SENASTE ARTIKLARNA

Avsnitt 20 – I backspegeln – riggarna vi sent kommer att glömma

Med över 100 års riggbyggande i bagaget har Epiroc många både fantastiska och mindre fantastiska exempel på riggar att minnas tillbaka till. Tillsammans med den gamle Atlas Copco-räven Claes Landelius gräver vi djupt i arkiven.

Vi pratar också med borraren Adrian Söderlund som helst kör T35 och drömmer om att kunna flyga borrvagn.

Riggarna vi minns: ”En ganska farlig maskin”

0

Med över 100 års riggbyggande i bagaget har Epiroc många både fantastiska och mindre fantastiska exempel på riggar att se tillbaka på. Tillsammans med den gamle Atlas Copco-räven Claes Landelius gräver Bitz Magasin djupt i arkiven.

Text: Matilda Lann

– När jag började fanns det bara en borrvagn som vi använde, ROC 600. Det var en luftdriven rigg utan dammsugare och med manuell broms.
Det säger Claes Landelius som har arbetat på Atlas Copco sedan 70-talet, både som instruktör och som borrmästare.

ROC 600.

Dammsugaren förbättrade arbetsvillkoren

Riggen började säljas i slutet av 60-talet och användes på vägbyggen.
– Det var en ganska farlig maskin att använda, du fick vara erfaren om du skulle gå ner för en brant och själv räkna ut hur mycket broms som skulle läggas på och sen hoppas på det bästa. Det fanns en trycksatt vattentank och när det dammade så mycket att man inte såg riggen, då var det dags att skruva på lite vatten.

LÄS MER: Mekaniska bromsar på ROC 600 – inget för den oerfarne

Efterföljaren var ett stort steg i bergborrningens historia. När ROC 601 kom ut på marknaden som den första riggen med dammsugare och automatbromsar blev arbetsmiljön för borrare aningen bättre.
– Så fort du släppte åkreglagen stannade den, vilket gjorde jobbet lite mindre riskfyllt. Riggen användes främst till vägbyggen och i stenbrott men också för att bygga en massa bergrum under oljekrisen på 70-talet, säger Claes Landelius.

Claes Landelius Foto: Micke Ginal

ROC 302 ”Krabban

En borrvagn som kom att bli mycket populär var ROC 302, som började tillverkas under tidigt 70-tal.
– Det var en riktig storsäljare och i folkmun kallades den Krabban eftersom den med sina två bommar såg ut som en krabba. Kunderna köade för att beställa en. Först hade vi små borrmaskiner BBC24, men kunderna önskade större maskiner så vi hängde på COP 90, som vägde 100 kilo.

”Han jobbade från fem på morgonen till sen kväll och fick bara ut 100 borrmeter om dagen – konkursen var nära.”

Men då började i stället problem med att bommar och matarbalkar blev för klena. Efter att ha tagit fram en ännu större borrmaskin – COP 115 – med högre kapacitet var man tvungen att montera grövre bommar och matarbalkar. I samband med det sattes också större dammsugare på – en för varje bom – och det i sin tur krävde en större kompressor.
– Krabban var nu ännu mer populär och levde kvar in på 80-talet. Sen började bränslepriserna bli höga och de stora kompressorerna drog mycket diesel, och nu kom i stället hydraulriggarna in i bilden, säger Claes Landelius.

En ROC 402 på uppdrag i Sri Lanka.

ROC 402 räddade Globenbygget

Ett projekt som Claes Landelius minns väl är bygget av Globen, i dag Avicii Arena. En kund till Atlas Copco hade fått ett stort bergarbete och därför köpt en ROC 410 med borrmaskinen COP 1032LE. Men jobbet gick inte som tänkt.
– För att vara Stockholm var berget vresigt och segt. Maskinen var för klen och det gick för sakta. Han jobbade från fem på morgonen till sen kväll och fick bara ut 100 borrmeter om dagen – konkursen var nära. Atlas Copcos policy var att ställa upp för kunden, så jag åkte dit med en ROC 402 och hjälpte honom att borra i tre veckor. Den borrade nästan dubbelt så snabbt och vi kom ikapp!

FAKTA: Borriggarnas utveckling

60-talet: Hittills har det borrats handhållet. Nu gör den första riggen ROC 600 entré.

70-talet: Nu kommer den populära riggen Krabban, eller ROC 302. Automatbromsen införs, liksom dammsugaren, och arbetsmiljön på berget blir därmed något bättre. I slutet av årtiondet kommer också hydraulborrmaskiner.

80-talet: Under 80-talet sätts hytt på riggarna och dessutom kompressor ombord.

90-talet: Nu får hytterna bättre komfort med både värme och kyla. Det digitala signalsystemet Can-bus gör också debut på marknaden.

Borrmästarpodden:

Avsnitt 20 – I backspegeln – riggarna vi sent kommer att glömma

Så stora är batterierna i gruvmaskiner: krävs 5 Tesla

0

Senast 2030 ska hela Epirocs sortiment vara klimatneutralt. Redan nu finns ett stort utbud av batteridrivna riggar, truckar och lastare. För att driva de största maskinerna krävs batteripack som motsvarar kapaciteten i fem Teslabatterier.

Text: Matilda Lann

– Det går att driva riktigt stora maskiner på batteri, det krävs bara riktigt stora batterier, säger Erik Svedlund, marknads- och affärsutvecklingschef, Epiroc elektrifiering.

Ja, det är inga små pjäser vi pratar om. Till den största batteridrivna Epirocmaskinen, Minetruck MT42, krävs fem batteripack med en vikt på 620 kilo styck och en kapacitet på 94 kWh per subpack. Det vill säga drygt tre ton batteri och 470 kWh för att driva en maskin.

Erik Svedlundmarknads- och affärsutvecklingschef, Epiroc elektrifiering. Till vänster ett batteri på en Boomer M2.

Om vi jämför med en Tesla Model S i originalutförande så har den ett batteri på 100 kWh, ungefär lika mycket som ett subpack. Det skulle alltså krävas cirka fem sådana för att komma upp i samma kapacitet som batteriet i den största Epirocmaskinen. För en 14-tonslastare krävs fyra batteripack, för en rigg i mediumstorlek räcker det med två subpack.
– Borriggar borrar redan med energi via kabel, för förflyttning använder de batteri. Därför behöver de betydligt mindre batteri än en lastare eller truck, förklarar Erik Svedlund.

