Artiklar om hållbarhet, miljö och hälsa

Bergentreprenör – så rekryterar du fler kvinnor till branschen

0

Fler kvinnor behövs i bergbranschen – den saken står klar. Men hur ska du som bergentreprenör göra för att locka dem till ditt företag? Här är några konkreta tips. 

Det saknas operatörer där ute. Brist på utbildningar och att yrket inte är så känt av allmänheten är ett par av anledningarna. Men även att bergarbetare historisk sett nästan alltid varit män och att yrket ansetts vara typiskt ”manligt”. Något som bidragit till att hälften av rekryteringsbasen, kvinnorna, fallit bort. 

– Vi vet att det tekniskt intresserade tjejer vill ha i dag när de söker jobb är bra lön, intressanta arbetsuppgifter och modern teknik. De vill också, precis som männen, gärna jobba med konkreta saker.

Det säger Lena Abrahamsson, som är professor i arbetsvetenskap och har forskat om arbetsmiljöer bland industriföretag. 

”Vi vet att det tekniskt intresserade tjejer vill ha i dag när de söker jobb är bra lön, intressanta arbetsuppgifter och modern teknik.”

Hon tror att det finns goda chanser att locka fler kvinnor till bergbranschen. Inte minst för att arbetsmiljön blivit betydligt bättre. Att arbeta med berg har tidigare varit ett tungt kroppsarbete, med skyddsutrustning och maskiner som inte passat kvinnors kroppar. 

– Men det blir sakta bättre och bättre. I gruvorna kan många operatörer numera arbeta i kontrollrum i stället, säger Lena Abrahamsson. 

Vill bidra och göra nytta

En annan aspekt är att den digitala utvecklingen kräver allt högre utbildning hos såväl operatörer som arbetsledare och tekniker. Detta kommer troligen att locka fler kvinnor till yrket, eftersom de generellt har högre utbildning än män. 

Fler kvinnor behövs i bergbranschen.

 – Gemensamt för dagens tjejer är också att de vill göra nytta och bidra till samhället. Om du som arbetsgivare skapar ett erbjudande utifrån det, har du goda chanser att hitta kompetenta kvinnor till din arbetsplats, säger Lena Abrahamsson. 

LÄS MER: Därför behövs fler kvinnor i bergbranschen 

Se inåt och var självkritisk

Spännande arbetsuppgifter och arbetskläder som passar – check! Men om det ändå inte är några kvinnor som söker operatörsjobben? Vad ska du som entreprenör göra då? 

– Då är det läge att se över den interna kulturen på företaget. Väldigt många arbetsgivare gör misstaget att bara satsa på uppsökande verksamhet för att locka tjejer – de besöker skolor, mässor och gör reklam för sig. Det kan man ju göra, men det gäller att också se inåt. Säkra att ni har en organisation som är medveten om vilka problem som kan komma i och med att fler tjejer kommer in i den. Var självkritiska och ställ er frågor som Vad har vi för jargong på jobbet? Hur jobbar vi? Har vi några fördomar här? säger Lena Abrahamsson och tar ett exempel från skogsbranschen, som aktivt tittat på hur kvinnor som läser till jägmästare blir bemötta av skogsägare. 

”Väldigt många arbetsgivare gör misstaget att bara satsa på uppsökande verksamhet för att locka tjejer”

– Lärarna på utbildningarna till jägmästare hade under en tid extra koll på att tjejerna inte blev osynliggjorda, blev kallade ”lilla vän” eller blev sexuellt trakasserade på något sätt. Det är sådant den som är ansvarig måste vara uppmärksam på, säger Lena Abrahamsson. 

Det är också viktigt, lägger hon till, att rent praktiskt kunna ta emot tjejerna på ett bra sätt. 

– Det kan handla om att se till att det finns arbetskläder som passar, att maskinerna fungerar även för kvinnors kroppar och att det är en säker verksamhet för alla storlekar på människor. 

