Artiklar om hållbarhet, miljö och hälsa

Ny tunnelbanetunnel under Grand Hotel: ”Det är omöjligt att inte störa”

0

Djupt under Saltsjön ska den blå tunnelbanelinjen förlängas från Kungsträdgården. Det spanska företaget OHLA har fått uppdraget att bygga 1 400 meter tunnel i ett av huvudstadens mest känsliga områden.

Text: Matilda Lann Foto: Kjell B Persson

– Att bygga tunnelbana är ett kul uppdrag, det är det bästa kollektiva kommunikationsmedlet. Det går snabbt och det här är ett populärt projekt. De allra flesta tycker att det är en bra investering, säger Helena Söderberg, projektchef för OHLA.

Helena Söderberg är projektchef för OHLA. Foto: Kjell B Persson

I stället för de traditionella byggbarackerna har företaget sitt tillfälliga kontor i det gamla tullhuset från 1876 som ligger på Blasieholmen.

Under hösten 2021 påbörjade entreprenören OHLA arbetet med att bygga två spårtunnlar och en servicetunnel på uppdrag av Region Stockholms förvaltning för utbyggd tunnelbana. Sammanlagt ska 1 400 meter tunnel dras under Saltsjön mot Södermalm och projektet ska vara klart 1 juli 2024.
– Det första vi har gjort är att schakta bort massorna som pluggade igen mynningen till den gamla arbetstunneln från 70-talet, säger Helena Söderberg.

Tunneln, som påbörjades redan på 70-talet, innebär en hel del utmaningar. Foto: Kjell B Persson

Tunneln används nu igen för att köra in borriggar och andra maskiner samt till att frakta ut allt berg som sprängs loss.
– Det är ganska trångt, förr var maskinerna mindre. Då räckte det bra, men för oss blir det lite pyssligt och svårt att vända, säger Jari Paajanen, produktionschef för OHLA.

Under havsbotten

Kungsträdgårdens station ligger 29 meter under jord och härifrån ska de nya tunnlarna leda ner under Saltsjön, så djupt som 90 meter under havsytan.
– Vi går i en brant nedförsbacke, så brant som en tunnelbana får gå, 4 procent, säger Helena Söderberg.

– Vi spränger mellan en och tre gånger per dag, säger Jari Paajanen. Foto: Kjell B Persson

På väg ner i tunneln passerar man alldeles intill stationen där tunnelbanetrafiken är i gång som vanligt. Jari Paajanen pekar mot en vägg:
– Här har vi gjutit sex meter tjocka väggar, så kallade betongpluggar, i befintliga spårtunnlar för att skydda tunnelbanestationen, som en säkerhetsåtgärd för att inte störa trafiken när vi bygger ut.

”Det läcker vatten, så vi tätar tunneln hela tiden, vi kommer att komma till en särskilt svår passage med svagare berg där vi inte vet om vi behöver injektera en eller två eller kanske tre gånger.”

Väl nere i tunneln är det mörkt, fuktigt och lerigt. Det mullrar från alla maskiner och luktar fränt av ammoniumnitrat efter den senaste sprängningen.

Det finns flera tekniska utmaningar i att bygga tunnel under havsbotten.
– Det läcker vatten, så vi tätar tunneln hela tiden, vi kommer att komma till en särskilt svår passage med svagare berg där vi inte vet om vi behöver injektera en eller två eller kanske tre gånger, säger Helena Söderberg.

LÄS MER: Skarpt läge – ”skjut inte fast salvan, då får du ett helvete”

Längst in i den södergående spårtunneln står en Boomer XE3:a som energiskt penetrerar tunnelväggen. Om några timmar, mellan 17 och 21, ska det sprängas igen.
– Vi spränger mellan en och tre gånger per dag, säger Jari Paajanen.

Runt 230 000 kubik berg ska fraktas ut från tunneln. Foto: Kjell B Persson

För projektet används två borriggar från Epiroc, XE3 och E2.
– De passar för storleken i de här tunnlarna. XE3, han får borra de större utrymmena. Vi har ett serviceavtal med Epiroc och de är här veckovis eller vid behov om något har hänt. Annars är det mest kronservice, säger Jari Paajanen.

Fraktas på pråm

Runt 230 000 kubik berg av slaget Stockholmsgranit ska fraktas ut. Sprängmassorna forslas till en kross och lastas sedan på en pråm som ligger ett stenkast från tunnelöppningen vid Nybrokajen.
– På så sätt slipper vi 50 000 lastbilar som annars skulle ha fraktat massorna längs Strandvägen och genom centrala Stockholm. Bergmassorna skeppas till Värtahamnen, där de direkt ska användas till fortsättningen av Norra Djurgårdsstaden som byggs nu, säger Helena Söderberg.

”Det har varit en omöjlighet, för vi stör dem, det går inte att komma ifrån. Vi har försökt att anpassa, men man kan inte bygga en tunnel tyst.”

Kulturbyggnader är största utmaningen

I området finns några av Stockholms känsligaste byggnader – kyrkor, museer och andra kulturminnesmärkta byggnader. Därför har alla byggnader besiktigats noggrant före byggstart och försetts med vibrationsmätare, speciellt anpassade för kulturhistoriska byggnader. Varje sprängning övervakas så att den inte överskrider de vibrationsvärden som både byggnaderna och föremålen där inne klarar av. Den största utmaningen har varit att inte störa Grand Hôtel vid sprängningarna, som pågår cirka 30 meter under det anrika lyxhotellet.
– Det har varit en omöjlighet, för vi stör dem, det går inte att komma ifrån. Vi har försökt att anpassa, men man kan inte bygga en tunnel tyst. Under en kortare tid fick vi pausa arbetet när de hade en viktig konferens, säger Helena Söderberg.

Stenmassorna fraktas bort på en pråm. Foto: Kjell B Persson

Nu närmar sig projektet Nationalmuseum och där uppkommer nya utmaningar.
– När vi spränger ställer de sig på olika ställen i museet och tittar så att vi inte skadar något. Förutom vanliga vibrationsmätare har också Nationalmuseum satt upp en liten mätare i form av en sandhög bland konstverken, som visar hur mycket det vibrerar när vi spränger genom att sanden rör sig, säger hon.

Jari Paajanen kliver fram till en vägg som är utmärkt med vita markeringar. Här sitter gamla dräner från 70-talet som leder bort vatten. De ska rivas.
– Allt måste ha samma standard som i dag, därför ska vi bila bort dem och bygga nytt, säger han.

