Gruvfrun, gruvrået & andra gruvspöken

0

Underjord. Svavelstank. och mörker. 
Att det finns åtskilliga sägner om övernaturliga väsen i gruvor världen över är inte särskilt märkligt. 
Vi har kikat närmare på några av dem. 

Av Anna-Maria Stawreberg

Redan när gruvdriften började i Sala Silvergruva under 1400-talet började hon göra sig påmind. Gruvfrun, som ömsom vakade över, ömsom skadade de hårt arbetande gruvarbetarna. 
Gruvfrun, som varken var spöke eller vålnad, utan istället ansågs vara ett naturväsen, hade satt regler för hur gruvarbetarna skulle bete sig. 
Innan de gick ner i schakten skulle de knacka tre gånger på berget. De fick inte svära. De fick inte heller skrika. Att vissla var också förbjudet. 
Om någon bröt mot reglerna riskerade man att berget skulle rasa under skiftet. 

Gruvrået härskade

Att möta den vackra gruvfrun, som antingen var klädd i vitt eller i svart, i en gruvgång, eller att för den delen höra hennes sång, var ett varsel om att en hemsk olycka snart skulle ske. 
Kunskaperna om gruvfrun gick från generation till generation.
Och med tanke på hur riskabelt arbetet i gruvorna var förr i tiden, var arbetarna noga med att följa de uppsatta reglerna. 

Sala silvergruva. Foto: Wikipedia Commons


Troligen var gruvfrun i Sala Silvergruva ett av alla gruvrån som man förr i tiden trodde härskade i varje gruva. Om skogsrået fanns i skogen, och satte regler för de skogshuggare och kolare som under långa perioder bodde och arbetade i skogen, huserade gruvrået i gruvan, och satte sina regler där. 
Även gruvrået bestämde att det var förbjudet att vissla, svära eller skrika i gruvan. Gruvrået bestämde också att det var förbjudet att kasta sten eller att lämna mat eller skräp efter sig. Gruvrået bestämde att gruvarbetarna, när de gick av sitt pass, skulle ställa i ordning verktygen.

Gruvrået satte reglerna i gruvan.

Kunde förvända synen

Följde gruvarbetarna reglerna, var chanserna stora att de skulle upptäcka stora fyndigheter under nästa pass. Men, gruvrået var också piggt på att utföra olika practial jokes, och kunde förvända synen på gruvarbetarna. Ett gruvrå på skämthumör kunde till exempel bestämma sig för att låta ett arbetslag med egna ögon se en stor malmåder och därför påbörja utvinning av malmen. 
Bara för att nästa dag upptäcka att fyndigheten i själva verket bestod av sten. Inget annat – trots att de där nere i gruvan faktiskt sett att det var malm. 
Precis som om gruvfrun sades det att gruvrået var ett vackert väsen. Men gruvrået kunde också byta skepnad och visa sig i form av olika djur. Därför var det självklart för gruvarbetarna att ta hand om djuren som de hittade nere i gruvan. Att skada en fladdermus, en råtta, en orm eller något annat djur i en gruvgång medförde otur. 

LÄS MER: Skräckdag på jobbet – ”Det regnade huggormar nerför bergväggen!”

Att vidskepligheten var stor i gruvdriften är inte särskilt märkligt. Arbetet under jord var mycket riskabelt, och många gruvarbetare har dött under åren. Ett exempel på det är att minst 629 arbetare dog i Falu Gruva mellan 1664 och 1770. Att det därför fanns stränga regler att förhålla sig till var självklart. 

att vidskepligheten var stor i gruvdriften var inte särskilt märkligt.”

Skyllde ras på gruvfrun


Att skylla plötsliga gruvras eller tragiska dödsfall på gruvfrun var också ett sätt att undvika protester från gruvarbetarna, som tvingades jobba under livsfarliga förhållanden. 
Gruvfrun, eller bergfrun, som hon också kallades, fick skulden för gruvdrängars försvinnanden. Det sades att hon med sin skönhet kunde få gruvarbetarna att gå vilse i berget eller kliva över stup mot en säker död och om någon försvann under ett skift, då var det hon som varit i farten. 

Falu gruva. Foto: Birgitta Wahlberg


När gruvdrängen Fet-Mats försvann 1677 i Falu Gruva antog man att han blivit bergtagen av gruvfrun. Ännu mer uppenbart blev det när en ung man 42 år senare hittades död i Mårdskinnsschaktet på 150 meters djup. Hans underkropp var krossad, men ansiktet såg fridfullt ut. Ryktet om upptäckten av en okänd gruvdräng spreds över bygden och människor gick man ur huse för att titta på den döde. 
När Margareta Olsdotter kom fram till kistan utropade hon: ”Men det är ju min Mats!”
Fet-Mats död och det märkliga faktum att hans kropp var helt bevarad, gjorde även Carl von Linné intresserad. 
Carl von Linné trodde dock inte på förklaringen att gruvfrun förtrollat Mats. Istället slog han fast att det var tack vare salterna nere i gruvan som kroppen inte ruttnat. 
Idag vet man att Carl von Linné var på rätt spår. Det var ämnen nere i gruvan som bevarat kroppen. 

Och än idag berättas historierna om gruvfruar och andra övernaturliga väsen i gruvor över hela världen.

Automation och smarta maskiner – snart även inom infrastruktur? 

I gruvorna är digitaliseringen av riggarna igång sedan länge – där jobbar många maskiner redan eldrivet och autonomt. Men inom infrastruktur och på bergtäkter är läget ett helt annat. Varför är det så?

