olika typer av maskiner ska kunna arbeta helt autonomt tillsammans. Här har det hänt mycket under de tre åren som gått, men vägen fram till målet är fortfarande lång. 

”DET ÄR OERHÖRT KOMPLEXT OCH HANDLAR OM ALLT FRÅN ATT TA FRAM STANDARDER TILL REGLER FÖR VAD SOM SKA GÄLLA. MEN VI TAR DET STEG FÖR STEG.”

– Det är mycket arbete kvar. Det är oerhört komplext och handlar om allt från att ta fram standarder till regler för vad som ska gälla. Men vi tar det steg för steg, säger Morgan Rody som är Epirocs projektledare för lastare och gruvtruckar inom ramen för projektet. 

Arbetet med den ny gruvan är extremt komplext. Foto: LKAB

– Till exempel har vi jobbat mycket med ”virtual testing”. Det är något vi gör tillsammans med LKAB, ABB och Combitech. Det går ut på att utveckla ett system som gör att olika typer av maskiner kan kommunicera med varandra. Säg att en lastare från Epiroc behöver förmedla var den står till en truck från Sandvik, då kan den skicka en signal till det här övergripande systemet, som i sin tur kan skicka vidare signalen. Det är ett första steg mot att ha en blandad flotta som kan arbeta autonomt tillsammans, säger Morgan Rody. 

Semiautonoma lastare igång

Ett annat viktigt steg mot en automatiserad gruva togs när Epiroc i november 2020 levererade den första automationsfärdiga lastaren till LKAB, en Scooptram ST18. I början av 2021 sattes en andra i arbete och i början 2022 en tredje. 

– Än så länge är maskinerna semiautonoma och operatörerna hanterar dem via fjärrstyrning. De fyller lastarens skopa med hjälp av sina spakar i kontrollrummet. Sedan trycker de på en knapp som får lastaren att åka en förinspelad rutt för att tömma sin skopa. Efter det åker den tillbaka dit där malmen är, berättar Johnny Wahlstedt. Han jobbar som produktspecialist och är en av dem från Epiroc som varit på plats i gruvan under uppstarten. 

LÄS MER: Så automatiserar Roy Hill sin truckflotta med Epiroc och ASI Mining

– Nästa delmål nu är att låta båda maskinerna köra samtidigt, gå omlott i rutten. När vi lyckats med det tar vi oss an utmaningen att få dem att kunna fylla sina skopor själva, så att arbetet kan bli 100 procent autonomt. Det är inte helt lätt eftersom materialet är så oregelbundet, men det kommer vi att lösa, säger han. 

Batteridrivet stort steg framåt

Epiroc har också levererat en Minetruck MT42B, är på gång med att leverera ytterligare en – och har också levererat två batteridrivna Scooptram ST14. 

– Det blir helt nytt för LKAB att börja köra med batteridrivna fordon. Det kommer att bli en stor skillnad för dem – helt tyst, ingen diesel, inga utsläpp, säger Morgan Rody.

”ATT GÅ FRÅN FÖRBRÄNNINGSMOTORER SOM HAR FINJUSTERATS I 100 ÅR TILL ATT PLÖTSLIGT HA EN HELT NY DRIVLINA – DET ÄR MÄKTIGT”

Johnny Wahlstedt ser fram emot att få börja testa de batteridrivna fordonen i gruvmiljö.  

– Att introducera batterimaskiner är ett riktigt stort tekniksteg som ska bli roligt att vara med om. Att gå från förbränningsmotorer som har finjusterats i 100 år till att plötsligt ha en helt ny drivlina – det är mäktigt. 

Covid en utmaning

På det stora hela har projektet från Epirocs perspektiv gått bra, även om pandemin förstås har ställt till det en hel del. Enligt Niklas Fors var det tufft att plötsligt bara kunna ses online. Inte minst med tanke på att det är ett projekt som går över företagsgränser. Goda relationer och ett stort förtroende företagen emellan är A och O för att samarbetet ska fungera.

– Före covid-19 var vi på plats i Kiruna varje vecka. Vi kunde ha möten direkt om något strulade, allt gick mycket smidigare. Visst har vi lärt oss att jobba tillsammans även på distans nu, men jag tycker ändå att man missar lite av känslan ”vi jobbar tillsammans”. Det ger så mycket mer att träffas på riktigt, säger han. 

Glädjen över att vara en del av ett samarbete som ska forma framtidens gruva är ändå fortfarande stor. 

– För Epiroc är Ny världsstandard för hållbar gruvbrytning ett fantastiskt projekt. Det ger oss möjlighet att testa nya teknologier som syftar till att öka vår produktivitet, minska våra koldioxidavtryck och att vara fossilfria. Något som ligger helt i linje med våra egna mål. Att få jobba med teknologiutveckling på det här sättet … Det går inte att få ett jobb som är mer spännande, utvecklande och roligt än så här! 

Ny standard för hållbar gruvbrytning – det här har hänt 

  • Testgruvan Konsuln har etablerats – där görs tester i verklig gruvmiljö. Konsuln producerar även järnmalm. 
  • Öppningsborren Epiroc Easer L har utvecklats och levererats av Epiroc, målet är att den ska kunna köras autonomt i framtiden. 
  • En Epiroc Minetruck MT42B har levererats, ytterligare en är på ingång. 
  • Epiroc har även levererat tre autonoma Scooptram ST18 som steg för steg har integrerats i gruvarbetet. Även två batteridrivna ST14 har levererats. 
  • Integrations- och samarbetsplattformen LOMI (LKAB Open Mine Integrator) har utvecklats i syfte att kunna låta olika typer av maskiner köra autonomt tillsammans. 
  • Sandvik har gått in som partner i samarbetet, och Volvo har gått ur. 
  • ABB har utvecklat och levererat flera olika lösningar för att bättre kunna visualisera, styra och bevaka allt som händer i gruvan. 

De borrade från en rörlig plattform: ”Skjut inte fast salvan, då får du ett helvete” 

Bitz Magasin
-
0
De borrade från en rörlig plattform: ”Skjut inte fast salvan, då får du ett helvete” 

Sju signaler ljuder. Det smattrar, sedan smattrar det ännu snabbare. Och därefter följer ett långt sus när berget faller närmare 70 meter ner.

– Man får ståpäls när man hör det där. Det hörs att det går över från longplay till U-tändare, säger Pier Goliats, delägare av Årsta Berg och Bygg, när han visar en video av ett genomslag.

Han arbetsleder ett projekt åt Implenia, som håller i den här etappen, med tekniksprängning för fem ventilationsschakt. Det är en del av arbetet med den nya motorvägsförbindelsen Förbifart Stockholm.

Informera skolan viktigt

Precis intill tunnelbanestationen Johannelund i Västerort i Stockholm pågår arbetet. Pier Goliats hoppar in i bilen och kör ner mot tunnelnedfarten i Vinsta. Det är rökigt efter en tidigare salva, mörkt och skrovligt. Enstaka strålkastare lyser upp.

– Vi har precis skjutit här bredvid tunnelbanan. Det är alltid lite pirrigt när man skjuter av de där salvorna, säger han.

Tunnelbanetrafiken har inte behövt stoppas, däremot har det varit ett precisionsarbete att vrida salvorna rätt – mitt emellan stationen, ett bostadsområde och skolan.

LÄS MER: Västlänken – de borrar 800 hål för en enda salva

– Det första vi gjorde var att besöka skolan och informera om att vi kommer att utföra sprängarbeten i närområdet. För det kan ju vara elever som kommer från krigshärjade områden, som inte mår bra när det börjar sprängas.  

Vi passerar det första stigschaktet, nummer 475. Det är täcksprutat och vita betongstalaktiter har bildats vid hålets kant.

– De ser ut som att vi har raiseborrat, folk tror inte att vi har sprängt, skrattar Pier Goliats.

Omvänd sprängning

Vi fortsätter ner genom en servicetunnel, korsar den norrgående leden och kör i riktning mot Häggvik. Vi möter någon enstaka gruvmaskin. Passerar en stenkross och så är vi framme. Pier Goliats kliver ur bilen och tittar upp i det 70 meter djupa schaktet, stigschakt 473. Inget lock ligger ännu på och vårsolen strilar ner genom det perfekt runda hålet. 

Pier Goliatshar tagit sig an många utmaningar genom åren. Stigschakten i Vinsta är definitivt några av dem. Foto: Kristina Sahlén

De har gjort ett schakt i taget och detta har tagit sju–åtta månader att färdigställa. Borrvagn, grävmaskin, bultar och betongpump har stått på en plattform som väger cirka 20 ton. Mobilkranen som lyfter operatörerna upp och ner väger i sig 220 ton. Pier Goliats förklarar det som en omvänd sprängning. 

– Innan vi börjat så har man kärnborrat alla hål ner till kommande tunneltak, sen har nischen skjutits ut till vårt tunneltak. Därefter har vi borrat med en D-3, dubbla stångmagasin, igenom samtliga hål genom tunneltaket. Sen har vi kompletteringsborrat hål som vi behöver, upp till 55 meters djup. Därefter börjar vi proppa hålen i botten, och sen vi laddar upp till en viss nivå uppifrån. 

Efter det kopplar de ihop salvorna och skjuter. 

– Ofta blir det tre salvor per nivå. När vi har gjort det börjar vi om igen. Samma procedur. Vi laddar upp till en viss nivå, ofta fem–sex meter, sen skjuter vi den nivån igen.

”Det är alltid en risk när man håller på med sprängning, framför allt när vi gör genomslagen eftersom vi står uppe på ett lock när vi skjuter.” 

Går igång på utmaningar

När det är tio meter kvar från ytan blir det lite special och det är det här Pier Goliats gillar allra bäst. Att bli utmanad av de tekniskt riktigt knepiga jobben. 

– Det är alltid en risk när man håller på med sprängning, framför allt när vi gör genomslagen eftersom vi står uppe på ett lock när vi skjuter. 

De gör först en öppning och vidgar den sedan så att den blir lite större. Därefter skjuter de en öppning till men spar cirka två–tre meter till ytan.

– När vi har gjort det får vi skjuta fem salvor i en salva, delladdningar. Då blandar vi tunneltändare med ovanjordständare, det blir helt enkelt väldigt mycket tändare. Det är otroligt komplext, det gäller att vara vaken när man kopplar, dubbla block etcetera. Det får inte bli fel. 

Det är detta han visar film på – när de gör själva genomslaget.

Arbetet pågår vid tunnebanestationen Johannelund i Västerort. Foto: Kristina Sahlén.

– Utmaningarna när man håller på med sådana här jobb är att inte skjuta fast. Vad du än gör, skjut inte fast salvan för då får du ett helvete att städa upp efter dig, säger han.

Backup i varje schakt

Säkerheten går före allt och Pier Goliats planerar med hängslen och livrem. Annars kan han sätta sig och kollegorna i en farlig situation. 

– Är du 20 meter upp och skjuter fast en salva vill du inte gå under och börja rensa där, då finns det risk att du får berget över dig.

Därför har de en backup med två pilothål diagonalt i varje schakt, ifall oturen skulle vara framme och de behöver göra en omskjutning på nivån de jobbar på. 

”Är du 20 meter upp och skjuter fast en salva vill du inte gå under och börja rensa där, då finns det risk att du får berget över dig.”

– Skulle det skita sig så kan man öppna där också och få en chans att rädda produktionen, säger han.

Därefter börjar de gå nedåt cirka fem meter i taget. Det maskinskrotas, handskrotas, tvättas, karteras, sedan kommer första lagret med fiberbetong och sedan borras det för systembult samt eventuellt selektiva bultar som sätts med bricka, kula och mutter.

Måste bli perfekt

När öppningen väl är gjord och schaktet går hela vägen från markytan ner till tunneltaket återstår mycket arbete för att jämna hålet. All betongsprutning gör Årsta Berg och Bygg för hand.

Pier Goliats inspekterar arbetet. Foto: Kristina Sahlén.

– När vi kommit ner till tunneltaket så börjar vi om från toppen med att sätta spioner ända ner. Vi har satt över 2 800 spioner bara i det här schaktet. Det gör vi för att veta hur mycket vi ska spruta, så det inte blir för tjockt på slutet – den sista sprutningen är täcksprutning som är cirka 30 millimeter tjock. Det får inte bli vare sig mer eller mindre, då blir det katastrof! Då kommer de inte ner med maskinen som ska göra den sista liningen. När vi är klara har vi sprutat cirka 1 050 kubik i det här schaktet.   

Plötsligt hör vi ett avlägset muller – någon har skjutit av en salva. Men det är inte Pier Goliats gubbar.

LÄS MER: Skräckdag på jobbet – det regnade huggormar ner för bergväggen!

I schaktet, någon meter från tunneltaket har de även borrat ut en detalj som går som en ring runt hela hålet. Här ska det byggas en krans för att hålla upp ett stort ventilationsrör.

– Vi har slitsborrat runt hela väggen, sen har vi tätsömsborrat ner till slitsfoten. Därefter har vi skjutit den och sen skrotat, sprutat och bultat detaljen. Sådana här jobb är ett rent hantverk. Det går inte att ha robotar som gör det, det är fingertoppskänsla allting.

Inget för komplicerat

I tre år har Pier Goliats och hans medarbetare varit på plats i Vinsta, Skattegårdsvägen och Lunda. Minst fem man är där från 06.30 nästan varje dag. Men nu går arbetet mot sitt slut och han är redan på gång med upphandlingar om nya avancerade projekt. 

Pier Goliats kan inte minnas att han tackat nej till något borr- eller sprängjobb för att det varit för komplicerat. Han ropar på kollegan Mats i rummet intill i byggbaracken där Årsta Berg och Bygg har sitt platskontor.

– Nej, det skulle aldrig hända, hojtar Mats tillbaka.

Sådana här jobb är ett rent hantverk, säger Pier Goliats på Årsta berg och bygg. Foto: Kristina Sahlén

Vad han spetsar in sig på härnäst är fortfarande hemligt. Men Pier Goliats hintar om att det kan vara ytterligare något stort projekt i Stockholm.

– Ensam kan jag inte göra de här jobben. Men det är lätt att göra svåra jobb om man jobbar med bra folk. Jag har fått ihop ett härligt gäng, det är det som gör jobbet så kul. 

Se Pier Goliats egen film från en av sprängningarna.

Fakta ventilationsschakt för Förbifart Stockholm

  • Årsta Berg och Bygg har haft uppdraget åt Implenia vid Förbifart Stockholm att göra fem ventilationsschakt.
  • Schakten är cirka 70 meter djupa från tak till golv, och 10 meter i diameter.
  • För varje stigschakt har de handsprutat mellan 500 och 1 000 kubik sprutbetong och satt cirka 2 800 spioner i varje schakt.
  • De har använt sig av borrvagnarna T15 och D3.
  • Arbetet påbörjades 2019 och avslutas 2022.
  • Projektet Förbifart Stockholm beräknas att vara färdigställt 2030.

29 år och fem riggar: Elias Wärnefjords företag har vuxit snabbt

Bitz Magasin
-
0
29 år och fem riggar: Elias Wärnefjords företag har vuxit snabbt

Elias Wärnefjord har på kort tid vuxit snabbt med sitt företag Wärnefjords Bergteknik. För honom är pålitlig och snabb service och en bra relation med leverantörerna en viktig nyckel till framgång. 

– Nu så, nu funkar det! 

