Test: Hur bra koll har du på borrlingot?

0

Varje yrkeskategori har sina ord som bara de som är insatta förstår. Det gäller så klart även borrbranschen. Med alla sina förkortningar kan det vara en riktigt språkutmaning för den som är grön på berget. Hur bra borr pratar du egentligen? Testa dig själv, och utmana kollegorna!

Test: Hur bra koll har du på borrlingot?

1 / 10

Vad står DPCI för?

2 / 10

Hur används ett brythjul?

3 / 10

Vad är gabbro?

4 / 10

Vilken del avser den som pratar om borrmaskinen nacke?

5 / 10

Vad är ett så kallat klenhål?

6 / 10

Vad är en kaxpropp?

7 / 10

Var sitter ”stickan” någonstans på en borrigg?

8 / 10

Vad menar man när man pratar om bäring?

9 / 10

Vad är ”ECL” i borrsammang?

10 / 10

Vad är en ECG?

Your score is

The average score is 72%

0%

Mätteknikerns bästa tips till bättre borrning:

Så undviker du hålavvikelser

Att hålet inte går exakt åt det håll du hade planerat är något alla borrare varit med om. Vissa berg är lättare än andra att borra i – men oavsett kvaliteten på berget finns det knep att ta till för att göra hålen så raka som det bara går. 

Text: Johanna Paues Darlington

– Det är stuffen som är viktigast. Det får inte bli för stort avstånd mot stuffen, då kan det bli skut och elände. Och med för litet avstånd kan det bli farligt med stenkast.

Det får inte bli för stort avstånd mot stuffen, då kan det bli skut och elände. Och med för litet avstånd kan det bli farligt med stenkast.

Robert Sjöström jobbar som mättekniker på NCC. Det innebär att han till vardags gör borrplaner utifrån 3D-modeller av terrängen, mäter hur hålen blev efter borrning och skriver rapporter till sprängaren utifrån resultatet. 
– Jag mäter genom en sond som jag skickar ner i hålet. Den data som sonden ger mig berättar hur stort avståndet till stuffen är, berättar han.

Märks inte alltid

Ofta märker du om ett hål avviker, men inte alltid. Robert Sjöström har själv under många år har suttit i en borrigg innan han gick över till att bli mättekniker. Han berättar att han ofta träffat borrare som tycker att borrningen gått hur bra som helst . Trots det har det senare visat sig att hålen ändå blivit rejält sneda.

Foto: Epiroc

– Det är svårare än folk tror att känna, om det inte är toksnett förstås. Men tecken på att det är snett är att rotationstrycket går upp, att man tappar borrsjunk och att stålen är svåra att få loss. Det gäller att hålla koll på inställningarna hela tiden, se att allt stämmer. I och med att jag borrat så länge själv kan jag ge tips till borraren när det blivit snett, säger han. 

tecken på att det är snett är att rotationstrycket går upp, att man tappar borrsjunk och att stålen är svåra att få loss.

Att avvikelsen blivit så stor att Robert Sjöström bedömer att det helt enkelt inte går att spränga hålen händer, men inte ofta.
– Om borraren är kvar på plats går det ju att borra om eller rädda det på något sätt, men för det mesta har hen redan stuckit iväg till nästa jobb. Då får jag skicka en hålavvikelserapport till sprängaren som i sin tur gör en bedömning hur han ska ladda hålet för att det ska bli en så bra sprängning som möjligt trots avvikelsen, säger han.

Så grovt som möjligt

För att undvika hålavvikelser gäller det först och främst, enligt Robert Sjöström, att köra med så grova stål som möjligt, och ett styrrör. 
– Då blir det styvt och bra. Gå inte klenare än du måste, säger han. 

Foto: Epiroc

Något som också är viktigt är att köra med rätt typ av kronor, och att de har ett droppcenter, det vill säga en liten knöl på kronan som hjälper den att styra. 

– Här gäller det förstås att veta vilken typ av krona som passar bäst för det berg man ska borra i. Ska det vara en ballistisk, skärkronor eller sfäriska? Och vilken storlek blir bäst? Men det har ju med vibrationer och sådant att göra också. Måste du hålla nere vibrationerna så mycket som möjligt kanske du får köra 76-kronor, sätta hålen tätt och dessutom däckladda. Alltså att du kör två laddningar i ett hål med proppgrus emellan, och att de inte smäller av samtidigt, säger Robert Sjöström. 

Har du en avvikelse från start går det inte att korrigera upp, så enkelt är det.

Sist, men absolut inte minst, gäller det förstås att påhugget är bra. 
– Har du en avvikelse från start går det inte att korrigera upp, så enkelt är det. Gör du ett dåligt påhugg är det bara att lyfta på borren och börja om, säger Robert Sjöström. 

Foto: Epiroc

Robert Sjöströms 5 viktigaste punkter för att borra raka hål 

  1. Läs av berget innan du börjar! är det mycket sprickor? Hur känns kvaliteten på det?
  2. Se till att du har rätt stål – ju grövre desto bättre – och kronor, och att de kronor du använder har ett droppcenter. 
  3. Håll koll på riggens inställningar. Fel inställningen kommer med stor sannolikhet att ge hålavvikelser. Slag, rotation och matning – allt det måste stämma. Och använd konstantmomentet! 
  4. Riggen måste vara linjerad och uppstyrd. Har du ett glapp någonstans kan du, trots att mataren står precis där du vill ha den, ändå få en rejäl hålavvikelse. 
  5. Logga borrningen – ibland går det nästan inte att undvika hålavvikelser på grund av berget. Då kan det vara bra att kunna visa för beställaren hur svårborrat det var.

Lyssna på poddavsnittet:

Avsnitt 29: 5 måsten för att minimera hålavvikelser

Att undvika hålavvikelser är a och o för alla borrare, men det är ofta lättare sagt än gjort. Vi går igenom hur du ska tänka för att slippa borra snett trots svåra förutsättningar – och hur man kan rädda jobbet även när det gått riktigt dåligt. Gäst I studion är mätteknikern Robert Sjöström.

5 punkter där SmartROC T40 har förbättrats rejält

0

Att riggarna ständigt utvecklas och uppdateras är inget nytt, men vad har egentligen hänt under de senaste tio åren? Epirocs borrmästare Stefan Löfdahl listar sina favoritförbättringar på SmartROC T40. 