Text: Johanna Paues Darlington

I kontrollrummet på Bolidens kontor i Aitik sitter en operatör och övervakar borrningen. Flera kilometer bort från vibrationerna, de högljudda borrljuden och dammet styr hon vant riggen, en Pit Viper. Genom att låta riggen arbeta fjärrstyrt över raster och skiftskarvar och i vissa fall även under sprängningar, har Boliden ökat Pit Viperns produktiva tid med 20 procent. Det hade inte varit tillåtet av säkerhetsskäl, om det suttit en människa i riggen.

Säkerheten driver på, gruvorna behöver kunna komma längre ner under jorden utan att människor riskerar att komma till skada. Men det handlar också om att spara pengar och öka produktiviteten.

– Inom gruvor har vi kommit långt i utvecklingen mot eldrivet och autonomi. Fjärrstyrning har ju till exempel varit med i matchen väldigt länge, säger Fredrik Lindström, som jobbar som Digital business manager och Regional Application Center Manager på Epiroc.

Till vänster: Automatiskt byte av stål. Till höger: Fredrik Lindström. Foto: Epiroc, Disa Hein

Det innebär att han ansvarar för Epirocs digitala portfölj, med produkter som My Epiroc och Certiq. Men han leder också en grupp specialister inom elektrifiering, automation och digitalisering – som i sin tur hjälper Epirocs kunder att implementera de nya teknologierna. 

LÄS MER: Så är det att vara Pit Viper-operatör på distans

– Säkerheten driver på, gruvorna behöver kunna komma längre ner under jorden utan att människor riskerar att komma till skada. Men det handlar också om att spara pengar och öka produktiviteten. Maskiner tröttnar inte på att göra repetitiva uppgifter, behöver inga raster, säger Fredrik Lindström. 

Sämre förutsättningar

Att öka säkerheten och produktiviteten och sänka både kostnader och utsläpp skulle förstås även ovanjord och infrastruktur ha glädje av. Trots det har de delarna av branschen inte kommit i närheten så långt som gruvnäringen när det gäller nya lösningar. 

– Visst är det många som använder sig av automatiskt byte av stål eller enhålsautomatik även ovanjord och inom infrastruktur. Däremot är det inte så många som tagit sig till steg två, att maskinerna kan göra större delar av arbetsprocessen själva, eller att de kör på el, säger Fredrik Lindström. 

Vi brukar skoja om att en bergtäkt ska vara lika platt som ett biljardbord för att det ska funka att köra helt autonomt där.

Han menar att det till viss del kan förklaras av att förutsättningarna för automation och eldrivet är sämre på till exempel en bergtäkt. 

– Vi brukar skoja om att en bergtäkt ska vara lika platt som ett biljardbord för att det ska funka att köra helt autonomt där. Så ser ju sällan naturen ut, säger Fredrik Lindström. 

My Epiroc. Foto: Epiroc

Men, fortsätter han, det handlar också om att infrastrukturen inte finns på plats på bergtäkter eller i tunnelprojekt. 

– Till exempel att det inte finns el framdragen för att kunna ladda batterier, eller ett nätverk som gör det möjligt att kommunicera med maskinerna, eller att maskinerna kommunicerar med varandra, säger Fredrik Lindström. 

Högre krav att vänta

Och medan gruvhusen sedan länge haft mål och krav på nollutsläpp och att säkert kunna ta sig längre ner i gruvorna har bergtäkt- och infrastrukturföretagen mer eller mindre kunnat jobba på som de alltid gjort. Men kraven kommer att ställas även på dem framöver, det är Fredrik Lindström säker på. Han tycker att det vore intressant att bygga ett användarfall på en bergtäkt där man testar hur det skulle vara att jobba elektrifierat och autonomt även där. 

– Vi har våra smarta, eldrivna maskiner och vi har leverantörer som kan erbjuda en digitaliserad infrastruktur. Vi har även lösningar för att fjärrstyra riggarna från en plats nära sajt eller från en helt annat ort. Så teknologin finns ju redan, men det gäller att någon vågar vara den första att testa, säger han och fortsätter:  

– Jag tror att vi kommer gå mer och mer mot faktiska borr-robotar även ovanjord och i infrastrukturtunnlar. 

Det, lägger han till, innebär inte att borryrket kommer att försvinna, bara att det kommer att förändras. 

– Det kommer bli ett mer övervakande jobb framöver. Sedan kommer ju maskinerna fortfarande behöva sitt underhåll, det kommer vi inte ifrån, säger Fredrik Lindström. 

Fakta

Så kan ovanjord jobba i framtiden

– Riggarna kommer att kunna borra sin hål helt autonomt, medan operatörerna övervakar dem antingen från en plats nära sajten, eller från en helt annan ort. 

– Lokala nätverk sätts upp på bergtäkter och i tunnlar, vilket gör det möjligt för riggarna att fjärrstyras och kunna kommunicera med varandra – och därmed inte komma i varandras vägar. 

– I och med att riggarna kan jobba utan pauser finns stora möjligheter att öka produktiviteten. 

Avsnitt 30: Självgående maskiner och smarta system – så vad väntar vi på?

I gruvorna är digitaliseringen av riggarna igång sedan länge – där jobbar många maskiner redan autonomt. Men inom infrastruktur och på bergtäkter är läget ett helt annat. Varför är det så? Och vad händer när utvecklingen även når de delarna av branschen – blir alla borrare av med sina jobb då?

Test: Hur bra koll har du på borrlingot?

0

Varje yrkeskategori har sina ord som bara de som är insatta förstår. Det gäller så klart även borrbranschen. Med alla sina förkortningar kan det vara en riktigt språkutmaning för den som är grön på berget. Hur bra borr pratar du egentligen? Testa dig själv, och utmana kollegorna!

