SENASTE ARTIKLARNA

Här testas framtidens gruvdrift

I dagens – och morgondagens –  gruvindustri spelar automation och digitalisering allt större roll. Men för att få en känsla av hur det funkar behöver kunden få uppleva det på riktigt. Och som bonus slippa alla dammiga powerpoint-presentationer.
Av Anna-Maria Stawreberg

The Epiroc Experience. Så heter det show room på Epirocs kontor i Örebro, där särskilt inbjudna gäster får möjlighet att prova olika digitaliserings- och automatiseringslösningar. Här kan kunderna också diskutera olika förutsättningar och dessutom göra ett första test i den miljön de är tänkta att användas i.
Men inte bara det: Här kan besökarna få en uppfattning om morgondagens gruvdrift och i praktiken få känna på vad digitalisering och automation kan tillföra. 
Allt digitalt, men ändå med ett hundra procents autenticitet.

Mattias Pettersson och Hans Schill har jobbat med The Epiroc Experience i flera år. Foto: Markus Pettersson

Sätt att demonstrera

– För tre år sedan bestämde vi oss för att utvidga och bygga om det show room vi redan hade. Vi ville ha ett show room med mer innehåll och vi ville göra upplevelsen av våra maskiner mer visuell, säger Mattias Pettersson, global portföljchef för underjordslastare. 
Resultatet blev ett koncept som ska hjälpa kunderna att förstå hur säkerhet och produktivitet kan bli ännu bättre med digitalisering och automation. 

”automation och digitalisering behöver förklaras och visas på annat sätt än genom en power point”


– Vi ville ta fram ett sätt där vi kan demonstrera våra produkter, men där kunderna också själva kan känna, testa och klicka sig fram. För automation och digitalisering behöver förklaras och visas på annat sätt än genom en powerpoint, säger Mattias Pettersson. 

Morgondagens gruvdrift

Tanken med är också att ge en bild av morgondagens gruvdrift. Att visa en framtidsversion av hur branschen skulle kunna jobba. 
– För även om mycket av det som demonstreras är produkter som redan finns, visas också framtidsvisioner. Här kan vi få en möjlighet att prata med kunderna om gemensamma mål, men också hur vi kan nå dem tillsammans, förklarar Mattias Pettersson. 
Det som visas upp i The Epiroc Experience är alltså inte alltid en färdig produkt. Här finns också tanken att man tillsammans med kunden ska kunna skruva på vissa funktioner för att få fram den ultimata lösningen på kundens problem. 
– Vår ambition när vi drog igång det här projektet var att skapa ett utrymme där vi tillsammans med kunden kan diskutera och vara kreativa kring våra produkter och hur de kan utvecklas genom digitalisering och automation, säger Hans Schill. 

Här kan besökaren få testa, drömma och diskutera olika lösningar. Foto: Markus Pettersson

Wow-effekten

Hos Hans Schill, Mattias Pettersson och de andra som jobbat med att ta fram konceptet har det också funnits en önskan om att ge en wow-effekt. 
– Vi vill att gästen ska spärra upp ögonen när dörren öppnas och vi har tänkt på det hela vägen, inte bara när det kommer till produkterna vi visar upp. Tanken har funnits också när vi bestämde hur rummet skulle ljussättas och vilka färgval vi har gjort, säger Mattias Pettersson. 

”mycket av det som demonstreras är Här visas befintliga produkter men också framtidsvisioner. Här finns möjlighet att prata med kunderna om gemensamma mål”


Det första kunden ser när han eller hon kliver in genom dörren till det 15 meter långa rummet är två enorma bildskärmar. Riktar man blicken åt vänster tornar en stor skärmvägg upp sig och här syns även fjärrstyrningsmaskinerna. 
I loungedelen kan gästerna sitta bekvämt efter att ha försett sig med en kaffe i baren och det är också här presentationen kan göras.
– Vi ville komma bort från det där formella mötet och de vanliga gamla powerpoint-presentationerna. Det här ska vara något helt annat, säger Mattias Pettersson. 

Automatisering och digitalisering är framtiden inom gruvdriften. På The Epiroc Experience går det att visualisera vilka möjligheter som finns. Foto: Markus Pettersson

Jobba i simulator

I rummet kan kunden fjärrstyra maskinerna som finns i Epirocs testgruvor många mil bort. Men det är också möjligt att jobba i en form av simulatorer, där kunden i förväg skannar in sin egen gruva och testkör maskinen i den. 
– Ett exempel på det är truckautomation, där det finns stora områden där truckarna ska gå på långa ramper. Där får man ofta jobba länge med att trimma in systemet på plats. Men om man istället testar truckarna i The Epiroc Experience kan man trimma in dem i den här simulerade miljön. På så sätt vinner kunden mycket tid, säger Mattias Pettersson. 
Det är inte bara potentiella kunder som bokar tid för besök i The Epiroc Experience. Det är också många studenter som visat intresse. Och de är också viktiga, eftersom de är morgondagens arbetskraft. 
– Över huvud taget är morgondagen viktig, och det syns i vårt The Epiroc Experience. Alla våra kunder vill prata om framtidens gruva, och här vill vi självklart vara drivande. För automatisering och digitalisering hör till framtiden, det är uppenbart, säger Mattias Pettersson. 

Epiroc Academy – en succé

0

En succé. Så kan Epirocs satsning på Epiroc Academy sammanfattas. 410 personer sökte till Epirocs ettåriga utbildning för blivande servicetekniker. 
Efter en tuff gallringsprocess anställdes sex trainees. 

Av Anna-Maria Stawreberg
Foto Privata

När Epiroc i höstas drog upp de sista planerna för jättesatsningen Epiroc Academy, en ettårig betald utbildning för blivande servicetekniker, fanns det stora förhoppningar. 
– Det här traineeprogrammet är en otrolig dörröppnare för att komma in på Epiroc, som ju är ett stort företag både i Sverige och internationellt, konstaterade Elin Rydberg, Academy Leader på Epiroc då. 

Elin Rydberg är mycket nöjd över Epiroc Academy.

Hundratals sökande

Idag sitter hon med facit i hand. När det var dags att börja ta in kandidater fanns det 410 teknikintresserade sökande i alla åldrar över hela Sverige att välja mellan. 

”Nu har utbildningen pågått sedan i januari och vi är supernöjda”


Till slut hade Manpower, som varit med under ansökningsprocessen, tagit ut tio personer som intervjuades. 
– Det slutade med att vi idag har sex trainees i programmet, fem som anställdes utifrån och en epirocare som gjort en karriärväxling för att bli servicetekniker, säger Elin Rydberg. 

Rekryterade lokalt

Den ettåriga utbildningen är upplagd så att teori och praktik varvas: 15 veckor teori i Örebro och 29 veckor praktik som utförs på Epirocs servicecenter eller servicelokaler ute hos kunderna i Gällivare, Landvetter, Kiruna, Skellefteå, Stockholm eller Zinkgruvan. 
– Nu har utbildningen pågått sedan i januari och vi är supernöjda. Vi kommer att köra igång med en ny antagning i januari 2025, sammanfattar Elin Rydberg situationen. 

LÄS MER: Ny satsning för att hitta servicetekniker

Planen var från början att placera ut sökande från hela Sverige på de olika praktikplatserna. Så blev det inte. Istället rekryterade Manpower lokala förmågor. 
– Det här är en jättesatsning för oss, därför landade vi i att det var bättre att hitta deltagare lokalt. Det ökar chansen att få dem att stanna i företaget, förklarar Elin Rydberg. 

Stora möjligheter till fast anställning

Av de sex som deltar i programmet är två kvinnor. De som antagits till utbildningen får 75 procent av minimilönen, 16 883 kronor i månaden, enligt 2023 års avtal. 

LÄS MER: Detektiv med känsla för finlir


2024 års avtal ger en ny lön från 1 april på 17 407 SEK/månad.
Och efter utbildningsåret finns det goda möjligheter till fast anställning eftersom det finns ett stort behov av servicetekniker. De som genomgått utbildningen kommer att uppnå servicetekniker nivå 1. 

Liam Kromm har inte ångrat sitt val en sekund.

”Det här känns klockrent”

För 22-årige Liam Kromm var det utmaningarna med serviceteknikeryrket som lockade.  
– Jag jobbade på fabrik när jag såg annonsen och det här kändes klockrent från första början. 

Liam Kromm sitter i bilen på väg hem från Zinkgruvan, där han gör sin praktik. Han har precis avslutat dagens arbetspass och berättar att han är glad att han tog chansen att söka in. 

