Epicos kontrolltorn i Örebro är en ledningscentral som i realtid kan styra gruvmaskiner i gruvor rung om i hela världen. Tornet är en del i Epirocs satsning på gruvdigitalisering och är en plats där man tillsammans med kunder och partners tillsammans utvecklar framtidens gruva.

Vad är Epirocs kontrolltorn?

Epiroc Control Tower är byggt för att fungera som en samverkansarena där man tillsammans med kunder och partners kan utveckla innovativa lösningar. Tanken bakom projektet är att fungera som en katalysator i digitaliseringen inom gruvnäringen och utvecklingen mot en mer produktiv, effektivare och säkrare gruva.

På kontrolltornets dataskärmar visas gruvor och gruvmaskiner från olika platser runt om i världen. Systemet som gör det möjligt att följa en gruvmaskin på andra sidan jorden baseras på Epirocs egna informationshanteringslösningar. Oavsett om gruvoperatörerna behöver planera var och när de ska använda maskinerna, förflytta utrustning eller göra service på utrustningen så har kontrolltornet samlat all data, översiktligt och användarvänligt, vilket gör produktionen mycket enklare att kontrollera.

Hur går det till?

I kontrolltornet används bland annat Mobilaris Mining Intelligence. Det är ett system som ”lyfter locket” på underjordsgruvor genom att skapa en tredimensionell bild av det ofta komplexa gruvortssystemet och ge en realtidsbild av var utrustning och personal befinner sig.

Med hjälp av systemen kan besökare antingen använda simulatorer eller fjärrstyra riktiga maskiner som Pit Viper, Scooptram och Simba i Epirocs testgruva i Sverige eller i företagets anläggning i Garland, Texas i USA.

Med kontrolltornet går Epiroc i frontlinjen för gruvdigitalisering. Att se en borrigg i USA fjärrstyras från Sverige är ett sätt för Epirocs kunder och partners att få en förstahandsuppfattning om möjligheterna med digitalisering och automation i framtidens gruva.

Fakta / Epirocs kontrolltorn i Örebro

• Allt som sköts via kontrolltornet hanteras i ett enda, integrerat system. Vilket gör att gruvproduktionen blir enklare att överblicka och kontrollera.
• Kontrolltornet invigdes 2018.
• Det är placerat i Epirocs lokaler i Örebro.

Bättre arbetsmiljö, ökad säkerhet och högre produktionstakt är tre fördelar som Boliden Garpenberg får med hjälp av fjärrstyrda borrar. ”Automatisering hjälper oss att öka produktionen och säkerheten”, säger platschefen Jenny Gotthardsson.

Tolvhundra meter under jord blinkar en grön lampa i taket. De sitter lite överallt här nere i gruvan, accesspunkterna för wifi som kopplar ihop maskinerna i gruvschakten med kontrollrummet.

Hela Garpenbergs gruva, som är den äldsta i Sverige som fortfarande är i bruk, har blivit digital i syfte att öka automatisering av driften.

Vi fortsätter en bit till med bil och kommer fram till borrmaskinen Sofia
som opereras på remote, alltså fjärrstyrning. Schaktet där Sofia borrar är vattenfyllt och avspärrat.

– En stor fördel med fjärrstyrningen är arbetsmiljön. Man slipper sitta i en maskin här nere, utan kan sitta uppe i kontorslandskapet med kaffe och kollegor i stället, säger Max Herlitz som är arbetsledare för produktionen hos Boliden Garpenberg.

Automatisering ger säkrare gruva

Två andra stora fördelar med automatiseringen är möjligheten att öka produktionstakten och förbättra säkerheten på samma gång.

Boliden Garpenberg har som målsättning att öka produktionen från 2,5 miljoner ton malm till 3 miljoner ton per år.

– Vi vill nå det produktionstempot om två år, berättar platschefen Jenny Gotthardsson.

– Automatisering hjälper oss att öka säkerheten och bli mer produktiva så att vi kan konkurrera med andra gruvor runtom i världen. Vi har kommit långt med automation inom vissa områden som lastning, men borrningen är en flaskhals som vi jobbar med nu tillsammans med Epiroc.

”Det bästa med att jobba här uppe jämfört med nere i maskinen är att man slipper sitta i buller och ljud hela dagen”

I gruvan finns sex borriggar från Epiroc av typen Simba E7C. Fem ägs av Boliden och en är inhyrd. Alla har kvinnonamn: Maria, Sofia, Molly, Julia, Lisa och Alva.

Alla borriggar byggs om för fjärrstyrning

Än så länge är det bara Sofia som kan opereras på remote. Tekniken har funnits på plats i tre år, men möjliggjordes av att en kronbytare installerades på Sofia hösten 2017.

– Vi kommer att bygga om alla borriggar för teleremote. Härnäst blir det Molly. I sommar får vi in en ny Simba från Epiroc med en Cop 2550 UX borrmaskin som ger rakare hål och högre borrsjunk. Det gör att vi kan borra färre och större hål, vilket sparar tid, förklarar Max Herlitz.

