Epiroc köpte nyligen upp det Luleåbaserade mjukvarubolaget Mobilaris MCE. Nu hoppas de båda företagen på att tillsammans kunna driva digitaliseringen av gruvindustrin framåt.

Text: Matilda Lann

Företagen har arbetat ihop sedan 2017 och Epiroc har tidigare ägt 34 procent av Mobilaris. När Mobilaris såg ett behov av att växa och Epiroc ville utveckla sin digitala gren föll sig köpet naturligt.

– Nu blir det enklare att sälja Mobilaris produkter genom Epirocs kanaler. Det blir också enklare att paketera samman Epirocs och Mobilaris produkter i ett gemensamt erbjudande, säger Mikael Ramström, Vice President Marketing, Digital Business på Epiroc.

LÄS MER: Historien bakom nya Boomer M20 – i princip allt är nytt på riggen

Den digital produktportföljen Mobilaris Mining Intelligence optimerar flöden i gruvor, bland annat med hjälp av positionering. En av produkterna, Mobilaris Onboard, fungerar ungefär som en GPS i en bil. I realtid får du upp detaljerad information i ett 3D-användargränssnitt.

– När du kör runt i gruvorna blir det lättare att hitta, du ser mötande trafik i god tid. Du vet vart du ska och du kan se hur långt maskinerna har kört, säger Susanne Kangas Kooy, General Manager på Mobilaris MCE.

Flera köp skapar mervärde

Mobilaris lösningar bidrar också till kortare evakueringstider, bättre trafikflöden, högre produktivitet, minskade utsläpp och bättre arbetsförhållanden. Mikael Ramström ser flera fördelar med uppköpet.

– Dels kan vi använda Mobilaris tjänster i våra testgruvor, som positionering, som om vi vore en kund. Dels kan vi sälja saker tillsammans. Antingen genom att sälja Mobilaris produkter via våra säljare ute i världen, eller att vi paketerar ihop Mobilaris och Epirocs produkter, säger han.

Epiroc har totalt förvärvat sju–åtta bolag under året som gått. Köpet av Mobilaris MCE är en del av en strategi att stärka digitaliseringen.

”Ska man utveckla produkter och tjänster någonstans i världen så är det i Sverige. Vi vet att om vi fått det att fungera i Sverige kommer de andra länderna allt eftersom.”

– Allt eftersom kommer vi att se att höjden av innovation stiger eftersom man kan plocka delar av de olika erbjudandena och ett plus ett blir tre. Det finns väldigt mycket vi kan göra tillsammans, säger Mikael Ramström. 

Digitalisering av gruvindustrin – framtiden

Både Susanne Kangas Kooy och Mikael Ramström tror att Sverige kan gå före i digitaliseringen av gruvindustrin.

– Ska man utveckla produkter och tjänster någonstans i världen så är det i Sverige. Vi vet att om vi fått det att fungera i Sverige kommer de andra länderna allt eftersom, säger Mikael Ramström och fortsätter:

– Mycket av digitaliseringen bygger på att det finns en infrastruktur i gruvan och att man har kopplat upp med internet under jord.

LÄS MER: Operatören Pierre kör sin borrigg via BenchREMOTE

Än så länge är det cirka 80 procent av de svenska gruvorna som har nätverk och kan använda systemet. I världen är siffran betydligt lägre, runt 20–30 procent. 

– Så här finns potential för utveckling, säger Mikael Ramström.

I praktiken fortsätter de båda företagen att verka som tidigare. Alla anställda på Mobilaris MCE blir kvar och Mobilaris produktportfölj kommer att finnas kvar som ett eget varumärke.

Strategiskt läge

Norra Sverige har blivit en ledande region när det gäller omställningen mot en mer hållbar gruvindustri, där digitalisering är en förutsättning för att lyckas. Mobilaris har en strategisk placering med sitt kontor i Luleå med närheten till de svenska och finska gruvkunderna. 

– Att bara kunna sätta sig i bilen, åka ut till kunden, träffa dem i gruvan och visa lösningarna är optimalt. Tack vare bra kundrelationer har vi även den unika förmånen att kunna testa våra lösningar i verklig gruvmiljö, avslutar Susanne Kangas Kooy.