Drömmen försvann

När han hörde talas om Epirocs utbildning arbetade han på fabrik sedan tre år tillbaka. Hans dröm hade från början varit att bli professionell basketspelare, något han satsat mycket på. Men corona raserade de planerna, och för att få en inkomst flyttade han tillbaka till hemorten och började jobba på fabriken där han tidigare sommarjobbat. 

”Dagarna är väldigt varierande och jag ställs varje dag inför en massa utmaningar”


– Men jag kände att jag efter tre år där kommit så långt man kan komma. Det fanns varken några direkta utvecklingsmöjligheter eller några utmaningar. Dagarna var monotona och enformiga, säger Liam. 

Nya utmaningar varje dag

Annat är det i dag.
– Det här känns klockrent! Dagarna är väldigt varierande och jag ställs varje dag inför en massa utmaningar. Det är också det som är kul: Jag lär mig hela tiden. 
Men något sommarlov blir det inte för Liam. Han har nämligen redan fått erbjudande om att sommarjobba i Zinkgruvan. 
– Jag är glad att jag gjorde det här. Även om jag början var lite tveksam inför tanken att behöva plugga ett år till är det mycket bättre än vad jag tänkte mig. 

”Att få lära sig nytt i en ny bransch är en tjusning”

42-åriga Veronica Nilsson-Ranta jobbade som butikschef på Synsam när chansen att utbilda sig till servicetekniker på Epiroc dök upp. 
Nu gör hon sin praktik i Malmberget. 

Veronica Nilsson-Ranta beskriver det som att hon halkade in i handelsbranschen på ett bananskal. Och den där inhalkningen varade i tio år. Från att från början bara ha tänkt hjälpa till med en inventering gick hon från timanställd till fast anställd och så småningom blev hon butikschef. 

För Veronica Nilsson-Ranta innebar utbildningen till servicetekniker ett spännande karriärval.

Läge för karriärbyte

– Att jobba inom handels hade aldrig riktigt varit mitt mål. Det bara blev så. När jag hörde talas om Epiroc Academy kände jag att det var dags. Jag började bli bekväm, och insåg att det var dags att göra något annat. Det var läge för en ny resa. 

”NU, när branschen ställer om mot grön gruvdrift känns det mer spännande än någonsin”


Veronica hörde sig för om hur det var att arbeta på Epiroc och snart var hon övertygad. Att jobba i gruvan skulle passa henne. 
– Hela Gällivare där jag ju bor bygger ju på gruvdriften och nu, när branschen ställer om mot grön gruvdrift känns det mer spännande än någonsin. 

Chansning

Så Veronica sökte in. Eftersom hon hade tre månaders uppsägningstid på sitt gamla jobb var hon tvungen att chansa rejält. Hon sa upp sig innan hon fått platsen. 
Trots den hårda konkurrensen kom hon in. 
– Jag kände mig välkommen från dag ett. Mina mentorer på praktiken här i Malmberget har gett mig stort förtroende, och det går jättebra. De är suveräna och är en starkt bidragande orsak till att jag trivs så bra.

Trivs under jord

Den största utmaningen var att sätta sig i skolbänken igen under den 15 veckor långa teorin. Men även det har gått bra. 
– Jag trivs som fisken i vattnet! Det här är ett mer fysiskt arbete än vad jag är van vid, och det passar mig. Att få lära sig något helt nytt i en ny bransch har en stor tjusning. Dessutom är det så mysigt i gruvan. Jag trivs jättebra under jord. 

Projekt Malmporten: Konsten att borra och spränga under ytan

0

Det är Sveriges genom tidernas största muddringsprojekt, där enorma mängder berg under havsytan måste sprängas bort. Snart går startskottet för arbetet med nya Luleå Hamn. Men hur går borrningen till när berget ligger många meter under vattenytan – och ibland långt ut till havs? 

Av Johanna Paues Darlington

Närmare 21 miljoner kubikmeter massa ska bort från havsbotten, varav drygt en miljon kubikmeter berg. Eller, om vi ska vara helt korrekta: 21 miljoner teoretiska kubikmeter. Den faktiska volymen som schaktas upp ur farlederna in till Luleå kommer högst sannolikt att bli betydligt större, eftersom massa under vatten har en tendens att svälla. 


– Vi räknar med att använda ungefär hälften till Luleå Hamns byggnation av en ny kaj. Innanför kajen kommer vi sedan att fylla ut en stor landyta med uppmuddrad sand, berättar Max Bjurström, projektledare för Projekt Malmporten, den nya infarten från havet mot nya Luleå Hamn som ska möjliggöra större och fler transporter av bland annat järnmalm från gruvorna i norr. Ett enormt projekt, som kantas av många stora utmaningar.

Max Bjurström, projektledare för Projekt Malmporten.

Börjar där det är djupast

För att lyckas med ett projekt i den här storleken anlitas ofta ett borrföretag specialiserat på att borra i hav, med borriggar specialbyggda för att klara uppgiften. Riggarna står på flytande pråmar som stabiliseras med hjälp av stödben på havsbotten. När en rad är borrad tar hela pråmen ”ett steg framåt”, genom att tre av fyra stödben dras upp och det fjärde sedan vrids så att hela pråmen hamnar en bit fram. Sedan sätts de andra benen ner igen och borrningen av en ny rad kan starta. Oftast dras borrningen igång på den djupaste platsen, för att sedan sakta men säkert ”gå” mot de grundare delarna. Inför ett uppdrag under vatten krävs en hel del förberedelse. Mätningar av havsbotten för borrföretaget ska veta vad har att jobba med förstås, men också en noggrann tidsplanering. Inte sällan är tiden att utföra borrningen begränsad på grund av isläggning och hårt väder som gör det omöjligt att fortsätta borra. En annan utmaning är att bergkvalitén under vatten ofta är dålig och att det blir svårt att hålla hålen öppna.

Johan Nordin.

Inte alltid stora jobb

När projektet är lite mindre, och det inte finns tillgång till enorma riggar som kan flyttas i sidled på stora pråmar? Johan Nordin på Hälsingesprängarna var sprängarbas och sprängarbetsledare när Sundsvalls Logistikpark skulle byggas för några år sedan – ett uppdrag som på många sätt gjorde utmaningarna med att spränga på djupt vatten tydliga. – Det var några ”taggar” på havsbotten 17,5 meter ner som behövde sprängas bort. PEAB, som var vår uppdragsgivare, försökte först med dykare som tog ner handhållna borrar. Men det fungerade inte alls, efter fyra timmar hade de bara kommit ner 30 centimeter i berget. På sådant djupt behövde de något betydligt tyngre. Dessutom var sikten på botten bara några decimeter,  berättar han. 

Lösningen blev att ställa upp en FlexiROC T35 på en mindre pråm som fanns tillgänglig, montera bort borrfoten och istället sätta dit en hemsnickrad, ledad, borrfot. Leden gjorde det möjligt att montera ett 18m långt foderrör med motsvarande fästen och släppa ner till hängande läge på plats. På så sätt kunde de kontrollerat skarva borrstål och med stöd av röret, som en förlängd borrfot, borra på havsbottnen.
– Sedan hade vi en dykare som gick ner och höll koll på att vi kom precis rätt mot berget. När det var klart simmade han bort ett bit för att inte vara i närheten av borren och gav klartecken. Vi hade ett enormt säkerhetstänk, ingenting får gå fel när det handlar om människor sjutton meter under ytan, men allt gick väldigt smidigt och bra, säger Johan Nordin. 

Extrem samordning 

I skrivande stund är det ännu inte klart vilket bolag som ska få utföra uppdraget inom Projekt Malmporten i Luleå, men i augusti 2024 är arbetet tänkt att komma igång. 
– Vår största utmaning är att den isfria perioden bara är runt sex månader, och att vi ska borra och spränga samtidigt som hamnen expanderar och trafiken ökar i farlederna som vi muddrar. Det kommer att krävas en otroligt bra samordning för att arbeta så effektivt som möjligt – samtidigt som vi inte vill begränsa fartygstrafiken mer än vad som absolut är nödvändigt, säger Max Bjurström. 

LÄS MER: Så spränger du inne i en byggnad


När allt är klart kommer fartyg som går femton meter djupt och har en maxlast på 160 000 ton att kunna färdas där. Efter flera års planering ser Max Bjurström emot att komma igång med arbetet. 
– Det blir ju inte mycket större än såhär! Det känns otroligt spännande, även om tanken på själva genomförandet ger ett visst stresspåslag. Det är många kritiska moment och extremt väderberoende. Men vi försöker förbereda oss så mycket vi bara kan för att det ska gå bra!

Få kroppen att hålla på berget

0

Det är uppenbart att kroppen tar stryk av för mycket stillasittande. Men möjligheterna till mikroträning finns överallt. 
Varsågod. Här delar träningsprofilen och proffsboxaren Mikaela Laurén med sig av sina bästa tips för att kroppen ska hålla länge på berget.  