Elias Wärnefjord sitter i sin SmartROC T40 och borrar, glad över att vara i gång igen. Ett litet batteriproblem gav sig till känna när han skulle börja jobba efter en stund borta från riggen, men det löste sig snabbt. Han har ett stort uppdrag nu, en rejäl industritomt ska göras i ordning strax utanför Växjö – projektet kommer troligen att pågå under de närmaste två åren. Borriggen han kör, producerad 2020, fungerar som förväntat. Pålitlig och produktiv – så länge Elias ger riggen den omtanke den kräver, förstås. 

Foto: Eddie Andersson

– Att jobba som borrare handlar mycket om att samtidigt som du pressar riggen till max ge den massor av kärlek. Det gäller att hitta harmonin i det där, säger han. 

”Att jobba som borrare handlar mycket om att samtidigt som du pressar riggen till max ge den massor av kärlek. Det gäller att hitta harmonin i det där.”

Han är bara 29 år gammal, men har redan fem egna borriggar i sitt stall. En Commando, en Sandvik och tre Epiroc-riggar. Och förutom en inhyrd kille, Martin Markara, snart tre anställda: Gunnar Axelsson och Hasse Dyberg, två veteraner med mängder av erfarenhet – och så det senaste tillskottet Isabelle Wärnefjord, Elias fru.

LÄS MER: Unga entreprenören Elias : Mitt företag ska växa snabbt, något annat finns inte!

– Hon ska sköta det administrativa, är det tänkt. Det blir perfekt, hon har alltid varit intresserad av den biten – som jag inte tycker är så kul. Det känns fantastiskt att få med henne i båten nu! 

Relationen viktig

Wärnefjords Bergteknik har vuxit snabbt. För snabbt i mångas ögon, berättar Elias. Men än så länge verkar det som att allt rullar på i rätt riktning. Det är mycket tack vare hans medarbetare, men också hans kontakter på Epiroc. 

Foto: Eddie Andersson

– Ett problem i en maskin går alltid att lösa. Men har man inte vettigt folk omkring sig och en bra relation till sin leverantör och serviceorganisationen där kan du ha hur många maskiner du vill på gårdsplanen utan att vara framgångsrik för det. Funkar de inte är det inget värt ändå, säger han. 

För honom handlar god service om att få svar på sina frågor när han ringer. 

– Jag har en relation med mina kontakter på Epiroc. Jag vet att jag kan ringa dem när jag är orolig över något, ställa frågor och be om hjälp. Men bra service kan också vara något så litet och enkelt som när jag skulle beställa en ny givare och min kontakt för reservdelar sa ”beställ två till för att ha extra, för de går ofta sönder”. Sådana råd är guld värda, säger Elias. 

LÄS MER: Så vinner du upphandlingen – veteranens bästa tips

Ansvarsfrågan viktig

Vad gäller reservdelar har Elias Wärnefjord tagit ett principbeslut – att det bara ska sitta delar från Epiroc i hans Epiroc-riggar. 

– Det handlar om flera saker. Dels tidsaspekten: beställer jag från Epiroc vet jag att får dem snabbt, dels att jag bara vill ha delar i mina riggar som jag vet är framtagna och ämnade för just de maskinerna. Visst kan det vara lockande att köpa plagiat för kanske 60 procent av Epirocs nypris. Men då undrar jag vad de dragit in på för att kunna producera delen så billigt. Är det materialet? Vill man vara en del av en nydanande bransch tycker jag inte att man kan kräva att allt ska vara superbilligt. Hur ska då leverantören ha råd att utveckla sina produkter? 

”Visst kan det vara lockande att köpa plagiat för kanske 60 procent av Epirocs nypris. Men då undrar jag vad de dragit in på för att kunna producera delen så billigt. Är det materialet?”

Han testade en gång att köpa en medbringare från ett annat företag. Den var betydligt billigare men gick sönder tidigare än den borde gjort och täppte dessutom ständigt och jämt igen slangarna till oljereturen. 

Foto: Eddie Andersson

– Så i slutänden hade jag lagt ner mer pengar, i form av tid, på att reparera den än vad jag tjänade på att köpa den i stället för en medbringare från Epiroc. Det blev en dyrköpt läxa. 

LÄS MER: Ny standard för borriggar ska ge global säkerhet

En annan aspekt, säger han, är ansvarsfrågan. Har du en maskin full av delar från olika märken blir det svårare att peka ut anledningen till att något gått sönder. 

– Ingen kommer att vilja ta ansvar, bara skylla på varandra. Har du däremot hela borriggssträngen från samma fabrikat kan det inte bli några diskussioner, säger han. 

Bra folk är nyckeln

Även om Elias Wärnefjords och hans medarbetares vardag i mångt och mycket handlar om maskiner är det ändå till slut människorna i arbetsvardagen som gör skillnad för hur bra arbetet går. 

Foto: Eddie Andersson

– När du hittar bra folk – inte de som gör precis som du vill utan att ifrågasätta utan människor som på riktigt är lösningsorienterade och kommer att göra allt de kan för att komma till rätta med problemet – då är det riktigt bra. Det ska gå fort och vara enkelt att få hjälp! Inte något som tar tid och som man måste kämpa för, säger Elias. 

Det här är bra service – enligt Elias Wärnefjord

  • Att servicepersonalen är lösningsorienterad och bryr sig om att komma till rätta med problemet – på riktigt. 
  • När man har en eller flera personliga kontakter hos leverantörerna, och att man kan ringa dem när som helst.
  • Att det är riktigt hög kompetens hos dem som utför servicearbetet. 
  • Service som går snabbt och där mekanikerna alltid jobbar med syftet att maskinen ska stå stilla så lite som möjligt. 
  • Att det är enkelt att få hjälp och att beställa reservdelar. 

Operatören Sandra om jakten på balansen: ”De skickade en ambulans direkt”

Bitz Magasin
-
0
Operatören Sandra om jakten på balansen: ”De skickade en ambulans direkt”

Hon kallas Häxan. Hon njuter av att kolla på raka, snygga bergväggar och brinner för sitt jobb. Sandra Motin har vuxit in i branschen under det gamla gardet och hon saknar inte skinn på näsan.

Text: Matilda Lann Foto: Kristina Sahlén

Det är en solig morgon i Nacka. Sandra Motin har varit på plats sedan 6.30. I det här vädret trivs hon allra bäst.

– Jag älskar det här jobbet, det är min grej! Man får jobba ute hela dagarna och så får jag en fin solbränna i ansiktet redan i april, säger hon och skrattar.

Sandra motin älskar sitt jobb som operatör. Foto: Kristina Sahlén

Borrkax ligger som ett lager över marken och röda plugg sitter i snygga rader. Sandra håller på och borrar och spränger för grunden till en liten villa. 

I 13 år har hon varit i branschen. Det började egentligen när hon pluggade till anläggningsingenjör på Nackademin och gjorde praktik hos Peab. Där träffade hon ett skönt gäng som arbetade med Norra länken.

– Jag kom i kontakt med spränggänget som jobbade ovan jord, jag tyckte det verkade häftigt. 

Stängde E4:an för att spränga

Ett tydligt minne från den tiden dyker upp. Sandra sitter i baksätet på en polisbil. De har fått lov att stänga E4:an i båda riktningarna i hela tio minuter för att spränga i Norrtullskorsningen. Alla är på spänn, vaktposter står med komradio och rapporterar om eventuella trafikanter som irrat sig innanför avspärrningarna. Allt är lugnt. Dags att trycka av.

Sandra har gått i den hårda skolan, under det gamla gardet bergarbetare – något som gett henne skinn på näsan. Foto: Kristina Sahlén

– Det var många kilo den dagen, det var en enorm sprängning! Och vi klarade det på tio minuter, annars hade vi fått betala vite.

Hon gillar fortfarande när det smäller. Men nu är Sandra i stället på Schaktlaget bergsprängning, ett mindre företag med fem borrvagnar.

– Vi är ett jättetight gäng, det gör att jobbet blir roligt. Vi umgås en del på fritiden också. I helgen var vi och bowlade. Det är avslappnat och vi kan prata om det mesta.

”Man förväntades koka kaffe och så hände det att man fick en smäll på baken. Men det beteendet har jag aldrig accepterat.”

Kör helst ”Häxan”

Den maskin hon helst kör är D3:an, en äldre modell. En rigg hon gillar lite extra eftersom ”den är som det alltid har varit”. Borrvagnen kallas Häxan.

– Den är döpt efter sin förare, jag kallas nämligen Häxan eftersom jag kan vara ganska bestämd på berget.

D3:an Häxan pryds av en smutsig – en gång i tiden rosa – käpphäst fastspänd med ett buntband.

Sandras maskot, en enhörning, blickar ut över berget. Foto: Kristina Sahlén

– Jaså enhörningen? Ja den fick jag av en platschef när vi gjorde ett stort jobb med flera bostäder i Ursvik, det fick bli den nya maskoten.

Attityden förändras i branschen

Även om kollegorna har glimten i ögat när de kallar henne Häxan och Sandra Motin har en familjär relation till sin chef bottnar smeknamnet i att hon genom åren varit tvungen att skaffa sig en hel del skinn på näsan. 

– När jag började var det få tjejer i branschen och jag gick den hårda skolan med den äldre generationen; de kunde vara ganska tuffa och på den tiden fanns inget #metoo.

Sandra Motin lärde sig snabbt att sätta gränser och markera om någon försökte köra med henne.

LÄS MER: Skräckdag på jobbet – ”det regnade huggormar nerför bergsväggen!”

– Man förväntades koka kaffe och så hände det att man fick en smäll på baken. Men det beteendet har jag aldrig accepterat. Så jag har nog lärt mig att vara väldigt tydlig och bestämd.

Nu, mer än ett årtionde senare är det annorlunda. 

Precisionsarbeten är roligast, tycker Sandra. Foto: Kristina Sahlén

– Visst finns det fortfarande en viss byggjargong i branschen, men det är mycket bättre nu. Finns det ett problem kan man oftast vända sig till sin platschef.

Gillar försiktig sprängning

På jobbet tycker hon att det är roligast med precisionsarbeten som försiktig sprängning och spräckning av berg. Det kan vara intill elledningar, fjärrvärmerör, vattenledningar eller glasrutor. 

– Då får man tänka till lite och använda sig av små delladdningar så att ingenting skadas.

Vid elledningar har vi ett tändsystem som kallas för Nonel (utan el) så att man inte orsakar kortslutning eller att elledningen oavsiktligt antänder tändkapslarna, då smäller det!

Fick en stroke

Men även om Sandra Motin älskar sitt jobb kan det ibland bli för stressigt. En lördag för drygt två år sedan efter en intensiv vecka med långa arbetsdagar vaknade hon upp och kunde inte känna sin arm. Den var helt bortdomnad. Först tänkte hon att hon bara sovit på den. Men när resten av vänster sida av kroppen började domna bort ringde hon Vårdguiden. 

– De skickade en ambulans direkt. Då först blev jag rädd. Det blev akuten och en massa prover. Jag hade fått en liten hjärnblödning, en så kallad tia. 

Stressen i kombination med att Sandra Motin har kronisk huvudvärk hade utlöst stroken. Redan en vecka senare var hon ändå tillbaka på arbetsplatsen.

Det är svårt att hitta balansen när man samtidigt vill vara effektiv, säger Sandra. Foto: Kristina Sahlén

– Det är coolt att kroppen kan återhämta sig så fort, och jag är inte så bra på att hålla mig borta från jobbet. Jag kunde inte bära saker så en lärling fick göra det jag inte kunde. I dag försöker jag stressa mindre, men det är svårt, man vill vara effektiv. Det gäller att hitta en balans. 

Går i gång på raka bergväggar

Hon plockar upp sin mobil och visar några foton på bergväggar. På första bilden ser man en bergknalle med granar. Väggen är jämn med raka märken efter sprängningen.

LÄS MER: ”Att jobba med FlexirROC T15 har utvecklat mig som person.”

– Det här är en riktig skrytbild! Där borrade jag en tätsöm på c/c 30 cm, och sprängde väggen med pentylstubin. Det blev så himla snyggt! utbrister hon.

Och det är inte bara de egna bergväggarna Sandra Motin kollar på, hon spanar ständigt efter hur berget ser ut där hon är.

– Det är en liten arbetsskada jag har, att titta efter hur det har blivit där någon sprängt, skrattar hon och säger att det är dags att gå tillbaka till jobbet. 

Fakta Sandra Motin

Ålder: 34 år.

Familj: Crazy catlady, jag bor själv med mina tre lurviga barn.

Bor: I villa på Ingarö, Värmdö.

Jobb: Bergsprängare och borrare på Schaktlaget Bergsprängning.

Intressen: Mina katter, bygga hemma, inredning/finsnickeri, matlagning, musik.

(Dold) talang: Kan snubbla omkull även på platt mark. 

Bästa lärdom från jobbet: Kämpar man så når man dit man vill.

Ligg i, men stressa inte så att du gör dumma misstag, gå efter magkänslan!

Att ha fått gå med det gamla gardet är den största vinsten, att ha fått tips och tricks som är guld värda.

Kuriosa: Kallas även Bergs-kexet (från mountain-cracker) 

Epirocs serviceverkstad i Slagsta utökar – större möjligheter för dig som kund

Bitz Magasin
-
0
Epirocs serviceverkstad i Slagsta utökar – större möjligheter för dig som kund

De ökar sin yta och fördubblar sin kapacitet att ta emot borrvagnar. Epirocs serviceverkstad i Slagsta står inför stora förändringar – som har potential att göra rejäl skillnad för dig som servicekund. 

För den som besöker Epirocs serviceverkstad i Slagsta söder om Stockholm gäller det att ha koll på adressen. Förutom en Epiroc-skylt är det inte mycket som avslöjar att det är här som hundratals riggar varje år lagas, kontrolleras och tas om hand av Epirocs tekniker. Men det ska det snart bli ändring på. 

– I stället för att behöva åka runt huset för att komma in i verkstaden ska vi få en entré på framsidan. Där blir det också en butik, och möjlighet att sitta ner och ta en kaffe.

Servicechefen i Slagsta, Emelie Kastell, ser fram emot de utökade möjligheterna.

Epirocs nationella servicechef Jyri Lönnström pekar nöjt runt i den stora lokalen som Epiroc sedan länge delar med Atlas Copco. I takt med att antalet servicekunder ökat har det blivit mer och mer tydligt att Epirocs verkstad behöver bli större – och nu pågår ett omstruktureringsarbete för att göra plats för fler riggar, utbildningslokaler och mycket mer. Förändringarna som väntar är efterlängtade inte bara av Jyri Lönnström utan också av Slagstas servicechef Emelie Kastell. 

”Vi behövde bygga ett engagerat team, som går med lätta steg till jobbet och som tar ansvar! Gör man det, då blir det bra service.”

– Just nu är vi en akutverkstad och många gånger har vi fått tacka nej till eller skjuta på arbeten på grund av platsbrist. Men i och med att vi nu får mer yta kommer vi att dubbla vår kapacitet. Det gör att vi snart kommer att kunna göra planerade renoveringar i mycket större utsträckning än nu. Vi kommer att gå från att vara ”bara” en serviceleverantör till att bli den produktivitetspartner vi vill vara, berättar hon. 

Engagemang är nyckeln

Att fler kunder strömmat till är ett resultat av det arbete Jyri Lönnström drog i gång när han för tre år sedan tillträdde som servicechef i Slagsta. Den roll som Emelie Kastell nu har tagit över. 

Utökningen är ett resultat av det arbete den nationella servicechefen Jyri Lönnström satte igång för tre år sedan.