För projektet används två borriggar från Epiroc, XE3 och E2. Foto: Kjell B Persson

Dolhundar fick kallas in

En annan rest från 70-talet är dynamitgubbar och tändhattar som inte antänts, så kallade dolor – odetonerade sprängrester från tidigare arbeten. Därför tog man ner dolhundar i tunneln som fick söka igenom området.
– Skulle man råka knacka till en sådan skulle det kunna bli en liten explosion. Där hundarna markerade fick vi schakta ut lite försiktigt, men hittills har allt gått bra och det räknar vi med att det gör i fortsättningen också, säger Helena Söderberg.


Projekt Kungsträdgården

Projekttid: September 2021–1 juli 2024.
Vad: 1 400 meter tunnel ska sprängas från Kungsträdgårdens tunnelbanestation i riktning mot Södermalm.
Djup: Tunneln går under Saltsjön, cirka 90 meter under havsytan på det djupaste stället.
Berg: 230 000 kubik Stockholmsgranit ska forslas bort.
Epirocmaskiner: Boomer XE3 och Boomer E2.
Beställare: Region Stockholm.

Därför går riggen varm, här är de vanligaste anledningarna.

0

Att maskinen och borrningen går alldeles för varm kan ha tusen olika orsaker – men vilka är de vanligaste? Stefan Löfdahl, borrmästare på Epiroc, och Patrik Goliats, produktspecialist på Epiroc, går igenom de klassiska anledningarna.

Text: Matilda Lann

Det första man ska fundera över, enligt Stefan Löfdahl, är trycket mot berget.
– Generellt när man pratar varmgång så har man för dåligt tryck mot backen, inte tillräcklig bergkontakt. Då uppstår de här tomslagen, väldigt korta och små, några millisekunder. Det räcker för att det ska skaka loss lite i skarvarna. Det blir friktioner och det är då det blir varmgång, förklarar han.

I COP 1028 finns ingen dämpfunktion, vilket kan medföra varmgång.

En annan anledning kan enligt Patrik Goliats vara dämpningen.
– I till exempel en COP 1028 har du ingen dämpfunktion. Du har ingenting som kan ta upp energin från returslagen som kommer upp från backen så de går rätt upp i borrmaskinen. Då blir det varmgång.

LÄS MER: Få ut mer av din maskin – genom att samla data

– I andra borrmaskiner finns det en dämpare som ska ta upp stötvågsreflexerna som kommer tillbaka. Skulle dämparen inte fungera eller trycket till dämparen blir felaktigt så blir det ofta varmgång, tillägger Stefan Löfdahl.

Håll koll på slitaget

Det är också mycket viktigt med slipade borrkronor.
– Nedkörda borrkronor är generellt väldigt dåligt. Har du dåligt slipade kronor kommer du inte att få upp rotortrycket och då blir det losslagning varje gång det slår. Borrmaskinen hinner inte dra åt skarvarna igen med rotation, säger Patrik Goliats.

Patric Goliats är produktspecialist på Epiroc. Foto: Epiroc och Kristina Sahlén.

Dessutom gäller det att serva riggen regelbundet.
– Om borrmaskinen skulle varit inne på service för 300 timmar sedan, till exempel, då kan något ha gått sönder.

Stefan Löfdahl fyller på:
– Ja, det kan alltid bli något fel. Det kan vara fel på trycket, fel på någon givare, fel på något flöde. Eller så läcker det igenom någonstans, säger han.

”Många borrare i Sverige är bra på att optimera sin borrvagn. Samtidigt är allting en kompromiss.”

En annan källa till varmgång skulle enligt Patrik Goliats kunna vara dämpackumulatorn – något som kan vara svårt att upptäcka.
– Pajar stora ackumulatorn eller högtrycksackumulatorn ser du ofta det på att slangarna slår mycket mer än de brukar göra. Om dämpackumulatorn går sönder ser du det oftast inte mer än på att det blir varmgång. Du får oroliga dämptryck om du tittar på manometrarna.

En ständig kompromiss

Även inställningarna på maskinen kan spela roll. Men att få det bästa av två världar – borra snabbt med minsta möjliga slitage och utan varmgång – är inte det lättaste.
– Många borrare i Sverige är bra på att optimera sin borrvagn. Samtidigt är allting en kompromiss. Borrar du extremt fort, då sliter du väldigt mycket på framför allt borrkrona och stål. Och även om du optimerat riggen så räcker det med att du flyttar 50–100 meter inom samma bergtäkt för att inställningarna ska vara åt pipsvängen, säger Patrik Goliats.

6 vanligaste orsakerna till att riggen och borrningen går varm

  1. Du har inte tillräcklig bergkontakt, dåligt tryck mot berget.
  2. Inställningarna på riggen är fel.
  3. Dåligt slipade kronor.
  4. Ingen dämpfunktion i borrmaskinen.
  5. Riggen har inte varit på service i tid.
  6. Kedjematning – det blir lite ojämnare matning (gäller endast T15, T20 och T45).

Epiroc Nordens och Baltikums nya VD: ”Det handlar om vilket arv vi lämnar efter oss”

0

Andrzej Mielko, 45, kommer från Polen men har bott de senaste fem åren i Prag, Tjeckien, där han lett Epiroc Centraleuropa. Nu är han på väg in i nästa nya utmaning, att ta sig an marknaden i Norden och Baltikum. Han tror på ett vänligt arbetsklimat där medarbetarna känner sig sedda och stärkta.

Text: Matilda Lann

Andrzej Mielko loggar in på videomötet på utsatt tid – 13.00 prick. Han befinner sig i sitt nyöppnade kontor i Prag. Ingenting hänger ännu på väggarna eftersom Epiroc nyligen flyttat dit. Det är varmt, 34 grader i skuggan, och Andrzej Mielko har en sval somrig skjorta.

– Tjena, hur mar do? Jag tycker om kaffe och talar lite svenska, säger Andrzej, som intensivt studerat språket inför flytten till Stockholm.

När vi hörs har Andrzej Mielko precis kommit tillbaka till Prag efter tre veckor på resande fot.

– Jag har varit i Sverige och Norge, rest runt och träffat människor och besökt verksamheter. Jag har varit i Luleå, Gällivare och Kiruna i Sverige och Vestby och Revetal i Norge, men det är fortfarande många ställen jag har kvar att besöka.

Av Sverige har han redan fått en tydlig bild. 

