Artiklar om hållbarhet, miljö och hälsa

Bergtagen eller bara betagen? Våra bästa tips för en bergsäker sommar!

0

– Här är sommaräventyren för dig

Sommaren är räddad! För efter att ha slagit våra kloka huvuden ihop har vi hittat en lång rad upplevelser över och under jord. Historia, kultur, äventyr, naturupplevelser med ett gemensamt: resmålen är skräddarsydda för dig som älskar berg. 

Av Anna-Maria Stawreberg

Sala silvergruva och Tuna Hästbergs Gruva. Foto: Shutterstock, VisitDalarna

4 äventyr under jord

Tuna Hästbergs Gruva, Borlänge

Här bröts järnmalm redan under 1600-talet och brytningen pågick fram till 1968, då gruvan lades ner. Idag kan du uppleva helt andra saker gruvan.

Antingen kan du välja en traditionell vandring, eller göra något mer annorlunda som att boka äventyrsturen där både klättring och linbana ingår, eller varför inte den 3,5 timmar långa bastuupplevelsen, där du förutom bastu får njuta av kalla bad och en ostbricka?

Läs mer: https://www.adventuremine.se/upplevelser/

Falu Gruva, Falun

Här pratar vi historia på riktigt. I Falu koppargruva började man nämligen, enligt Wikipedia, arbeta så tidigt som 700 år efter Kristus. Gruvan lades ner 1992 och är sedan 2001 ett världsarv. 

Du kan besöka Falu Gruva på många sätt. Här finns nämligen både museum och arrangerade gruvturer. För den historieintresserade, eller den som vill ta ett helhetsgrepp om hur det vara att leva som gruvarbetarfamilj går det också att hälsa på hos en fiktiv gruvarbetarfamilj.

Läs mer: https://www.falugruva.se/om-oss/

LKAB Visitor Center, Kiruna

Besök världens största underjordiska järnmalmsgruva med både förarlösa tåg och fjärrstyrda maskiner. Här, i den 20 000 kvadratmeter stora besöksanläggningen, kan du och ditt sällskap ta del av både museum och framtidshistoria. 

Läs mer: https://kirunalapland.se/aktiviteter/lkabs-visitor-centre/

Sala silvergruva, Sala

En gruva där verksamhet pågått sedan 1400-talet och fram till 1962 då gruvan lades ner. Sommartid genomförs visningar av gruvlivet med autentiskt klädda guider, och besökaren får uppleva allt från hur det var att leva direktörsliv ovanjord till hur gruvarbetarfamiljerna levde. 

Läs mer: https://www.salasilvergruva.se/oppna-hus-och-levande/

Skuleberget. Foto: Leif Wikberg

3 berg att njuta av

Skuleberget, Höga kusten

Här finns tre vägar upp, Grottstigen, Södra bergsstigen och Östra bergsstigen och alla tre kräver hyfsat god kondition. Det finns också fyra klätterleder för dig som klättrar. 

För dig som är mer bekväm av sig finns en linbana. 

Oavsett vilken väg du väljer finns en belöning på toppen i form av fantastisk utsikt och kaffestuga. 

Stora stenbrottet, Götene, Kinnekulle

Med smeknamnet Lilla Grand Canyon har Stora stenbrottet på Kinnekulle stora skor att fylla. Men faktum är att smeknamnet håller vad det lovar. Här, i det 40 meter djupa stenbrottet där kalksten tidigare brutits, finns numera en liten fiskesjö och utsikten är fantastisk. 

Halle och hunneberg, Västra Götaland

Här får du uppleva ett berg som vilar på en urbergsplatta av gnejs, där nästa lager består av alunskiffer och orsten och med ett sista lager av diabas. 

För bergsentusiasten är Kungajaktsmuseets bergsutställning ett måste och för dig som tycker om att vandra väntar fantastiska naturupplevelser, med eller utan guide. 

Mäktiga upplevelser väntar dig på Dalhalla. Foto: Göran Broberg

Kulturupplevelser

Sweden Rock

Onsdag den 7 juni – lördag den 10 juni kan Sveriges alla rockälskare få sitt lystmäte tillgodosett när musikfestivalen Sweden Rock drar igång i Sölvesborg. 

I år kommer bland annat storband som Mötley Crüe, Iron Maiden, Def Leppard och Deep Purple. 

Dalhalla

Vem kunde väl tro att det gamla kalkbrottet, som tidigare hette Draggängarna utanför Rättvik i Dalarna, skulle bli en utomhusarena som lockar tusentals människor?

Men kalkbrottet, där brytningen lades ner 1990, är en fantastisk miljö för kulturupplevelser av olika slag. 

I sommar kan du njuta av Tommy Körberg, svepas med av musikalen Mamma Mia och skratta med Johan Glans, för att bara nämna något. 

Skottvångs gruva

Skottvångs malmgruva i Mariefred har anor från 1500-talet och används idag till betydligt lättsammare aktiviteter. 

Sommaren här börjar tidigt. Redan den 10 juni uppträder Vanna Rosenberg, den 5 juli kommer ståupkomikern Thomas Järvheden och den 2 augusti har Timo Räisänen konsert. 

Den blå lagunen, eller Uskavi kalkbrott. Foto: Shutterstock

Bada i blå laguner

Uskavi kalkbrott i Bergslagen strax norr om Nora är en väl bevarad hemlighet för den som vill bada i grönskimrande elva meter djupt vatten.

Blå lagunen i Fleringe, Gotland har lockat turister i åratal. Gott om folk, och allra mest besökare mellan klockan 10 och 14. Vill du bada ensam ska du alltså välja en annan tidpunkt. Turen till Gotland kombineras med fördel av ett besök vid någon av öns alla raukar!

Grönhögen på södra Öland ger direkt en känsla av att befinna sig utomlands. Du väljer själv om du ska vara djärv och hoppa från klipporna eller ta dig i via den lilla stranden. Oavsett vilket väntar en härlig upplevelse. 