Slår dieselmaskinerna på fingrarna

Prestandan i de batteridrivna maskinerna bräcker redan dieselmaskinerna på alla punkter – sånär som på en parameter: körtid.
– Vi kan köra snabbare, accelerera snabbare, vi kan återvinna energin, bromsningen är bättre. Men körtid är svårt, en dieseltank är lätt att göra stor och kan rymma väldigt mycket energi, men vi närmar oss möjligheten att klara hela skift på batteri, säger Erik Svedlund.

”PRECIS SOM MED EN SKRUVDRAGARE SOM DU KAN BYTA UT BATTERIET PÅ OCH FORTSÄTTA KÖRA DIREKT.”

För att ändå kunna användas under produktionen är batterierna utbytbara och det tar cirka fem minuter att byta batteripack.
– Precis som med en skruvdragare som du kan byta ut batteriet på och fortsätta köra direkt.
Det tomma batteriet laddas på cirka två timmar. Körtiden för ett batteri i en borrigg varierar men ligger mellan fyra och sex timmar.

Initialt dyrare med batterimaskiner

Något som skiljer dieselmaskinerna och batterimaskinerna är priset.
– En dieselmaskin är betydligt billigare i inköp eftersom driftskostnaden för diesel inte ligger med. En batterimaskin inklusive batteri blir ungefär dubbelt så dyr. Men du slipper dieselkostnader så driftskostnaden blir i stället lägre, säger Erik Svedlund.

LÄS MER: Hur ser gruvdriften om 20 år ut? Så svarar strategiprofessorn

För att underlätta för de som vill investera i batterimaskiner har Epiroc en batteritjänst kallad ”Batteries as a Service”.
– Vi håller i ägandeskapet, vilket gör att vi kan ta ner inköpskostnaden så att vi hamnar i närheten av priset för en dieselmaskin. Sedan får man i stället en driftskostnad för batteriet som ligger spridd över tid, säger Erik Svedlund.

Återvinningsbara batterier

Tillverkningen av batterimaskiner är ett samarbete med Northvolt som pågått sedan 2018. En viktig parameter i produktionen är hållbarhet och gröna batterier.
– En stor del i battericellsproduktionen är att batterierna kommer att återvinnas i den fabrik där de en gång tillverkades. Det återvunna materialet kommer att omprocessas och gå tillbaka direkt in i nya celler.

Läs mer om Epirocs elektriska maskiner.

9 tips: så håller du T15 i toppskick

FlexiROC T15 – riggen som borrarna både älskar och hatar. Vad är det viktigaste att tänka på när man kör en T15? Hur ska underhållet skötas? Och vem passar den här riggen egentligen? Patrik Goliats, produktspecialist på Epiroc, ger sina allra bästa knep.

Text: Matilda Lann

– Det är en ilsken liten sak, en rigg som absolut inte förlåter någonting när man gör fel. Det gäller att vara bestämd och visa vad du ska ha borrvagnen till, säger Patrik Goliats.

FlexiROC T15 är en hjulburen topphammarborrigg som väger 3,4 ton, den är därmed en av de minsta hydrauliska riggarna.
– Man har plockat ut så mycket effekt det går ur en så liten maskin, den är samtidigt lätt och smidig på berget, säger Patrik Goliats.

Patrik Goliats. Foto Kristina Sahlén

Från poolbygge till tunnelprojekt

Den lilla riggen kan användas för både små och stora jobb, såväl ovan som under jord.
– Många använder den både för bultning och pallborrning, men även för pooljobb och villatomter. Eftersom den är hjulburen blir det lite mindre påverkan på miljön och omgivningen. Flexibiliteten gör att det är en riktigt bra allroundmaskin, säger Patrik Goliats.

Trimmar man någonting till max så måste man sköta om grejerna, annars går de fort sönder och då blir det dyrt.

Han menar att det krävs en van hand för att handskas med en T15.
– När du sätter ner mataren mot berget ska du trycka till den lite, nästan så att framhjulen lättar. Då kommer den att stå kvar när du börjar borra. Trycker du fast den som du gör med en större rigg kommer hela bommen att lyfta så fort du börjar borra, säger Patrik Goliats.

LÄS MER: Micke håller fast vid sin FlexiROC T15: ”Kommer aldrig att köpa någon annan!”

Bra andrahandsvärde

Den första prototypen kom 2008 och försäljningen började 2009. Prislappen för en ny FlexiROC T15 ligger på knappt 1,9 miljoner i grundutförande.
– Den har också ett riktigt bra andrahandsvärde. Kollar du begagnade riggar så ligger de mellan 800 000 och en miljon kronor. Då får du en bra maskin, säger Patrik Goliats.

Eftersom det är en så liten maskin med stor kapacitet krävs mycket underhåll – dagligen.
– Trimmar man någonting till max så måste man sköta om grejerna, annars går de fort sönder och då blir det dyrt. Jag rekommenderar en borrare per maskin, operatören lär sig hur den fungerar och håller efter den bättre, säger Patrik Goliats.

LÄS MER: ”Att jobba med FlexiROC T15 har utvecklat mig som person”

Patrik Goliats 9 bästa tips för att hålla T15 i topptrim

1. Fetta, fetta, fetta!
Fetta, fetta, fetta. Borrstöd och det nedre kedjehjulet kan gärna fettas ett par gånger om dagen. När du går fram och byter krona, passa också på att dra en fettsträng på gängorna på kronorna.

2. Tvätta
Att hålla riggen i bra skick är A och O för att allt ska fungera. Tvätta därför riggen och kylaren ofta. Utvändigt tvättar du för att det ska se bra ut, invändigt för att det ska fungera bra. Det går inte att blåsa ut kylaren utan det är tvätt som gäller.

3. Spänn kedjan
Se till att kedjan är lagom sträckt. Se framför allt till att byta den när den börjar att klättra upp mot dreven, då är den slut. När kedjespännaren börjar gå i botten har den blivit sträckt nästan en decimeter och har då gjort sitt.