Fokusera på killarna

Lena Abrahamsson brukar säga till företag som vill öka andelen kvinnor bland sina anställda att de måste vara beredda på att hantera negativa reaktioner från kvinnorna. 

– Kräv inte att de ensamma ska ta hand om en sexistisk jargong, en förminskande retorik eller något annat, utan gå in och ta ditt ansvar om arbetsgivare. Men fokusera inte för mycket på kvinnorna i ditt förändringsarbete, utan mer på killarna. Ifrågasätt deras beteende. Och kom ihåg: det här är något som ofta sker slentrianmässigt, sällan för att folk vill vara elaka.

5 tips: Så lockar du fler tjejer till bergbranschen

  1. När du rekryterar, se till att du erbjuder det som studier visat att många unga kvinnor vill ha när de söker jobb. En bra lön, intressanta arbetsuppgifter och en möjlighet att bidra till samhället och göra nytta. 
  2. Se till att det, rent praktiskt, kommer att fungera för kvinnor att jobba hos er. Har ni till exempel arbetskläder och säkerhetsutrustning som passar en kortare person?
  3. Fundera över vilken intern kultur ni har på företaget. Hur är er jargong? Bli medveten om vilka problem som kan komma att uppstå om ni lyckas locka fler kvinnor.
  4. Om problem uppstår – lägg inte ansvaret för att hantera dem på kvinnorna själva. Fokusera heller inte för mycket på kvinnorna när du tar tag i problemen som berör jämställdhet, utan arbeta främst med männen och deras beteende.   
  5. Kom ihåg: kulturell jämställdhet är viktigare att uppnå än numerär jämställdhet. Som företag har ni mycket att vinna på en jämställd företagskultur. 

Fyra enkla tips – så minskar du risken att störa omgivningen när du borrar i berg

Text: Peter Wiklund

Byggprojekt med borrning och sprängning kan vara en högljudd historia och allt fler klagar på buller. Men vad som är normalt bakgrundsljud för en person kan vara obehagligt buller för en annan. Att investera i en ljuddämpad borrigg är förstås ett säkert sätt att störande ljud för omgivningen. Men finns det också enklare sätt att minska risken för klagomål? Vi frågade en akustikexpert om råd.

– Vad som uppfattas som buller är mer komplicerat än vad många tror. Det går inte att sätta en nivå vid ett visst antal decibel och slå fast att allt som låter mer än så är buller, konstaterar akustikern Pontus Paulsson.

Pontus Paulsson jobbar som akustikexpert på Bergsäker som hjälper byggaktörer att kunna fokusera på sina byggprojekt. I sitt jobb som akustiker hjälper han entreprenörer att bevaka och förhindra buller under byggprojekt men också att bistå vid klagomål.

Buller handlar om både teknik och människor. Eller annorlunda uttryckt: det går att mäta olika typer av ljud med mycket god noggrannhet, samtidigt som det handlar om hur vi människor tar in ljudet, förklarar han.

Den som bullrar har ansvaret för att inte störa

Den som håller i ett byggprojekt har inte bara ansvar för att genomföra projektet. nsvarsfrågan har förändrats, något som gör det ännu mer nödvändigt att hålla koll på och minimerar bullernivåerna. Den som bidrar till bullret har idag ett större ansvar oavsett vem som var först. Tidigare fick nya verksamheter och nyinflyttade anpassa sig till det befintliga. Idag är ansvaret strikt.

– Man kan säga att ansvaret har flera olika delar. För det första finns det ett kunskapskrav som står i miljöbalken, med syfte att öka medvetenheten och det preventiva arbetet. 

För det andra handlar det om vilket buller som genereras av bygget, alltså den mätbara ljudnivån.

– En byggherre ska veta i förväg vilka moment som riskerar att få höga nivåer och sedan under bygget följa upp med mätningar. Ligger man över riktlinjerna ska man agera i tid. Annars riskerar man att drabbas av överraskande klagomål.