Av Anna-Maria Stawreberg

Mikaela Laurén är den första att skriva under på allt det positiva som träning faktiskt ger. Och hon, om någon, borde veta. Redan som liten flicka fann hon ett lugn i simbassängerna, där hon matade längd efter längd. Något som så småningom ledde till en framgångsrik simmarkarriär där hon under många år var en av Sveriges bästa. 
Efter att hon som 29-åring dömdes till fängelse tog livet en ny vändning och de dagliga löprundorna i rastgården och de långa träningspassen i gymmet blev det som gjorde att hon inte brakade igenom. Väl ute i friheten igen bytte hon idrottskarriär. Hon började tävla i boxning, och blev flerfaldig världsmästare. 

Mikaela Laurén har alltid älskat att röra sig. Nu peppar hon andra till samma sak. Foto: Richard Ryan

Coachar andra

Idag arbetar hon med att hjälpa andra att hitta den träningsglädje hon själv upplevt hela sitt liv. 
– Jag är utbildad personlig tränare och gruppträningsinstruktör. Nu arbetar jag framför allt med onlinecoachning, säger Mikaela Laurén. 
Enligt henne är för mycket stillasittande i kombination och för mycket mat den vanligaste orsaken till övervikt. Lägg där till plötsliga tunga lyft utan att kroppen blivit uppvärmd, och skadorna är ett faktum. 
En vanlig vardag för många på berget med andra ord. 
– Jag brukar tipsa om vikten av att hela tiden göra smarta val. Små beslut som påverkar livet och hälsan i längden, säger Mikaela Laurén.
För arbetsuppgifterna ser ut som de gör. Arbetsdagen har en viss längd. Och att ägna den värdefulla fritid man har åt att träna, det kanske inte funkar. Det är alltså där de smarta valen kommer in. 

Finlira i vardagen

– Du har så klart hört det förr, men att justera livet lite grann, att ta trapporna istället för hissen, gå till pendeltåget, hänga på ungarna och spela pingis på kvällen efter jobbet, sådant påverkar mer än vad man kan tro, säger Mikaela Laurén. 
Och det där går att justera ytterligare. För när du beslutat dig för att ta trapporna kan nästa beslut bli att ta vart tredje trappsteg, för att på så sätt träna lår- och rumpmuskulatur lite extra. Eller att ta promenaden till pendeltåget så snabbt så att pulsen går upp. Eller att faktiskt se till att vinna över ungarna vid pingisbordet. 
– Du har så klart hört det förr, men att justera livet lite grann, att ta trapporna istället för hissen, gå till pendeltåget, hänga på ungarna och spela pingis på kvällen efter jobbet, sådant påverkar mer än vad man kan tro, säger Mikaela Laurén. 

”Att justera livet lite grann påverkar mer än vad man kan tro”


Och det där går att justera ytterligare. För när du beslutat dig för att ta trapporna kan nästa beslut bli att ta vart tredje trappsteg, för att på så sätt träna lår- och rumpmuskulatur lite extra. Eller att ta promenaden till pendeltåget så snabbt så att pulsen går upp. Eller att faktiskt se till att vinna över ungarna vid pingisbordet. 

Ta trapporna, men ta vart tredje steg. Och sträva efter att vinna i nästa match mot ungarna! Foto: Shutterstock

Många bäckar små

På sitt instagramkonto @mikaelalauren76 delar Mikaela Laurén regelbundet med sig av olika övningar som går att göra hemma eller på jobbet. 
Ett annat tips hon har är att göra ett kort träningspass på morgonen. Några utfall, situps, armhävningar och benböj tar inte ens en kvart att utföra. 
– Jag vill att fler ska hitta den där rörelseglädjen som jag själv känner. Vi är gjorda för att röra på oss. Det gäller bara att komma igång.
När hon coachar sina kunder pratar hon mycket i termer av ”många bäckar små”. Att i slutet av dagen ha gjort så många små val att det sammantaget blivit nästan som ett helt träningspass. 

”Jag vill att fler ska hitta den där rörelseglädjen som jag själv känner”


I början kan det vara svårt att få till och kräva en del planering. Men efter bara några dagar är sannolikheten stor att det går av bara farten. Då har din kropp också vant sig, och undermedvetet märker du av att det faktiskt är skönt att röra på sig. 
– Jag brukar också rekommendera att man inte ska ge upp. Det finns en sport och aktivitet för alla. Det gäller bara att hitta den. Oavsett om det handlar om padel, långa promenader, simning, cykling, bergsklättring. För all rörelse är bra!

För Mikaela Laurén är rörelse ett sätt att må bra. Och så är det för alla, det är hon övertygad om. Foto: Richard Ryan

Ät ofta

I sin roll som coach arbetar Mikaela Laurén också med kostrådgivning. 
– Många äter lite för mycket i kombination med det stillasittande liv de lever. Då behöver man reglera, säger Mikaela Laurén. 
Här är ett trick att istället för att utesluta måltider, stoppa in fler måltider. För genom att äta mellanmål regelbundet undviker du att bli vrålhungrig när det väl är dags för huvudmålen. 
– Det kan räcka med lite proteinpulver utblandat i vatten och en banan för att du ska få i dig viktig näring. Eller ett kokt ägg och lite morotsstavar. 

”Mångfald gör allas förutsättningar på berget bättre!”

0

Hon fick idén efter att ha stött ihop med några andra kvinnor i bergbranschen och slagits av tanken att ”fasen, vi kanske inte är så få ändå?”. I dag driver Sujo Backelin det framgångsrika instagramkontot kvinnliga_bergarbetare – för att visa upp att hon och hennes kvinnliga kollegor finns, och för att locka fler tjejer till branschen. 

Text: Johanna Paues Darlington 
Foto Emelie Asplund

Beskriv ditt konto! 

– Jag lägger upp bilder och videor från tjejer som dragit av en snygg salva eller kanske stått och borrat i pissregn en hel dag. Kvinnliga bergarbetares vardag helt enkelt. Jag hade ingen aning om hur jag skulle lägga upp kontot när jag drog igång. Det enda jag visste var att jag ville visa upp de tjejer som finns i branschen. Jag vill visa att vi finns! För oss är det ju bara vardag, men för den som inte är insatt och kanske lite intresserad av att börja i branschen är det ju guld att få se.

Sujo Backelin är övertygad om att branschen blir bättre för alla av mångfald. Foto: Emelie Asplund

Varför behövs det här kontot? 

– Jag tror att det finns många kvinnor som är nyfikna på bergarbete, men inte känner sig så bekväma med att söka sig till branschen för att det är så mycket män i den. Men om vi, till exempel genom mitt konto, visar att ”jodå, det finns kvinnor här också” så är nog chansen större att fler vågar söka. 

Hur skulle fler kvinnor påverka branschen? 

– Om vi får en större mångfald tror jag att allas förutsättningar att trivas och göra ett bra jobb blir bättre, även männens. Med olika synvinklar, erfarenheter och åsikter kommer dynamiken i bergbranschen att förändras. Det blir en fräschare och bättre arbetsplats på alla sätt och vis! 

”Med olika synvinklar, erfarenheter och åsikter kommer dynamiken i bergbranschen att förändras. Det blir en fräschare och bättre arbetsplats på alla sätt och vis!”

Sujo Backelin hoppas att lika många män och kvinnor kommer att jobba på berget inom tio år. Foto: Emelie Asplund

Vad har du själv för erfarenheter av att vara kvinna på berget? 

– Det är väldigt blandat förstås. Men jag har kommit till ställen där gruppdynamiken har varit väldigt hård, och där jag har känt att jag måste prestera på 150 procent för att få samma acceptans som killarna. Och det har jag även hört många andra tjejer säga, att tjejer i branschen ofta upplever att de måste bevisa sig mycket mer än killarna. Inte minst när killarna markerar att man minsann inte ska få något serverat på silverfat bara för att man är tjej. Jag förstår att man inte vill särbehandla, men det bli skevt när det går åt andra hållet. Att man kör slut på tjejerna bara för att göra en poäng. När det snarare borde vara så att alla hjälps åt på arbetsplats, oavsett styrka och förutsättningar. Sen har jag ofta hört av tjejer att de inte känner sig tagna på allvar av sina kollegor. Att mekaniker och andra i branschen inte litar på att de har koll på riggarna och kan sitt jobb, bara för att de är kvinnor. 

Hur hoppas du kvinnornas villkor i branschen ska förändras framöver?