Vad framtiden innehåller vet ingen, men gissa kan man alltid. Digitaliserings- och strategigurun Robin Teigland tror att AI-teknologin kommer ha stor påverkan på gruvindustrin – och kanske är det inte alls batterier som driver våra maskiner framöver.

– Det beror helt på vad vi kom-mer att gräva efter då. Vilka produkter kommer vi att vilja ha och vilka råmaterial kommer att krävas för att producera dem?

Robin Teigland är professor inom Management of Digitalization på avdelningen Entrepreneurship and Strategy vid Chalmers Tekniska högskola i Göteborg. Hon är också ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) och har dessutom under tre år i rad av affärsmagasinet Veckan Affärer blivit utsedd till en av Sveriges mest inflytelserika kvinnor inom teknik. Hon menar att med tanke på hur fort teknologin går fram och hur snabbt konsumentbeteenden kan förändras kan gruvornas utveckling gå åt alla möjliga håll.

– Vi pratar mycket om elektrifiering inom transportindustrin nu, men det är inte alls säkert att det är den energikälla vi främst använder oss av om tjugo år. Kanske är det vätgas?

”Lyckas vi få ner kostnaderna, till exempel genom att räkna ut exakt var vi ska borra, kan det leda till att vi har fler men mindre gruvor i stället”

AI blir allt viktigare

Även AI-teknologin kommer att ha en stor inverkan på gruvproduktionen framöver, tror Robin Teigland.

– I dag är det en dyr och tungrodd historia att driva gruva, som gör stora avtryck i vår natur. Lyckas vi få ner kostnaderna, till exempel genom att räkna ut exakt var vi ska borra, kan det leda till att vi har fler men mindre gruvor i stället.

LÄS MER: Zinkgruvan Minings nästa stora steg framåt – teleremote via eget nätverk

Vi kan, fortsätter hon, dessutom mycket väl ha utvecklat mer effektiva framtagnings-metoder. Metoder som gör en mer produktion i mindre skala möjligt.

– Vi är så vana vid att det är massproduktion som gäller. Men nu går vi mot en värld med kortare värdekedjor och mer småskalig produktion, med hjälp av nya produktionsteknologier, som 3D-skrivare och nanoteknologi. Kanske kommer vi i framtiden att ha lokala gruvor som bara producerar de metaller och mineraler som behövs i området där gruvorna ligger?

Långa transporter av malm kan i dag inte göras med hjälp av batterier i en gruva. Nu ska Boliden, Epiroc och ABB tillsammans skapa ett elsystem för truckarna som transporterar malmen upp ur gruvorna. 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Boliden

Tänk dig en gruvtruck lastad med 42 ton berg. I sakta mak, men ändå med gasen i botten, trycker den sig upp för den långa backen mot dagsljuset. Resan tar omkring en halvtimme. 

– En gruvtruck förbrukar runt 30–40 liter diesel i timmen när den körs uppför. Det säger sig självt att det blir rejält mindre utsläpp om vi lyckas få den att köra på el i stället för på diesel, säger Anders Lindkvist. 

Han jobbar med teknologiutveckling på Epiroc och har de senaste 3,5 åren undersökt hur gruvtruckarna som fraktar upp malmen ur gruvorna skulle kunna elektrifieras. 

Nu ska de lösningar som han och hans kollegor tagit fram förverkligas. I samarbete med Boliden och ABB och med finansieringsstöd från innovationsmyndigheten Vinnova.

– Att kunna distribuera energin ner via en kabel i stället för att transportera ner diesel i gruvan vore enormt mycket värt, säger Lars Bergkvist, som är Global Key Customer Manager på Epiroc och den som för Epirocs del ansvarat för avtalsfrågorna i projektet. 

”En gruvtruck förbrukar runt 30–40 liter diesel i timmen när den körs uppför. Det säger sig självt att det blir rejält mindre utsläpp om vi lyckas få den att köra på el i stället för på diesel.”

