En av världens modernaste gruvor drivs av en gruvchef med grönt hjärta

0
När Jenny Gotthardsson började som miljösamordnare på Bolidens gruva i Garpenberg tänkte hon ge det nya jobbet ett år. Det var för 16 år sedan. I juni i år tillträdde hon sin nya tjänst som områdeschef för hela gruvan. Man skulle kunna tro att Jenny Gotthardsson kommer från en gruvarbetarsläkt. Hon är född i Adolfström, inte långt i från Bolidens tidigare gruva i Laisvall i Norrbotten. – Hela byn blev faktiskt till tack vare silvergruvan i Nasafjäll som öppnades på 1600-talet när Sveriges finanser skulle räddas efter 30-åriga kriget. En smälthytta togs i bruk i området som blev Adolfström, där smälte man silver från Nasafjälls silvergruva. Men mina föräldrar har aldrig jobbat i gruvan i Laisvall, utan är turistföretagare , berättar Jenny och visar in på sitt kontor, i ett nybyggt hus alldeles intill den nya laven och med utsikt över Finnhytte-Dammsjön. Hon har jobbat på Boliden i Garpenberg sedan 2001. Före det läste hon en magisterexamen i kemi och naturgeografi vid Umeå universitet och arbetade i Laisvallgruvan. Men för hennes blivande man Mikael, som hade flyttat upp från Göteborg till Umeå för Jennys skull, var det inte jätteroligt att hon jobbade i Laisvall och aldrig var hemma. – Vi var inne på att flytta till Halland eller Göteborg, men så fick jag jobb som miljösamordnare i Garpenberg. Det fanns fler jobbmöjligheter för Mikael här i Dalarna så vi bestämde oss för att ge det ett år och sedan flytta vidare.

Fått nya utmaningar

Så blev det alltså inte. Jenny gick vidare till en tjänst som personal- och miljöchef för gruvan och därefter anrikningschef. En anledning till att hon trivts bra är att hon hela tiden fått nya utmaningar. – När jag kom hit förberedde vi oss för att lägga ner verksamheten, det fanns malm ytterligare tre, fyra år. Sedan hittades ju den nya fyndigheten i Lappberget och den var större och rikare än allt vi brutit tidigare. Efter det har det följt väldigt många spännande år med en investering på 3,9 miljarder och bygget av det nya anrikningsverket, med många utmaningar. Att komma som ung och relativt nyutexad kvinna in i en mansdominerad industri tycker Jenny har varit en positiv upplevelse.
”Jag har trivts så bra här och jag har fått rätt utmaningar.”
– Jag var 25 år, brann för miljöfrågor och kom till ett av Sveriges mest metallpåverkade områden. Men det var en positiv upplevelse, kanske för att miljöfrågan blev så aktuell ungefär då, både i samhället men också i branschen. Det gjorde att det fanns gehör och intresse för det jag jobbade med, säger hon och fortsätter: – Jag har trivts så bra här och jag har fått rätt utmaningar.

”Handlar om att bygga relationer”

Genom åren har hon bland annat jobbat mycket med frågan om efterbehandling och användningen av alternativa material, till exempel rötslam. – Det handlade mycket om att skapa medvetenhet kring miljöfrågan, att spiller man något så kommer det ut förr eller senare. Det är ett långsiktigt arbete som också handlar om att bygga förtroendefyllda relationer med både närboende och myndigheter. Och framöver då? Jenny Gotthardsson ser inte att den stora utmaningen för Boliden Garpenberg ligger på världsmarknaden, ”det är ju ändå inget vi kan påverka”, utan i Garpenberg. Då handlar det främst om säkerhet, miljö och att säkra produktiviteten. – Jag har ju fortfarande ett grönt hjärta. Vi har till exempel köpt in ett batteridrivet gruvfordon som vi ska testa, det är jätteintressant med den här batteridriften som kommer och jag tror att det kommer att hända ganska mycket inom det området framöver. Dels får vi en effektivare energianvändning med minskat koldioxidutsläpp, men det ger också bättre luft i gruvan utan avgaser. Men det är batteritiden som är den stora knäckfrågan, vi ska utvärdera och ta ställning till hur vi ska göra. När det gäller säkerheten jobbar Boliden Garpenberg på flera plan. Dels med automation med hjälp av underleverantörer som Atlas Copco. – Förutom miljövinsterna så ökar det också driftsäkerheten och produktiviteten. Men vi har mer kvar att göra. En viktig del av samarbetet med våra underleverantörer är att tillsammans driva utveckling som kan öka säkerheten och ta bort riskfyllda moment, säger Jenny Gotthardsson.