– Om jag hoppar framåt tio år hoppas jag att vi som bransch når ut till både män och kvinnor, så att fler vet om att vi finns, att vi är lika många tjejer som killar i bergbranschen och att den här hårda kulturen inte finns kvar. Jag vet att man lyckats bra med det i andra branscher, som till exempel lastbilsbranschen – där har man både fått in fler tjejer och skapat en riktigt fin kultur. Bergbranschen borde ta lärdom av hur de har gjort för att nå dit! 

”jag har kommit till ställen där gruppdynamiken har varit väldigt hård, och där jag har känt att jag måste prestera på 150 procent för att få samma acceptans som killarna.”

Sujo Backelins konto har vuxit fort. Foto: Emelie Asplund

Vilka är dina ambitioner med instagramkontot? 

– Med tanke på att branschen är liten och kontot bara har varit igång i några månader så har det snabbt vuxit sig stort. Det är mycket tack vare att flera företag gillat det jag gör och visat upp kontot i sina kanaler. Nu har det nästan blivit som en liten tävling för företagen att visa upp sina tjejer på kontot, det är jättekul! Drömmen vore att det växer ännu mer, och att jag kan åka runt till olika ställen och intervjua tjejer, kanske vara med dem en hel dag och filma deras vardag. Och att det blir en kanal på Youtube och kanske en podd också, vem vet! 

Ni hittar instagramkontot på:  kvinnliga_bergarbetare

Sugen på något nytt i lurarna? 10 poddar du inte visste fanns

0

Med en bra podd i lurarna är man aldrig ensam på berget. Men ibland är det svårt att hitta de där oväntade poddarna. Istället kör man mest på i gamla fotspår.
Varsågod. Vi har tagit fram tio knasiga, roliga, fasansfulla, otippade poddar för alla smaker.

Av Anna-Maria Stawreberg

Foto: Sveriges Radio

Agenterna – En sovande terrorcell

Utåt såg Salma och Foad ut som ett helt vanligt skötsamt par som 2015 flytt från Afghanistan. I Sverige får hon jobb som personlig assistent. Han på en skola. 
I själva verket var de iranska agenter med uppdrag att mörda svenska judar. 

Agenterna, i fyra delar.
Länk till Spotify: Agenterna – En sovande terrorcell I del 1/4

Camilla Läckberg. Foto: Foto: Magnus Ragnvid

Läckberg om spökskrivande, varumärke och framgångsrecept

Hon kan vara Sveriges kaxigaste – och roligaste – författare, Camilla Läckberg. Sticker ut åt alla håll och har redan från debuten odlat sitt varumärke. 
Men hur är det nu? Har verkligen Pascal Engman skrivit hennes senaste böcker? Och vad hände med den privata vårdcentralen hon blev delägare i?

Camilla Läckberg och deckardrottning, varumärket och fejderna
Länk till Spotify:
Camilla Läckberg och deckardrottning, varumärket och fejderna

Linda Skugge. Foto: Podme

Från musikjournalistik till sexförsäljning

Ingen kan väl ha undgått den tidigare musikjournalisten Linda Skugges comeback i rampljuset? Men den här gången är det en helt annan form av uppmärksamhet hon får: Som BDSM-profil i Onlyfans. 
I poddserien Skugge berättar hon om vägen från kulturtant till sexinfluencer. 

Skugge
Länk till Spotify:
Från musikjournalistik till sexförsäljning

Verkligheten överträffar dikten i Sekter

När jag tackade ja till att ingå i redaktionen för poddserien Sekter trodde jag inte att det skulle bli över 100 avsnitt. Men sekter finns det gott om – och att ämnet fascinerar råder ingen tvekan om.
I 116 avsnitt kan du förfäras och roas över osannolika sekter. Allt från den fasansfulla historien om hur medlemmarna i Ant Hill Kids isolerade sig och gick med på att lemlästas i den kanadensiska vildmarken till hur Brotherhood of Eternal Love ville frälsa världen med LSD. 

Sekter
Länk till Spotify:
Sekter

Foto: Sveriges Radio

Det du inte visste att du ville veta om korpar

Tänkte du att en korp bara är en svart fågel som kraxar? Efter att ha lyssnat på forskaren Mathias Osvath kommer du garanterat att ändra uppfattning. Han är en av världens främsta forskare på just korpar, och hemma på gården utanför Lund har han och hustrun byggt upp Lunds universitets forskningsstation. Fascinerande och fullt av aha-upplevelser om en klok fågel med mytologiskt rykte. 

Att komma nära en korp
Länk till Spotify:
Att komma nära en korp

Foto: Shutterstock

Paradis, sekt – eller sexualbrott mot minderåriga?

Ridläraren dömdes för en rad sexualbrott mot sina unga ridskoleelever. Trots det kunde han efter avtjänat fängelsestraff återigen börja jobba som ridlärare och därmed också fortsätta begå brott. 
Och visst gick rykten om hästgården han verkade på. Ett paradis, sa vissa. En sekt, sa andra. Eller helt enkelt ett helvete som förstört livet för unga människor?

Hästgården
Länk till Spotify:
Del 1/5. Hästgården

Bea Uusma. Foto: Jonas Walla/Sveriges Radio

Om världens ensammaste val och ett olöst historiskt mysterium

I många år jobbade Bea Uusma som besatt med att försöka få fram vad som egentligen hände under Andréexpeditionen 1897. Hon utbildade sig till läkare för att förstå vad spåren hon hittade betydde. 
I sitt sommarprat berättar hon – och vi får också höra den sorgliga historien om världens ensammaste val. Ett livsöde som berör. För tänk att simma runt och ropa efter sällskap, men på fel frekvens …

Bea Uusma, Sommarprat
Sveriges Radio P1
, Länk till avsnitt: Bea Uusma, Sommarprat

Karolinska Institutet. Foto: Shutterstock

Experimentkirurgen

Han lovade guld, gröna skogar – och liv. När kirurgen Macchiarini gör entré på Karolinska sjukhuset gör han det som en rockstjärna. Han övertygar alla i sin närhet om att han hittat en lösning där han genom att operera in konstgjorda luftstrupar på patienter kan få dem att fortsätta leva. 
I själva verket är det en serie grymma experiment han utför, med en plågsam och långsam död som följd. 

Skandalkirurgen Macchiarini och de dödliga experimenten
Länk till Spotify:
Skandalkirurgen Macchiarini och de dödliga experimenten

Vetenskapligt om korkade människor

I Sveriges kanske roligaste och mest lättillgängliga vetenskapspodd går psykologen Björn Hedensjö och journalisten Lina Thomsgård igenom varför vi människor är så urbota korkade.

Dumma människor
Länk till Spotify:
Dumma människor

Rebecka Teglind, Brita Zilg och Kelda Stagg. Foto: Mattias Förnell

Med förruttnelse som specialintresse

För rättsantropologen Rebecka Teglind, rättsläkaren Brita Zilg och kriminalteknikern och tafonomen Kelda Stagg finns det inget mer fascinerande än döda kroppar. 
Och tur är väl det, för tack vare att det finns människor som jobbar med just lik, kan många brott lösas. Trions instagramkonto Liket efter döden har mängder av följare. I samtalsserien med samma namn, ledd av Ika Johannesson, får lyssnaren djupare förståelse för förruttnelse, rigor mortis och body farms. 

Liket efter döden
Storytel

”Att köra borrigg är coolare än att vara grävmaskinist!”

0

Som liten drömde han om att köra grävmaskin, men ödet styrde honom mot en borrigg istället. Det är Tim Olsén glad för. Ett utmanande jobb och en härlig stämning bland arbetskompisarna – på berget har han hittat hem. 

Av Johanna Paues Darlington
Foto Emelie Asplund

Det är vårvinter och i Göteborg har det snöat under natten. Gårdagens markeringar på berget syns inte längre i skogsdungen där Tim Olsén och hans kollegor arbetar. Två höghus ska byggas, 5 000 fasta kubikmeter ska sprängas bort. Men först måste det skottas. 
– Det är bara lite snö så det är inte så farligt, säger han, och berättar att det händer mycket i området där han befinner sig.
Han är uppvuxen i närheten och för tio år sedan såg det helt annorlunda ut här.
Uppdraget är ganska typiskt för de jobb som Tim Olsén och den firma han är anställd hos, KPJ Bergarbeten, brukar göra. De jobbar nästan alltid i tätort, nästan alltid i Göteborg med omnejd. 
– Och alltid med ljuddämpade maskiner, säger Tim Olsén. 

Tim Olsén hittade till KPJ Bergarbeten av en slump.
Foto: Emelie Asplund

Kändes rätt direkt

På KPJ Bergarbeten har han jobbat i tre år. Han hade precis sagt upp sig från ett företag som hyr ut maskiner och var på jakt efter något nytt. Av en slump fick han höra att KPJ Bergarbeten sökte en ny borrvagnsförare.