Text: Johanna Paues Darlington 

SmartROC T40. Foto: Epiroc

1. Hålnavigering

Även om hålnavigering som system fanns för tio år sedan – gruvnäringen var snabb på att börja att använda det – så var systemet i sin linda på den tiden. Sedan dess har användningen av hålnavigeringssystem fullkomligt exploderat ovanjord. 

– Hålnavigeringen har verkligen revolutionerat hela branschen, idag säljer vi inte en enda maskin utan det, säger Stefan Löfdahl. 

Tack vare systemet blir nu borrmönstren helt perfekta.

Hålnavigeringen har revolutionerat hela branschen, idag säljer vi inte en enda maskin utan det.

– Med all respekt för alla borrare som är duktiga på att märka upp berget, men så exakt som det blir med ett hålnavigeringssystem kan ingen människa få till det. Dessutom sparar operatörerna mycket tid och energi nu eftersom de inte längre behöver tänka ut och räkna på var hålen ska vara, vilket ger en effektivare borrning. Lägg till att slutresultatet också blir ett jämnare sönderfall av produkten. 

Ytterligare en fördel är att säkerheten förbättrats tack vare hålnavigeringssystemet. 

– Operatörerna behöver inte längre springa omkring på berget, riskera att snubbla och halka, säger Stefan Löfdahl. 

2. PoMP-buren

PoMP står Protection of Moving Parts och är det galler som sitter monterat på masten och skyddar operatören från att komma åt rörliga delar.

– Det kom för ungefär tio år sedan, i samband med att en ny standard infördes. Det var alltså något vi var tvungna att sätta dit. Till en början tyckte många att det var svårt och rätt jobbigt att behöva titta in genom ett galler och att buren var i vägen, men det gav sig, berättar Stefan Löfdahl .

Den har med all säkerhet skyddad många operatörer från allvarliga skador.

I dag känns buren självklar, och har helt klart medfört en stor förbättring för operatörerna. 

– Den har med all säkerhet skyddad många operatörer från allvarliga skador. Det är lätt hänt att man går runt riggen, halkar och får tag i en del som roterar, säger han.

Noise Reduction Kit – här monterat på en SmartROC T35. Foto: Epiroc

3. Ljuddämparkitet

– Ytterligare en förbättring som faktiskt revolutionerat branschen, säger Stefan Löfdahl. 

Även om inte alla som köper en ny rigg idag köper med ett så kallat Noise Reduction Kit, så är det många. Och det blir bara fler, enligt Stefan Löfdahl. 

– Det har ju gjort en enorm skillnad i hur mycket oväsen en rigg för. O man i början köpte kitet för att inte tredje part skulle störas av borrningen, så är det idag framför allt för operatörens skull, säger han. 

Visst är det lite bökigt med kitet, det upplevs ofta vara i vägen. Men fördelarna överväger ändå nackdelarna, med råge. 

– Jag hör fler och fler som säger att de ändå hellre kör en ljuddämpad rigg för att de mår så mycket bättre när de kommer hem på kvällen då. Det har absolut inneburit en hälsoförbättring bland väldigt många operatörer därute, säger Stefan Löfdahl. 

LÄS MER: Samla borrdata

Med automatiserad borrning och upplockning skapas en mer pålitligt och repetitiv process, helt enkelt. 

– Då spelar det ingen roll om det kommer in en geting eller fluga i hytten som stör. Maskinen borrar på av sig själv ändå. Vilket i sin tur leder till en mer effektiv borrning, där färre misstag sker. 

SmartROC T40. Foto: Epiroc

4. Reducerad bränsleförbrukning

– Här snackar vi tekniksprång, säger Stefan Löfdahl. 

Eftersom motorn i en SmartROC T40 numera bara används när den behövs och motorvarvtalet regleras på ett betydligt smartare sätt idag än för tio år sedan kräver maskinen inte lika mycket bränsle längre. Något som rimmar väl med både ökade krav på lägre utsläpp och skenande dieselpriser. 

– Jag skulle tippa på att vi förbrukar runt 30 procent mindre bränsle idag. Det är ett stort steg framåt, säger Stefan Löfdahl. 

5. Touchskärm i hytten

I och med den senaste uppdateringen av SmartROC T40 har operatörerna numera inte bara en touchskärm med betydligt bättre gränssnitt än tidigare i hytten, de kan också se hur borrmaskinen går i realtid. 

– Det kan kommer en sträcka som är lite mjukare eller hårdare helt plötsligt, säger Stefan Löfdahl. 

LÄS MER: Köpa borrvagn – hur går det till egentligen?

Med hjälp av MwD-loggningen, Measure While Drilling, har borraren alltså lite bättre koll på hur borrningen går och kan anpassa därefter. 

– Dessutom är backkamerorna integrerade i skärmen nu, vilket är toppen. Förut hade operatören en extra display för dem, säger Stefan Löfdahl. 

Avsnitt 28: Köpa ny borrvagn – viktiga tips att tänka på

Att köpa en borrvagn är en stor affär, kanske en av livet största för en liten entreprenör. Vad behöver man veta innan man ens börjar tänka på att starta eget, hur går processen att köpa en ny borrvagn till och hur mycket pengar handlar det om, egentligen? Det här, och mycket mer, får du svar på i Borrmästarpodden!

Köpa borrvagn – hur går det till egentligen? 

Du har bestämt dig för att slå till på en ny borrigg – härligt! Men vad behöver du veta innan du skriver under köpeavtalet, vilka tillval är vettiga för just dig och vad kräver banken för att du ska få lån? Borrmästare Stefan Löfdahl reder ut. 

Av Johanna Paues

– Det första du ska fundera på är förstås vad maskinen ska användas till. Vilka typer av jobb är det som väntar? Ska du borra stora hål eller små? Ska du vara i tunnlar, eller på en bergtäkt? 

Stefan Löfdahl har under många år jobbat som Epirocs borrmästare, med uppdraget att att ge råd till borrare med Epiroc-maskiner om hur de ska borra så optimalt som möjligt. Men han är också en erfaren säljare av borriggar, och har bra koll på hur processen att köpa en ny borrvagn går till. 

– Det är ju ingen liten procedur, utan en stor affär där du som entreprenör behöver ha mycket klart för dig innan du slår till. Dessutom är det ofta är mycket känslor och nerver med i processen också, säger han. 

Tydlig affärsplan viktigt

När du har klart för dig vilken typ av borrvagn du behöver är det dags att skriva en affärsplan. Detta för att banken ska få en tydlig bild av hur din verksamhet kommer att fungera och se ut.