Ge din rigg lite kärlek – det lönar sig i längden

Hur mycket omsorg ger du din trognaste arbetskamrat? Kanske skulle du lyssna lite mer på den. Smörja in den då och då. Ge den lite kärlek helt enkelt. 

För med några enkla knep får du din rigg att orka längre

Av Anna-Maria Stawreberg

Vi träffar dem kanske inte så ofta. Kanske vill vi inte ens träffa dem. Ändå är de en förutsättning för att livet på berget ska rulla på som det ska. 

Vi pratar så klart om serviceteknikerna. En yrkesgrupp som ofta jobbar på i det fördolda och som ser till att all världens borrare, bultare, skutknackare och sprängare ska kunna sköta sitt jobb. 

Enkla åtgärder

Linus Palmquist, som är servicetekniker på Epiroc, är en av dem som åker ut och felsöker och servar ovanjordsriggar. Ibland går det att lösa problemen på plats, men det händer också att riggen behöver tas in på verkstad. 

Linus Palmquist. Foto: Privat

Oavsett vilket har problemet ofta pågått lite för länge när Linus Palmquist och hans kolleger får rycka in. 

LÄS MER: Borrarnas vanligaste frågor om SmartROC T40

– Om alla var lite mer engagerade i sina riggar skulle många problem kunna undvikas, säger Linus.

För enligt Linus finns det en rad enkla åtgärder som förlänger livslängden betydligt på ovanjordsriggen. Kan man få in de rutinerna i sin arbetsdag minskar man risken markant för oplanerade arbetsstopp. Och det bästa är att det faktiskt inte tar särskilt många minuter. 

Om alla var lite mer engagerade i sina riggar skulle många problem kunna undvikas.

Tricket är att få in det som en regelbunden rutin. Något man gör av bara farten innan riggen stängs av för dagen. 

– Detta är naturligtvis något som alla skulle tjäna på. Man undviker kostsamma reparationer, och man slipper oplanerade stopp i produktionen, säger Linus.

Lika viktig del av jobbet som allt annat

Det är precis som med allt annat. Genom att underhålla sin rigg och ta hand om den orkar den jobba lite till. Men ändå är det vanligt att man låter problemen pågå alldeles för länge. Ignorerar missljud, ställer in riggen när arbetsdagen är slut, tänker att ”någon annan” får fixa problemet. 

Istället för att ta ansvar för att maskinen fungerar som den ska, jagar man meter och jobbar på, alldeles för länge. 

För det är lätt att glömma att ansvar för maskinen är en precis lika viktig del av jobbet som allt annat. 

LÄS MER: Så håller du T15 i toppskick

– Många gånger räcker det med ett par minuters underhåll om dagen för att man ska kunna öka chanserna att få den att hålla i längden, säger Linus.

Foto: Epiroc

Ett av de enklaste tipsen som man bör få in som rutin är att regelbundet skölja av sin maskin innan man ställer in den för dagen. Det går fort. Samtidigt får du en överblick när du under tiden som du spolar av riggen snabbt kan gå igenom den visuellt. Ser allt ut som det ska? Har den fått några synliga skador under arbetsdagen?

Många gånger räcker det med ett par minuters underhåll om dagen.

– En annan åtgärd som man själv kan utföra är att skruva fast delar som sitter lösa och att fetta in maskinen en eller ett par gånger i veckan. 

Viktigt lära känna riggen

Linus viktigaste råd är att lära känna sin rigg. För känner man sin rigg vet man också hur den brukar bete sig och hur den ska låta. Och om den börjar bete sig på ett annorlunda sätt än vanligt, om den börjar låta på ett annat sätt, då är det inte något man ska ignorera. 

Då är det dags att ta sig en ordentlig titt på maskinen, och är det inte något som går att åtgärda själv, ringa serviceteknikern. 

– Många gånger är mitt arbete lite som ett detektivarbete, där jag jobbar enligt uteslutningsmetoden. För att jag ska kunna göra ett så bra jobb som möjligt vill jag gärna prata med borraren som kör maskinen, säger Linus.

För som servicetekniker börjar arbetet redan där, med det första telefonsamtalet. Det händer också att problemet faktiskt går att lösa på det sättet, genom telefonen. 

För att jag ska kunna göra ett så bra jobb som möjligt vill jag gärna prata med borraren som kör maskinen.

– Vid planerade reparationer får jag ofta maskinen på fredagen, när de flesta ändå är lediga. Då kan jag förhoppningsvis åtgärda problemet så att riggen kan vara igång igen på måndagen. 

Linus konstaterar att hela branschen skulle tjäna på att riggarna fick lite mer daglig omsorg. Att de där minuterna det tar av den totala arbetsdagen med största sannolikhet tjänas in med råge. 

– På så sätt kan vår arbetsinsats till stor del handla om att bara byta ut slitna produktionsdelar när det ändå dags för service. Och i den mån vi behöver utföra reparationer kan det planeras in till fredagarna, då maskinen ändå står. 

Avsnitt 26: Serviceteknikerns sanningar: Detta måste borrare tänka mer på

Handen på hjärtat, hur mycket kärlek ger du till riggen du borrar med? Kollar du upp vad det där missljudet beror på, trots att du är trött och sliten efter dagens arbete – eller låter du det vara ännu en dag? Serviceteknikern Linus Palmquist ser ofta maskiner som hade kunnat må bättre om borraren gjort några, enkla småsaker varje dag.  

 Tunnelraset i Skanstull: Fem dygn som skakade Sverige

Det som började med ett vanligt rutinuppdrag slutade med en katastrof. Bergväggen i tunneln gav vika, och mätingenjören Kjell Tudare och elektrikern Sören Jansson fastnade 42 meter under jord.  

Av Anna-Maria Stawreberg 

Den 9 november 1965. Kjell Tudare och elektrikern Sören Jansson jobbade över i dåvarande Televerkets kilometerlånga kabeltunnel som går från Hammarby industriområde och via Ringvägen till Skanstull.  