– Ärligt talat var det en hel del som inte fungerade här. Det var ingen vidare stämning och många slutade. Det märkte självklart våra kunder, vilket ledde till att de hellre gick till någon annan serviceleverantör, säger Jyri Lönnström.

Han insåg snabbt vad som behövde göras. 

LÄS MER: Få ut mer av din maskin – genom att samla data

– Vi behövde bygga ett engagerat team, som går med lätta steg till jobbet och som tar ansvar! Gör man det, då blir det bra service.

Sagt och gjort. En ny strategi skapades och både Jyri och Emelie har jobbat stenhårt på att förändra arbetssättet på verkstaden. 

– Nu har teknikerna direktkontakt med våra kunder. De är engagerade, följer upp att allt fungerar som det ska och har en relation med både riggar och entreprenörer, berättar Jyri Lönnström. 

Målet: att undvika driftstopp

Epiroc har i samband med den nya strategin också utvecklat flera nya tjänster, som alla syftar till att entreprenörerna i största möjliga mån ska undvika driftstopp. Att jobba proaktivt i stället för reaktivt är något alla parter tjänar på. 

– Vår typkund har kanske fyra, fem maskiner. När de skriver avtal med sina beställare förbinder de sig att leverera ett visst antal sprängda kubik per vecka eller månad. Om de inte klarar det, kanske för att en rigg gått sönder, får de ett vite. Det tär såklart hårt på deras marginaler. Plus att det slår över på nästa jobb, som kanske också blir försenat, säger Jyri Lönnström och berättar att ett liknande förändringsarbete som det som nu sker i Slagsta också pågår i verkstäderna i Göteborg och Skellefteå. 

Snart kommer serviceverkstaden i Slagsta kunna göra fler planerade jobb.

– Verkstaden i Göteborg har nyligen flyttat in i nya lokaler och i Skellefteå projekterar vi nu en ny serviceverkstad som ska komma i gång under 2023, säger han. 

Emelie Kastell ser många fördelar med det proaktiva förhållningssättet. 

– Kan våra kunder planera sina driftstopp i stället för att dessa sker akut så sparar de både tid och pengar. Men det gör det också lättare för oss här på verkstaden att planera våra jobb, säger hon. 

Nya tjänster som serviceverkstaden i Slagsta kommer att erbjuda inom kort: 

  • Midlife – Verkstaden kan renovera en äldre rigg som börjar bli lite trött. Välj mellan tre olika nivåer, där den högsta nivån kommer att resultera i en rigg som i princip är i nyskick – för en betydligt mindre peng än vad det kostar att köpa en ny. 
  • EPI Check – En besiktning av riggen i samband med att den kommer in till verkstaden. Epirocs tekniker sammanställer allt de bedömer behöver åtgärdas och kategoriserar därefter de olika punkterna efter hur akuta de är. På det sättet får kunden en tydlig handlingsplan att ta ställning till.
  • KIM RoC – Varje slitagedel i en rigg har en beräknad livslängd. Med tjänsten KIM RoC har Epiroc koll på när varje slitdel behöver bytas, och gör sedan detta byte i samma veva som service ändå ska göras på riggen. Ett sätt att få mer valuta för servicepengarna. Kunden slipper betala för att en tekniker åker ut till riggen flera gånger. 
  • Bridge Units – Verkstaden har numera två riggar till uthyrning för de kunder som plötsligt står utan rigg på grund av haveri eller planerat driftstopp. Epiroc kommer också att erbjuda utbildade borroperatörer. 
  • Re Use – Verkstaden i Slagsta har ett eget oljereningsverk där använd olja kan renas till 33 procent av värdet av ny olja. Miljövänligt och ekonomiskt. 

”Det känns fel att säga att jag är chef över dem som kan jobbet bättre än jag”

Bitz Magasin
-
0
”Det känns fel att säga att jag är chef över dem som kan jobbet bättre än jag”

Banken trodde inte på idén att en 26-åring skulle ta över det anrika bergsprängningsföretaget Hammarö Bergsprängning. Men efter flera övertalningsförsök träffade Kent Granrud rätt bankman och fick byta riggen mot skrivbordet. Möt chefen som helst låter medarbetarna bestämma, och hämtar alla sina reservdelar i Örebro.

Text: Kajsa Carlsson Foto: Linn Malmén

Det är ekande tomt i de två servicehallarna på Hammarö Bergsprängning. På gårdsplanen på Hammarö, en knapp mil från Karlstad, står en ensam Flexiroc T30 i snömodden.

– Det är så det ska vara, maskinerna är ute på jobb och oftast är jag ensam här i lokalerna, säger företagets vd Kent Granrud.

Det där med vd är inte någon titel han använder särskilt ofta. Att kalla sig chef är inte heller självklart för 35-åringen som tog över företaget, inklusive kollegorna som lärt upp honom, för fem år sedan.  

– Det känns fel att säga att jag är chef över dem som kan jobbet bättre än jag. Jag samråder hellre med kollegorna än berättar vad de ska göra, säger han. 

Kent Granrud samråder hellre med än bestämmer över vad hans anställda ska göra. Foto: Linn Malmén

Inte självklart att ta över

Kent Granrud var bara 26 år när han fick frågan av sin arbetsgivare om han inte ville ta över företaget. Redan då började han med att rådfråga kollegorna, skulle de stanna kvar om han tog över? Svaret blev ja, men det var ändå ingen självklarhet att tacka ja till erbjudandet. Företagandet hade aldrig varit något mål för Kent, som hade tänkt sig att bli gympalärare eller polis och hamnade i borr- och sprängbranschen av en slump i väntan på att kunna söka till polisutbildningen. 

”Det känns fel att säga att jag är chef över dem som kan jobbet bättre än jag.”

– Jag grubblade ett tag, och fattade att det skulle bli en lång resa. Företaget sköttes lite slentrianmässigt då, både maskinparken och lokalerna var eftersatta, säger Kent Granrud.

Och så var det den där detaljen med pengar. Bank efter bank sa nej till idén att låna ut pengar så att 26-åringen kunde ta över verksamheten. Det var motigt, och inte förrän han var 29 och gjorde ett sista försök blev det napp. 

Nu sitter han på kontoret, där det bara är en gammal trälåda från ”Nitroglycerin Aktiebolaget Gyttorp” som skvallrar om vad det är för slags företag han driver. Dagarna fylls av telefonsamtal, pappersarbete, planering och mycket bilåkande för att kolla läget vid pågående och kommande projekt. 

– Jag inbillade mig att man kunde fixa papperen halva veckan och vara i fält halva. Men det gick inte alls, det blev kontor rätt och slätt. 

LÄS MER: Unga entreprenören Elias: ”Mitt företag ska växa! Något annat finns inte!”

Alla tar ansvar

Hammarö Bergsprängning är främst verksamma i Värmland, det blir smidigast rent logistiskt. Företaget spränger i alla sektioner, från stora projekt sombergtäkter, vägar och köpcenter till mindre uppdrag hos privatpersoner. Med fem riggar från Epiroc i maskinparken kan Kent och hans medarbetare vara mångsidiga, och operatörerna kan dela upp jobben utifrån vilken rigg och arbetssituation som passar dem bäst. De som gillar att vara i väg längre bort på stora arbetsplatser kör de stora riggarna, medan de som tycker om att byta projekt och miljö lite oftare kör T15 och T30.

Han tänkte egentligen bli polis eller gymnastiklärare, så helt självklart att ta över var det inte, berättar Kent Granrud. Foto: Linn Malmén

– Det är en stor fördel att alla tar eget ansvar för ”sin” maskin, servar och underhåller förebyggande utöver det som grabbarna på Epiroc gör. Det underlättar mycket, säger Kent Granrud.

”Epiroc har koll på oss, de vet vilka vi är när vi ringer, vilka maskiner vi pratar om och vilka killarna är som jobbar här.”

Att alla gör sitt, drar åt samma håll och tar ansvar är något han återkommer till ofta. Det är nyckeln till att allt flyter på. Det där flytet är också anledningen till att Hammarö Bergsprängning blivit riktiga stammisar hos Epiroc. Inte bara vad gäller maskinerna, bolaget vänder sig dit för reservdelar och service också.

– Vi har hela konceptet. Epiroc har koll på oss, de vet vilka vi är när vi ringer, vilka maskiner vi pratar om och vilka killarna är som jobbar här. Det underlättar avsevärt, tänk alla mejl och telefonsamtal man kan skära ner på. Det är en stor anledning till att vi har gula maskiner här ute på gården.

Kan lita på maskinerna och reservdelarna

Det har inte alltid sett ut så, behovet av en maskin som kan svänga tvärs larv fick företaget att söka sig till en konkurrent för att se vad de kunde erbjuda. Men det föll på servicen och bemötandet, och efter flera försök att få hjälp med den röda maskinen såldes den.

Kent Granrud är nöjd med Epirocs reservdelar och service. Foto: Linn Malmén

– Jag har testat både äldre och helt nya maskiner, just för att jag gillar den svängbara delen. Men vi får inte den hjälp vi behöver. Det är enkelt att köpa in nya maskiner, men de ska ju fortsätta att gå och får man ingen hjälp från bolaget blir det helt omöjligt.

LÄS MER: Sex säkra sätt att sänka dina borrkostnader

Att lagret och serviceteknikerna finns centralt, i Örebro, är en annan stor fördel, menar Kent Granrud och jämför med andra bolag som har sina lager på annat håll i Europa och att beställa reservdelar från Kina. Rent ekonomiskt menar han att det lönar sig att köpa reservdelarna från Epiroc, eftersom han då kan lita på att maskinerna funkar, att tidsplanen kommer att hålla och att kollegorna och kunderna slipper bli frustrerade.

– Reservdelen i sig kanske blir billigare. Men du vet inte när den kommer och du vet inte vilken kvalitet den har. Har den fel kvalitet när man väl fått den kanske det påverkar det som sitter runt om negativt. 

Hellre bibehålla än växa

Efter fem år vid rodret tycker Kent Granrud att han och medarbetarna fått Hammarö bergsprängning ungefär dit han tänkt sig. Lokalerna är upprustade och maskinerna utbytta, han säger att det känns som om de har styrt skutan rätt igen. Målet nu är att bibehålla nivån, snarare än att växa för fort. Även här spelar det nära samarbetet med personalen in. 

– Möjligheterna i branschen är oändliga, men blir det för stort för fort växer man ur dojorna så att det blir krångligt i stället. Då blir det svårt att hålla ihop den här gruppen där vi pratar med varandra konstant. Då finns det utrymme för folk som inte vill åt samma håll, och då blir det inte lika familjärt som nu.

Fakta Kent Granrud och Hammarö Bergsprängning

Anställda: 10

Maskinpark: En SmartROC T40, en FlexiROC T35, två FlexiROC T30 och en FlexiROC T15

Kents favoritmaskin: T30-riggarna. De är så mångfacetterade och går att ha till mycket, allt från småprojekt hos privatpersoner till industritomter. De har ganska bra kapacitet på djup också. 

Ålder: 35

Familj: Fru och fyra barn

Bäst med jobbet: Miljöombytet, ingen dag är den andra lik, och ett jävligt kul jobb!

Bästa lärdom: Har du inte haft sönder något i sprängbranschen så har du inte sprängt. Jag har gjort alla de fel som andra pratar om, det personalen fasar för ska hända har jag redan prövat, på gott och ont.

Få ut mer av din maskin – genom att samla data

Bitz Magasin
-
0
Få ut mer av din maskin – genom att samla data

Genom att mäta hur din borrigg mår och går kan du som entreprenör lättare se vad som kan bli bättre. Epirocs Johnny Wahlstedt förklarar hur. 

Text: Matilda Lann

Med programvaran Certiq från Epiroc kan du jämföra maskiner och mäta borrtimmar, motortimmar, borrhastighet, borrsjunk och mycket mer. Du kan också se om något är fel.

– Det finns oerhört mycket du kan ta del av i systemet, man får använda den lilla klick man har nytta av, ungefär som internet – du läser det du är intresserad av, säger Johnny Wahlstedt, produktspecialist, Nätverk och automation, Epiroc. 

Tekniken finns redan där, alla nyare maskiner är uppkopplade mot Certiq och informationen visas i en display. Information och produktionsdata skickas till en modul med ett inbyggt SIM-kort som skickar datan vidare.

– Informationen dyker sen upp i Certiqportalen och du loggar in och klickar på din maskin för att se den.

För en borroperatör handlar det framför allt om att utföra själva jobbet att borra i berget. Att planera kommande jobb och service av maskinen sköter ofta någon annan. För planering spelar informationen en viktig roll. Certiq visar borrmeter, borrsjunk, motortimmar och även larm på maskinen – denna data underlättar för den som ska planera nya jobb. 

– Du ser om något larm kommer och går på maskinen, det kan indikera att något inte är som det ska, detsamma gäller borrhastigheten. Certiq sparar gammal data så det går att jämföra produktionen med till exempel föregående månad och år.

Lätt att felsöka

Om maskinen läcker olja varnar systemet och om motorn går för varm går det också att följa upp. En tekniker kan lätt gå in i programmet för att hjälpa dig att komma till rätta med problem som uppstår.

”Certiq sparar gammal data så det går att jämföra produktionen med till exempel föregående månad och år.”

– Det kan vara att nödstoppen slår till titt som tätt, då kan det vara glapp i något kablage. Det kan också vara rena användarfel från operatören som upptäcks.

Används främst inom gruvindustrin

Hittills är det främst större bolag inom gruvnäringen som nyttjar tekniken – men även andra typer av borrföretag skulle kunna utnyttja den. Cirka 350 maskiner i Sverige och Danmark är uppkopplade mot Certiq.

– Under jord, där det är lite större maskinparker, går det att göra mycket produktionsstatistik där man jämför maskiner och visualiserar i staplar och diagram. Du kan också få ut statistiken i en Excelfil som innehåller bara just det du har valt: borrmeter, position, dieselförbrukning eller vad du nu är intresserad av, säger Johnny Wahlstedt.

Genom att följa upp digitalt finns mycket tid att spara.

– Historiskt har någon suttit och ringt runt till operatörer och manuellt matat in det i Excel. Det blir lite av viskleken över förfarandet, alltid blir det någon miss. Nu kan du bara klicka dig in, se informationen och glömma den, för att sen kunna gå in och kolla igen om du behöver.

Ni ser gärna att företag även utanför gruvsektorn börjar använda Certiq mer, varför det?
– Data samlas in av Epiroc och på sikt kan man förbättra hela produkten genom att fokusera på att åtgärda brister på maskiner, säger Johnny Wahlstedt.

5 fördelar med att mäta prestationen på din rigg

  • Du kan lätt hålla reda på antal motor- och borrtimmar, borrhastighet, dieselförbrukning med mera.
  • Det går smidigt att planera för underhåll. Lägg in en trigger och systemet kommer att upplysa om när det är dags för service av olika delar av maskinen.
  • Det är enkelt att felsöka. Du kan se om problemet har kommit plötsligt eller om det är något som legat och larmat en tid. Systemet loggar all aktivitet.
  • Det går att planera jobbet och på så vis effektivisera, få ner stopptider och inte ändra positioner i onödan.
  • Det är lättare att fakturera löpande när du direkt ser antal borrmeter. Är du till exempel på upphandlad entreprenad och fakturerar borrmeter per dag är det en fördel att kunna veta exakt.

Nya borrkronorna Epsilon2 och Omega S – så ska de hålla riktigt länge

Bitz Magasin
-
0
Nya borrkronorna Epsilon2 och Omega S – så ska de hålla riktigt länge

Hur kan Epiroc bidra till mindre miljöpåverkan? Bland annat genom att tillverka riktigt hållbara borrkronor. Här är den smarta designen bakom nya Epsilon2 och Omega S. 