”Det är ju ingen liten procedur. Att köpa en ny rigg är en stor affär där du som entreprenör behöver ha mycket klart för dig innan du slår till.”

– Din idé med ditt företag, helt enkelt. Och här är det ju viktigt att vara så tydlig som möjligt så att det ska bli enklare för handläggaren att få överblick över verksamhetens ekonomi och vad du har för planer framåt, säger Stefan Löfdahl. 

Stefan Löfdahl. Foto: Disa Hein

Kort sagt gäller det att få banken att förstå vad du håller på med. 

– Kan du hitta referenspersoner som kan gå i god för dig är ju det toppen, fortsätter han. 

Att få lån är nämligen inte så enkelt alla gånger. Många banker har dålig koll på branschen och tycker att det känns osäkert att låna ut så mycket pengar som en borrigg ändå kostar. 

”Ju tydligare och mer detaljerad du kan vara i din affärsplan, desto bättre.”

– Ju tydligare och ju mer detaljerad du kan vara i din affärsplan, desto bättre. Kanske kan du till och med få ett papper från en presumtiv kund där hen intygar att hen gärna skulle anlita dig om det fanns möjlighet, säger Stefan Löfdahl. 

Dags att välja tillval

Många som ligger i startgroparna i sitt entreprenörskap väljer att köpa en begagnad maskin till att börja med, men väljer du en helt ny handlar det om en investering på minst två miljoner, beroende på vilken maskin du ska köpa och vilka tillval du vill ha. Ju större och ju mer avancerad maskin och ju fler tillval, desto mer pengar handlar det om. 

Läs mer: Entreprenören tipsar – så lyckas du med ditt bergföretag

– Även om det är ett tillval, så skulle jag säga att ett hålvnavigeringssystem är standard idag. Även  ett ljuddämpningskit är vanligt att vilja ha, och ett hepa-filter så att det blir ett övertryck i hytten och det inte kommer in så mycket damm. Även extrabelysning är bra att välja till här uppe i Norden, det blir mörkt tidigt om dagarna här på vintern, säger Stefan Löfdahl. 

Extrabelysning kan vara ett smart tillval.

Många av tillvalen går att lägga till i efterhand, men för att man säkert ska veta att man har täckning för kostnaderna är det bra att ha tänkt efter före.

”Alla tillval du gör ska generera mer pengar.”

– På det stora hela ska alla tillval du gör generera mer pengar för dig. Då är de vettiga, resonerar Stefan Löfdahl. 

Undantagen, fortsätter han, skulle kunna vara de tillval som mer är till för borrarens komfort, även om de kan vara nog så viktiga. 

– Som matlådevärmaren! Den är bra, säger han. 

Riggen byggs ihop

När maskinen är beställd byggs den ihop på fabriken i Örebro. Station för station sätts de olika delarna på plats. Allt som allt tar det inte längre tid än ett par veckor innan riggen är färdig, från det första skruvdraget till att den är helt redo för borrning. 

– Men eftersom det tar tid att få in alla delar och vi dessutom har en backlog på tidigare maskiner som beställts så måste våra kunder tyvärr vänta i några månader, säger Stefan Löfdahl. 

Läs mer: De smarta funktionerna många missar

När riggen väl är levererad och i gång finns alltid Epirocs kontakter till hands om något skulle vara knepigt, eller om någon del av riggen inte håller måttet. 

– Man har alltid en garanti som gäller ett år, eller för de första 2000 motortimmarna. Men då måste det förstås vara något som är fel på riggen. Det får inte handla om vanliga slitskador eller något annat som orsakats av borraren. Men på det stora hela finns vi ju där som partner även efter att riggen levererats, säger Stefan Löfdahl.

5 steg till ny borrigg 

  1. Fundera över vad du ska ha riggen till, vilka typer av uppdrag handlar det om? 
  2. Gör en affärsplan. Ju tydligare, desto bättre, så att du hjälper banken att känna sig trygg med att våga låna ut till dig. 
  3. Tänk igenom vilka tillval du behöver. Det här gör du tillsammans med en säljare från Epiroc och tumregeln är att tillvalen ska löna sig för dig. 
  4. En säljare från Epiroc lägger en order – nu börjar din rigg att byggas på fabriken i Örebro. 
  5. Efter att riggen har testats grundligt är det dags för leverans! Tillsammans med servicetekniker gör du som borrare en uppstart av riggen, där den ställs in för att passa din borrning så bra som möjligt. 

Cementbrist i Sverige – så nära krisen var vi 

0

Tiotusentals arbetslösa och flera år försenade infrastrukturprojekt. Två år har gått sedan Heidelberg Materials Cement Sverige, dåvarande Cementa, tillfälligt fick stänga ner sin produktion och debatten rasade om huruvida de skulle få starta upp igen eller ej. Hur nära en cementkris var vi, och är krisen avvärjd nu? 

Text: Johanna Paues Darlington

Klockan elva på kvällen den 1 november 2021 satte sig Cementas gruvchef i sin bil för att genom mörkret köra till täkten i Slite. Under sommaren hade det blivit klart att Cementas ansökan om nytt bryttillstånd för de närmaste 20 åren blivit avvisad i Mark- och miljööverdomstolen, och nu var tiden ute. Innan klockan slog midnatt skulle pumparna som pumpar ut vatten ur täkten sluta arbeta, så att vattnet sakta skulle börja sippra in och fylla den. 

– Det var ganska dramatiskt. Eftersom det var helg och det bara var pumparna som gick, blev det väldigt symboliskt allihop, berättar Matilda Hoffstedt, fabrikschef på Heidelberg Materials, tidigare Cementa, i Slite på Gotland. 

Matilda-Hoffstedt, fabrikschef på Heidelberg Materials. Foto: Karl-Melander

Under sjutton dagar efter att pumparna stängts av stod produktionen helt still. Ingen visste vad som skulle hända imorgon, i nästa vecka. Vad som skulle hända om Cementas kunder inte längre skulle ha tillgång till det cementfabriken producerade. 

Det var ganska dramatiskt. Eftersom det var helg och det bara var pumparna som gick, så blev det väldigt symboliskt allihop.

– Vi visste att vi kunde leverera våra produkter fram till december 2021, men sedan hade de tagit slut. Jag tror att många av våra medarbetare under de här veckorna förstod vilket viktigt jobb de har när det stod klart att flera hundra tusen människor skulle drabbas om vår produktion inte kom igång igen. Och som det så ofta blir när det är kris skapades det ett slags kitt mellan oss som jobbar här. Det blev en stämning av att ”nu löser vi det här tillsammans”, säger Matilda Hoffstedt. 