4. Kolla oljenivåer
Kolla alla oljenivåer varje dag – motorolja, hydraulolja och kompressorolja – innan du startar motorn. På så sätt märker du om den börjar dra mer eller mindre.

5. Kompressorremmarna
Håll koll på dem – de ska alltid vara sträckta. Med lite tryck ska det flexa ungefär en centimeter.

6. Glidstyckena på mataren
Se över glidstyckena på mataren. De ska inte vara för hårt spända, men inte för löst heller. Du vill inte att borrmaskinen vobblar på mataren, men inte heller att de är för hårt spända så att matningen går tungt. Det ska vara ett glapp på 1–2 millimeter, du kan testa med ett buntband.

7. Lufttryck i däcken
Stäm av lufttrycket i däcken. Det finns kompressor på riggen så det är bara att skaffa en liten slang och en däckpåfyllare så är det löst. Fler och fler fyller däcken med en typ av skumgummi så att de blir punkteringsfria. Det blir tyngre att rulla runt, men det fungerar.

8. Dra åt skruvar
Du har fyra skruvar som håller fast själva borrmaskinen, även rotationsmotorn har fyra skruvar, de här kan vibrera loss ibland. Håll koll på det och dra åt.

9. Service
Men jämna intervaller ska oljefilter, dieselfileter och motorolja bytas. Det gäller även hydrauloljans returfilter och dammsugarfilter. Titta i manualen vad som gäller och gör service när det är dags.

Avsnitt 19 – FlexiROC T15, En ilsken liten sak?

I det här avsnittet borrar vi djupare i FlexiROC T15. En slit- och slängrigg? En ilsken liten sak eller faktiskt den smidigaste borriggen av alla? Vi reder ut. Till hjälp tar vi borrningsgurun Patrik Goliats. Vi bjussar också på 9 tips: så håller du T15 i toppskick.

Slutligen tittar vi in hos Daniel Persson på Norrort Sprängteknik som håller på att spränga för en moské i Uppsala.

I mina lurar – borrarnas poddfavoriter

Det strömmas musik och poddar som aldrig förr – så även i riggarna. Här är borrarnas allra bästa tips på både sköna låtar och spännande dokumentärer att lyssna på.

Text: Matilda Lann Foto: privat

Anton Johansson lyssnar på Slipknot och podden Tappad som barn. Foto: Shutterstock och Joakim Ericsson

Anton Johansson, 24, borr- och sprängentreprenör, Berg Nord

Vad lyssnar du på för poddar?
– Jag brukar lyssna en hel del på poddar under arbetsdagarna. Det blir lite lättare och fördriver tid. Jag tycker väldigt mycket om P3:s Creepypodden, den är intressant och spännande att lyssna på. De är fantastiskt duktiga på att återberätta och skapa en bild, det är nästan som att se film. Sen har vi ju självklart Borrmästarpodden, som ligger högt upp på listan! Jag brukar också lyssna på en podd som heter Tappad som barn, tre sköna herrar som sitter i ett kök och surrar om allt i livet. Det är vanliga arbetare så de snackar om allt från asfaltläggning till hur man driver en ICA-butik. Jag brukar lyssna på P3 Krim också, en väldigt bra podd. Det är om lite aktuellt som har hänt i Sverige senaste tiden.

Och om du har musik i lurarna, vad blir det då?
– Jag lyssnar på rätt mycket rockmusik, vanlig hårdrock. Det blir en del Death Punch, Slipknot och Metallica.

Om du fick välja en låt på repeat?
– Den var svår, jag gillar ju Motörhead, så det får bli In the name of the tragedy.

Sandra Motin lyssnar på podden Kompaniet och Corey Taylor. Foto: Privat och Shutterstock

Sandra Motin, 36, Bergsprängare och borrare på Schaktlaget Bergsprängning

Vad lyssnar du på för poddar?
– Det är allt från nyhetspoddar till krim och dokumentärer. Varje morgon börjar jag med att lyssna på Aftonbladet Daily där de fokuserar på någon aktuell nyhet så att man är lite med i matchen. Sen är det P3 Dokumentär om både nya och gamla händelser. När det kommer till krim gillar jag Jakten på mördaren om lösta mordfall och Utanför murarna om folk som har begått brott, hamnat bakom galler och sen intervjuas när de kommit ut i samhället igen. En annan podd jag kan tipsa om är Mayday om katastrofer, till exempel flygolyckor, tsunamin och terrorattacker. Sen älskade jag Adam & kompani, som numer bara heter Kompaniet efter att Adam Alsing gick bort. Det är med Daniel Breitholtz, Vanessa Falk och Kristoffer Appelquist. De pratar om sin vardag, varvat med kul och onödiga fakta. Utan Adam är det inte riktigt samma sak längre, men fortfarande roligt.

Och om du har musik i lurarna, vad blir det då?
– Jag är allätare. Beroende på sinnesstämning lyssnar jag på allt från hårdrock till gamla 90-talshits som ger lite nostalgikänsla, till exempel The Latin Kings, Thomas Rusiak, Scorpions. När det kommer till rock är det band som Danzig, Diztord och Corey Taylor. En glad låt på berget vore nåt från R3HAB.
Jag är född i Sverige men är helfinsk så jag lyssnar också på en del finsk musik för att få lite connection till hemlandet. På jobbet tipsar vi varandra om låtar då och då, senaste tipset jag fick var Aristocrat med en rysk artist som heter Morgenshtern.

Om du fick välja en låt på repeat?
– Då säger jag Tallulah, jag har det till och med tatuerat på armen, haha.

Naoki Shimizu lyssnar på The Dave Brubeck Quartet och Gossaye Tesfaye. Foto: Shutterstock och Kristina Sahlén

Naoki Shimizu, 35, borroperatör, Stockholms Bergteknik

Vad lyssnar du på för poddar?
– Jag lyssnar mest på borren! Om jag lyssnar på podd så blir det något om aktiehandel, där de pratar om hur börsen rör sig, som Avanzapodden, Sparpodden eller Börssnack med Hansén & Olavi från IG.

