Ny satsning för att hitta servicetekniker

0

Ett års betald utbildning och därefter en framtid inom ett minst sagt varierande yrke. 

Det erbjuder Epiroc i jakten på nya, hungriga servicetekniker. 

Av Anna-Maria Stawreberg

Att det behövs fler servicetekniker är ett faktum. Och istället för att sitta och vänta på att de ska dyka upp, har nu Epiroc tagit saken i egna händer. Satsningen är Epirocs initiativ och för att rekrytera rätt kandidater till programmet har man tagit Manpower till hjälp.  Epiroc Academy är ett traineeprogram som riktar sig till teknikintresserade över hela Sverige. 

– Den som söker behöver inte ha några förkunskaper. Det räcker att han eller hon är intresserad av teknik och maskiner, säger Elin Rydberg, academy leader på Epiroc. 

Under den ettåriga utbildningen varvas teori och praktik. Teorin genomförs under totalt 15 veckor utslaget på ett år i Örebro. Den 29 veckor långa praktikperioden utförs på Epirocs servicecenter eller servicelokaler ute hos kunderna i Gällivare, Landvetter, Kiruna, Skellefteå, Stockholm eller Zinkgruvan. 

Praktiska inslag

Utbildningen inleds med en teoriomgång i Örebro för att traineen ska få de grundläggande kunskaperna som krävs för att kunna ta del av praktiken. 

Varje trainee tilldelas en mentor. Mentorn spelar en viktig roll i traineens utveckling och genom att guida traineerna genom arbetsprocesser och ge tydliga instruktioner skapas en smidig övergång till arbetsplatsen.

– Därefter varvas teori- och praktikperioderna, men också under teoriperioderna kommer vi att ha många praktiska inslag, säger Elin Rydberg. 

Exempel på de teoretiska inslagen är verktyg och dragmoment, hydraulik, elsäkerhet, kommunikation, administration och rapportering kopplat till servicearbete och analytisk felsökning. Under teorin får deltagarna också köra i simulator och ta del av Epiroc-specifik kunskap. 

– Varje trainee tilldelas en mentor. Mentorn spelar en viktig roll i traineens utveckling och genom att guida traineerna genom arbetsprocesser och ge tydliga instruktioner skapas en smidig övergång till arbetsplatsen, förklarar Elin Rydberg. 

Varje trainee kommer att tilldelas en primär arbetsplats på orterna ovan, men traineen kommer även att resa till andra arbetsplatser enligt ett individuellt schema.

Viktigt med nyfikenhet och motivation

– Vi har sju platser och ansökningsperioden varar den 4 september – 15 oktober. Det vi tittar mest på är nyfikenhet och motivation, och betygen är alltså inte det som väger tyngst, säger Elin Rydberg. 

De enda kraven är att den som söker har körkort, och alltså är över 18 år. I övrigt är det fritt fram att ansöka. 

Det vi tittar mest på är nyfikenhet och motivation, och betygen är alltså inte det som väger tyngst.

– Men vi ser gärna att den som söker är analytisk, har förmåga att ta ansvar och att personen i fråga är social och ser fram emot mötena med våra kunder, konstaterar Elin Rydberg. 

LYSSNA: Serviceteknikerns sanningar

De som antas till utbildningen kommer att erbjudas 75 procent av minimilönen, 16 883 kronor i månaden, enligt 2023 års avtal. 

Efter utbildningsåret kommer det finnas stora möjligheter för fast anställning, säger Elin Rydberg. 

– Det här traineeprogrammet är en otrolig dörröppnare för att komma in på Epiroc, som ju är ett stort företag, både i Sverige och internationellt. 

En win-win

För att arbetsmöjligheterna är goda, råder ingen tvekan om. Servicetekniker är ett bristyrke och det har länge varit svårt att hitta personer med rätt kompetens. Att dra igång den här utbildningen blir därför en ”win-win”, där Epiroc hoppas hitta rätt kompetens, och där maskinintresserade personer över hela Sverige i sin tur hittar in i ett omväxlande och spännande yrke.

– Det är därför Epiroc nu tar steget in i utbildningsvärlden och erbjuder det här programmet. Visionen är naturligtvis att det här blir ett startskott för fler utbildningar inom Akademin Epiroc Sweden, säger Elin Rydberg, som tillsammans med Henrik Lundström arbetat ett år med att ta fram utbildningsprogrammet. 

LÄS MER Borraren Linus: ”Jag gillar att nöta meter”

Henrik Lundström, som jobbat med teknisk service och internutbildningar på Epiroc under många år, ser fram emot att dra igång. 

– Det här är en klockren satsning. Nu gäller det bara att komma ut med budskapet så att vi når de som verkligen är intresserade. 

Också han ser en ljus framtid för dem som deltar i utbildningen. 

– Vi kommer alltid att behöva folk som lagar våra maskiner och det innebär ju att det alltid kommer att finnas jobb. 

Den som genomgår utbildningen, som börjar den 8 januari 2024, kommer att uppnå servicetekniker nivå 1. Och Henrik Lundström har höga förhoppningar. 

– Absolut. Min förhoppning är att vi, genom den här satsningen, ska kunna spruta ut tekniker. 

LÄS MER: Epiroc Academy Tekniker Trainee

Borraren Linus: ”Jag gillar att nöta meter”

0

Borraren Linus Olsson Spets är i princip uppvuxen i bergsbranschen. Och även om pappa bergsprängaren, Jan Erik ”Neck” Olsson gjorde sitt för att locka in honom var det intresset för maskiner som avgjorde. 

Av Anna-Maria Stawreberg

Foto Anna Hållams

Linus Olsson Spets sitter i en täkt utanför Jönköping och borrar. Här inne i hytten till sin T35 har han det skönt och bekvämt. Han tillbringar dagarna med att lyssna på poddar och fundera. 

– När jag jobbar så sitter jag i riggen och nöter meter. Jag vill jobba fokuserat, och gillar att ha långa arbetsdagar, säger Linus.

Linus Olsson är på en plats i livet där han trivs. Foto: Anna Hållams.

Och långa arbetsdagar, det har han. Klockan ringer redan halv fem på morgonen i hotellrummet där han för tillfället befinner sig, och vid femtiden försöker han vara på plats i riggen. Nöter meter efter meter, ända tills sju, åttatiden på kvällen då han stänger av för dagen och gör kväll. 

Gillar maskiner

Han är 28 år, och har redan hunnit med ett gediget arbetsliv. 

– Jag kommer från en entreprenörsfamilj och har både släktingar som har lastbilsåkeri och grävmaskinsentreprenad. 

Eftersom Linus var intresserad av maskiner och fordon redan som liten grabb, började han sommarjobba tidigt. Han började som spadgubbe och insåg att han faktiskt älskar att arbeta. 

Pappa bergsprängaren lockade in Linus i yrket. Foto: Anna Hållams.

– Min pappa var bergsprängare, och hade jobbat 30 år i Norge. När han frågade om jag ville prova jobbade jag med honom ett antal år. Det var pappa som lärde mig, även om han numera är servicetekniker. 