Kontaktledning nyckeln

Systemet kommer att bestå av Epirocs batteridrivna Minetruck MT42, som förutom från sina egna batterier också kommer att få energi från kontaktledningar i taket, som ska utformas av ABB. 

– Trucken kommer bara att vara inkopplad på kontaktledningarna när den ska köra uppför och det krävs extra mycket kraft, säger Anders Lindkvist. 

Skulle trucken drivas fram i uppförsbacken med hjälp av energin från sina egna batterier skulle dessa behöva laddas efter varje tur. Om gruvan är djup skulle de ta slut flera gånger per resa. I en gruva, där truckarna går mer eller mindre hela tiden, skulle så frekvent laddning av batterierna slita rejält på dem och leda till att de ofta skulle behöva bytas ut mot helt nya – vilket inte vore hållbart. 

– Ett batteri i en elbil håller ju hela bilens livslängd. Men i en gruvtruck med dessa extremt tunga och långa körcykler handlar det om så höga effekter att batteriet skulle slitas ut på för kort tid för att vara lönsamt, säger Patrik Westerlund, som jobbar på Bolidens teknikstab och är ledare för projektet. 

LÄS MER: Operatören Pierre kör sin borrigg via BenchREMOTE

Han berättar att när elsystemet som nu ska byggas är i gång kommer hela transportcykeln att kunna köras på el.

– Vi kommer dessutom att kunna ladda batterierna i trucken med ström från kontaktledningen medan den kör uppåt och med regenerering från bromsning nedför, lägger Patrik Westerlund till.  

Har kört eltrolleys tidigare 

Projektet kommer att testas i Bolidens gruva i Kristineberg, för att så småningom – om allt går vägen – implementeras i gruvans satellitfyndighet Rävliden. 

Att det är just Boliden som går i bräschen för testet är ingen slump. 

– Boliden har ju en lång historia kring eltruckar. Vårt första system hade vi redan 1989 i Kankbergsgruvan. Nu senast har vi implementerat ett eltrolley-system för våra stora ovanjordstruckar i Aitik, de som lastar 300 ton. Något som både gått bra och visat sig vara kostnadseffektivt för oss, säger Patrik Westerlund. 

”Vi kommer kunna ladda batterierna i trucken med ström från kontaktledningen medan den kör uppåt och med regenerering från bromsning nedför.”

Stora utmaningar väntar 

Trots att planen för hur systemet ska utformas i stora drag ligger färdig är det fortfarande mycket som är oklart. Till exempel hur allt som behövs för kontakten med elledningarna ska få plats på trucken på ett bra sätt. 

– Vi vill ju göra maskinerna så små och kompakta som möjligt, samtidigt som de måste vara servicevänliga. Så det är en utmaning, säger Anders Lindkvist. 

En annan utmaning är elsäkerheten. Att stoppa in kontaktledningar på över 1 000 volt i gruvorna är inget man gör utan en rigorös säkerhetsplan. 

– Sedan är det klurigt med alla lager av säkerhet som kan sätta stopp för varandra. Vi kommer att hitta alla möjliga och omöjliga fel och problem – men vi kommer att lösa dem. Det vet jag, säger Anders Lindkvist. 

LÄS MER: Historien bakom nya Boomer M20: ”I princip allt är nytt på riggen”

Patrik Westerlund på Boliden känner sig trygg med att lösningen med kontaktledningar i taket ändå är ett välbeprövat sätt att överföra energi till fordon. 

– Man har sedan länge använt tekniken för järnvägar och trådbussar. Det gör att det finns väl utvecklade säkerhetsregler och standarder som vi kan dra lärdom av. Det är ett stort stöd för oss. 

För Epiroc betyder projektet mycket mer än att bara kunna bidra med sin tekniska kompetens. Lars Bergkvist menar att projektet är ett fint exempel på Epirocs goda samarbete med Boliden. 

– Projektet är ett bra exempel på svenskt industrisamarbete, vilket är viktigt. Inte minst nu, när gruvorna blir djupare och därmed mer besvärliga att hantera. Ju bättre vi kan samarbeta, desto snabbare kan vi lösa problemen.  