Eftermiddagsskiftet hade avlossat kvällens sista sprängsalva och lämnat tunneln. Nu var det dags för Kjell Tudare och Sören Jansson att ta hissen 42 meter ner till tunneln för att mäta ut en ny riktning.  

Sandsäckar förs in till fördämningen. Foto: Folke Hellberg/TT Bild

Men bara någon timme senare gav en bergvägg på Hammarbysidan vika. Taket på tunneln rasade in, och snabbt fylldes tunneln av 3 500 kubikmeter vatten, slam och lera.  

Instängda i kolmörker

Längre bort i tunneln arbetade Kjell Tudare och Sören Jansson på. Trycket de kände var så kraftigt att det slog lock för öronen, men det var först när vattnet och sanden började välla in som de insåg vad som höll på att hända. I samma veva slocknade den ena glödlampan efter den andra, och snart satt de båda männen instängda i kolmörker. 

Taket på tunneln rasade in, och snabbt fylldes tunneln av 3 500 KUBIKMETER VATTEN, SLAM OCH LERA.”

De hade fastnat i en 50 meter lång passage av tunneln, utan någon kontakt med omvärlden.  

Stockholms brandförsvar var snabbt på plats för att rädda de två männen, men det verkade vara omöjligt. Vattnet som forsat fram hade nämligen skapat en i det närmaste ogenomtränglig propp av lera, slam och bråte som fyllde tunneln från golv till tak.  

Först ett och ett halvt dygn senare, på morgonen den 11 november, lyckades räddningsarbetarna borra ett hål i taket och kunde genom hålet få kontakt med de två instängda männen.  

Kontakt med de instängda

Tjugofyra7, Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps tidning, berättar reportern Ulf Erlandsson om hur räddningsarbetet gick till. När räddningsmanskapet förstått att de två instängda männen levde, började de skicka ner olika föremål. Kjell Tudare och Sören Jansson fick frukost, värmedynor och snus nedskickade genom hålet. Däremot kunde de själva inte hissas upp. Hålet var för trångt.  

Sören Jansson några minuter efter han kommit upp i solljuset. Foto: Ragnhild Haarstad/TT Bild

Istället fick räddningsarbetarna använda en annan taktik. Dykarbasen Per Edvin Fälting tog till en metod där han genom att spruta vatten med högt tryck lyckades få undan leran och sanden.  

Först fem dygn senare kunde Kjell Tudare och Sören Jansson evakueras.  I en intervju med Aftonbladet 2010 berättar Kjell Tudare om hur de trodde att de skulle dö, och att de hela tiden var rädda för att luften skulle ta slut.

Vad som orsakade raset är oklart.

Att låta en geolog undersöka berget och att en bergmekaniker får möjlighet att beräkna bergets stabilitet är A och O.

– Troligen är det många faktorer som samverkat. På den tiden hade man inte samma teknik som idag. Det gjorde att det var svårare att göra de beräkningar som krävdes. Dessutom var inte sprängtekniken så avancerad och sprängprodukterna så optimerade, säger Romina Lobos Rivas ingenjörsgeolog.

Avancerad teknologi

Som ingenjörsgeolog är Romina Lobos Rivas ofta med inför en sprängning. Tillsammans med sprängaren utför hon sprängplaner, beräknar var och när bultarna ska sättas och är även med som aktiv deltagare i sprängdesignen. Allt för att olyckor liknande tunnelraset 1965 ska undvikas. 

Romina Lobos Rivas. Foto: Disa Hein

– Att låta en geolog undersöka berget och att en bergmekaniker får möjlighet att beräkna bergets stabilitet är A och O. Utifrån detta kan man bedöma vilka åtgärder som behövs för att säkerställa att arbetet kan genomföras på ett säkert sätt, säger Romina Lobos Rivas.

Det kan handla om att förstärka eller injektera så att vatten inte tränger igenom sprickorna. Det handlar också om att i förväg få koll på berget så att man redan innan sprängarbetet sätter igång ser vilka partier av berget som riskerar att ge vika. 

Berget är mer komplicerat än vad man kanske kan tro.

– Vissa partier av ett berg kan ha sprickor med mycket material som jord, lera, grenar och så vidare. Andra partier kan bestå av lera eller mycket gammalt och söndervittrat berg, och dessa partier är svaga. Vet man det kan man också förutse hur dessa partier kommer att bete sig, säger Romina Lobos Rivas. 

Olyckor inträffar fortfarande

Idag är som sagt teknologin betydligt mer komplicerad än vad den var då, för 58 år sedan. Trots det händer det fortfarande att gruvor och tunnlar rasar.

– Berget är mer komplicerat än vad man kanske kan tro. Man kan inte se allt, inte ens med den mest avancerade tekniken. Det finns flera parametrar som spelar in, det som vi kallar ”smällberget”, bergspänningen som gör att berget släpper sin kraft och i princip börjar spränga av sig själv, säger Romina Lobos Rivas. 

Genom att ta in en geolog inför olika projekt ökar inte bara säkerheten. Sannolikheten att arbetet ska gå snabbare blir betydligt större om förarbetet får ta tid. 

– Jag vågar nog påstå att det är ett av de vanligaste misstagen som görs både ovan- och under jord. Man tror att man sparar tid och pengar genom att kapa delar av förarbetet. Så blir det sällan. Förutom att det ofta kostar mer i slutändan minskar även säkerheten för de som jobbar i projektet. 

Avsnitt 25: Allt du behöver veta om riggarnas Rolls-Royce: SmartROC T40

Vi nördar ner oss rejält I Epirocs flaggskepp för ovanjord. Hur mycket behöver man pyssla med maskinen själv om man har avtalsservice, vad är det som gör att riggens m-lägen blir fel ibland efter att man justerat dragvajern och vad innebär egentligen de nya uppdateringarna? Stefan Löfdahl har svaren på de frågorna, och många fler!