Gruvan är också i startgroparna för att flytta riggarna mellan rader på remote med hjälp av el. Något som gör att operatörerna slipper åka ner och flytta maskinerna manuellt varje gång.

Kontorslandskapet under jord invigdes för två år sedan. Här finns konferensrum, fikarum, kaffemaskin, intern-tv och toaletter.

”Slipper sitta i buller och ljud”

Inifrån automationsrummet styrs lastmaskiner och borriggar genom fjärrstyrning. Borrinstruktören Johnny Gäfvert styr borrmaskinen Sofia.

– Det bästa med att jobba här uppe jämfört med nere i maskinen är att man slipper sitta i buller och ljud hela dagen, säger han.

Berget där Sofia borrar är så pass bra att Johnny sällan behöver ingripa.

Tillbakalutad i kontorsstolen övervakar han borrmaskinen och kan zooma in olika delar av maskinen på detaljnivå, ända ner till märkningen på slangarna.

På en annan skärm samlas produktionsdata in med programmet Certiq.

– När vi har byggt om fler borriggar för fjärrstyrning så kan en och samma operatör övervaka flera samtidigt. Det ger effektiviseringsvinster, förklarar Max Herlitz.

Fjärrstyrning ger färre avbrott vid sprängningar

Målet är också att kunna bemanna stationen dygnet runt i framtiden.

När all borrning sköts på remote behöver man inte längre få produktionsavbrott vid sprängningarna klockan fyra på morgonen och fyra på eftermiddagen.

– Varje dygn går sex timmar bort mellan skiften. Vi vill att maskinerna ska kunna gå 24 timmar, säger Max Herlitz.

Han betonar att utvecklingen inte skulle vara möjlig utan det stora intresset från personalen.

”Varje dygn går sex timmar bort mellan skiften. Vi vill att maskinerna ska kunna gå 24 timmar”

– Utan deras intresse hade vi inte kunnat öka produktionen som vi har gjort. Men det är också roligt att Epiroc är så engagerade. När vi har möten kommer ofta hela ledningsgruppen hit och det är så klart roligt att få presentera för dem.

Epiroc vill hjälpa kunderna med automatisering

Försäljningsingenjören Hans Larsson från Epiroc har funnits med som ett stöd under hela processen.

– Jag tycker att Max och hans kollega Andreas Eriksson har gjort ett jättejobb med detta och de har varit drivande och fått personalen med sig. Det är ju grunden, säger Hans Larsson.

I rollen som säljare vill han hjälpa kunderna att utvecklas med ny teknik.

I vissa fall innebär nya och effektiva lösningar att han helt enkelt får sälja färre – men effektivare – maskiner.

– Det är så mitt jobb ser ut och det är så det ska vara. Det sker en ständig teknikutveckling på gruvområdet och vi hjälper kunderna att ligga i framkant.

Fakta / Boliden Garpenberg

• Boliden Garpenberg utanför Hedemora är en av världens modernaste gruvor och den äldsta i Sverige som fortfarande är i produktion.
• Här utvinns zink, bly, silver, koppar och guld.
• 2015 investerade gruvan i en ny produktionsanläggning med målet att öka produktionen från 2,5 miljoner ton malm till 3 miljoner ton per år, och att samtidigt förbättra både säkerheten och produktiviteten till en världsledande standard.

• Här finns alla artiklar om den svenska gruvbranschen

Manlighet i gruvarbetet har varit en stoppkloss för rekryteringen av kvinnor. Lena Abrahamsson, professor vid Luleå tekniska universitet, menar att branschen fokuserat mycket på jämställdhetsarbete men att det inte räcker.

Allt fler kvinnor söker sig till gruvindustrin som har gått från knappt 5 % kvinnor 2005 till en nuvarande nivå om cirka 15 %. Utvecklingen ser ljus ut och det är till stor del tack vare både attitydförändringar och teknikutvecklingen.

Förändringar som gör jobben mer tillgängliga för alla. Men om fler kvinnor ska trivas i yrket så kvävs det att branschen tar nästa steg i utvecklingen.

Om gruvföretagen verkligen vill förändra arbetsplatskulturen måste de jobba med de grupper som gör och bär kulturen, ”majoriteten” på arbetsplatserna, det vill säga männen och ta itu med manlighet i gruvarbetet.

Det säger Lena Abrahamsson, professor vid Luleå tekniska universitet. ”Man måste prata om hur männen gör manlighet i gruvarbetet och hur det kan förändras”

Kvinnor i gruvbranschen är väl en relativt ny företeelse? Berätta – vad ser du är den största förändringen som gjort att fler kvinnor söker sig till branschen idag jämfört med tidigare?

– Sett ur ett längre tidsperspektiv är kvinnor i gruvan faktiskt inte någon ny företeelse. Innan industrialisering och mekaniseringen av gruvsektorn arbetade många kvinnor i gruvorna i Bergslagen.

De kunde vara så många som 50 % kvinnor de anställda vid en gruva även om det nog var mer vanligt med 20-25 %. Men vid 1850-talet började antalet minska och år 1900 fanns det nästan inga alls. Då infördes dessutom en lag som förbjöd kvinnor att arbeta under jord.