Test: Hur bra koll har du på borrlingot?

1 / 10

Vad står DPCI för?

2 / 10

Hur används ett brythjul?

3 / 10

Vad är gabbro?

4 / 10

Vilken del avser den som pratar om borrmaskinen nacke?

5 / 10

Vad är ett så kallat klenhål?

6 / 10

Vad är en kaxpropp?

7 / 10

Var sitter ”stickan” någonstans på en borrigg?

8 / 10

Vad menar man när man pratar om bäring?

9 / 10

Vad är ”ECL” i borrsammang?

10 / 10

Vad är en ECG?

Your score is

The average score is 72%

0%

Mätteknikerns bästa tips till bättre borrning:

Så undviker du hålavvikelser

Att hålet inte går exakt åt det håll du hade planerat är något alla borrare varit med om. Vissa berg är lättare än andra att borra i – men oavsett kvaliteten på berget finns det knep att ta till för att göra hålen så raka som det bara går. 

Text: Johanna Paues Darlington

– Det är stuffen som är viktigast. Det får inte bli för stort avstånd mot stuffen, då kan det bli skut och elände. Och med för litet avstånd kan det bli farligt med stenkast.

Det får inte bli för stort avstånd mot stuffen, då kan det bli skut och elände. Och med för litet avstånd kan det bli farligt med stenkast.

Robert Sjöström jobbar som mättekniker på NCC. Det innebär att han till vardags gör borrplaner utifrån 3D-modeller av terrängen, mäter hur hålen blev efter borrning och skriver rapporter till sprängaren utifrån resultatet. 
– Jag mäter genom en sond som jag skickar ner i hålet. Den data som sonden ger mig berättar hur stort avståndet till stuffen är, berättar han.

Märks inte alltid

Ofta märker du om ett hål avviker, men inte alltid. Robert Sjöström har själv under många år har suttit i en borrigg innan han gick över till att bli mättekniker. Han berättar att han ofta träffat borrare som tycker att borrningen gått hur bra som helst . Trots det har det senare visat sig att hålen ändå blivit rejält sneda.

Foto: Epiroc

– Det är svårare än folk tror att känna, om det inte är toksnett förstås. Men tecken på att det är snett är att rotationstrycket går upp, att man tappar borrsjunk och att stålen är svåra att få loss. Det gäller att hålla koll på inställningarna hela tiden, se att allt stämmer. I och med att jag borrat så länge själv kan jag ge tips till borraren när det blivit snett, säger han. 

tecken på att det är snett är att rotationstrycket går upp, att man tappar borrsjunk och att stålen är svåra att få loss.

Att avvikelsen blivit så stor att Robert Sjöström bedömer att det helt enkelt inte går att spränga hålen händer, men inte ofta.
– Om borraren är kvar på plats går det ju att borra om eller rädda det på något sätt, men för det mesta har hen redan stuckit iväg till nästa jobb. Då får jag skicka en hålavvikelserapport till sprängaren som i sin tur gör en bedömning hur han ska ladda hålet för att det ska bli en så bra sprängning som möjligt trots avvikelsen, säger han.

Så grovt som möjligt

För att undvika hålavvikelser gäller det först och främst, enligt Robert Sjöström, att köra med så grova stål som möjligt, och ett styrrör. 
– Då blir det styvt och bra. Gå inte klenare än du måste, säger han. 

Foto: Epiroc

Något som också är viktigt är att köra med rätt typ av kronor, och att de har ett droppcenter, det vill säga en liten knöl på kronan som hjälper den att styra. 

– Här gäller det förstås att veta vilken typ av krona som passar bäst för det berg man ska borra i. Ska det vara en ballistisk, skärkronor eller sfäriska? Och vilken storlek blir bäst? Men det har ju med vibrationer och sådant att göra också. Måste du hålla nere vibrationerna så mycket som möjligt kanske du får köra 76-kronor, sätta hålen tätt och dessutom däckladda. Alltså att du kör två laddningar i ett hål med proppgrus emellan, och att de inte smäller av samtidigt, säger Robert Sjöström. 

Har du en avvikelse från start går det inte att korrigera upp, så enkelt är det.

Sist, men absolut inte minst, gäller det förstås att påhugget är bra. 
– Har du en avvikelse från start går det inte att korrigera upp, så enkelt är det. Gör du ett dåligt påhugg är det bara att lyfta på borren och börja om, säger Robert Sjöström. 

Foto: Epiroc

Robert Sjöströms 5 viktigaste punkter för att borra raka hål 

  1. Läs av berget innan du börjar! är det mycket sprickor? Hur känns kvaliteten på det?
  2. Se till att du har rätt stål – ju grövre desto bättre – och kronor, och att de kronor du använder har ett droppcenter. 
  3. Håll koll på riggens inställningar. Fel inställningen kommer med stor sannolikhet att ge hålavvikelser. Slag, rotation och matning – allt det måste stämma. Och använd konstantmomentet! 
  4. Riggen måste vara linjerad och uppstyrd. Har du ett glapp någonstans kan du, trots att mataren står precis där du vill ha den, ändå få en rejäl hålavvikelse. 
  5. Logga borrningen – ibland går det nästan inte att undvika hålavvikelser på grund av berget. Då kan det vara bra att kunna visa för beställaren hur svårborrat det var.

Lyssna på poddavsnittet:

Avsnitt 29: 5 måsten för att minimera hålavvikelser

Att undvika hålavvikelser är a och o för alla borrare, men det är ofta lättare sagt än gjort. Vi går igenom hur du ska tänka för att slippa borra snett trots svåra förutsättningar – och hur man kan rädda jobbet även när det gått riktigt dåligt. Gäst I studion är mätteknikern Robert Sjöström.