LYSSNA: Borrmästarpodden: Serviceteknikerns sanningar

Linus kände direkt att bergsbranschen passade honom, och här har han blivit kvar. Hans första maskin var en Flexiroc D3, numera T30, och det var kärlek vid första ögonkastet. 

– Den maskinen kan jag rekommendera alla nybörjare att börja borra med. Du kan ha den till princip allt, och den är liten och smidig, säger Linus. 

Var i verkstaden första veckan

Han fick en bra start i branschen. Den första veckan tillbringade han i verkstaden, där han fick lära sig allt om maskinerna han skulle köra. 

– Kunskaperna jag fick då, har jag verkligen haft nytta av. Varje vecka, på torsdagen innan jag ställer av riggen, går jag igenom den. Jag spolar av den, putsar, känner på bultarna, oljar in och fyller på vätskor. 

För Linus är det en självklar del av jobbet, ett sätt att avsluta arbetsveckan på. Framför allt vet han att han sparar in både tid och pengar genom att hålla efter den maskin han för tillfället kör. 

VARJE TORSDAG INNAN JAG STÄLLER AV RIGGEN, GÅR JAG IGENOM DEN. JAG SPOLAR AV DEN, PUTSAR, KÄNNER PÅ BULTARNA, OLJAR IN DEN OCH FYLLER PÅ VÄTSKOR.

Och det har blivit många maskiner genom åren. På frågan om vilka maskiner han kört börjar han rabbla:

– Jag har kört T15, T30, T35 och T40… 

Från folkrace till T35

På jobbet får han alltså sitt lystmäte tillgodosett när det kommer till maskiner. Men för Linus räcker inte det. Även fritiden ägnar han åt olika maskiner. 

– Jag började köra folkrace redan när jag var 15. Älskade adrenalinet, folket och gemenskapen. Idag kör jag fyrhjuling och cross. För mig har det blivit ett sätt att också hålla igång kroppen, eftersom jag sitter stilla så mycket på dagarna. 

Linus är varje serviceteknikers dröm. Foto: Anna Hållams.

Där hemma i Sunne väntar familjen, Linus sambo, de två bonusbarnen och en treårig dotter. Att det inte blir särskilt mycket vila på helgerna säger sig självt. Linus skrattar lite. 

– Nej, det stämmer väl. Därför är det väl inte helt fel att bo borta under veckorna … Även om jag självklart längtar efter familjen när jag inte är tillsammans med dem. 

Linus Olsson. Foto: Anna Hållams.

I sommar har Linus visserligen haft semester, men inte några fem veckor i rad. Ganska snart började nämligen suget efter att få arbeta dyka upp. 

Gled ut över kanten

Det längsta han varit hemma, avslöjar han, är sex veckor. Men då handlade det inte om någon semester utan om något betydligt värre och något som kunde ha gått riktigt illa. 

– Jag körde en T30 och stod där på berget i Norge när jag plötsligt började glida. Jag fick inte stopp, utan gled över kanten, landade snett och bröt foten. 

Linus Olsson. Foto: Anna Hållams.

Men bara för att Linus brutit foten innebar det inte att han stängde av maskinen och åkte hem. Istället linkade han runt och fortsatte jobba, tills smärtorna var så svåra att han insåg att han var tvungen att söka läkarhjälp. 

– Det slutade med att jag gipsades och fick köra hem från Norge med benet i gips. Sen gick jag hemma i sex veckor. Till slut klättrade jag på nästan på väggarna. 

JAG KÖRDE EN T30 NÄR JAG PLÖTSLIGT BÖRJADE GLIDA NERFÖR BERGET.

I efterhand är Linus tacksam över att olyckan slutade med bara en bruten fot. För risken att även maskinen skulle börja glida fanns naturligtvis. 

– Det har fått mig att tänka om. Det gäller till exempel att alltid ha fräscha larver och om det är halt, då slänger jag numera borrkax över berget för att maskinen och jag inte ska glida. 

Linus Olsson. Foto: Anna Hållams.

Fakta Linus Olsson Spets:

Ålder: 28 år

Bor: I Sunne

Familj: Sambo, två bonusbarn och treårig dotter. 

Arbetar: Som borrare på Solid Rockstar AB.

Bästa lärdom: Lyssna på andra borrare. Du lär dig alltid något, oavsett om det är en person som är ny i branschen eller någon som varit med länge.

Sån är jag på jobbet: Jag gillar kundkontakten och strävar alltid mot att få nöjda kunder. Även om jag jobbar fokuserat om dagarna i riggen, tycker jag om de här kundmötena. 

Explosivhundar: Hittar dolorna i rekordfart 

0

Att dolor är en risk med att jobba i täkter och gruvor är väl känt. Vilken tur då att Krut, Sniff, Pi och de andra medarbetarna på Explosivhund står redo att rycka in. 

Av Anna-Maria Stawreberg

Foto Camilla Lindqvist

På en stor grusplan, strax utanför Enköping, står Anton Brammefors och Per-Johan Vidéns vita bussar parkerade. Hundskallen hörs lång väg. 

De sju hundarna som jobbar på Explosivhund har haft semester. Nu är de taggade på att äntligen – äntligen – få sätta igång och jobba igen. 

– De hundar som vi jobbar med älskar sitt arbete. För dem är arbetet lika stor belöning som den godbit de får när de har utfört sin arbetsuppgift, säger Anton Brammefors, samtidigt som han gör i ordning träningsområdet.

Åldern har ingen betydelse

Han och kollegan Per-Johan ställer ut orange plastkoner och lägger ut långa, ceriserosa rep på grusplanen. Därefter fyller Per-Johan en spruta med ett doftpreparat som de själva tagit fram. Ämnet, som har samma doftmolekyler som sprängmedel, sprutar han ner i sanden på olika ställen på grusplanen. Därefter är det dags att valla av området för att göra det lite svårare för hunden under träningstillfället. 

I fem år har de drivit företaget Explosivhund. Numera arbetar både de själva och hundarna heltid med att söka rätt på dolor på arbetsplatser över hela Sverige.  

– Det är vanligt att det ligger rester av sprängmedel i tunnlar eller täkter där det har sprängts tidigare. Det är där vi kommer in med våra hundar, förklarar Anton. 

Det äldsta vi har hittat var en odetonerad dynamitgubbe från 1954, men vi är naturligtvis ute på områden där det ligger nyare sprängämnen också.

Exakt hur gamla sprängmedel som glöms kvar efter ett avslutat sprängarbete varierar kraftigt. Oavsett vilket räknar Anton och Per-Johan med att deras hundar kommer att kunna söka upp dem och markera. 

– Det äldsta vi har hittat var en odetonerad dynamitgubbe från 1954, men vi är naturligtvis ute på områden där det ligger nyare sprängämnen också. Det tidigaste vi har gått in är ett dygn efter det att en salva har sprängts, säger Per-Johan. 

