Dagens smarta borriggar kan ge mängder av information som deras ägare kan ha stor glädje av – om de tar vara på datan på ett bra sätt. Men hur kommer man igång, och är det verkligen värt att lägga dyrbar borrtid på att sätta sig in i de system och appar som finns? 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Disa Hein 

Hur var det nu, skulle riggen in på service den här veckan, eller var det nästa? Och har den inte blivit överhettad oroväckande många gånger sista tiden? Med en uppkopplad maskin och ett system som analyserar datan behöver du inte ställa den typen av frågor. Istället kommer applikationen, på mobilen eller datorn, hålla koll på riggen åt dig. Varna när något är på väg att gå åt pipsvängen och påminna om när det är dags för service. Eller ge dig uppdateringar på var serviceteknikern befinner sig när riggen havererat. 

– Dessutom kan man hålla koll på borrade meter, borrtimmar och motortimmar. Information som man kanske vill använda för att fakturera sina kunder korrekt och göra bättre offerter och upphandlingar, säger Niklas Forsberg som jobbar som Customer Experience Manager på Epiroc. Hans arbete går ut på att ta fram digitala lösningar för Epirocs kunder, både under och ovan jord, som alla syftar till att göra vardagen enklare och mer kostnadseffektiv för både borrare och entreprenörer. 

– Vi jobbar med att personerna nära maskinerna ska få det enklare, det är vårt största fokus, säger han. 

Enmansbolag eller ett stort företag spelar ingen roll – alla borrföretag kan ha glädje av att hålla koll på den data riggen kan ge dem, menar Niklas Forsberg. 

– Vi har en kund här i Sverige som ger sina borrare, som inte har uppkopplade maskiner, en lönebonus om de i en app lägger in hur många borrmeter de borrat i slutet av varje dag. Så mycket är den informationen värd för dem, säger Niklas Forsberg. 

”Vi jobbar med att personerna nära maskinerna ska få det enklare, det är vårt största fokus.”

Utse ambassadörer

Men att sitta framför en skärm och knappa in data, eller sätta sig in i en app och förstå hur datan samlas in och hur man ska läsa den, är knappast vad många borrare drömmer om. Särskilt inte om det tar tid från deras huvudsakliga arbetsuppgift – att borra hål.

– Steg ett är att inte tänka på det tekniska alls, utan bara se till behoven. Fundera över ”vad skulle vi ha glädje av att veta?”. Nästa steg är att samla in informationen och få den presenterad på ett sätt som ni kan ta till er. Och det är där våra appar kommer in, säger Niklas Forsberg.

Ett bra sätt att övertyga de skeptiska på företaget brukar vara att utse ett par, tre ambassadörer. Medarbetare som är intresserade av att lära sig systemen. 

– Sedan kan de visa vilka vinster systemen ger, och så kan de i sin tur bjuda in resten av gänget att också testa. Det är alltid lättare att ta till sig något om det kommer från en person som sitter i samma sits som en själv, och som man litar på, säger han.

”Att ge ett företag en hög med data och önska dem lycka till är dömt att misslyckas. Istället är det bra att sätta upp flera mindre och rimliga delmål.”

Att börja smått är också smart, fortsätter Niklas Forsberg. Inte förvänta sig att man ska kunna optimera precis allt på en gång. 

– Att ge ett företag en hög med data och önska dem lycka till är dömt att misslyckas.  Istället är det bra att sätta upp flera mindre, rimliga delmål och långsamt låta det växa och mogna, säger han. 

Vilka system finns det? 

Certiq

– Gör det möjligt att samla in information autonomt från uppkopplade maskiner in i en molntjänst. 

– I och med att informationen är centralt lagrad kan man komma åt den från flera håll. Man kan titta på historiska data och kanske se ett mönster, till exempel att en maskin ofta varit överhettad. Kanske har det slarvats med påfyllningen av olja eller rengöringen av kylarkomponenter?

– Det typiska är att man i slutet av varje vecka överför datan från Certiq in i sitt faktureringssystem för att kunna fakturera för exakt de antal borrmetrar som borrats, som då samlats in automatiskt av maskinen.

LÄS MER: Få ut mer av din maskin genom att samla data

My Epiroc 

– En app som beskrivs som en ”partner-app som operatören har med sig hela tiden, i fickan”. 

– I appen kan man, förutom att ha koll på maskinens data, till exempel göra felanmälningar, dela borrplaner med andra borrare och utföra digitala checklistor i mobilen för exempelvis daglig tillsyn, säkerhetskontroll eller överlämning från en operatör till en annan.

– Kan användas utan uppkoppling, vilket är praktiskt eftersom många borrare ofta befinner sig i områden utan täckning.

– Finns i en gratisversion, som ofta är fullt tillräcklig för ett företag med ett par, tre maskiner. För bolag med fler riggar, eller om man vill kunna göra mer i appen än vad som erbjuds i gratisversionen, finns det ytterligare planer att välja mot en kostnad, som då ger ökat mervärde. 

Att vi ser ut att vara på väg in i en lågkonjunktur har ingen missat. Och med lågkonjunkturen minskar bostadsbyggandet enligt Boverkets prognoser.

