Ibland upptäcker Mikael Wadel och hans kolleger helt andra problem än det hydraulhammaren är inlämnad för. Som servicetekniker på Epirocs hammar och borrmaskinsverkstad gäller det att vara både detektiv och uppfinnare.
Av Anna-Maria Stawreberg Foto Carl Lindquist & Epiroc
Ibland kommer det in fem hydraulhammare på en dag, ibland bara en på en hel vecka. Ibland är det finlir som gäller, ibland är det grovarbete. Och kanske är det just blandningen av olika jobb som gör arbetet som servicetekniker så fascinerande. I alla fall om man frågar Mikael Wadel, som jobbat som servicetekniker på Epirocs hammar och borrmaskinsverkstad i Slagsta utanför Stockholm sedan 2017.
– Det är lite vinkelslip, lite skärbrännare och lite slägga. Men du ska också klara finliret. Det är variationen jag gillar med jobbet, säger Mikael Wadel.
– Det är lite vinkelslip, lite skärbrännare och lite slägga. Men du ska också klara finliret. Det är variationen jag gillar med jobbet
Han har tagit en paus från arbetet med att montera ihop en SB552 som varit på arborrning och hoppas bli till åtminstone 80 procent färdig med den under dagen.
– Samtidigt som vi naturligtvis vill göra ett så bra och precist jobb som möjligt vill vi vara snabba. Det kostar ju för en kund att ha maskinen på verkstad, att inte ha den i drift.
Mikael Wadel beskriver sitt arbete som en blandning av hederligt teknikerarbete i kombination med detektivarbete och en del uppfinnararbete.
– Det händer ofta att en hammare kommer in med ett problem som vi får beskrivet för oss. Kanske läcker den olja. Men i nästan varenda hammare som vi skruvar upp hittar vi andra fel också, konstaterar Mikael Wadel.
Då gäller det att se över hela maskinen och sedan återkomma till kunden med rekommendationen att låta verkstaden fixa även dessa nya fel.
– Vårt mål här på verkstan är ju att hammarna ska hålla så länge som möjligt. Då kan vi inte bara åtgärda felet som hammaren lämnats in för, eftersom vi vet att maskinen inte kommer att hålla särskilt länge om vi inte löser även de andra problemen.
Ibland händer det till och med att Mikael Wadel och kollegerna ser att det inte är någon större idé att laga hydraulhammaren.
– Då har vi ett ansvar att säga som det är. Att det inte är värt att reparera hammaren om den bara kommer att gå ett par månader till innan den lägger av för gott.
Genom att lämna in sin hydraulhammare på Epirocs serviceverkstad kan man vara säker på att den repareras med originaldelar och att arbetet genomförs från början till slut. Det förekommer att det kommer in hydraulhammare där företagaren på egen hand försökt genomföra reparationen, insett att de rätta verktygen saknas, som den där 100-tonspressen, och tvingats ge upp.
– Ibland reparerar vi per telefon. Jag skickar bilder härifrån och företagaren sitter på hemmaplan och följer mina instruktioner. Det kan ta några timmar, men för många kan det vara enklare än att köra hit hammaren, säger Mikael Wadel.
Innan Mikael Wadel började på Epirocs verkstad i Slagsta jobbade han på Epiroc i Norge och under årens lopp har han nog reparerat allt som går att reparera.
– Men ibland kommer en hammare med ett exotiskt fel som jag aldrig sett tidigare. Då blir det en spännande utmaning.
På verkstaden finns de flesta reservdelar, vilket gör väntetiden kortare för kunden. Och, säger Mikael Wadel, även om det nästan alltid finns hydraulhammare som väntar på att repareras är han och kollegerna inte omöjliga.
– Kommer det in en hammare som har gått sönder under ett kritiskt och akut skede kan vi absolut låta den gå före i kön i vissa fall.
Kollegor som beter sig som att de är världsmästare på allt, inte tar till sig kritik eller ständigt gör klumpiga misstag. Något du varit med om? Här är knepen som gör livet på berget både smidigare och mer säkert, även när det ser riktigt mörkt ut.
Av Johanna Paues Darlington
Micke Jelséus har mer än 25 års erfarenhet i byggbranschen. Tillsammans med sin son driver han Rasbo Bergsprängningar. De tar alla möjliga typer av uppdrag, även om borr- och spräng utgör kärnan i deras verksamhet. Under sina år i branschen har han stött på en rad olika medarbetare. – Något av det värsta jag varit med om var en grävmaskinist som själv tyckte att han var jätteduktig och inte behövde några tips. Redan första dagen lyfte han fulla skopor med stenbumlingar rakt över våra huvuden. Dessutom körde han bort alla backspeglar på maskinen, minns Micke Jelséus. Den gången ringde han till grävmaskinistens chef och undrade om det fanns någon annan. Chefen blev sur och hävdade att han minsann hade anställt en både bra och erfaren grävmaskinist.
Micke Jelenius. Foto: Krisitna Sahlén
Viktigt att vara tydlig
Med ständigt nya uppdrag och nya kollegor är Micke Jelséus van vid att snabbt läsa av vilken typ av person han har att göra med. – Alltså… Rent generellt skulle jag nog säga att ju yngre personen man jobbar med är, desto större är risken för problem. Många yngre sitter där barfota i sina glassiga hytter med julgransbelysning och betraktar sig själva som mästare när det kommer till att köra maskin. Och så kommer jag, en skitig borrare, och visar hur det ska gå till, säger han.