För hundarna spelar det egentligen ingen roll om det är ett färskt eller ett gammalt material som de ska söka upp, även om doftbilden varierar beroende på hur länge fynden legat och om det ligger djupt nere i marken eller ej. 

Markerar genom att sätta sig

Anton öppnar bussen och hundskallen ökar i intensitet. Här finns en uppsjö av arbetssugna fyrfota medarbetare. Först ut är border collietiken Pi, som får på sig sitt tjänstetäcke, något som kan jämföras med arbetsuniform. 

Anton har redan kontrollerat vindriktningen och nu får Pi börja arbeta. Sakta och koncentrerat tar hon sig fram mellan de rosa linorna, som är till för att Per-Johan och Anton ska kunna hålla koll på exakt vilken del av området som har sökts av. När en korridor är avsökt, flyttas linorna metodiskt så att hela området till slut är säkrat. 

Gemensamt för alla hundarna är att det egentligen är själva arbetet som är belöningen.

Plötsligt börjar Pis svans vifta ännu mer intensivt än tidigare. Att hon fått korn på något är tydligt, och för att visa sin husse markerar hon exakt plats genom att sätta sig och stirra blint på honom. 

Per-Johan märker ut med sprayfärg var hon har markerat, och därefter är det jaktlabradoren Sniffs tur att ge sig ut i sökområdet. 

Även Sniff hittar snabbt den plats där sprängmedlet finns och markerar genom att sätta sig och vänta på belöningen som han vet finns i husse Per-Johans ficka. 

– Hur vi belönar våra olika hundar varierar. För en del hundar är det en stunds kel som är det viktigaste. För andra är det en godbit eller lite lek. Men gemensamt för alla hundarna är att det egentligen är själva arbetet som är belöningen, förklarar Anton. 

Stabila nerver ett krav

De flesta hundar tycker om att arbeta, men för att en hund ska passa som explosivhund är det, förutom arbetsvilja, uthållighet, samarbetsförmåga och en stabil mentalitet som krävs. 

– Många gånger arbetar vi ju i täkter och på andra arbetsplatser där det finns många högljudda maskiner och det händer också ofta att hundarna behöver arbeta på underlag som vissa hundar inte vågar gå på, säger Per-Johan. 

När Per-Johan och Anton börjar träna upp en hund för att den så småningom ska bli explosivhund, gäller det att leka in kunskaperna. Arbetet måste kännas både roligt och motiverande för att hunden ska kunna leverera. 

– Det är viktigt att motivationen alltid finns där, och därför måste hunden alltid hitta något och känna att den lyckats med sitt uppdrag. Det innebär att vi ibland själva lägger ut material och låter hunden avsluta genom att hitta det, säger Anton. 

Att träna upp en explosivhund tar mellan tre och nio månader, och ofta börjar träningen redan när hundarna är valpar. 

Under arbetsdagen jobbar de sju hundarna i korta skift om tio minuter en kvart, eftersom de snabbt blir trötta och behöver vila. Annat är det för Anton och Per-Johan, som ofta arbetar uppemot tio timmar i sträck. 

– Jo, det blir långa arbetsdagar. Och många gånger har vi även restid, vi har ju hela Sverige som arbetsplats, konstaterar Anton. 

Trångt i hotellrummen

Det innebär också en rad övernattningar i hotellrum i olika städer, och det händer att hotellreceptionisten blir förvånad när Anton och Per-Johan kommer med alla sina hundar i släptåg. 

– Tack och lov har nästan alla hotell i Sverige vissa rum man kan boka om man har med sig hund. Annars hade det blivit jobbigt. Men en gång har jag faktiskt blivit stoppad, eftersom receptionisten tyckte att jag hade för många hundar för att vi bara skulle bo i ett rum, säger Per-Johan och skrattar. 

Än väntar fem av de sju hundarna på att få jobba. Och att de är arbetssugna går det inte att ta miste på. 

Nästa vecka väntar ett tunnelarbete i Stockholm. Det är uppenbart att gänget i bussarna ser fram emot detta och längtar efter att det ska bli måndag. 

Livet på berget från solstolen

0

Att slappna av och njuta av andras äventyr kan vara ett äventyr det också. Därför har vi valt ut ett antal kulturella upplevelser i form av film, poddar, dokumentärer och böcker som alla har med berg och gruvor att göra.

Så varsågod. Luta dig tillbaka och njut!

Av Anna-Maria Stawreberg

Över och under jord i bokform

Expedition Kanchenjunga

Författare: Michelle Paver 

En spöklik historia om en expedition i Himalaya 1935, där en grupp ska bestiga Kanchenjunga, världens tredje högsta berg. 

Ingen har tidigare lyckats och när huvudpersonen Stephen Pearce ger sig iväg med de andra, följer de spåren av den tidigare gruppen, där fem män miste livet. 

Otroligt högt och extremt djupt

Författare: Annelie Pompe

Vill du leva mer äventyrligt? Då kan äventyraren Annelie Pompes bok vara den lilla sparken i baken som du behöver. Vill du fortsätta leva bekvämt, luta dig då tillbaka i solstolen och njut av Annelie Pompes berättelse om hur hon utmanar sina gränser som bergklättrare – trots att hon är höjdrädd. 

När bergen kallar

Författare: Renata Chlumska

Hon är den första svenska kvinnan som bestigit Mount Everest och hon har genomfört Seven Summits, där hon alltså bestigit de högsta bergen på våra sju kontinenter. 

Renata Chlumska är visserligen bergtagen, men tar sig an utmaningarna med en stor dos förnuft, försiktighet och förberedelse.

Över och under jord i lurarna

Dödsolyckan på K

Sommaren 2008 ger sig 24 klättrare iväg för att bestiga K2, världens näst högsta berg. Men något går fel, och elva av klättrarna dör. 

Lyssna: https://poddtoppen.se/podcast/308339623/p3-dokumentar/dodsolyckan-pa-k2

Fångad i den vattenfyllda gruvan

En dokumentär om hur dykaren Jonas Pavletic, som i många år dykt i Sala Silvergruva, plötsligt fastnar 50 meter under ytan. 

Lyssna: https://poddtoppen.se/podcast/308491377/p4-dokumentar/fangad-i-den-vattenfyllda-gruvan

Det stora tunnelraset och kärleken

1965 rasar en tunnel i centrala Stockholm. Elektrikern Sören Jansson och ingenjören Kjell Nilsson blir instängda 40 meter under jord. Ett intensivt räddningsarbete tar sin början. Ett räddningsarbete som följs av hela Sverige. 

Men bakom kulisserna pågår även en romantisk historia, som ska komma att bli rikskänd. 

Lyssna: https://sverigesradio.se/avsnitt/det-stora-tunnelraset-och-karleken

Northface.

Över och under jord på skärmen

Grottdramat i Thailand

Det började som en spännande utflykt ner i ett thailändsk grottsystem med fotbollslaget i juni 2018. Men ett ösregn ändrade förutsättningarna totalt. I mer än tre veckor satt tolv unga fotbollsspelare och deras tränare instängda i den thailändska grottan Tham Luang, samtidigt som grottan långsamt fylldes med vatten. 