Total omställning i hela samhället

Heidelberg Materials Cement Sveriges fabrik i Slite är Sveriges största tillverkningsenhet för byggmaterial och står för omkring tre fjärdedelar av all cement som används i landet. Anledningen till att deras ansökan om ett tjugoårigt tillstånd för att få fortsätta bryta kalk i Slite inte godkändes var, enligt Mark- och miljööverdomstolen, brister i deras miljökonsekvensbeskrivning. Särskilt när det handlade om hur deras brytning påverkar grundvattnet på Gotland. Under de dramatiska veckorna när Cementas produktion låg nere, och även inför beslutet om det fyraåriga bryggtillståndet, pågick en intensiv debatt i medierna om huruvida Cementa borde få förlängt tillstånd eller ej. Förutom påverkan på sin omgivning är fabriken en stor utsläppare av koldioxid och många inom naturrörelsen hade helst sett att produktionen hade avslutats helt. 

Vi visste att vi kunde leverera våra produkter fram till december 2021, men sedan hade de tagit slut.

– Jag tror inte att allmänheten generellt förstod vilken total omställning av hela Sverige som samhälle ett stopp hade inneburit, säger Jan Johansson, ordförande för BEF, Bergsprängningsentreprenörernas förening. 

– Hade det blivit stopp hade de flesta infrastrukturprojekt som pågår stannat av helt och hållet. Fabriker, byggen av broar, sjukhus, allt hade blivit lamslaget. Och eftersom de allra flesta byggen innehåller någon form av bergarbete hade vår bransch förstås blivit väldigt påverkad, säger han. 

Jan Johansson, ordförande för BEF. Foto: Shutterstock, Privat

Enligt en konsekvensanalys av Byggföretagen riskerade 160 000 arbetstillfällen att försvinna under 2023 om produktionen inte fått fortsätta. 

– Flera andra stora utredningar, bland annat av SGU, Sverige geologiska undersökning, visade att det skulle vara direkt samhällsfarligt att stoppa produktionen. Även gruvindustrin skulle ha påverkats med tanke på hur sammanflätad deras produktion är med det övriga samhället. LKAB hade inte kunnat fortsätta sin flyttning av Kiruna, till exempel, fortsätter Jan Johansson och säger i samma veva att även om det fanns en oro i branschen innan Cementa fick till nya tillstånd tror han att de flesta räknade med att det skulle lösa sig. 

– Bara politikerna kom till insikt. Det skulle inte vara hållbart att lägga ner, konsekvenserna för Sverige skulle bli för stora, säger han. 

Måste värderas utifrån samhällsnytta

För att undvika en akut kris gav regeringen Cementa ett tillfälligt tillstånd på ett år att bryta den tillståndsgivna kalksten som fanns kvar i det tidigare tillståndet. 

Jag tror inte att allmänheten generellt förstod vilken totalt omställning av hela Sverige som samhälle ett stopp hade inneburit.

– Det gav oss ett andrum så att vi kunde göra en ny ansökan, ett ”bryggtillstånd” på fyra år som i sin tur skulle ge oss tid att förbereda en ny ansökan för ett långsiktigt tillstånd, säger Matilda Hoffstedt. 

Att det är ett enormt problem att cementproduktion släpper ut så stora mängder koldioxid, och att gruvindustrin i stort påverkar närliggande naturmiljöer, är hon den första att hålla med om. 

– Vårt sätt att leva har ett pris. Är det värt det? Det är en fråga vi alla måste ställa oss. Det ingrepp vi gör på naturen måste värderas utifrån vad vi får för samhällsnytta av det vi gör. Med tanke på att vi bygger hela Sverige utifrån våra täkter här i Slite fyller vår produktion ett mycket viktigt syfte. Hon fortsätter: 

– Det finns också aspekter kring beredskap och att Sverige är nära självförsörjande vad gäller ett av våra viktigaste byggmaterial. Verksamheten i Slite är numera en del av totalförsvarets civila del. Men produktionen måste självklart ske så hållbart och med så begränsad påverkan som möjligt. 

Ny ansökan på gång

Två år har gått sedan totalstoppet, ett år sedan de fick sitt bryggtillstånd. Under hösten kommer Matilda Hoffstedt och hennes kollegor i Slite att lämna in en ny ansökan om tillstånd, om ett längre bryttillstånd.

– Det har tagit tid att färdigställa ansökan eftersom vi behövt vänta in sommaren för att kunna göra fler undersökningar och tester. Vi har gjort injekteringar i berggrunden och ytterligare kunnat styrka att de metoder vi använder fungerar och är hållbara. Vi har lyssnat på våra myndigheter, analyserat varje inspel och bemött det, värderat och försökt besvara alla frågor som kan tänkas uppkomma, säger hon. 

Hon är optimistisk, men inser samtidigt att det kommer att krävas hårt arbete och fokus för att de ska få de tillstånd som behövs och för att Heidelberg Materials ska nå sitt mål: Att fabriken i Slite blir en av världens första cementfabriker som producerar cement med nettonoll koldioxidutsläpp redan år 2030. Med hjälp av koldioxidinfångning, så kallad CCS, dimensioneras nu den nya fabriken för att fånga in upp emot 1,8 miljoner ton fossil och biogen koldioxid årligen. Det motsvarar idag 4 procent av Sveriges utsläpp. Att CCS-anläggningen kommer på plats är därför, enligt Heidelberg Materials, en viktig pusselbit för att Sverige ska nå sina klimatmål. 

LÄS MER: Så ska Epiroc nå klimatmålen

– Att vi får ett långsiktigt bryttillstånd av kalkstenen, som är råvaran i vår produktion, är en förutsättning för att vi ska kunna göra klimatomställningen. Vårt mål är att fabriken ska bli en kolsänka i framtiden. Det i sin tur är en förutsättning för att svensk bygg- och anläggningssektor ska kunna bygga med cement och betong utan klimatavtryck i framtiden.

Heidelberg Materials anläggning i Skövde. Foto: Maria Karlsson

Fakta Heidelberg Materials Cement Sverige

 – Heidelberg Materials producerar cement i två fabriker, Slitefabriken på Gotland och Skövdefabriken. Slitefabriken tillverkar omkring tre fjärdedelar och Skövdefabriken tillverkar omkring en fjärdedel av den cement som används i Sverige.

– Verksamheten i Slite har idag tillstånd att bryta kalksten fram till 2026, efter det behövs ett nytt tillstånd. 