”Rent generellt skulle jag nog säga att ju yngre personen man jobbar med är, desto större är risken för problem.”
Micke Jelséus berättar att han genom åren fått en hel del kritik för att han kan vara lite väl hård. – Jag är känd för att säga till på skarpen direkt. Men man måste ha mycket skinn på näsan som egenföretagare. Blir inte jobbet bra eller om det inte görs i rätt tid är det mitt ansikte som dras i skiten. Jag måste vara tydlig med hur jag vill ha det. Samtidigt måste jag förstås kunna lyssna på andra också, säger han.
Erik Matton.
Våga utnyttja den samlade kompetensen
Erik Matton är VD och organisationspsykolog på företaget Behaviour Design Group, ett företag som hjälper företag att utveckla ledarskap och säkra beteenden. Han menar att man måste våga ställa frågor och säga ifrån när något inte känns bra. – En grundkomponent i ett gott samarbete är bra kommunikation och en hög grad av psykologisk trygghet. Han jobbar mycket mot industrin och byggsektorn och har sett många exempel på hur olyckor och misstag sker när medarbetare inte vågar ifrågasätta en kollega eller inte vågar visa att man är osäker och behöver hjälp. – Psykologiskt trygghet är en förutsättning för nästa superkraft i de här sammanhangen. Dessutom är det viktigt att kunna lyssna aktivt på varandra.
”En grundkomponent i ett gott samarbete är bra kommunikation och en hög grad av psykologisk trygghet.”
Det gäller både de yngre och äldre, mer erfarna. Det finns studier som visat att en grupp i princip alltid blir smartare än den enskilda individen om man lyckas utnyttja den samlade kompetensen. Det handlar om att låta alla komma till tals och nyfiket utforska vad de andra menar, istället för att döda varandras argument.
– Men det här kan vara svårt! Inte minst om man jobbar under tidspress, eller om vinden slår och det haglar på berget och man bara vill hem. Men tar man sig tid till det här blir samarbetet ofta både mer effektivt och säkert i slutänden, säger han.
Nya kollegor klurigt
För David Franzén, som jobbar som den enda sprängaren och borraren på en ganska liten entreprenadfirma, Nybro Gräv och Schakt, innebär ett bra samarbete att han får hjälp av sina kollegor, trots att de inte är anställda för att exempelvis proppa grus. – När vi jobbar under tidspress, till exempel för att man bara får skjuta vissa tider, måste samarbetet fungera. Då är det bra om grävmaskinisterna kan släppa Facebook och komma ut och proppa grus, istället för att jag ska göra allt själv. Det är inte alltid helt lätt, konstaterar han, eftersom en del inte tycker inte att det är deras jobb. Det gäller framför allt när kollegorna kommer från andra företag.
”När vi jobbar under tidspress, till exempel för att man bara får skjuta vissa tider, måste samarbetet fungera.”
– Jag behöver inte gapa på våra killar, men får påpeka för andra ibland att de kan ta och hjälpa till lite, säger David Franzén. Även Erik Matton konstaterar att det är en utmaning att ständigt byta kollegor och behöva jobba med människor man inte känner. När det gäller beteenden som rör säkerheten, vilket kan innebära att hjälpa varandra i stressiga situationer där det dessutom handskas med farliga saker, menar han att en stor del av ansvaret ligger på beställarna. Där kan en nyckel vara att beställarna i sina avtal kräver att alla som jobbar i projektet ska agera på ett visst sätt för att stärka säkerheten. Det kan handla om att exempelvis göra samarbetsövningar, och sedan följa upp och ge positiv feedback när de ser att entreprenörerna verkligen gör som det är sagt.
– Att bara skriva in kraven i avtalen, utan någon uppföljning, kommer inte att hjälpa, säger han och fortsätter: – Beteenden som följs av positiv feedback ökar. Beteenden som följs av negativa konsekvenser minskar, så fungerar alla människor – det är en naturlag.
Positiv feedback boostar
Att ge positiv feedback är något som Micke Jelséus haft mycket glädje av genom åren. Det har till och med hänt att han ljugit, eftersom han av erfarenhet vet att det har en positiv inverkan. – Man får vara lite amatörpsykolog! Jag har flera gånger, på möten där arbetsledaren är med, till exempel låtsats att en grävmaskinist gjort något bra – trots att han egentligen varit rätt dålig. Men det brukar få dem att bli bättre! De sträcker lite på sig, känner sig sedda och blir bättre på att lyssna och ta ansvar då, säger han. Både Micke Jelséus och David Franzén menar att ödmjukhet, och att man gillar att möta nya människor, är en viktig egenskap för att för att man ska fungera i bergbranschen i längden. – Man måste kunna lyssna, vara öppen för att lära sig nytt och kunna ta åt sig kritik utan att bli sur. Det finns många sätt att göra köttbullar på, mammas recept måste inte alltid vara det bästa, säger David Franzén.
Gå till chefen
Men hur ska man göra då när kollegan konstant verkar missförstå, eller struntar i, dina instruktioner eller förslag på förbättringar? Erik Matton menar man först och främst ska prova att prata på ett schysst sätt, utan kritik och genuint försöka att förstå den andres perspektiv som startpunkt. En trevlig ton och att lyssna klart på varandra brukar kunna avväpna även de mest hårdnackade personerna. Men har man gjort ärliga försök med detta utan att nå fram kan det vara läge att gå till en högre instans. – Troligen har den som inte gör ett bra jobb fått en dålig introduktion av sin chef, inte fattat vad som gäller i branschen och vad en teaminsats innebär. Det är ju chefens ansvar att dennes personal agerar professionellt och schysst på berget, säger han.