Hela världen följde dramat. Att få ut fotbollslaget var nämligen förenat med livsfara. 

Nu har Netflix gjort en dokumentär om historien.

Netflix

Grottdramat i Thailand

Northface

En 1 800 meter lodrätt vägg avskräcker inte de två vännerna Toni och Andi. De ska besegra berget, och ta sig upp för Eigers nordsida i Bernalperna 1936. 

SF Anytime

Northface

The Summit

I augusti 2008 ger sig 24 klättrare av för att bestiga K2. Två dygn senare är elva av dem döda. 

Viaplay

The Summit

Bergtagen eller bara betagen? Våra bästa tips för en bergsäker sommar!

0

– Här är sommaräventyren för dig

Sommaren är räddad! För efter att ha slagit våra kloka huvuden ihop har vi hittat en lång rad upplevelser över och under jord. Historia, kultur, äventyr, naturupplevelser med ett gemensamt: resmålen är skräddarsydda för dig som älskar berg. 

Av Anna-Maria Stawreberg

Sala silvergruva och Tuna Hästbergs Gruva. Foto: Shutterstock, VisitDalarna

4 äventyr under jord

Tuna Hästbergs Gruva, Borlänge

Här bröts järnmalm redan under 1600-talet och brytningen pågick fram till 1968, då gruvan lades ner. Idag kan du uppleva helt andra saker gruvan.

Antingen kan du välja en traditionell vandring, eller göra något mer annorlunda som att boka äventyrsturen där både klättring och linbana ingår, eller varför inte den 3,5 timmar långa bastuupplevelsen, där du förutom bastu får njuta av kalla bad och en ostbricka?

Läs mer: https://www.adventuremine.se/upplevelser/

Falu Gruva, Falun

Här pratar vi historia på riktigt. I Falu koppargruva började man nämligen, enligt Wikipedia, arbeta så tidigt som 700 år efter Kristus. Gruvan lades ner 1992 och är sedan 2001 ett världsarv. 

Du kan besöka Falu Gruva på många sätt. Här finns nämligen både museum och arrangerade gruvturer. För den historieintresserade, eller den som vill ta ett helhetsgrepp om hur det vara att leva som gruvarbetarfamilj går det också att hälsa på hos en fiktiv gruvarbetarfamilj.

Läs mer: https://www.falugruva.se/om-oss/

LKAB Visitor Center, Kiruna

Besök världens största underjordiska järnmalmsgruva med både förarlösa tåg och fjärrstyrda maskiner. Här, i den 20 000 kvadratmeter stora besöksanläggningen, kan du och ditt sällskap ta del av både museum och framtidshistoria. 

Läs mer: https://kirunalapland.se/aktiviteter/lkabs-visitor-centre/

Sala silvergruva, Sala

En gruva där verksamhet pågått sedan 1400-talet och fram till 1962 då gruvan lades ner. Sommartid genomförs visningar av gruvlivet med autentiskt klädda guider, och besökaren får uppleva allt från hur det var att leva direktörsliv ovanjord till hur gruvarbetarfamiljerna levde. 

Läs mer: https://www.salasilvergruva.se/oppna-hus-och-levande/

Skuleberget. Foto: Leif Wikberg

3 berg att njuta av

Skuleberget, Höga kusten

Här finns tre vägar upp, Grottstigen, Södra bergsstigen och Östra bergsstigen och alla tre kräver hyfsat god kondition. Det finns också fyra klätterleder för dig som klättrar. 

För dig som är mer bekväm av sig finns en linbana. 

Oavsett vilken väg du väljer finns en belöning på toppen i form av fantastisk utsikt och kaffestuga. 

Stora stenbrottet, Götene, Kinnekulle

Med smeknamnet Lilla Grand Canyon har Stora stenbrottet på Kinnekulle stora skor att fylla. Men faktum är att smeknamnet håller vad det lovar. Här, i det 40 meter djupa stenbrottet där kalksten tidigare brutits, finns numera en liten fiskesjö och utsikten är fantastisk. 

Halle och hunneberg, Västra Götaland

Här får du uppleva ett berg som vilar på en urbergsplatta av gnejs, där nästa lager består av alunskiffer och orsten och med ett sista lager av diabas. 

För bergsentusiasten är Kungajaktsmuseets bergsutställning ett måste och för dig som tycker om att vandra väntar fantastiska naturupplevelser, med eller utan guide. 

Mäktiga upplevelser väntar dig på Dalhalla. Foto: Göran Broberg

Kulturupplevelser

Sweden Rock

Onsdag den 7 juni – lördag den 10 juni kan Sveriges alla rockälskare få sitt lystmäte tillgodosett när musikfestivalen Sweden Rock drar igång i Sölvesborg. 

I år kommer bland annat storband som Mötley Crüe, Iron Maiden, Def Leppard och Deep Purple. 

Dalhalla

Vem kunde väl tro att det gamla kalkbrottet, som tidigare hette Draggängarna utanför Rättvik i Dalarna, skulle bli en utomhusarena som lockar tusentals människor?

Men kalkbrottet, där brytningen lades ner 1990, är en fantastisk miljö för kulturupplevelser av olika slag. 

I sommar kan du njuta av Tommy Körberg, svepas med av musikalen Mamma Mia och skratta med Johan Glans, för att bara nämna något. 

Skottvångs gruva

Skottvångs malmgruva i Mariefred har anor från 1500-talet och används idag till betydligt lättsammare aktiviteter. 

Sommaren här börjar tidigt. Redan den 10 juni uppträder Vanna Rosenberg, den 5 juli kommer ståupkomikern Thomas Järvheden och den 2 augusti har Timo Räisänen konsert. 

Den blå lagunen, eller Uskavi kalkbrott. Foto: Shutterstock

Bada i blå laguner

Uskavi kalkbrott i Bergslagen strax norr om Nora är en väl bevarad hemlighet för den som vill bada i grönskimrande elva meter djupt vatten.

Blå lagunen i Fleringe, Gotland har lockat turister i åratal. Gott om folk, och allra mest besökare mellan klockan 10 och 14. Vill du bada ensam ska du alltså välja en annan tidpunkt. Turen till Gotland kombineras med fördel av ett besök vid någon av öns alla raukar!

Grönhögen på södra Öland ger direkt en känsla av att befinna sig utomlands. Du väljer själv om du ska vara djärv och hoppa från klipporna eller ta dig i via den lilla stranden. Oavsett vilket väntar en härlig upplevelse. 

Ge din rigg lite kärlek – det lönar sig i längden

Hur mycket omsorg ger du din trognaste arbetskamrat? Kanske skulle du lyssna lite mer på den. Smörja in den då och då. Ge den lite kärlek helt enkelt. 

För med några enkla knep får du din rigg att orka längre

Av Anna-Maria Stawreberg

Vi träffar dem kanske inte så ofta. Kanske vill vi inte ens träffa dem. Ändå är de en förutsättning för att livet på berget ska rulla på som det ska. 