Jag ville testa något nytt och utvecklas.”

– Jag sökte jobbet eftersom jag helt ville byta bransch. Jag ville testa något nytt och utvecklas, säger han.
KPJ:s grundare Kevin Linnér bjöd in honom till en frukost med firman. 
– Jag kände direkt att borrning var något jag ville prova på. Det här är ett gäng jag vill vara med. Efter bara en liten stund sa jag till Kevin att jag kunde börja dagen efter, haha!
Han fick jobbet. Men att börja redan dagen efter var lite väl snabbt. Trots det dröjde det inte länge innan han var ute på berget med resten av gänget från KPJ Bergarbeten. De första månaderna fick han gå bredvid, som lärling. 

Tre år har Tim jobbat som borrare och han har inga planer på att sluta.
Foto: Emelie Asplund


– Det var väldigt mycket nytt i början. Jag hade i mitt förra jobb mekat med många olika typer av maskiner, men visste inte något om borrvagnar. Men jag tyckte på en gång att bergbranschen var väldigt kul. Både för att jobbet är coolt och ovanligt, men också på grund av kollegorna och stämningen på berget. Det gick fort att känna sig som en i gänget!

Noga med underhållet 

Sedan i somras kör Tim Olsén en ljuddämpad FlexiROC T35 som han har döpt till Tova – ”det var hon som hade namnsdag den dagen”. Innan dess arbetade han med en FlexiROC T30. 
– Det är en helt ny värld att köra T35:an! Vissa grejer har jag varit tvungen att lära om mig helt. Det är en så pass mycket större maskin, vilket gör reaktionstiden långsammare. Samtidigt är den så otroligt mjuk och följsam. Det är en helt underbar maskin, säger han. 

”Det är en helt ny värld att köra T35:an!”

Med sin ganska gedigna mekarbakgrund på uthyrningsföretaget vet han hur viktigt det är att sköta om om maskinen, hela tiden.
– Underhåll är ju A och O, och för mig är det viktigt att hon ser ren och fin ut. Det gör det också lättare att sköta underhållet. Vi som kör med ljuddämpare måste också tänka på att hålla skåpet rent. Det är inte roligt att försöka hitta en slang som gått sönder när det ser ut som ett krig därinne, säger han. 

Tova heter Tims ögonsten, en FlexiROC T35 och hon pysslas om dagligen.
Foto: Emelie Asplund

LÄS MER: Ge din rigg lite kärlek – det lönar sig i längden

Hans absolut bästa tips är att inte snåla med fettet. 
– Jag fettar mina slangar i hela skåpet ofta. Det gör det visserligen svårare att hålla rent, så det är en balansgång förstås, men fett är så extremt viktigt. Min centralsmörjning står på max hela tiden. 

Bättre på matte

Tim Olsén trivs med jobbet, den saken blir snabbt tydlig. 
– Många tror att det är enformigt att borra i berg, men det håller jag inte med om. Vi har ett väldigt varierande yrke. Det finns inget berg som är det andra likt och man lär sig nya saker varje dag. Och det vet jag gubbar som jobbat i trettio år som säger också! 
Jobbet har också gett en oväntad effekt. 
– Man blir himla bra på att räkna! Som när man sätter ut hål till exempel. Man kanske får ett skjutmönster på 2×2,5 meter. Det kanske låter lätt i teorin, men i praktiken är det många parametrar man måste räkna med. Höjdskillnader, skjutriktningar… Sedan har vi hela biten med att kunna läsa av berget bra, att se vilket håll som kommer bli lättast att skjuta åt och sånt. Även kommunikationen med sprängaren är superviktig, att berätta hur berget har varit att borra i. Om det har varit mycket jordslag till exempel, säger han. 

”Många tror att det är enformigt att borra i berg, men det håller jag inte med om.”

Några planer på att gå vidare i karriären, göra något annat eller starta eget har han inte. Han hoppas och tror att han är kvar på KPJ när han fyller trettio. 

Försiktig sprängning är Tim Olséns grej.
Foto: Emelie Asplund

– Jag blir bättre och bättre på det jobb jag gör här och trivs väldigt bra som anställd. Och jag älskar de här uppdragen inne i stan som vi gör, med försiktig sprängning. Nu är siktet inställt på att bli en så bra borrare som möjligt.

Fakta Tim Olsén 

Bor: Göteborg. 
Familj: Sambon Ebba 
Intressen: Matlagning och gott vin! Sen håller jag och sambon mycket på med inredning, vi åker land och rike runt för att köpa möbler. Det är kul! 
Motto: Allt går att lösa med ett skratt! 
Bästa lärdom i jobbet: Våga fråga mycket och var inte rädd för att göra lite fel. Det är så man utvecklas. 

Med Midlife blir riggen (nästan) evigt ung

0

Ökad livslängd och produktivitet för maskinerna som går ovan jord – till en betydligt lägre kostnad jämfört med en nyinvestering. Och att dessutom bidra till mindre CO2-utsläpp. Det låter som en dröm. Men tack vare Epirocs satsning på Midlife har det blivit verklighet. 

Av Anna-Maria Stawreberg
Foto Margareta Bloom Sandebäck

Det skramlar och smäller. Den karaktäristiska doften av olja och verkstad svävar genom luften och trots att det är fredag, eller snarare framför allt för att det är fredag, är aktiviteten i den stora hangaren frenetisk. 
Överallt skymtar medarbetare i jackor försedda med Epirocs logga på ryggen. Alla med fullt fokus på just sin uppgift. 

Foto: Margareta Bloom Sandeback

Först i världen

Så också i den del av hallen där Midlife håller till. Midlife är Epirocs nya satsning där man är först i världen att på constructionsidan, ovan jord, renovera maskiner så att de blir som nya. 
– Operatören sa att vi till och med lyckats göra maskinen ännu bättre än vad den var som ny. Detta tack vare att vi har gedigen erfarenhet på rigginställningarna,, säger Kim Sörman, product manager på Midlife, och ser nöjd ut. 
Det har han orsak att vara. För när den första maskinen rullade ut från Midlife kunde han och de andra i projektet konstatera att satsningen blivit något av en succé. 
De tre teknikerna, Seifu Bernanelidet, som är förste tekniker, Tord Hermansson, andre tekniker, och Teo Avér, tredje tekniker, står fullt sysselsatta runt en SMARTROC T35 som plockats isär i väntan på sitt nya liv. 
Eller rättare sagt, konstaterar Teo Avér, just nu väntar de på de reservdelar som är på ingång. 
– Vi har rivit isär den för att byta ut mot delar som renoverats från grunden eller ersätta med helt nya komponenter, säger Teo Avér. 

Foto: Margareta Bloom Sandeback

Föryngring

T35:an som ligger isärplockad är åtta år gammal och har gått 12 000 timmar. Den har alltså levererat god produktivitet i många år, och nu är det dags för en föryngring. Tack vare de tre teknikerna på Midlife och deras arbete, kommer den att kunna gå minst lika länge till. 
– När vi är färdiga med maskinen får kunden en garanti som är likvärdig en ny rigg, säger Kim Sörman. Och allt detta till ett attraktivt pris. Därefter går det naturligtvis också att göra en rad tillval och uppdateringar enligt kundens önskemål.

När vi är färdiga med maskinen får kunden en garanti som är likvärdig en ny rigg.


– Vi grovrenoverar och byter ut komponenter i motorn. Hydraulpumpar, kompressorsteg, bandramar, kablage, slangar, lagringar och bussningar byts alltid ut mot nya komponenter. Därefter renoveras övriga delar, förklarar Kim Sörman. 
Den T35:a som står isärplockad är den andra maskinen som renoveras i Midlife. Den första blev färdig i höstas. Målet är att klara renoveringen på sju, max åtta veckor, men Kim Sörman har högre mål än så. Om man kan ha redan färdiga moduler som bara byts ut, borde det gå att kapa tiden ytterligare. Då kan teknikerna utföra sitt arbete på sex veckor. 

Foto: Margareta Bloom Sandeback

Cirkulärt tänk

– Planen är också att vi ska kunna erbjuda kunden en så kallad bryggrigg under renoveringen. På så sätt kan kunden fortsätta att arbeta som vanligt, säger Kim Sörman. 
Jyri Lönnström, nationell strategi- och produktchef på Epiroc, ser Midilfe som en viktig nyckel för Epirocs produktportfölj för att förstärka kundupplevelsen med cirkulär ekonomi och en lägre totalkostnad över tid.   

Tänk hur mycket energi det går åt att tillverka de fyra, fem ton järn som används bara i riggen vid nyproduktion av en maskin. 