Och om du har musik i lurarna, vad blir det då?
– Det kan bli allt möjligt; rock, hiphop, techno, trance, jazz och blues. Några exempel på band är Allman brothers, Disturbed, System of a down och The Dave Brubeck quartet. Ibland slår jag på lite japanska låtar och sjunger med. Det kan vara japanska ballader – sånt man lyssnade på när man var lite blödig i tonåren. Sen har jag en kompis från Etiopien så en del etiopisk musik blir det också, till exempel Gossaye Tesfaye, han har jättebra låtar.

Om du fick välja en låt på repeat?
– Melissa med Allman brothers band.

Familjeföretag på berget – på gott och ont 

En stor del av Sveriges bergsföretag drivs av en familj. Vilka fördelar finns det med att jobba med syskon, äkta makar och föräldrar? Vilka nackdelar? Familjen Källgren delar med sig av sin resa.

Text: Matilda Lann Foto: Johan Lindqvist

– Det är ett sätt att leva, det har varit självklart att jobba i familjeföretaget, säger Jessica Källgren, 47, som tillsammans med sin bror Björn Källgren, 54, äger och driver Källgren och söner i Eksjö.

Nu sitter de vid köksbordet hemma hos Jessica och pratar öppenhjärtigt om fördelar och nackdelar med att ha familjen på jobbet. 

Foto: Johan Lindqvist

Företaget startades av deras morfar och pappa Kenneth Källgren anställdes så småningom i företaget. 1987 tog pappan över, och i och med det blev hela familjen aktieägare.

– Jag blev aktieägare som tolvåring, och hela uppväxten har man fått åka runt och titta på berg som det ska sprängas på eller som det har sprängts på ”och hur blev det egentligen?” säger Jessica och skrattar.

Även brorsan Björn har präglats av familjeföretaget sedan unga år.

– Jag var med och sprang på berget som liten, men det var inte givet att jag skulle bli borrare. På den tiden sa jag att jag antingen skulle bli tjuv eller polis. Det blev inget av det, säger han.

”Trodde att vår sista stund var kommen”

Björn och hans äldre bror Thomas har jobbat i företaget sedan 1991. Nu i år valde Thomas att bli utköpt. Ett väntat beslut för syskonen, eftersom det är ett slitsamt arbete. 

– Det är bitvis ganska jobbigt att vara ute i alla väder, leriga diken och så där, jag kommer nog inte heller att jobba till pensionen. Men det är klart att det är mycket kunskap som försvinner med honom, säger Björn.

LÄS MER: Fullt ös på KPJ Bergarbeten – ”det har blivit en hel del långa arbetsveckor”

Björn minns en händelse tidigt i karriären. Han och Thomas jobbade under en period mycket med betongarbeten åt pizzerior. Det var en ständig diskussion om pris och att göra jobbet momsfritt. När bröderna vägrade jobba svart envisades kunden med att betala kontant.

 – Överlämningen skulle ske i en källare, och in kom två mörkt klädda herrar med varsin portfölj. Vi trodde att vår sista stund var kommen! Men det gick bra och vi fick betalningen, sådana starka händelser minns man, säger Björn.

Generationsskiften – största utmaningen

Organisationspsykologen Anna Russberg som arbetat mycket med familjeföretag menar att 

de största utmaningarna ofta uppstår när det är dags för generationsskifte eller ägarbyte. 

Organisationspsykologen Anna Russberg.
Foto: Johan Lindqvist (t.v.)

– Den stora fallgropen är om grundaren inte släpper taget och sitter och detaljstyr. Om det är barnen som ska efterträda får de ingen möjlighet att sätta sin prägel. Då lägger man för mycket tid på interna diskussioner och tappar i konkurrenskraft, säger hon. 

Björn och Jessica upplever att deras pappa Kenneth hade ett öppet sinne och snabbt släppte in dem i verksamheten.

”Den stora fallgropen är om grundaren inte släpper taget och sitter och detaljstyr.”

– I början frågade man hela tiden, men vår pappa lät oss prova, han var lugn och såg vad som fungerade. Man gjorde delar av ett jobb själv, sen blev det mer och mer. Jag tror att pappa hade ett öga i nacken, säger Björn.

Björn har axlat rollen som vd och sprängledare. Jessica sköter företagets ekonomi och redovisning, något hon gjort sedan tonåren. En borrigg har hon inte satt sin fot i.

– Men jag har full koll. Jag har ju hört allt i familjen sen jag var barn, jag vet hur man ska ladda och borra. I teorin, säger hon och skrattar.

Även Jessicas man Ingemar blev successivt involverad i företaget när de behövde förstärkning. Först gick han bredvid och sedan tog han en sprängkurs.

Ingemar, som står i köket och förbereder middagen, sticker ut huvudet och hejar.

– Jag har jobbat heltid i bolaget sen 2009, i dag är jag laddtekniker och betonghållare.

Foto: Johan Lindqvist

Källgren och söner har specialiserat sig på försiktig sprängning i tätbebyggelse och just nu arbetar de i flera mindre projekt. Bland annat i Nässjö, där det ska sprängas ut för ett kontorslandskap. 

– Annars är det mycket sprängning för elkabel, när man har tagit bort det luftburna nätet, för att få ner kablarna i marken, säger Björn.

Viktigt med samsyn

För att få familjeföretaget att fungera är det viktigt med ägardirektiv och samsyn.

– Att ha målet med bolaget på print, det är ryggraden i verksamheten. Ägarstrukturen, arbetstiden, ersättning, riskvillighet, hållbarhet med mera. Är ni överens om detta har ni minimerat risken för stora intressekonflikter. Ha ett internt levande dokument som ni ser över en gång per år, säger Anna Russberg.

Jessica och Björn håller med och det är något de pratat mycket om under åren, vad som är kärnan i företaget.

– Jobben ska vara väl utförda, kunden ska vara nöjd och det ska vara så säkert utfört som möjligt. Bäst går det för företaget om man kan hålla sams. Det kan ibland innebära att man får kompromissa och göra avkall, och så länge jobben görs i den andan kan vägen dit se lite olika ut, säger Björn.