Vi pratar så klart om serviceteknikerna. En yrkesgrupp som ofta jobbar på i det fördolda och som ser till att all världens borrare, bultare, skutknackare och sprängare ska kunna sköta sitt jobb. 

Enkla åtgärder

Linus Palmquist, som är servicetekniker på Epiroc, är en av dem som åker ut och felsöker och servar ovanjordsriggar. Ibland går det att lösa problemen på plats, men det händer också att riggen behöver tas in på verkstad. 

Linus Palmquist. Foto: Privat

Oavsett vilket har problemet ofta pågått lite för länge när Linus Palmquist och hans kolleger får rycka in. 

LÄS MER: Borrarnas vanligaste frågor om SmartROC T40

– Om alla var lite mer engagerade i sina riggar skulle många problem kunna undvikas, säger Linus.

För enligt Linus finns det en rad enkla åtgärder som förlänger livslängden betydligt på ovanjordsriggen. Kan man få in de rutinerna i sin arbetsdag minskar man risken markant för oplanerade arbetsstopp. Och det bästa är att det faktiskt inte tar särskilt många minuter. 

Om alla var lite mer engagerade i sina riggar skulle många problem kunna undvikas.

Tricket är att få in det som en regelbunden rutin. Något man gör av bara farten innan riggen stängs av för dagen. 

– Detta är naturligtvis något som alla skulle tjäna på. Man undviker kostsamma reparationer, och man slipper oplanerade stopp i produktionen, säger Linus.

Lika viktig del av jobbet som allt annat

Det är precis som med allt annat. Genom att underhålla sin rigg och ta hand om den orkar den jobba lite till. Men ändå är det vanligt att man låter problemen pågå alldeles för länge. Ignorerar missljud, ställer in riggen när arbetsdagen är slut, tänker att ”någon annan” får fixa problemet. 

Istället för att ta ansvar för att maskinen fungerar som den ska, jagar man meter och jobbar på, alldeles för länge. 

För det är lätt att glömma att ansvar för maskinen är en precis lika viktig del av jobbet som allt annat. 

LÄS MER: Så håller du T15 i toppskick

– Många gånger räcker det med ett par minuters underhåll om dagen för att man ska kunna öka chanserna att få den att hålla i längden, säger Linus.

Foto: Epiroc

Ett av de enklaste tipsen som man bör få in som rutin är att regelbundet skölja av sin maskin innan man ställer in den för dagen. Det går fort. Samtidigt får du en överblick när du under tiden som du spolar av riggen snabbt kan gå igenom den visuellt. Ser allt ut som det ska? Har den fått några synliga skador under arbetsdagen?

Många gånger räcker det med ett par minuters underhåll om dagen.

– En annan åtgärd som man själv kan utföra är att skruva fast delar som sitter lösa och att fetta in maskinen en eller ett par gånger i veckan. 

Viktigt lära känna riggen

Linus viktigaste råd är att lära känna sin rigg. För känner man sin rigg vet man också hur den brukar bete sig och hur den ska låta. Och om den börjar bete sig på ett annorlunda sätt än vanligt, om den börjar låta på ett annat sätt, då är det inte något man ska ignorera. 

Då är det dags att ta sig en ordentlig titt på maskinen, och är det inte något som går att åtgärda själv, ringa serviceteknikern. 

– Många gånger är mitt arbete lite som ett detektivarbete, där jag jobbar enligt uteslutningsmetoden. För att jag ska kunna göra ett så bra jobb som möjligt vill jag gärna prata med borraren som kör maskinen, säger Linus.

För som servicetekniker börjar arbetet redan där, med det första telefonsamtalet. Det händer också att problemet faktiskt går att lösa på det sättet, genom telefonen. 

För att jag ska kunna göra ett så bra jobb som möjligt vill jag gärna prata med borraren som kör maskinen.

– Vid planerade reparationer får jag ofta maskinen på fredagen, när de flesta ändå är lediga. Då kan jag förhoppningsvis åtgärda problemet så att riggen kan vara igång igen på måndagen. 

Linus konstaterar att hela branschen skulle tjäna på att riggarna fick lite mer daglig omsorg. Att de där minuterna det tar av den totala arbetsdagen med största sannolikhet tjänas in med råge. 

– På så sätt kan vår arbetsinsats till stor del handla om att bara byta ut slitna produktionsdelar när det ändå dags för service. Och i den mån vi behöver utföra reparationer kan det planeras in till fredagarna, då maskinen ändå står. 

Avsnitt 26: Serviceteknikerns sanningar: Detta måste borrare tänka mer på

Handen på hjärtat, hur mycket kärlek ger du till riggen du borrar med? Kollar du upp vad det där missljudet beror på, trots att du är trött och sliten efter dagens arbete – eller låter du det vara ännu en dag? Serviceteknikern Linus Palmquist ser ofta maskiner som hade kunnat må bättre om borraren gjort några, enkla småsaker varje dag.  

 Tunnelraset i Skanstull: Fem dygn som skakade Sverige

Det som började med ett vanligt rutinuppdrag slutade med en katastrof. Bergväggen i tunneln gav vika, och mätingenjören Kjell Tudare och elektrikern Sören Jansson fastnade 42 meter under jord.  

Av Anna-Maria Stawreberg 

Den 9 november 1965. Kjell Tudare och elektrikern Sören Jansson jobbade över i dåvarande Televerkets kilometerlånga kabeltunnel som går från Hammarby industriområde och via Ringvägen till Skanstull.  

Eftermiddagsskiftet hade avlossat kvällens sista sprängsalva och lämnat tunneln. Nu var det dags för Kjell Tudare och Sören Jansson att ta hissen 42 meter ner till tunneln för att mäta ut en ny riktning.  

Sandsäckar förs in till fördämningen. Foto: Folke Hellberg/TT Bild

Men bara någon timme senare gav en bergvägg på Hammarbysidan vika. Taket på tunneln rasade in, och snabbt fylldes tunneln av 3 500 kubikmeter vatten, slam och lera.  

Instängda i kolmörker

Längre bort i tunneln arbetade Kjell Tudare och Sören Jansson på. Trycket de kände var så kraftigt att det slog lock för öronen, men det var först när vattnet och sanden började välla in som de insåg vad som höll på att hända. I samma veva slocknade den ena glödlampan efter den andra, och snart satt de båda männen instängda i kolmörker. 

Taket på tunneln rasade in, och snabbt fylldes tunneln av 3 500 KUBIKMETER VATTEN, SLAM OCH LERA.”

De hade fastnat i en 50 meter lång passage av tunneln, utan någon kontakt med omvärlden.  

Stockholms brandförsvar var snabbt på plats för att rädda de två männen, men det verkade vara omöjligt. Vattnet som forsat fram hade nämligen skapat en i det närmaste ogenomtränglig propp av lera, slam och bråte som fyllde tunneln från golv till tak.  