– Ni älskar smörgåstårta och fika är en viktig tidpunkt på dagen när man småpratar. Midsommar är nästan större än julafton och ni älskar att vara ute i naturen. Det här passar mig och min familj bra, säger han och fortsätter:

Andrzej Mielko trivs än så länge bra i Sverige – och känner sig redo att ta sig an de utmaningar uppdraget kommer innebära.

– Jag hade hört att svenskar är reserverade, men hittills har jag inte träffat någon som är kylig. Så jag är glad. 

Andra veckan i augusti anlände flyttlasset och familjen håller nu på att göra sig hemmastadda i villan i Gamla Enskede i Stockholm.

”Jag tänker aldrig i termer av titlar och positioner. Det handlar mer om vad vi kan göra för andra.”

Titlar inte viktigt

Från augusti har Andrzej Mielko rollen som VD för Epiroc Norden och Baltikum, för minst tre år framåt. Andrzej Mielko har tidigare varit generaldirektör för Epiroc Centraleuropa och lett regionen sedan 2017. Innan dess representerade han Atlas Copco Mining and Rock Excavation Technique i Polen, då som landschef. Bakgrunden har han inom ekonomi och redovisning och han började sin karriär i koncernens företagsgrupp 2005.

Men att prata om titlar är ingenting för honom.

– Jag tänker aldrig i termer av titlar och positioner. Det handlar mer om vad vi kan göra för andra, och vilket arv vi kan lämna efter oss. Jag bryr mig om människor och framtiden, att glädjas av det vi gör, processerna och arbetet som sådant och förändringarna vi åstadkommer. Om jag kan påverka och uppmuntra människor till att vilja förändra saker och ting är det fantastiskt.

Utmanande marknad och makroekonomi

Marknaden som han kliver in på är kanske inte den lättaste. Kriget i Ukraina och covid-19-pandemin har medfört stor osäkerhet för produktionskostnader, inköp och tillgång till komponenter och högkvalitativ arbetskraft, men har även påverkat anpassningsförmågan och optimismen hos människor, menar Andrzej Mielko.

– Marknaden är mycket föränderlig. Å ena sidan kan vi se en stark efterfrågan på produkter och tjänster, prisökningar och att människor vill konsumera mer. Det finns ett stort fokus på ny teknik och det skapar en kontinuerlig efterfrågan på mineraler och så vidare. Å andra sidan kan vi se makroekonomisk oro för att marknaden ska vända med en instabil finansmarknad, minskad köpkraft och minskad tillgång till medel att investera etcetera. Den blomstrande cirkeln kan förändras, säger han.

LÄS MER: Epirocs lastare banar väg mot framtidens gruva

Andrzej Mielkos intention är att tillföra ett positivt tankesätt med ett vänligt och inkluderande arbetsklimat.

– Folk säger att jag har ett stort självförtroende och jag bottnar i våra kärnvärderingar. Ja, det hjälper mig att vara optimistisk och stärka människor till att aldrig ge upp. Jag kommer att ha med mig en uthållighet: gör vi misstag, vilket alla gör, så fortsätter vi bara framåt. Och … sen är det ingen tvekan om att jag kommer att vara lite mer benägen att ta större risker. 

Att våga satsa på den tekniska utvecklingen ser han som nödvändigt. 

– Jag är väldigt öppen för framtiden och den teknologiska utvecklingen. Jag älskar teknik, robotar, appar, programvara, allt digitalt. Mitt mål är att hänga med bättre i det digitala lärandet än mina barn, hittills har det gått bra. 

Lyssna på de unga

För Andrzej Mielko är det viktigt att lyssna på de unga – och lära sig av vad de efterfrågar. 

– Det är ett generationsskifte. Vi måste titta på vad unga människor vill ha och utgå från det, lyssna på framtidens röst. Det räcker inte med att bara titta på oss själva. Det gäller att hitta balansen mellan att förstå det förflutna, vår stora erfarenhet, och att uppskatta prestationer och förutse kommande behov och förväntningar på företagens stil, miljö och teknologi.

”Mitt mål är att hänga med bättre i det digitala lärandet än mina barn, hittills har det gått bra.”

Själv tror han att framtiden handlar mycket om rätt balans mellan arbetsliv och fritid. 

– Vad vill vi få ut av vårt liv professionellt och privat? Vi har bara ett liv och jag är väldigt rak på sak när jag säger att vi alla kommer att dö, därför är det viktigt att använda sin tid på bästa sätt, för att hjälpa andra. Hur kan vi göra förändringar som kan påverka miljön, kollegor, team, vänner och slutligen vår värld?

Han ser också till att medarbetarna känner att de alltid kan vända sig till honom.

– Jag är tillgänglig 24/7, på WhatsApp eller Teams, om någon behöver mig finns jag där. Det enda som går före mina anställda är min familj.

Vill införa sociala aktiviteter

När han för ett tag sen besökte ett ledande mjukvaruföretag i Prag hämtade han stor inspiration av hur deras kontor var utformat.

– Endast ett våningsplan var avsatt för arbete, de andra två för underhållning, interaktion och sociala aktiviteter, med darttavla, musikstudio, innergård med bar, pool, bastu, gym med mera. Jag tror det är viktigt att fundera över hur vi vill att folk möts och interagerar. Vi blir som mest effektiva och kreativa genom glädje i att arbeta tillsammans. Det handlar om företagskulturen.

Är detta något du planerar att införa på Epirocs kontor i Stockholm?

– Ja, alldeles säkert. Kanske ett litet gym, dart eller fotbollsspelbord. Men det handlar mycket mer om att umgås än prylarna. Det är viktigt att äta lunch ihop eller att ha en grillfest då och då. Kanske ska vi ha smörgåstårta på jobbet varje vecka, haha.  

Utmaningarna han ser handlar inte om externa hot eller händelser.

– Jag är inte särskilt rädd för utmaningar. De som finns kommer snarare inifrån oss. Jag har en stark tro på människor. För mig handlar det om att kanalisera medarbetarnas energi, hur ska vi hitta välbefinnande och balans för att kunna sträva efter att vara ett företag i toppklass?

LÄS MER: Hur ser gruvdriften ut om 20 år? Så svarar strategiprofessorn

På frågan om hur Epirocs kunder kommer att märka att han nu sitter vid rodret svarar Andrzej Mielko först blygsamt att de inte behöver märka att det är just han som leder. Utan poängterar att teamet och medarbetarna kommer först.

– Och ja, kunderna måste se snabbare beslut, benchmarkförsäljning, service och digitala lösningar där vi kan överföra något som fungerar i ett land till ett annat inom regionen, som en ny app som testats och fungerar väl. De måste se vår region som en – ett Epiroc där fokus på kunden, vårt teams prestation och framtida ledarskap är framgångsfaktorer som skapar värde för våra intressenter. De behöver se att vi förändras för att ständigt kunna förbättras.