Att tillverkningen av borrkronor sliter på miljön är ingen hemlighet – bara att de är gjorda av stål sätter ett rejält klimatavtryck. Men ju mer slitstarka borrkronor vi producerar, desto mindre blir slitaget på vår jord och vårt klimat. Därför är det för Epirocs ingenjörer högsta prioritet att skapa produkter som håller så länge det bara är möjligt.

– Vi strävar alltid efter tre saker i vårt arbete: att våra produkter är så miljövänliga det går, att de är kostnadseffektiva och att de har den absolut bästa prestandan, säger Vignesh Kumar som är ansvarig för forskning och utveckling av rotationsborrkronor inom Epirocs division för Tools and Engineering i Indien. 

Kartläggning visade vägen

Vignesh Kumar och hans team har arbetat med att ta fram ett nytt sortiment av roterande rullborrkronor: Epsilon2 och Omega S. Medan Epsilon2 är en utveckling av föregångaren Epsilon har Omega S en helt ny design. 

– Vad gäller Omegan gjorde vi en kartläggning av vad våra konkurrenter erbjöd och såg att vi helt saknade en produkttyp i vårt sortiment, säger Vignesh Kumar och förklarar att Omegan är en hybrid mellan en luftlagerborrkrona och en borrkrona med förseglade lager. 

”När de förseglade lagren har slitits ner kommer den att i stället fungera som en luftlagerborrkrona”

Den lämpar sig bäst för borrning i medelhårda till hårda, blöta och brutna bergformationer och vi har designat den så att den börjar som en krona med förseglade lager, men förvandlas sedan till en luftlagerborrkrona. 

– Den har en smart design som gör att när de förseglade lagren är nedslitna kommer den att i stället fungera som en luftlagerborrkrona, där luften kyler ned borrkronan. Det ger den en betydligt längre livslängd, säger Vignesh Kumar. 

Sil håller borrkronan ren

Något som skiljer Omega S-kronan från liknande produkter på marknaden är att den för 9 7/8 tums borrkronor och större har en sil inbyggd. Den fungerar som ett filter som håller kronan ren, något som också minskar slitaget. I de tester som gjorts, på många olika ställen och i olika material, har kronan alltid hållit minst 30 procent längre än standardvarianter av luftlagerborrkronor. 

LÄS MER: Epiroc lanserar Boomer M20 – världens första ortdrivningsrigg med intern hydraulik

Även den andra nya borrkronan, Epsilon2, har lång livslängd. Och där är resultaten ännu mer slående. 

– Den har visat sig hålla minst 60 procent längre än den tidigare generationen. Ibland uppemot 100 procent, säger Vignesh Kumar. 

Idén till den kom när ingenjörerna tittade på vad som vanligtvis hade gått fel när den tidigare generationen Epsilon gått sönder. 

– Genom att kartlägga det kunde vi systematiskt komma fram till vad vi skulle förbättra, säger Vignesh Kumar. 

En sak som kunde bli bättre var borrkronans bäring, eftersom blir sämre genom korrosion. Efter mängder av experiment lyckades ingenjörsteamet hitta ett sätt att separera vattnet från luften inuti borrkronan. 

– I Epsilon2 separerar vi 95 procent av vattnet som kommer in från luften. Det gör att det blir mycket mindre rost och att kronan håller längre. 

Ökad produktion en del av hållbarheten

Något annat som Epirocs ingenjörer behövde förbättra var luftdistributionen i borrkronan. Luften gick tidigare inte runt i hela kronan, vilket gjorde den het – och slitaget ökade. Nu cirkulerar luften bättre, vilket håller borrkronan kyld. 

– Det tredje vi gjort är att se till att det bortborrade materialet blir bättre bortspolat. Nu är hålen renare, vilket ökar effektiviteten vid borrningen med mer än 30 procent, säger Vignesh Kumar. 

Borrkronan är hjärtat av varje gruvoperation. Hur bra borrningen är avgör hur bra sprängningen blir. Ju mer förutsägbara borrkronorna är, desto bättre kommer gruvorna att kunna planera sin produktion. Vignesh Kumar och hans team är stolta över de nya borrkronorna, inte minst för att de går helt i linje med Epirocs vision. 

– Vi pratar om ”Dare to think new” inom Epiroc. Att alltid sträva efter att bli bättre på vad vi gör och hitta sätt att öka våra kunders produktion – vilket i sig är en viktig del av en ökad hållbarhet.  

Skräckdag på jobbet – ”det regnade huggormar ner för bergväggen!”

Bitz Magasin
-
0
Skräckdag på jobbet – ”det regnade huggormar ner för bergväggen!”

Marcus Lindgren började som propphjon när han var 14. I dag kan han inte tänka sig en bättre karriär än att vara bergarbetare.

– Jag har sprängt i berg hela mitt arbetsliv. Det är det bästa jag vet.

Text: Matilda Lann Foto: Sofie Abrahamsson

Norrbotten. Klockan närmar sig halv tre på eftermiddagen och det är skymning i Boden. Marcus Lindgren sitter i sin borrvagn och har redan lagt ett par hundra borrmeter bakom sig. Dessutom har han fått borra upp 200 hål som frusit nu när det varit blidväder och kyla om vartannat. I lurarna har han Mötley Crüe.

Foto: Sofie Abrahamsson

– I dag är det hårdrock för hela slanten. Jag tycker att det bästa som finns är att sitta själv och filosofera och lyssna på musik, en och annan podd blir det också, säger han.

Marcus Lindgrens maskin är uppställd vid bergtäkten Svalget i Boden. Här borras och sprängs det till krossen.

Han har suttit i riggen sedan sextiden på morgonen. Marcus Lindgren ser varje dag som en ny tävling. Målet är att nå minst 300 borrmeter. Det egna rekordet ligger någonstans mellan 400 och 500 meter. 

– Jag har bara varit här en vecka och vi spränger i morgon, en salva på 40 000 ton.

LÄS MER: Legendarerna på berget – ”De första tio åren var det bara handhållet som gällde”

Började som propphjon

Redan som barn var Marcus Lindgren fascinerad av sprängarbeten och inspirationen kommer från morfar, som var bergsprängare. 

– Jag följde med honom som liten pojk, fem–sex år var jag kanske, hans uppdrag var att spräcka sten ute i skogen som sen såldes till Polen för att bli bord- och bänkskivor. Det var väldigt spännande när det smällde.

”Jag har inga som helst planer på att sluta. Om tio år hittar ni mig fortfarande i någon bergtäkt i Norrbotten eller Västerbotten.”

När det i sjuan var dags att hitta praktikplats var valet givet: propphjon efter Botniabanan.

– Jag bar 20-kiloshinkar med grus och hällde i de laddade hålen. Det var ett slitsamt arbete. Men i slutet på varje vecka kom belöningen. 

Foto: Sofie Abrahamsson

– Då fick jag trycka av salvan och se allt poffa till. Det är en fantastisk känsla, det pirrar i hela kroppen. Att få bekräftelsen på att hårt arbete avslutas med en liten smäll.

Under gymnasiet gick Marcus Lindgren byggprogrammet i Boden och sista året med bergutbildning i Filipstad.

– Sen dess har jag suttit i en borrvagn. Jag har inga som helst planer på att sluta. Om tio år hittar ni mig fortfarande i någon bergtäkt i Norrbotten eller Västerbotten, säger han och skrattar.

Som ett flaggskepp

Mörkret faller på och Marcus Lindgren tänder upp strålkastarna på sin SmartROC T35 som han kör.

– Jag har extremt bra lysen på den här borrvagnen, det ser ut som ett flaggskepp som kommer med extralysen överallt. 

Foto: Sofie Abrahamsson

Maskinen är från 2016 och han är mycket nöjd med sin rigg.

– Det är den perfekta årsmodellen, jag vill inte ha en nyare. Jag kör gärna manuellt och de nyare är byggda för automatik, jag har provat men det tycker jag inte om. Den här är snabb och smidig och borrar riktigt bra. Det är aldrig något strul.

Varje torsdag gör han en ordentlig översyn av maskinen. Går igenom balken, fyller på extra oljor och gör den redo för måndag morgon.

Har den inget namn?

– Jag har inte döpt henne än, skrattar Marcus Lindgren och fortsätter:

– Men vi har en väldigt bra relation, man skulle som kunna säga att det nästan är min bästa kompis. Jag har haft henne i ett år nu.

LÄS MER: Erik blev sjuk av jobbet – ”Som borrare mår jag mycket bättre!”

Regnade ormar

En av de obehagligaste upplevelserna Marcus Lindgren haft på jobbet var under en solig dag i Kalix.  

– Det var som att det började regna huggormar. 10–12 stycken gled ner för bergväggen där jag stod och borrade, de hade väl legat där och solat. Det var inte trevligt!

Vid ett annat tillfälle, i Svappavaara, fick han också känna på baksidorna med arbetsmiljön.

Foto: Sofie Abrahamsson

– Jag har precis parkerat bilen och ska kliva upp i borrvagnen. När jag har gått kanske 20 meter från bilen hör jag en rejäl smäll. 

Det är några stora stenblock som har rasat ner för bergväggen.

– Den största stenen missar bilen och rullar ner för klippkanten, men en sten tar i däcket. Vilken tur att man inte var i närheten, säger han.

”Det var som att det började regna huggormar. 10–12 stycken gled ner för bergväggen där jag stod och borrade.”

Går helst utan byxor

På fredagar är Marcus Lindgren, precis som många i branschen, ledig. Det första han gör när han går av sitt pass är att ta av sig byxorna.

– Jag går runt i bara kalsonger så ofta och länge jag kan. Det är något grannarna får se lite för mycket av. Jag går ut och stoppar i motorvärmaren eller slänger soporna. Mina kompisar tycker att det är helt otroligt om jag har byxor på mig. 

När Marcus inte jobbar är han med familjen som består av frun Emma och hennes tioåriga tvillingsöner. Tillsammans utgör de ett välrenommerat quizlag. De tar sig an allt från Melodikrysset och På spåret till lokala frågetävlingar. 

– Man är som en liten pensionär, men det är riktigt roligt att quizza. 

Foto: Sofie Abrahamsson

I januari tog han och familjen hem segern hos Quizklubben i Arvidsjaur, som varje månad livestreamar ett musikquiz på Youtube. 

– Vi vann över 150 lag. Då blev det champagne och fest! 

Till ny bergtäkt i all hast

Senare på kvällen kommer ett sms från Marcus.

”Jag fick förflytta mig till Arvidsjaur, du vet framförhållningen …”

Han har i hast fått plocka ihop sin utrustning och lastat farmare, borrstål, borrplugg och rigg på en trailer.

Nu blir det tre veckor på en annan bergtäkt.

”Jag kör en borrvagn med 9-stålsmagasin som kan borra 35 meter och pallen där jag ska jobba är 34 meter, så min rigg är optimal för jobbet.”

Fakta Marcus Lindgren

Ålder: 31.

Gör: Borrar, laddar och spränger på företaget Hyrcon, som är en del av Nordisk Bergteknik.

Bästa med jobbet: När man får borra en hel dag utan att skruva, det är underbart. 

Favoritmaskin på Epiroc: D9-serien. Man sitter bra och ergonomiskt i den.

Fritidsintressen: Jaga älg och quizza.

Bor: I ett hus i utkanten av Arvidsjaur. 

Roligaste projekt: Gruvan i Maurliden utanför Mensträsk i Västerbotten var kul. Vi skulle ta fram extra malm till anrikningsverket i Boliden. Vi blev ett sammansvetsat gäng där alla samarbetade för att hela linjen skulle fungera.

Motiverar dig: Jag är min egen motivation. Min fru tycker att jag är knäpp som är så glad jämt. Jag ser som aldrig något bekymmer.

Legendarerna på berget: ”De första tio åren var det bara handhållet som gällde!”

Bitz Magasin
-
0
Legendarerna på berget: ”De första tio åren var det bara handhållet som gällde!”

Han har jobbat på berget i över 40 år, sett den stora teknikutvecklingen på nära håll. Men för Biörn Bladh skedde den största revolutionen när grävmaskinerna började kunna hantera sprängmattor för egen maskin. 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Kristina Sahlén

Biörn Bladh har precis kommit hem efter en effektiv borrdag. 300 hål på tre dagar på Muskö utanför Stockholm – och då är klockan bara två på eftermiddagen. 

– Jag hade planerat det så för att kunna ta det lite lugnt nu, säger han rutinerat.  

Efter över 40 år i branschen är det ingen match för Biörn att planera sitt jobb och ha exakt koll på hur lång tid de olika momenten kommer att ta. Han vet vad han gör, helt enkelt. Och uppdrag är det ingen brist på. 

– Det känns som att det finns mer jobb än någonsin där ute nu. Det är helt otroligt. Jag vet inte varför, kanske har det med att hydraulspräckning har kommit de senaste tio, femton åren? Det har blivit mer bergjobb överallt! 

Började tidigt

Biörn Bladh gjorde sitt första bergjobb redan 1967. Då var han sju år gammal och hade fått följa med sin pappa ut på berget. Lönen: Två och femtio och en påse godis. 

– Det var väl för att farsan inte hade någon barnvakt som jag fick hänga med. Men jag tyckte det var superkul, berättar Biörn från sin villa hemma i Ösmo. 

Han har bott på orten till och från sedan han var ett år gammal. Föräldrarna flyttade dit från Sälen. 

”Det känns som att det finns mer jobb än någonsin där ute nu. Det är helt otroligt.”

– Farsan hade tidigare jobbat i Kiruna, sedan träffade han morsan när han jobbade med tunneldrivning och stigortsborrning för ett kraftverk norr om Sälen. De hade väl tänkt bo kvar där, men det var dåligt med jobb så de begav sig mot Stockholmstrakten i stället. 

Under åren som följde fortsatte Biörn att då och då hänga med sin pappa ut på jobb. Redan som 13–14-åring borrade han en hel del handhållet. Ett tungt arbete, inte minst för en kille som inte var särskilt stor till växten. 

LÄS MER: Erik blev sjuk av jobbet – ”som borrare mår jag mycket bättre”

– När jag tänker tillbaka känns det helt galet vad de lät mig göra – det skulle jag aldrig gå med på själv i dag om det gällde mina barn eller barnbarn! Men det var andra tider då, och farsan hade väl sett att jag hade talang för att inte slå ihjäl mig. Jag tyckte det var skitkul att få kämpa och ta i, och så tjänande jag ju några kronor. 

Trivdes med farsan

Biörn gick treårig samhällslinje på gymnasiet men insåg rätt snabbt att han tyckte det var roligare att jobba utomhus och med kroppen än att sitta bakom ett skrivbord. Efter skolan blev han anställd av sin pappa, och blev kvar i över 20 år. 

– Det var skitbra att jobba med honom. Vi hade en bra lunk där vi skämtade och garvade, jobbade, förbannade på varandra ibland, blev sams och började garva igen. Jag fick ganska snabbt ta över det taktiska planerandet på sprängplatserna, medan farsan skötte logistiken för uppdragen. 

De tog mest småjobb, sprängde för villagrunder, kabeldiken, småvägar … Alltid handhållet.