– Vi vill ju vara en produktivitetspartner för våra kunder. Jag är övertygad om att framtiden handlar om att arbeta långsiktigt och cirkulärt på det här sättet. Genom att låta renovera sina maskiner sparar kunden flera ton CO2-utsläpp. 
Han får medhåll av Kim Sörman:
– Tänk hur mycket energi det går åt att tillverka de fyra, fem ton järn som används bara i riggen vid nyproduktion av en maskin.   
Att renovera maskiner underjord är inget nytt. Men att även renovera maskiner som går ovanjord är alltså något av en världsnyhet. Och intresset från kunderna är stort. 
– Tack vare att vi kan lämna garantier vid leverans och att vi säkrar med originaldelar från Epiroc, ser vi en enorm potential, säger Kim Sörman. 
Än så länge har Midlife levererat över förväntan. Och att det finns ett stort intresse från kunder är tydligt. Flera offerter finns ute och när T35:an i hallen är färdigrenoverad råder det ingen tvekan om att Midlifes tekniker direkt kommer att gå vidare med nästa projekt.  

Extremväder på berget – så fixar du det!

Under minus tjugo grader, hårda vindar och kraftiga snöfall på vintern. Långa, heta och torra perioder under sommarhalvåret. Klimatförändringarna ställer nya krav på de som arbetar utomhus året om. Hur förberedd är du för en dag på berget i extremväder?

Av Johanna Paues Darlington

– Folk förstår inte hur viktigt det är att tänka förebyggande. Identifiera risker och eliminera dem innan de drabbar dig. Förstå hur dina beslut direkt får konsekvenser när du agerar fel.
Tony Gustafsson vet vad han pratar om. Han har tidigare varit utbildningschef vid Försvarsmaktens vinterenhet vid Norrbottens regemente. Numera är han konsult, och håller utbildningar och föreläsningar för myndigheter och företag om hur man bör agera och klä sig i sträng kyla. Han har själv stor erfarenhet av främst sträng kyla, men även extrem värme. 

LÄS MER: Så vänder du en skitdag på berget

Tony Gustafsson kommer från Försvarsmakten och har utbildat soldater för att arbeta i både stark hetta och extrem kyla.
Tony Gustafsson kommer från Försvarsmakten och har utbildat soldater för att arbeta i både stark hetta och extrem kyla. Foto: Torbjörn Gustafsson


– Jag har arbetat i både 52 minus och 50-gradig hetta. Egentligen är det ren fysik. Vatten leder bort värme 25 gånger bättre än luft med samma temperatur. Därför ska man inte kan använda material som absorberar vatten när det är kallt, som bomull. Däremot är det toppen vid värme, säger Tony Gustafsson. 

Byta strumpor viktigt

Det absolut viktigaste är alltså att, innan arbetsdagen drar igång, kolla temperaturen utomhus, och sedan klä sig därefter. Ju kallade det är, desto viktigaste är det med material närmast kroppen som inte absorberar vatten.

Jag har arbetat i både 52 minus och 50-gradig hetta.

I stark kyla är bra kollegor och  torra strumpor huvudsaken
I stark kyla är bra kollegor och torra strumpor huvudsaken. Foto: Epiroc, Shutterstock


– Och packa extrakläder! Många tror inte att man svettas lika mycket på vintern som på sommaren. Men det gör man. Rör du på dig svettas du lika mycket när det är kallt som när det är varmt. Blir du svettig måste du ha något torrt att byta till, säger han. 
Det gäller inte minst strumporna. Tony Gustafsson berättar att en genomsnittlig fot släpper ifrån sig två centiliter svett i timmen. Efter några timmar har du alltså ett halvt glas vatten i sockorna. Det innebär att du behöver flera ombyten med dig om du ska kunna vara ute en hel arbetsdag. Därför är det också viktigt att ha fasta rutiner i både kallt och varmt väder, menar Tony Gustafsson. Att i förväg ha bestämt vid vilka tiden du ska byta strumpor. 
– Det som kyls ner först är ju de delar av kroppen som är längst ifrån kroppens huvudmassa. Det betyder att du måste vara extra omtänksam om händer, fötter och örsnibbar. De behöver vara ordentligt isolerade, säger Tony Gustafsson. 

Utan mat ingen värme

För att klara en dag i ordentligt kyla gäller det inte bara att klä sig rätt. Värmen kommer från kroppen, men bara så länge den har energi att producera värme av. 
– Ha tillgång till föda kontinuerligt. Kroppen är precis som en värmepanna. Ju kallare det är, desto mer bränsle kräver den för att hålla värmen uppe. Och glöm inte att dricka, allra helst varm dryck, säger Tony Gustafsson. 

Efter några timmar har du ett ett halvt glas vatten i sockorna.


Att dricka mycket är ett de viktigaste råden vid såväl varmt som kallt väder. 
– Värme är faktiskt ännu svårare att hantera än kyla. Det tar lång tid innan man dör i kyla eftersom kroppen är så bra på att hålla värmen i de vitala organen. Men i värme kan man snabbt få vätskebrist och utmattning, vilket är mycket allvarligt, säger Tony Gustafson. 

Man behöver dricka lika mycket i extrem kyla som när det är riktigt varmt.
Man behöver dricka lika mycket i extrem kyla som när det är riktigt varmt. Foto: Shutterstock

Inse riskerna

Generellt gäller det att ta vädret på allvar och inse riskerna. Utbilda dig om vad som gäller vid både kallt och varmt väder. Tony Gustafsson tycker att alla arbetsgivare borde ta upp detta med sina medarbetare. 
– Men man behöver även prata mer om det arbetstagare emellan, säger Tony Gustafsson. 
Inför en dag ute – titta inte bara titta på var kvicksilvret ligger i termometern, kolla även hur stark vinden är. Tio minus kan kännas som, och ge effekten av, minus 30 på bar hud om vinden ligger på. 

LÄS MER: Samarbete på berget – så löser du det


– Och ge dig inte ut ensam om det är 20 minusgrader. Det är farligt. I sådant väder behöver man ha koll på varandra. Fråga den andra om den har ätit, druckit, bytt strumpor. Titta på kollegan om det har bildats vita fläckar i ansiktet, på örsnibbarna och näsvingarna. Det är ett tecken på förfrysning. Det kan låta löjligt att man ska bete sig lite som en mamma gentemot sina kollegor, men det är viktigt! 

5 råd vid kyla 

1. Klä dig rätt! Ull eller tyg som inte absorberar vatten närmast kroppen, sedan flera tunna lager med ett skal ytterst. Det är viktigt att kunna anpassa hur många lager du har på dig om du börja röra på dig mer och svettas. Och glöm inte mössa! 

2. Ta med klädombyten! Blöta kläder betyder kyla och du svettas även i kallt väder. Särskilt om fötterna. 

3. Ät och drick regelbundet. Om kroppen inte får det den behöver kommer den inte att kunna producera någon värme. Värmen kommer nämligen inifrån, kläderna isolerar bara den värme du själv producerar. 

4. Kom ihåg att allt tar mycket längre tid när det är kallt! Det är bara att accepterna. Stressa inte och planera arbetsdagen efter regelbundna värmepauser. Om du känner att du inte klarar kylan, meddela din arbetsgivare eller uppdragsgivare. Det handlar om din arbetsmiljö. 

5. Arbeta aldrig ensam om det är riktigt kallt, och håll koll på dina arbetskamrater. Fryser de? Har de ätit, druckit? Syns några vita fläckar i ansiktet?

Vatten i hytten är en bra idé när det är varmt! Både för utvärtes och invärtes bruk.
Vatten i hytten är en bra idé när det är varmt! Både för utvärtes och invärtes bruk. Foto: Epiroc, Shutterstock

5 råd vid hög värme 

  1. Drick! Allra helst vatten! Ät gärna mat som innehåller mycket vätska. 
  2. Klä dig, om möjligt, i material som absorberar vatten. Bomull är bra. Välj gärna kläder som sitter löst och täcker huden. 
  3. Täck huvudet för att slippa direkt sol på det! 
  4. Ha rutiner och håll fast vid dem. Svalka dig regelbundet. Kanske kan du lägga en våt handduk runt nacken? Duscha dig med en blomspruta? Har du en fläkt du kan ta med? 
  5. Ha koll på varandra. Ser kollegan utmattad ut, säg till. Det handlar om säkerhet. Och om det går, undvik de mest riskabla och fysiskt mest ansträngande de dagar då värmen är som värst. 

Är hunden gruvans bästa vän?

Kanariefåglar som skulle varna för farliga gaser och ponnyhästar som ersatte kvinnor och barn i trånga gruvgångar. 

Idag är det ett minne blott. Däremot finns det en framtid för hundarna i världens gruvor.  