– Heidelberg Materials förbereder nu för att skicka in en ansökan i höst om ett längre bryttillstånd i Slite.

– De förbereder parallellt en ansökan om ett nytt fabrikstillstånd för att kunna ställa om Slitefabriken. Ansökan omfattar om- och tillbyggnad av den befintliga fabriken och hamnen, med en anläggning för avskiljning av koldioxid. Denna ska sedan transporteras bort och permanent lagras i berggrunden, där den så småningom återgår till att var bunden i berg igen (CCS – Carbon Capture and Storage). Ansökan om ett nytt fabriks- och anläggningstillstånd kommer lämnas in under våren 2024.

Avsnitt 27: Jobba borta – raka vägen till skilsmässa?

0

Väldigt många borrare jobbar borta från familjen under veckorna. Vad innebär det egentligen för privatlivet, hur påverkar det barnen och relationen till partnern? Vi pratar med borraren Robson som legat borta I veckorna under stora delar av sitt yrkesliv – vilka tips har han att ge till unga i branschen som funderar över hur det ska gå med familjelivet? Är jobbet verkligen värt de uppoffringar som det faktiskt innebär?  

Familj + livet på berget = sant?

0

Om det finns något som många i bergbranschen har gemensamt, så är det att man ligger borta under veckorna. Har man familj, går det naturligtvis ut över relationen. Men, det behöver inte vara negativt. 

Av Anna-Maria Stawreberg

För många i bergbranschen börjar arbetsveckan redan på söndagskvällen, eller möjligtvis i ottan på måndagen, med att man säger hej då till familjen och drar i väg på jobb på annan ort. 

Väl framme vid täkten eller gruvan väntar långa arbetsdagar, med tidiga morgnar och sena kvällar i husvagnen eller på hotellet innan det är dags att åka hem till familjen på torsdagskvällen. 

För många blir det en livsstil, och något som man lär sig leva med. Något naturligt som man kanske inte ens reflekterar över i förlängningen. Och för vissa kan det kanske till och med vara skönt att ligga borta, och en guldkant att komma hem till familjen lagom till helgen. 

Vanligt med slitningar

Det innebär naturligtvis också att man lägger över ett stort ansvar på partnern, som förväntas sköta både hem och barn, om det finns såna med i bilden. 

Foto: Shutterstock

För många kan det innebära slitningar i förhållandet, eftersom man inte delar vardagen tillsammans, och kanske blir det till och med som att man lever två parallella liv. 

För många blir det en livsstil, och något som man lär sig leva med.

Just de här slitningarna var något som vi lade märke till när vi ringde runt för att göra researchen till den här artikeln. Det visade sig nämligen att väldigt många av dem vi talade med separerat från sina partners. Orsaken? Att det i längden kan vara svårt att leva i ett förhållande när den ena ligger borta under veckorna. 

En av dem som levt det här livet, är 64-åriga Robert Nilsson, eller Robson som han kallas. Han har varit i branschen i 48 år och legat borta närmare 30 år. Idag är barnen vuxna, men han minns ändå hur det var. 

Robert ”Robson” Nilsson. Foto: Disa Hein

Exakt hur Robsons schema varit upplagt under småbarnsåren varierade. Vissa perioder var han borta sju dagar och hemma sju dagar. Andra perioder jobbade han borta måndag till torsdag och var hemma över helgen. Oavsett vilket var det frun som fick ta det huvudsakliga ansvaret för de fyra barnen. 

– Kanske finns det en uppfattning om att det är den som jobbar borta som får dra det tyngsta lasset. I själva verket så är det ju så att det är den som sköter skutan på hemmaplan som jobbar hårdast, säger Robson.

Även Robson har noterat att många i bergsbranschen separerar, något som han tror kan bero på just detta. 

Kommer med paketet

Jobbet går kanske inte att göra något åt. Jobbar man som borrare eller sprängare kommer det liksom med paketet att man tillbringar långa perioder hemifrån. Men bara det faktum att man då och då påminner sig själv om vilket hjältedåd partnern på hemmaplan utför genom att hålla ställningarna, kan faktiskt hjälpa. 

Och om man också visar sin partner att man är medveten om vilket hästjobb han eller hon utför, har man gjort ännu mer för att ta hand om förhållandet. 

Det finns en uppfattning om att det är den som jobbar borta som får dra det tyngsta lasset. I själva verket så är det ju så att det är den som sköter skutan på hemmaplan som jobbar hårdast.

Men det finns mer saker att göra. Relationsforskaren John Gottman har under ett stort antal år forskat på vad det är som gör att vissa förhållanden håller, och andra inte. Hans slutsatser publicerade han i bästsäljaren, 7 gyllene regler för en kärleksrelation, en bok som översatts till en rad olika språk. 

Den dåliga nyheten för alla i bergbranschen är att John Gottman menar att det är i vardagen som magin inträffar. Det blir ju kruxigt, om man alltså inte har en vardag ihop. 

Foto: Shutterstock

Den goda nyheten är att det finns faktorer som är ännu viktigare än att tillbringa vardagen ihop. Nämligen att kompromissa, visa varandra omtanke och vara nyfiken på varandras vardag. 

Och tack vare den teknik som finns idag går det faktiskt ganska lätt att hålla sig uppdaterade kring varandras vardag, även om den inte tillbringas tillsammans, IRL. 

Fakta: John Gottmans 7 gyllene regler

Första regeln: Lär känna varandra igen – och igen

Om du vet vad din partner tycker om saker och ting innerst inne, så kan du jobba på förhållandet, genom små saker här och där. 
Gör: Visa att ni är intresserade av varandra. Ställ frågor, var nyfiken. Visa att ni är nyfikna på varandras känslor och tillvaro. 

Andra regeln: Visa ömhet och respekt

Att gräla ofta behöver inte vara negativt för ett förhållande. Inte så länge man också visar ömhet och att man respekterar varandra. 
Gör: Visa att ni är stolta över varandra. Gläds åt din partners framgång. Prata om härliga gemensamma minnen. 

Tredje regeln: Bjud in varandra och sök bekräftelse

Det är i vardagen det händer. Även om ni inte tillbringar vardagen ihop, försök prata i telefon, chatta eller träffas via Facetime en stund varje dag.  Att prata om småsaker med varandra stärker nämligen förhållandets grunder.
Gör: Koppla upp er till Zoom, Teams eller Whatsapp och prata om dagen som gått. Skvallra sedan om grannarna och ni är hemma. 