Bolidens nya eltrolley-system – så här ser projektet ut 

• Med i projektet är Boliden, Epiroc och ABB. 
• Eltruckarna som fraktar malmen upp från gruvan ska kunna kopplas upp på kontaktledningar i taket. De ger dem kraft att komma upp utan att behöva använda vare sig diesel eller energi från truckens egna batterier. 
• Projektet startades sommaren 2021 och förväntas pågå under två år. 
• Målet är att en 200 meter lång testbana ska byggas i Kristinebergsgruvan. 
• När lösningen är på plats ska den implementeras i Kristinebergsgruvans satellitfyndighet Rävliden. 

En säkrare och bättre arbetsmiljö och betydligt fler borrtimmar. För Zinkgruvan Mining är fördelarna med att borra via Simba Teleremote många. Nu har de kopplat upp en av sina riggar över ett eget LTE-nätverk.

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Henrik Mill

– Burkland, Nygruvan, Dalby och nu åker vi ner i Cecilia …. 

Mattias Dömstedt rabblar gruvans olika delar medan han vant kör bilen genom de långa tunnlarna. Han är teknisk produktionssamordnare för Zinkgruvan Minings projekt att börja borra via teleremote via ett eget 4G-nätverk och vi är på väg ner till nivån där riggen Epiroc Simba E7 arbetar, 350 meter under jord.

Mattias Dömstedt stannar bilen och vi kliver ut. Längst in i gruvgången borrar Simban för fullt, men i hytten är det tomt. 

– Just nu befinner vi oss i det område som utgör första etappen av projektet. Nätet i etapp två är i princip färdigbyggt och vi har redan kommit i gång med den tredje etappen, säger projektledaren Håkan Mann. 

Han är märkbart entusiastisk. 

– Det har hittills nästan gått för bra för att vara sant! 

Säkert och effektivt

Det var tidigt våren 2021 som Zinkgruvan Mining, tillsammans med sina leverantörer Epiroc och IT- och teleaktören Telia, för första gången kopplade upp sin Simba E7 mot ett 4G LTE-nätverk (Long Term Evolution). Sedan dess har den fjärrstyrda produktionen gått som tåget i de områden där LTE-nätet är driftsatt. Även om borrningen som sker över nätet ännu räknas som ett test och inte mäts mot skarpa mål.

”Det är skönt att enkelt kunna gå och äta, hämta en kaffe eller ta en nypa frisk luft när jag känner för det.”

– Hittills har vi borrat sju pallar via remote. Det går väldigt smidigt, och så fort det är något som inte fungerar kan jag ringa till Epirocs serviceingenjör som varit med från start, säger operatören Jocke Lindblad. 

Han styr riggen från ett tyst kontorsrum ovan jord, invid ett fönster där dagsljus flödar in och med kollegor som då och då sticker in huvudet för att byta några ord. 

– Jag gillar att vara nere i gruvan också, det är en häftig miljö. Men det är ju helt klart säkrare och bättre för kroppen att sitta här. Det är skönt att enkelt kunna gå och äta, hämta en kaffe eller ta en nypa frisk luft när jag känner för det, säger han.

Att operatörerna inte behöver köra ner i gruvan, mer än när något krånglar eller behöver servas, gör att de kan borra i snitt fyra timmar mer per dygn. 

LÄS MER: Olyckor i arbetet – ”Jag var nära att dö den är dagen”

Rent tekniskt är det ingen större skillnad för Jocke att köra riggen från ett kontor. Skärmarna och spakarna ser likadana ut här som i riggen.

– Det enda är att jag inte hör borrningen. Man får ha lite extra koll på mätvärdena på bildskärmen i stället. 

Teleremote över LTE är framtiden 

Att bygga ett eget LTE-nätverk har varit en utmaning. Det är betydligt svårare att få till designen i en gruva än ovan jord. Ändå var valet lätt. 

– Vi tittade på att köra automationen via wifi. Men eftersom vi vill att nätverket ska fungera i minst tio år till – varför inte satsa på det som är framtiden? säger Zinkgruvan Minings gruvchef Craig Griffiths. 