Mycket att vinna på att förebygga byggbuller

Det finns vissa aktörer i branschen som inte har koll på de här frågorna, konstaterar Pontus Paulsson.

– Men det är skönt att se att i alla fall en del gör sitt bästa. Och om man gör en undersökning av omgivningspåverkan innan man drar igång bygget finns det mycket att vinna – ingen vill ju behöva ägna tid och pengar åt åtgärder som hade kunnat förebyggas med rätt kunskaper.

Det finns en koppling mellan bullrig miljö och negativ påverkan på människors hälsa. Men det betyder inte att allt ljud är skadligt. För det handlar samtidigt bland annat om vilken typ av ljud det är.

”Ett vattenfall kan låta otroligt mycket, men folk uppfattar ändå inte att det är ett störande ljud”

– Ett vattenfall kan låta otroligt mycket, men folk uppfattar ändå inte att det är ett störande ljud. Miljön upplevs antagligen snarare som rogivande, trots den höga ljudnivån, säger Pontus Paulsson som arbetar som konsult inom akustik på företaget Bergsäker. De fokuserar på så kallad omgivningspåverkan, det vill säga att hålla koll på bland annat risk för vibrationer och buller vid bygg- och infrastrukturprojekt.

Buller eller inte beror på omgivningen

– Det finns en uppenbar risk att det kommer klagomål på buller vid ett byggprojekt i en stad. Många moment under en byggnation är högljudda, och det är ofta folk arbetar eller bor i närheten av platsen när städer ska förtätas.

Men återigen: det är inte så enkelt. Det är nämligen så att ”ljud maskerar ljud”, som Pontus Paulsson uttrycker det.

”Jag är förvånad över att ingen stor aktör i branschen har tagit möjligheten att profilera sig med Sänkta ljudnivåer. det är helt klart något som ligger i tiden”

– I en miljö där det redan är ganska bullrigt gäller det till att börja med att byggarbetet överröstar bakgrunden. Skulle samma arbete utföras i ett område där det är väldigt tyst kommer ljudet att upplevas på ett helt annat sätt. Det står hela tiden i relation till omgivningen, säger han.

Viktigt att informera de som bor och jobbar i närheten

Ytterligare en faktor som ska tas med i beräkningen är vilken inställning personerna i närheten har till byggprojektet.

– Det är så enkelt att om man är negativt inställd, så är man mer benägen att klaga. Det ligger mycket psykologi i detta.

Den insikten kan du som byggherre dra nytta av, konstaterar han.

– För att minska risken för klagomål kan du se till att vara noggrann med informationsspridningen inför och under ett projekt. Både för att folk ska veta vad som pågår, och för att de förhoppningsvis ska tycka att det är ett bra projekt som bidrar till området.

Det finns också en hel del att vinna på att lyfta fram att ni använder bästa tänkbara utrustning när det gäller ljudnivå, menar Pontus Paulsson.

– Jag är förvånad över att ingen stor aktör i branschen har tagit möjligheten att profilera sig med det. Sänkta ljudnivåer är något som kan kopplas till hållbarhet, så det är helt klart något som ligger i tiden – och som skulle kunna gynna varumärket, säger han.

Pontus fyra tips: Så minskar du risken för klagomål på byggbuller när du borrar

  1. Visa att ni anstränger er. Eftersom buller till stor del handlar om upplevelse – och inte enbart faktiska uppmätta ljudnivåer – kan mycket vara vunnet av att i förväg visa de som bor eller arbetar i omgivningen att ni anstränger er för att försöka begränsa ljudnivåerna, till exempel genom att använda ljuddämpad utrustning och bästa tillgängliga teknik.
  2. Var noga med att informera tydligt om projektet och olika moment. Om man vet att det kommer att bullra under en begränsad period av exempelvis pålning är det lättare att acceptera det, än om man blir överraskad av det.
  3. Gör en bullerutredning – tidigt. Då framgår det tydligt vilka moment och områden som är kritiska. Dessutom får du en kontrollplan som används för löpande bullerbevakning under projektet.
  4. Mät buller och samla data så att era kunskaper om ljudnivåer och risker för buller ökar snabbt, så att det går allt lättare att förutse och planera kommande projekt. 