Först ett och ett halvt dygn senare, på morgonen den 11 november, lyckades räddningsarbetarna borra ett hål i taket och kunde genom hålet få kontakt med de två instängda männen.  

Kontakt med de instängda

Tjugofyra7, Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps tidning, berättar reportern Ulf Erlandsson om hur räddningsarbetet gick till. När räddningsmanskapet förstått att de två instängda männen levde, började de skicka ner olika föremål. Kjell Tudare och Sören Jansson fick frukost, värmedynor och snus nedskickade genom hålet. Däremot kunde de själva inte hissas upp. Hålet var för trångt.  

Sören Jansson några minuter efter han kommit upp i solljuset. Foto: Ragnhild Haarstad/TT Bild

Istället fick räddningsarbetarna använda en annan taktik. Dykarbasen Per Edvin Fälting tog till en metod där han genom att spruta vatten med högt tryck lyckades få undan leran och sanden.  

Först fem dygn senare kunde Kjell Tudare och Sören Jansson evakueras.  I en intervju med Aftonbladet 2010 berättar Kjell Tudare om hur de trodde att de skulle dö, och att de hela tiden var rädda för att luften skulle ta slut.

Vad som orsakade raset är oklart.

Att låta en geolog undersöka berget och att en bergmekaniker får möjlighet att beräkna bergets stabilitet är A och O.

– Troligen är det många faktorer som samverkat. På den tiden hade man inte samma teknik som idag. Det gjorde att det var svårare att göra de beräkningar som krävdes. Dessutom var inte sprängtekniken så avancerad och sprängprodukterna så optimerade, säger Romina Lobos Rivas ingenjörsgeolog.

Avancerad teknologi

Som ingenjörsgeolog är Romina Lobos Rivas ofta med inför en sprängning. Tillsammans med sprängaren utför hon sprängplaner, beräknar var och när bultarna ska sättas och är även med som aktiv deltagare i sprängdesignen. Allt för att olyckor liknande tunnelraset 1965 ska undvikas. 

Romina Lobos Rivas. Foto: Disa Hein

– Att låta en geolog undersöka berget och att en bergmekaniker får möjlighet att beräkna bergets stabilitet är A och O. Utifrån detta kan man bedöma vilka åtgärder som behövs för att säkerställa att arbetet kan genomföras på ett säkert sätt, säger Romina Lobos Rivas.

Det kan handla om att förstärka eller injektera så att vatten inte tränger igenom sprickorna. Det handlar också om att i förväg få koll på berget så att man redan innan sprängarbetet sätter igång ser vilka partier av berget som riskerar att ge vika. 

Berget är mer komplicerat än vad man kanske kan tro.

– Vissa partier av ett berg kan ha sprickor med mycket material som jord, lera, grenar och så vidare. Andra partier kan bestå av lera eller mycket gammalt och söndervittrat berg, och dessa partier är svaga. Vet man det kan man också förutse hur dessa partier kommer att bete sig, säger Romina Lobos Rivas. 

Olyckor inträffar fortfarande

Idag är som sagt teknologin betydligt mer komplicerad än vad den var då, för 58 år sedan. Trots det händer det fortfarande att gruvor och tunnlar rasar.

– Berget är mer komplicerat än vad man kanske kan tro. Man kan inte se allt, inte ens med den mest avancerade tekniken. Det finns flera parametrar som spelar in, det som vi kallar ”smällberget”, bergspänningen som gör att berget släpper sin kraft och i princip börjar spränga av sig själv, säger Romina Lobos Rivas. 

Genom att ta in en geolog inför olika projekt ökar inte bara säkerheten. Sannolikheten att arbetet ska gå snabbare blir betydligt större om förarbetet får ta tid. 

– Jag vågar nog påstå att det är ett av de vanligaste misstagen som görs både ovan- och under jord. Man tror att man sparar tid och pengar genom att kapa delar av förarbetet. Så blir det sällan. Förutom att det ofta kostar mer i slutändan minskar även säkerheten för de som jobbar i projektet. 

Avsnitt 25: Allt du behöver veta om riggarnas Rolls-Royce: SmartROC T40

Vi nördar ner oss rejält I Epirocs flaggskepp för ovanjord. Hur mycket behöver man pyssla med maskinen själv om man har avtalsservice, vad är det som gör att riggens m-lägen blir fel ibland efter att man justerat dragvajern och vad innebär egentligen de nya uppdateringarna? Stefan Löfdahl har svaren på de frågorna, och många fler!

Borrarnas vanligaste frågor om SmartROC T40

Varför blir det fel på maskinens m-lägen efter att man spänt dragvajern, och hur mycket underhåll måste man egentligen göra själv på sin SmartRoC T40 om man har avtalsservice? 

Här är de vanligaste frågorna om SmartROC T40 som Epirocs experter brukar få. 

Text: Johanna Paues Darlington 

Även om de flesta borrare är riktiga mekare som gärna själva tar reda på svaren på de frågor som dyker upp, finns det ändå ett gäng funderingar som experterna på Epiroc ofta får. Det är i alla fall den erfarenhet som Stefan Löfdahl, sedan många år Epirocs borrmästare, och hans kollegor har. 

– Många börjar ju dessutom meka innan de läser manualerna. Jag är likadan själv, även om jag såklart rekommenderar att man alltid läser manualen först. Sedan är maskinen avancerad med många parametrar som spelar in, så det är inte konstigt att man ibland står och kliar sig i huvudet, säger han. 

Stefan Löfdahl, borrmästare på Epiroc. Foto: Disa Hein

Efterföljare till c-maskinerna

SmartROC T40, inte sällan kallad ”Epirocs flaggskepp” eller ”riggarnas Rolls- Royce” är en utveckling av de såkallade c-maskinerna, D9C, och ROC D7C. Riggen kom i sin nuvarande form 2011, och har sedan dess uppdaterats flera gånger, senast i slutet av 2022. Den nuvarande versionen heter SmartROC T40 MK2. Riggen är en topphammarborr som kan borra ner till 37 meter beroende på applikation, och går att få i två olika borrmaskinstyper:, SC25HE och SC25HF. 

Många börjar meka innan de läser manualerna.

– Skillnaden mellan de två är att HE-maskinen inte slår lika ofta per sekund men hårdare. HF-maskinen slår inte lika hårt men med högre frekvens, säger Stefan Löfdahl. 

Nollställa m-läget viktigt

Han berättar att en typisk fråga är varför riggen så ofta larmar om att m-läget är fel efter att man spänt dragvajern. M-läget är en inställning på mataren som ska ändras efter vad du vill göra med riggen – borra, addera stål eller plocka upp stål. Om maskinen inte står i rätt läge kommer, till exempel, inte skarvarna att hamna rätt i borrstödet. 

– En anledning till att det blir fel är att du inte har nollställt borrmaskinsslädens position efter att du har spänt dragvajern. Istället börjar många justera m-läget i första hand, men då blir det fel om du inte nollställt genom att använda urgängning för att nå mekaniskt stopp i toppen på mataren, säger Stefan Löfdahl. 