Borrarnas vanligaste frågor om SmartROC T40

Varför blir det fel på maskinens m-lägen efter att man spänt dragvajern, och hur mycket underhåll måste man egentligen göra själv på sin SmartRoC T40 om man har avtalsservice? 

Här är de vanligaste frågorna om SmartROC T40 som Epirocs experter brukar få. 

Text: Johanna Paues Darlington 

Även om de flesta borrare är riktiga mekare som gärna själva tar reda på svaren på de frågor som dyker upp, finns det ändå ett gäng funderingar som experterna på Epiroc ofta får. Det är i alla fall den erfarenhet som Stefan Löfdahl, sedan många år Epirocs borrmästare, och hans kollegor har. 

– Många börjar ju dessutom meka innan de läser manualerna. Jag är likadan själv, även om jag såklart rekommenderar att man alltid läser manualen först. Sedan är maskinen avancerad med många parametrar som spelar in, så det är inte konstigt att man ibland står och kliar sig i huvudet, säger han. 

Stefan Löfdahl, borrmästare på Epiroc. Foto: Disa Hein

Efterföljare till c-maskinerna

SmartROC T40, inte sällan kallad ”Epirocs flaggskepp” eller ”riggarnas Rolls- Royce” är en utveckling av de såkallade c-maskinerna, D9C, och ROC D7C. Riggen kom i sin nuvarande form 2011, och har sedan dess uppdaterats flera gånger, senast i slutet av 2022. Den nuvarande versionen heter SmartROC T40 MK2. Riggen är en topphammarborr som kan borra ner till 37 meter beroende på applikation, och går att få i två olika borrmaskinstyper:, SC25HE och SC25HF. 

Många börjar meka innan de läser manualerna.

– Skillnaden mellan de två är att HE-maskinen inte slår lika ofta per sekund men hårdare. HF-maskinen slår inte lika hårt men med högre frekvens, säger Stefan Löfdahl. 

Nollställa m-läget viktigt

Han berättar att en typisk fråga är varför riggen så ofta larmar om att m-läget är fel efter att man spänt dragvajern. M-läget är en inställning på mataren som ska ändras efter vad du vill göra med riggen – borra, addera stål eller plocka upp stål. Om maskinen inte står i rätt läge kommer, till exempel, inte skarvarna att hamna rätt i borrstödet. 

– En anledning till att det blir fel är att du inte har nollställt borrmaskinsslädens position efter att du har spänt dragvajern. Istället börjar många justera m-läget i första hand, men då blir det fel om du inte nollställt genom att använda urgängning för att nå mekaniskt stopp i toppen på mataren, säger Stefan Löfdahl. 

Även frågor kring hålnavigering är vanliga, till exempel vad man ska kolla först när den inte fungerar. 

– Dyker det till exempel upp ett ”base line error” så säger jag alltid att du ska gå in på hålnavigeringsstatusen så att du ser att gps-mottagningen är fixerad. Efter det kollar du att alla givarna fungerar. Rör de sig? Testa dem! Kanske visar det sig att någon av dem gått sönder eller att något kablage är trasigt. 

Eftersom Epiroc släppte en uppdatering på sin SmartROC T40, ”Mark 2” för inte så länge sedan kommer det förstås också många frågor om det. 

Dyker det upp ett ”base line error” så säger jag alltid att du ska gå in på hålnavigeringsstatusen så att du ser att gps-mottagningen är fixerad.

– Den största förändringen handlar om skärmen. Nu är det en touchskärm med ett annorlunda gränssnitt än tidigare. Nu kan du till exempel se din mwd-logg under tiden du borrar. Du har också fått in kamerorna i skärmen, förut var det en extra skärm för det, säger Stefan Löfdahl. 

5 vanliga frågor & svar om SmartROC T40

Vilket och hur mycket underhåll behöver man göra om man har avtalsservice på en SmartROC T40? 

– Det korta svaret är att dagligt underhåll ALLTID måste göras, oavsett avtalsservice. Fetta, olja, kolla så att alltid är tätt och skruva åt skruvar när det behövs. 

Vad är det första jag ska undersöka när hålnavigeringen inte fungerar? 

– Har du ett ”base line error”, kolla att alla givare är i funktion. Står det att du inte har fixerade satelliter, ”RTK-fix”? Har du fixerade satelliter innebär det att du får information från kända referenspunkter, då är din gps-mottagare uppkopplad mot satelliter. Ibland fungerar det inte, solens strålar slår ut systemet eller så har man ingen uppkoppling just där man är. För att komma runt en sådan grej kan man sätta ut en extra basstation där man är, då kan maskinen kommunicera med den istället. 

Vad innebär den nya uppdateringen? 

– Touchskärm, där du kan se bilderna från riggens kameror och dessutom mwd-loggningen i realtid. Vi har också gjort ett större brythjul för vajern, så att det inte blir samma knäck på den. Vi har ändrat lite på sensorerna för att skydda dem bättre och så kommer vi inom en snart framtid att kunna erbjuda enhålsautomatik i de här maskinerna. Alltså att själva borrningen kan ske helt automatiskt. 

Varför blir det ofta fel m-läge efter att jag spänt dragvajern? 

– För att du inte nollställt borrmaskinsslädens position. Då tar du upp borrmaskinen i mekaniskt stopp, högst upp, och så kollar du vad värdet på den är då – det ska vara noll. Börja inte justera på m-lägena först, det kan du göra efter att du nollställt.

Säkerhetsventilen på lufttanken pustar och släpper ut lufttrycket, men vid borrning går det bra – varför? 

– Det här händer när man står still eller åker runt på berget och är ett tecken på att luftregleringsventilen inte fungerar som den ska. Oftast beror det på ett elfel, något har hänt i regleringen av luften. 