Källa: Pontus Paulsson, Bergsäker

Svenska gruvindustrins klimatdilemma: Går det ens att vara hållbar och konkurrenskraftig?

0
Hållbara gruvor, ett måste för framtiden. Men inget som sker av sig självt. Vad krävs för att det ska vara lönsamt att driva en hållbar gruva – och räcker hög produktivitet och en hållbar produktion som konkurrensmedel på världsmarknaden? Bitz undersöker den svenska gruvindustrins klimatdilemma: går det ens  kombinera klimattänk med lönsamhet? De svenska gruvorna är duktiga på att hålla en hög produktivitet. Det har de varit så illa tvungna till, eftersom Sverige aldrig kommer att konkurrera ur ett låglöneperspektiv.  – Här har gruvorna istället behövt jobba med att producera så mycket det bara går per insatt resurs. Det har de lyckats väldigt väl med, säger Maria Sunér Fleming som är VD för den svenska gruvindustrins branschorganisation, Svemin. 
maria sunér fleming om gruvbranschens klimatdilemma
Maria Sunér Fleming, vd, Svemin. Foto: Kristina Sahlén.
Eftersom den teknik som tas fram för att få upp produktiviteten hela tiden gått hand i hand med ett hållbarhetstänk menar hon att Sverige nu, när hållbarhetsfrågan hamnar högre och högre upp på agendan även globalt, har ett stort försprång.

Sverige ligger i framkant för klimarsmarta gruvindustrin

– Omställningen gör att vi ser ett tusenfaldigt ökat behov av metaller och mineral framöver. Allt bygger på att vi har gruvor som kan producera det på ett hållbart sätt. Jag vill hävda att Sveriges gruvindustri har en unik fördel nu i och med att vi redan har så höga hållbarhetsmål och ligger så i framkant vad gäller tekniken som kan göra det här möjligt.   Höga ambitioner och ett bra läge för Sverige alltså – men för att omställningen i gruvbranschen ska ske, både nationellt och globalt, krävs stora investeringar för gruvbolagen. Investeringar som måste vara lönsamma för att de ska göras. Frågan är om löftet om ökad produktion kommer att räcka för att fler ska ta de nödvändiga hållbarhetsstegen.  Det tror inte Fredrik N G Andersson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet. Han forskar bland annat på hållbar produktion och konsumtion.  – Digitaliseringen gör oss mer produktiva, men för att konkurrera på världsmarknaden tror jag att det behövs mer än så, säger han. 

Klimatdilemma – hur stor är efterfrågan på hållbarhet?

Ett problem för just basindustrin, menar han, är att det inte går att använda kvalitet som konkurrensmedel på samma sätt i som andra branscher. Detta gäller inte minst gruvor, järnmalmen och kopparn är mer eller mindre densamma, oavsett om den producerats av en gruva helt utan hållbarhetstänk eller av en med nollutsläpp och schysst arbetsmiljö. – I slutändan är det priset som avgör. Jag tvivlar på att det kommer att vara möjligt att komma upp i den massiva produktionsökning som krävs för att kunna konkurrera med de ”smutsiga” bolagen, säger han. 
SUM Framtidens hållbara gruvdrift
SUM-projektet skapar en ny världsstandard för hållbar gruvbrytning
Det betyder inte att innovationssatsningar och projekt som SUM och HYBRIT inte är viktiga för att lösa den svenska gruvindustrins klimatdilemma.  – Men för att den nya tekniken ska appliceras i stor skala måste det vara ekonomisk hållbart – och för det tror jag att det krävs styrning ovanifrån, säger Fredrik N G Andersson och tar tullavgifter på produkter med höga koldioxidutsläpp som ett exempel.  – Det skulle vara ett sätt att bestraffa de företag och länder som genom att köpa till exempel smutsigt producerad järnmalm visar att de inte tar klimatet på allvar,. 