Fullspäckat schema

När det är dags att avsluta samtalet ska Andrzej Mielko snart in i nästa möte, som är ett större webbinarium med ett hundratal medarbetare. Får han möjligen någon paus där emellan? 

– Nej, säger han och skrattar och skickar en bild på sin kalender. Mötena går i ett hela dagen.

– Det finns knappt tid för ett toalettbesök. Men snart ska jag gå på semester med min familj. Vi åker till Italien för att återhämta oss och njuta av solen.

– Tack så mycket och ha en bra dag! avslutar Andrzej Mielko på felfri svenska.

Det här är Andrzej Mielko

Titel: VD för Epiroc Norden och Baltikum.

Ålder: 45 år.

Bor: I Stockholm från augusti.

Hemland: Polen.

Familj: Fru, två döttrar, 10 och 15 år, samt en hund.

Motto: Tro på människor och framtiden.

Viktigaste lärdom: Uppskatta varje dag och vad vi har åstadkommit hittills.

Fullt ös för KPJ Bergarbeten: ”Det senaste året har det blivit en hel del långa arbetsveckor”

0

Ett ras på en hammare, en sprillans ny FlexiROC T35 och den sköna känslan vid tanken på att själv slippa hålla reda på när riggarna ska servas fick honom att ta steget. Kevin Linnér, grundare av KPJ Bergarbeten AB, är nöjd med sitt COP Care-avtal. 

Kevin Linnér sitter i bilen. Han är på väg från ett möte till kontoret. Innan dess var han ute på berget och laddade en sprängsalva tillsammans med sitt team. Det är mycket nu. KPJ Bergarbeten har flera uppdrag i gång och ska dessutom snart byta arbetsbilar med allt vad det innebär. 

– Det senaste året har det blivit en hel del långa arbetsveckor. Det är klart att det tar på krafterna när det är så mycket att göra. Men jag har grym support av alla mina medarbetare i Team KPJ, berättar han från bilen. 

LÄS MER: Uppa ditt underhåll – tipsen som får din rigg att hålla ännu längre

Sprängsalvan som han laddade under förmiddagen var vid Hovås höjd i Göteborg. Där har KPJ Bergarbeten i uppdrag att borra och spränga bort 30 000 kubik berg. De ska göra plats för nya lägenheter på platsen. 

Foto: Jacob Karström

– Det är ett jättekul och utmanande projekt där vi spränger i flera etage, det är extremt vibrationskänsligt, säger Kevin Linnér. 

Tänkte om efter dyrt ras

Han äger i dagsläget fyra riggar, tre FlexiROC T30 och en FlexiROC T35. Tre av fyra är ljuddämpade, något som är viktigt för KPJ Bergarbeten, som oftast borrar i stadsmiljö. Den nyaste riggen, en FlexiROC T35, fick han i november 2021. Det var i samband med köpet av den som Kevin beslutade sig för att satsa på Epirocs serviceavtal COP Care. 

”Det är ju win-win för både Epiroc och mig. I och med avtalet tjänar vi båda på att fånga upp potentiella problem innan de visar sig.”

– Vi hade ett ras på en av våra äldre hammare i höstas. Det blev en riktigt dyr historia. När jag jämförde kostnaden för reparationerna, och för det stillestånd raset resulterade i, med vad det skulle kosta att ha ett COP Care-avtal visade det sig att jag skulle tjäna på avtalet, säger han. 

Kevin Linnér och kollegan Tim Olsén. Foto: Jacob Karström

Han landade i att teckna COP Care-avtal för bara hammarna på de tre äldre riggarna, men för hela den nya riggen. 

– Jag vill ju att den ska hålla sig fräsch och fin så länge det bara går!

Avtal känns tryggast

Avtalet innebär att Epiroc nu sköter all service av hammarna och den nya T35:an. När det är dags för en tekniker att komma hör Kevins kontakt på Epiroc av sig för att boka en tid. Är det något som behöver bytas står Epiroc för reservdelarna. 

LÄS MER: Sex säkra sätt att sänka dina borrkostnader

– Vi har även tidigare kört enbart med Epirocs egna reservdelar. Min känsla är att de håller hög kvalitet och jag vill bara ha grejer i våra maskiner som är konstruerade för just dem. Nu när jag dessutom köpt en ny rigg vore det rätt galet att stoppa in vad som helst i den. Lite som att köpa reservdelar från Biltema till en Ferrari! 

Foto: Jacob Karström

Win-win för alla

Något som känns bra med avtalet, tycker Kevin Linnér, är att en tekniker från Epiroc gått igenom hela borrvagnen för att med sitt tränade öga se om det är något som behöver göras.

– Det är ju win-win för både Epiroc och mig. I och med avtalet tjänar vi båda på att fånga upp potentiella problem innan de visar sig. Och vi känner oss trygga med den service vi får. Det finns flera duktiga mekaniker här på västsidan av landet och jag tycker att vi får bra och snabb hjälp. Det är inte ofta någon har behövt komma ut och skruva på samma fel flera gånger! 

Borrkockens bästa matlåda – Åkessons stroganoff med en twist

0

Han är utbildad kock men arbetstider, dålig lön och osäker arbetsmarknad fick Simon Åkesson på Stens Bergsborrning att sadla om till borrare i stället. Matintresset lever ändå kvar – det märks inte minst på det ständigt varierande innehållet i hans matlådor.

Text: Johanna Paues Darlington

Hur kommer det sig att du är så intresserad av matlagning? 

– Jag fick laga mycket mat när jag var yngre. Morsan hade så dålig fantasi om vad hon ville göra, så hon lämpade över den uppgiften på mig och min lillebror i stället. Det blev mycket spagetti och köttfärssås, haha! Sedan växte intresset och lite senare valde jag restaurangprogrammet på gymnasiet. Då upptäckte jag hur roligt det var att leka med smaker! Att inte alltid följa receptet. 

Har du arbetat med matlagning? 

– Jag jobbade som kock i tre år efter gymnasiet och var verkligen överallt. I Stockholm, på Gotland, i Sundsvall. Det var kul, men både arbetstiderna och lönen var kassa. Och om man ska ta sig någonstans som kock måste man verkligen vara extremt intresserad av yrket, och driven. I alla fall om man vill jobba på de finare restaurangerna. Riktigt så passionerad var jag aldrig.