”Troligen har den som inte gör ett bra jobb fått en dålig introduktion av sin chef.”
Hur gick det då med grävmaskinisten Micke Jelséus var tvungen att samarbeta med, trots att det gick mer fel än rätt när han körde maskinen? Micke Jelséus berättar att grävmaskinistens chef till slut gick med på att komma ut till arbetsplatsen för att själv se hur personen i fråga fungerade. Då visade det sig att grävmaskinisten råkat köra över lasermätaren som låg begravd i leran. – Det slutade med att maskinisten fick komma ut vid halv sju varje morgon under resten av uppdraget. Han fick värma upp maskinen och sen sitta i bilen medan jag gjorde hans jobb. Sen fick han mocka lera ur larvbanden och skura rutor så att maskinen var redo för nästa dag. Jag tror att han började jobba med något annat sen…
5 tips för ett bättre samarbete
– Var vänliga mot varandra, om medarbetarna känner sig psykologiskt trygga med sina kollegor ökar chansen till säkra beteenden.
– Investera lite tid i att låta alla komma till tals, den samlade kompetensen i en grupp är i princip alltid vassare än en enskild individs.
– Ge positiv feedback till varandra, det förstärker bra beteenden och gör både samarbetet och säkerheten bättre.
– Var en aktiv lyssnare, ställ följdfrågor tills du har förstått vad den andra personen menar.
– När det verkligen inte fungerar med en person, gå till personens chef. Det är hans eller hennes jobb att se till att medarbetaren förstår vad ett bra samarbete innebär.
Mekaniserad bultning är framtiden. Det är bultaren och bergarbetaren Kalle-Ville Pellinen övertygad om. – Det är kostnadseffektivt, blir bättre resultat och är mer skonsamt för oss bultare.
Av Anna-Maria Stawreberg Foto Kristina Sahlén
2019 gick bultaren och bergarbetaren Kalle-Ville Pellinen under jord. Innan dess hade han jobbat inom en lång rad andra branscher. De senaste tjugo åren inom bygg, men ovanjord. – Jag var hockeyfarsa och vid något tillfälle när jag stod på grabbens hockeyträning började jag prata med en annan pappa. Han sa till mig att ”du skulle nog passa under jord”. Pappan berättade om hur det var att jobba under jord, jag blev intresserad och bestämde mig för att testa, säger Kalle-Ville. Han har precis klivit av veckans skift i Sofia tunnelbanestation på Södermalm i Stockholm, en tunnelbanestation som kommer att bli världens näst djupaste när den är färdigbyggd.
Kalle-Ville Pellinen gillar utmaningar och ville testa om mekaniserad bultning fungerar lika bra i civila tunnlar som i gruvor. Foto: Kristina Sahlén
Rätt plats
Kalle-Ville har jobbat med det mesta, men när han hittade bultningen kändes det som om han hamnat på rätt plats. Orsaken är enkel: Han gillar utmaningar, och när han gör något, vill han göra det fullt ut. Kalle-Ville började bulta manuellt, och insåg snabbt att det var en tung och tidskrävande syssla. Han började fundera på om det inte gick att göra på något annat sätt.
– Mekaniserad bultning är något man jobbat med länge i gruvorna. Däremot har det varit en allmänt vedertagen uppfattning om att det är helt omöjligt att bulta med rigg i civila tunnlar, eftersom man inte uppfyller de existerande kraven, säger Kalle-Ville.
”Det är en allmänt vedertagen uppfattning att det inte går att bulta mekaniserat i civila tunnlar.”
Första gången Kalle testade mekaniserad bultning var när han arbetade i en tunnel under Hammarby sjöstad, men nu har han alltså jobbat i Sofia Tunnelbana i över ett år. Till sin hjälp har han riggen Elisabeth, eller Bettan som riggen också kallas, en Boltec E10S. – Jag har blivit något av en bultnörd och har därför fördjupat mig i bultningens konst under vägens gång, säger Kalle.
Kalle-Ville Pellinen menar att mekaniserad bultning är minst lika effektivt som manuell bultning. Foto: Kristina Sahlén
Som på 1800-talet
Under sina första 1,5 år i branschen bultade han manuellt. Enligt honom är manuell bultning ett slitgöra där bultaren får cement över hela kroppen, står länge i samma arbetsställning och utför tunga, repetitiva upparbeten. – Ju mer jag bultade, desto mer insåg jag att det var vansinnigt att arbeta på det här sättet. De arbetsmiljömässiga förhållandena kändes som rena 1800-talet, säger Kalle.
”Som jag ser det blir det högre kvalitet när man bultar mekaniserat.”
Sedan han började med mekaniserad bultning har han satt närmare 6 000 bultar mekaniserat och ju mer han bultar, desto mer övertygad är han om att mekaniserad bultning är framtiden. – Som jag ser det blir det högre kvalitet när man bultar mekaniserat. Här går det varken att fuska eller klämma fingrar och man får inte heller ont i axlarna. Inte heller skrapar maskinen bort legeringarna, något som man befarade från början, säger Kalle.
”Det blir bättre arbetsförhållanden med mekaniserad bultning”, säger Kalle-Ville Pellinen. Foto: Kristina Sahlén
Mekaniserad bultning kommer att bli standard
Ibland händer det fortfarande att Kalle behöver bulta manuellt. I alla fall när bultarna är längre än fyra meter. Det hör dock till undantagen, och hittills har han bara behövt sätta ett par hundra bultar manuellt.
