Artiklar om hållbarhet, miljö och hälsa

Nya borrkronorna Epsilon2 och Omega S – så ska de hålla riktigt länge

Hur kan Epiroc bidra till mindre miljöpåverkan? Bland annat genom att tillverka riktigt hållbara borrkronor. Här är den smarta designen bakom nya Epsilon2 och Omega S. 

Att tillverkningen av borrkronor sliter på miljön är ingen hemlighet – bara att de är gjorda av stål sätter ett rejält klimatavtryck. Men ju mer slitstarka borrkronor vi producerar, desto mindre blir slitaget på vår jord och vårt klimat. Därför är det för Epirocs ingenjörer högsta prioritet att skapa produkter som håller så länge det bara är möjligt.

– Vi strävar alltid efter tre saker i vårt arbete: att våra produkter är så miljövänliga det går, att de är kostnadseffektiva och att de har den absolut bästa prestandan, säger Vignesh Kumar som är ansvarig för forskning och utveckling av rotationsborrkronor inom Epirocs division för Tools and Engineering i Indien. 

Kartläggning visade vägen

Vignesh Kumar och hans team har arbetat med att ta fram ett nytt sortiment av roterande rullborrkronor: Epsilon2 och Omega S. Medan Epsilon2 är en utveckling av föregångaren Epsilon har Omega S en helt ny design. 

– Vad gäller Omegan gjorde vi en kartläggning av vad våra konkurrenter erbjöd och såg att vi helt saknade en produkttyp i vårt sortiment, säger Vignesh Kumar och förklarar att Omegan är en hybrid mellan en luftlagerborrkrona och en borrkrona med förseglade lager. 

”När de förseglade lagren har slitits ner kommer den att i stället fungera som en luftlagerborrkrona”

Den lämpar sig bäst för borrning i medelhårda till hårda, blöta och brutna bergformationer och vi har designat den så att den börjar som en krona med förseglade lager, men förvandlas sedan till en luftlagerborrkrona. 

– Den har en smart design som gör att när de förseglade lagren är nedslitna kommer den att i stället fungera som en luftlagerborrkrona, där luften kyler ned borrkronan. Det ger den en betydligt längre livslängd, säger Vignesh Kumar. 

Sil håller borrkronan ren

Något som skiljer Omega S-kronan från liknande produkter på marknaden är att den för 9 7/8 tums borrkronor och större har en sil inbyggd. Den fungerar som ett filter som håller kronan ren, något som också minskar slitaget. I de tester som gjorts, på många olika ställen och i olika material, har kronan alltid hållit minst 30 procent längre än standardvarianter av luftlagerborrkronor. 

LÄS MER: Epiroc lanserar Boomer M20 – världens första ortdrivningsrigg med intern hydraulik

Även den andra nya borrkronan, Epsilon2, har lång livslängd. Och där är resultaten ännu mer slående. 

– Den har visat sig hålla minst 60 procent längre än den tidigare generationen. Ibland uppemot 100 procent, säger Vignesh Kumar. 

Idén till den kom när ingenjörerna tittade på vad som vanligtvis hade gått fel när den tidigare generationen Epsilon gått sönder. 

– Genom att kartlägga det kunde vi systematiskt komma fram till vad vi skulle förbättra, säger Vignesh Kumar. 

En sak som kunde bli bättre var borrkronans bäring, eftersom blir sämre genom korrosion. Efter mängder av experiment lyckades ingenjörsteamet hitta ett sätt att separera vattnet från luften inuti borrkronan. 

– I Epsilon2 separerar vi 95 procent av vattnet som kommer in från luften. Det gör att det blir mycket mindre rost och att kronan håller längre. 

Ökad produktion en del av hållbarheten

Något annat som Epirocs ingenjörer behövde förbättra var luftdistributionen i borrkronan. Luften gick tidigare inte runt i hela kronan, vilket gjorde den het – och slitaget ökade. Nu cirkulerar luften bättre, vilket håller borrkronan kyld. 

– Det tredje vi gjort är att se till att det bortborrade materialet blir bättre bortspolat. Nu är hålen renare, vilket ökar effektiviteten vid borrningen med mer än 30 procent, säger Vignesh Kumar. 

Borrkronan är hjärtat av varje gruvoperation. Hur bra borrningen är avgör hur bra sprängningen blir. Ju mer förutsägbara borrkronorna är, desto bättre kommer gruvorna att kunna planera sin produktion. Vignesh Kumar och hans team är stolta över de nya borrkronorna, inte minst för att de går helt i linje med Epirocs vision. 

– Vi pratar om ”Dare to think new” inom Epiroc. Att alltid sträva efter att bli bättre på vad vi gör och hitta sätt att öka våra kunders produktion – vilket i sig är en viktig del av en ökad hållbarhet.  

Hur ser gruvdriften om 20 år ut? Så svarar strategiprofessorn

Vad framtiden innehåller vet ingen, men gissa kan man alltid. Digitaliserings- och strategigurun Robin Teigland tror att AI-teknologin kommer ha stor påverkan på gruvindustrin – och kanske är det inte alls batterier som driver våra maskiner framöver.

– Det beror helt på vad vi kom-mer att gräva efter då. Vilka produkter kommer vi att vilja ha och vilka råmaterial kommer att krävas för att producera dem?

Robin Teigland är professor inom Management of Digitalization på avdelningen Entrepreneurship and Strategy vid Chalmers Tekniska högskola i Göteborg. Hon är också ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) och har dessutom under tre år i rad av affärsmagasinet Veckan Affärer blivit utsedd till en av Sveriges mest inflytelserika kvinnor inom teknik. Hon menar att med tanke på hur fort teknologin går fram och hur snabbt konsumentbeteenden kan förändras kan gruvornas utveckling gå åt alla möjliga håll.

– Vi pratar mycket om elektrifiering inom transportindustrin nu, men det är inte alls säkert att det är den energikälla vi främst använder oss av om tjugo år. Kanske är det vätgas?

”Lyckas vi få ner kostnaderna, till exempel genom att räkna ut exakt var vi ska borra, kan det leda till att vi har fler men mindre gruvor i stället”

AI blir allt viktigare

Även AI-teknologin kommer att ha en stor inverkan på gruvproduktionen framöver, tror Robin Teigland.

– I dag är det en dyr och tungrodd historia att driva gruva, som gör stora avtryck i vår natur. Lyckas vi få ner kostnaderna, till exempel genom att räkna ut exakt var vi ska borra, kan det leda till att vi har fler men mindre gruvor i stället.

LÄS MER: Zinkgruvan Minings nästa stora steg framåt – teleremote via eget nätverk

Vi kan, fortsätter hon, dessutom mycket väl ha utvecklat mer effektiva framtagnings-metoder. Metoder som gör en mer produktion i mindre skala möjligt.

– Vi är så vana vid att det är massproduktion som gäller. Men nu går vi mot en värld med kortare värdekedjor och mer småskalig produktion, med hjälp av nya produktionsteknologier, som 3D-skrivare och nanoteknologi. Kanske kommer vi i framtiden att ha lokala gruvor som bara producerar de metaller och mineraler som behövs i området där gruvorna ligger?