Men än så länge har lågkonjunkturen inte nått bergbranschen. Tvärtom.

Av Anna-Maria Stawreberg

Solid as a rock. Så kan man kanske beskriva bergbranschen. För om det är någon bransch som inte är känslig för konjunkturer så är det just bergbranschen. 

– Det blir ju en form av självuppfyllande profetia när medierna skriver artikel efter artikel om lågkonjunktur och svåra tider. Då har vi alla en tendens att dra åt svångremmen och minska på våra investeringar, konstaterar Jan Johansson, ordförande i BEF, Bergsprängningsentreprenörernas förening. 

Det har precis varit styrelsemöte i BEF, och punkten lågkonjunkturen och antalet uppdrag hos medlemmarna fanns med på agendan. 

”Det blir en form av självuppfyllande profetia när medierna skriver om lågkonjunktur och svåra tider.”

Men tvärtemot vad man kanske kunnat förvänta sig visade det sig att lågkonjunkturen inte nått bergbranschen. 

– De sex entreprenörer som fanns representerade på mötet var eniga. De har alla mer än fullt upp och kunde konstatera att de hade svårt att hinna med alla uppdrag, säger Jan Johansson. 

Inga signaler

Jan Johansson är ganska övertygad om att de sex företag som var med på styrelsemötet är representativa för branschen. Bland medlemmarna finns allt från små företag med två personer till större företag med många anställda. Företagen jobbar med uppdrag av varierande storlek, både mindre som poolbygge och stora projekt som sträcker sig över lång tid framåt. 

Men än så länge har Jan Johansson inte fått några signaler om att uppdragen börjar sina. Det är inget han hör när han pratar med medlemmar eller ser på sociala medier. Tvärtom. 

LÄS MER: Sveriges 5 största infrastrukturprojekt

– Vår bransch är inte särskilt känslig för konjunkturer, och för närvarande pågår flera stora projekt som ju inte kan avslutas. 

Varken uppdrag inom ”lyxsegmentet” som pooletablering eller andra uppdrag har minskat i omfattning, och enligt Jan Johansson har han aldrig tidigare hållit i ett styrelsemöte där deltagarna varit så eniga. 

– Inte heller under pandemin märkte vi någon nedgång i antalet uppdrag. Motorn är väl att vi har haft så enormt stora infrastrukturprojekt i Sverige de senaste åren, säger Jan Johansson, och ger Västlänken i Göteborg, Förbifart Stockholm, Sofia tunnelbanestation och Henriksdals reningsverk i Stockholm samt vindkraftverksbyggena uppe i norr som exempel. 

”Vår bransch är inte särskilt känslig för konjunkturer, och för närvarande pågår flera stora projekt som ju inte kan avslutas.”

Men även om det ser fortsatt ljust ut för entreprenörer inom bergsbranschen, och även om bergbranschen inte är särskilt konjunkturkänslig, kan det finnas risk för svarta moln vid horisonten. 

Dra nytta av nätverket

– I höst kan det nog komma ett bakslag, och det tror jag många är inställda på, säger Jan Johansson. 

På frågan om vad man kan göra för att se om sitt hus och förbereda sig och sitt företag för den kommande lågkonjunkturen tystnar Jan Johansson en stund. 

– Det finns naturligtvis ingen universallösning. Men en sak som jag lärt mig under de 20 år jag haft kontakt med BEF är vikten av att dra nytta av sitt kontaktnät och att hjälpas åt. 

Röster från branchen:

Lars Kvarnvik, Värnamo Sprängtjänst, Värnamo:

– Vi har mer än fullt upp, även om vi ser att de kommuner som vi jobbar mot har lugnat ner tempot en smula och lagt vissa projekt på is. 

Vi har dock fortfarande gott om förfrågningar på till exempel villatomter, så än så länge ser det bra ut. Om det blir en nedgång i vår bransch tror jag bara att det blir en tillfällig svacka för att beställarna ska få chans att se vart räntan tar vägen. 

Jag känner mig trots allt ganska positiv, det finns så många projekt som ska göras i den närmaste framtiden. Se bara på alla vindkraftverk som ska etableras. 

Björn Bladh, Bladhs sprängservice, Stockholm:

– Jag jobbar mycket åt privatpersoner med mindre projekt som villagrunder, justering av bergknallar och pooler, och jag märker att tempot lugnat ner sig. Det gör i och för sig inget, de senaste åren har jag haft så mycket att göra att jag knappt hunnit andas. Eftersom jag är ensam på firman har det varit för mycket och det har varit svårt att hinna med allt. Nu märker jag att telefonen ringer lite mer sällan, men jag känner mig inte orolig. Det tuffar på och jag har uppdrag så att jag klarar mig. 

Camilla Ahlgren, Mät & Sprängservice, Nora: 

– Jag har ännu inte märkt av någon lågkonjunktur i vår bransch. Tvärtom. När det började pratas om en nedgång lämnade vi anbud på ett stort uppdrag för att säkra upp, så nu har vi mer än någonsin. Det är allt från privatkunder till stora kunder som Skanska och NCC som vi jobbar för, och det ringer som vanligt.