Viktor Eriksson, Dala Spräng & Grävteknik: ”Som sprängare blir man aldrig färdiglärd”

Viktor Eriksson hade egentligen en helt annan plan. Han skulle jobba med hästar. Men brorsan fick in Viktor på ett helt annat spår. Idag är han en passionerad borrare och sprängare. Och hästarna, de ägnar han sig åt på fritiden.

Text: Anna-Maria Stawreberg

Egentligen kan man säga att Viktor Eriksson började tidigt i branschen. Eftersom Viktors pappa har grävmaskinfirma lyckades pappan väcka ett intresse hos Viktor och hans två bröder redan när de var mycket små. Maskinerna lockade Viktor, och han såg fram emot att få gå i sin pappas fotspår.

Foto: Privat

– Så direkt efter gymnasiet började jag och mina bröder Robin och Fredrik våra karriärer i markentreprenad, säger Viktor. Han sitter i bilen på väg hem från dagens uppdrag, arbetet med en enorm serverhall i Sandviken.

Jag bestämde mig för att arbeta med hästar och hoppade av jobbet som grävare

 Det är ett stort projekt med ungefär 3 000 kvadratmeter sprängning vilket är en skön omväxling från en vinter med många mindre jobb och hundratals meter kabelgrav.

Blev hästskötare

Viktor arbetade på. Trivdes okej i branschen, även om han så sakteliga började tröttna på grävningarna. Efter några år var det helt enkelt inte lika roligt längre. Några år tidigare hade Viktor träffat en tjej som var hästgalen. Och det där hästintresset, det smittade av sig. Alltså började Viktor rida, och insåg direkt tjusningen.

Viktor köpte egen häst, började med hästhoppning och ägnade under en period all sin fritid åt hästarna. 

– Till slut bestämde jag mig för att också arbeta med hästar, och hoppade av jobbet som grävare för att istället bli unghästskötare, säger Victor. Rent karriärmässigt blev livet som professionell hästskötare bara en två år lång paus. Sedan övertalade Viktors bror Fredrik honom att börja arbeta i Dala Spräng & Grävteknik som bröderna Fredrik och Robin startat. Viktor tänkte om, och fattade beslutet att ge det hela en chans. Alltså började han som lärling för att bli sprängare tillsammans med Fredrik.

– Jag insåg att jag gillade att spränga och gick min första sprängkurs när jag var 25. Man kan väl säga att min bror Fredrik gav upp sprängningen, och att jag istället lade in en överväxel och fortsatte, säger Viktor.

Viktor Eriksson. Foto: Privat

Sadlade om till sprängare

För nu kände Viktor att han hamnat rätt. Här, inom sprängning, finns det massor att lära sig, och det är också något av tjusningen, åtminstone om man frågar Viktor.

– Som sprängare blir man aldrig färdiglärd. Nästan varje dag möter man olika utmaningar, och det är ju det jag gillar. Inget berg är det andra likt helt enkelt.

Mitt yrke är så varierande att det aldrig hinner bli tråkigt.

För Viktor passar de där utmaningarna perfekt. Han säger själv att han är en person som snabbt blir uttråkad och som tröttnar. Att han är en sån som ständigt vill vidare, göra något nytt. Att då arbeta i ett yrke som kräver att man är på tå och dagligen behöver lösa olika problem, det gör att han vill fortsätta jobba och vidareutvecklas.

– Mitt yrke är så pass varierande att det aldrig hinner bli tråkigt.

Ljuddämpad T30

En del människor vill helst arbeta på samma ställe under längre perioder. För Viktor är det snarare tvärtom. Han har hela Mellansverige som arbetsplats, åker mellan olika orter med sin T30 och stortrivs med den tillvaron.

– Det är en annorlunda bransch där jag har många olika arbetsplatser, och det bidrar till att

jag trivs så pass bra, säger Viktor. Under de sex åren som Viktor arbetat i branschen har han kört två olika maskiner. Han började med en FlexiRock T15, men eftersom han tyckte att den var för liten pratade han ihop sig med sin bror Robin som nu är ensam ägare av firman. Numera har Dala Spräng & Grävteknik köpt in en ljuddämpad T30 och den passar honom betydligt bättre.

– Det är en väldigt trivsam maskin i lagom storlek där det är lätt att komma åt överallt, säger Viktor.

Spränglusten har gått i arv

Viktor har fortfarande kvar intresset för hästar, men hinner rida alltmer sällan. Numera är han stolt ägare till fölet från den där första hästen som han köpte som när han var ny i hästvärlden. Men idag är hästarna något han ägnar sig åt på fritiden.

Även om Viktor redan från det att han var mycket liten var sugen på att börja jobba med de där stora maskinerna, verkar det inte vara något som gått i arv till hans dotter.

– Nej, tyvärr inte. Som det är just nu tycker hon att de låter för mycket, och än så länge har hon inte visat något intresse för borrning, det skulle vara sprängning i så fall, för det gillar hon säger Viktor och skrattar. Men, man ska aldrig säga aldrig. Viktor själv kände ju att han hamnade rätt först vid 25 års ålder. Eftersom hans dotter bara är tre år, finns det fortfarande gott om tid för dottern att inse tjusningen med bergbranschen.

Fakta Viktor Eriksson

Ålder: 32

Bor: I Bålsta

Familj: Sambo och dotter, 3 år, samt två äldre bröder.

Arbetar: Som sprängarbetsledare, sprängare och borrare på Dala Spräng & grävteknik

Kör: En T30 med ljuddämpare.

Bästa lärdom: Jag gillar när det är lite krångligt, då är jag på tå.