Ny standard för borriggar ska ge global säkerhet

En internationell expertgrupp, där Epiroc är med, är i full gång med att planera en ny säkerhetsstandard för borriggar – med riktlinjer som för första gången är gemensamma världen över. Allt för att göra arbetet som operatör ännu säkrare.

Text: Peter Wiklund

Att arbeta med tunga maskiner med rörliga delar i gruvindustrin eller anläggningsbranschen är ofrånkomligen förknippat med risker. Risker som i stort sett alla aktörer i branschen vill minimera så mycket de bara kan.

Det finns olika sätt att hantera riskerna: att konstruera bort dem, att skydda mot dem eller att varna och informera om dem. När det gäller konstruktionen finns det en rad olika standarder som anger vilka minimikrav på säkerhet maskinen ska uppfylla. Det kan till exempel röra sig om att den ska vara utrustad med skydd mot fallande objekt, ha god sikt från förarsätet eller vara försedd med brandskydd.

”För tjugo år sedan fanns ingen anledning att fundera över en standard för automation, men nu är det högaktuellt.”

– Det här är ett arbete som behöver pågå kontinuerligt. Inte minst på grund av innovationer som skapar nya möjligheter och risker. Exempelvis fanns det för låt säga tjugo år sedan ingen anledning att fundera över en standard för automation. Nu är det högaktuellt, säger Erik Elster, maskinsäkerhetsspecialist på Epiroc.

Två säkerhetsstandarder för borriggar

Det finns nu två säkerhetsstandarder för borriggar: en för Europa och en för övriga världen.
Erik Elster leder den internationella expertgrupp som arbetar med att planera för en revidering av den internationella standarden och samtidigt arbeta in Europakraven.

Att arbeta med tunga maskiner med rörliga delar innebär risker, det går inte att komma ifrån. Men med väl utarbetade säkerhetsstandarder kan riskerna minskas.

– Säkerhetsarbete på olika nivåer är något som är högt prioriterat inom Epiroc. Redan år 1995, när vi var en del av Atlas Copco, ledde vi arbetet med att ta fram den allra första säkerhetsstandarden för borriggar inom EU, säger han.

Strävar efter ständig förbättring

Hur går det då till när en standard tas fram? Enkelt uttryckt kan man dela in förloppet i nio steg. Från att det inkommer en idé om att det behövs en standard till att den så småningom publiceras (se faktaruta). Standardförslagen utarbetas av en arbetsgrupp och förslaget går därefter ut som publik remiss. Efter en eventuell revidering av förslaget sker en slutomröstning som vid godkännande leder till publicering.

En annan viktig del av standardiseringsarbetet är sedan utvärdering, konstaterar Sara Berggren. Hon arbetar som projektledare på Svenska institutet för standarder, SIS.

– Vi strävar efter ständig förbättring, så efter ett antal år utvärderas standarden. Om det finns behov revideras den, säger hon.

Hon understryker också att de är måna om att det finns en bred representation i kommittéerna. Med representanter för allt från tillverkare och marknadskontrollerande myndigheter till fackförbund och branschorganisationer.

”Det finns ingen konkurrens inom maskinsäkerhet, alla är intresserade av att operatören har en säker arbetsmiljö”

– Dels är det viktigt att få in kompetens från olika områden, men bredden gör också att vi lättare kan få en förankring och i förlängningen användning av dokumentet, säger hon.

Nu är arbetet i gång med en världsomspännande säkerhetsstandard för borriggar. Den första i sitt slag.

Ingen konkurrens inom säkerhet

För Erik Elsters del kan det i praktiken betyda att han samarbetar med representanter för konkurrerande tillverkare i en kommitté.
– Det finns ingen konkurrens inom maskinsäkerhet, alla är intresserade av att operatören har en säker arbetsmiljö. Ju fler tillverkare man har med, desto bättre, säger han.
Nu är det alltså planerna på att ta fram en reviderad säkerhetsstandard för borriggar som är i fokus.
– Målet är att det ska vara samma säkerhetskrav som gäller, oavsett om du jobbar i Tanzania eller Tyskland, säger Erik Elster.

Från idé till färdig standard – här är stegen

  1. Idé – en idé inkommer till aktuellt standardiseringsorgan.
  2. Beslut om uppstart – en bedömning av intresset och behovet görs och beslut om uppstart fattas.
  3. Projektstart – om det inte redan finns en lämplig kommitté som kan ta sig an projektet bildas en ny kommitté med experter.
  4. Utarbetning i arbetsgrupp – ett förslag tas fram.
  5. Förankring i kommittén – målet är att vara överens för att kunna få en bred förankring av standarden.
  6. Publik remiss – standarden skickas ut på remiss.
  7. Revideringar av förslag – kommittén arbetar fram ett nytt, reviderat förslag.
  8. Slutomröstning – kommittén, eller de länder som varit inblandade, röstar om standarden.
  9. Fastställelse och publicering – standarden fastställs och publiceras när den har godkänts.

Källa: SIS

Operatören Pierre kör sin borrigg via BenchREMOTE

Att kunna vara på plats ute på berget – men i en betydligt säkrare och mer bekväm miljö än i borriggen. Operatören Pierre Medfors ser många fördelar med att styra sin SmartROC D65 på distans. Eller BenchREMOTE, som det heter på branschspråk.

Att fjärrstyrda riggar är på uppgång råder det ingen tvekan om. Under jord har de använts länge och i Aitik körs de allra största ovanjordsmaskinerna redan nu från ett kontor i stället för från hytterna. Men hur är det att köra de lite mindre ovanjordsriggarna på distans? Pierre Medfors, operatör för Norrbottens Bergteknik som arbetar vid Boliden Aitik, vet.
– Vi jobbar inte alltid med BenchREMOTEN, bara vid vissa tillfällen. Om det är plant och passar för salvorna vi jobbar på, säger han.

Pentry, toalett och värme

Är förutsättningarna för att köra BenchREMOTE bra byter han och kollegorna riggarnas hytter mot ett litet ”hus” uppbyggt på en gammal militärlastbil. Lastbilen flyttar de runt på området beroende på var de ska borra och från det lilla huset har de fin utsikt över salvan och riggarna.
– Därinne sitter vi i operatörsstolar och kör som vanligt, men med riggarna 100 meter bort ungefär. Det är ganska mysigt. Varmt och skönt, och vi har pentry och toalett också, berättar han.

”Det är ganska mysigt. Varmt och skönt, och vi har pentry och toalett också”

Svårt i början med BenchREMOTE

I början var det ovant att köra på distans. Att bara ha kameran att jobba med utan någon som helst kontroll över borrljud eller vibrationer.
– Centreringen var absolut svårast. Vi har ju bara en kamera att se genom. Det gick bättre och bättre men det är nog bra att bara låta de mer erfarna borrarna köra på fjärr. Att man fått lära sig att borra från hytten ordentligt innan man börjar köra BenchREMOTE.

LÄS MER: De köpte nya generationen Epiroc SmartROC D65 – så blev det

Pierre Medfors och kollegan Janne Lantto tar en fika i BenchREMOTEN.