En tredjedel familjeföretag

Familjeägda bolag är den vanligaste organisationsformen i världen. I Sverige står familjeföretag för en tredjedel av sysselsättningen och en tredjedel av landets BNP. Anna Russberg tror att det handlar om att fördelarna med att jobba ihop med familjen är många.

”Man behöver inte göra sig till, som man kanske behöver med anställda. Säger jag något till min bror eller syster så vet de ju ändå precis vem jag är.”

– Det går att göra informella val i beslutsfattandet, det är inte långa, vilket ger företaget enorm flexibilitet och en stor konkurrensfördel. Vi håller ut längre, lägger in en extra växel och tar mer ansvar, säger hon

Björn tycker också att det är mer bekvämt att jobba med familjen.

Foto: Johan Lindqvist

– Man behöver inte göra sig till, som man kanske behöver med anställda. Säger jag något till min bror eller syster så vet de ju ändå precis vem jag är. Sen är det klart att det är mer flexibelt, vi jobbar över den här lördagen, sen är det lugnare några dagar så att det jämnar ut sig.

LÄS MER: Operatören Sandra om jakten på balansen – ”de skickade en ambulans direkt.”

Risk att förlora relationer

Men visst har även Källgren och söner haft sina utmaningar.

– Det var ganska tufft ekonomisk i början. Och visst har jag och brorsan varit osams en del genom åren, men bara om småsaker ”du kan väl städa bilen bättre”, eller ”varför sa du så till kunden”.

Och det är i relationerna som mycket sätts på spel, menar Anna Russberg.

– En stor risk för familjeföretag är att man förlorar sina nära om det en dag inte fungerar att driva företag ihop. Vid en vanlig anställning säger du bara upp dig, här riskerar du att förlora familjemedlemmar.

Foto: Johan Lindqvist

Jessica och Björn hamnar sällan i bråk, de har sina respektive roller tydligt fördelade och arbetet rullar på. Det lilla irritationsmomentet skulle vara Björns handstil.

– Underlagen han lämnar in kan vara lite oläsliga ibland, säger Jessica och ger Björn en blink.

Sveriges 5 största infrastrukturprojekt

0

Det borras, sprängs och byggs för fullt runt om i Sverige just nu. Nya stambanor, tunnelbanor och snart kanske även kärnbränsleförvaring. Här är listan på de största infrastrukturprojekten som är på gång.

Text: Matilda Lann

Höghastighetståg ska kunna köra på Ostlänken. Foto: Shutterstock

1. Ostlänken 

Kostnad: 89 miljarder

Ostlänken är en 16 mil dubbelspårig höghastighetsjärnväg mellan Järna och Linköping – första delen av Sveriges nya stambanor. Projektet rör tre regioner: Stockholm, Södermanland och Östergötland. Byggtiden för mångmiljardsatsningen är 2024–2034 och järnvägen öppnar för trafik 2035. 25 procent av Ostlänken byggs på bro eller i tunnel.

Tunnelbanebygge vid Gullmarsplan i Stockholm. Foto: Region Stockholm

LÄS MER: När det värsta händer – det här behöver du veta om dolor

2. Tunnelbanan 

Kostnad: 54 miljarder

Just nu pågår en omfattande utbyggnad av Stockholms tunnelbana. 3 mil spår och 18 nya stationer ska byggas. Arbetet omfattar arbetstunnlar, spårtunnlar, stationer och en utbyggd depå. Alla spår byggs helt under jord och enbart stationerna sticker upp över markytan. Första linjen som tas i drift är Barkarby, med planerad trafikstart år 2026. Sista etappen planeras vara klar för trafik 2034.

Illustration på den färdiga Ekerövägen. Foto: Trafikverket

3. Förbifart Stockholm

Kostnad: 38 miljarder

Förbifart Stockholm är en ny sträckning av E4:an väster om Stockholm som ska binda ihop norra och södra delen av huvudstaden. Motorvägsförbindelsen består av 21 kilometer tunnlar, två parallella tunnelrör, ramper och tvärtunnlar. Totalt är det drygt 5,5 mil tunnlar, och allt utsprängt berg kommer att motsvara volymen på 11 Globen. Första spadtaget togs 2014 och vägen ska öppna för trafik 2030.

Marieholmstunneln i Göteborg. Foto: Trafikverket

4. Västsvenska paketet 

Kostnad: 34 miljarder

Västsvenska paketet är en rad satsningar på vägar, järnvägar och kollektivtrafik. Några av de större projekten är Västlänken, Marieholmstunneln och Hisingsbron. Projektet startade 2009 och satsningarna kommer att pågå fram till 2028. Västra Götalandsregionen, Region Halland, Göteborgs stad, Göteborgsregionen, Västtrafik och Trafikverket står bakom satsningen.

LÄS MER: Ny tunnelbanetunnel under Grand Hotel – ”det är omöjligt att inte störa”

Landskapsbron i Kallhäll är en del av Mälarbanan-projektet. Foto: Trafikverket

5. Mälarbanan 

Kostnad: 25,5 miljarder 

Mälarbanan förbinder Örebro, Västerås och Enköping med Stockholm. Nu bygger Trafikverket ut järnvägen mellan Tomteboda och Kallhäll i norra Stockholm från två till fyra spår, detta för att tågen ska kunna gå tätare och punktligare. Förutom ny järnväg byggs också stationer, gång- och cykelvägar, tunnlar och broar. Arbetet på den 20 km långa sträckan har pågått sedan 2012 och en stor del av utbyggnaden är redan klar. De sträckor som kvarstår kommer att öppnas etappvis och sista stationen i projektet, Huvudsta, beräknas vara klar 2034. 

Bubblare: Slutförvaret av kärnavfall

Kostnad: 19 miljarder

I januari 2022 tog regeringen beslut om att ge SKB tillstånd att bygga slutförvaret för kärnavfall. Det som ingår i projektet är nytt kärnbränsleförvar i anslutning till Forsmark i Östhammars kommun, utbyggnad av det befintliga slutförvaret och inkapslingsanläggning vid mellanlagret i Oskarshamn. Anläggningen i Forsmark kommer att ta cirka fyra kvadratkilometer bergutrymme i anspråk och kapslarna med kärnavfall ska placeras på 500 meters djup. Ett tunnelsystem på runt sex mil ska byggas samt en ramp på fem kilometer som leder ner i berget. Mark- och miljödomstolen och Strålsäkerhetsmyndigheten ska nu sätta detaljerade villkor för verksamheten, något som antagligen kommer att ske under 2024. När alla tillstånd är på plats kan bygget sätta i gång och väntas då ta cirka tio år. Fullt utbyggd beräknas anläggningen vara 2080. 