Kalle märker att intresset från omgivningen vad gäller mekaniserad bultning är stort. Det är inte för inte det bultning kallas för ”grisgöra” och han har förstått att allt fler vill gå över från manuell till mekaniserad bultning. Själv har han fått utbilda en operatör i mekaniserad bultning. Det innebär att bultandet nere vid Sofia tunnelbanestation numera kan pågå under betydligt fler av dygnets 24 timmar, och inte som tidigare, enbart när Kalle-Ville varit schemalagd. – Jag är helt övertygad om att mekaniserad bultning inom de närmaste åren kommer att bli standard. Jag hoppas också att det kommer att bli ett anbudskrav i framtiden.
Snart kommer Epiroc att ha hundratals batteripack i drift ute i Europa. Alla dessa ska servas i Epirocs nya batteriverkstad i Skellefteå, certifierad av Northvolt. – Nu kan vi hjälpa våra kunder hela vägen, säger Jyri Lönnström, Regional Business Strategy & Portfolio Manager
Av Anna-Maria Stawreberg Foto Paulina Holmgren
I takt med att gruvbranschen ändras ställs det nya krav på underhåll och service. – När maskinerna blir batteridrivna behöver vi finnas där och möta behovet av underhåll som uppstår, säger Kim Halonen, produktspecialist, electrification på Epiroc. Det är också anledningen till att Epiroc för ett par år sedan började undersöka möjligheterna att starta en batteriverkstad i Skellefteå. Nu har planerna blivit verklighet. Bara efter något år kunde serviceteknikerna på batteriverkstaden börja verksamheten, om än i mindre skala.
Foto: Paulina Holmgren
Stort behov
Idag är den betydligt större. För tack vare att Northvolt i somras licensierade Epirocs batteriverkstad kan nu verksamheten skalas upp rejält. – Just nu är vi fyra licensierade tekniker och ett 20-tal servicetekniker på vår verkstad här i Skellefteå, säger Kim Halonen.
”Personalen har gått Northvolts utbildningar, lokalerna är besiktigade och vi har fått utbildning i säkerhetstänk och skyddskläder.”
Än så länge finns det vissa begränsningar när det kommer till kapaciteten. Behovet är nämligen så stort att verksamheten behöver flyttas till en ny och större verkstad. – För närvarande håller vi till i Epirocs gamla lokaler och har ungefär 150 kvadratmeter till vårt förfogande. Planen är att vi inom kort ska få nya faciliteter och flytta till nya, betydligt större lokaler på Lagergatan här i Skellefteå, säger Kim Halonen. Marcus Lindgren, som är regional servicechef i Skellefteå, har varit med från starten. Han konstaterar att Northvolts licensiering, som innebär att de licensierade teknikerna har genomgått dels en grundutbildning, dels två påbyggnadsutbildningar, har stor betydelse för verksamheten. – Det ligger naturligtvis mycket jobb bakom den här certifieringen. Personalen har gått Northvolts utbildningar, lokalerna är besiktigade och vi har fått utbildning i säkerhetstänk och skyddskläder.
Marcus Lindgren Foto: Paulina Holmgren
Nyanställa
Och efterfrågan kommer bara att bli större. Inom de närmaste tre åren kommer personalen på Epirocs batteriverkstad att få allt mer att göra, när Epiroc har hundratals batteripack i drift ute i Europa, ska alla servas i Skellefteå. – Vi är den enda certifierade batteriverkstaden utanför Northvolt, och kommer att behöva nyanställa, säger Marcus Lindgren.
”Ska vi bygga kundrelationer i framtiden är det nödvändigt att vi också kan erbjuda våra kunder faciliteter hela vägen.”
Jyri Lönnström, som är Regional Business Strategy & Portfolio Manager på Epiroc, menar att satsningen på en certifierad batteriverkstad är nödvändig. – Ska vi bygga kundrelationer i framtiden är det nödvändigt att vi också kan erbjuda våra kunder faciliteter hela vägen. Därför blir det centralt för oss att bygga den här kompetensen.
Foto: Paulina Holmgren
I takt med att behovet av batteriunderhåll ökar kommer det att krävas allt fler batteriverkstäder. Batteriverkstaden i Skellefteå är först i drift och har fungerat lite som ett pilotprojekt. Inom kort kommer Epiroc att öppna ytterligare batteriverkstader i andra delar av världen.
Illustration: Epiroc
Alla maskiner i Europa
Batteriverkstaden i Skellefteå kommer att serva alla maskiner som är i drift i Europa. Det innebär att ett batteri som behöver någon form av översikt och underhåll kommer att skickas till Skellefteå, där både utrustning och kompetens finns. – Grundtesen är att batteriet alltid skickas till vår verkstad när felet inte kan åtgärdas på plats, oavsett var i Europa maskinen finns. Det är nödvändigt, eftersom man behöver både speciell utrusning och certifikat, säger Jyri Lönnström. För närvarande kan två batteripack åt gången servas i verkstaden. Men det är som sagt bara början. – Nu, när vi bygger ny verkstad kommer vi att kunna skruva betydligt fler batterier, och det kommer ju att behövas, säger Marcus Lindgren.
Underjord. Svavelstank. och mörker. Att det finns åtskilliga sägner om övernaturliga väsen i gruvor världen över är inte särskilt märkligt. Vi har kikat närmare på några av dem.