Från och med i höst kan eleverna på Bergsskolan gå vidare till KTH direkt. Linda Öman är en av dem. 
– Det känns som om jag är på väg in i en framtidsbransch. 

Av Anna-Maria Stawreberg

Det finns som bekant ett skriande behov av människor i bergbranschen och stål- och verkstadsindustrin. Dessutom saknas det civilingenjörer med den specialkompetens som behövs för att arbetet under jord ska kunna utföras.
– Alldeles särskilt nu när man bygger ut så kraftigt runt om i landet behövs det folk med specialkunskap, också när det kommer till de verktyg, maskiner och redskap som krävs för jobbet, säger Jan Eliasson. 

För visserligen har KTH, Kungliga Tekniska högskolan, en masterutbildning som riktar sig till den här yrkesgruppen. Men det finns två problem:

Det ena problemet är att många av de som söker masterutbildningen kommer från andra länder, och återvänder till hemlandet efter examinationen. Det andra problemet är att även många från Stockholm går utbildningen, och att dessa vill stanna kvar i storstan.

Ont om ingenjörer i landet

Det har alltså varit ont om civilingenjörer som varit villiga att ge sig ut för att arbeta på de mindre orter där gruv- och stålindustrin finns. 

– Situationen har, milt uttryckt, varit dålig för näringslivet. Det har funnits ett starkt behov av att få ut kompetensen ut i landet, säger Jan Håkansson, rektor på Bergsskolan. 

Det var också bakgrunden till att Bergsskolan kontaktades av KTH. De båda parterna började diskutera för att hitta en lösning. För kanske skulle det vara möjligt att låta elever som gått Bergsskolans yrkesutbildning läsa vidare på KTH? 

”Vi har nyligen påbörjat ett samarbete med Luleå tekniska universitet och i dagarna har vi kontaktats av Örebro universitet.”

– Vi såg att det behövdes mer matematik och programmering för att våra elever skulle vara behöriga. Det har vi nu löst genom att de istället för sin sista praktikperiod läser in de här ämnena, säger Jan Håkansson. 

I och med att det problemet har lösts är det från och med i höst möjligt för de elever som läst tredje året på Bergsskolans Metall- och verkstadsteknik att fortsätta på KTH:s masterprogram Teknisk materialvetenskap under ytterligare två år. 

– Intresset var stort redan från början, och nu har vi tio elever som går KTH-spåret, säger Jan Håkansson. 

Materialnörd

Linda Öman är en av eleverna som ställt in siktet mot KTH och studier i Stockholm. Hon har en bakgrund i fordonsindustrin, blev tidigt intresserad av materialteknik och metallurgi och hittade till Bergsskolan efter att ha gått en kurs på jobbet. 

– Då hade jag i flera år funderat på att plugga vidare, men inte riktigt vågat ta steget. Eftersom det innebar en flytt var jag tvungen att ta mig en rejäl funderare, säger Linda Öman. 

Det är snart tre år sedan. Linda Öman kände direkt att hon trivdes med studierna. Här på Bergsskolan får hon möjlighet att grotta ner sig i materialtekniken. 

LÄS MER: Från noll till hundra i gruvan – på bara några månader

– När chansen med den här bryggan mellan en yrkeshögskola som Bergsskolan och en högskola som KTH kom var det inte så mycket att fundera över. Jag vet ju att den här branschen är framtiden, säger Linda Öman. 

För bergbranschen och gruvindustrin spelar möjligheten att kunna läsa vidare på KTH direkt efter Bergsskolan stor roll. 

– Företag i branschen som exempelvis Epiroc ställer naturligtvis höga krav på det stål som används i maskiner, redskap och verktyg. Och att det behövs fler personer som har djuplodande kunskap i teknisk materialvetenskap är ett faktum, konstaterar Jan Håkansson. 

Fler universitet är intresserade

Under de senaste månaderna har Jan Håkansson och Bergsskolan blivit kontaktade av fler universitet och högskolor för att diskutera kommande samarbeten.

– Vi har nyligen påbörjat ett samarbete med Luleå tekniska universitet där våra elever kan gå vidare med en masterutbildning. Och inte bara det. I dagarna har vi kontaktats av Örebro universitet som också vill starta en masterutbildning, säger Jan Håkansson. 

”Det här känns som en stor möjlighet för våra studenter, som på det här sättet kan ta den svenska industrin ytterligare ett steg framåt.” 

Att Bergsskolan får förfrågningar om samarbeten med universitet och högskolor är hedrande, menar Jan Håkansson. 
– Det här är så klart positivt för Bergsskolan och ett starkt kvitto på att våra utbildningar både håller hög kvalitet och är attraktiva för näringslivet. Det här är en spännande öppning när det gäller validering mellan olika lärosäten inom såväl yrkeshögskolor som högskolor och universitet. 

Majoriteten av studenterna på Bergsskolan i Filipstad kommer från mindre orter utspridda över hela landet och enligt Jan Håkansson är de flesta av dem inte främmande för att röra på sig. 
– Det här känns som en stor möjlighet för våra studenter, som på det här sättet kan ta den svenska industrin ytterligare ett steg framåt.