– Mellan 1979 och 1990 körde vi bara handhållet. Det är tungt, men med bra teknik slipper man mycket jobb och min teknik var bra. Men vi var ju som stålfjädrar i kroppen! Sedan köpte vi en Tamrock Commando och jävlar vad man kunde jobba då! Plötsligt kunde vi ta större och fler jobb. Det var verkligen en revolution för oss, berättar Biörn men lägger i samma veva till att den allra största revolutionen var när grävmaskinerna började kunna hantera sprängmattor utan att man var tvungen att använda en kätting med krok. 

– Du kan ju tänka dig vilket elände det var att försöka fånga den där kroken för att haka fast den i sprängmattan, kunde ju bli livsfarligt att springa runt sprängstenarna. Nu slapp vi det. 

En annan stor förbättring var när det blev möjligt att tuta inför sprängningen på samma ställe som där man står när man trycker av salvan. En liten detalj, kan man tycka – men inte för Biörn. 

– Tidigare hade jag varit tvungen att starta borraggregatet och sedan trycka på tutan som var vid kompressorn, och efter det springa till avtryckaren. Det var ett jävla springande fram och tillbaka!

Sin FlexiROC T15 köpte han för bara tre år sedan. Mest för att, som han själv säger, ”testa om den är så bra som vissa säger”. 

– Och det är den. Man når långt och den är bra i terrängen. Den är så liten och kompakt, men ändå väldigt kraftfull. Fast när jag ska göra grundare klenhålsjobb blir det ändå Commandon. 

”Det är helt galet vad mycket regler och papper och dittan och dattan man ska hålla på med nu! Det råder ju fullständig vibrationshysteri överallt!”

Genialiskt med campingstol

Sedan 20 år tillbaka driver Biörn sitt eget företag, Bladhs Sprängservice AB. Även i det tar han framför allt mindre jobb och han gör allt själv – borrar, spränger, fraktar maskiner och råddar med både det praktiska och det administrativa. Han är ett enmansband och trivs rätt bra med det – även om han tycker att administrationen blivit lite väl hysterisk den senaste tiden. 

– Det är helt galet vad mycket regler och papper och dittan och dattan man ska hålla på med nu! Det råder ju fullständig vibrationshysteri överallt! Förr kunde man bara jobba på på ett helt annat sätt, säger han. 

Även på det fysiska planet kan det ibland kännas lite tungt nu. 

– När jag var ung mådde jag bra av att flåsa som en idiot och jobba på. Nu börjar det bli plågsamt. Men jag håller mig i bra form. Det är så varierat, jobbet, världens bästa gymnastik! 

Biörn berättar att han äntligen kommit på att om han tar med sig en campingstol till jobbet kan han fika i den – eller till och med sitta ner och borra. 

– Jag såg en kollega sitta i en campingstol och borra med sin Commando för femton år sedan och tänkte: ”Jäklar, det ska jag också göra!”. Men sedan glömde jag bort det – tills nu. Lite synd att det tog 40 år för mig att komma på hur man kan göra arbetslivet mer bekvämt, haha! 

LÄS MER: Hur bra koll har du på mjukvaran ROC Manager? Testa dig själv!

Han ångrar inte att han valde att gå i farsans fotspår i stället för att sitta på ett kontor. Livet som bergarbetare har varit bra. 

– Och inte har jag blivit ruinerad på det heller. Nä, jag har gillat att jobba hela tiden, säger han. 

Trots att jobbet blir tyngre och tyngre har Biörn Bladh inga planer på att sluta arbeta. Inte riktigt än i alla fall. Att vara ledig är inte hans grej, berättar han strax innan han slänger sig i bilen igen för att åka och hämta dynamit. 

– Jag fortsätter nog … ja, tills jag får yrkesförbud. Eller tills jag är 65, 66 i alla fall. Men vad jag ska göra då vet jag inte. Börja gymma och tippa mer på V75 kanske? Eller hjälpa mina barn och barnbarn. Fixa med huset kan jag ju göra också! Måla och renovera … Du hör, nu kommer jag på massor av grejer jag skulle kunna göra! Kanske inte blir så dumt att vara pensionär ändå. 

Biörn Bladhs liv på berget 

Föddes: 1960 

Första bergjobbet: 1967, sju år gammal. ”Fick väl proppa lite hål eller något sånt.” 

Karriär: Anställdes 1979 av pappa Ingemar Bladh. Jobbade där tills han startade sin egen firma, Bladhs Sprängservice AB, 2001. Borrade med handhållet fram till 1990. Har alltid gjort mindre jobb där han både borrat och sprängt.

Maskinpark: En Tamrock Commando 110 från 2000 och en FlexiROC T15 från 2015. 

Bättre förr, enligt Biörn: Att det var mindre krångel! Nu är det så mycket papper och regler.

Bättre nu, enligt Biörn: Att man inte måste borra handhållet, och att man slipper kättingen med kroken för att koppla mattor! 

Viktigaste vardagsrutinen: Maten och fikarasterna! Kall mat och varm dryck, det är min melodi. Jag är stenhård med mina pauser. Klockan 9 tar jag en knäckemacka med jordnötssmör och lite kaffe. Klockan 11 käkar jag en sallad som jag har med mig, och sedan en kaffe och en knäckemacka till vid halv två, med skinka och ost. 

Därför köper Epiroc Mobilaris Mining & Civil Engineering

Bitz Magasin
-
0
Därför köper Epiroc Mobilaris Mining & Civil Engineering

Epiroc köpte nyligen upp det Luleåbaserade mjukvarubolaget Mobilaris MCE. Nu hoppas de båda företagen på att tillsammans kunna driva digitaliseringen av gruvindustrin framåt.

Text: Matilda Lann

Företagen har arbetat ihop sedan 2017 och Epiroc har tidigare ägt 34 procent av Mobilaris. När Mobilaris såg ett behov av att växa och Epiroc ville utveckla sin digitala gren föll sig köpet naturligt.

– Nu blir det enklare att sälja Mobilaris produkter genom Epirocs kanaler. Det blir också enklare att paketera samman Epirocs och Mobilaris produkter i ett gemensamt erbjudande, säger Mikael Ramström, Vice President Marketing, Digital Business på Epiroc.

LÄS MER: Historien bakom nya Boomer M20 – i princip allt är nytt på riggen

Den digital produktportföljen Mobilaris Mining Intelligence optimerar flöden i gruvor, bland annat med hjälp av positionering. En av produkterna, Mobilaris Onboard, fungerar ungefär som en GPS i en bil. I realtid får du upp detaljerad information i ett 3D-användargränssnitt.

– När du kör runt i gruvorna blir det lättare att hitta, du ser mötande trafik i god tid. Du vet vart du ska och du kan se hur långt maskinerna har kört, säger Susanne Kangas Kooy, General Manager på Mobilaris MCE.

Flera köp skapar mervärde

Mobilaris lösningar bidrar också till kortare evakueringstider, bättre trafikflöden, högre produktivitet, minskade utsläpp och bättre arbetsförhållanden. Mikael Ramström ser flera fördelar med uppköpet.

– Dels kan vi använda Mobilaris tjänster i våra testgruvor, som positionering, som om vi vore en kund. Dels kan vi sälja saker tillsammans. Antingen genom att sälja Mobilaris produkter via våra säljare ute i världen, eller att vi paketerar ihop Mobilaris och Epirocs produkter, säger han.

Epiroc har totalt förvärvat sju–åtta bolag under året som gått. Köpet av Mobilaris MCE är en del av en strategi att stärka digitaliseringen.

”Ska man utveckla produkter och tjänster någonstans i världen så är det i Sverige. Vi vet att om vi fått det att fungera i Sverige kommer de andra länderna allt eftersom.”

– Allt eftersom kommer vi att se att höjden av innovation stiger eftersom man kan plocka delar av de olika erbjudandena och ett plus ett blir tre. Det finns väldigt mycket vi kan göra tillsammans, säger Mikael Ramström. 

Digitalisering av gruvindustrin – framtiden

Både Susanne Kangas Kooy och Mikael Ramström tror att Sverige kan gå före i digitaliseringen av gruvindustrin.

– Ska man utveckla produkter och tjänster någonstans i världen så är det i Sverige. Vi vet att om vi fått det att fungera i Sverige kommer de andra länderna allt eftersom, säger Mikael Ramström och fortsätter:

– Mycket av digitaliseringen bygger på att det finns en infrastruktur i gruvan och att man har kopplat upp med internet under jord.

LÄS MER: Operatören Pierre kör sin borrigg via BenchREMOTE

Än så länge är det cirka 80 procent av de svenska gruvorna som har nätverk och kan använda systemet. I världen är siffran betydligt lägre, runt 20–30 procent. 

– Så här finns potential för utveckling, säger Mikael Ramström.

I praktiken fortsätter de båda företagen att verka som tidigare. Alla anställda på Mobilaris MCE blir kvar och Mobilaris produktportfölj kommer att finnas kvar som ett eget varumärke.

Strategiskt läge

Norra Sverige har blivit en ledande region när det gäller omställningen mot en mer hållbar gruvindustri, där digitalisering är en förutsättning för att lyckas. Mobilaris har en strategisk placering med sitt kontor i Luleå med närheten till de svenska och finska gruvkunderna. 

– Att bara kunna sätta sig i bilen, åka ut till kunden, träffa dem i gruvan och visa lösningarna är optimalt. Tack vare bra kundrelationer har vi även den unika förmånen att kunna testa våra lösningar i verklig gruvmiljö, avslutar Susanne Kangas Kooy.

”Vi har en riktning, jag ska bara se till att vi håller oss till den”

Bitz Magasin
-
0
”Vi har en riktning, jag ska bara se till att vi håller oss till den”

Efter 26 år på Atlas Copco och senare Epiroc Sverige har nu vd Lars Senf lämnat företaget för nya äventyr. Vi tog ett snack med Manuel Fernandez, som håller i rodret i väntan på att nästa vd ska ta vid. 

Text och foto: Johanna Paues Darlington

Hallå där Manuel Fernandez! Hur kommer det sig att du fick den här rollen? 

– Det är ganska vanligt att en business controller på företaget, som jag är, blir tillförordnad vd vid de tillfällen en ny ännu inte är på plats när den gamla slutar. Någon måste officiellt ha rollen som vd. Jag har också varit tillförordnad två gånger tidigare, men då för Atlas Copco, så jag har erfarenhet av rollen. 

Vad innebär det att vara tillförordnad om man jämför med att vara vd ”på riktigt”? 

– Min främsta uppgift är att fortsätta på samma bana som Lars Senf satt oss på. Vi har en riktning, jag ska bara se till att vi håller oss till den. 

Hur länge har du varit på Epiroc? 

– Jag har varit på Epiroc Sverige i fyra år. Innan dess var jag anställd av Atlas Copco som business controller för samma produktsegment – gruvdrift. Men då med bas i Prag och med ansvar för region Centraleuropa, sexton länder. Det var en fantastisk region att jobba inom, så färggrann och med en marknad i stark utveckling. Totalt sett har jag jobbat för Atlas Copco och Epiroc i 17 år. 

LÄS MER: Zinkgruvan Minings stora steg framåt – teleremote via eget nätverk

Vad är det du gillar med Epiroc som företag? 

– Jag tycker om den svenska mentaliteten och arbetssättet i företaget. Det är inte så auktoritärt, det ligger i företagskulturen att ge förtroende till medarbetarna. Låta dem agera efter eget huvud och vara kreativa. Jag läste någonstans att Sverige har flest innovationer per capita i hela världen – det tror jag helt klart beror på den här kulturen. Sedan är det fantastiskt att man inom Epiroc har så stora möjligheter, rent yrkesmässigt. Som anställd har du har alla möjligheter att röra dig inom företaget. Jag tror starkt på att alla ska byta yrkesroll då och då för att utvecklas.

”Det är inte så auktoritärt på Epiroc, det ligger i företagskulturen att ge förtroende till medarbetarna. Låta dem agera efter eget huvud och vara kreativa.”

Vilka är dina största styrkor, skulle du säga? 

– En av mina tidigare chefer beskrev mig som hängiven. Jag hoppas också att jag är en typ av ledare som inte bara bestämmer vad som ska göras utan som stöttar mina medarbetare att själva hitta lösningar. Om en medarbetare tvivlar över något är det inte min roll att ge dem en färdig lösning utan att ta reda på varför medarbetaren är tveksam och sedan stötta personen i att själv hitta svaret. En annan styrka är min kunskap om både Epiroc och marknaden för att kunna leda gruppen i rätt riktning.

Du tar ju vid efter Lars Senf som varit vd länge – vilket anser du är hans främsta arv?

 – Jag säger som en kollega till oss sa när han skulle beskriva Lars yrkesgärning på Epiroc med ett ord: passion. Lars var otroligt passionerad i sitt arbete, och han utgick alltid från kundens perspektiv. Han lyckades utveckla våra kundcenter på ett fantastiskt sätt och vända sämre tider till riktigt bra – och så byggde han ett fantastiskt team. 

LÄS MER: Nytt samarbete ska lösa utmaningen med batterielektriska truckar

Vad är svårast med att vara tillförordnad? 

– Jag har ju kvar mina tidigare uppdrag så jag har förstås fått en större arbetsbelastning. Med det sagt är nog planeringen av min tid min största utmaning. Att prioritera rätt och att få tiden att räcka till. Men jag vet att det är under en begränsad tid och jag jobbar bra under press, så det är ingen fara. Vi har ett fantastiskt team på Epiroc, det gör mitt jobb så mycket lättare! 

När kan vi förvänta oss att den nya vd:n är på plats?  

– Jag räknar inte med att jag kommer att ha rollen i mer än ett kvartal, så mycket kan jag säga. 

Hur kommer man som kund att märka att det är du som är vid rodret nu? 

– Förhoppningsvis inte alls. Vi har redan en långsiktig strategi som vi jobbar efter, och det kommer vi att fortsätta göra under mina månader som tillförordnad.

Du flyttade ju hit från Tjeckien för fyra år sedan, vad tycker du om att bo i Sverige? 

– Det är toppen! Jag har hört många säga att svenskar är stängda och svåra att komma inpå livet – det håller jag inte med om alls. Min upplevelse är att svenskar är öppna och inbjudande och jag gillar den svenska inställningen att se glaset som halvfullt. Livet här är väldigt fint och jag skulle inte ha något emot att stanna här. Men vi får se vart karriären för mig! 

Fakta Manuel Fernandez 

Aktuell: Tillförordnad vd för Epiroc Sverige

Bor: I en förort till Stockholm. Kommer ursprungligen från Tjeckoslovakien. 

Familj: Frun Katarina och två pojkar. Manuel, 13 år, och Rafael, 8 år. 

Bästa lärdomen hittills: Att jobba och leva utomlands vidgar vyerna – och visar att det inte alltid är grönare på andra sidan, bara annorlunda. En fantastisk och berikande upplevelse! 

Erik blev sjuk av jobbet: ”Som borrare mår jag mycket bättre!”

Bitz Magasin
-
0
Erik blev sjuk av jobbet: ”Som borrare mår jag mycket bättre!”

Text: Johanna Paues Darlington

Stort ansvar, sena kvällar och mål som hela tiden flyttades fram. Livet som säljare var roligt, men till slut sa kroppen ifrån. Rejält. I dag jobbar Erik Boman som borrare i stället – och är äntligen frisk igen. 

Det var på många sätt ett drömjobb. Socialt och omväxlande, med stort ansvar och kul samtal med kunderna om det roligaste Erik Boman vet – hockey. Han hade ständigt mycket att göra i sin roll som biträdande säljchef på sport- och fritidsbutiken XXL i Umeå. 