Den svenska gruvindustrin har valt väg

Det är alltså, enligt Fredrik N G Andersson, politiska incitament som måste till för att produktions- och hållbarhetssatsningar ska slå riktigt väl ut rent ekonomiskt. Där är vi inte ännu, men den svenska gruvindustrin har ändå tydligt valt väg: år 2035 ska den vara helt fossilfri och så hållbar det bara går. Maria Sunér Fleming ser positivt på framtiden.  – De svenska gruvorna står sig väl på världsmarknaden redan nu, trots höga kostnader för att driva företag här och trots att vi konkurrerar med bolag som har helt annan syn på hållbarhet, där människor ibland arbetar under slavliknande förhållanden. Jag är övertygad om att den kompetens vi bygger nu kring hållbar teknik som elektrifiering, digitalisering och automation kommer att gynna oss även långsiktigt. 

”Systemet har gått i baklås” – Så vill Svemins nya vd Maria Sunér Fleming förändra gruvpolitiken

Med diplomati och bergfast övertygelse tänker Svemins nya vd Maria Sunér Fleming visa världen att svensk gruvnäring är framtiden – för investerare, för jobbsugna och för klimatet.  Text: Linda Swartz Maria Sunér Fleming hann knappt tillträda vd-posten förrän hon fick det hett om öronen. Nio dagar in på nya jobbet stod hon i SVT Opinion Live och debatterade gruvbrytning i Skåne. – Jag erkänner att jag tycker sådant är roligt! Maria gillar att ta sig an komplexa frågor som rör upp mycket känslor. Exempel från hennes tidigare jobb är kärnkraftsfrågan och olika miljöfrågor. Att hon trivs med såväl offentlig opinionsbildning som att samtala med politiker och andra beslutsfattare tror Maria är ett skäl till att hon blev erbjuden jobbet som Svemins vd. Förutom att hon har en bred sakkunskap inom energi, klimat och hållbarhet.
Maria Sunér Fleming, vd, Svemin.
– När frågan kom hade jag egentligen inte alls tänkt byta jobb, men detta kändes som en fantastisk möjlighet. Jag skulle få fortsätta arbeta med viktiga frågor om klimat och hållbarhet, och samtidigt ta mig an nya, exempelvis kompetensförsörjningsfrågor.

Kompetensförsörjning, gruvnäringens viktigaste utmaning

Det sistnämnda lyfter hon fram som en av gruvnäringens viktigaste utmaningar: Unga väljer inte naturvetenskap och teknik. Och de som ändå gör det väljer sedan inte gruvnäringen. Det är hård konkurrens om teknikkunniga unga. Branschen behöver många olika typer av kompetens inom till exempel bergmekanik, sprängning, automation, telekom och styrning.  – Vi behöver väcka och bibehålla ett intresse genom att lyfta fram branschen som attraktiv, spännande och att ”här händer mycket”. Det tänker Svemin göra inte bara genom att rikta sig till unga och studenter. Hela allmänheten ska lockas att få mer positiva känslor för gruvnäringen. Därför planeras nu en imagekampanj som ska visa samhällsnyttan med gruvor. I en värld under omställning från fossilt bränsle kan gruvnäringen spela en avgörande roll.