En fördel med fjärrstyrningen är att det går att köra flera maskiner på en gång. Det gör att produktionstakten inte behöver ta skada om en operatör till exempel är sjuk en dag – även om det blir väldigt mycket spring på berget för den som kör två maskiner på en gång.
– Eftersom vi inte har samma känsla och kontakt med riggen så måste vi sköta underhållet väldigt ordentligt. Ansvarar man för två maskiner måste man ofta ut för att byta borrkronor, skruva och kontrollera. När vi är två turas vi om, säger Pierre.

”Att kunna köra närmare bergväggar, komma nära farorna som finns ute på berget – det är enormt mycket värt”

Säkerheten främsta fördelen

Stefan Löfdahl, som under många år var borrmästare på Epiroc men nu har titeln försäljningsingenjör har själv provat att köra på fjärr vid några tillfällen. Han är övertygad om att det är framtiden inom ovanjordsborrning. Framför allt för att säkerheten ökar avsevärt när operatörerna inte längre sitter i hytten.
– Det här kommer att drivas framåt av branschen. Att kunna köra närmare bergväggar, komma nära farorna som finns ute på berget – det är enormt mycket värt.

LÄS MER: Så är det att köra jättemaskinen Pit Viper på distans

Att operatörerna sitter i en mer bekväm miljö är också viktigt, ur ett hälsoperspektiv.
– Det är klart att det sliter att sitta i en bullrig och skakig miljö under ett helt arbetsliv. Att köra på distans gör yrket mindre utsatt.
Kanske, funderar Stefan Löfdahl, kommer också möjligheten att köra på distans locka fler till borroperatörsyrket i framtiden.
– Det är ju lite likt det många ungdomar ägnar sig åt i dag – att sitta med joysticks och styra gubbar och maskiner i dataspel. Vem vet?

Pierre Medfors trivs med att köra BenchREMOTE.

Kul och socialt

Pierre Medfors gillar att köra BenchREMOTE och skulle inte vilja sluta. Och i dag tycker han inte att det är svårare än att köra från hytten – så länge underlaget är bra.
– Alla gillar ju att köra radiostyrda saker, det här är som en jättestor sådan! Jag tycker det är enormt fint. Dessutom är det socialt. Man blir väldigt populär ute på berget när man sitter i BenchREMOTE, det kommer ofta in mekaniker och tar en fika med oss.

Så är det att vara Pit Viper-operatör på distans

I Bolidens Aitikgruva kan nu alla borriggar Pit Viper 351 efter flera års arbete köras via fjärrstyrning. För operatörerna innebär det en enorm förändring. 

I kontrollrummet på Bolidens kontor i Aitik sitter operatören Felicia Vappling och övervakar en borrning. Klockan är strax över tre på eftermiddagen och hon har precis dragit i gång kvällens arbete. Det är lugnt i rummet där hon sitter. Inga vibrationer, inga högljudda borrljud, inget damm i luften. Sådant slipper hon och hennes kollegor nu när alla gruvans Pit Vipers kan fjärrstyras. 

– Det är väldigt stor skillnad nu jämfört med tidigare, och i början var det ovant. Att gå från att sitta i en hytt på plats till ett tyst rum med en massa skärmar … Men jag vande mig snabbt, säger Felicia, som jobbat i Aitik sedan 2018. 

LÄS MER: Kvinnliga borrare – så är vardagen i en mansdominerad bransch

Kollegorna Niklas Johansson och Julia Sannelind håller med. 

– Första tanken när vi fick höra att vi skulle börja köra fjärrstyrt var att det skulle bli svårt när man varken hör eller känner maskinen. Men det har gått bra, säger Julia. 

Färre förflyttningar sparar tid

I rummet som borrningen styrs från finns i dag tre stationer. De operatörer som inte sitter där under passet ordnar med annat som rör riggarna – kontrollerar oljor, är ute med pinnar. Ett tredje gäng laddar hål, tar prover och gör borrservice. 

– Vi har mycket mindre förflyttningar nu. Bara det att vi som borrar inte behöver åka en kvart med bil för att komma till riggen gör stor skillnad i tid, säger Felicia. 

Men den allra största förändringen i arbetsvardagen, tycker alla tre, handlar om det sociala. Från att ha haft ett ganska ensamt arbete jobbar de nu i stort sett alltid vid sidan av sina kollegor.

– Nu kan vi sitta och småprata under passen och hjälpa varandra om det uppstår något problem. Det blev verkligen som ett helt annat jobb när vi flyttade upp hit, säger Niklas.  

Utnyttja raster till borrning

Arbetet med att göra riggarna redo för fjärrstyrning och automation började 2016, när Epiroc blev ombedda att ta fram ett ”business case” åt Boliden Aitik. 

– De såg att de skulle öka sin produktion de nästkommande åren och stod i valet mellan att utöka riggflottan eller börja utnyttja den befintliga till dess fulla kapacitet. Valet föll på det senare, säger Fredrik Lindström, som har titeln Produktchef Automation för Sverige och Finland på Epiroc. 

LÄS MER: Efter 15 år i branschen har Daniel hittat lugnet med sin SmartROC T40

Det första man gjorde var att undersöka hur fjärrstyrningen skulle påverka produktionen. 

– Vi såg att det fanns stor potential att öka produktionstiden. Genom att låta riggen arbeta fjärrstyrt över raster och skiftskarvar samt i vissa fall även under sprängningar – vilket vanligtvis inte är tillåtet av säkerhetsskäl – kunde vi snabbt se en ökning på runt 20 procent i produktiv tid, berättar Fredrik Lindström.

Rejäl uppgång i produktion

I slutet av 2018 kunde alla fem riggarna börja köras via fjärrstyrning, och i början av 2019 påbörjades projektet att göra riggarna autonoma. 

– Vi började med en rigg för att först bekräfta att uppsatta nyckeltal uppnåddes rörande säkerhet, produktivitet och tillgänglighet på systemet i de hårda väderförhållanden som uppstår i Aitik. Och det gjorde de! Produktiviteten ökade med 30 procent jämfört med de bemannade riggarna under acceptansperioden. Sedan har en efter en av de övriga fyra riggarna också gjorts automationsredo, säger Fredrik Lindström. 

Fjärrstyrr Pit Viper 351 på distans
Niklas Johansson, Felicia Vappling och Julia Sannelind trivs bra med att vara operatör från en kontor.

Produktionsökningen är självklart inte oviktig men det viktigaste skälet till att Boliden ville automatisera sina riggar var att öka säkerheten och förbättra arbetsmiljön för sina medarbetare. 

– Att operatörerna slipper vara i gruvan nu, i en dammig och potentiellt farlig miljö, är den allra största vinsten. Kostnadsbesparingarna och produktionsökningen är bara ett plus i kanten, säger Fredrik Lindström. 

Handlar om människor

Men att göra en så stor förändring har förstås inte varit helt enkelt, berättar han. Dels på grund av covid-19, som tvingat fram en hel del kreativa lösningar, men kanske framför allt för att förändringen i grund och botten handlar om människor som plötsligt måste förhålla sig till en helt annan vardag, med nya arbetsstrukturer och i en helt annan miljö än tidigare. 

– Att en operatör, som varit duktig på att lyssna och känna hur riggen mår, plötsligt blir tvungen att helt lita på systemet är en process i sig. Men sen när allt väl är på plats blir fördelarna tydliga, säger Fredrik Lindström. 