– Jag älskade det och tyckte att det gick bra, även om det kanske var lite väl intensivt ibland. Jobbet som säljare innebär en ständig press att prestera. Man jagar säljmål som hela tiden kan flyttas fram, men jag tänkte inte på det som något dåligt då, berättar Erik Boman från garaget i Aitik, där han för dagen befinner sig. Hans rigg är på service i Gällivare, så i stället för borrning står det garagestädning på schemat. 

– Det är superstökigt här! Tycker jag i alla fall, som inte brukar vara här så ofta. De som jobbar här hela tiden tycker väl att det är fin ordning, haha! 

”Man jagar säljmål som hela tiden kan flyttas fram, men jag tänkte inte på det som något dåligt då.”

Satsade på säljyrket

Erik Boman gick handels- och administrationsprogammet på gymnasiet och tyckte till en början att han hamnat helt rätt. Efter skolan var han med och startade upp flera butiker, han var en driven säljare. När XXL skulle öppnas sökte Erik jobbet som biträdande säljchef, och fick det. Allt rullade på, men trots att livet kändes bra var det något som var fel. Erik började sakta men säkert att magra. Maten åkte rakt igenom kroppen på honom.

Foto: Privat

– Jag var hos läkare och gjorde en massa tester, men de kunde inte hitta något fel på mig. Till slut sa de att det troligen var en reaktion på stress. Men jag kopplade konstigt nog inte ihop det med jobbet utan fortsatte som vanligt, säger han. 

LÄS MER: ”Att jobba med T15 har utvecklat mig som person.”

Till slut vägde han bara 60 kilo. Inte mycket för någon som är 183 centimeter lång. Ändå var det andra orsaker än hälsan som fick honom att så småningom säga upp sig från XXL. Med två små barn hemma i Vännäs längtade han efter att kunna vara mer med familjen, slippa jobba helger och sena kvällar. Han fick ett jobb på Vännäs dörrar i stället, ett snickeri med inriktning mot specialdörrar. Livet lugnade ner sig en aning och magen blev bättre – även om Erik fortfarande inte kopplade ihop orsak och samband. 

– Men så skulle plötsligt hela industrin flyttas till Danmark i stället och alla blev uppsagda. Men jag hade tur. En gammal granne till oss som länge jobbat på Norrbottens Bergteknik sa att han kanske kunde fixa arbete till mig. Jag hade ju sneglat på gruvindustrin flera gånger tidigare, men känt att det här med att vara borta i veckorna aldrig skulle gå. Men nu hade jag inte så många alternativ, så jag beslöt mig för att i alla fall prova, säger Erik. 

Gillade det direkt

Så tog han för första gången bilen de femtio milen upp till Aitik för några dagars provjobb. Och jobbet visade sig vara kul, riktigt kul. 

– Men det var djävulskt svårt att komma in i det! Jag har ju aldrig kört maskin förut, så att få till en borrning med alla knappar och spakar… Första veckan var jag lättvaggad om kvällarna, om man säger så! 

Han kör den nya generationen SmartROC D65, en av dem som levererades till Norrbottens Bergteknik för bara ett par år sedan. 

”Visst har vi mål här också, men det är helt rimliga mål som inte känns stressiga. Här vet jag precis vad som förväntas av mig.”

– Det är väldigt fina maskiner. Jag har ju aldrig kört någon annan rigg, men fattar att jag är lyckligt lottad som får köra den här. Det är mysigt att sitta inne i hytten och lyssna på podcasts och musik medan jag borrar, säger Erik.  

Han brukar dyka upp på jobbet någon halvtimme innan han börjar för att hinna dricka kaffe och prata med kollegorna om vad som ska göras under dagen. Efter det sätter han sig i bilen och kör ut till riggen. 

Foto: Fredric Alm

– Väl där går jag först igenom maskinen. Fyller på med olja och checkar så att allt är grönt, säger han och fyller i att han nu, ett och ett halvt år in i nya karriären, kommit bra in i borrandet. Han har också hunnit köra riggen via BenchREMOTE. 

– Det är jättetrevligt att sitta i BenchREMOTE. Särskilt om man är två. Men man förlorar ju känslan av hur maskinen går, det gör att jag hellre sitter i riggen, säger han. 

Kul med kollegorna

Att vara borta i veckorna har visat sig gå bättre än väntat. Erik går sju-sju-skift, är borta en vecka och hemma nästa. Både barnen och sambon vande sig snabbt. 

– Det känns som att jag har mer tid med barnen nu än när jag jobbade mellan sju och fyra om dagarna i Vännäs. Och sambon säger att det går bra, jag tror hon tycker att det är lite skönt när jag är borta!

Ett annat plus är att han har det så trevligt i arbetsveckorna. Han och de andra kollegorna som bor långt bort från Aitik huserar tillsammans i ett kollektiv som Norrbottens Bergteknik ordnat i Gällivare och på fritiden mellan arbetspassen brukar Erik passa på att fiska. 

– Mina arbetskompisar här är nog det bästa med jobbet, vi har så kul ihop. Jag trivs verkligen fantastiskt bra!

LÄS MER: ”Jag har aldrig träffat en annan asiat på berget.”

Hittat rätt

Och magen då? Den är helt bra nu. Erik väger som han ska igen och har äntligen, nästan fyra år senare, förstått vad som gjorde honom sjuk tidigare. 

– Jag är rätt lugn som person, identifierar mig som det. Dessutom är jag inte en sådan som känner efter så mycket. Det är nog anledningen till att jag inte fattade tidigare att det var stressen på jobbet som gjorde mig sjuk. Nu, när jag jobbar som borrare, har jag insett hur stressad jag var. Som säljare är det som att du ständigt har något som jagar dig, oavsett hur bra du presterar. Visst har vi mål här också, men det är helt rimliga mål som inte känns stressiga. Här vet jag precis vad som förväntas av mig. Jag är så tacksam över att slippa säljandet nu, saknar det inte alls. 

Det enda, säger Erik, som skulle kunna få honom att byta jobb nu vore om han hittade något närmare Vännäs, så att han slapp åka de femtio milen varje vecka. 

– Men då ska det vara ett annat borrjobb. Det är ett fint yrke det! 

Fakta Erik Boman 

Ålder: 34 år 

Gör: Borrare för Norrbottens Bergteknik, kör SmartROC D65. 

Familj: Barnen Nova, 8 år, Ted, 4 år, och sambon Rebecca. 

Bor: I Vännäs 

Intressen: Hockey, fiske, att köra skoter och fyrhjuling. Och att jävlas med vänner och familj! 

Bästa lärdomen: Om du vill lära dig något, fråga!

Testa dig själv! Hur bra koll har du på mjukvaran ROC Manager?

Bitz Magasin
-
0
Testa dig själv! Hur bra koll har du på mjukvaran ROC Manager?

Även om många upptäckt fördelarna med att använda programmet ROC Manager för att göra en borrplan, är det ändå hel del som missar viktiga funktioner. Hur bra koll har du och dina kollegor på programmet? Gör vårt test!

– Hur borrplanen är gjord kommer att påverka ditt resultat. Ju bättre borrplan, desto bättre slutprodukt. Så enkelt är det, säger Stefan Löfdahl, Borrmästare på Epiroc. 

Han jobbar stenhårt på att fler ska använda ROC Manager, en mjukvara som Epiroc ger ut till alla borrentreprenörer som kan ha glädje av den.

– Jag ser ofta operatörer som gör sin borrplan i programmet, men som inte har förstått att man till exempel kan ha det som analysprogram också, säger han. 

Gör det enklare

Programmet används alltså för att räkna ut exakt var du ska borra för att få det resultat du är ute efter. Allt du behöver göra är att skriva in vilken bäring du vill att hålet ska ha och hur djupa hålen ska vara – sedan räknar ROC Manager ut resten. Borrplanen importeras sedan till borriggen. Efter det är det bara att köra igång. 

LÄS MER: SÅ ska du borra för att göra strängarna nöjda

– Då kommer programmet räkna ut bäringen för att berget ska sprängas på det sätt du vill och du kan även få en uppskattning på hur mycket berg som kommer att sprängas bort, säger Stefan Löfdahl. 

Hjälper till att anpassa efter avvikelserna

När all borrning i planen är genomförd kan du få en analys över hur det blev. Att ett hål inte hamnar precis där det var tänkt kan det finnas en mängd olika anledningar till och är inga konstigheter, det vet alla operatörer. Men det gäller att ha koll på avvikelsen inför sprängningen. 

”Visst är det bra att veta hur man gör för att räkna ut det själv. Men många skulle få det betydligt enklare om de använde sig av funktionen i programmet istället.”

– Här kan ROC Manager hjälpa till med att både hålla koll och att anpassa beräkningarna till avvikelsen av till exempel hur mycket bergsvolym du kommer att få loss och hur mycket sprängämnen som kommer att gå åt, säger Stefan Löfdahl. 

Han menar att just mängden sprängmedel är något som många i dag fortfarande räknar ut manuellt. 

– Visst är det bra att veta hur man gör för att räkna ut det själv. Men jag tror många skulle få det betydligt enklare om de använde sig av funktionen i programmet istället, säger han. 

Det här gör ROC Manager: 

  • Räknar ut exakt var du ska borra för att få det resultat du är ute efter
  • Räknar ut skjutriktningen 
  • Uppskattar sprängd bergvolym och borrad bergsvolym
  • Ger dig möjlighet att laborera med borrplanen allt eftersom – det blir enkelt att lägga till eller ta bort hål, ändra vinklar och annat.
  • Möjlighet att analysera borrdata – om du har aktiverat optionen MWD (Measure While Drilling).
  • Uppskattar hur mycket bergsvolym du kommer att få loss.
  • Gör det enklare att uppskatta hur mycket sprängämnen som kommer att gå totalt.

Test! Hur bra koll på Roc Manager har du? 

1. Det finns två sätt att importera borrplanen i riggen –  vilka två sätt är det? 

Svar: Ett är att ladda ned borrplanen via en usb-sticka. Det andra är att skicka det direkt via Certiq direkt till din maskin. 

2. Vilka data kan du om ett specifikt hål få genom att göra en sprängrapport i ROC Manager? 

Svar: Exakt djup och eventuella avvikelser åt alla håll. 

3. Vilket format måste terrängmodellen från beställaren vara i för att kunna importeras till ROC Manager? 

Svar: LandXML

Hur ser gruvdriften om 20 år ut? Så svarar strategiprofessorn

Bitz Magasin
-
0
Hur ser gruvdriften om 20 år ut? Så svarar strategiprofessorn

Vad framtiden innehåller vet ingen, men gissa kan man alltid. Digitaliserings- och strategigurun Robin Teigland tror att AI-teknologin kommer ha stor påverkan på gruvindustrin – och kanske är det inte alls batterier som driver våra maskiner framöver.

– Det beror helt på vad vi kom-mer att gräva efter då. Vilka produkter kommer vi att vilja ha och vilka råmaterial kommer att krävas för att producera dem?

Robin Teigland är professor inom Management of Digitalization på avdelningen Entrepreneurship and Strategy vid Chalmers Tekniska högskola i Göteborg. Hon är också ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) och har dessutom under tre år i rad av affärsmagasinet Veckan Affärer blivit utsedd till en av Sveriges mest inflytelserika kvinnor inom teknik. Hon menar att med tanke på hur fort teknologin går fram och hur snabbt konsumentbeteenden kan förändras kan gruvornas utveckling gå åt alla möjliga håll.

– Vi pratar mycket om elektrifiering inom transportindustrin nu, men det är inte alls säkert att det är den energikälla vi främst använder oss av om tjugo år. Kanske är det vätgas?

”Lyckas vi få ner kostnaderna, till exempel genom att räkna ut exakt var vi ska borra, kan det leda till att vi har fler men mindre gruvor i stället”

AI blir allt viktigare

Även AI-teknologin kommer att ha en stor inverkan på gruvproduktionen framöver, tror Robin Teigland.

– I dag är det en dyr och tungrodd historia att driva gruva, som gör stora avtryck i vår natur. Lyckas vi få ner kostnaderna, till exempel genom att räkna ut exakt var vi ska borra, kan det leda till att vi har fler men mindre gruvor i stället.

LÄS MER: Zinkgruvan Minings nästa stora steg framåt – teleremote via eget nätverk

Vi kan, fortsätter hon, dessutom mycket väl ha utvecklat mer effektiva framtagnings-metoder. Metoder som gör en mer produktion i mindre skala möjligt.

– Vi är så vana vid att det är massproduktion som gäller. Men nu går vi mot en värld med kortare värdekedjor och mer småskalig produktion, med hjälp av nya produktionsteknologier, som 3D-skrivare och nanoteknologi. Kanske kommer vi i framtiden att ha lokala gruvor som bara producerar de metaller och mineraler som behövs i området där gruvorna ligger?

Ny standard för borriggar ska ge global säkerhet

Bitz Magasin
-
0
Ny standard för borriggar ska ge global säkerhet

En internationell expertgrupp, där Epiroc är med, är i full gång med att planera en ny säkerhetsstandard för borriggar – med riktlinjer som för första gången är gemensamma världen över. Allt för att göra arbetet som operatör ännu säkrare.

Text: Peter Wiklund

Att arbeta med tunga maskiner med rörliga delar i gruvindustrin eller anläggningsbranschen är ofrånkomligen förknippat med risker. Risker som i stort sett alla aktörer i branschen vill minimera så mycket de bara kan.

Det finns olika sätt att hantera riskerna: att konstruera bort dem, att skydda mot dem eller att varna och informera om dem. När det gäller konstruktionen finns det en rad olika standarder som anger vilka minimikrav på säkerhet maskinen ska uppfylla. Det kan till exempel röra sig om att den ska vara utrustad med skydd mot fallande objekt, ha god sikt från förarsätet eller vara försedd med brandskydd.

”För tjugo år sedan fanns ingen anledning att fundera över en standard för automation, men nu är det högaktuellt.”

– Det här är ett arbete som behöver pågå kontinuerligt. Inte minst på grund av innovationer som skapar nya möjligheter och risker. Exempelvis fanns det för låt säga tjugo år sedan ingen anledning att fundera över en standard för automation. Nu är det högaktuellt, säger Erik Elster, maskinsäkerhetsspecialist på Epiroc.

Två säkerhetsstandarder för borriggar

Det finns nu två säkerhetsstandarder för borriggar: en för Europa och en för övriga världen.
Erik Elster leder den internationella expertgrupp som arbetar med att planera för en revidering av den internationella standarden och samtidigt arbeta in Europakraven.

Att arbeta med tunga maskiner med rörliga delar innebär risker, det går inte att komma ifrån. Men med väl utarbetade säkerhetsstandarder kan riskerna minskas.

– Säkerhetsarbete på olika nivåer är något som är högt prioriterat inom Epiroc. Redan år 1995, när vi var en del av Atlas Copco, ledde vi arbetet med att ta fram den allra första säkerhetsstandarden för borriggar inom EU, säger han.

Strävar efter ständig förbättring

Hur går det då till när en standard tas fram? Enkelt uttryckt kan man dela in förloppet i nio steg. Från att det inkommer en idé om att det behövs en standard till att den så småningom publiceras (se faktaruta). Standardförslagen utarbetas av en arbetsgrupp och förslaget går därefter ut som publik remiss. Efter en eventuell revidering av förslaget sker en slutomröstning som vid godkännande leder till publicering.

En annan viktig del av standardiseringsarbetet är sedan utvärdering, konstaterar Sara Berggren. Hon arbetar som projektledare på Svenska institutet för standarder, SIS.

– Vi strävar efter ständig förbättring, så efter ett antal år utvärderas standarden. Om det finns behov revideras den, säger hon.