En av världens modernaste gruvor

Men också med digitalisering, bland annat har alla som jobbar på området på sig en tagg med gps-koordinater som gör att man snabbt kan se var alla befinner sig om olyckan skulle vara framme. Och så har företaget ett uppsatt mål om noll olyckor om året. – Vi skriver händelserapporter på allt, det kan vara allt från att man har klämt ett finger till att man slår i huvudet. Det kanske inte var så farligt just den gången, men det hjälper oss att se var, när och hur olyckor kan inträffa, berättar Jenny Gotthardsson. Med anläggningen som byggts upp kring det nya anrikningsverket räknas Boliden Garpenberg som en av världens modernaste gruvor. Samtidigt är den en av världens äldsta, ny forskning från Umeå universitet visar att det pågick malmbrytning i Garpenberg redan under tidigare järnålder. Gruvan är därför, tvärtom vad man tidigare trott, mycket äldre än Falu Koppargruva. Vilken bild tror du att allmänheten har av gruvindustrin? – Jag tror inte att så många faktiskt vet hur det är i dag. Att det är en modern och miljömedveten arbetsplats med många spännande yrken – det tror jag inte att många känner till. En del av vårt framtida arbete handlar om att försöka förändra den bilden för att kunna locka fler att jobba hos oss.

Fakta Jenny Gotthardsson

Ålder: 41 år. Bor: Västerby utanför Hedemora. Karriär: Magisterexamen i kemi och naturgeografi från Umeå universitet. Har arbetat inom Boliden sedan år 2000, först vid Laisvallgruvan och sedan 2001 i Garpenberg, där hon varit såväl miljöchef som personalchef innan hon blev anrikningschef och nu områdeschef. På fritiden: Umgås med familjen, min man och tre barn, att åka till mina gamla hemtrakter och bland annat köra skoter. Gillar att träna, gärna på längdskidor.

Jämställdhet i gruvbranschen – mycket mer finns att göra

0
Jämställdhet i gruvbranschen har undersökts av forskare vid Luleå Tekniska. Resultatet visar att det går framåt, även om mycket finns kvar att göra. Könsfördelningen i gruvbranschen har blivit något jämnare. För tio år sedan var andelen kvinnor i produktionen 5 procent, 2014 var siffran närmare 15 procent. – Men jämställdhet handlar om så mycket mer än siffror, påpekar Eira Andersson som är forskare inom Genus och Teknik vid Luleå Tekniska Universitet.

Projekt som undersöker jämställdhet i gruvbranschen

Eira Andersson är även koordinator för projektet Nordic Mining and the SEARCH for Women som undersöker jämställdhet i gruvbranschen. Vad beror den jämnare fördelningen på? – Gruvindustrin har blivit bättre på att marknadsföra sig mot kvinnor och satsar mer på sina kvinnliga anställda med exempelvis karriärplanering, medarbetarenkäter och nätverk för ledande kvinnor. – Intressant är också jämställdhetsåtgärder som berört män och manlighet. Finns det en machokultur som motverkar jämställdhet? – Ja, till viss del. Det är därför viktigt att systematiskt arbeta med kulturfrågor och normkritik. – Förbud mot sexistiska kalendrar, uppmaning om längre pappaledighet och ett ökat fokus på säkra samarbeten istället för machojargong är exempel på genomförda satsningar. Något annat hinder du vill nämna? – Den ökande outsourcingen i branschen påverkar jämställdheten. De som hyrs in är nästan uteslutande män från små eller medelstora företag, eller från den mansdominerade byggsektorn. – Även konkurserna i Dannemora och i Northland var negativa för jämställdheten, eftersom företagen hade satsat på nya målgrupper och många kvinnor hade rekryterats.