Av Anna-Maria Stawreberg
Redan när gruvdriften började i Sala Silvergruva under 1400-talet började hon göra sig påmind. Gruvfrun, som ömsom vakade över, ömsom skadade de hårt arbetande gruvarbetarna. Gruvfrun, som varken var spöke eller vålnad, utan istället ansågs vara ett naturväsen, hade satt regler för hur gruvarbetarna skulle bete sig. Innan de gick ner i schakten skulle de knacka tre gånger på berget. De fick inte svära. De fick inte heller skrika. Att vissla var också förbjudet. Om någon bröt mot reglerna riskerade man att berget skulle rasa under skiftet.
Gruvrået härskade
Att möta den vackra gruvfrun, som antingen var klädd i vitt eller i svart, i en gruvgång, eller att för den delen höra hennes sång, var ett varsel om att en hemsk olycka snart skulle ske. Kunskaperna om gruvfrun gick från generation till generation. Och med tanke på hur riskabelt arbetet i gruvorna var förr i tiden, var arbetarna noga med att följa de uppsatta reglerna.
Sala silvergruva. Foto: Wikipedia Commons
Troligen var gruvfrun i Sala Silvergruva ett av alla gruvrån som man förr i tiden trodde härskade i varje gruva. Om skogsrået fanns i skogen, och satte regler för de skogshuggare och kolare som under långa perioder bodde och arbetade i skogen, huserade gruvrået i gruvan, och satte sina regler där. Även gruvrået bestämde att det var förbjudet att vissla, svära eller skrika i gruvan. Gruvrået bestämde också att det var förbjudet att kasta sten eller att lämna mat eller skräp efter sig. Gruvrået bestämde att gruvarbetarna, när de gick av sitt pass, skulle ställa i ordning verktygen.
”Gruvrået satte reglerna i gruvan.”
Kunde förvända synen
Följde gruvarbetarna reglerna, var chanserna stora att de skulle upptäcka stora fyndigheter under nästa pass. Men, gruvrået var också piggt på att utföra olika practial jokes, och kunde förvända synen på gruvarbetarna. Ett gruvrå på skämthumör kunde till exempel bestämma sig för att låta ett arbetslag med egna ögon se en stor malmåder och därför påbörja utvinning av malmen. Bara för att nästa dag upptäcka att fyndigheten i själva verket bestod av sten. Inget annat – trots att de där nere i gruvan faktiskt sett att det var malm. Precis som om gruvfrun sades det att gruvrået var ett vackert väsen. Men gruvrået kunde också byta skepnad och visa sig i form av olika djur. Därför var det självklart för gruvarbetarna att ta hand om djuren som de hittade nere i gruvan. Att skada en fladdermus, en råtta, en orm eller något annat djur i en gruvgång medförde otur.
Att vidskepligheten var stor i gruvdriften är inte särskilt märkligt. Arbetet under jord var mycket riskabelt, och många gruvarbetare har dött under åren. Ett exempel på det är att minst 629 arbetare dog i Falu Gruva mellan 1664 och 1770. Att det därför fanns stränga regler att förhålla sig till var självklart.
”att vidskepligheten var stor i gruvdriften var inte särskilt märkligt.”
Skyllde ras på gruvfrun
Att skylla plötsliga gruvras eller tragiska dödsfall på gruvfrun var också ett sätt att undvika protester från gruvarbetarna, som tvingades jobba under livsfarliga förhållanden. Gruvfrun, eller bergfrun, som hon också kallades, fick skulden för gruvdrängars försvinnanden. Det sades att hon med sin skönhet kunde få gruvarbetarna att gå vilse i berget eller kliva över stup mot en säker död och om någon försvann under ett skift, då var det hon som varit i farten.
Falu gruva. Foto: Birgitta Wahlberg
När gruvdrängen Fet-Mats försvann 1677 i Falu Gruva antog man att han blivit bergtagen av gruvfrun. Ännu mer uppenbart blev det när en ung man 42 år senare hittades död i Mårdskinnsschaktet på 150 meters djup. Hans underkropp var krossad, men ansiktet såg fridfullt ut. Ryktet om upptäckten av en okänd gruvdräng spreds över bygden och människor gick man ur huse för att titta på den döde. När Margareta Olsdotter kom fram till kistan utropade hon: ”Men det är ju min Mats!” Fet-Mats död och det märkliga faktum att hans kropp var helt bevarad, gjorde även Carl von Linné intresserad. Carl von Linné trodde dock inte på förklaringen att gruvfrun förtrollat Mats. Istället slog han fast att det var tack vare salterna nere i gruvan som kroppen inte ruttnat. Idag vet man att Carl von Linné var på rätt spår. Det var ämnen nere i gruvan som bevarat kroppen.
Och än idag berättas historierna om gruvfruar och andra övernaturliga väsen i gruvor över hela världen.
I gruvorna är digitaliseringen av riggarna igång sedan länge – där jobbar många maskiner redan eldrivet och autonomt. Men inom infrastruktur och på bergtäkter är läget ett helt annat. Varför är det så?
Text: Johanna Paues Darlington
I kontrollrummet på Bolidens kontor i Aitik sitter en operatör och övervakar borrningen. Flera kilometer bort från vibrationerna, de högljudda borrljuden och dammet styr hon vant riggen, en Pit Viper. Genom att låta riggen arbeta fjärrstyrt över raster och skiftskarvar och i vissa fall även under sprängningar, har Boliden ökat Pit Viperns produktiva tid med 20 procent. Det hade inte varit tillåtet av säkerhetsskäl, om det suttit en människa i riggen.