Hon understryker också att de är måna om att det finns en bred representation i kommittéerna. Med representanter för allt från tillverkare och marknadskontrollerande myndigheter till fackförbund och branschorganisationer.

”Det finns ingen konkurrens inom maskinsäkerhet, alla är intresserade av att operatören har en säker arbetsmiljö”

– Dels är det viktigt att få in kompetens från olika områden, men bredden gör också att vi lättare kan få en förankring och i förlängningen användning av dokumentet, säger hon.

Nu är arbetet i gång med en världsomspännande säkerhetsstandard för borriggar. Den första i sitt slag.

Ingen konkurrens inom säkerhet

För Erik Elsters del kan det i praktiken betyda att han samarbetar med representanter för konkurrerande tillverkare i en kommitté.
– Det finns ingen konkurrens inom maskinsäkerhet, alla är intresserade av att operatören har en säker arbetsmiljö. Ju fler tillverkare man har med, desto bättre, säger han.
Nu är det alltså planerna på att ta fram en reviderad säkerhetsstandard för borriggar som är i fokus.
– Målet är att det ska vara samma säkerhetskrav som gäller, oavsett om du jobbar i Tanzania eller Tyskland, säger Erik Elster.

Från idé till färdig standard – här är stegen

  1. Idé – en idé inkommer till aktuellt standardiseringsorgan.
  2. Beslut om uppstart – en bedömning av intresset och behovet görs och beslut om uppstart fattas.
  3. Projektstart – om det inte redan finns en lämplig kommitté som kan ta sig an projektet bildas en ny kommitté med experter.
  4. Utarbetning i arbetsgrupp – ett förslag tas fram.
  5. Förankring i kommittén – målet är att vara överens för att kunna få en bred förankring av standarden.
  6. Publik remiss – standarden skickas ut på remiss.
  7. Revideringar av förslag – kommittén arbetar fram ett nytt, reviderat förslag.
  8. Slutomröstning – kommittén, eller de länder som varit inblandade, röstar om standarden.
  9. Fastställelse och publicering – standarden fastställs och publiceras när den har godkänts.

Källa: SIS

Avsnitt 14: Därför är uppstarten så viktig!

Bitz Magasin
-
0
Avsnitt 14: Därför är uppstarten så viktig!

Vad händer egentligen vid en uppstart av en ny borrigg, och är det här något även de med äldre riggar kan ha glädje av? Stefan ger dig svaren!

”Jag har aldrig träffat någon annan asiat på berget”

Bitz Magasin
-
0
”Jag har aldrig träffat någon annan asiat på berget”

I vått och torrt står Naoki Shimizu bredvid sin borrigg Mjölner, en FlexiROC T35. Han har varit i branschen i drygt tio år och trivs utmärkt med variationerna i yrket.

Naoki Shimizu, 34, är operatör och arbetar för Stockholms Bergteknik. Det är rast nu vid niosnåret och dags att äta lunch. Ett lätt snötäcke ligger på marken och det är kallt. 

Det börjar närma sig slutet av ett större sprängarbete i Nykvarn, där ett industriområde ska utökas med nya vägar.

– Det står så klart ett berg i vägen, då tar man dit oss så borrar och spränger vi till rätt höjd, säger han.

Naoki Shimizu går upp runt fyra varje morgon. Börjar med att diska några av sonens vällingflaskor. Packar ihop och kör genom stan innan rusningstrafiken tar fart. Klockan sex är han på jobbet och slår på kaffebryggaren. 

Ödlor sätter käppar i hjulen

Arbetet har stött på extra hinder på grund av några oväntade gäster.

– Vi har hittat salamandrar i närheten och de är fridlysta så vi måste ta hänsyn till det. Det kan dyka upp alla möjliga djur, bävrar och uttrar, då måste man ordna så att de kan fortsätta sina liv, man måste ta ansvar för ekosystemet.

Naoki Shimizu har varit i branschen i ett drygt decennium och har testat det mesta inom bergarbeten. 

Just nu jobbar Naoki Shimizu med ett stort sprängarbete i Nykvarn. Foto: Kristina Sahlén

– Genom att kunna både spränga och borra får man en bättre helhetsbild och det blir ett bättre slutresultat. Efter att du skjutit klart vill du inte att bergväggen ska rasa eller att block eller stenar släpper, då gäller det att skrota och förstärka upp berget.

Att han blev operatör var mer en slump än ett val.

”Det är mycket stora machogubbar i den här branschen, när de såg lilla mig som är asiat komma ut på berget upplevde jag ibland att det fanns lite fördomar om att jag inte skulle klara jobbet.”

– Jag halkade in på ett bananskal. I mitt dåvarande jobb som budbilschaufför kände jag inte att det fanns någon framtid. Så när jag såg en annons i en busskur om en tvåårig utbildning för att bli arbetsledare inom markarbeten så sökte jag. 

Det passade Naoki Shimizu bra eftersom han är mer praktiskt lagd. Under utbildningen gjorde han praktik hos Leif Larssons sprängfirma och fick så småningom jobb där. Efter något år gick han vidare till Årsta berg och bygg.

– Där var jag i närmare tio år och lärde mig det mesta jag kan i dag. Jag fick med mig en bra ryggsäck. Men för något år sedan gick jag över till Stockholms Bergteknik för att fortsätta utvecklas.

Har stött på fördomar

Naoki Shimizu är född och uppvuxen i Sverige, men hans föräldrar kommer från Japan. I den ganska homogena bergarbetarbranschen har han ibland stött på fördomar.

– Det är mycket stora machogubbar i den här branschen, när de såg lilla mig som är asiat komma ut på berget upplevde jag ibland att det fanns lite fördomar om att jag inte skulle klara jobbet.

LÄS MER: Att jobba med FlexiROC T15 har utvecklat mig som person

Med åren blev Naoki Shimizu mer säker i sin roll och självförtroendet stärktes.

– Det tog ett tag att bli accepterad. Jag har alltid gjort mitt jobb och varit i tid, och efter ett tag ser folk att jag är seriös och att det inte spelar någon roll vilken bakgrund man har. Men jag har aldrig träffat någon annan asiat på berget, säger han.

Naoki Shimizu tycker att det roligaste med jobbet är att man får styra det själv. Foto: Kristina Sahlén

Han jämför det med att vara kvinna i branschen. 

– Det är kanske ganska ensamt, man blir i minoritet. Men det viktiga är att inte krypa in i ett hörn, utan stå upp för sig själv. Du kommer att bli bemött så som du bemöter andra.

Styr jobbet själv

I dag är det torsdag och sista dagen för arbetsveckan. Med 12-timmarspass jobbar de in fredagarna. Naoki Shimizu trivs med upplägget.

– Det roligaste är när man får styra jobbet själv. Jag har ingen chef som säger vad jag ska göra utan mycket ansvar vilar på mig. 

Varje dag blir en ny utmaning.

– Det kan se monotont ut, man kanske tror att man borrar och sen lägger i dynamit och skjuter, men genom att berget, omgivningen och olika situationer skiljer sig mycket måste man hela tiden anpassa sig till det. Den första salvan blir ett test, man lär känna berget. 

Riggen är hans partner

Naoki Shimizu kör borriggen FlexiROC T35. En maskin i storlek med en lastbil.

– Han heter Mjölner och kan borra allt möjligt från 64 mm upp till 102 mm. Borriggen är min partner på jobbet. Jag försöker ta hand om honom, ge dagligt underhåll och fetta de rörliga delarna. Men ibland slarvar jag lite med det, ungefär som att ingen kollar motoroljan på bilen varje dag, säger Naoki Shimizu med ett skratt. 

Hammaren är en SC25 och klarar enligt Naoki Shimizu av de flesta borrarbeten.

– Det är en mer nischad hammare som är optimerad för att kunna borra i dimensionerna 70–89 mm på snabbast möjliga sätt. SC19 som vi hade tidigare är mer flexibel och kan användas i flera områden, som 51–89 mm, men det blir inte lika optimalt.

LÄS MER: De borrar 800 hål för en enda salva

Just nu pågår ett samarbete mellan Stockholms Bergteknik och Epiroc där de prövar SC25:an på Naokis Shimizus borrigg FlexiROC T35. 

– Vi testar det på det här jobbet för att kunna tävla mot konkurrenterna just för att vi borrar med 76-kronor, säger han. 

”Låter vackert”

Han förklarar att man efter ett tag lär sig att höra skillnad på de olika ljuden i berget. Något som bara kommer med mycket tid och erfarenhet i yrket.

– När man har satt på en ny nacke, nya stänger och en ny krona, då låter det vackert när man borrar, lite dovt, och man hör att allt är intakt. När stänger och kronor börjar bli dåliga knastrar det lite när man borrar.

Naoki är nöjd med sin FlexiROC T35. ”Det är min partner på jobbet”, säger han. Foto: Kristina Sahlén

Nära döden

Men det finns också baksidor med jobbet. För några år sedan var han med om en olycka som hade kunnat sluta illa.

– Jag har varit nära döden en gång. Då körde jag en 642 Atlas Copco, den var inte radiostyrd utan det är en maskin där man måste stå på fotsteget för att köra och man borrar med en panel som sitter på matarbalken. Det var en rund häll som jag skulle upp på, vid sidan om maskinen hade de grävt ut fem, sex meter för att hitta fast berg. 

”Det bara gled, jag lyckades knöla in min arm i något räcke och där hängde jag.”

Naoki Shimizu var på väg uppför branten, fram mot sista hålet med bommen och matarbalken maxutsträckt, vilket skapade obalans i den redan dåliga situationen. Han larvade uppåt när det plötsligt släppte.

– Det bara gled, jag lyckades knöla in min arm i något räcke och där hängde jag. 

Borrvagnen fastnade till slut vid en liten kant och lutade i sidled. 

– ”Vad fan gör jag nu?” tänkte jag. Jag vågade knappt röra mig. I och med att man måste stå på fotsteget för att köra så skulle ju jag åka med ner i hålet, men till slut lyckades jag sakta, sakta larva tillbaka igen. Det här är en av anledningarna till att det blivit så populärt med radiostyrt, säger han innan han avslutar samtalet för att slänga i sig lunchen och sticka ut på berget igen.

Fakta Naoki Shimizu

Ålder: 34.

Bor: Märsta, Stockholm.

Familj: Fru och son.

Företag: Stockholms Bergteknik.

Antal anställda: Sex.  

Antal maskiner: Fem borriggar.

Fritidsintressen: Spela spel, umgås med sonen och frun.

Bästa lärdom: En bra lärdom från olyckan var hur viktigt det är att balansera maskinen med bommen och matarbalken, vilket jag har stor nytta av än i dag. Dessutom tycker jag att det är viktigt att vara så ödmjuk som möjligt, och så måste man vara flexibel i det här yrket. 

Nytt samarbete ska lösa utmaningen med batterielektriska truckar

Bitz Magasin
-
0
Nytt samarbete ska lösa utmaningen med batterielektriska truckar

Långa transporter av malm kan i dag inte göras med hjälp av batterier i en gruva. Nu ska Boliden, Epiroc och ABB tillsammans skapa ett elsystem för truckarna som transporterar malmen upp ur gruvorna. 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Boliden

Tänk dig en gruvtruck lastad med 42 ton berg. I sakta mak, men ändå med gasen i botten, trycker den sig upp för den långa backen mot dagsljuset. Resan tar omkring en halvtimme. 

– En gruvtruck förbrukar runt 30–40 liter diesel i timmen när den körs uppför. Det säger sig självt att det blir rejält mindre utsläpp om vi lyckas få den att köra på el i stället för på diesel, säger Anders Lindkvist. 

Han jobbar med teknologiutveckling på Epiroc och har de senaste 3,5 åren undersökt hur gruvtruckarna som fraktar upp malmen ur gruvorna skulle kunna elektrifieras. 

Nu ska de lösningar som han och hans kollegor tagit fram förverkligas. I samarbete med Boliden och ABB och med finansieringsstöd från innovationsmyndigheten Vinnova.

– Att kunna distribuera energin ner via en kabel i stället för att transportera ner diesel i gruvan vore enormt mycket värt, säger Lars Bergkvist, som är Global Key Customer Manager på Epiroc och den som för Epirocs del ansvarat för avtalsfrågorna i projektet. 

”En gruvtruck förbrukar runt 30–40 liter diesel i timmen när den körs uppför. Det säger sig självt att det blir rejält mindre utsläpp om vi lyckas få den att köra på el i stället för på diesel.”

Kontaktledning nyckeln

Systemet kommer att bestå av Epirocs batteridrivna Minetruck MT42, som förutom från sina egna batterier också kommer att få energi från kontaktledningar i taket, som ska utformas av ABB. 

– Trucken kommer bara att vara inkopplad på kontaktledningarna när den ska köra uppför och det krävs extra mycket kraft, säger Anders Lindkvist. 

Skulle trucken drivas fram i uppförsbacken med hjälp av energin från sina egna batterier skulle dessa behöva laddas efter varje tur. Om gruvan är djup skulle de ta slut flera gånger per resa. I en gruva, där truckarna går mer eller mindre hela tiden, skulle så frekvent laddning av batterierna slita rejält på dem och leda till att de ofta skulle behöva bytas ut mot helt nya – vilket inte vore hållbart. 

Epirocs Anders Lindkvist, Patrik Westerlund på Boliden och Lars Bergkvist, Epiroc, har höga förhoppningar för projektet.

– Ett batteri i en elbil håller ju hela bilens livslängd. Men i en gruvtruck med dessa extremt tunga och långa körcykler handlar det om så höga effekter att batteriet skulle slitas ut på för kort tid för att vara lönsamt, säger Patrik Westerlund, som jobbar på Bolidens teknikstab och är ledare för projektet. 

LÄS MER: Operatören Pierre kör sin borrigg via BenchREMOTE

Han berättar att när elsystemet som nu ska byggas är i gång kommer hela transportcykeln att kunna köras på el.

– Vi kommer dessutom att kunna ladda batterierna i trucken med ström från kontaktledningen medan den kör uppåt och med regenerering från bromsning nedför, lägger Patrik Westerlund till.  

Har kört eltrolleys tidigare 

Projektet kommer att testas i Bolidens gruva i Kristineberg, för att så småningom – om allt går vägen – implementeras i gruvans satellitfyndighet Rävliden. 

Att det är just Boliden som går i bräschen för testet är ingen slump. 

– Boliden har ju en lång historia kring eltruckar. Vårt första system hade vi redan 1989 i Kankbergsgruvan. Nu senast har vi implementerat ett eltrolley-system för våra stora ovanjordstruckar i Aitik, de som lastar 300 ton. Något som både gått bra och visat sig vara kostnadseffektivt för oss, säger Patrik Westerlund. 

”Vi kommer kunna ladda batterierna i trucken med ström från kontaktledningen medan den kör uppåt och med regenerering från bromsning nedför.”

Stora utmaningar väntar 

Trots att planen för hur systemet ska utformas i stora drag ligger färdig är det fortfarande mycket som är oklart. Till exempel hur allt som behövs för kontakten med elledningarna ska få plats på trucken på ett bra sätt. 

– Vi vill ju göra maskinerna så små och kompakta som möjligt, samtidigt som de måste vara servicevänliga. Så det är en utmaning, säger Anders Lindkvist. 

En annan utmaning är elsäkerheten. Att stoppa in kontaktledningar på över 1 000 volt i gruvorna är inget man gör utan en rigorös säkerhetsplan. 