Agne Ahlenius på Zinkgruvan: ”Jag har gruvan i blodet”

0
Som ny vd för Zinkgruvan Mining har Agne Ahlenius ett stort fokus på människor. Både i företaget och i samhället kring gruvan. Agne Ahlenius gillar att vara nära. Han gillar människor. Och han har gruvan i blodet. När han tog över vd-stolen på Zinkgruvan Mining AB i september var det självklart för honom att också byta bostadsort. – Det är sån jag är helt enkelt. Jag vill bo nära jobbet och jag vill bo i samhället som gruvan är en del av. Det är viktigt för mig, berättar han. Han kommer till ett välmående bolag. Under 2015 producerade man mer malm och zink än någonsin och utvecklingen visar inga tecken på avmattning. Men, påpekar han, det sker inte av sig självt. – Det är ju ett resultat av att Lundin Mining, som äger gruvan, satsat på utveckling i olika former och visat ett stort förtroende genom att göra investeringar. Nu ska vi fortsätta det arbetet, konstaterar Agne Ahlenius.

Behov av nya prospekteringar

För att kunna behålla konkurrenskraften i framtiden ser han ett särskilt stort behov av att göra ytterligare prospekteringar. Den malm som bryts idag ligger förhållandevis djupt, ner mot 1300 meter och när man går allt djupare ökar förstås både komplexiteten i verksamheten och kostnaden för att driva den. – När vi kan säkerställa ett större tonnage kan vi också göra investeringar som höjer produktiviteten ytterligare i hela verksamheten, säger han och tillägger att det förvisso redan pågår ett stort projekt som höjer produktionen med tio procent och beräknas vara klart i mitten av 2017. Förändringsprojekt är något annat som Agne Ahlenius tycker om. Under sina 30 år i gruvbranschen har han blivit bra på att driva sådana. Han understryker att även om Zinkgruvan inte står inför några stora omdaningar måste man hela tiden leva med ett öppet sinne och följa med i utvecklingen, ibland driva den. – Det handlar ju inte om att underkänna det som har varit tidigare utan om att ta tillvara på ny teknik och anpassa sig efter nya förutsättningar som råder på marknaden. Gör vi inte det kommer vi inte att kunna vara konkurrenskraftiga på längre sikt, säger han. När han beskriver sig själv som en öppen, tillgänglig ledare är det lätt att tro honom. Han ter sig inte som typen som fattar beslut i stängda rum. Han gillar att prata, han gillar att lyssna. Det är också en av nycklarna till varför han är bra på att få med sig folk i förändringar.

”Behöver ta vara på erfarenhet”

– Jag vill få folk att se möjligheterna i det nya och då krävs det också att vi är ute och pratar med människor. Där finns också mycket erfarenhet som är värdefull för oss och som vi behöver ta vara på, säger han och tillägger att han själv försöker vara ute i verksamheten så mycket som möjligt. – Genom att vara ute i organisationen mycket kan jag förhoppningsvis bli sedd som en förebild för andra så att vi kan behålla och kanske ännu mer utveckla en öppen och transparent stämning i företaget. Han har inga särskild knep för att nå ut till de ca 370 anställda. Men intranätet används flitigt och han är också med på så många möten och träffar som möjligt med olika grupper inom företaget, där man går igenom status för verksamheten och olika projekt. Just detta, att hålla alla informerade om vad som händer inom företaget är alldeles väsentligt för att kunna driva utveckling, påpekar han. – Vi människor är ju normalt ett vanedjur och tycker i grunden inte alltid om förändringar. Därför behöver man förklara varför de behövs och sedan hålla folk informerade om vad som sker. Att människan inte gillar förändringar gäller knappast Agne Ahlenius själv. Han har bytt bostad många gånger under sin karriär. När han lämnade rollen som platschef på Björkdalsgruvan utanför Skellefteå och flyttade med sin hustru Carmen till Zinkgruvan – som orten där gruvan ligger också heter – gjorde han det inte bara för att komma nära arbetsplatsen. Han vill som sagt också vara en del av samhället. – Gruvan påverkar ju oss som bor här, på både gott och ont. För mig är det viktigt att verkligen förstå hur det är att bo här, säger han. – Vi driver också flera projekt som stöd för det sociala livet i samhället och då särskilt i närområdet kring gruvan och i Askersunds kommun. Vi är ju beroende av människorna och vill att de ska trivas.