Sverige har ett försprång inom hållbarhet

– Om vi som samhälle ska klara klimatutmaningen och digitaliseringen krävs nya material, och material i stora mängder. Gruvor i Sverige har här en enorm fördel med högt miljö- och hållbarhetstänk, goda arbetsvillkor, vettig ersättning och en arbetsmiljö i framkant. Vi kan stötta hela Europa som en säker leverantör av material.
Maria Sunér Fleming, vd, Svemin.
För en framtida ökning av vindkraftverk, solceller och batteridrift istället för fossila drivmedel krävs massor av olika mineral samt stora mängder koppar för elinfrastruktur. Maria betonar att detta blir en allt viktigare fråga strategiskt i takt med att länders tillgång på metaller och mineral används som ett maktmedel i världspolitiken. Sveriges kluster av gruvor kan inte bara leverera material för klimatsmarta lösningar, utan är basen för utveckling av framtidens gruvteknik. Några exempel som Maria lyfter fram är Hybrit, teknik för koldioxidfri stålframställning, LKAB:s testgruva för hållbar underjordsdrift på stora djup där Epiroc medverkar, samt Bolidens system för eldriven trolley i Aitikgruvan. – Sverige ligger verkligen i framkant. Hela branschen jobbar tätt ihop för att utveckla klimatneutral gruvdrift som vi kan exportera sedan. Det är en fantastisk insats för att förbättra världens gruvor, säger Maria.

Politiken för gruvnäringen måste förändras

Men för att näringen ska kunna spela denna viktiga internationella roll krävs naturligtvis att det finns svenska gruvor överhuvudtaget. Under hösten har branschen markerat mot regeringen för att få till stånd en tydligare tillståndsprocess för nya och utökade gruvor. Sverige faller på världsrankingen som land för gruvinvesteringar. Det är tolv år sedan en ny greenfield-gruva senast öppnade i Sverige, det vill säga en gruva utanför ett befintligt gruvområde och som prövats mot både miljöbalken och minerallagen. – Systemet har gått i baklås. Det finns problem på så många nivåer och inga enkla åtgärder för en lösning. Det krävs att den övergripande politiska målsättningen för gruvnäringen förändras. Vi fokuserar på den här frågan, för löser vi inte den blir ju de andra frågorna mindre intressanta.
Maria Sunér Fleming, vd, Svemin.
Att hennes jobb inte alltid är enkelt sporrar bara Maria. Hon säger att hon dras till branscher som folk inte är odelat positiva till. Mothugg möter hon helt enkelt med diplomati. – Jag är bra på att bygga goda relationer och att trevligt och trovärdigt framföra branschens budskap. Jag kan lägga fram även tuffa budskap på ett sympatiskt sätt. Det sägs att jag kan ”rasa med ett leende”. Det är en praktisk egenskap när man ska förflytta opinion.

Om Maria Sunér Fleming

Ålder: 48 år. Bor: Kvarnholmen i Nacka. Familj: Två tonårsdöttrar. Bakgrund: Utbildad civilingenjör i kemiteknik vid Chalmers, har arbetat på Sydkraft (idag Eon/Uniper), som energiexpert på Världsbanken och på Energiföretagen. Senaste nio åren på Svenskt Näringsliv i olika roller, senast som chef för avdelningen Hållbarhet och infrastruktur. Ledamot i IVA – Ingenjörsvetenskapsakademien och expert i flera utredningar, exempelvis Miljömålsberedningen. Motto: Most things still remain to be done – glorious future! Bästa lärdom i livet: Att utmaningar leder till utveckling – som oftast är positiv.  Oväntad talang: Bakar oerhört gott surdegsbröd (enligt döttrarna).