– Sedan är det klurigt med alla lager av säkerhet som kan sätta stopp för varandra. Vi kommer att hitta alla möjliga och omöjliga fel och problem – men vi kommer att lösa dem. Det vet jag, säger Anders Lindkvist. 

LÄS MER: Historien bakom nya Boomer M20: ”I princip allt är nytt på riggen”

Patrik Westerlund på Boliden känner sig trygg med att lösningen med kontaktledningar i taket ändå är ett välbeprövat sätt att överföra energi till fordon. 

– Man har sedan länge använt tekniken för järnvägar och trådbussar. Det gör att det finns väl utvecklade säkerhetsregler och standarder som vi kan dra lärdom av. Det är ett stort stöd för oss. 

För Epiroc betyder projektet mycket mer än att bara kunna bidra med sin tekniska kompetens. Lars Bergkvist menar att projektet är ett fint exempel på Epirocs goda samarbete med Boliden. 

– Projektet är ett bra exempel på svenskt industrisamarbete, vilket är viktigt. Inte minst nu, när gruvorna blir djupare och därmed mer besvärliga att hantera. Ju bättre vi kan samarbeta, desto snabbare kan vi lösa problemen.  

Bolidens nya eltrolley-system – så här ser projektet ut 

  • Med i projektet är Boliden, Epiroc och ABB. 
  • Eltruckarna som fraktar malmen upp från gruvan ska kunna kopplas upp på kontaktledningar i taket. De ger dem kraft att komma upp utan att behöva använda vare sig diesel eller energi från truckens egna batterier. 
  • Projektet startades sommaren 2021 och förväntas pågå under två år. 
  • Målet är att en 200 meter lång testbana ska byggas i Kristinebergsgruvan. 
  • När lösningen är på plats ska den implementeras i Kristinebergsgruvans satellitfyndighet Rävliden. 

Zinkgruvan Minings stora steg framåt – teleremote via eget nätverk

Bitz Magasin
-
0
Zinkgruvan Minings stora steg framåt – teleremote via eget nätverk

En säkrare och bättre arbetsmiljö och betydligt fler borrtimmar. För Zinkgruvan Mining är fördelarna med att borra via Simba Teleremote många. Nu har de kopplat upp en av sina riggar över ett eget LTE-nätverk.

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Henrik Mill

– Burkland, Nygruvan, Dalby och nu åker vi ner i Cecilia …. 

Mattias Dömstedt rabblar gruvans olika delar medan han vant kör bilen genom de långa tunnlarna. Han är teknisk produktionssamordnare för Zinkgruvan Minings projekt att börja borra via teleremote via ett eget 4G-nätverk och vi är på väg ner till nivån där riggen Epiroc Simba E7 arbetar, 350 meter under jord.

Mattias Dömstedt stannar bilen och vi kliver ut. Längst in i gruvgången borrar Simban för fullt, men i hytten är det tomt. 

– Just nu befinner vi oss i det område som utgör första etappen av projektet. Nätet i etapp två är i princip färdigbyggt och vi har redan kommit i gång med den tredje etappen, säger projektledaren Håkan Mann. 

Han är märkbart entusiastisk. 

– Det har hittills nästan gått för bra för att vara sant! 

Säkert och effektivt

Det var tidigt våren 2021 som Zinkgruvan Mining, tillsammans med sina leverantörer Epiroc och IT- och teleaktören Telia, för första gången kopplade upp sin Simba E7 mot ett 4G LTE-nätverk (Long Term Evolution). Sedan dess har den fjärrstyrda produktionen gått som tåget i de områden där LTE-nätet är driftsatt. Även om borrningen som sker över nätet ännu räknas som ett test och inte mäts mot skarpa mål.

”Det är skönt att enkelt kunna gå och äta, hämta en kaffe eller ta en nypa frisk luft när jag känner för det.”

– Hittills har vi borrat sju pallar via remote. Det går väldigt smidigt, och så fort det är något som inte fungerar kan jag ringa till Epirocs serviceingenjör som varit med från start, säger operatören Jocke Lindblad. 

Han styr riggen från ett tyst kontorsrum ovan jord, invid ett fönster där dagsljus flödar in och med kollegor som då och då sticker in huvudet för att byta några ord. 

– Jag gillar att vara nere i gruvan också, det är en häftig miljö. Men det är ju helt klart säkrare och bättre för kroppen att sitta här. Det är skönt att enkelt kunna gå och äta, hämta en kaffe eller ta en nypa frisk luft när jag känner för det, säger han.

Att operatörerna inte behöver köra ner i gruvan, mer än när något krånglar eller behöver servas, gör att de kan borra i snitt fyra timmar mer per dygn. 

LÄS MER: Olyckor i arbetet – ”Jag var nära att dö den är dagen”

Rent tekniskt är det ingen större skillnad för Jocke att köra riggen från ett kontor. Skärmarna och spakarna ser likadana ut här som i riggen.

– Det enda är att jag inte hör borrningen. Man får ha lite extra koll på mätvärdena på bildskärmen i stället. 

Teleremote över LTE är framtiden 

Att bygga ett eget LTE-nätverk har varit en utmaning. Det är betydligt svårare att få till designen i en gruva än ovan jord. Ändå var valet lätt. 

– Vi tittade på att köra automationen via wifi. Men eftersom vi vill att nätverket ska fungera i minst tio år till – varför inte satsa på det som är framtiden? säger Zinkgruvan Minings gruvchef Craig Griffiths. 

Han är övertygad om att satsningen kommer att leda till att gruvan får en bra position framöver. 

– Det här kommer att ge oss bättre kontroll på vår produktion och minska våra kostnader. Det känns väldigt bra. Men den allra största vinsten handlar om säkerhet, med mindre tid i gruvan för våra medarbetare.

Medan Simban då och då – under Jocke Lindblads övervakning ovan jord – byter position för ett nytt borrhål hinner Mattias Dömstedt och Håkan Mann förklara hur tekniken fungerar, och hur arbetet med att installera den har fortskridit. 

”Den allra största vinsten handlar om säkerhet, med mindre tid i gruvan för våra medarbetare.”

– Cirka 70 remote radio units, alltså sändare och mottagare av radiosignaler i LTE-nätverket, kommer att ha krävts när projektet är slutfört. Det ger uppskattningsvis 7 mils täckning. Därefter kommer LTE-nätverket att byggas ut allteftersom gruvan expanderar. Omkring 1,5 mils täckning av LTE-nätverket är i dag driftsatt, säger Håkan Mann. 

Ingen att fråga

Vid det laget, förhoppningsvis någon gång under 2022, kommer ännu en av företagets Simba-riggar att köras teleremote under förutsättning att det kommer att gå att nyttja RCS4 via LTE. Men redan nu har Mattias Dömstedt, Håkan Mann och kollegorna i projektet kommit en lång väg sedan de allra första testerna, som skulle visa om teleremote över LTE-nätet över huvud taget fungerade. 

Att satsa på ett LTE-nätverk var att satsa på framtiden, menar Zinkgruvans gruvchef Craig Grifftiths.

– Vi var i Epirocs verkstad 800 meter ner i gruvan. Då hade vi en remote-station i rummet bredvid riggen, och så kikade vi ut för att se om det rörde sig på riggen. Och det gjorde det, berättar Mattias Dömstedt. 

Håkan Mann ler stort åt minnet. Det var ett viktigt test. Ett exempel på vad LTE-nätet kan möjliggöra och inspiration till den fortsatta utvecklingen för fler saker som nätet kan användas till.

LÄS MER: Nytt innovationscenter ska göra branschen mer hållbar och produktiv

– Eftersom vi är först med att bygga något sånt här har vi inte haft någon att fråga. Vi har varit tvungna att lösa alla problem själva längs vägen. 

Nyckeln till framgången, fortsätter Håkan Mann, stavas korta beslutsvägar och ett lyhört arbetssätt där alla, inklusive samarbetspartners och leverantörer, tar ansvar och är engagerade hela vägen. 

– Precis så jobbar vi i det här projektet. Alla som är involverade har haft direktkontakt med varandra. Till och med operatörerna har kunnat prata direkt med dem som bygger nätet. 

Inte minst har det nära samarbetet med Epiroc varit helt avgörande för projektet. 

– Vår utveckling har gått hand i hand med Epirocs. De har ju vetat att vi skulle bygga ett LTE-nätverk och då utvecklat sitt teleremotesystem i linje med det. 

Nöjda med resultatet

Trots att Zinkgruvan ännu är långt ifrån i hamn med projektet är både Håkan Mann och Mattias Dömstedt stolta över vad de åstadkommit. Efter 6 500 borrmeter via teleremote kan de konstatera att borrningen är mer effektiv än någonsin, samtidigt som operatörerna är nöjda och glada. 

– Det har varit fantastiskt att jobba med det här. Jag har jobbat med automation på olika sätt i fyra år här i gruvan och att nu ha kommit i gång med borrningen och se utvecklingen av det – det är väldigt kul! Att vi får så bra respons från operatörerna gör det förstås ännu roligare, säger Mattias Dömstedt. 

Fakta Zinkgruvans teleremote-borrning

  •  Företaget har totalt fyra Epiroc Simba-riggar. En av dem är i dagsläget uppkopplad via Simba Teleremote. 
  •  Första testet, att fjärrstyra riggen över LTE-nätverket, gjordes i december 2020, i Epirocs verkstad nere i gruvan. Remote-stationen hade byggts upp i rummet bredvid. 
  • I dag sitter operatören ovan jord och övervakar borrningen. Längre fram kanske operatören får flytta till ett kontor 800 meter ner gruvan, för att ha närmare till riggen.
  • 6 500 borrmeter är nu borrade. Målet är 10 000, därefter ska en ordentlig utvärdering göras.
  • Tack vare teleremote tjänar Zinkgruvan Mining i snitt fyra timmars borrning per dygn. 
  • För att LTE-nätverket ska fungera med Simba Teleremote krävs inga extrema hastigheter – däremot måste nätverket vara stabilt och utan någon fördröjning.

Avsnitt 13: Borrningen som ger en lyckad sprängning

Bitz Magasin
-
0
Avsnitt 13: Borrningen som ger en lyckad sprängning

Hur ska borrhålen se ut för att sprängaren ska vara helt nöjd med ditt arbete? Borrmästarpodden snackar med mästersprängaren Johan Andersson på NCC om vad alla borrare MÅSTE tänka på.

Så ska du borra för att göra sprängarna nöjda

Bitz Magasin
-
0
Så ska du borra för att göra sprängarna nöjda

Raka hål och rader, rent och snyggt på berget. Räcker det för att göra sprängaren som kommer efter dig nöjd? Eller finns det något mer du som borrare kan göra för att bli riktigt poppis bland sprängarkollegorna? 

En bra borrning är grunden för en lyckad sprängning – så långt är de flesta borroperatörer med. Men hur noga är det egentligen, måste lutningen vara på millimetern rätt för att det inte ska gå åt pipsvängen? Och hur mycket hålavvikelse är egentligen okej? 

– Raka rader och perfekt i stuff, då är man riktigt glad förstås. Men sedan handlar det mycket om kommunikation. 

Johan Andersson jobbar som sprängare för NCC. Han har många års erfarenhet av yrket och vet hur viktigt det är att borroperatören kan konsten att kommunicera. 

– Borrarna sitter på kunskap som jag är helt beroende av för att kunna göra mitt jobb. Därför är det extremt viktigt att de berättar hur berget är och hur borrningen gått. Då kan jag anpassa min sprängning efter förutsättningarna, säger Johan Andersson.

”Raka rader och perfekt i stuff, då är man riktigt glad förstås. Men sedan handlar det mycket om kommunikation.”

Undvik hålavvikelser

Oavsett hur bra man är på att kommunicera finns det några grundläggande saker som borrare alltid bör sträva mot. Stefan Löfdahl var under många år borrmästare på Epiroc och har bra koll på vad man som borrare ska sikta mot för att sprängningen ska bli lyckad. Att inte ha några hålavvikelser är ett exempel. 

– Hålavvikelser är aldrig bra för en sprängning, men särskilt inte om det resulterar i att det blev för tunt mellan pallstuffen och hålet som vikit av. Då kan det sprätta sten, det kan bli farligt – inte minst om man inte ens vet åt vilket håll hålet har gått, säger han, men lägger sedan till att det ibland är nästintill omöjligt att undvika hålavvikelser. 

Foto: Privat, Shutterstock

– Som gammal borrmästare vill jag ju gärna tro att man genom att ändra inställningarna kan slippa avvikelserna. Men visst, berg är ju som berg är och jag har stött på borrare som redan i borrplanen lägger upp en strategi för hålavvikelser, för att de vet att hålen alltid drar åt något håll i just det berget, säger han. 

Ett bra sätt att minska risken för hålavvikelser inför en sprängning är att ha ett bra påhugg. 

– Och sitter du i en SmartROC, använd konstantmomentet! Det är en fantastisk funktion, det kommer att hjälpa dig som borrar, säger Stefan Löfdahl. 

LÄS MER: Lyssna på Borrmästarpoddens avsnitt om sprängning!

Håll koll på lutningen

Rätt lutning är också viktigt för sprängningen. Dels för att få loss berget så effektivt som möjligt, men också för att minska risken för att sten ska flyga i väg vid sprängningen. 

– Med en grads fel på lutningen blir det 1,5 centimeter fel per meter. Så är det ett tjugometershål blir det 20 gånger 1,5 centimeter. Det är ju en hel del. Har man dessutom hålavvikelse på det kan det bli dunderfel, säger Stefan Löfdahl. 

”Ser man att hålen inte ligger bra till, då är det läge att släppa gps:en och tänka lite själv.” 

Gå inte slaviskt efter gps:en

Johan Andersson på NCC tycker generellt att borrare gör vad de kan för att sprängarnas jobb ska vara så enkelt som möjligt. Något som han däremot stöter på då och då är att hålen helt och hållet är borrade efter gps:en, trots att några av dem hamnat på tok för nära kanter. 

– Ser man att hålen inte ligger bra till, då är det läge att släppa gps:en och tänka lite själv. Ofta går det att flytta hålet någon halvmeter, och det underlättar mitt jobb väldigt mycket om borrare gjort det. Jag kan reda upp en hel del tokigt, men en riktigt bra borrad salva kan nästan vem som helst spränga. 

LÄS MER: Minska dammet vid borrning – här är tipsen

Kreativitet och engagemang lönar sig

En riktigt duktig sprängare, säger Johan Andersson, är kreativ och bra på att hitta lösningar på kniviga situationer. Samma sak gäller för en borrare, säger han. 

– Vi har mycket utmaningar med vibrationer på NCC där det inte funkar att borra och spränga på traditionellt sätt. Då måste man tänka om, hitta lösningar tillsammans med borrarna. Så en bra borrare tycker jag är just villig att prova saker som kanske inte är självklara. Men jag tycker generellt att de flesta i den här branschen är jäkligt engagerade, jag tror man måste vara det för att göra ett bra jobb!

Avsnitt 12: 10 skäl till att bli borroperatör

Bitz Magasin
-
0
Avsnitt 12: 10 skäl till att bli borroperatör

Branschen skriker efter fler operatörer och situationen blir värre för varje år som går. Stefan och Johanna reder ut vad bristen beror på och listar varför fler borde bli borrare.

Avsnitt 11: Uppa ditt underhåll!

Bitz Magasin
-
0
Avsnitt 11: Uppa ditt underhåll!

På bara några extra minuter i veckan kan du uppa ditt underhåll av borriggen – och få en maskin som presterar på topp år efter år. Den levande Epiroc-legenden Patrik Goliats berättar hur.

1...456...13Sida 5 av 13