Fjärde regeln: Fatta beslut ihop

Att leva tillsammans innebär att ni är ett team. Och som team fattar man viktiga beslut tillsammans. 
Gör: Stäm av med din partner innan du fattar nästa viktiga beslut. Lyssna på hans eller hennes åsikter, och välj sedan om du vill ta till dig dem eller inte. Kanske går det att kompromissa?

Femte regeln: Lös de problem som går att lösa

Ni är två individer med två viljor och olika erfarenheter i bagaget. Fokusera på det som går att lösa iställetoch försök kompromissa om det som inte går att lösa. 
Gör: Öva på att lyssna intresserat på varandra, utan att avbryta. Fundera på om det ligger något i vad den andra säger?

Sjätte regeln: Lär er acceptans

Att acceptera dödlägen när de inträffar är svårt. Men vissa saker går inte att ändra på. Det är bara att slösa på energi i onödan. 
Gör: Sträva efter att förstå varför din partner reagerar som han eller hon gör. Kan ni tillsammans hitta ett sätt att förhålla er till dödläget genom att kompromissa?

Sjunde regeln: Hitta vi-känslan

Genom att försöka hitta en gemensam familje- eller parkultur där ni tillsammans hittat några kärnvärden blir ert förhållande stabilare. 
Gör: Lista vad som är viktigt för er som familj och som par och vad som krävs för att öka känslan av samhörighet. 

Ny satsning för att hitta servicetekniker

0

Ett års betald utbildning och därefter en framtid inom ett minst sagt varierande yrke. 

Det erbjuder Epiroc i jakten på nya, hungriga servicetekniker. 

Av Anna-Maria Stawreberg

Att det behövs fler servicetekniker är ett faktum. Och istället för att sitta och vänta på att de ska dyka upp, har nu Epiroc tagit saken i egna händer. Satsningen är Epirocs initiativ och för att rekrytera rätt kandidater till programmet har man tagit Manpower till hjälp.  Epiroc Academy är ett traineeprogram som riktar sig till teknikintresserade över hela Sverige. 

– Den som söker behöver inte ha några förkunskaper. Det räcker att han eller hon är intresserad av teknik och maskiner, säger Elin Rydberg, academy leader på Epiroc. 

Under den ettåriga utbildningen varvas teori och praktik. Teorin genomförs under totalt 15 veckor utslaget på ett år i Örebro. Den 29 veckor långa praktikperioden utförs på Epirocs servicecenter eller servicelokaler ute hos kunderna i Gällivare, Landvetter, Kiruna, Skellefteå, Stockholm eller Zinkgruvan. 

Praktiska inslag

Utbildningen inleds med en teoriomgång i Örebro för att traineen ska få de grundläggande kunskaperna som krävs för att kunna ta del av praktiken. 

Varje trainee tilldelas en mentor. Mentorn spelar en viktig roll i traineens utveckling och genom att guida traineerna genom arbetsprocesser och ge tydliga instruktioner skapas en smidig övergång till arbetsplatsen.

– Därefter varvas teori- och praktikperioderna, men också under teoriperioderna kommer vi att ha många praktiska inslag, säger Elin Rydberg. 

Exempel på de teoretiska inslagen är verktyg och dragmoment, hydraulik, elsäkerhet, kommunikation, administration och rapportering kopplat till servicearbete och analytisk felsökning. Under teorin får deltagarna också köra i simulator och ta del av Epiroc-specifik kunskap. 

– Varje trainee tilldelas en mentor. Mentorn spelar en viktig roll i traineens utveckling och genom att guida traineerna genom arbetsprocesser och ge tydliga instruktioner skapas en smidig övergång till arbetsplatsen, förklarar Elin Rydberg. 

Varje trainee kommer att tilldelas en primär arbetsplats på orterna ovan, men traineen kommer även att resa till andra arbetsplatser enligt ett individuellt schema.

Viktigt med nyfikenhet och motivation

– Vi har sju platser och ansökningsperioden varar den 4 september – 15 oktober. Det vi tittar mest på är nyfikenhet och motivation, och betygen är alltså inte det som väger tyngst, säger Elin Rydberg. 

De enda kraven är att den som söker har körkort, och alltså är över 18 år. I övrigt är det fritt fram att ansöka. 

Det vi tittar mest på är nyfikenhet och motivation, och betygen är alltså inte det som väger tyngst.

– Men vi ser gärna att den som söker är analytisk, har förmåga att ta ansvar och att personen i fråga är social och ser fram emot mötena med våra kunder, konstaterar Elin Rydberg. 

LYSSNA: Serviceteknikerns sanningar

De som antas till utbildningen kommer att erbjudas 75 procent av minimilönen, 16 883 kronor i månaden, enligt 2023 års avtal. 

Efter utbildningsåret kommer det finnas stora möjligheter för fast anställning, säger Elin Rydberg. 

– Det här traineeprogrammet är en otrolig dörröppnare för att komma in på Epiroc, som ju är ett stort företag, både i Sverige och internationellt. 

En win-win

För att arbetsmöjligheterna är goda, råder ingen tvekan om. Servicetekniker är ett bristyrke och det har länge varit svårt att hitta personer med rätt kompetens. Att dra igång den här utbildningen blir därför en ”win-win”, där Epiroc hoppas hitta rätt kompetens, och där maskinintresserade personer över hela Sverige i sin tur hittar in i ett omväxlande och spännande yrke.

– Det är därför Epiroc nu tar steget in i utbildningsvärlden och erbjuder det här programmet. Visionen är naturligtvis att det här blir ett startskott för fler utbildningar inom Akademin Epiroc Sweden, säger Elin Rydberg, som tillsammans med Henrik Lundström arbetat ett år med att ta fram utbildningsprogrammet. 

LÄS MER Borraren Linus: ”Jag gillar att nöta meter”

Henrik Lundström, som jobbat med teknisk service och internutbildningar på Epiroc under många år, ser fram emot att dra igång. 

– Det här är en klockren satsning. Nu gäller det bara att komma ut med budskapet så att vi når de som verkligen är intresserade. 

Också han ser en ljus framtid för dem som deltar i utbildningen. 

– Vi kommer alltid att behöva folk som lagar våra maskiner och det innebär ju att det alltid kommer att finnas jobb. 

Den som genomgår utbildningen, som börjar den 8 januari 2024, kommer att uppnå servicetekniker nivå 1. Och Henrik Lundström har höga förhoppningar. 