Även om själva automatiseringen av riggarna nu är klar återstår fortfarande mycket arbete. 

– Nu ska vi följa upp det hela och fortsätta utveckla system och arbetsprocesser tillsammans med kunden. 

Operatör – på kontoret

På skrivborden framför Felicia, Niklas och Julia visar fem skärmar allt de behöver veta för att kunna övervaka borrandet och förflytta riggarna. När de behöver ta en paus, gå på toaletten eller hämta en kopp kaffe är det ofta inga problem att låta en kollega ta över deras station en stund. 

– Det är ett väldigt fritt arbete nu, säger Felicia. 

För Julia, som är gravid, har fjärrstyrningen inneburit att hon inte behövt byta tjänst under graviditeten, något hon annars blivit tvungen till. 

– Som gravid får man inte vara nere i gruvan, så jag hade blivit omplacerad. Men det behövs inte nu, när jag är som vilken kontorsperson som helst! 

Bergentreprenör – så rekryterar du fler kvinnor till branschen

Fler kvinnor behövs i bergbranschen – den saken står klar. Men hur ska du som bergentreprenör göra för att locka dem till ditt företag? Här är några konkreta tips. 

Det saknas operatörer där ute. Brist på utbildningar och att yrket inte är så känt av allmänheten är ett par av anledningarna. Men även att bergarbetare historisk sett nästan alltid varit män och att yrket ansetts vara typiskt ”manligt”. Något som bidragit till att hälften av rekryteringsbasen, kvinnorna, fallit bort. 

– Vi vet att det tekniskt intresserade tjejer vill ha i dag när de söker jobb är bra lön, intressanta arbetsuppgifter och modern teknik. De vill också, precis som männen, gärna jobba med konkreta saker.

Det säger Lena Abrahamsson, som är professor i arbetsvetenskap och har forskat om arbetsmiljöer bland industriföretag. 

”Vi vet att det tekniskt intresserade tjejer vill ha i dag när de söker jobb är bra lön, intressanta arbetsuppgifter och modern teknik.”

Hon tror att det finns goda chanser att locka fler kvinnor till bergbranschen. Inte minst för att arbetsmiljön blivit betydligt bättre. Att arbeta med berg har tidigare varit ett tungt kroppsarbete, med skyddsutrustning och maskiner som inte passat kvinnors kroppar. 

– Men det blir sakta bättre och bättre. I gruvorna kan många operatörer numera arbeta i kontrollrum i stället, säger Lena Abrahamsson. 

Vill bidra och göra nytta

En annan aspekt är att den digitala utvecklingen kräver allt högre utbildning hos såväl operatörer som arbetsledare och tekniker. Detta kommer troligen att locka fler kvinnor till yrket, eftersom de generellt har högre utbildning än män. 

Fler kvinnor behövs i bergbranschen.

 – Gemensamt för dagens tjejer är också att de vill göra nytta och bidra till samhället. Om du som arbetsgivare skapar ett erbjudande utifrån det, har du goda chanser att hitta kompetenta kvinnor till din arbetsplats, säger Lena Abrahamsson. 

LÄS MER: Därför behövs fler kvinnor i bergbranschen 

Se inåt och var självkritisk

Spännande arbetsuppgifter och arbetskläder som passar – check! Men om det ändå inte är några kvinnor som söker operatörsjobben? Vad ska du som entreprenör göra då? 

– Då är det läge att se över den interna kulturen på företaget. Väldigt många arbetsgivare gör misstaget att bara satsa på uppsökande verksamhet för att locka tjejer – de besöker skolor, mässor och gör reklam för sig. Det kan man ju göra, men det gäller att också se inåt. Säkra att ni har en organisation som är medveten om vilka problem som kan komma i och med att fler tjejer kommer in i den. Var självkritiska och ställ er frågor som Vad har vi för jargong på jobbet? Hur jobbar vi? Har vi några fördomar här? säger Lena Abrahamsson och tar ett exempel från skogsbranschen, som aktivt tittat på hur kvinnor som läser till jägmästare blir bemötta av skogsägare. 

”Väldigt många arbetsgivare gör misstaget att bara satsa på uppsökande verksamhet för att locka tjejer”

– Lärarna på utbildningarna till jägmästare hade under en tid extra koll på att tjejerna inte blev osynliggjorda, blev kallade ”lilla vän” eller blev sexuellt trakasserade på något sätt. Det är sådant den som är ansvarig måste vara uppmärksam på, säger Lena Abrahamsson. 

Det är också viktigt, lägger hon till, att rent praktiskt kunna ta emot tjejerna på ett bra sätt. 

– Det kan handla om att se till att det finns arbetskläder som passar, att maskinerna fungerar även för kvinnors kroppar och att det är en säker verksamhet för alla storlekar på människor. 

Fokusera på killarna

Lena Abrahamsson brukar säga till företag som vill öka andelen kvinnor bland sina anställda att de måste vara beredda på att hantera negativa reaktioner från kvinnorna. 

– Kräv inte att de ensamma ska ta hand om en sexistisk jargong, en förminskande retorik eller något annat, utan gå in och ta ditt ansvar om arbetsgivare. Men fokusera inte för mycket på kvinnorna i ditt förändringsarbete, utan mer på killarna. Ifrågasätt deras beteende. Och kom ihåg: det här är något som ofta sker slentrianmässigt, sällan för att folk vill vara elaka.

5 tips: Så lockar du fler tjejer till bergbranschen

  1. När du rekryterar, se till att du erbjuder det som studier visat att många unga kvinnor vill ha när de söker jobb. En bra lön, intressanta arbetsuppgifter och en möjlighet att bidra till samhället och göra nytta. 
  2. Se till att det, rent praktiskt, kommer att fungera för kvinnor att jobba hos er. Har ni till exempel arbetskläder och säkerhetsutrustning som passar en kortare person?
  3. Fundera över vilken intern kultur ni har på företaget. Hur är er jargong? Bli medveten om vilka problem som kan komma att uppstå om ni lyckas locka fler kvinnor.
  4. Om problem uppstår – lägg inte ansvaret för att hantera dem på kvinnorna själva. Fokusera heller inte för mycket på kvinnorna när du tar tag i problemen som berör jämställdhet, utan arbeta främst med männen och deras beteende.   
  5. Kom ihåg: kulturell jämställdhet är viktigare att uppnå än numerär jämställdhet. Som företag har ni mycket att vinna på en jämställd företagskultur. 

Fyra enkla tips – så minskar du risken att störa omgivningen när du borrar i berg

Text: Peter Wiklund

Byggprojekt med borrning och sprängning kan vara en högljudd historia och allt fler klagar på buller. Men vad som är normalt bakgrundsljud för en person kan vara obehagligt buller för en annan. Att investera i en ljuddämpad borrigg är förstås ett säkert sätt att störande ljud för omgivningen. Men finns det också enklare sätt att minska risken för klagomål? Vi frågade en akustikexpert om råd.

– Vad som uppfattas som buller är mer komplicerat än vad många tror. Det går inte att sätta en nivå vid ett visst antal decibel och slå fast att allt som låter mer än så är buller, konstaterar akustikern Pontus Paulsson.