Så vänder du en skitdag på berget

Det finns mycket som kan gå snett på berget, och en olycka kommer sällan ensam. Experten Carina Vinberg hjälper dig att hitta den mentala styrkan och ta tillbaka kommandot när allt är på väg åt pipsvängen. 

Text: Matilda Lann

Det regnar småspik. 300 borrmeter kvar att bränna av. Borrvagnen trilskas, du är ensam på arbetsplatsen och i morgon kommer sprängargänget. Du är väl medveten om att det kostar företaget tiotusentals kronor varje timme riggen står stilla. Då är det lätt att stressa upp sig och fastna i en nedåtgående spiral. 

”Det du gör med denna mentala övning är att boosta dig själv med glädjehormon som dopamin och oxitocyn. Du blir helt enkelt din egen lilla knarklangare.”

– När det skiter sig hamnar vi i en stressig situation, det känns hotfullt eftersom vårt ego är hotat. Det här innebär att arbetsminnet minskar, vi blir dummare och amygdala i hjärnan stänger ner alla smarta funktioner som gör att vi kan tänka logiskt, vilket kan göra att vi fattar en rad dåliga beslut, säger Carina Vinberg, ledartränare, coach och grupputvecklare. 

LÄS MER: Borrkockens bästa matlåda – vildsvin á la Sveriges mästerkock-Alex

Att vara stark mentalt, stresstålig och lösningsorienterad är med andra ord A och O för att klara jobbet som borrare. 

– Du vet att den dåliga dagen kommer då och då, därför kan det vara värt att ha en plan för att bryta mönstret och styra om till positiva tankar.

Carina Vinbergs 5 bästa tips för att vända en skitdag

1. Gör upp scenarier 

Gör upp scenarier över det som kan gå fel på jobbet och bestäm i förväg hur du ska agera när/om det inträffar. Träna på att ta rätt beslut i svåra situationer. Scenarierna kan gärna kokas ner till konkreta att göra-listor som du sedan följer när olyckan väl är framme.

2. Hitta ditt happy place

Du behöver bryta de negativa tankarna som gör att hjärnan utsöndrar stresshormoner. Välj därför ut en situation där du allra helst befinner dig, där du vet att du mår som bäst. Är det när du har bestigit ett berg eller i en kajak i en norsk fjord? Frammana den bilden med alla sinnen, i alla detaljer. Kan du höra ljuden? Känna vinden? Värmen från solen? Låt sedan den känslan flyta ut i kroppen. 

  • Det du gör med denna mentala övning är att boosta dig själv med glädjehormon som dopamin och oxitocyn. Du blir helt enkelt din egen lilla knarklangare, säger Carina.

3. Tre andetag – för att återfå fokus

Djupa andetag hjälper till att syresätta hjärnan.

Andetag 1: Sätt intentionen för vad du ska göra. Slut ögonen om du vill.

Andetag 2: Sänk axlarna.

Andetag 3: Känn luften som du andas in och ut. 

När hjärnan har fått nytt syre är det lättare att ta ett steg tillbaka och börja om igen. 

4. Sätt upp delmål

När allt går fel på en gång är det lätt att hjärnan kokar över. Allt går antagligen inte att fixa samtidigt, utan hitta lugnet (punkt 2 och 3) för att sen ta en sak i taget. Om du inte kan ta det stora steget nu, ta lite mindre kliv. Sätt upp delmål för att nå hela vägen. Vad behöver du göra först? Vad kommer sen?

5. Failure Fridays

Ha regelbundna möten med kollegor eller andra i branschen där ni delar med er av sådant som har gått fel och hur ni löst problemen. Det finns alltid mycket att lära av andra. Kanske går det att ha en gemensam gruppchatt där ni delar med er av misstag? 

MWD-loggning – så har du med en SmartRoc nytta av mätningen

Med hjälp av MWD, Measure While Drilling, kan du få ut data om berget. Dels hur hårt berget är, vilket är värdefullt för sprängarna som kommer efter. Men det går också att hålla koll på hur mycket borrstål som går åt och hur lång tid det tar att borra.

Text: Matilda Lann

För den som har en SmartRoc går det att slå på MWD-loggning och göra en rad olika mätningar under borrningen.
– Då loggar man hålet, och det går att ställa in mätintervall. Defaultvärdet är varannan centimeter, då skickas en massa värden. Till exempel slagverkstryck, matningstryck, rotationstryck och borrsjunk, säger Stefan Löfdahl, borrmästare på Epiroc.

Stefan Löfdahl ser många fördelar med att MWD-logga sin borrning. Foto: Peter Ossman.

Därefter går det att bearbeta resultatet i ROC Manager.
– Du kan ta ut de parametrar som är intressanta och skapa en bild av hur berget ser ut. Till exempel vilka områden som är mer lättborrade, var slitaget är som störst och var olika typer av material finns.

LÄS MER: Testa dig själv! Hur bra koll har du på mjukvaran ROC Manager?

Krävs mycket data – och erfarenhet

För beställarens del kan detta vara bra för att ha kontroll på hur berget ser ut under.
– Om det är mjukare eller hårdare, för att kunna beräkna hur mycket sprängämnen som kommer att gå åt. För sprängarna är det bra att ha koll på om det är något ler- eller sandlager mitt i berget. Då kommer trycket att gå ut en del från sprängningen där, säger Patrik Goliats, produktspecialist på Epiroc.

”I framtiden kommer man i en SmartRoc att kunna se MWD i realtid och då kommer intresset att öka ytterligare.”

En utmaning är att det krävs en hel del erfarenhet och mycket data för att kunna läsa ut den information man vill åt.
– Någonstans måste man börja bygga denna kunskapsbank innan man hittar vad som är av intresse, säger Stefan Löfdahl.