5 punkter där SmartROC T40 har förbättrats rejält

0

Att riggarna ständigt utvecklas och uppdateras är inget nytt, men vad har egentligen hänt under de senaste tio åren? Epirocs borrmästare Stefan Löfdahl listar sina favoritförbättringar på SmartROC T40. 

Text: Johanna Paues Darlington 

SmartROC T40. Foto: Epiroc

1. Hålnavigering

Även om hålnavigering som system fanns för tio år sedan – gruvnäringen var snabb på att börja att använda det – så var systemet i sin linda på den tiden. Sedan dess har användningen av hålnavigeringssystem fullkomligt exploderat ovanjord. 

– Hålnavigeringen har verkligen revolutionerat hela branschen, idag säljer vi inte en enda maskin utan det, säger Stefan Löfdahl. 

Tack vare systemet blir nu borrmönstren helt perfekta.

Hålnavigeringen har revolutionerat hela branschen, idag säljer vi inte en enda maskin utan det.

– Med all respekt för alla borrare som är duktiga på att märka upp berget, men så exakt som det blir med ett hålnavigeringssystem kan ingen människa få till det. Dessutom sparar operatörerna mycket tid och energi nu eftersom de inte längre behöver tänka ut och räkna på var hålen ska vara, vilket ger en effektivare borrning. Lägg till att slutresultatet också blir ett jämnare sönderfall av produkten. 

Ytterligare en fördel är att säkerheten förbättrats tack vare hålnavigeringssystemet. 

– Operatörerna behöver inte längre springa omkring på berget, riskera att snubbla och halka, säger Stefan Löfdahl. 

2. PoMP-buren

PoMP står Protection of Moving Parts och är det galler som sitter monterat på masten och skyddar operatören från att komma åt rörliga delar.

– Det kom för ungefär tio år sedan, i samband med att en ny standard infördes. Det var alltså något vi var tvungna att sätta dit. Till en början tyckte många att det var svårt och rätt jobbigt att behöva titta in genom ett galler och att buren var i vägen, men det gav sig, berättar Stefan Löfdahl .

Den har med all säkerhet skyddad många operatörer från allvarliga skador.

I dag känns buren självklar, och har helt klart medfört en stor förbättring för operatörerna. 

– Den har med all säkerhet skyddad många operatörer från allvarliga skador. Det är lätt hänt att man går runt riggen, halkar och får tag i en del som roterar, säger han.

Noise Reduction Kit – här monterat på en SmartROC T35. Foto: Epiroc

3. Ljuddämparkitet

– Ytterligare en förbättring som faktiskt revolutionerat branschen, säger Stefan Löfdahl. 

Även om inte alla som köper en ny rigg idag köper med ett så kallat Noise Reduction Kit, så är det många. Och det blir bara fler, enligt Stefan Löfdahl. 

– Det har ju gjort en enorm skillnad i hur mycket oväsen en rigg för. O man i början köpte kitet för att inte tredje part skulle störas av borrningen, så är det idag framför allt för operatörens skull, säger han. 

Visst är det lite bökigt med kitet, det upplevs ofta vara i vägen. Men fördelarna överväger ändå nackdelarna, med råge. 

– Jag hör fler och fler som säger att de ändå hellre kör en ljuddämpad rigg för att de mår så mycket bättre när de kommer hem på kvällen då. Det har absolut inneburit en hälsoförbättring bland väldigt många operatörer därute, säger Stefan Löfdahl. 

LÄS MER: Samla borrdata

Med automatiserad borrning och upplockning skapas en mer pålitligt och repetitiv process, helt enkelt. 

– Då spelar det ingen roll om det kommer in en geting eller fluga i hytten som stör. Maskinen borrar på av sig själv ändå. Vilket i sin tur leder till en mer effektiv borrning, där färre misstag sker. 

SmartROC T40. Foto: Epiroc

4. Reducerad bränsleförbrukning

– Här snackar vi tekniksprång, säger Stefan Löfdahl. 

Eftersom motorn i en SmartROC T40 numera bara används när den behövs och motorvarvtalet regleras på ett betydligt smartare sätt idag än för tio år sedan kräver maskinen inte lika mycket bränsle längre. Något som rimmar väl med både ökade krav på lägre utsläpp och skenande dieselpriser. 

– Jag skulle tippa på att vi förbrukar runt 30 procent mindre bränsle idag. Det är ett stort steg framåt, säger Stefan Löfdahl. 

5. Touchskärm i hytten

I och med den senaste uppdateringen av SmartROC T40 har operatörerna numera inte bara en touchskärm med betydligt bättre gränssnitt än tidigare i hytten, de kan också se hur borrmaskinen går i realtid. 

– Det kan kommer en sträcka som är lite mjukare eller hårdare helt plötsligt, säger Stefan Löfdahl. 

LÄS MER: Köpa borrvagn – hur går det till egentligen?

Med hjälp av MwD-loggningen, Measure While Drilling, har borraren alltså lite bättre koll på hur borrningen går och kan anpassa därefter. 

– Dessutom är backkamerorna integrerade i skärmen nu, vilket är toppen. Förut hade operatören en extra display för dem, säger Stefan Löfdahl. 

Avsnitt 28: Köpa ny borrvagn – viktiga tips att tänka på

Att köpa en borrvagn är en stor affär, kanske en av livet största för en liten entreprenör. Vad behöver man veta innan man ens börjar tänka på att starta eget, hur går processen att köpa en ny borrvagn till och hur mycket pengar handlar det om, egentligen? Det här, och mycket mer, får du svar på i Borrmästarpodden!