Pontus Paulsson jobbar som akustikexpert på Bergsäker som hjälper byggaktörer att kunna fokusera på sina byggprojekt. I sitt jobb som akustiker hjälper han entreprenörer att bevaka och förhindra buller under byggprojekt men också att bistå vid klagomål.

Buller handlar om både teknik och människor. Eller annorlunda uttryckt: det går att mäta olika typer av ljud med mycket god noggrannhet, samtidigt som det handlar om hur vi människor tar in ljudet, förklarar han.

Den som bullrar har ansvaret för att inte störa

Den som håller i ett byggprojekt har inte bara ansvar för att genomföra projektet. nsvarsfrågan har förändrats, något som gör det ännu mer nödvändigt att hålla koll på och minimerar bullernivåerna. Den som bidrar till bullret har idag ett större ansvar oavsett vem som var först. Tidigare fick nya verksamheter och nyinflyttade anpassa sig till det befintliga. Idag är ansvaret strikt.

– Man kan säga att ansvaret har flera olika delar. För det första finns det ett kunskapskrav som står i miljöbalken, med syfte att öka medvetenheten och det preventiva arbetet. 

För det andra handlar det om vilket buller som genereras av bygget, alltså den mätbara ljudnivån.

– En byggherre ska veta i förväg vilka moment som riskerar att få höga nivåer och sedan under bygget följa upp med mätningar. Ligger man över riktlinjerna ska man agera i tid. Annars riskerar man att drabbas av överraskande klagomål.

Mycket att vinna på att förebygga byggbuller

Det finns vissa aktörer i branschen som inte har koll på de här frågorna, konstaterar Pontus Paulsson.

– Men det är skönt att se att i alla fall en del gör sitt bästa. Och om man gör en undersökning av omgivningspåverkan innan man drar igång bygget finns det mycket att vinna – ingen vill ju behöva ägna tid och pengar åt åtgärder som hade kunnat förebyggas med rätt kunskaper.

Det finns en koppling mellan bullrig miljö och negativ påverkan på människors hälsa. Men det betyder inte att allt ljud är skadligt. För det handlar samtidigt bland annat om vilken typ av ljud det är.

”Ett vattenfall kan låta otroligt mycket, men folk uppfattar ändå inte att det är ett störande ljud”

– Ett vattenfall kan låta otroligt mycket, men folk uppfattar ändå inte att det är ett störande ljud. Miljön upplevs antagligen snarare som rogivande, trots den höga ljudnivån, säger Pontus Paulsson som arbetar som konsult inom akustik på företaget Bergsäker. De fokuserar på så kallad omgivningspåverkan, det vill säga att hålla koll på bland annat risk för vibrationer och buller vid bygg- och infrastrukturprojekt.

Buller eller inte beror på omgivningen

– Det finns en uppenbar risk att det kommer klagomål på buller vid ett byggprojekt i en stad. Många moment under en byggnation är högljudda, och det är ofta folk arbetar eller bor i närheten av platsen när städer ska förtätas.

Men återigen: det är inte så enkelt. Det är nämligen så att ”ljud maskerar ljud”, som Pontus Paulsson uttrycker det.

”Jag är förvånad över att ingen stor aktör i branschen har tagit möjligheten att profilera sig med Sänkta ljudnivåer. det är helt klart något som ligger i tiden”

– I en miljö där det redan är ganska bullrigt gäller det till att börja med att byggarbetet överröstar bakgrunden. Skulle samma arbete utföras i ett område där det är väldigt tyst kommer ljudet att upplevas på ett helt annat sätt. Det står hela tiden i relation till omgivningen, säger han.

Viktigt att informera de som bor och jobbar i närheten

Ytterligare en faktor som ska tas med i beräkningen är vilken inställning personerna i närheten har till byggprojektet.

– Det är så enkelt att om man är negativt inställd, så är man mer benägen att klaga. Det ligger mycket psykologi i detta.

Den insikten kan du som byggherre dra nytta av, konstaterar han.

– För att minska risken för klagomål kan du se till att vara noggrann med informationsspridningen inför och under ett projekt. Både för att folk ska veta vad som pågår, och för att de förhoppningsvis ska tycka att det är ett bra projekt som bidrar till området.

Det finns också en hel del att vinna på att lyfta fram att ni använder bästa tänkbara utrustning när det gäller ljudnivå, menar Pontus Paulsson.

– Jag är förvånad över att ingen stor aktör i branschen har tagit möjligheten att profilera sig med det. Sänkta ljudnivåer är något som kan kopplas till hållbarhet, så det är helt klart något som ligger i tiden – och som skulle kunna gynna varumärket, säger han.

Pontus fyra tips: Så minskar du risken för klagomål på byggbuller när du borrar

  1. Visa att ni anstränger er. Eftersom buller till stor del handlar om upplevelse – och inte enbart faktiska uppmätta ljudnivåer – kan mycket vara vunnet av att i förväg visa de som bor eller arbetar i omgivningen att ni anstränger er för att försöka begränsa ljudnivåerna, till exempel genom att använda ljuddämpad utrustning och bästa tillgängliga teknik.
  2. Var noga med att informera tydligt om projektet och olika moment. Om man vet att det kommer att bullra under en begränsad period av exempelvis pålning är det lättare att acceptera det, än om man blir överraskad av det.
  3. Gör en bullerutredning – tidigt. Då framgår det tydligt vilka moment och områden som är kritiska. Dessutom får du en kontrollplan som används för löpande bullerbevakning under projektet.
  4. Mät buller och samla data så att era kunskaper om ljudnivåer och risker för buller ökar snabbt, så att det går allt lättare att förutse och planera kommande projekt. 

Källa: Pontus Paulsson, Bergsäker

Svenska gruvindustrins klimatdilemma: Går det ens att vara hållbar och konkurrenskraftig?

Hållbara gruvor, ett måste för framtiden. Men inget som sker av sig självt. Vad krävs för att det ska vara lönsamt att driva en hållbar gruva – och räcker hög produktivitet och en hållbar produktion som konkurrensmedel på världsmarknaden? Bitz undersöker den svenska gruvindustrins klimatdilemma: går det ens  kombinera klimattänk med lönsamhet? De svenska gruvorna är duktiga på att hålla en hög produktivitet. Det har de varit så illa tvungna till, eftersom Sverige aldrig kommer att konkurrera ur ett låglöneperspektiv.  – Här har gruvorna istället behövt jobba med att producera så mycket det bara går per insatt resurs. Det har de lyckats väldigt väl med, säger Maria Sunér Fleming som är VD för den svenska gruvindustrins branschorganisation, Svemin. 
maria sunér fleming om gruvbranschens klimatdilemma
Maria Sunér Fleming, vd, Svemin. Foto: Kristina Sahlén.
Eftersom den teknik som tas fram för att få upp produktiviteten hela tiden gått hand i hand med ett hållbarhetstänk menar hon att Sverige nu, när hållbarhetsfrågan hamnar högre och högre upp på agendan även globalt, har ett stort försprång.