Även frågor kring hålnavigering är vanliga, till exempel vad man ska kolla först när den inte fungerar. 

– Dyker det till exempel upp ett ”base line error” så säger jag alltid att du ska gå in på hålnavigeringsstatusen så att du ser att gps-mottagningen är fixerad. Efter det kollar du att alla givarna fungerar. Rör de sig? Testa dem! Kanske visar det sig att någon av dem gått sönder eller att något kablage är trasigt. 

Eftersom Epiroc släppte en uppdatering på sin SmartROC T40, ”Mark 2” för inte så länge sedan kommer det förstås också många frågor om det. 

Dyker det upp ett ”base line error” så säger jag alltid att du ska gå in på hålnavigeringsstatusen så att du ser att gps-mottagningen är fixerad.

– Den största förändringen handlar om skärmen. Nu är det en touchskärm med ett annorlunda gränssnitt än tidigare. Nu kan du till exempel se din mwd-logg under tiden du borrar. Du har också fått in kamerorna i skärmen, förut var det en extra skärm för det, säger Stefan Löfdahl. 

5 vanliga frågor & svar om SmartROC T40

Vilket och hur mycket underhåll behöver man göra om man har avtalsservice på en SmartROC T40? 

– Det korta svaret är att dagligt underhåll ALLTID måste göras, oavsett avtalsservice. Fetta, olja, kolla så att alltid är tätt och skruva åt skruvar när det behövs. 

Vad är det första jag ska undersöka när hålnavigeringen inte fungerar? 

– Har du ett ”base line error”, kolla att alla givare är i funktion. Står det att du inte har fixerade satelliter, ”RTK-fix”? Har du fixerade satelliter innebär det att du får information från kända referenspunkter, då är din gps-mottagare uppkopplad mot satelliter. Ibland fungerar det inte, solens strålar slår ut systemet eller så har man ingen uppkoppling just där man är. För att komma runt en sådan grej kan man sätta ut en extra basstation där man är, då kan maskinen kommunicera med den istället. 

Vad innebär den nya uppdateringen? 

– Touchskärm, där du kan se bilderna från riggens kameror och dessutom mwd-loggningen i realtid. Vi har också gjort ett större brythjul för vajern, så att det inte blir samma knäck på den. Vi har ändrat lite på sensorerna för att skydda dem bättre och så kommer vi inom en snart framtid att kunna erbjuda enhålsautomatik i de här maskinerna. Alltså att själva borrningen kan ske helt automatiskt. 

Varför blir det ofta fel m-läge efter att jag spänt dragvajern? 

– För att du inte nollställt borrmaskinsslädens position. Då tar du upp borrmaskinen i mekaniskt stopp, högst upp, och så kollar du vad värdet på den är då – det ska vara noll. Börja inte justera på m-lägena först, det kan du göra efter att du nollställt.

Säkerhetsventilen på lufttanken pustar och släpper ut lufttrycket, men vid borrning går det bra – varför? 

– Det här händer när man står still eller åker runt på berget och är ett tecken på att luftregleringsventilen inte fungerar som den ska. Oftast beror det på ett elfel, något har hänt i regleringen av luften. 

Viktor Eriksson, Dala Spräng & Grävteknik: ”Som sprängare blir man aldrig färdiglärd”

Viktor Eriksson hade egentligen en helt annan plan. Han skulle jobba med hästar. Men brorsan fick in Viktor på ett helt annat spår. Idag är han en passionerad borrare och sprängare. Och hästarna, de ägnar han sig åt på fritiden.

Text: Anna-Maria Stawreberg

Egentligen kan man säga att Viktor Eriksson började tidigt i branschen. Eftersom Viktors pappa har grävmaskinfirma lyckades pappan väcka ett intresse hos Viktor och hans två bröder redan när de var mycket små. Maskinerna lockade Viktor, och han såg fram emot att få gå i sin pappas fotspår.

Foto: Privat

– Så direkt efter gymnasiet började jag och mina bröder Robin och Fredrik våra karriärer i markentreprenad, säger Viktor. Han sitter i bilen på väg hem från dagens uppdrag, arbetet med en enorm serverhall i Sandviken.

Jag bestämde mig för att arbeta med hästar och hoppade av jobbet som grävare

 Det är ett stort projekt med ungefär 3 000 kvadratmeter sprängning vilket är en skön omväxling från en vinter med många mindre jobb och hundratals meter kabelgrav.

Blev hästskötare

Viktor arbetade på. Trivdes okej i branschen, även om han så sakteliga började tröttna på grävningarna. Efter några år var det helt enkelt inte lika roligt längre. Några år tidigare hade Viktor träffat en tjej som var hästgalen. Och det där hästintresset, det smittade av sig. Alltså började Viktor rida, och insåg direkt tjusningen.

Viktor köpte egen häst, började med hästhoppning och ägnade under en period all sin fritid åt hästarna. 

– Till slut bestämde jag mig för att också arbeta med hästar, och hoppade av jobbet som grävare för att istället bli unghästskötare, säger Victor. Rent karriärmässigt blev livet som professionell hästskötare bara en två år lång paus. Sedan övertalade Viktors bror Fredrik honom att börja arbeta i Dala Spräng & Grävteknik som bröderna Fredrik och Robin startat. Viktor tänkte om, och fattade beslutet att ge det hela en chans. Alltså började han som lärling för att bli sprängare tillsammans med Fredrik.

– Jag insåg att jag gillade att spränga och gick min första sprängkurs när jag var 25. Man kan väl säga att min bror Fredrik gav upp sprängningen, och att jag istället lade in en överväxel och fortsatte, säger Viktor.

Viktor Eriksson. Foto: Privat

Sadlade om till sprängare

För nu kände Viktor att han hamnat rätt. Här, inom sprängning, finns det massor att lära sig, och det är också något av tjusningen, åtminstone om man frågar Viktor.

– Som sprängare blir man aldrig färdiglärd. Nästan varje dag möter man olika utmaningar, och det är ju det jag gillar. Inget berg är det andra likt helt enkelt.

Mitt yrke är så varierande att det aldrig hinner bli tråkigt.

För Viktor passar de där utmaningarna perfekt. Han säger själv att han är en person som snabbt blir uttråkad och som tröttnar. Att han är en sån som ständigt vill vidare, göra något nytt. Att då arbeta i ett yrke som kräver att man är på tå och dagligen behöver lösa olika problem, det gör att han vill fortsätta jobba och vidareutvecklas.

– Mitt yrke är så pass varierande att det aldrig hinner bli tråkigt.

Ljuddämpad T30

En del människor vill helst arbeta på samma ställe under längre perioder. För Viktor är det snarare tvärtom. Han har hela Mellansverige som arbetsplats, åker mellan olika orter med sin T30 och stortrivs med den tillvaron.