Köpa borrvagn – hur går det till egentligen? 

Du har bestämt dig för att slå till på en ny borrigg – härligt! Men vad behöver du veta innan du skriver under köpeavtalet, vilka tillval är vettiga för just dig och vad kräver banken för att du ska få lån? Borrmästare Stefan Löfdahl reder ut. 

Av Johanna Paues

– Det första du ska fundera på är förstås vad maskinen ska användas till. Vilka typer av jobb är det som väntar? Ska du borra stora hål eller små? Ska du vara i tunnlar, eller på en bergtäkt? 

Stefan Löfdahl har under många år jobbat som Epirocs borrmästare, med uppdraget att att ge råd till borrare med Epiroc-maskiner om hur de ska borra så optimalt som möjligt. Men han är också en erfaren säljare av borriggar, och har bra koll på hur processen att köpa en ny borrvagn går till. 

– Det är ju ingen liten procedur, utan en stor affär där du som entreprenör behöver ha mycket klart för dig innan du slår till. Dessutom är det ofta är mycket känslor och nerver med i processen också, säger han. 

Tydlig affärsplan viktigt

När du har klart för dig vilken typ av borrvagn du behöver är det dags att skriva en affärsplan. Detta för att banken ska få en tydlig bild av hur din verksamhet kommer att fungera och se ut.

”Det är ju ingen liten procedur. Att köpa en ny rigg är en stor affär där du som entreprenör behöver ha mycket klart för dig innan du slår till.”

– Din idé med ditt företag, helt enkelt. Och här är det ju viktigt att vara så tydlig som möjligt så att det ska bli enklare för handläggaren att få överblick över verksamhetens ekonomi och vad du har för planer framåt, säger Stefan Löfdahl. 

Stefan Löfdahl. Foto: Disa Hein

Kort sagt gäller det att få banken att förstå vad du håller på med. 

– Kan du hitta referenspersoner som kan gå i god för dig är ju det toppen, fortsätter han. 

Att få lån är nämligen inte så enkelt alla gånger. Många banker har dålig koll på branschen och tycker att det känns osäkert att låna ut så mycket pengar som en borrigg ändå kostar. 

”Ju tydligare och mer detaljerad du kan vara i din affärsplan, desto bättre.”

– Ju tydligare och ju mer detaljerad du kan vara i din affärsplan, desto bättre. Kanske kan du till och med få ett papper från en presumtiv kund där hen intygar att hen gärna skulle anlita dig om det fanns möjlighet, säger Stefan Löfdahl. 

Dags att välja tillval

Många som ligger i startgroparna i sitt entreprenörskap väljer att köpa en begagnad maskin till att börja med, men väljer du en helt ny handlar det om en investering på minst två miljoner, beroende på vilken maskin du ska köpa och vilka tillval du vill ha. Ju större och ju mer avancerad maskin och ju fler tillval, desto mer pengar handlar det om. 

Läs mer: Entreprenören tipsar – så lyckas du med ditt bergföretag

– Även om det är ett tillval, så skulle jag säga att ett hålvnavigeringssystem är standard idag. Även  ett ljuddämpningskit är vanligt att vilja ha, och ett hepa-filter så att det blir ett övertryck i hytten och det inte kommer in så mycket damm. Även extrabelysning är bra att välja till här uppe i Norden, det blir mörkt tidigt om dagarna här på vintern, säger Stefan Löfdahl. 

Extrabelysning kan vara ett smart tillval.

Många av tillvalen går att lägga till i efterhand, men för att man säkert ska veta att man har täckning för kostnaderna är det bra att ha tänkt efter före.

”Alla tillval du gör ska generera mer pengar.”

– På det stora hela ska alla tillval du gör generera mer pengar för dig. Då är de vettiga, resonerar Stefan Löfdahl. 

Undantagen, fortsätter han, skulle kunna vara de tillval som mer är till för borrarens komfort, även om de kan vara nog så viktiga. 

– Som matlådevärmaren! Den är bra, säger han. 

Riggen byggs ihop

När maskinen är beställd byggs den ihop på fabriken i Örebro. Station för station sätts de olika delarna på plats. Allt som allt tar det inte längre tid än ett par veckor innan riggen är färdig, från det första skruvdraget till att den är helt redo för borrning. 

– Men eftersom det tar tid att få in alla delar och vi dessutom har en backlog på tidigare maskiner som beställts så måste våra kunder tyvärr vänta i några månader, säger Stefan Löfdahl. 

Läs mer: De smarta funktionerna många missar

När riggen väl är levererad och i gång finns alltid Epirocs kontakter till hands om något skulle vara knepigt, eller om någon del av riggen inte håller måttet. 

– Man har alltid en garanti som gäller ett år, eller för de första 2000 motortimmarna. Men då måste det förstås vara något som är fel på riggen. Det får inte handla om vanliga slitskador eller något annat som orsakats av borraren. Men på det stora hela finns vi ju där som partner även efter att riggen levererats, säger Stefan Löfdahl.

5 steg till ny borrigg 

  1. Fundera över vad du ska ha riggen till, vilka typer av uppdrag handlar det om? 
  2. Gör en affärsplan. Ju tydligare, desto bättre, så att du hjälper banken att känna sig trygg med att våga låna ut till dig. 
  3. Tänk igenom vilka tillval du behöver. Det här gör du tillsammans med en säljare från Epiroc och tumregeln är att tillvalen ska löna sig för dig. 
  4. En säljare från Epiroc lägger en order – nu börjar din rigg att byggas på fabriken i Örebro. 
  5. Efter att riggen har testats grundligt är det dags för leverans! Tillsammans med servicetekniker gör du som borrare en uppstart av riggen, där den ställs in för att passa din borrning så bra som möjligt. 