Lagen fanns kvar fram till 1978 men under 1960-talet kunde gruvföretagen ansöka om dispens från förbudet. Sedan dess har det gjorts stötvisa satsningar på att rekrytera kvinnor vilket resulterade i att andelen kvinnor sakta ökade från 2-3 % till 5 % år 2005.

Andelen kvinnor i gruvbranschen ökar igen

De senaste åren har något hänt och andelen kvinnor har ökat markant. Idag är andelen kvinnor 15 %. Ökningen kan bero på att både gruvföretagens och omvärldens syn på kvinnor och män och vilka utbildningar och yrken som passar dem har ändrats.

– Men jag tror även att ökningen beror på att ny teknik och digitalisering successivt förändrar gruvarbetet. Framtidens medarbetare inom gruv- och mineralnäringen kommer helt klart att ha nya typer av arbetsuppgifter och kompetenser. Detta medför och kanske till och med kräver förändringar i arbetsplatskulturer och yrkesidentiteter, vilket i sin tur underlättar en breddad rekrytering som inkluderar både kvinnor och män inom fler samhällsgrupper.

Nyligen avslutades Search, ett projekt kring jämställdhet i gruvnäringen som du varit med att driva. Vad syftade projektet till och varför var det så viktigt?

– Projektet syftade till att identifiera framgångsfaktorer för jämställdhetsarbete i den mansdominerade nordiska gruvsektorn. Det långsiktiga målet för projektet var att bidra till en hållbar utveckling och ökad konkurrenskraft genom att skapa attraktiva och jämställda arbetsplatser för alla. Gruvbranschen och dess underleverantörer och entreprenadföretag är betydelsefulla arbetsgivare, inte minst för glesbygden i de norra regionerna i Norden. Gruvsektorn är en viktig drivkraft för utveckling av teknik, ekonomi och samhälle – nationellt, regionalt och lokalt.

Hur ser jämställdheten mellan kvinnor och män ut idag?

– Den nordiska gruvindustrin är idag en mansdominerad sektor. Manlighet i gruvarbetet märks på ett nästan symboliskt sätt. Det ses som ett arbete för män och det har en stark koppling till ”manlighet”. Kvinnor är i denna miljö fortfarande ett undantag. Men idag finns ett ökande intresse från branschen för ökad jämställdhet.

– Förutom att ökad jämställdhet skapar möjligheter för bättre attraktivitet, flexibilitet och kvalitet i gruvföretagens organisationer innebär det att fler kvinnor kan få tillgång till intressanta och utvecklande arbeten med bra betalt. Detta är särskilt viktigt i regionerna utanför storstadsområdena.

Vad ser du att gruvindustrin gör för att locka till sig fler kvinnor till branschen?

– Genom åren har gruvbranschen, liksom andra mansdominerade verksamheter, arbetat med jämställdhetsåtgärder som fokuserat på kvinnor – ”minoriteten” på arbetsplatserna.

Inledningsvis var det främst ett externt perspektiv. Exempelvis att omskola kvinnor, att tjata på tjejer att välja teknikutbildningar, riktade rekryteringssatsningar till kvinnor, tydliga budskap om att företagen vill att 50 % av alla som pluggar på processoperatörsutbildningen ska vara tjejer och att allmänt säkra att den utåtriktade kommunikationen i bild och ord från företagen har en jämställd approach.

Interna satsningar gör skillnad

Gruvföretagen har gjort många olika saker över åren. De har bland annat gjort många interna satsningar som att arbeta med nätverk och mentorskap för kvinnor. Man har genomfört insatser för att stödja föräldraledighet och man har tydliggjort att alla arbetsuppgifter, befattningar, och skiftlag är öppna för kvinnor.

Det har också gjorts insatser för att försöka få bort fördomar och stereotypa idéer om kvinnor och män. Som exempelvis negativa ”grabbiga” attityder på arbetsplatserna. Man har också infört nolltolerans mot sexuella trakasserier.

Manlighet i gruvarbetet måste förändras

Mycket av detta är bra och är sådana saker som företagen måste fortsätta att jobba med. Men det räcker inte. Om man verkligen vill förändra arbetsplatskulturerna måste man även jobba med de grupper som gör och bär kulturen, ”majoriteten” på arbetsplatserna, det vill säga männen.

De måste prata om hur männen gör manlighet i gruvarbetet och hur det kanske kan förändras. De senaste åren har gruvföretagen börjat intressera sig för ett sådant perspektiv, men det är givetvis lättare sagt än gjort.

Parallellt med detta måste gruvföretagen arbeta med att utforma tekniken, verktygen, maskinerna, arbetsmiljöerna, arbetsplatserna och organisationerna så att de passar både kvinnor och män av alla olika sorter. Detta glöms tyvärr ofta bort.

Vilka tips har du till kvinnor som är intresserade av gruvindustrin?

– Att arbeta i gruvindustrin innebär ofta ett modernt, intressant och utvecklande arbete i en ganska bra miljö och dessutom med relativt bra betalt.

LÄS MER: Fler kvinnor i gruvbranschen