– Absolut. Min förhoppning är att vi, genom den här satsningen, ska kunna spruta ut tekniker. 

LÄS MER: Epiroc Academy Tekniker Trainee

Borraren Linus: ”Jag gillar att nöta meter”

0

Borraren Linus Olsson Spets är i princip uppvuxen i bergsbranschen. Och även om pappa bergsprängaren, Jan Erik ”Neck” Olsson gjorde sitt för att locka in honom var det intresset för maskiner som avgjorde. 

Av Anna-Maria Stawreberg

Foto Anna Hållams

Linus Olsson Spets sitter i en täkt utanför Jönköping och borrar. Här inne i hytten till sin T35 har han det skönt och bekvämt. Han tillbringar dagarna med att lyssna på poddar och fundera. 

– När jag jobbar så sitter jag i riggen och nöter meter. Jag vill jobba fokuserat, och gillar att ha långa arbetsdagar, säger Linus.

Linus Olsson är på en plats i livet där han trivs. Foto: Anna Hållams.

Och långa arbetsdagar, det har han. Klockan ringer redan halv fem på morgonen i hotellrummet där han för tillfället befinner sig, och vid femtiden försöker han vara på plats i riggen. Nöter meter efter meter, ända tills sju, åttatiden på kvällen då han stänger av för dagen och gör kväll. 

Gillar maskiner

Han är 28 år, och har redan hunnit med ett gediget arbetsliv. 

– Jag kommer från en entreprenörsfamilj och har både släktingar som har lastbilsåkeri och grävmaskinsentreprenad. 

Eftersom Linus var intresserad av maskiner och fordon redan som liten grabb, började han sommarjobba tidigt. Han började som spadgubbe och insåg att han faktiskt älskar att arbeta. 

Pappa bergsprängaren lockade in Linus i yrket. Foto: Anna Hållams.

– Min pappa var bergsprängare, och hade jobbat 30 år i Norge. När han frågade om jag ville prova jobbade jag med honom ett antal år. Det var pappa som lärde mig, även om han numera är servicetekniker. 

LYSSNA: Borrmästarpodden: Serviceteknikerns sanningar

Linus kände direkt att bergsbranschen passade honom, och här har han blivit kvar. Hans första maskin var en Flexiroc D3, numera T30, och det var kärlek vid första ögonkastet. 

– Den maskinen kan jag rekommendera alla nybörjare att börja borra med. Du kan ha den till princip allt, och den är liten och smidig, säger Linus. 

Var i verkstaden första veckan

Han fick en bra start i branschen. Den första veckan tillbringade han i verkstaden, där han fick lära sig allt om maskinerna han skulle köra. 

– Kunskaperna jag fick då, har jag verkligen haft nytta av. Varje vecka, på torsdagen innan jag ställer av riggen, går jag igenom den. Jag spolar av den, putsar, känner på bultarna, oljar in och fyller på vätskor. 

För Linus är det en självklar del av jobbet, ett sätt att avsluta arbetsveckan på. Framför allt vet han att han sparar in både tid och pengar genom att hålla efter den maskin han för tillfället kör. 

VARJE TORSDAG INNAN JAG STÄLLER AV RIGGEN, GÅR JAG IGENOM DEN. JAG SPOLAR AV DEN, PUTSAR, KÄNNER PÅ BULTARNA, OLJAR IN DEN OCH FYLLER PÅ VÄTSKOR.

Och det har blivit många maskiner genom åren. På frågan om vilka maskiner han kört börjar han rabbla:

– Jag har kört T15, T30, T35 och T40… 

Från folkrace till T35

På jobbet får han alltså sitt lystmäte tillgodosett när det kommer till maskiner. Men för Linus räcker inte det. Även fritiden ägnar han åt olika maskiner. 

– Jag började köra folkrace redan när jag var 15. Älskade adrenalinet, folket och gemenskapen. Idag kör jag fyrhjuling och cross. För mig har det blivit ett sätt att också hålla igång kroppen, eftersom jag sitter stilla så mycket på dagarna. 

Linus är varje serviceteknikers dröm. Foto: Anna Hållams.

Där hemma i Sunne väntar familjen, Linus sambo, de två bonusbarnen och en treårig dotter. Att det inte blir särskilt mycket vila på helgerna säger sig självt. Linus skrattar lite. 

– Nej, det stämmer väl. Därför är det väl inte helt fel att bo borta under veckorna … Även om jag självklart längtar efter familjen när jag inte är tillsammans med dem. 

Linus Olsson. Foto: Anna Hållams.

I sommar har Linus visserligen haft semester, men inte några fem veckor i rad. Ganska snart började nämligen suget efter att få arbeta dyka upp. 

Gled ut över kanten

Det längsta han varit hemma, avslöjar han, är sex veckor. Men då handlade det inte om någon semester utan om något betydligt värre och något som kunde ha gått riktigt illa. 

– Jag körde en T30 och stod där på berget i Norge när jag plötsligt började glida. Jag fick inte stopp, utan gled över kanten, landade snett och bröt foten. 

Linus Olsson. Foto: Anna Hållams.

Men bara för att Linus brutit foten innebar det inte att han stängde av maskinen och åkte hem. Istället linkade han runt och fortsatte jobba, tills smärtorna var så svåra att han insåg att han var tvungen att söka läkarhjälp. 

– Det slutade med att jag gipsades och fick köra hem från Norge med benet i gips. Sen gick jag hemma i sex veckor. Till slut klättrade jag på nästan på väggarna. 

JAG KÖRDE EN T30 NÄR JAG PLÖTSLIGT BÖRJADE GLIDA NERFÖR BERGET.

I efterhand är Linus tacksam över att olyckan slutade med bara en bruten fot. För risken att även maskinen skulle börja glida fanns naturligtvis. 

– Det har fått mig att tänka om. Det gäller till exempel att alltid ha fräscha larver och om det är halt, då slänger jag numera borrkax över berget för att maskinen och jag inte ska glida. 

Linus Olsson. Foto: Anna Hållams.

Fakta Linus Olsson Spets:

Ålder: 28 år

Bor: I Sunne

Familj: Sambo, två bonusbarn och treårig dotter. 

Arbetar: Som borrare på Solid Rockstar AB.

Bästa lärdom: Lyssna på andra borrare. Du lär dig alltid något, oavsett om det är en person som är ny i branschen eller någon som varit med länge.

Sån är jag på jobbet: Jag gillar kundkontakten och strävar alltid mot att få nöjda kunder. Även om jag jobbar fokuserat om dagarna i riggen, tycker jag om de här kundmötena. 