Cementbrist i Sverige – så nära krisen var vi 

0

Tiotusentals arbetslösa och flera år försenade infrastrukturprojekt. Två år har gått sedan Heidelberg Materials Cement Sverige, dåvarande Cementa, tillfälligt fick stänga ner sin produktion och debatten rasade om huruvida de skulle få starta upp igen eller ej. Hur nära en cementkris var vi, och är krisen avvärjd nu? 

Text: Johanna Paues Darlington

Klockan elva på kvällen den 1 november 2021 satte sig Cementas gruvchef i sin bil för att genom mörkret köra till täkten i Slite. Under sommaren hade det blivit klart att Cementas ansökan om nytt bryttillstånd för de närmaste 20 åren blivit avvisad i Mark- och miljööverdomstolen, och nu var tiden ute. Innan klockan slog midnatt skulle pumparna som pumpar ut vatten ur täkten sluta arbeta, så att vattnet sakta skulle börja sippra in och fylla den. 

– Det var ganska dramatiskt. Eftersom det var helg och det bara var pumparna som gick, blev det väldigt symboliskt allihop, berättar Matilda Hoffstedt, fabrikschef på Heidelberg Materials, tidigare Cementa, i Slite på Gotland. 

Matilda-Hoffstedt, fabrikschef på Heidelberg Materials. Foto: Karl-Melander

Under sjutton dagar efter att pumparna stängts av stod produktionen helt still. Ingen visste vad som skulle hända imorgon, i nästa vecka. Vad som skulle hända om Cementas kunder inte längre skulle ha tillgång till det cementfabriken producerade. 

Det var ganska dramatiskt. Eftersom det var helg och det bara var pumparna som gick, så blev det väldigt symboliskt allihop.

– Vi visste att vi kunde leverera våra produkter fram till december 2021, men sedan hade de tagit slut. Jag tror att många av våra medarbetare under de här veckorna förstod vilket viktigt jobb de har när det stod klart att flera hundra tusen människor skulle drabbas om vår produktion inte kom igång igen. Och som det så ofta blir när det är kris skapades det ett slags kitt mellan oss som jobbar här. Det blev en stämning av att ”nu löser vi det här tillsammans”, säger Matilda Hoffstedt. 

Total omställning i hela samhället

Heidelberg Materials Cement Sveriges fabrik i Slite är Sveriges största tillverkningsenhet för byggmaterial och står för omkring tre fjärdedelar av all cement som används i landet. Anledningen till att deras ansökan om ett tjugoårigt tillstånd för att få fortsätta bryta kalk i Slite inte godkändes var, enligt Mark- och miljööverdomstolen, brister i deras miljökonsekvensbeskrivning. Särskilt när det handlade om hur deras brytning påverkar grundvattnet på Gotland. Under de dramatiska veckorna när Cementas produktion låg nere, och även inför beslutet om det fyraåriga bryggtillståndet, pågick en intensiv debatt i medierna om huruvida Cementa borde få förlängt tillstånd eller ej. Förutom påverkan på sin omgivning är fabriken en stor utsläppare av koldioxid och många inom naturrörelsen hade helst sett att produktionen hade avslutats helt. 

Vi visste att vi kunde leverera våra produkter fram till december 2021, men sedan hade de tagit slut.

– Jag tror inte att allmänheten generellt förstod vilken total omställning av hela Sverige som samhälle ett stopp hade inneburit, säger Jan Johansson, ordförande för BEF, Bergsprängningsentreprenörernas förening. 

– Hade det blivit stopp hade de flesta infrastrukturprojekt som pågår stannat av helt och hållet. Fabriker, byggen av broar, sjukhus, allt hade blivit lamslaget. Och eftersom de allra flesta byggen innehåller någon form av bergarbete hade vår bransch förstås blivit väldigt påverkad, säger han. 

Jan Johansson, ordförande för BEF. Foto: Shutterstock, Privat

Enligt en konsekvensanalys av Byggföretagen riskerade 160 000 arbetstillfällen att försvinna under 2023 om produktionen inte fått fortsätta. 

– Flera andra stora utredningar, bland annat av SGU, Sverige geologiska undersökning, visade att det skulle vara direkt samhällsfarligt att stoppa produktionen. Även gruvindustrin skulle ha påverkats med tanke på hur sammanflätad deras produktion är med det övriga samhället. LKAB hade inte kunnat fortsätta sin flyttning av Kiruna, till exempel, fortsätter Jan Johansson och säger i samma veva att även om det fanns en oro i branschen innan Cementa fick till nya tillstånd tror han att de flesta räknade med att det skulle lösa sig. 

– Bara politikerna kom till insikt. Det skulle inte vara hållbart att lägga ner, konsekvenserna för Sverige skulle bli för stora, säger han. 

Måste värderas utifrån samhällsnytta

För att undvika en akut kris gav regeringen Cementa ett tillfälligt tillstånd på ett år att bryta den tillståndsgivna kalksten som fanns kvar i det tidigare tillståndet. 

Jag tror inte att allmänheten generellt förstod vilken totalt omställning av hela Sverige som samhälle ett stopp hade inneburit.

– Det gav oss ett andrum så att vi kunde göra en ny ansökan, ett ”bryggtillstånd” på fyra år som i sin tur skulle ge oss tid att förbereda en ny ansökan för ett långsiktigt tillstånd, säger Matilda Hoffstedt. 