”Säkerheten driver på, gruvorna behöver kunna komma längre ner under jorden utan att människor riskerar att komma till skada. Men det handlar också om att spara pengar och öka produktiviteten.”
– Inom gruvor har vi kommit långt i utvecklingen mot eldrivet och autonomi. Fjärrstyrning har ju till exempel varit med i matchen väldigt länge, säger Fredrik Lindström, som jobbar som Digital business manager och Regional Application Center Manager på Epiroc.
Till vänster: Automatiskt byte av stål. Till höger: Fredrik Lindström. Foto: Epiroc, Disa Hein
Det innebär att han ansvarar för Epirocs digitala portfölj, med produkter som My Epiroc och Certiq. Men han leder också en grupp specialister inom elektrifiering, automation och digitalisering – som i sin tur hjälper Epirocs kunder att implementera de nya teknologierna.
– Säkerheten driver på, gruvorna behöver kunna komma längre ner under jorden utan att människor riskerar att komma till skada. Men det handlar också om att spara pengar och öka produktiviteten. Maskiner tröttnar inte på att göra repetitiva uppgifter, behöver inga raster, säger Fredrik Lindström.
Sämre förutsättningar
Att öka säkerheten och produktiviteten och sänka både kostnader och utsläpp skulle förstås även ovanjord och infrastruktur ha glädje av. Trots det har de delarna av branschen inte kommit i närheten så långt som gruvnäringen när det gäller nya lösningar.
– Visst är det många som använder sig av automatiskt byte av stål eller enhålsautomatik även ovanjord och inom infrastruktur. Däremot är det inte så många som tagit sig till steg två, att maskinerna kan göra större delar av arbetsprocessen själva, eller att de kör på el, säger Fredrik Lindström.
”Vi brukar skoja om att en bergtäkt ska vara lika platt som ett biljardbord för att det ska funka att köra helt autonomt där.”
Han menar att det till viss del kan förklaras av att förutsättningarna för automation och eldrivet är sämre på till exempel en bergtäkt.
– Vi brukar skoja om att en bergtäkt ska vara lika platt som ett biljardbord för att det ska funka att köra helt autonomt där. Så ser ju sällan naturen ut, säger Fredrik Lindström.
My Epiroc. Foto: Epiroc
Men, fortsätter han, det handlar också om att infrastrukturen inte finns på plats på bergtäkter eller i tunnelprojekt.
– Till exempel att det inte finns el framdragen för att kunna ladda batterier, eller ett nätverk som gör det möjligt att kommunicera med maskinerna, eller att maskinerna kommunicerar med varandra, säger Fredrik Lindström.
Högre krav att vänta
Och medan gruvhusen sedan länge haft mål och krav på nollutsläpp och att säkert kunna ta sig längre ner i gruvorna har bergtäkt- och infrastrukturföretagen mer eller mindre kunnat jobba på som de alltid gjort. Men kraven kommer att ställas även på dem framöver, det är Fredrik Lindström säker på. Han tycker att det vore intressant att bygga ett användarfall på en bergtäkt där man testar hur det skulle vara att jobba elektrifierat och autonomt även där.
– Vi har våra smarta, eldrivna maskiner och vi har leverantörer som kan erbjuda en digitaliserad infrastruktur. Vi har även lösningar för att fjärrstyra riggarna från en plats nära sajt eller från en helt annat ort. Så teknologin finns ju redan, men det gäller att någon vågar vara den första att testa, säger han och fortsätter:
– Jag tror att vi kommer gå mer och mer mot faktiska borr-robotar även ovanjord och i infrastrukturtunnlar.
Det, lägger han till, innebär inte att borryrket kommer att försvinna, bara att det kommer att förändras.
– Det kommer bli ett mer övervakande jobb framöver. Sedan kommer ju maskinerna fortfarande behöva sitt underhåll, det kommer vi inte ifrån, säger Fredrik Lindström.
Fakta
Så kan ovanjord jobba i framtiden
– Riggarna kommer att kunna borra sin hål helt autonomt, medan operatörerna övervakar dem antingen från en plats nära sajten, eller från en helt annan ort.
– Lokala nätverk sätts upp på bergtäkter och i tunnlar, vilket gör det möjligt för riggarna att fjärrstyras och kunna kommunicera med varandra – och därmed inte komma i varandras vägar.
– I och med att riggarna kan jobba utan pauser finns stora möjligheter att öka produktiviteten.
I gruvorna är digitaliseringen av riggarna igång sedan länge – där jobbar många maskiner redan autonomt. Men inom infrastruktur och på bergtäkter är läget ett helt annat. Varför är det så? Och vad händer när utvecklingen även når de delarna av branschen – blir alla borrare av med sina jobb då?
Varje yrkeskategori har sina ord som bara de som är insatta förstår. Det gäller så klart även borrbranschen. Med alla sina förkortningar kan det vara en riktigt språkutmaning för den som är grön på berget. Hur bra borr pratar du egentligen? Testa dig själv, och utmana kollegorna!
Att hålet inte går exakt åt det håll du hade planerat är något alla borrare varit med om. Vissa berg är lättare än andra att borra i – men oavsett kvaliteten på berget finns det knep att ta till för att göra hålen så raka som det bara går.
Text: Johanna PauesDarlington
– Det är stuffen som är viktigast. Det får inte bli för stort avstånd mot stuffen, då kan det bli skut och elände. Och med för litet avstånd kan det bli farligt med stenkast.