Sverige ligger i framkant för klimarsmarta gruvindustrin

– Omställningen gör att vi ser ett tusenfaldigt ökat behov av metaller och mineral framöver. Allt bygger på att vi har gruvor som kan producera det på ett hållbart sätt. Jag vill hävda att Sveriges gruvindustri har en unik fördel nu i och med att vi redan har så höga hållbarhetsmål och ligger så i framkant vad gäller tekniken som kan göra det här möjligt.   Höga ambitioner och ett bra läge för Sverige alltså – men för att omställningen i gruvbranschen ska ske, både nationellt och globalt, krävs stora investeringar för gruvbolagen. Investeringar som måste vara lönsamma för att de ska göras. Frågan är om löftet om ökad produktion kommer att räcka för att fler ska ta de nödvändiga hållbarhetsstegen.  Det tror inte Fredrik N G Andersson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet. Han forskar bland annat på hållbar produktion och konsumtion.  – Digitaliseringen gör oss mer produktiva, men för att konkurrera på världsmarknaden tror jag att det behövs mer än så, säger han. 

Klimatdilemma – hur stor är efterfrågan på hållbarhet?

Ett problem för just basindustrin, menar han, är att det inte går att använda kvalitet som konkurrensmedel på samma sätt i som andra branscher. Detta gäller inte minst gruvor, järnmalmen och kopparn är mer eller mindre densamma, oavsett om den producerats av en gruva helt utan hållbarhetstänk eller av en med nollutsläpp och schysst arbetsmiljö. – I slutändan är det priset som avgör. Jag tvivlar på att det kommer att vara möjligt att komma upp i den massiva produktionsökning som krävs för att kunna konkurrera med de ”smutsiga” bolagen, säger han. 
SUM Framtidens hållbara gruvdrift
SUM-projektet skapar en ny världsstandard för hållbar gruvbrytning
Det betyder inte att innovationssatsningar och projekt som SUM och HYBRIT inte är viktiga för att lösa den svenska gruvindustrins klimatdilemma.  – Men för att den nya tekniken ska appliceras i stor skala måste det vara ekonomisk hållbart – och för det tror jag att det krävs styrning ovanifrån, säger Fredrik N G Andersson och tar tullavgifter på produkter med höga koldioxidutsläpp som ett exempel.  – Det skulle vara ett sätt att bestraffa de företag och länder som genom att köpa till exempel smutsigt producerad järnmalm visar att de inte tar klimatet på allvar,. 

Den svenska gruvindustrin har valt väg

Det är alltså, enligt Fredrik N G Andersson, politiska incitament som måste till för att produktions- och hållbarhetssatsningar ska slå riktigt väl ut rent ekonomiskt. Där är vi inte ännu, men den svenska gruvindustrin har ändå tydligt valt väg: år 2035 ska den vara helt fossilfri och så hållbar det bara går. Maria Sunér Fleming ser positivt på framtiden.  – De svenska gruvorna står sig väl på världsmarknaden redan nu, trots höga kostnader för att driva företag här och trots att vi konkurrerar med bolag som har helt annan syn på hållbarhet, där människor ibland arbetar under slavliknande förhållanden. Jag är övertygad om att den kompetens vi bygger nu kring hållbar teknik som elektrifiering, digitalisering och automation kommer att gynna oss även långsiktigt. 

”Systemet har gått i baklås” – Så vill Svemins nya vd Maria Sunér förändra gruvpolitiken

Med diplomati och bergfast övertygelse tänker Svemins nya vd Maria Sunér visa världen att svensk gruvnäring är framtiden – för investerare, för jobbsugna och för klimatet.  Text: Linda Swartz Maria Sunér hann knappt tillträda vd-posten förrän hon fick det hett om öronen. Nio dagar in på nya jobbet stod hon i SVT Opinion Live och debatterade gruvbrytning i Skåne. – Jag erkänner att jag tycker sådant är roligt! Maria gillar att ta sig an komplexa frågor som rör upp mycket känslor. Exempel från hennes tidigare jobb är kärnkraftsfrågan och olika miljöfrågor. Att hon trivs med såväl offentlig opinionsbildning som att samtala med politiker och andra beslutsfattare tror Maria är ett skäl till att hon blev erbjuden jobbet som Svemins vd. Förutom att hon har en bred sakkunskap inom energi, klimat och hållbarhet.
Maria Sunér Fleming, vd, Svemin.
– När frågan kom hade jag egentligen inte alls tänkt byta jobb, men detta kändes som en fantastisk möjlighet. Jag skulle få fortsätta arbeta med viktiga frågor om klimat och hållbarhet, och samtidigt ta mig an nya, exempelvis kompetensförsörjningsfrågor.

Kompetensförsörjning, gruvnäringens viktigaste utmaning

Det sistnämnda lyfter hon fram som en av gruvnäringens viktigaste utmaningar: Unga väljer inte naturvetenskap och teknik. Och de som ändå gör det väljer sedan inte gruvnäringen. Det är hård konkurrens om teknikkunniga unga. Branschen behöver många olika typer av kompetens inom till exempel bergmekanik, sprängning, automation, telekom och styrning.  – Vi behöver väcka och bibehålla ett intresse genom att lyfta fram branschen som attraktiv, spännande och att ”här händer mycket”. Det tänker Svemin göra inte bara genom att rikta sig till unga och studenter. Hela allmänheten ska lockas att få mer positiva känslor för gruvnäringen. Därför planeras nu en imagekampanj som ska visa samhällsnyttan med gruvor. I en värld under omställning från fossilt bränsle kan gruvnäringen spela en avgörande roll.

Sverige har ett försprång inom hållbarhet

– Om vi som samhälle ska klara klimatutmaningen och digitaliseringen krävs nya material, och material i stora mängder. Gruvor i Sverige har här en enorm fördel med högt miljö- och hållbarhetstänk, goda arbetsvillkor, vettig ersättning och en arbetsmiljö i framkant. Vi kan stötta hela Europa som en säker leverantör av material.
Maria Sunér, vd, Svemin.
För en framtida ökning av vindkraftverk, solceller och batteridrift istället för fossila drivmedel krävs massor av olika mineral samt stora mängder koppar för elinfrastruktur. Maria betonar att detta blir en allt viktigare fråga strategiskt i takt med att länders tillgång på metaller och mineral används som ett maktmedel i världspolitiken. Sveriges kluster av gruvor kan inte bara leverera material för klimatsmarta lösningar, utan är basen för utveckling av framtidens gruvteknik. Några exempel som Maria lyfter fram är Hybrit, teknik för koldioxidfri stålframställning, LKAB:s testgruva för hållbar underjordsdrift på stora djup där Epiroc medverkar, samt Bolidens system för eldriven trolley i Aitikgruvan. – Sverige ligger verkligen i framkant. Hela branschen jobbar tätt ihop för att utveckla klimatneutral gruvdrift som vi kan exportera sedan. Det är en fantastisk insats för att förbättra världens gruvor, säger Maria.