Fakta / Agne Ahlenius

Ålder: 53 Bor: Med hustrun Carmen i ett hus i orten Zinkgruvan Karriär: Utbildad bergsingenjör från Luleå Universitet. Jobbat ca 30 år inom gruvbranschen. Har haft ledande positioner inom Boliden under ca 15 år och även arbetat i Spanien och Mexiko. Närmast kommer han från rollen som vd för Björkdalsgruvan. På fritiden: Tycker om att vara ute i naturen och uppskattar särskilt ”trollskogarna”, som han kallar dem, kring Zinkgruvan.

Spel från Educatesmart ska ge säkrare gruvor

0
Educatesmart är namnet på en ny satsning på datorspelsliknande utbildning för bland annat gruvbranschen. Virtuella världar, som utformas efter verkliga miljöer och situationer, ska öka motivationen och göra inlärningen lättare och roligare. Glöm föreläsningar, vita tavlor och kursmaterial i bokform. Nästa gång du går en säkerhetsutbildning kanske du gör det i en virtuell miljö. Fördelarna är många, menar spelutvecklaren Matti Larsson. Skydds- och säkerhetsutbildningar är en grundbult inom all industriell verksamhet, inte minst i gruvbranschen. Men sättet vi lär oss på kan vara på väg att förändras radikalt.

”Du har inte tråkigt när du spelar”

– Skillnaden mot traditionell utbildning är att du inte har tråkigt när du spelar ett spel. Det finns ingen risk att du tänker på annat eller somnar på lektionen, säger Matti Larsson som menar att den stora fördelen med den spelliknande kursen är att deltagarna utbildas i bekanta, om än virtuella, miljöer. – Du lär dig att se fel och misstag som det ser ut på plats och när du sedan kommer tillbaka till jobbet, då känner du igen dig. Du ser om någon har gjort något man inte ska, men också om något görs på rätt sätt. Vi kan lätt ”skinna om” och byta hjälmar och kläder så att allt känns bekant. Idén till Educatesmart kommer från gruvindustrin. Matti Larsson, som är spelutvecklare och vd för Umeåföretaget Zordix, blev kontaktad av experter på gruvsäkerhet som undrade om man inte kunde göra en utbildning i spelform.

Educatesmart är ingen simulator

– Jag gick igång på det direkt. Tiden är mogen. Interaktivitet är något naturligt för de flesta och det finns inte längre någon rädsla för skärmar och spel. Dessutom är tekniken mogen, vi kan skapa inspirerande miljöer i full 3D och visa med hög detaljnivå ur olika vinklar. Educatesmart är ingen simulator, utan en utbildning som kan köras på pc, mac eller i mobiltelefon och surfplatta. Precis som i ett spel kan man spara och fortsätta när man har tid, vilket gör allt mer motiverande. Spelet har testats på ett 50-tal gruvanställda, finns översatt till 12 olika språk, och visades på gruvmässan PDAC i Toronto i våras. – Vi fick väldigt bra feedback från de kanadensiska gruvbolagen och det är en stor marknad som lockar. Men vi vill gärna börja med de svenska gruvföretagen, säger Matti Larsson.