Fritidsintresse: Hästar och läder, har en egen verksamhet, VE Leather and stuff. Kolla gärna Viktors läderprylar på:

https://www.veleatherandstuff.co

Samla borrdata: ”Börja med att fundera över vad ni behöver veta”

Dagens smarta borriggar kan ge mängder av information som deras ägare kan ha stor glädje av – om de tar vara på datan på ett bra sätt. Men hur kommer man igång, och är det verkligen värt att lägga dyrbar borrtid på att sätta sig in i de system och appar som finns? 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Disa Hein 

Hur var det nu, skulle riggen in på service den här veckan, eller var det nästa? Och har den inte blivit överhettad oroväckande många gånger sista tiden? Med en uppkopplad maskin och ett system som analyserar datan behöver du inte ställa den typen av frågor. Istället kommer applikationen, på mobilen eller datorn, hålla koll på riggen åt dig. Varna när något är på väg att gå åt pipsvängen och påminna om när det är dags för service. Eller ge dig uppdateringar på var serviceteknikern befinner sig när riggen havererat. 

– Dessutom kan man hålla koll på borrade meter, borrtimmar och motortimmar. Information som man kanske vill använda för att fakturera sina kunder korrekt och göra bättre offerter och upphandlingar, säger Niklas Forsberg som jobbar som Customer Experience Manager på Epiroc. Hans arbete går ut på att ta fram digitala lösningar för Epirocs kunder, både under och ovan jord, som alla syftar till att göra vardagen enklare och mer kostnadseffektiv för både borrare och entreprenörer. 

Foto: Epiroc

– Vi jobbar med att personerna nära maskinerna ska få det enklare, det är vårt största fokus, säger han. 

Enmansbolag eller ett stort företag spelar ingen roll – alla borrföretag kan ha glädje av att hålla koll på den data riggen kan ge dem, menar Niklas Forsberg. 

– Vi har en kund här i Sverige som ger sina borrare, som inte har uppkopplade maskiner, en lönebonus om de i en app lägger in hur många borrmeter de borrat i slutet av varje dag. Så mycket är den informationen värd för dem, säger Niklas Forsberg. 

”Vi jobbar med att personerna nära maskinerna ska få det enklare, det är vårt största fokus.”

Utse ambassadörer

Men att sitta framför en skärm och knappa in data, eller sätta sig in i en app och förstå hur datan samlas in och hur man ska läsa den, är knappast vad många borrare drömmer om. Särskilt inte om det tar tid från deras huvudsakliga arbetsuppgift – att borra hål.

– Steg ett är att inte tänka på det tekniska alls, utan bara se till behoven. Fundera över ”vad skulle vi ha glädje av att veta?”. Nästa steg är att samla in informationen och få den presenterad på ett sätt som ni kan ta till er. Och det är där våra appar kommer in, säger Niklas Forsberg.

Ett bra sätt att övertyga de skeptiska på företaget brukar vara att utse ett par, tre ambassadörer. Medarbetare som är intresserade av att lära sig systemen. 

– Sedan kan de visa vilka vinster systemen ger, och så kan de i sin tur bjuda in resten av gänget att också testa. Det är alltid lättare att ta till sig något om det kommer från en person som sitter i samma sits som en själv, och som man litar på, säger han.

Att ge ett företag en hög med data och önska dem lycka till är dömt att misslyckas. Istället är det bra att sätta upp flera mindre och rimliga delmål.”

Att börja smått är också smart, fortsätter Niklas Forsberg. Inte förvänta sig att man ska kunna optimera precis allt på en gång. 

– Att ge ett företag en hög med data och önska dem lycka till är dömt att misslyckas.  Istället är det bra att sätta upp flera mindre, rimliga delmål och långsamt låta det växa och mogna, säger han. 

Vilka system finns det? 

Certiq

– Gör det möjligt att samla in information autonomt från uppkopplade maskiner in i en molntjänst. 

– I och med att informationen är centralt lagrad kan man komma åt den från flera håll. Man kan titta på historiska data och kanske se ett mönster, till exempel att en maskin ofta varit överhettad. Kanske har det slarvats med påfyllningen av olja eller rengöringen av kylarkomponenter?

Niklas Forsberg. Foto Disa Hein

– Det typiska är att man i slutet av varje vecka överför datan från Certiq in i sitt faktureringssystem för att kunna fakturera för exakt de antal borrmetrar som borrats, som då samlats in automatiskt av maskinen.

LÄS MER: Få ut mer av din maskin genom att samla data

My Epiroc 

– En app som beskrivs som en ”partner-app som operatören har med sig hela tiden, i fickan”. 

– I appen kan man, förutom att ha koll på maskinens data, till exempel göra felanmälningar, dela borrplaner med andra borrare och utföra digitala checklistor i mobilen för exempelvis daglig tillsyn, säkerhetskontroll eller överlämning från en operatör till en annan.

– Kan användas utan uppkoppling, vilket är praktiskt eftersom många borrare ofta befinner sig i områden utan täckning.

– Finns i en gratisversion, som ofta är fullt tillräcklig för ett företag med ett par, tre maskiner. För bolag med fler riggar, eller om man vill kunna göra mer i appen än vad som erbjuds i gratisversionen, finns det ytterligare planer att välja mot en kostnad, som då ger ökat mervärde. 

Avsnitt 24: Samla borrdata – vad ska det vara bra för?

Minskade reparationskostnader, lättare att fakturera, koll på slagsverkstimmar och borrmeter, när nästa underhåll behöver ske… Låter det bra? Smarta maskiner öppnar stora möjligheter – men vad krävs för att du ska få den här informationen och hur jobbigt är det egentligen att sätta sig in I systemen?  

Nätverk och samarbete viktigt i lågkonjunktur

0

Att vi ser ut att vara på väg in i en lågkonjunktur har ingen missat. Och med lågkonjunkturen minskar bostadsbyggandet enligt Boverkets prognoser.

Men än så länge har lågkonjunkturen inte nått bergbranschen. Tvärtom.

Av Anna-Maria Stawreberg

Solid as a rock. Så kan man kanske beskriva bergbranschen. För om det är någon bransch som inte är känslig för konjunkturer så är det just bergbranschen. 