Politiken för gruvnäringen måste förändras

Men för att näringen ska kunna spela denna viktiga internationella roll krävs naturligtvis att det finns svenska gruvor överhuvudtaget. Under hösten har branschen markerat mot regeringen för att få till stånd en tydligare tillståndsprocess för nya och utökade gruvor. Sverige faller på världsrankingen som land för gruvinvesteringar. Det är tolv år sedan en ny greenfield-gruva senast öppnade i Sverige, det vill säga en gruva utanför ett befintligt gruvområde och som prövats mot både miljöbalken och minerallagen. – Systemet har gått i baklås. Det finns problem på så många nivåer och inga enkla åtgärder för en lösning. Det krävs att den övergripande politiska målsättningen för gruvnäringen förändras. Vi fokuserar på den här frågan, för löser vi inte den blir ju de andra frågorna mindre intressanta.
Maria Sunér, vd, Svemin.
Att hennes jobb inte alltid är enkelt sporrar bara Maria. Hon säger att hon dras till branscher som folk inte är odelat positiva till. Mothugg möter hon helt enkelt med diplomati. – Jag är bra på att bygga goda relationer och att trevligt och trovärdigt framföra branschens budskap. Jag kan lägga fram även tuffa budskap på ett sympatiskt sätt. Det sägs att jag kan ”rasa med ett leende”. Det är en praktisk egenskap när man ska förflytta opinion.

Om Maria Sunér

Ålder: 48 år. Bor: Kvarnholmen i Nacka. Familj: Två tonårsdöttrar. Bakgrund: Utbildad civilingenjör i kemiteknik vid Chalmers, har arbetat på Sydkraft (idag Eon/Uniper), som energiexpert på Världsbanken och på Energiföretagen. Senaste nio åren på Svenskt Näringsliv i olika roller, senast som chef för avdelningen Hållbarhet och infrastruktur. Ledamot i IVA – Ingenjörsvetenskapsakademien och expert i flera utredningar, exempelvis Miljömålsberedningen. Motto: Most things still remain to be done – glorious future! Bästa lärdom i livet: Att utmaningar leder till utveckling – som oftast är positiv.  Oväntad talang: Bakar oerhört gott surdegsbröd (enligt döttrarna).

Så ska gruvornas avfall bli en värdefull resurs

En ökad efterfrågan på strategiska metaller och nya innovativa tekniska metoder kan göra det möjligt att utvinna mineral och metaller från tidigare gruvavfall. Samtidigt har Boliden kommit långt inom ett annat område: efterbehandling av nedlagda gruvor.  – I Näslidens nedlagda gruva i Västerbotten har vi skapat både biologiska och sociala värden, säger Pia Lindström, chef för HR och hållbarhet vid Boliden Gruvor och ordförande i Svemins miljökommité. Hon var också en av föreläsarna vid branschorganisationen Svemins miljökonferens i Skellefteå. Årets tema var ”Gruvavfall – resurs och utmaning för en hållbar framtid.” Där den tidigare gruvan låg har Boliden i samråd med boende i närområdet återplanterat skog, skapat ljunghedar, gångstråk och en utsiktsplats. En satsning som ger nya möjligheter att utnyttja det gamla gruvområdet till friluftsliv.  – Hållbarhetsfrågan handlar om att minimera det fotavtryck som våra avfall ger i landskapet. Det är en av våra viktigaste strategiska frågor och omfattar både att minimera risker och att maximera mervärden. Ur ett långsiktigt perspektiv är det viktigt att skapa mesta möjliga nytta med minsta möjliga påverkan.

Viktigt skapa värde från gruvafallet

Metoden som använts som täckningsmaterial av gruvavfallet i Näslidens gruva anses vara i världsklass och består av ett tätskikt av morän och bentonit. En testyta för användning av grönslutslam som täckmaterial har också anlagts vid anläggningen. Ett annat pågående projekt är Gillervattnet i Skellefteå kommun, tidigare använt som sandmagasin. Området ska efterbehandlas för att stabilisera den svavelrika sanden och förvandla området till en våtmarksmiljö för växt- och djurliv. Även i detta stora projekt har Boliden haft workshops och möten med boende i området. – Vi har samlat ihop idéer för att skapa ett värde för befolkningen när vi lämnar mark som vi nyttjat för utvinning av mineral och metaller.

Ny möjligheter till bättre resurshållning

Men att ta hand om gruvavfall handlar inte bara om efterbehandling av nedlagda gruvor. Gruvavfall består till stor del av gråberg och även i anrikningssand kan det finnas material som inte var ekonomiskt intressant när malmen bröts, men som efterfrågas i dag. På flera håll pågår det undersökningar som handlar om huruvida det går att utvinna mineral och metaller ur det gamla avfallet. Möjligheten att göra det vore ett steg i ökad resurshushållning och betyder att avfallet på sikt kan minska i mängd. – Utvecklingsarbetet kring att utvinna mer metaller och mineraler från gruvavfall pågår konstant, säger Pia Lindström. I ett projekt har forskare vid Uppsala universitet undersökt innehållet av sällsynta och kritiska metaller i gamla gråbergsdeponier i Bergslagen. Deponierna är rester från hundratals år av gruvbrytning och undersökningarna visar att det finns en stor spännvidd av sällsynta metaller i deponierna. SGU, Sveriges geologiska undersökning, skriver på sin hemsida att i flera områden i deponierna förekommer metaller som är kritiska för modern och grön teknik.

Omöjligt att utvinna allt

Men SGU skriver också att det med ekonomisk vinning inte vore praktiskt möjligt att utvinna alla värdefulla mineral ur malmen. En del kommer att följa med anrikningssanden – hur mycket av de intressanta mineral som inte kommer att utvinnas hänger ihop med hur värdefulla de är. – Grunden i all gruvbrytning är att minimera avfall och maximera utvinningen. Framsteg görs hela tiden i den här frågan men den är också marknadsberoende, säger Pia Lindström. Är det rimligt att sikta mot zero waste gällande gruvavfall?  – Det är viktigt att ha en vision att sträva mot nollavfall. Vi kan inte i dag säga att vi tekniskt kan nå den visionen, men vi arbetar kontinuerligt med att minimera mängden avfall som produceras och att vi hela tiden utvecklar tekniker och söker tekniksprång. Pia Lindström tror att det kommer återvinnas mer gruvavfall i framtiden och konstaterar att för att bygga en hållbar värld behöver vi mer metaller. – För energilösningar som inte bygger på fossila energilösningar kommer det krävas någonstans mellan 200-1000 procent mer metaller än i dag. En hållbar gruvindustri är en del av att bygga en hållbar värld – så att metallbehovet för att bygga bort fossil energi kan levereras på ett ansvarsfullt sätt. Vi är en del av lösningen.

Hur kan hållbarhetsarbete bana väg för nya gruvor? Nya projekt ska visa vägen.

Hållbarhet har blivit en allt viktigare aspekt i alla branscher, gruvnäringen är inget undantag. Gruvnäringen måste därför bli bättre på att redovisa sina hållbarhetssatsningar. Därför startar nu Boliden ett nytt pilotprojekt i Aitik och Kevitsa för att lyfta sitt hållbarhetsarbete i sina ledningssystem.  Den starka medvetenheten om hållbarhetsfrågor i samhället bidrar förstås till att öka kraven på gruvnäringens insatser inom området. Men det är inte hela sanningen, menar Helena Ranängen, forskare i kvalitetsteknik vid Luleå tekniska universitet. – Jag tror också att det har att göra med att gruvbranschen inte genererar lika många arbetstillfällen som förr, och att arbetet kräver andra kompetenser som kanske inte alltid finns att hitta lokalt. Det vill säga samhället får mindre ”tillbaka”, och då ökar kraven. säger hon och fortsätter: – Dessutom finns det starka aktörer inom bland annat ren- och turistnäringen som aktivt värnar om sina intressen. Många stora gruvbolag arbetar idag med traditionella ledningssystem kring frågor rörande deras hållbarhetsarbete som miljö, arbetsmiljö och energi.