Så ska gruvornas avfall bli en värdefull resurs

0
En ökad efterfrågan på strategiska metaller och nya innovativa tekniska metoder kan göra det möjligt att utvinna mineral och metaller från tidigare gruvavfall. Samtidigt har Boliden kommit långt inom ett annat område: efterbehandling av nedlagda gruvor.  – I Näslidens nedlagda gruva i Västerbotten har vi skapat både biologiska och sociala värden, säger Pia Lindström, chef för HR och hållbarhet vid Boliden Gruvor och ordförande i Svemins miljökommité. Hon var också en av föreläsarna vid branschorganisationen Svemins miljökonferens i Skellefteå. Årets tema var ”Gruvavfall – resurs och utmaning för en hållbar framtid.” Där den tidigare gruvan låg har Boliden i samråd med boende i närområdet återplanterat skog, skapat ljunghedar, gångstråk och en utsiktsplats. En satsning som ger nya möjligheter att utnyttja det gamla gruvområdet till friluftsliv.  – Hållbarhetsfrågan handlar om att minimera det fotavtryck som våra avfall ger i landskapet. Det är en av våra viktigaste strategiska frågor och omfattar både att minimera risker och att maximera mervärden. Ur ett långsiktigt perspektiv är det viktigt att skapa mesta möjliga nytta med minsta möjliga påverkan.

Viktigt skapa värde från gruvafallet

Metoden som använts som täckningsmaterial av gruvavfallet i Näslidens gruva anses vara i världsklass och består av ett tätskikt av morän och bentonit. En testyta för användning av grönslutslam som täckmaterial har också anlagts vid anläggningen. Ett annat pågående projekt är Gillervattnet i Skellefteå kommun, tidigare använt som sandmagasin. Området ska efterbehandlas för att stabilisera den svavelrika sanden och förvandla området till en våtmarksmiljö för växt- och djurliv. Även i detta stora projekt har Boliden haft workshops och möten med boende i området. – Vi har samlat ihop idéer för att skapa ett värde för befolkningen när vi lämnar mark som vi nyttjat för utvinning av mineral och metaller.

Ny möjligheter till bättre resurshållning

Men att ta hand om gruvavfall handlar inte bara om efterbehandling av nedlagda gruvor. Gruvavfall består till stor del av gråberg och även i anrikningssand kan det finnas material som inte var ekonomiskt intressant när malmen bröts, men som efterfrågas i dag. På flera håll pågår det undersökningar som handlar om huruvida det går att utvinna mineral och metaller ur det gamla avfallet. Möjligheten att göra det vore ett steg i ökad resurshushållning och betyder att avfallet på sikt kan minska i mängd. – Utvecklingsarbetet kring att utvinna mer metaller och mineraler från gruvavfall pågår konstant, säger Pia Lindström. I ett projekt har forskare vid Uppsala universitet undersökt innehållet av sällsynta och kritiska metaller i gamla gråbergsdeponier i Bergslagen. Deponierna är rester från hundratals år av gruvbrytning och undersökningarna visar att det finns en stor spännvidd av sällsynta metaller i deponierna. SGU, Sveriges geologiska undersökning, skriver på sin hemsida att i flera områden i deponierna förekommer metaller som är kritiska för modern och grön teknik.

Omöjligt att utvinna allt

Men SGU skriver också att det med ekonomisk vinning inte vore praktiskt möjligt att utvinna alla värdefulla mineral ur malmen. En del kommer att följa med anrikningssanden – hur mycket av de intressanta mineral som inte kommer att utvinnas hänger ihop med hur värdefulla de är. – Grunden i all gruvbrytning är att minimera avfall och maximera utvinningen. Framsteg görs hela tiden i den här frågan men den är också marknadsberoende, säger Pia Lindström. Är det rimligt att sikta mot zero waste gällande gruvavfall?  – Det är viktigt att ha en vision att sträva mot nollavfall. Vi kan inte i dag säga att vi tekniskt kan nå den visionen, men vi arbetar kontinuerligt med att minimera mängden avfall som produceras och att vi hela tiden utvecklar tekniker och söker tekniksprång. Pia Lindström tror att det kommer återvinnas mer gruvavfall i framtiden och konstaterar att för att bygga en hållbar värld behöver vi mer metaller. – För energilösningar som inte bygger på fossila energilösningar kommer det krävas någonstans mellan 200-1000 procent mer metaller än i dag. En hållbar gruvindustri är en del av att bygga en hållbar värld – så att metallbehovet för att bygga bort fossil energi kan levereras på ett ansvarsfullt sätt. Vi är en del av lösningen.