”Jag har aldrig i huvudet vad jag vill laga utan får inspiration utifrån vad jag ser i affären.”

Vad äter du oftast på jobbet?

– Allt möjligt! Det är nästan alltid olika. Jag har aldrig i huvudet vad jag vill laga utan får inspiration utifrån vad jag ser i affären. Men om det är något jag ändå då och då kommer tillbaka till är det spagetti och köttfärs, och receptet jag bjuder på här, halloumi stroganoff. 

Foto: Mats Andersson (vänster), Privat (höger)

Berätta om din halloumi stroganoff! 

– Jag fick idén under ett borrjobb i Göteborg. Jag och min kollega var sugna på korv stroganoff, men så såg jag halloumi i affären och blev sugen på att testa det i stället för kött.  Kollegan, som kallar sig ”kötterian” för att han älskar kött så mycket, gick överraskande nog med på det – och älskade det! Och jag med. 

Vad tycker du man ska tänka på när det gäller matlåde-matlagning? 

– Såsiga rätter är bra. Torr mat funkar dåligt när det ska värmas igen. 

LÄS MER: Borrkockens bästa matlåda – vildsvin á la Sveriges mästerkock-Alex

Vilken är din favoritråvara?  

– Lök! Det finns så mycket man kan göra. Finhacka och ha i grytor för att få till en rund smak. I sallader, när man marinerar kött … Bara att steka lök lätt och ha som tillbehör blir nästan alltid bra. Eller när man steker lök så länge i smör att den blir karamelliserad! Inlagd, picklad – det finns verkligen så mycket som är gott med lök! 

Åkessons stroganoff med en twist

Ingredienser, 1 person: 

200 g halloumi

En halv finhackad gul lök

En lagom stor klyfta vitlök, finhackad

390 g fin krossade tomater

En tsk sambal oelek (om man gillar stark mat)

En msk ketchup

En msk kycklingfond

Salt och peppar

Ris/pasta

Gör så här: 

Skär upp halloumin i lämpliga bitar och stek tillsammans med den gula löken och vitlöken tills halloumin fått fin färg.

Tillsätt sedan de krossade tomaterna, sambal oelek, ketchup, kycklingfond, salt och peppar.

Låt sjuda några minuter så smakerna sätter sig.

Servera med pasta eller ris.

Från noll till hundra i gruvan – på bara några månader 

0

Hur drar man i gång en hel gruva på bara några månader? Svar: Genom att hitta motiverade människor och ge dem förtroende att själva lösa de problem som uppstår. Det är LKAB:s ”extragruva” Mertainen ett bevis på. 

Text: Johanna Paues Darlington

Det började med den seismiska händelsen i KUJ 2020. Från en dag till en annan minskade produktionen drastiskt när delar av Kirunagruvan blev skadad. Något behövde göras för att säkra att LKAB ändå skulle ha tillräckligt med järnmalm för att täcka upp marknadens behov.

Niclas Svanelöv. Foto: LKAB

– Beslutet att vi skulle dra i gång gruvan Mertainen kom i februari 2021, och vi skulle vara i gång till hösten. Så det var bara att jobba på, berättar Niclas Svanelöv, sektionschef i Mertainen. 

Tänkte nytt 

Mertainen är en av LKAB:s tre dagbrottsgruvor i Svappavaarafältet. Området ligger 3 mil sydost om Kiruna och eftersom järnmalmen där är av något sämre kvalitet togs 2016 beslutet att inte ha någon daglig produktion i gruvan. Istället skulle den stå redo som en extraresurs för den dag det eventuellt kunde behövas mer malm än vad LKAB:s andra orter kunde leverera. När händelsen i Kirunagruvan var ett faktum var det dags att göra slag i saken. Och det snabbt. Gruvan i Leveäniemi fick öka sin produktion, men för att ha ytterligare marginal i rågodslagren inom LKAB beslutades att även, om än bara under en kort period, starta upp gruvan i Mertainen. En rejäl utmaning för Niclas Svanelöv och hans kollegor – för även om gruvan till viss del var förberedd skulle det på bara några månader också skapas en hel organisation. Med en fungerande logistik, tydliga rutiner och många nya medarbetare. Och det i en bransch där det ständigt råder hård konkurrens om kompetensen. 

LÄS MER: De borrade från rörlig plattform – ”skjut inte fast salvan, då får du ett helvete!”

– Normalt vid sådana här tillfälliga produktioner brukar man köpa in tjänster utifrån på entreprenad helt och hållet, eftersom man snabbt vill få ut ton och det just nu är en utmaning att rekrytera – särskilt när det handlar om visstidsanställningar. Men väljer man vägen att gå på totalentreprenad säljer man samtidigt ut mycket av den viktiga grundkompetensen till andra aktörer, vilket vi inte ville. Inte minst nu, när det handlade om en gruva som vi behövde lära oss mer om. 

”Det är ju kallt och mörkt och kan vara tufft här under hela vintern för den som inte är van vid de här förhållandena, så det gäller att ha fyllda energikonton när man kommer för att orka hela vägen”

Rätt människor på plats

Lösningen för att behålla kompetensen inom LKAB blev att låna in personal från andra områden inom LKAB, och sedan toppa med rekrytering utifrån. Annonser gick ut över hela Sverige, inte minst genom sociala medier. 

– Det gick över förväntan! Vi berättade tidigt i rekryteringen om vilken utmaning det här projektet innebar. Att det skulle bli tufft och att vi förväntade oss att alla medarbetare aktivt skulle ha en viktig roll i uppbyggnaden. Jag tror att det lockade många. Och även om vi såklart gärna ville ha en viss kompetens fokuserade vi ändå främst på att hitta människor som är bra på att samarbeta, duktiga på att prioritera, är nyfikna och har mycket energi, säger Niclas Svanelöv. 

Det sistnämnda är inte minst viktigt för den som söker jobb i Norrbotten. 

– Det är ju kallt och mörkt och kan vara tufft här under hela vintern för den som inte är van vid de här förhållandena, så det gäller att ha fyllda energikonton när man kommer för att orka hela vägen, säger Niclas Svanelöv.  

Metoden visade sig vara ett lyckodrag. De LKAB-anställda som nappade på erbjudandet att jobba i Mertainen, vitt skilda kompetenser från LKAB:s alla gruvorter, hade en sak gemensamt: de var sugna på att pröva något nytt och på att utmanas. Och de som rekryterades utifrån var taggade på att lära sig en ny bransch. 