I dag är det inte så vanligt att borrare generellt nyttjar MWD-loggningen. Den används framför allt vid injektering eller bultning.
– Men jag ser att intresset ökar. I framtiden kommer man i en SmartRoc att kunna se MWD i realtid och då kommer intresset att öka ytterligare. Det blir då lättare för operatören att få en överblick över hur borrningen flyter på, och det går sedan att jämföra med tidigare hål. Operatören kommer även att ha koll när skillnader i berget visar sig, säger Stefan Löfdahl.

5 fördelar med att MWD-logga sin borrning

  1. Du får kontroll över hur berget ser ut, mjukt eller hårt, och kan avgöra hur mycket sprängämnen som kommer att behövas.
  2. Du kan logga hålet och mäta slagverkstryck, matningstryck, rotationstryck och borrsjunk med mera.
  3. När du har samlat tillräckligt stor mängd data kommer du att kunna se hur berget är strukturerat med olika bergarter med mera.
  4. Det blir lättare att beräkna budget framåt.
  5. I framtiden kommer du att kunna se MWD-loggningen i realtid på skärmen i riggen.

Borroperatör! Har du koll på din radiolåda?

Radiolådan till riggen är full av finesser. Men vet du hur allt fungerar? Stefan Löfdahl, borrmästare på Epiroc, och Patrik Goliats, produktspecialist på Epiroc, ger dig sina allra bästa knep.

Text: Matilda Lann Foto: Peter Ossman

För att börja från början: det viktigaste är att radiolådan är hel och ren, tycker Stefan Löfdahl.
– Joystickar, spakar, damasker med mera ska inte vara skadade. Är de det finns det risk för vatten- och smutsinträngning som i sin tur innebär att radiolådan i slutänden inte fungerar. Torka av den dagligen och förvara den gärna i bilen eller hemma för att undvika att den går sönder, säger han.

Om fel uppstår kan du antingen lämna in lådan på service eller felsöka.
– Misstänker du att något är knas i radiolådan kan du alltid gå in i ett diagnostikläge där du kan kontrollera alla spakar och switchar. Om en skada uppstår: skicka lådan på reparation, säger Stefan Löfdahl.

Finns hundratals felkoder

När radiolådan startas upp ska det synas en nolla i ett av hörnen av displayen, det betyder att allt är bra. Men det finns hundratals felkoder som kan dyka upp på skärmen och det är inte helt lätt att hålla reda på alla.
– Om du inte vet vad de står för är det bara att ringa en tekniker på Epiroc så kommer de att kunna hjälpa dig med vilket fel det är, säger Patrik Goliats.

Några vanliga koder som kan synas är 42, 43, 62 eller 63.
– Det betyder att du har problem med antingen höger eller vänster joystick, säger Patrik Goliats.

”Jag skulle säga att 80 procent av problemen med radiolådan rör batterierna. Det kan till exempel vara att man inte har laddat dem tillräckligt mycket. Har du problem så börja med att byta batteri.”

Batterierna är ett annat återkommande problem, ofta med felkod 20.
– Jag skulle säga att 80 procent av problemen med radiolådan rör batterierna. Det kan till exempel vara att man inte har laddat dem tillräckligt mycket. Har du problem så börja med att byta batteri, säger Stefan Löfdahl.

LÄS MER: Här är funktionen som gör det lättare att borra rakt

Han tipsar om att kontinuerligt byta batterierna. Särskilt om det är kallt ute (–9 och nedåt) eftersom värmning av displayen då gör att batteriet snabbare förbrukas.
– Byt helst varje dag för att hålla lådan i gång. Då slipper du få batteritorsk mitt under en borrning.

Det lönar sig att se till att radiolådan alltid är ren. Torka av den daligen, säger Stefan Löfdahl.

Kolla kabeln

Skulle batterierna ändå vara urladdade går det att köra radiolådan med kabel. Men pass på, något inte alla vet är att kabeln måste tas bort på rätt sätt när du börjar köra med batteri igen.
– Du har tagit bort kabeln från radiolådan och tycker att det är frid och fröjd, men du måste koppla bort den även från mottagaren, annars går det inte att köra maskinen. Om kabeln fortfarande sitter kvar i mottagaren kommer man inte att kunna koppla samman radiolådan med riggen, så kallad learn link, säger Stefan Löfdahl.

Radiolåde-skolan: 5 saker du behöver ha koll på

  1. 0 betyder att allt är bra.
  2. Ett av de vanligaste problemen är batterierna – börja med att byta batteri.
  3. Vid misstänkt radiolådefel: starta diagnostiken genom att trycka på ”vattendimma”- och ”på”-knapparna samtidigt.
  4. Får du upp felkoder du inte känner igen: ring en tekniker, de kan hjälpa dig.
  5. Vid problem: se till att skicka lådan på reparation. Radiolådor finns för utlåning.

Ny tunnelbanetunnel under Grand Hotel: ”Det är omöjligt att inte störa”

0

Djupt under Saltsjön ska den blå tunnelbanelinjen förlängas från Kungsträdgården. Det spanska företaget OHLA har fått uppdraget att bygga 1 400 meter tunnel i ett av huvudstadens mest känsliga områden.

Text: Matilda Lann Foto: Kjell B Persson

– Att bygga tunnelbana är ett kul uppdrag, det är det bästa kollektiva kommunikationsmedlet. Det går snabbt och det här är ett populärt projekt. De allra flesta tycker att det är en bra investering, säger Helena Söderberg, projektchef för OHLA.

Helena Söderberg är projektchef för OHLA. Foto: Kjell B Persson

I stället för de traditionella byggbarackerna har företaget sitt tillfälliga kontor i det gamla tullhuset från 1876 som ligger på Blasieholmen.

Under hösten 2021 påbörjade entreprenören OHLA arbetet med att bygga två spårtunnlar och en servicetunnel på uppdrag av Region Stockholms förvaltning för utbyggd tunnelbana. Sammanlagt ska 1 400 meter tunnel dras under Saltsjön mot Södermalm och projektet ska vara klart 1 juli 2024.
– Det första vi har gjort är att schakta bort massorna som pluggade igen mynningen till den gamla arbetstunneln från 70-talet, säger Helena Söderberg.