Han är övertygad om att satsningen kommer att leda till att gruvan får en bra position framöver. 

– Det här kommer att ge oss bättre kontroll på vår produktion och minska våra kostnader. Det känns väldigt bra. Men den allra största vinsten handlar om säkerhet, med mindre tid i gruvan för våra medarbetare.

Medan Simban då och då – under Jocke Lindblads övervakning ovan jord – byter position för ett nytt borrhål hinner Mattias Dömstedt och Håkan Mann förklara hur tekniken fungerar, och hur arbetet med att installera den har fortskridit. 

”Den allra största vinsten handlar om säkerhet, med mindre tid i gruvan för våra medarbetare.”

– Cirka 70 remote radio units, alltså sändare och mottagare av radiosignaler i LTE-nätverket, kommer att ha krävts när projektet är slutfört. Det ger uppskattningsvis 7 mils täckning. Därefter kommer LTE-nätverket att byggas ut allteftersom gruvan expanderar. Omkring 1,5 mils täckning av LTE-nätverket är i dag driftsatt, säger Håkan Mann. 

Ingen att fråga

Vid det laget, förhoppningsvis någon gång under 2022, kommer ännu en av företagets Simba-riggar att köras teleremote under förutsättning att det kommer att gå att nyttja RCS4 via LTE. Men redan nu har Mattias Dömstedt, Håkan Mann och kollegorna i projektet kommit en lång väg sedan de allra första testerna, som skulle visa om teleremote över LTE-nätet över huvud taget fungerade. 

– Vi var i Epirocs verkstad 800 meter ner i gruvan. Då hade vi en remote-station i rummet bredvid riggen, och så kikade vi ut för att se om det rörde sig på riggen. Och det gjorde det, berättar Mattias Dömstedt. 

Håkan Mann ler stort åt minnet. Det var ett viktigt test. Ett exempel på vad LTE-nätet kan möjliggöra och inspiration till den fortsatta utvecklingen för fler saker som nätet kan användas till.

LÄS MER: Nytt innovationscenter ska göra branschen mer hållbar och produktiv

– Eftersom vi är först med att bygga något sånt här har vi inte haft någon att fråga. Vi har varit tvungna att lösa alla problem själva längs vägen. 

Nyckeln till framgången, fortsätter Håkan Mann, stavas korta beslutsvägar och ett lyhört arbetssätt där alla, inklusive samarbetspartners och leverantörer, tar ansvar och är engagerade hela vägen. 

– Precis så jobbar vi i det här projektet. Alla som är involverade har haft direktkontakt med varandra. Till och med operatörerna har kunnat prata direkt med dem som bygger nätet. 

Inte minst har det nära samarbetet med Epiroc varit helt avgörande för projektet. 

– Vår utveckling har gått hand i hand med Epirocs. De har ju vetat att vi skulle bygga ett LTE-nätverk och då utvecklat sitt teleremotesystem i linje med det. 

Nöjda med resultatet

Trots att Zinkgruvan ännu är långt ifrån i hamn med projektet är både Håkan Mann och Mattias Dömstedt stolta över vad de åstadkommit. Efter 6 500 borrmeter via teleremote kan de konstatera att borrningen är mer effektiv än någonsin, samtidigt som operatörerna är nöjda och glada. 

– Det har varit fantastiskt att jobba med det här. Jag har jobbat med automation på olika sätt i fyra år här i gruvan och att nu ha kommit i gång med borrningen och se utvecklingen av det – det är väldigt kul! Att vi får så bra respons från operatörerna gör det förstås ännu roligare, säger Mattias Dömstedt. 