Jan Johansson. Foto: Privat, Epiroc

– Det blir ju en form av självuppfyllande profetia när medierna skriver artikel efter artikel om lågkonjunktur och svåra tider. Då har vi alla en tendens att dra åt svångremmen och minska på våra investeringar, konstaterar Jan Johansson, ordförande i BEF, Bergsprängningsentreprenörernas förening. 

Det har precis varit styrelsemöte i BEF, och punkten lågkonjunkturen och antalet uppdrag hos medlemmarna fanns med på agendan. 

Det blir en form av självuppfyllande profetia när medierna skriver om lågkonjunktur och svåra tider.

Men tvärtemot vad man kanske kunnat förvänta sig visade det sig att lågkonjunkturen inte nått bergbranschen. 

– De sex entreprenörer som fanns representerade på mötet var eniga. De har alla mer än fullt upp och kunde konstatera att de hade svårt att hinna med alla uppdrag, säger Jan Johansson. 

Inga signaler

Jan Johansson är ganska övertygad om att de sex företag som var med på styrelsemötet är representativa för branschen. Bland medlemmarna finns allt från små företag med två personer till större företag med många anställda. Företagen jobbar med uppdrag av varierande storlek, både mindre som poolbygge och stora projekt som sträcker sig över lång tid framåt. 

Men än så länge har Jan Johansson inte fått några signaler om att uppdragen börjar sina. Det är inget han hör när han pratar med medlemmar eller ser på sociala medier. Tvärtom. 

LÄS MER: Sveriges 5 största infrastrukturprojekt

– Vår bransch är inte särskilt känslig för konjunkturer, och för närvarande pågår flera stora projekt som ju inte kan avslutas. 

Varken uppdrag inom ”lyxsegmentet” som pooletablering eller andra uppdrag har minskat i omfattning, och enligt Jan Johansson har han aldrig tidigare hållit i ett styrelsemöte där deltagarna varit så eniga. 

– Inte heller under pandemin märkte vi någon nedgång i antalet uppdrag. Motorn är väl att vi har haft så enormt stora infrastrukturprojekt i Sverige de senaste åren, säger Jan Johansson, och ger Västlänken i Göteborg, Förbifart Stockholm, Sofia tunnelbanestation och Henriksdals reningsverk i Stockholm samt vindkraftverksbyggena uppe i norr som exempel. 

Vår bransch är inte särskilt känslig för konjunkturer, och för närvarande pågår flera stora projekt som ju inte kan avslutas.

Men även om det ser fortsatt ljust ut för entreprenörer inom bergsbranschen, och även om bergbranschen inte är särskilt konjunkturkänslig, kan det finnas risk för svarta moln vid horisonten. 

Dra nytta av nätverket

– I höst kan det nog komma ett bakslag, och det tror jag många är inställda på, säger Jan Johansson. 

På frågan om vad man kan göra för att se om sitt hus och förbereda sig och sitt företag för den kommande lågkonjunkturen tystnar Jan Johansson en stund. 

– Det finns naturligtvis ingen universallösning. Men en sak som jag lärt mig under de 20 år jag haft kontakt med BEF är vikten av att dra nytta av sitt kontaktnät och att hjälpas åt. 

Camilla Ahlgren och Lars Kvarnvik. Foto: Privat, Epiroc

Röster från branchen:

Lars Kvarnvik, Värnamo Sprängtjänst, Värnamo:

– Vi har mer än fullt upp, även om vi ser att de kommuner som vi jobbar mot har lugnat ner tempot en smula och lagt vissa projekt på is. 

Vi har dock fortfarande gott om förfrågningar på till exempel villatomter, så än så länge ser det bra ut. Om det blir en nedgång i vår bransch tror jag bara att det blir en tillfällig svacka för att beställarna ska få chans att se vart räntan tar vägen. 

Jag känner mig trots allt ganska positiv, det finns så många projekt som ska göras i den närmaste framtiden. Se bara på alla vindkraftverk som ska etableras. 

Björn Bladh, Bladhs sprängservice, Stockholm:

– Jag jobbar mycket åt privatpersoner med mindre projekt som villagrunder, justering av bergknallar och pooler, och jag märker att tempot lugnat ner sig. Det gör i och för sig inget, de senaste åren har jag haft så mycket att göra att jag knappt hunnit andas. Eftersom jag är ensam på firman har det varit för mycket och det har varit svårt att hinna med allt. Nu märker jag att telefonen ringer lite mer sällan, men jag känner mig inte orolig. Det tuffar på och jag har uppdrag så att jag klarar mig. 

Camilla Ahlgren, Mät & Sprängservice, Nora: 

– Jag har ännu inte märkt av någon lågkonjunktur i vår bransch. Tvärtom. När det började pratas om en nedgång lämnade vi anbud på ett stort uppdrag för att säkra upp, så nu har vi mer än någonsin. Det är allt från privatkunder till stora kunder som Skanska och NCC som vi jobbar för, och det ringer som vanligt.

Avsnitt 23: Vad kan du om berg – egentligen?

Har du koll på vilken bergart som är sur och vad det ger för effekter vid en sprängning? Inte? Då är det hög tid att du lär dig. Romina Lobos Rivas är geoglogen som kallas in för att göra både borrning och sprängning så effektiv som möjligt, beroende på vad det är för bergart. Och så pratar vi med skutknackaren som kan tala med stenar!  

Romina Lobos Rivas har stenkoll på berg: ”Att ta in en ingenjörsgeolog i sprängarbetet lönar sig ofta i längden”

Ingenjörsgeologen Romina Lobos Rivas är passionerat intresserad av sten och bergarter. 

Och tur är väl det. För tack vare stenslickare som hon underlättas sprängnings- och borrningsarbetet markant runtom i Sveriges gruvor och täkter.  

Av Anna-Maria Stawreberg

Flera av Romina Lobos Rivas allra första minnen innehåller stenar. Redan som barn var hon nämligen fascinerad av olika stenar. Romina kunde stå länge på Chiles stränder och känna på stenar i olika storlekar. 