Tunneln, som påbörjades redan på 70-talet, innebär en hel del utmaningar. Foto: Kjell B Persson

Tunneln används nu igen för att köra in borriggar och andra maskiner samt till att frakta ut allt berg som sprängs loss.
– Det är ganska trångt, förr var maskinerna mindre. Då räckte det bra, men för oss blir det lite pyssligt och svårt att vända, säger Jari Paajanen, produktionschef för OHLA.

Under havsbotten

Kungsträdgårdens station ligger 29 meter under jord och härifrån ska de nya tunnlarna leda ner under Saltsjön, så djupt som 90 meter under havsytan.
– Vi går i en brant nedförsbacke, så brant som en tunnelbana får gå, 4 procent, säger Helena Söderberg.

– Vi spränger mellan en och tre gånger per dag, säger Jari Paajanen. Foto: Kjell B Persson

På väg ner i tunneln passerar man alldeles intill stationen där tunnelbanetrafiken är i gång som vanligt. Jari Paajanen pekar mot en vägg:
– Här har vi gjutit sex meter tjocka väggar, så kallade betongpluggar, i befintliga spårtunnlar för att skydda tunnelbanestationen, som en säkerhetsåtgärd för att inte störa trafiken när vi bygger ut.

”Det läcker vatten, så vi tätar tunneln hela tiden, vi kommer att komma till en särskilt svår passage med svagare berg där vi inte vet om vi behöver injektera en eller två eller kanske tre gånger.”

Väl nere i tunneln är det mörkt, fuktigt och lerigt. Det mullrar från alla maskiner och luktar fränt av ammoniumnitrat efter den senaste sprängningen.

Det finns flera tekniska utmaningar i att bygga tunnel under havsbotten.
– Det läcker vatten, så vi tätar tunneln hela tiden, vi kommer att komma till en särskilt svår passage med svagare berg där vi inte vet om vi behöver injektera en eller två eller kanske tre gånger, säger Helena Söderberg.

LÄS MER: Skarpt läge – ”skjut inte fast salvan, då får du ett helvete”

Längst in i den södergående spårtunneln står en Boomer XE3:a som energiskt penetrerar tunnelväggen. Om några timmar, mellan 17 och 21, ska det sprängas igen.
– Vi spränger mellan en och tre gånger per dag, säger Jari Paajanen.

Runt 230 000 kubik berg ska fraktas ut från tunneln. Foto: Kjell B Persson

För projektet används två borriggar från Epiroc, XE3 och E2.
– De passar för storleken i de här tunnlarna. XE3, han får borra de större utrymmena. Vi har ett serviceavtal med Epiroc och de är här veckovis eller vid behov om något har hänt. Annars är det mest kronservice, säger Jari Paajanen.

Fraktas på pråm

Runt 230 000 kubik berg av slaget Stockholmsgranit ska fraktas ut. Sprängmassorna forslas till en kross och lastas sedan på en pråm som ligger ett stenkast från tunnelöppningen vid Nybrokajen.
– På så sätt slipper vi 50 000 lastbilar som annars skulle ha fraktat massorna längs Strandvägen och genom centrala Stockholm. Bergmassorna skeppas till Värtahamnen, där de direkt ska användas till fortsättningen av Norra Djurgårdsstaden som byggs nu, säger Helena Söderberg.

”Det har varit en omöjlighet, för vi stör dem, det går inte att komma ifrån. Vi har försökt att anpassa, men man kan inte bygga en tunnel tyst.”

Kulturbyggnader är största utmaningen

I området finns några av Stockholms känsligaste byggnader – kyrkor, museer och andra kulturminnesmärkta byggnader. Därför har alla byggnader besiktigats noggrant före byggstart och försetts med vibrationsmätare, speciellt anpassade för kulturhistoriska byggnader. Varje sprängning övervakas så att den inte överskrider de vibrationsvärden som både byggnaderna och föremålen där inne klarar av. Den största utmaningen har varit att inte störa Grand Hôtel vid sprängningarna, som pågår cirka 30 meter under det anrika lyxhotellet.
– Det har varit en omöjlighet, för vi stör dem, det går inte att komma ifrån. Vi har försökt att anpassa, men man kan inte bygga en tunnel tyst. Under en kortare tid fick vi pausa arbetet när de hade en viktig konferens, säger Helena Söderberg.

Stenmassorna fraktas bort på en pråm. Foto: Kjell B Persson

Nu närmar sig projektet Nationalmuseum och där uppkommer nya utmaningar.
– När vi spränger ställer de sig på olika ställen i museet och tittar så att vi inte skadar något. Förutom vanliga vibrationsmätare har också Nationalmuseum satt upp en liten mätare i form av en sandhög bland konstverken, som visar hur mycket det vibrerar när vi spränger genom att sanden rör sig, säger hon.

Jari Paajanen kliver fram till en vägg som är utmärkt med vita markeringar. Här sitter gamla dräner från 70-talet som leder bort vatten. De ska rivas.
– Allt måste ha samma standard som i dag, därför ska vi bila bort dem och bygga nytt, säger han.

För projektet används två borriggar från Epiroc, XE3 och E2. Foto: Kjell B Persson

Dolhundar fick kallas in

En annan rest från 70-talet är dynamitgubbar och tändhattar som inte antänts, så kallade dolor – odetonerade sprängrester från tidigare arbeten. Därför tog man ner dolhundar i tunneln som fick söka igenom området.
– Skulle man råka knacka till en sådan skulle det kunna bli en liten explosion. Där hundarna markerade fick vi schakta ut lite försiktigt, men hittills har allt gått bra och det räknar vi med att det gör i fortsättningen också, säger Helena Söderberg.


Projekt Kungsträdgården

Projekttid: September 2021–1 juli 2024.
Vad: 1 400 meter tunnel ska sprängas från Kungsträdgårdens tunnelbanestation i riktning mot Södermalm.
Djup: Tunneln går under Saltsjön, cirka 90 meter under havsytan på det djupaste stället.
Berg: 230 000 kubik Stockholmsgranit ska forslas bort.
Epirocmaskiner: Boomer XE3 och Boomer E2.
Beställare: Region Stockholm.