Fakta Zinkgruvans teleremote-borrning

•  Företaget har totalt fyra Epiroc Simba-riggar. En av dem är i dagsläget uppkopplad via Simba Teleremote. 
•  Första testet, att fjärrstyra riggen över LTE-nätverket, gjordes i december 2020, i Epirocs verkstad nere i gruvan. Remote-stationen hade byggts upp i rummet bredvid. 
• I dag sitter operatören ovan jord och övervakar borrningen. Längre fram kanske operatören får flytta till ett kontor 800 meter ner gruvan, för att ha närmare till riggen.
• 6 500 borrmeter är nu borrade. Målet är 10 000, därefter ska en ordentlig utvärdering göras.
• Tack vare teleremote tjänar Zinkgruvan Mining i snitt fyra timmars borrning per dygn. 
• För att LTE-nätverket ska fungera med Simba Teleremote krävs inga extrema hastigheter – däremot måste nätverket vara stabilt och utan någon fördröjning.

Efter en flera år lång väntan på miljötillstånd kan Botnia Exploration nu göra verklighet av Bengt och Thomas Ljungs passionsprojekt – att starta en gruva från ax till limpa.

Hallå där, Thomas Ljung på Botnia Exploration! Du är i full färd med att starta Sveriges nästa renodlade guldgruva – hur känns det?

– Det känns fantastiskt kul och jag tänker förstås mycket på Bengt Ljung, min pappa, som gick bort 2021 i covid-19. Det hade varit så kul för honom att få ta första spadtaget. Nu blir det inte så, men han hann i alla fall glädjas när vi fick miljötillståndet.

Ni är ju från början ett prospekteringsbolag, varför startar ni gruva nu?

– Vi hade egentligen inte för avsikt att starta någon guldgruva, men när vi hittade fyndigheterna i Fäbodtjärn 2012 tyckte både jag och Bengt att det skulle vara ett roligt projekt att starta en gruva. Att vara med om hela processen, från ax till limpa.

Ni har väntat på beskedet om att få starta gruvan i flera år, vad var det som dröjde?

– Vi lämnade in vår ansökan 2018. Sedan tog det ett år tills den kungjordes och sedan ytterligare ett år innan det blev förhandling. Efter huvudförhandlingen tog det bara någon månad innan vi fick vårt miljötillstånd i december 2020 – som överklagades. Därefter tog det ytterligare nio månader innan vårt tillstånd vann laga kraft. Så tre år totalt har det tagit.

”Det är galet att myndigheter har sådan makt på det här sättet. Jag tror tyvärr att det hämmar entreprenörsandan i branschen”

Hur har den långa väntetiden påverkat er som bolag?

– Det har varit tufft förstås. Vi är ju ett litet bolag som lagt alla ägg i samma korg och inte haft några andra ben att stå på. Mycket tid under de här tre åren har gått åt till att hitta finansiering bara till att klara av väntan. Vissa saker förstår jag tar tid – utredningar som måste göras till exempel – och jag har inga problem med att det ska vara tuffa villkor och höga krav på hållbarhet. Sverige ligger ju redan i framkant på det här området och ska fortsätta vara ett föredöme. Men det är galet att myndigheter har sådan makt på det här sättet. Jag tror tyvärr att det hämmar entreprenörsandan i branschen. Det går ju inte alls att planera sin verksamhet.

Vad var det som gjorde att ni fick tillstånd till slut, tror du?

– Jag tror att småskaligheten varit viktig. Större gruvor skapar större påverkan på marken och miljön. Vi har en bra relation med de samebyar som påverkas och har stort fokus på hållbarhet. Vi kommer också att arbeta med så hållbara produkter och maskiner som bara är möjligt.

LÄS MER: Så vill Svemins Maria Sunér förändra gruvpolitiken

Vad händer nu?

– Nu ska vi verkställa allt det vi har planerat under de här åren som vi väntat på miljötillståndet! Få alla avtal klara, färdigställa industriområdet omkring gruvan – och sedan påbörja brytningen.

Var hoppas du att Botnia Exploration är om tio år?

– Det vore ju väldigt kul om vi är nere på 500 meters djup då … Att vi har vuxit ytterligare och blivit ett etablerat bolag inom det här området. Sedan vore det fint om vi är med på den gröna omställningen, att vi prospekterat och kanske börjat ta upp innovationskritiska metaller också. Nu när vi fått vårt tillstånd kan vi ju äntligen börja tänka lite framåt, lägga upp en strategi och ha en vision!