– Mamma har berättat för mig att jag alltid hade fullt med glittrande stenar i fickorna när jag var liten, säger Romina. 

Det är hon naturligtvis inte ensam om. Säg den unge som inte har plockat vackra stenar någon gång.

Civilingenjör, bergsingenjör, ingenjörsgeolog och stenslickare

Men för Rominas del höll intresset i sig. När hon gått färdigt grundskolan vidareutbildade hon sig till civilingenjör och började arbetade i gruvindustrin som en av tre kvinnor. De övriga två jobbade som lokalvårdare och på HR-avdelningen. 

Berg är mer än bara berg. Berg befinner sig olika beroende på var i världen man befinner sig, säger Romina Lobos Rivas, ingenjörsgeolog. Foto: Epiroc och Disa Hein

– När jag sedan kom till Sverige började jag på Bergsskolan eftersom jag ville fortsätta i branschen, säger Romina. 

Hon kan använda flera titlar när hon presenterar sig. Civilingenjör, bergsingenjör och ingenjörsgeolog. Själv föredrar hon kort och gott stenslickare. 

– Vi ingenjörsgeologer och geologer kallas ju stenslickare, förklarar hon.

För en bergsnörd som Romina är det i ärlighetens namn ganska passande. 

Vi behöver skapa en sammanhängande bild av berget och hur det kommer bete sig dels vid sprängning, dels i framtiden, för att kunna bedöma kommande behov av förstärkning och liknande.

Faktum är att hon och andra stenslickare ibland nästan bokstavligen slickar på stenarna. 

– Ibland gör vi faktiskt det. Från början kommer det nog från att vi under utbildningen, när man skulle lära sig olika mineral, kunde identifiera mineralet halit genom att slicka på det. Halit är alltså vanligt salt. 

Nu för tiden innebär stenslickare snarare att Romina och kollegerna tillbringar mycket tid så nära berget att det går att slicka på det. Många timmar framför skärningar där de mäter sprickor med kompass, kollar om de är hala eller taggiga, och bedömer hur bergmassan ser ut i helhet tillsammans med alla smådelar. 

LYSSNA PÅ ROMINA I BORRMÄSTARPODDEN https://spotify.link/BNlYlYz15yb

– Först när vi gjort det får vi en sammanhängande bild av berget. Då vet vi hur det kommer att bete sig dels vid sprängning, dels i framtiden, för att kunna bedöma kommande behov av förstärkning och liknande. 

Lönar sig i längden

Romina är med i en rad olika skeden i ett projekt. Ofta redan från det att kommunen tar fram detaljplanerna och genom hela produktionen ända fram till slutbesiktning. 

Romina handleder även kunder inför sprängningar. Hon utför sprängplaner tillsammans med sprängare, anlitas när det ska sättas bultar, kollas stabilitet och är aktiv deltagare i sprängdesign. Hon är också med och utreder olika tillbud vid sprängningar. 

– Oftast anlitas jag när det ska utföras mer komplicerade sprängningar som i stadsmiljö, säger Romina. 

LÄS MER: Så ska du borra för att göra sprängarna nöjda

Att ta in en ingenjörsgeolog i ett projekt lönar sig ofta i längden. Eftersom olika bergarter beter sig olika kan en ingenjörsgeolog tidigt i processen ge råd som underlättar det fortsatta arbetet. 

– Sura bergarter som granit kan behöva mer sprängämnen för att man ska undvika klackar och få bättre resultat om man ska spränga tätsöm. Granit är en svår bergart att jobba med, och om man som borrare inte har koll på det kan man skapa onödigt slitage på borrkronan, säger Romina. 

Diabas där emot, är en basisk bergart, och där kan borrkaxet bli grönt när man borrar. 

Att det skiljer sig mellan olika bergarter beroende på var i världen man befinner sig är uppenbart. Därför rekommenderar Romina att man, om man kommer från något annat land, ska ta en snabbkurs i svensk geologi innan man börjar jobba. Det gäller även om man som svensk åker utomlands för att jobba i branschen. 

En sprängare behöver tid för att undersöka berget innan borraren sätter hålet, och borraren behövertid för att kolla berget. Därefter måste borrare och sprängare få en möjlighet att prata ihop sig innan det är dags att köra igång. 

– Svenskt berg, som ofta består av stelnad lava/magma från vulkaner, är generellt betydligt mycket hårdare än berg på kontinenten där bergen generellt består av hårt packad sand. 

Bra eller dåligt berg?

Att få en grundläggande kunskap om vilket slags berg man ska jobba med spelar stor roll för slutresultatet. 

Men Romina vill inte gå så långt som att säga att det finns ”dåligt” respektive ”bra” berg. Nej, med rätt kunskap om bergarterna och därmed en anpassning av tekniken är det alltid möjligt att få ett snyggt resultat. 

– Tidigare har det saknats kunskap om geologi bland borrare och sprängare, men det har blivit mycket bättre. Och ju mer du vet om olika bergarter och hur de fungerar, desto mindre slitage på maskinerna, högre kvalitet på arbetet, billigare produktion och mindre risk för tillbud. Ju mer kunskap om berget, desto mer kontrollerad sprängning. 

LÄS MER: Så spränger du inne i en byggnad

Det vanligaste misstaget som görs på berget handlar dock inte om bristande kunskap när det gäller olika bergarter. Åtminstone inte om man frågar Romina. Nej, det handlar snarare om dålig kommunikation och att automatiskt tänka att sparad tid är samma sak som sparade pengar. Så är det inte, konstaterar Romina. Genom att lägga in extra tid på förarbetet, och kanske även ta in en geolog, finns det mycket att vinna. 

– Många jobbar under stark tidspress. Men en sprängare behöver tid för att undersöka berget innan borraren sätter hålet, och borraren behöver i sin tur också tid för att kolla berget. Därefter måste borrare och sprängare få en möjlighet att prata ihop sig innan det är dags att köra igång.