Att det är ett enormt problem att cementproduktion släpper ut så stora mängder koldioxid, och att gruvindustrin i stort påverkar närliggande naturmiljöer, är hon den första att hålla med om. 

– Vårt sätt att leva har ett pris. Är det värt det? Det är en fråga vi alla måste ställa oss. Det ingrepp vi gör på naturen måste värderas utifrån vad vi får för samhällsnytta av det vi gör. Med tanke på att vi bygger hela Sverige utifrån våra täkter här i Slite fyller vår produktion ett mycket viktigt syfte. Hon fortsätter: 

– Det finns också aspekter kring beredskap och att Sverige är nära självförsörjande vad gäller ett av våra viktigaste byggmaterial. Verksamheten i Slite är numera en del av totalförsvarets civila del. Men produktionen måste självklart ske så hållbart och med så begränsad påverkan som möjligt. 

Ny ansökan på gång

Två år har gått sedan totalstoppet, ett år sedan de fick sitt bryggtillstånd. Under hösten kommer Matilda Hoffstedt och hennes kollegor i Slite att lämna in en ny ansökan om tillstånd, om ett längre bryttillstånd.

– Det har tagit tid att färdigställa ansökan eftersom vi behövt vänta in sommaren för att kunna göra fler undersökningar och tester. Vi har gjort injekteringar i berggrunden och ytterligare kunnat styrka att de metoder vi använder fungerar och är hållbara. Vi har lyssnat på våra myndigheter, analyserat varje inspel och bemött det, värderat och försökt besvara alla frågor som kan tänkas uppkomma, säger hon. 

Hon är optimistisk, men inser samtidigt att det kommer att krävas hårt arbete och fokus för att de ska få de tillstånd som behövs och för att Heidelberg Materials ska nå sitt mål: Att fabriken i Slite blir en av världens första cementfabriker som producerar cement med nettonoll koldioxidutsläpp redan år 2030. Med hjälp av koldioxidinfångning, så kallad CCS, dimensioneras nu den nya fabriken för att fånga in upp emot 1,8 miljoner ton fossil och biogen koldioxid årligen. Det motsvarar idag 4 procent av Sveriges utsläpp. Att CCS-anläggningen kommer på plats är därför, enligt Heidelberg Materials, en viktig pusselbit för att Sverige ska nå sina klimatmål. 

LÄS MER: Så ska Epiroc nå klimatmålen

– Att vi får ett långsiktigt bryttillstånd av kalkstenen, som är råvaran i vår produktion, är en förutsättning för att vi ska kunna göra klimatomställningen. Vårt mål är att fabriken ska bli en kolsänka i framtiden. Det i sin tur är en förutsättning för att svensk bygg- och anläggningssektor ska kunna bygga med cement och betong utan klimatavtryck i framtiden.

Heidelberg Materials anläggning i Skövde. Foto: Maria Karlsson

Fakta Heidelberg Materials Cement Sverige

 – Heidelberg Materials producerar cement i två fabriker, Slitefabriken på Gotland och Skövdefabriken. Slitefabriken tillverkar omkring tre fjärdedelar och Skövdefabriken tillverkar omkring en fjärdedel av den cement som används i Sverige.

– Verksamheten i Slite har idag tillstånd att bryta kalksten fram till 2026, efter det behövs ett nytt tillstånd. 

– Heidelberg Materials förbereder nu för att skicka in en ansökan i höst om ett längre bryttillstånd i Slite.

– De förbereder parallellt en ansökan om ett nytt fabrikstillstånd för att kunna ställa om Slitefabriken. Ansökan omfattar om- och tillbyggnad av den befintliga fabriken och hamnen, med en anläggning för avskiljning av koldioxid. Denna ska sedan transporteras bort och permanent lagras i berggrunden, där den så småningom återgår till att var bunden i berg igen (CCS – Carbon Capture and Storage). Ansökan om ett nytt fabriks- och anläggningstillstånd kommer lämnas in under våren 2024.

Avsnitt 27: Jobba borta – raka vägen till skilsmässa?

0

Väldigt många borrare jobbar borta från familjen under veckorna. Vad innebär det egentligen för privatlivet, hur påverkar det barnen och relationen till partnern? Vi pratar med borraren Robson som legat borta I veckorna under stora delar av sitt yrkesliv – vilka tips har han att ge till unga i branschen som funderar över hur det ska gå med familjelivet? Är jobbet verkligen värt de uppoffringar som det faktiskt innebär?  

Familj + livet på berget = sant?

0

Om det finns något som många i bergbranschen har gemensamt, så är det att man ligger borta under veckorna. Har man familj, går det naturligtvis ut över relationen. Men, det behöver inte vara negativt. 

Av Anna-Maria Stawreberg

För många i bergbranschen börjar arbetsveckan redan på söndagskvällen, eller möjligtvis i ottan på måndagen, med att man säger hej då till familjen och drar i väg på jobb på annan ort. 

Väl framme vid täkten eller gruvan väntar långa arbetsdagar, med tidiga morgnar och sena kvällar i husvagnen eller på hotellet innan det är dags att åka hem till familjen på torsdagskvällen. 

För många blir det en livsstil, och något som man lär sig leva med. Något naturligt som man kanske inte ens reflekterar över i förlängningen. Och för vissa kan det kanske till och med vara skönt att ligga borta, och en guldkant att komma hem till familjen lagom till helgen. 

Vanligt med slitningar

Det innebär naturligtvis också att man lägger över ett stort ansvar på partnern, som förväntas sköta både hem och barn, om det finns såna med i bilden. 