– Det är en annorlunda bransch där jag har många olika arbetsplatser, och det bidrar till att

jag trivs så pass bra, säger Viktor. Under de sex åren som Viktor arbetat i branschen har han kört två olika maskiner. Han började med en FlexiRock T15, men eftersom han tyckte att den var för liten pratade han ihop sig med sin bror Robin som nu är ensam ägare av firman. Numera har Dala Spräng & Grävteknik köpt in en ljuddämpad T30 och den passar honom betydligt bättre.

– Det är en väldigt trivsam maskin i lagom storlek där det är lätt att komma åt överallt, säger Viktor.

Spränglusten har gått i arv

Viktor har fortfarande kvar intresset för hästar, men hinner rida alltmer sällan. Numera är han stolt ägare till fölet från den där första hästen som han köpte som när han var ny i hästvärlden. Men idag är hästarna något han ägnar sig åt på fritiden.

Även om Viktor redan från det att han var mycket liten var sugen på att börja jobba med de där stora maskinerna, verkar det inte vara något som gått i arv till hans dotter.

– Nej, tyvärr inte. Som det är just nu tycker hon att de låter för mycket, och än så länge har hon inte visat något intresse för borrning, det skulle vara sprängning i så fall, för det gillar hon säger Viktor och skrattar. Men, man ska aldrig säga aldrig. Viktor själv kände ju att han hamnade rätt först vid 25 års ålder. Eftersom hans dotter bara är tre år, finns det fortfarande gott om tid för dottern att inse tjusningen med bergbranschen.

Fakta Viktor Eriksson

Ålder: 32

Bor: I Bålsta

Familj: Sambo och dotter, 3 år, samt två äldre bröder.

Arbetar: Som sprängarbetsledare, sprängare och borrare på Dala Spräng & grävteknik

Kör: En T30 med ljuddämpare.

Bästa lärdom: Jag gillar när det är lite krångligt, då är jag på tå.

Fritidsintresse: Hästar och läder, har en egen verksamhet, VE Leather and stuff. Kolla gärna Viktors läderprylar på:

https://www.veleatherandstuff.co

Samla borrdata: ”Börja med att fundera över vad ni behöver veta”

Dagens smarta borriggar kan ge mängder av information som deras ägare kan ha stor glädje av – om de tar vara på datan på ett bra sätt. Men hur kommer man igång, och är det verkligen värt att lägga dyrbar borrtid på att sätta sig in i de system och appar som finns? 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Disa Hein 

Hur var det nu, skulle riggen in på service den här veckan, eller var det nästa? Och har den inte blivit överhettad oroväckande många gånger sista tiden? Med en uppkopplad maskin och ett system som analyserar datan behöver du inte ställa den typen av frågor. Istället kommer applikationen, på mobilen eller datorn, hålla koll på riggen åt dig. Varna när något är på väg att gå åt pipsvängen och påminna om när det är dags för service. Eller ge dig uppdateringar på var serviceteknikern befinner sig när riggen havererat. 

– Dessutom kan man hålla koll på borrade meter, borrtimmar och motortimmar. Information som man kanske vill använda för att fakturera sina kunder korrekt och göra bättre offerter och upphandlingar, säger Niklas Forsberg som jobbar som Customer Experience Manager på Epiroc. Hans arbete går ut på att ta fram digitala lösningar för Epirocs kunder, både under och ovan jord, som alla syftar till att göra vardagen enklare och mer kostnadseffektiv för både borrare och entreprenörer. 

Foto: Epiroc

– Vi jobbar med att personerna nära maskinerna ska få det enklare, det är vårt största fokus, säger han. 

Enmansbolag eller ett stort företag spelar ingen roll – alla borrföretag kan ha glädje av att hålla koll på den data riggen kan ge dem, menar Niklas Forsberg. 

– Vi har en kund här i Sverige som ger sina borrare, som inte har uppkopplade maskiner, en lönebonus om de i en app lägger in hur många borrmeter de borrat i slutet av varje dag. Så mycket är den informationen värd för dem, säger Niklas Forsberg. 

”Vi jobbar med att personerna nära maskinerna ska få det enklare, det är vårt största fokus.”

Utse ambassadörer

Men att sitta framför en skärm och knappa in data, eller sätta sig in i en app och förstå hur datan samlas in och hur man ska läsa den, är knappast vad många borrare drömmer om. Särskilt inte om det tar tid från deras huvudsakliga arbetsuppgift – att borra hål.

– Steg ett är att inte tänka på det tekniska alls, utan bara se till behoven. Fundera över ”vad skulle vi ha glädje av att veta?”. Nästa steg är att samla in informationen och få den presenterad på ett sätt som ni kan ta till er. Och det är där våra appar kommer in, säger Niklas Forsberg.

Ett bra sätt att övertyga de skeptiska på företaget brukar vara att utse ett par, tre ambassadörer. Medarbetare som är intresserade av att lära sig systemen. 

– Sedan kan de visa vilka vinster systemen ger, och så kan de i sin tur bjuda in resten av gänget att också testa. Det är alltid lättare att ta till sig något om det kommer från en person som sitter i samma sits som en själv, och som man litar på, säger han.

Att ge ett företag en hög med data och önska dem lycka till är dömt att misslyckas. Istället är det bra att sätta upp flera mindre och rimliga delmål.”

Att börja smått är också smart, fortsätter Niklas Forsberg. Inte förvänta sig att man ska kunna optimera precis allt på en gång. 

– Att ge ett företag en hög med data och önska dem lycka till är dömt att misslyckas.  Istället är det bra att sätta upp flera mindre, rimliga delmål och långsamt låta det växa och mogna, säger han. 

Vilka system finns det? 

Certiq

– Gör det möjligt att samla in information autonomt från uppkopplade maskiner in i en molntjänst. 

– I och med att informationen är centralt lagrad kan man komma åt den från flera håll. Man kan titta på historiska data och kanske se ett mönster, till exempel att en maskin ofta varit överhettad. Kanske har det slarvats med påfyllningen av olja eller rengöringen av kylarkomponenter?

Niklas Forsberg. Foto Disa Hein

– Det typiska är att man i slutet av varje vecka överför datan från Certiq in i sitt faktureringssystem för att kunna fakturera för exakt de antal borrmetrar som borrats, som då samlats in automatiskt av maskinen.

LÄS MER: Få ut mer av din maskin genom att samla data

My Epiroc 

– En app som beskrivs som en ”partner-app som operatören har med sig hela tiden, i fickan”. 

– I appen kan man, förutom att ha koll på maskinens data, till exempel göra felanmälningar, dela borrplaner med andra borrare och utföra digitala checklistor i mobilen för exempelvis daglig tillsyn, säkerhetskontroll eller överlämning från en operatör till en annan.

– Kan användas utan uppkoppling, vilket är praktiskt eftersom många borrare ofta befinner sig i områden utan täckning.

– Finns i en gratisversion, som ofta är fullt tillräcklig för ett företag med ett par, tre maskiner. För bolag med fler riggar, eller om man vill kunna göra mer i appen än vad som erbjuds i gratisversionen, finns det ytterligare planer att välja mot en kostnad, som då ger ökat mervärde.