Garpenberg ökar produktiviteten med fjärrstyrning

0
Garpenbergsgruvan tar steget in i framtiden. Det första borriggen med fjärrstyrning testas just nu och inom ett par år ska alla riggar vara automatiserade. I december förra året installerades den första utrustningen för fjärrstyrning av borriggar i Bolidenägda Garpenbergsgruvan. Nu testas funktionerna och snart får gruvan fler automatiserade riggar. – Vi har installerat fjärrstyrning på ett produktionsaggregat, Atlas Copco Simba ME7, än så länge styr vi den från ett kontrollrum ovan jord via WLAN-systemet, säger Gunnar Nyström som är gruvchef i Garpenberg. Vad händer härnäst? – I början av april får vi en till Simba ME7 som är utrustad med fjärrstyrning från fabrik, då kommer vi att kunna köra två maskiner från samma kontrollrum, och i september får vi en tredje. 2018 levereras ytterligare en maskin och då har vi fjärrstyrning på hela vår park och kan köra alla Simba ME7 från samma kontrollrum. Varför satsar ni på fjärrstyrning? – För att öka produktionen. Fjärrsstyrning gör att vi bättre kan utnyttja de timmar gruvan måste vara utrymd på grund av skjutning. När hela systemet är på plats handlar det om fem timmar per dygn. Ser du några andra fördelar? – Arbetsmiljömässigt är det en stor skillnad. Vi kommer bort från riggen och får sitta i kontrollrummet vid ett höj- och sänkbart skrivbord istället för att jobba vid maskinen. Hur ser du på det fortsatta jobbet med automatisering? – Jag hoppas att vi på Boliden tillsammans med Atlas Copco kan fortsätta att jobba för att optimera fjärrstyrningen, till exempel när det gäller kronbyten och syltrörsautomatik. <!– –>

Scooptram ST7 Battery – en Tesla i gruvan

0
Scooptram ST7 Battery tar batterirevolutionen under jord. Vad sägs om ett fordon som gör gruvor renare och säkrare, samtidigt som kostnaderna minskar?  Utvecklingen av battericeller har startat en revolution av personbilsmarknaden, med amerikanska Tesla som välkänd föregångare. Nu är det dags även för tunga arbetsfordon att bli batteridrivna och Atlas Copcos nya Scooptram ST7 Battery kan bli gruvgångarnas egen Tesla. De fordon som idag används i gruvor drivs till största del med diesel, vilket ställer höga krav på ventilation av gruvgångarna.

Scooptram ST7 Battery – slipp diesel och kablar

Ventilationssystemen är dyra och att rena luften kostar mer ju djupare gruvan blir. Elfordon finns, men de drivs via kablar som begränsar räckvidd och rörlighet. Scooptram ST7 Battery är en batteridriven gruvlastare som raderar problemen med både diesel och kablar. Att Atlas Copco lyckats ta fram en gruvlastare som helt går på batteri beror på de stora framstegen som gjorts inom batteriteknik, som gör det möjligt att nu driva även tunga maskiner med batterier. Lastaren är framtagen för att klara morgondagens miljökrav, gruvnäringens säkerhetsföreskrifter och samtidigt låta gruvbolag spara pengar på ventilation. Cirka en tredjedel av de operationella kostnaderna inom gruvnäringen kommer från ventilation av schakt, för att leda bort avgaserna från dieseldrivna fordon.

Bidrar till en positiv samhällsutveckling

Men vinsten är inte bara minskade kostnader i daglig drift. Eldrivna gruvfordon ger fler fördelar än så. – De eldrivna produkterna har också flera indirekta fördelar, som minskad total miljöpåverkan och ökad medarbetarnöjdhet, samtidigt som de bidrar till en positiv samhällsutveckling, säger Erik Svedlund som är Product Manager – Electric Vehicles – Underground Material Handling på Atlas Copco. Scooptram ST7 Battery lanseras först på den nordamerikanska marknaden och är det första batteridrivna fordon från Atlas Copco som inte kräver kabelanslutning. Atlas Copco tittar på möjligheten att framöver lansera fler produkter med liknande batteriteknik, som lastare, truckar och borriggar.