Foto: Shutterstock

För många kan det innebära slitningar i förhållandet, eftersom man inte delar vardagen tillsammans, och kanske blir det till och med som att man lever två parallella liv. 

För många blir det en livsstil, och något som man lär sig leva med.

Just de här slitningarna var något som vi lade märke till när vi ringde runt för att göra researchen till den här artikeln. Det visade sig nämligen att väldigt många av dem vi talade med separerat från sina partners. Orsaken? Att det i längden kan vara svårt att leva i ett förhållande när den ena ligger borta under veckorna. 

En av dem som levt det här livet, är 64-åriga Robert Nilsson, eller Robson som han kallas. Han har varit i branschen i 48 år och legat borta närmare 30 år. Idag är barnen vuxna, men han minns ändå hur det var. 

Robert ”Robson” Nilsson. Foto: Disa Hein

Exakt hur Robsons schema varit upplagt under småbarnsåren varierade. Vissa perioder var han borta sju dagar och hemma sju dagar. Andra perioder jobbade han borta måndag till torsdag och var hemma över helgen. Oavsett vilket var det frun som fick ta det huvudsakliga ansvaret för de fyra barnen. 

– Kanske finns det en uppfattning om att det är den som jobbar borta som får dra det tyngsta lasset. I själva verket så är det ju så att det är den som sköter skutan på hemmaplan som jobbar hårdast, säger Robson.

Även Robson har noterat att många i bergsbranschen separerar, något som han tror kan bero på just detta. 

Kommer med paketet

Jobbet går kanske inte att göra något åt. Jobbar man som borrare eller sprängare kommer det liksom med paketet att man tillbringar långa perioder hemifrån. Men bara det faktum att man då och då påminner sig själv om vilket hjältedåd partnern på hemmaplan utför genom att hålla ställningarna, kan faktiskt hjälpa. 

Och om man också visar sin partner att man är medveten om vilket hästjobb han eller hon utför, har man gjort ännu mer för att ta hand om förhållandet. 

Det finns en uppfattning om att det är den som jobbar borta som får dra det tyngsta lasset. I själva verket så är det ju så att det är den som sköter skutan på hemmaplan som jobbar hårdast.

Men det finns mer saker att göra. Relationsforskaren John Gottman har under ett stort antal år forskat på vad det är som gör att vissa förhållanden håller, och andra inte. Hans slutsatser publicerade han i bästsäljaren, 7 gyllene regler för en kärleksrelation, en bok som översatts till en rad olika språk. 

Den dåliga nyheten för alla i bergbranschen är att John Gottman menar att det är i vardagen som magin inträffar. Det blir ju kruxigt, om man alltså inte har en vardag ihop. 

Foto: Shutterstock

Den goda nyheten är att det finns faktorer som är ännu viktigare än att tillbringa vardagen ihop. Nämligen att kompromissa, visa varandra omtanke och vara nyfiken på varandras vardag. 

Och tack vare den teknik som finns idag går det faktiskt ganska lätt att hålla sig uppdaterade kring varandras vardag, även om den inte tillbringas tillsammans, IRL. 

Fakta: John Gottmans 7 gyllene regler

Första regeln: Lär känna varandra igen – och igen

Om du vet vad din partner tycker om saker och ting innerst inne, så kan du jobba på förhållandet, genom små saker här och där. 
Gör: Visa att ni är intresserade av varandra. Ställ frågor, var nyfiken. Visa att ni är nyfikna på varandras känslor och tillvaro. 

Andra regeln: Visa ömhet och respekt

Att gräla ofta behöver inte vara negativt för ett förhållande. Inte så länge man också visar ömhet och att man respekterar varandra. 
Gör: Visa att ni är stolta över varandra. Gläds åt din partners framgång. Prata om härliga gemensamma minnen. 

Tredje regeln: Bjud in varandra och sök bekräftelse

Det är i vardagen det händer. Även om ni inte tillbringar vardagen ihop, försök prata i telefon, chatta eller träffas via Facetime en stund varje dag.  Att prata om småsaker med varandra stärker nämligen förhållandets grunder.
Gör: Koppla upp er till Zoom, Teams eller Whatsapp och prata om dagen som gått. Skvallra sedan om grannarna och ni är hemma. 

Fjärde regeln: Fatta beslut ihop

Att leva tillsammans innebär att ni är ett team. Och som team fattar man viktiga beslut tillsammans. 
Gör: Stäm av med din partner innan du fattar nästa viktiga beslut. Lyssna på hans eller hennes åsikter, och välj sedan om du vill ta till dig dem eller inte. Kanske går det att kompromissa?

Femte regeln: Lös de problem som går att lösa

Ni är två individer med två viljor och olika erfarenheter i bagaget. Fokusera på det som går att lösa iställetoch försök kompromissa om det som inte går att lösa. 
Gör: Öva på att lyssna intresserat på varandra, utan att avbryta. Fundera på om det ligger något i vad den andra säger?

Sjätte regeln: Lär er acceptans

Att acceptera dödlägen när de inträffar är svårt. Men vissa saker går inte att ändra på. Det är bara att slösa på energi i onödan. 
Gör: Sträva efter att förstå varför din partner reagerar som han eller hon gör. Kan ni tillsammans hitta ett sätt att förhålla er till dödläget genom att kompromissa?

Sjunde regeln: Hitta vi-känslan

Genom att försöka hitta en gemensam familje- eller parkultur där ni tillsammans hittat några kärnvärden blir ert förhållande stabilare. 
Gör: Lista vad som är viktigt för er som familj och som par och vad som krävs för att öka känslan av samhörighet.