– Självklart har vägen inte varit helt rak utan krävt en enorm insats. Men kombinationen av att vi tog vara på kompetensen som redan fanns inom LKAB och att vi hittade motiverade människor utifrån gjorde att inlärningskurvan gick väldigt snabbt uppåt, säger Niclas Svanelöv. 

Borriggarna har stört minst

Från början var tanken att de skulle använda tre borriggar i gruvan. En SmartROC D65, en SmartROC T40 och en F9:a för områden där D65:an inte kommer åt. 

LÄS MER: Ny världsstandard för hållbar gruvbrytning – så har det gått fyra år in

– Eftersom projektet var tidsbegränsat leasade vi D65:or av Epiroc. Det har funkat riktigt bra. Nu hade vi ju turen att få en helt ny maskin som inte krävt så mycket av oss, men för de två andra riggarna har Epiroc hela tiden funnits där och gjort allt de kunnat för att hjälpa oss, säger Tuija Katajamäki, som var produktionschef i Mertainen.

Tuija Katajamäki. Foto: LKAB

Hon lägger till: 

– På det stora hela är nog riggarna det som stört minst i projektet. 

En av borroperatörerna i projektet var Hugo Bäsén, en 22-årig kille från Uppsala som inte ens visste vad en borrigg var för något när han sökte jobbet som operatör. 

– Jag bildgoglade för att skapa mig någon sorts uppfattning om vad jag skulle göra, haha! 

Som tidigare elitskidåkare var han lockad av jobbet för att få vara nära snön. Nu är projektet en erfarenhet han inte skulle vilja vara utan. 

– Det var mycket ”lös problemet efter bästa förmåga”, snarare än att någon bara sa åt oss vad vi skulle göra. Det gjorde att jag lärde mig otroligt mycket under tiden där. Och även om jag var ny i yrket så var min åsikt lika viktig som alla andras. Jag tror också att även de som hade jobbat länge i branschen tyckte det var kul i Mertainen, för att de blev utmanande på ett helt nytt sätt. 

Målet i Mertainen nått – med råge

Produktionen i Mertainen drogs i gång i höstas med målet att producera en miljon ton järnmalm innan mars 2022 var slut. En vecka före deadline var de där. Projektet har alltså gått över förväntan, men självklart inte utan svårigheter. 

– Klimatet har nog varit den största utmaningen. Vintern 2021–2022 var både kall och blåsig. Att jobba utomhus i över trettio minus är inte enkelt, säger Tuija Katajamäki.  

En annan utmaning har varit att få till bra rutiner. Kanske inte så konstigt för ett projekt som skulle startas upp snabbt och sedan bara vara i gång i några månader.

”Jag tror att mångfalden, att vi kommit från olika håll med olika erfarenheter och kompetenser men ändå haft ett så tydligt gemensamt mål, gjort oss väldigt starka som grupp.”

– Så här i efterhand tänker jag att det hade varit bra att dokumentera rutiner för hur vi ska göra saker i förväg. Nu gjorde vi det parallellt med att vi jobbade. Det hade också varit klokt att ta oss mer tid för introduktion.Mman måste ju repetera saker innan de sitter ordentligt. Det är sådant vi tar med oss – även om vi ville se hur snabbt vi kunde få i gång gruvan på ett säkert sätt, säger Niclas Svanelöv.

Han är ändå otroligt nöjd och stolt över vad de lyckades åstadkomma i Mertainen. 

– Vi hade en utvärdering här för några veckor sedan där alla som jobbat i gruvan var med, och det var många starka känslor! Mycket stolthet. Jag tror att mångfalden, att vi kommit från olika håll med olika erfarenheter och kompetenser men ändå haft ett så tydligt gemensamt mål, gjort oss väldigt starka som grupp. Mertainen-projektet har verkligen varit en skola i hur man startar upp en gruva. Många har nog lärt sig vikten av att ge och få förtroende, och hur mycket man kan åstadkomma på det sättet, säger Niclas Svanelöv. 

Han jobbar nu, tillsammans med Tuija, med att återställa gruvan. Se till att den är fräsch och i skick att med kort varsel kunna startas igen. Det är inte utan lite vemod som de utför arbetet. Och skulle LKAB bestämma sig för att dra i gång gruvan igen skulle ingen av dem bli ledsen. 

– Jag vill att de ska ringa och säga att vi ska starta upp igen, säger Tuija Katajamäki. 

Fakta om Mertainen 

  •  Gruvan förbereddes i början av 2010-talet för brytning, men när allt var klart såg LKAB inte längre någon lönsamhet i att ta den i drift. I stället beslutades det att gruvan skulle hållas startklar ifall det skulle behövas extra järnmalm. 
  •  Produktionen drogs i gång igen på senåret 2021 för att producera en miljon ton järnmalm. För det behövde 1,5 miljoner ton råmalm och ungefär lika mycket råberg brytas. Tillstånd att bryta fanns klart sedan tidigare.
  •  Totalt arbetade omkring 90 personer med Mertainen. 40 personer från LKAB och 50 personer från entreprenörer utifrån. 
  •  Gruvan är numera stängd igen, men kommer att fortsätta hållas startklar.

Avsnitt 18 – De smarta funktionerna många missar 

Har du koll på precis allt som borriggen kan göra för att borrningen ska bli så effektiv som möjligt? Troligen inte! Här är funktionerna som, enligt Stefan Löfdahl, används för lite av många som borrar. Patrik Goliats ger också ett matnyttigt tips för dig med T30. 

De smarta funktionerna många missar 

0

Borriggar är i dag rejält avancerade maskiner, där många parametrar påverkar varandra och där borrarna hela tiden måste vara på tårna. Ändå är det många som missar funktioner som finns där för att göra det lättare att nå den optimala borrningen. 

Slagverkstryck, matningstryck, spolning och rotation. Där har vi det som krävs för att kunna borra i berg med slående borrning. Och det är när de här fyra parametrarna är i balans som borrningen går som bäst – men att nå dit är lättare sagt än gjort. 

– Därför har vi ett gäng funktioner som ska hjälpa till med den här balansen, säger Stefan Löfdahl, borrmästare på Epiroc sedan många år tillbaka. 

– Tyvärr upplever jag att många missar de här funktionerna. Även bland erfarna borrare är det långt ifrån alla som har kläm på varför de finns.

LÄS MER: Uppdateringarna som minskat utsläppen med nästan 40 procent

Han tillägger att det egentligen inte är så konstigt: 

– Det här är avancerade grejer, och funktionerna påverkar dessutom varandra. Det är inte alltid så lätt att förstå vad det är som händer i varje given situation. 