Av Anna-Maria Stawreberg

Så länge de kvittrade och sjöng var allt frid och fröjd. Ja, till och med ett härligt sällskap för gruvarbetarna djupt där nere i Storbritanniens kolgruvor. 
Värre var det om de började flaxa med vingarna, burra upp sig och bli tysta. Då visste kolarbetarna att det var fara å färde. 

Foto: Shutterstock

Som en levande gasdetektor

De gula kanariefåglarna var inte bara vackra att se på. I början av 1900-talet kom nämligen någon på att de kunde fungera som gasdetektorer. Kanariefåglarnas uppgift var att varna för kolmonoxidutsläpp. 
Därför blev kanariefåglar i bur, men också små möss, en vanlig syn i brittiska kolgruvor. Åtminstone fram till 1986, då de sista 200 kanariefåglarna fasades ut från gruvorna och istället ersattes av den senaste teknologin. 
Djur har i alla tider använts av människan på det ena eller andra sättet. Inte bara i lantbruket, också gruvindustrin har dragit nytta av djuren. 

Värre var det om de började flaxa med vingarna, burra upp sig och bli tysta. Då visste kolarbetarna att det var fara å färde. 


Ett tydligt exempel på detta är gruvhästarna som användes flitigt, framför allt i brittiska kolgruvor. I början av 1900-talet fanns runt 70 000 gruvponnyer i Storbritannien, och de användes i gruvdriften ända fram till 1994, då den sista gruvponnyn gick i pension. 

Gruvhäst i tysk gruva sent 1800-tal. Foto och källa: Wikipedia Commons.

Ständigt mörker

För hästarna var det en hård tillvaro. De vinschades ner i gruvorna där de arbetade i minst sex månader i sträck innan de fick komma upp i dagsljuset för två veckors ledighet. Väl nere i underjorden bodde de i stora stall och arbetade lika långa skift som gruvarbetarna. Precis som för många andra djur som avlats fram för att arbeta i människans tjänst utvecklades ofta starka band mellan kuskarna och gruvhästarna. Många gånger arbetade samma ekipage tillsammans ett helt yrkesliv, vilket innebar att kuskarna lärde känna sin häst väl och vice versa. 
Det är inte särskilt länge sedan den sista gruvhästen dog:  Enligt ATL, böndernas affärstidning, dog den gråa gruvponnyn Pip så sent som 2009, 35 år gammal. Då hade han fått gå i pension, efter att ha börjat arbeta som femåring vid Blackburn Drift, Marley Hill Colliery. Pip hann med ytterligare en gruva innan pensionen. När Blackburn Drift lades ner placerades han istället vid Sacriston Colliery där han arbetade sina sista sex år. 

Den sista gruvponnyn, Pip dog 2009, 35 år gammal.

Med näsa för mineralfyndigheter

Idag används varken möss, kanariefåglar eller hästar under jord. Däremot har hundar blivit en allt vanligare syn. 
På Hundcampus i Hällefors pågår sedan flera år ett projekt där hundar tränas för att spåra upp olika former av mineral. 
Rob Hellingwerf, chefsgeolog på Grangex och lärare på Bergsskolan i Filipstad har varit involverad i projektet, och är imponerad över resultatet. 
– Det har visat sig att hundarna som tränats i att söka mineral som till exempel wollastonit, är extremt effektiva och duktiga. Det skulle inte förvåna mig om vi framledes får se mer hundar i gruvindustrin. 

LÄS MER: Explosivhundar: Hittar dolorna med rekordfart

Till vänster: Rob Hellingwerf. Foto: Privat. Till höger: Hund drar gruvvagn i Yukon, USA, någon gång runt förra sekelskiftet. Foto och källa: Wikipedia Commons.


Och den som någon gång sett en hund arbeta med nosen har sett arbetsglädjen som råder när den får arbeta med sin människa. 
– Faktum är att den inte ens ser det som ett arbete. En hund vet inte om att den arbetar, utan ser det som en rolig aktivitet som ska utföras med föraren, säger Per Jensen, professor i etologi på Linköpings universitet. 

Det skulle inte förvåna mig om vi framledes får se fler hundar i gruvindustrin. 


Han förklarar att djur som är framavlade för att vistas nära människan ofta mår bra av att arbeta. Detta under förutsättning att arbetet sker i lagom omfattning och att de får den skötsel, omvårdnad och vila som krävs i övrigt. 
– Framför allt hundar vill inget hellre än att samarbeta med sin ägare, men då gäller det också att man som ägare är lyhörd inför djurets signaler. 

Detektiv med känsla för finlir

Ibland upptäcker Mikael Wadel och hans kolleger helt andra problem än det hydraulhammaren
är inlämnad för. Som servicetekniker på Epirocs hammar och borrmaskinsverkstad gäller det att vara både detektiv och uppfinnare.

Av Anna-Maria Stawreberg 
Foto Carl Lindquist & Epiroc

Ibland kommer det in fem hydraulhammare på en dag, ibland bara en på en hel vecka. Ibland är det finlir som gäller, ibland är det grovarbete. Och kanske är det just blandningen av olika jobb som gör arbetet som servicetekniker så fascinerande. I alla fall om man frågar Mikael Wadel, som jobbat som servicetekniker på Epirocs hammar och borrmaskinsverkstad i Slagsta utanför Stockholm sedan 2017.

– Det är lite vinkelslip, lite skärbrännare och lite slägga. Men du ska också klara finliret. Det är variationen jag gillar med jobbet, säger Mikael Wadel.

– Det är lite vinkelslip, lite skärbrännare och lite slägga. Men du ska också klara finliret. Det är variationen jag gillar med jobbet

Han har tagit en paus från arbetet med att montera ihop en SB552 som varit på arborrning och hoppas bli till åtminstone 80 procent färdig med den under dagen.

– Samtidigt som vi naturligtvis vill göra ett så bra och precist jobb som möjligt vill vi vara snabba. Det kostar ju för en kund att ha maskinen på verkstad, att inte ha den i drift.

Mikael Wadel beskriver sitt arbete som en blandning av hederligt teknikerarbete i kombination med detektivarbete och en del uppfinnararbete.

– Det händer ofta att en hammare kommer in med ett problem som vi får beskrivet för oss. Kanske läcker den olja. Men i nästan varenda hammare som vi skruvar upp hittar vi andra fel också, konstaterar Mikael Wadel.

Då gäller det att se över hela maskinen och sedan återkomma till kunden med rekommendationen att låta verkstaden fixa även dessa nya fel.

– Vårt mål här på verkstan är ju att hammarna ska hålla så länge som möjligt. Då kan vi inte bara åtgärda felet som hammaren lämnats in för, eftersom vi vet att maskinen inte kommer att hålla särskilt länge om vi inte löser även de andra problemen.

Ibland händer det till och med att Mikael Wadel och kollegerna ser att det inte är någon större idé att laga hydraulhammaren.

– Då har vi ett ansvar att säga som det är. Att det inte är värt att reparera hammaren om den bara kommer att gå ett par månader till innan den lägger av för gott.

Läs mer: Legendarerna på berget: ”Ingen sten är den andra lik”

Genom att lämna in sin hydraulhammare på Epirocs serviceverkstad kan man vara säker på att den repareras med originaldelar och att arbetet genomförs från början till slut. Det förekommer att det kommer in hydraulhammare där företagaren på egen hand försökt genomföra reparationen, insett att de rätta verktygen saknas, som den där 100-tonspressen, och tvingats ge upp.

– Ibland reparerar vi per telefon. Jag skickar bilder härifrån och företagaren sitter på hemmaplan och följer mina instruktioner. Det kan ta några timmar, men för många kan det vara enklare än att köra hit hammaren, säger Mikael Wadel.

Mikael Wadel, Epiroc i Slagsta

Innan Mikael Wadel började på Epirocs verkstad i Slagsta jobbade han på Epiroc i Norge och under årens lopp har han nog reparerat allt som går att reparera.

– Men ibland kommer en hammare med ett exotiskt fel som jag aldrig sett tidigare. Då blir det en spännande utmaning.

På verkstaden finns de flesta reservdelar, vilket gör väntetiden kortare för kunden. Och, säger Mikael Wadel, även om det nästan alltid finns hydraulhammare som väntar på att repareras är han och kollegerna inte omöjliga.

– Kommer det in en hammare som har gått sönder under ett kritiskt och akut skede kan vi absolut låta den gå före i kön i vissa fall.

Samarbete på berget – så löser du det

0

Kollegor som beter sig som att de är världsmästare på allt, inte tar till sig kritik eller ständigt gör klumpiga misstag. Något du varit med om? Här är knepen som gör livet på berget både smidigare och mer säkert, även när det ser riktigt mörkt ut. 