”Det får inte bli för stort avstånd mot stuffen, då kan det bli skut och elände. Och med för litet avstånd kan det bli farligt med stenkast.”
Robert Sjöström jobbar som mättekniker på NCC. Det innebär att han till vardags gör borrplaner utifrån 3D-modeller av terrängen, mäter hur hålen blev efter borrning och skriver rapporter till sprängaren utifrån resultatet. – Jag mäter genom en sond som jag skickar ner i hålet. Den data som sonden ger mig berättar hur stort avståndet till stuffen är, berättar han.
Märks inte alltid
Ofta märker du om ett hål avviker, men inte alltid. Robert Sjöström har själv under många år har suttit i en borrigg innan han gick över till att bli mättekniker. Han berättar att han ofta träffat borrare som tycker att borrningen gått hur bra som helst . Trots det har det senare visat sig att hålen ändå blivit rejält sneda.
Foto: Epiroc
– Det är svårare än folk tror att känna, om det inte är toksnett förstås. Men tecken på att det är snett är att rotationstrycket går upp, att man tappar borrsjunk och att stålen är svåra att få loss. Det gäller att hålla koll på inställningarna hela tiden, se att allt stämmer. I och med att jag borrat så länge själv kan jag ge tips till borraren när det blivit snett, säger han.
”tecken på att det är snett är att rotationstrycket går upp, att man tappar borrsjunk och att stålen är svåra att få loss.”
Att avvikelsen blivit så stor att Robert Sjöström bedömer att det helt enkelt inte går att spränga hålen händer, men inte ofta. – Om borraren är kvar på plats går det ju att borra om eller rädda det på något sätt, men för det mesta har hen redan stuckit iväg till nästa jobb. Då får jag skicka en hålavvikelserapport till sprängaren som i sin tur gör en bedömning hur han ska ladda hålet för att det ska bli en så bra sprängning som möjligt trots avvikelsen, säger han.
Så grovt som möjligt
För att undvika hålavvikelser gäller det först och främst, enligt Robert Sjöström, att köra med så grova stål som möjligt, och ett styrrör. – Då blir det styvt och bra. Gå inte klenare än du måste, säger han.
Foto: Epiroc
Något som också är viktigt är att köra med rätt typ av kronor, och att de har ett droppcenter, det vill säga en liten knöl på kronan som hjälper den att styra.
– Här gäller det förstås att veta vilken typ av krona som passar bäst för det berg man ska borra i. Ska det vara en ballistisk, skärkronor eller sfäriska? Och vilken storlek blir bäst? Men det har ju med vibrationer och sådant att göra också. Måste du hålla nere vibrationerna så mycket som möjligt kanske du får köra 76-kronor, sätta hålen tätt och dessutom däckladda. Alltså att du kör två laddningar i ett hål med proppgrus emellan, och att de inte smäller av samtidigt, säger Robert Sjöström.
”Har du en avvikelse från start går det inte att korrigera upp, så enkelt är det.”
Sist, men absolut inte minst, gäller det förstås att påhugget är bra. – Har du en avvikelse från start går det inte att korrigera upp, så enkelt är det. Gör du ett dåligt påhugg är det bara att lyfta på borren och börja om, säger Robert Sjöström.
Foto: Epiroc
Robert Sjöströms 5 viktigaste punkter för att borra raka hål
Läs av berget innan du börjar! är det mycket sprickor? Hur känns kvaliteten på det?
Se till att du har rätt stål – ju grövre desto bättre – och kronor, och att de kronor du använder har ett droppcenter.
Håll koll på riggens inställningar. Fel inställningen kommer med stor sannolikhet att ge hålavvikelser. Slag, rotation och matning – allt det måste stämma. Och använd konstantmomentet!
Riggen måste vara linjerad och uppstyrd. Har du ett glapp någonstans kan du, trots att mataren står precis där du vill ha den, ändå få en rejäl hålavvikelse.
Logga borrningen – ibland går det nästan inte att undvika hålavvikelser på grund av berget. Då kan det vara bra att kunna visa för beställaren hur svårborrat det var.
Att undvika hålavvikelser är a och o för alla borrare, men det är ofta lättare sagt än gjort. Vi går igenom hur du ska tänka för att slippa borra snett trots svåra förutsättningar – och hur man kan rädda jobbet även när det gått riktigt dåligt. Gäst I studion är mätteknikern Robert Sjöström.
Att riggarna ständigt utvecklas och uppdateras är inget nytt, men vad har egentligen hänt under de senaste tio åren? Epirocs borrmästare Stefan Löfdahl listar sina favoritförbättringar på SmartROC T40.
Text: Johanna Paues Darlington
SmartROC T40. Foto: Epiroc
1. Hålnavigering
Även om hålnavigering som system fanns för tio år sedan – gruvnäringen var snabb på att börja att använda det – så var systemet i sin linda på den tiden. Sedan dess har användningen av hålnavigeringssystem fullkomligt exploderat ovanjord.
– Hålnavigeringen har verkligen revolutionerat hela branschen, idag säljer vi inte en enda maskin utan det, säger Stefan Löfdahl.
Tack vare systemet blir nu borrmönstren helt perfekta.
”Hålnavigeringen har revolutionerat hela branschen, idag säljer vi inte en enda maskin utan det.”