Här är funktionerna som många, enligt Stefan Löfdahl, missar.

DPCI – dämpartryck som kontrollerar slagverkstrycket

– DPCI är en funktion som ser till att du alltid har ett litet tryck mot berget innan du tillåter att slagverket går i gång. Detta för att undvika tomslag om du plötsligt stöter på ett hålrum till exempel, något som sliter rejält på maskinen, berättar Stefan Löfdahl och nämner ett exempel: 

– Jag hade en kund som då och då kom åt permafrost när han borrade. Det var så mjukt att borra i att han helt enkelt inte behövde något slagverkstryck alls för att komma igenom. Då var den här funktionen toppen för att skona maskinen.

”Det här är avancerade grejer, och funktionerna påverkar dessutom varandra. Det är inte alltid så lätt att förstå vad det är som händer i varje given situation.”

Slagverksfaktorn – få motorn att orka trots lite spolluft

– Jag påtalar ofta att man ska köra med så låg spolluft som möjligt för att inte nöta på grejerna och för att förbruka så lite diesel som möjligt. Många gör som jag säger, men resultatet blir att även motorvarvtalet blir lågt. 

Lyssna även på Borrmästarpodden, avsnitt ”De smarta funktionerna många missar”, med Stefan Löfdahl och Johanna Paues Darlington.

Risken med det är att pumpen inte orkar leverera den mängd olja som maskinen kräver, och det är här funktionen ”slagverksfaktorn” kommer in – i alla fall om man kör en SmartROC. 

– Den gör att man lägger på några procent på motorvarvtalet i stället. Då varvar motorn upp lite så att den orkar utan att man måste öka på spolluften. En supersmart funktion! 

RRCFP – styr matningstrycket direkt på radiolådan 

– Många undrar vad det här är för något, framför allt bland dem som kör FlexiROC T15. Med den här funktionen, som står för Radio Remote Control Feed Pressure, aktiverad kan du styra matningstrycket direkt från radiolådan. 

På så sätt kan man smyga ner i berget i stället för att köra pang på, något som är toppen för att få fina påhugg och raka hål. 

– Det kan vara svårt att reglera påhugget manuellt med hjälp av joysticken. Har man en ny Epiroc-låda kan man reglera matningstrycket med vredet till höger om åkspakarna. För att kunna reglera matningstrycket måste man vara i borrläge, hålla vredet intryckt och sedan vrida för att få önskat värde. På äldre lådor styr man med samma potentiometer som man styr vinschkraften med. 

Borrvakter – slår larm när något i maskinen kan skadas

Några funktioner som många använder, men inte riktigt förstår varför de finns, är de så kallade ”borrvakterna”. 

– När man inte förstår varför de finns och hur de fungerar är det lätt gjort att stänga av dem när de larmar, i stället för att ta reda på varför, säger Stefan Löfdahl. 

Det kan ge förödande konsekvenser, eftersom de finns där för att skydda maskinen och hindra fastkörning. 

LÄS MER: 8 egenskaper du behöver ha som borrare

– Vi har borrvakter för olika saker. Till exempel för spolluften. Den vaktar så att man inte tappar luft, så att man plötsligt inte får upp kaxet och kör fast. Även om man får för högt tryck, något som också kan ställa till det, kommer vakten att se till att riggen backar. 

På SmartROC finns även vakten Feed Speed Control Impact, FSCI. 

– Den hjälper borraren att hitta rätt borrsjunk, så att den inte borrar för snabbt när det exempelvis blir ett tomrum eller väldigt mjukt berg.

Avsnitt 17 – Hur ska jag göra för att köra riktigt bränslesnålt? 

Äntligen frågepodd! Tillsammans med kollegan Patrik Goliats, produktspecialist på Epiroc, svarar Stefan Löfdahl på de allra vanligaste frågorna från borrare just nu. När kommer ovanjord-riggarna som kör på andra drivmedel än diesel egentligen, och är det möjligt att logga alla hål? Bland annat! Vi pratar också med borraren Sandra Motin. Hur kommer det sig att hon kallas för häxan av kollegorna?

Så kör du så bränslesnålt det bara är möjligt

0

Med ett dieselpris som är rekordhögt och en klimatkris som blir alltmer akut är frågan högaktuell. Så här kör du riggen så dieselsnålt du bara kan.

Att dieseldrivna borriggar knappast är några miljövänliga maskiner lär inte komma som en överraskning för någon. Men det har blivit betydligt bättre, riggarna som produceras nu drar mycket mindre än för bara något decennium sedan. Men kan du som borrare sänka dieselförbrukningen ytterligare? Absolut. Epirocs experter borrmästaren och säljaren Stefan Löfdahl och produktspecialisten Patrik Goliats vet hur.  

Ett minimum av spolluft

– Det första man måste tänka på är att bara använda så mycket spolluft som du verkligen behöver, säger Stefan Löfdahl. 

I Borrmästarpoddens frågeavsnitt ger Stefan Löfdahl tillsammans med Patrik Goliats tips om om hur man ska göra för sänka dieselförbrukningen.

– Det här var en av de stora nyheterna när SmartROC introducerades på marknaden, att man själv kan justera varvtalet för att få ner just bränsleförbrukningen. Komprimerad luft kostar nämligen enorma mängder diesel att tillverka, fortsätter han. 

”Många låter den puttra på under rasterna. Men det går ju faktiskt åt några liter i timmen även på tomgång, så det kan verkligen vara värt att stänga av.”

Behöver du inte så mycket spolluft, kanske precis i början av borrningen av ett hål, drar du ner på varvtalet. Höj sedan successivt ju djupare du kommer. Ju längre ner, desto mer tryck behöver du för att få upp kaxet. 

– Men det gäller förstås att ha koll på vad som pågår i hålet hela tiden. Är det sprickor i berget behöver du till exempel mer spolluft. Men sådant märker ju en van borrare genom att kolla på trycket på manometrarna bland annat, säger Patrik Goliats. 

LÄS MER: Mekaniska bromsar på ROC 600 – inget för den oerfarne

Skippa tomgången 

Något annat som sparar på diesel är, förstås, att inte låta riggen gå på tomgång mer än nödvändigt. 

– Många låter den puttra på under rasterna. Men det går ju faktiskt åt några liter i timmen även på tomgång, så det kan verkligen vara värt att stänga av, säger Patrik Goliats. 

Vissa riggar måste stå i några minuter innan motorn slutar arbeta och det går att stänga av huvudströmbrytaren – något som gör att många inte orkar vänta och i stället låter motorn stå på tomgång. 