Explosivhundar: Hittar dolorna i rekordfart 

0

Att dolor är en risk med att jobba i täkter och gruvor är väl känt. Vilken tur då att Krut, Sniff, Pi och de andra medarbetarna på Explosivhund står redo att rycka in. 

Av Anna-Maria Stawreberg

Foto Camilla Lindqvist

På en stor grusplan, strax utanför Enköping, står Anton Brammefors och Per-Johan Vidéns vita bussar parkerade. Hundskallen hörs lång väg. 

De sju hundarna som jobbar på Explosivhund har haft semester. Nu är de taggade på att äntligen – äntligen – få sätta igång och jobba igen. 

– De hundar som vi jobbar med älskar sitt arbete. För dem är arbetet lika stor belöning som den godbit de får när de har utfört sin arbetsuppgift, säger Anton Brammefors, samtidigt som han gör i ordning träningsområdet.

Åldern har ingen betydelse

Han och kollegan Per-Johan ställer ut orange plastkoner och lägger ut långa, ceriserosa rep på grusplanen. Därefter fyller Per-Johan en spruta med ett doftpreparat som de själva tagit fram. Ämnet, som har samma doftmolekyler som sprängmedel, sprutar han ner i sanden på olika ställen på grusplanen. Därefter är det dags att valla av området för att göra det lite svårare för hunden under träningstillfället. 

I fem år har de drivit företaget Explosivhund. Numera arbetar både de själva och hundarna heltid med att söka rätt på dolor på arbetsplatser över hela Sverige.  

– Det är vanligt att det ligger rester av sprängmedel i tunnlar eller täkter där det har sprängts tidigare. Det är där vi kommer in med våra hundar, förklarar Anton. 

Det äldsta vi har hittat var en odetonerad dynamitgubbe från 1954, men vi är naturligtvis ute på områden där det ligger nyare sprängämnen också.

Exakt hur gamla sprängmedel som glöms kvar efter ett avslutat sprängarbete varierar kraftigt. Oavsett vilket räknar Anton och Per-Johan med att deras hundar kommer att kunna söka upp dem och markera. 

– Det äldsta vi har hittat var en odetonerad dynamitgubbe från 1954, men vi är naturligtvis ute på områden där det ligger nyare sprängämnen också. Det tidigaste vi har gått in är ett dygn efter det att en salva har sprängts, säger Per-Johan. 

För hundarna spelar det egentligen ingen roll om det är ett färskt eller ett gammalt material som de ska söka upp, även om doftbilden varierar beroende på hur länge fynden legat och om det ligger djupt nere i marken eller ej. 

Markerar genom att sätta sig

Anton öppnar bussen och hundskallen ökar i intensitet. Här finns en uppsjö av arbetssugna fyrfota medarbetare. Först ut är border collietiken Pi, som får på sig sitt tjänstetäcke, något som kan jämföras med arbetsuniform. 

Anton har redan kontrollerat vindriktningen och nu får Pi börja arbeta. Sakta och koncentrerat tar hon sig fram mellan de rosa linorna, som är till för att Per-Johan och Anton ska kunna hålla koll på exakt vilken del av området som har sökts av. När en korridor är avsökt, flyttas linorna metodiskt så att hela området till slut är säkrat. 

Gemensamt för alla hundarna är att det egentligen är själva arbetet som är belöningen.

Plötsligt börjar Pis svans vifta ännu mer intensivt än tidigare. Att hon fått korn på något är tydligt, och för att visa sin husse markerar hon exakt plats genom att sätta sig och stirra blint på honom. 

Per-Johan märker ut med sprayfärg var hon har markerat, och därefter är det jaktlabradoren Sniffs tur att ge sig ut i sökområdet. 

Även Sniff hittar snabbt den plats där sprängmedlet finns och markerar genom att sätta sig och vänta på belöningen som han vet finns i husse Per-Johans ficka. 

– Hur vi belönar våra olika hundar varierar. För en del hundar är det en stunds kel som är det viktigaste. För andra är det en godbit eller lite lek. Men gemensamt för alla hundarna är att det egentligen är själva arbetet som är belöningen, förklarar Anton. 

Stabila nerver ett krav

De flesta hundar tycker om att arbeta, men för att en hund ska passa som explosivhund är det, förutom arbetsvilja, uthållighet, samarbetsförmåga och en stabil mentalitet som krävs. 

– Många gånger arbetar vi ju i täkter och på andra arbetsplatser där det finns många högljudda maskiner och det händer också ofta att hundarna behöver arbeta på underlag som vissa hundar inte vågar gå på, säger Per-Johan. 

När Per-Johan och Anton börjar träna upp en hund för att den så småningom ska bli explosivhund, gäller det att leka in kunskaperna. Arbetet måste kännas både roligt och motiverande för att hunden ska kunna leverera. 

– Det är viktigt att motivationen alltid finns där, och därför måste hunden alltid hitta något och känna att den lyckats med sitt uppdrag. Det innebär att vi ibland själva lägger ut material och låter hunden avsluta genom att hitta det, säger Anton. 

Att träna upp en explosivhund tar mellan tre och nio månader, och ofta börjar träningen redan när hundarna är valpar. 

Under arbetsdagen jobbar de sju hundarna i korta skift om tio minuter en kvart, eftersom de snabbt blir trötta och behöver vila. Annat är det för Anton och Per-Johan, som ofta arbetar uppemot tio timmar i sträck. 

– Jo, det blir långa arbetsdagar. Och många gånger har vi även restid, vi har ju hela Sverige som arbetsplats, konstaterar Anton. 

Trångt i hotellrummen

Det innebär också en rad övernattningar i hotellrum i olika städer, och det händer att hotellreceptionisten blir förvånad när Anton och Per-Johan kommer med alla sina hundar i släptåg. 

– Tack och lov har nästan alla hotell i Sverige vissa rum man kan boka om man har med sig hund. Annars hade det blivit jobbigt. Men en gång har jag faktiskt blivit stoppad, eftersom receptionisten tyckte att jag hade för många hundar för att vi bara skulle bo i ett rum, säger Per-Johan och skrattar. 

Än väntar fem av de sju hundarna på att få jobba. Och att de är arbetssugna går det inte att ta miste på. 

Nästa vecka väntar ett tunnelarbete i Stockholm. Det är uppenbart att gänget i bussarna ser fram emot detta och längtar efter att det ska bli måndag.