Hållbarhetsarbete är en nyckelfråga

I ledningssystemen definieras bland annat rutiner, mätkriterier och uppföljning, och Helena Ranängen anser att dessa system även skulle användas för andra typer av hållbarhetsfrågor – förutsatt att de modifieras och utvecklas. Projektet ”Från ord till handling – hållbarhetsledningssystem för social acceptans”, där Helena Ranängen är projektledare, fokuserar på just hur en sådan modifiering och utveckling ska gå till. – Hållbarhet är ett väldigt vitt begrepp, och i det här fallet skulle det kunna handla om sådant som hur bolaget agerar politiskt, vad de gör för att undvika korruption, hur de hanterar markfrågor och vilken dialog de för med olika samhällsaktörer. Ett väl fungerande ledningssystem gör det lättare att arbeta med ett företags hållbarhetsarbete på ett strukturerat sätt och se till att det finns rutiner för hur arbetet dokumenteras. Då blir det lättare att kommunicera vad man gör, vilket kan bidra till en ökad acceptans för verksamheten, konstaterar Helena Ranängen.

Pilotstudier i Aitik och Kevitsa

Nu har projektet gått i sitt tredje och sista år och gått över i en fas när Boliden har ”taktpinnen”. – De bygger ut sitt befintliga ledningssystem så att det ska kunna inkludera fler hållbarhetsaspekter. Det blir en pilotstudie som testas i Aitik och Kevitsa. – Nästa fas, om piloten faller väl ut, blir att se hur systemet ska kunna implementeras brett i en organisation, så att alla som berörs kan använda det. Även branschorganisationen Svemin ingår som samarbetspartner i projektet, och genom dem ska resultatet av projektet bli tillgängligt för hela branschen efter projektet avslutats i juni 2020. – Men även om det kommer fram en ny lösning så gäller det att vara beredd på att det är ett stort arbete som måste göras i bolaget. Man måste vara beredd att allokera resurser för att få det att fungera, säger Helena Ranängen.

Batteritekniken som gav renare luft i Anderna

Högt uppe bland bergen, i hjärtat av Anderna ligger Atocha-gruvan. Det är en anrik gruva, det första spadtaget togs redan 80 år sedan. Nu många år senare ringlar gruvgångarna sig mer än en kilometer ner i berget. De djupa gruvgångarna var nära att skapa stora problem för gruvbolaget Nexa. Det var klart att de behövde tänka nytt, och det var då som en ny lösning visade sig i form av batteridrivna gruvmaskiner. Fram tills nyligen behövde både manskap och utrustning ta sig upp 4000 meter bara för att ta sig till gruvmynningen. Väl där uppe startade sedan resan ner igen i en sju kilometer lång slingrande tunnel, en resa som totalt kunde ta upp till en timme. De långa transporttiderna fick till slut gruvbolaget Nexa, som äger gruvan att inse att de var tvungna att planera för en ny servicetunnel. Gruvan hade nått så långt ned att den nya tunneln nu kunde placeras 700 meter längre ner på berget. En åtgärd som nära på skulle halvera transporttiden till knappt en halvtimme. Men att gräva ut en 2,2 km lång tunnel med en enda accesspunkt hade sina egna utmaningar. Det ställer nämligen helt andra krav när det kommer till att se till att det finns en tillräcklig luftkvalitet för arbetarna. Traditionella maskiner släpper nämligen ut en giftig blandning av kolmonoxid, kväveoxid tillsammans med ett fint damm innehållandes partiklar som kan vara skadligt för lungorna.

Batteridrift innebar en oväntad vändning

Tidpunkten för det här projektet kunde dock inte ha valts bättre för när just som projektet skulle komma igång hade Epiroc nämligen nya Scooptram ST7 Battery, en elektrisk lastare med batteridrift som precis stod färdig för leverans. ”Dieselmotorer är ganska skitiga och den mängd rök som de genererar hindrar oss ibland från att arbeta” förklarar Yordan Rojas, en gruvveteran med fjorton års erfarenhet från Atacocha. Atachoagruvan Det vanliga sättet att hantera den här typen av projekt är att man installerar enorma ventilationssystem tvingar ut den smutsiga luften ur större delen av gruvan. Men i en stängd tunnel med en enda utgång byggs föroreningar snabbt upp och till farliga nivåer vilka kan innebära onödiga hälsorisker för de som arbetar i gruvan. Det enda sättet för operatörerna att kunna vistas och köra sina dieselmaskiner inne i de trånga tunnlarna är om de sitter i hermetiskt tillslutna, lufttäta hytter. Alla andra måste vänta utanför i trettio minuter och ofta mer innan gaserna har skingrat sig. Först efter det kan de gå in och vistas i arbetsområdet.

Nollutsläpp ger nya möjligheter

Batteridrift ger å andra sidan inte ifrån sig några avgaser alls. De för därför inte med sig samma utmaningar som med motsvarande dieselmaskiner när det kommer till att arbeta i slutna miljöer. Sedan de kom på plats i januari 2018 har de elektriska fordonen varit en stor succé.  Det gäller både hos ledningen men speciellt bland operatörerna som slåss om att köra dem. ”Jag har aldrig sett en maskin som den här… ingen nedsmutsning, inga avgaser” säger Rojas. ”Det är bättre för operatörerna och för alla omkring”. Batteridriven gruvmaskin Scooptram ST7 Battery har också bevisat sig i matchen med sin dieseldrivna kusin i hur den enkelt kan lyfta och flytta stora bergmassor. En förlängd lastarm gör att den kan lasta tunga laster helt utan plattformsstöd.

Batteridrift ger ljudlösa maskiner

Till skillnad från förbränningsmotorer så ger gruvlastare med elektriska motorer knappt ifrån sig något ljud. Den rör sig nästan ljudlöst genom gruvgångarna vilket minskar ansträngningen på gruvarbetarnas öron. Den ger heller inte ifrån sig samma värme som en dieselmaskin. Vilket är en stor fördel när snabbt temperaturerna under jorden snabbt närmar sig klibbiga trettio grader. Den nackdel man märkt är att ett laddat batteri, till skillnad från en fulltankad dieseltank inte räcker batteridrift för ett helt 12-timmarsskift. Batterierna måste bytas efter fyra till fem timmars användande.

Överaskande enkelt att byta batteri

Men att byta batterierna har visat sig överraskande enkelt. Efter upplärningen från Epirocs servicetekniker kan Rojas och hans kollegor nu byta batteri på omkring 15 minuter. Minskat behov av bränsle och smörjoljor minskar inte bara driftskostnaderna. Det betyder också att färre tankbilar behöver ta sig upp längs de slingrande vägarna till gruvan. Med så många fördelar med batteridrift är det inte konstigt att gruvindustrin slåss om att vara först med att elektrifiera sin maskinpark så snart som möjligt. Esteban förklarar att Nexa nu har planer på att elektrifiera hela sin maskinpark inom fem år. ———– Den här artikeln publicerades ursprungligen i Mining and Construction