– Men det går alldeles utmärkt att släcka ner motorn men låta huvudströmbrytaren vara på under rasten. I alla fall om du har ett hyfsat nytt batteri i riggen, säger Patrik Goliats. 

”Åtta timmars borrning åt skogen – jag fick en rejäl utskällning!”

Att alla borrare någon gång gör ett misstag är en klen tröst när tabben väl är ett faktum. Som när man råkar vända på borrplanen – och inte upptäcker det på flera timmar. 

Berättat för: Johanna Paues Darlington

“Normalt sett brukar vi alltid se till att vara klara den dagen sprängaren ska komma och skjuta, men den här gången var vi lite efter. Vi blev ändå klara till sprängningen, men kanske hade stressen något att göra med vad som hände sedan. 

Jag skulle göra borrplaner för nästa salva vi skulle börja jobba på. Men i stället för att kontrollera hålmönstret i förtätning och sida kollade jag bara i riktning. Sedan överförde jag borrplanen till kollegans dator och vi körde i gång. Vi borrade på länge. Säkert i fyra, fem timmar, innan vi märkte att det var något som inte stod riktigt rätt till. 

”När sprängarna sedan fick se vad vi hade gjort blev de helt galna. jag fick en rejäl utskällning, kan jag säga.”

Det var kollegan som reagerade. Han fick en känsla av att något inte stämde och när han mätte hålmönstret blev det tydligt vad som hade gått fel. Jag hade vänt på hela borrplanen! När sprängarna sedan fick se vad vi hade gjort blev de helt galna. Jag fick en rejäl utskällning, kan jag säga. Totalt åtta timmars borrning är ju inte lite pengar i vår bransch, så det kan man förstå. Nu har vi sprängare i samma företag och de lyckades lösa det hela genom att vi borrade en rak bakkant på salvan med det hålmönster vi hade gjort. Sedan gjorde vi en ny borrplan med rätt hålmönster – på det sättet behövde vi inte göra om det helt och hållet. Men hade det varit sprängare utifrån hade vi troligen fått göra om allt helt från början.  

LÄS MER: Missarna jag minns – ”Det blev ett inferno, sprutade sten överallt”

Jag vet inte riktigt varför jag missade att kontrollera ordentligt innan vi började borra och det kändes såklart inte bra alls att det blivit så fel. Jag hade ju inte ens upptäckt det när jag var ute och pluggade hålen. Jag var för nonchalant, helt enkelt, för bekväm och avslappnad. Det är ett sådant misstag man egentligen inte ska göra, det är basics liksom. Samtidigt är det en sådan grej som man bara gör en gång och det är det positiva jag ändå fått ut av det här – att jag numera är supernoggrann. Jag frågar mig själv flera gånger om det verkligen stämmer innan jag börjar borra. Sen får jag väl trösta mig själv med att det här faktiskt är mitt enda stora misstag på de tre år jag jobbat som borrare …”

Jobba i sommar? Så fixar du semesterfeeling på berget 

Heltidsjobb under sommaren och du är rädd att missa de bästa sommardagarna? Oroa dig inte, här listar vi smarta sätt att fixa en skön semesterfeeling, trots att du är på berget och jobbar.

Text: Matilda Lann

Hela Sverige verkar ha gått på långledighet och varenda kotte postar semesterbilder i sociala medier. Är det bara du som jobbar? Ja, berget står där och väntar, många hundra borrmeter återstår innan det är dags för välförtjänt ferie. 

Men då kan det vara dags att hitta sommarkänslan även på jobbet. För det finns en hel del du kan göra för att ändå kunna njuta av riktigt varma julidagar på berget.

1. Picknick på berget

Om du har kollegor på plats på jobbet kan ni lätt ordna en härlig picknick till lunch. Någon fixar en pastasallad, någon tar med jordgubbar och kanske en baguett och några röror. Hitta en fin plats i solen och unna er sommarkänsla deluxe.

2. Löva borrvagnen

Passerade midsommarhelgen alldeles för snabbt? Varför inte ta med firandet till arbetsplatsen? Riv av ett par ungbjörkar och löva riggen med ljuvlig grönska. Ta med en portabel högtalare och låt äkta sommarklassiker strömma ut på berget under lunchrasten. Du ska se att kollegorna kommer att uppskatta ditt tilltag. Spellistan med bästa midsommarhitsen finns här.

3. Törstsläckare av rang

Leta fram en bra termos som håller kylan. Blanda din egen somriga sangria med tranbärsjuice och alkoholfritt mousserande rosévin. Fyll termosen med drycken samt valfria citrusfrukter eller melon. Så tar känslan dig till Spanien så fort du smuttar på din drink. Tips på recept här.

4. Bada!

Passerar du kanske en sjö på väg till jobbet, eller arbetar du faktiskt vid kusten? Passa på att ta ett dopp på vägen hem. Vad kan vara bättre än att svalka sig efter en varm dag i riggen? Och är du morgonpigg tar du såklart även ett bad på väg till jobbet.

5. ”Läs” feelgood i riggen

Brukar du ligga i hängmattan med en riktigt cheesy feelgood-pocket när du är ledig? Kanske kan du återskapa känslan. Starta en gratisprenumeration på någon av ljudbokstjänsterna och välj en härligt somrig bok från topplistan. Eller kanske en deckare. På med lurarna och låt riggen gå.

Karin Stöckel. Foto: Carl-Johan Utsi

6. Lyssna på sommarpratare

Om inte annat är det väl få sakar som framkallar så mycket sommarkänsla som att lyssna på årets sommarpratare. Låt längdskidåkaren Charlotte Kalla, artisten E-type eller gruvarbetaren Karin Stöckel hålla dig sällskap ett par timmar.

7. Sommarsport på lunchen

Packa strandväskan till jobbet med frisbee, volleyboll och strandtennisracketar. Bjud in kollegorna till en lunchturnering som kan pågå hela sommaren. Det kommer garanterat att stärka teamkänslan och ge gänget en rolig stund varje dag.

8. Glass i stora lass

På sommaren är det nästintill lag på att äta glass. Minst en om dagen. Jobbar du nära en kiosk kan du passa på att ta en lunchpromenad till glasskiosken. Är du långt från kommersen kan du avsluta arbetsdagen med en glass på hemvägen. 

9. Njut av utomhuslivet

Och glöm inte att njuta av fördelen du har i bergborrarbranschen. Det är inte i alla yrken man kan tillbringa sin jobbsommar utomhus. Så på med solkräm på näsan och ut och njut!

Text: Matilda Lann