Av Johanna Paues Darlington

Micke Jelséus har mer än 25 års erfarenhet i byggbranschen. Tillsammans med sin son driver han Rasbo Bergsprängningar. De tar alla möjliga typer av uppdrag, även om borr- och spräng utgör kärnan i deras verksamhet.
Under sina år i branschen har han stött på en rad olika medarbetare. 
– Något av det värsta jag varit med om var en grävmaskinist som själv tyckte att han var jätteduktig och inte behövde några tips. Redan första dagen lyfte han fulla skopor med stenbumlingar rakt över våra huvuden. Dessutom körde han bort alla backspeglar på maskinen, minns Micke Jelséus. 
Den gången ringde han till grävmaskinistens chef och undrade om det fanns någon annan. Chefen blev sur och hävdade att han minsann hade anställt en både bra och erfaren grävmaskinist.

Micke Jelenius. Foto: Krisitna Sahlén

Viktigt att vara tydlig

Med ständigt nya uppdrag och nya kollegor är Micke Jelséus van vid att snabbt läsa av vilken typ av person han har att göra med. 
– Alltså… Rent generellt skulle jag nog säga att ju yngre personen man jobbar med är, desto större är risken för problem. Många yngre sitter där barfota i sina glassiga hytter med julgransbelysning och betraktar sig själva som mästare när det kommer till att köra maskin. Och så kommer jag, en skitig borrare, och visar hur det ska gå till, säger han.

Rent generellt skulle jag nog säga att ju yngre personen man jobbar med är, desto större är risken för problem.

Micke Jelséus berättar att han genom åren fått en hel del kritik för att han kan vara lite väl hård. 
– Jag är känd för att säga till på skarpen direkt. Men man måste ha mycket skinn på näsan som egenföretagare. Blir inte jobbet bra eller om det inte görs i rätt tid är det mitt ansikte som dras i skiten. Jag måste vara tydlig med hur jag vill ha det. Samtidigt måste jag förstås kunna lyssna på andra också, säger han. 

Erik Matton.

Våga utnyttja den samlade kompetensen

Erik Matton är VD och organisationspsykolog på företaget Behaviour Design Group, ett företag som hjälper företag att utveckla ledarskap och säkra beteenden. Han menar att man måste våga ställa frågor och säga ifrån när något inte känns bra. 
– En grundkomponent i ett gott samarbete är bra kommunikation och en hög grad av psykologisk trygghet. 
Han jobbar mycket mot industrin och byggsektorn och har sett många exempel på hur olyckor och misstag sker när medarbetare inte vågar ifrågasätta en kollega eller inte vågar visa att man är osäker och behöver hjälp. 
– Psykologiskt trygghet är en förutsättning för nästa superkraft i de här sammanhangen. Dessutom är det viktigt att kunna lyssna aktivt på varandra. 

 En grundkomponent i ett gott samarbete är bra kommunikation och en hög grad av psykologisk trygghet.

Det gäller både de yngre och äldre, mer erfarna. Det finns studier som visat att en grupp i princip alltid blir smartare än den enskilda individen om man lyckas utnyttja den samlade kompetensen. Det handlar om att låta alla komma till tals och nyfiket utforska vad de andra menar, istället för att döda varandras argument. 

LÄS MER: Entreprenören tipsar: Så lyckas du med ditt bergsföretag


– Men det här kan vara svårt! Inte minst om man jobbar under tidspress, eller om vinden slår och det haglar på berget och man bara vill hem. Men tar man sig tid till det här blir samarbetet ofta både mer effektivt och säkert i slutänden, säger han.

Nya kollegor klurigt

För David Franzén, som jobbar som den enda sprängaren och borraren på en ganska liten entreprenadfirma, Nybro Gräv och Schakt, innebär ett bra samarbete att han får hjälp av sina kollegor, trots att de inte är anställda för att exempelvis proppa grus. 
– När vi jobbar under tidspress, till exempel för att man bara får skjuta vissa tider, måste samarbetet fungera. Då är det bra om grävmaskinisterna kan släppa Facebook och komma ut och proppa grus, istället för att jag ska göra allt själv. 
Det är inte alltid helt lätt, konstaterar han, eftersom en del inte tycker inte att det är deras jobb. 
Det gäller framför allt när kollegorna kommer från andra företag. 

När vi jobbar under tidspress, till exempel för att man bara får skjuta vissa tider, måste samarbetet fungera.

– Jag behöver inte gapa på våra killar, men får påpeka för andra ibland att de kan ta och hjälpa till lite, säger David Franzén.  
Även Erik Matton konstaterar att det är en utmaning att ständigt byta kollegor och behöva jobba med människor man inte känner. När det gäller beteenden som rör säkerheten, vilket kan innebära att hjälpa varandra i stressiga situationer där det dessutom handskas med farliga saker, menar han att en stor del av ansvaret ligger på beställarna.
Där kan en nyckel vara att beställarna i sina avtal kräver att alla som jobbar i projektet ska agera på ett visst sätt för att stärka säkerheten. Det kan handla om att exempelvis göra samarbetsövningar, och sedan följa upp och ge positiv feedback när de ser att entreprenörerna verkligen gör som det är sagt.

LÄS MER: 5 tillfällen då mänskliga faktorn kan riskera ditt liv på berget


– Att bara skriva in kraven i avtalen, utan någon uppföljning, kommer inte att hjälpa, säger han och fortsätter: 
– Beteenden som följs av positiv feedback ökar. Beteenden som följs av negativa konsekvenser minskar, så fungerar alla människor – det är en naturlag.

Positiv feedback boostar

Att ge positiv feedback är något som Micke Jelséus haft mycket glädje av genom åren. Det har till och med hänt att han ljugit, eftersom han av erfarenhet vet att det har en positiv inverkan.
– Man får vara lite amatörpsykolog! Jag har flera gånger, på möten där arbetsledaren är med, till exempel låtsats att en grävmaskinist gjort något bra – trots att han egentligen varit rätt dålig. Men det brukar få dem att bli bättre! De sträcker lite på sig, känner sig sedda och blir bättre på att lyssna och ta ansvar då, säger han. 
Både Micke Jelséus och David Franzén menar att ödmjukhet, och att man gillar att möta nya människor, är en viktig egenskap för att för att man ska fungera i bergbranschen i längden. 
– Man måste kunna lyssna, vara öppen för att lära sig nytt och kunna ta åt sig kritik utan att bli sur.  Det finns många sätt att göra köttbullar på, mammas recept måste inte alltid vara det bästa, säger David Franzén.

Gå till chefen

Men hur ska man göra då när kollegan konstant verkar missförstå, eller struntar i, dina instruktioner eller förslag på förbättringar? 
Erik Matton menar man först och främst ska prova att prata på ett schysst sätt, utan kritik och genuint försöka att förstå den andres perspektiv som startpunkt. En trevlig ton och att lyssna klart på varandra brukar kunna avväpna även de mest hårdnackade personerna. Men har man gjort ärliga försök med detta utan att nå fram kan det vara läge att gå till en högre instans. 
– Troligen har den som inte gör ett bra jobb fått en dålig introduktion av sin chef, inte fattat vad som gäller i branschen och vad en teaminsats innebär. Det är ju chefens ansvar att dennes personal agerar professionellt och schysst på berget, säger han.

Troligen har den som inte gör ett bra jobb fått en dålig introduktion av sin chef.


Hur gick det då med grävmaskinisten Micke Jelséus var tvungen att samarbeta med, trots att det gick mer fel än rätt när han körde maskinen? 
Micke Jelséus berättar att grävmaskinistens chef till slut gick med på att komma ut till arbetsplatsen för att själv se hur personen i fråga fungerade. 
Då visade det sig att grävmaskinisten råkat köra över lasermätaren som låg begravd i leran. 
– Det slutade med att maskinisten fick komma ut vid halv sju varje morgon under resten av uppdraget. Han fick värma upp maskinen och sen sitta i bilen medan jag gjorde hans jobb. Sen fick han mocka lera ur larvbanden och skura rutor så att maskinen var redo för nästa dag. Jag tror att han började jobba med något annat sen…

5 tips för ett bättre samarbete 

– Var vänliga mot varandra, om medarbetarna känner sig psykologiskt trygga med sina kollegor ökar chansen till säkra beteenden.

– Investera lite tid i att låta alla komma till tals, den samlade kompetensen i en grupp är i princip alltid vassare än en enskild individs. 

– Ge positiv feedback till varandra, det förstärker bra beteenden och gör både samarbetet och säkerheten bättre.

– Var en aktiv lyssnare, ställ följdfrågor tills du har förstått vad den andra personen menar. 

– När det verkligen inte fungerar med en person, gå till personens chef. Det är hans eller hennes jobb att se till att medarbetaren förstår vad ett bra samarbete innebär.