– Med all respekt för alla borrare som är duktiga på att märka upp berget, men så exakt som det blir med ett hålnavigeringssystem kan ingen människa få till det. Dessutom sparar operatörerna mycket tid och energi nu eftersom de inte längre behöver tänka ut och räkna på var hålen ska vara, vilket ger en effektivare borrning. Lägg till att slutresultatet också blir ett jämnare sönderfall av produkten.
Ytterligare en fördel är att säkerheten förbättrats tack vare hålnavigeringssystemet.
– Operatörerna behöver inte längre springa omkring på berget, riskera att snubbla och halka, säger Stefan Löfdahl.
2. PoMP-buren
PoMP står Protection of Moving Parts och är det galler som sitter monterat på masten och skyddar operatören från att komma åt rörliga delar.
– Det kom för ungefär tio år sedan, i samband med att en ny standard infördes. Det var alltså något vi var tvungna att sätta dit. Till en början tyckte många att det var svårt och rätt jobbigt att behöva titta in genom ett galler och att buren var i vägen, men det gav sig, berättar Stefan Löfdahl .
”Den har med all säkerhet skyddad många operatörer från allvarliga skador.”
I dag känns buren självklar, och har helt klart medfört en stor förbättring för operatörerna.
– Den har med all säkerhet skyddad många operatörer från allvarliga skador. Det är lätt hänt att man går runt riggen, halkar och får tag i en del som roterar, säger han.
Noise Reduction Kit – här monterat på en SmartROC T35. Foto: Epiroc
3. Ljuddämparkitet
– Ytterligare en förbättring som faktiskt revolutionerat branschen, säger Stefan Löfdahl.
Även om inte alla som köper en ny rigg idag köper med ett så kallat Noise Reduction Kit, så är det många. Och det blir bara fler, enligt Stefan Löfdahl.
– Det har ju gjort en enorm skillnad i hur mycket oväsen en rigg för. O man i början köpte kitet för att inte tredje part skulle störas av borrningen, så är det idag framför allt för operatörens skull, säger han.
Visst är det lite bökigt med kitet, det upplevs ofta vara i vägen. Men fördelarna överväger ändå nackdelarna, med råge.
– Jag hör fler och fler som säger att de ändå hellre kör en ljuddämpad rigg för att de mår så mycket bättre när de kommer hem på kvällen då. Det har absolut inneburit en hälsoförbättring bland väldigt många operatörer därute, säger Stefan Löfdahl.
Med automatiserad borrning och upplockning skapas en mer pålitligt och repetitiv process, helt enkelt.
– Då spelar det ingen roll om det kommer in en geting eller fluga i hytten som stör. Maskinen borrar på av sig själv ändå. Vilket i sin tur leder till en mer effektiv borrning, där färre misstag sker.
SmartROC T40. Foto: Epiroc
4. Reducerad bränsleförbrukning
– Här snackar vi tekniksprång, säger Stefan Löfdahl.
Eftersom motorn i en SmartROC T40 numera bara används när den behövs och motorvarvtalet regleras på ett betydligt smartare sätt idag än för tio år sedan kräver maskinen inte lika mycket bränsle längre. Något som rimmar väl med både ökade krav på lägre utsläpp och skenande dieselpriser.
– Jag skulle tippa på att vi förbrukar runt 30 procent mindre bränsle idag. Det är ett stort steg framåt, säger Stefan Löfdahl.
5. Touchskärm i hytten
I och med den senaste uppdateringen av SmartROC T40 har operatörerna numera inte bara en touchskärm med betydligt bättre gränssnitt än tidigare i hytten, de kan också se hur borrmaskinen går i realtid.
– Det kan kommer en sträcka som är lite mjukare eller hårdare helt plötsligt, säger Stefan Löfdahl.
Att köpa en borrvagn är en stor affär, kanske en av livet största för en liten entreprenör. Vad behöver man veta innan man ens börjar tänka på att starta eget, hur går processen att köpa en ny borrvagn till och hur mycket pengar handlar det om, egentligen? Det här, och mycket mer, får du svar på i Borrmästarpodden!
Vi använder cookies för att vissa funktioner på vår webbplats ska fungera korrekt, liksom för marknadsföringsändamål: samlar in analysdata för att förstå och förbättra användarupplevelsen och för att anpassa reklam. Du kan acceptera alla cookies, avvisa marknadsföringscookies eller finjustera dina preferenser på sidan cookie inställningra.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. These cookies ensure basic functionalities and security features of the website, anonymously.
Cookie
Varaktighet
Beskrivning
cookielawinfo-checkbox-analytics
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Analytics".
cookielawinfo-checkbox-functional
11 months
The cookie is set by GDPR cookie consent to record the user consent for the cookies in the category "Functional".
cookielawinfo-checkbox-necessary
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookies is used to store the user consent for the cookies in the category "Necessary".
cookielawinfo-checkbox-others
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Other.
cookielawinfo-checkbox-performance
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Performance".
viewed_cookie_policy
11 months
The cookie is set by the GDPR Cookie Consent plugin and is used to store whether or not user has consented to the use of cookies. It does not store any personal data.
Functional cookies help to perform certain functionalities like sharing the content of the website on social media platforms, collect feedbacks, and other third-party features.
Performance cookies are used to understand and analyze the key performance indexes of the website which helps in delivering a better user experience for the visitors.
Analytical cookies are used to understand how visitors interact with the website. These cookies help provide information on metrics the number of visitors, bounce rate, traffic source, etc.
Advertisement cookies are used to provide visitors with relevant ads and marketing campaigns. These cookies track visitors across websites and collect information to provide customized ads.