Hur kan hållbarhetsarbete bana väg för nya gruvor? Nya projekt ska visa vägen.

0
Hållbarhet har blivit en allt viktigare aspekt i alla branscher, gruvnäringen är inget undantag. Gruvnäringen måste därför bli bättre på att redovisa sina hållbarhetssatsningar. Därför startar nu Boliden ett nytt pilotprojekt i Aitik och Kevitsa för att lyfta sitt hållbarhetsarbete i sina ledningssystem.  Den starka medvetenheten om hållbarhetsfrågor i samhället bidrar förstås till att öka kraven på gruvnäringens insatser inom området. Men det är inte hela sanningen, menar Helena Ranängen, forskare i kvalitetsteknik vid Luleå tekniska universitet. – Jag tror också att det har att göra med att gruvbranschen inte genererar lika många arbetstillfällen som förr, och att arbetet kräver andra kompetenser som kanske inte alltid finns att hitta lokalt. Det vill säga samhället får mindre ”tillbaka”, och då ökar kraven. säger hon och fortsätter: – Dessutom finns det starka aktörer inom bland annat ren- och turistnäringen som aktivt värnar om sina intressen. Många stora gruvbolag arbetar idag med traditionella ledningssystem kring frågor rörande deras hållbarhetsarbete som miljö, arbetsmiljö och energi.

Hållbarhetsarbete är en nyckelfråga

I ledningssystemen definieras bland annat rutiner, mätkriterier och uppföljning, och Helena Ranängen anser att dessa system även skulle användas för andra typer av hållbarhetsfrågor – förutsatt att de modifieras och utvecklas. Projektet ”Från ord till handling – hållbarhetsledningssystem för social acceptans”, där Helena Ranängen är projektledare, fokuserar på just hur en sådan modifiering och utveckling ska gå till. – Hållbarhet är ett väldigt vitt begrepp, och i det här fallet skulle det kunna handla om sådant som hur bolaget agerar politiskt, vad de gör för att undvika korruption, hur de hanterar markfrågor och vilken dialog de för med olika samhällsaktörer. Ett väl fungerande ledningssystem gör det lättare att arbeta med ett företags hållbarhetsarbete på ett strukturerat sätt och se till att det finns rutiner för hur arbetet dokumenteras. Då blir det lättare att kommunicera vad man gör, vilket kan bidra till en ökad acceptans för verksamheten, konstaterar Helena Ranängen.

Pilotstudier i Aitik och Kevitsa

Nu har projektet gått i sitt tredje och sista år och gått över i en fas när Boliden har ”taktpinnen”. – De bygger ut sitt befintliga ledningssystem så att det ska kunna inkludera fler hållbarhetsaspekter. Det blir en pilotstudie som testas i Aitik och Kevitsa. – Nästa fas, om piloten faller väl ut, blir att se hur systemet ska kunna implementeras brett i en organisation, så att alla som berörs kan använda det. Även branschorganisationen Svemin ingår som samarbetspartner i projektet, och genom dem ska resultatet av projektet bli tillgängligt för hela branschen efter projektet avslutats i juni 2020. – Men även om det kommer fram en ny lösning så gäller det att vara beredd på att det är ett stort arbete som måste göras i bolaget. Man måste vara beredd att allokera resurser för att få det att fungera, säger Helena Ranängen.

Batteritekniken som gav renare luft i Anderna

0
Högt uppe bland bergen, i hjärtat av Anderna ligger Atocha-gruvan. Det är en anrik gruva, det första spadtaget togs redan 80 år sedan. Nu många år senare ringlar gruvgångarna sig mer än en kilometer ner i berget. De djupa gruvgångarna var nära att skapa stora problem för gruvbolaget Nexa. Det var klart att de behövde tänka nytt, och det var då som en ny lösning visade sig i form av batteridrivna gruvmaskiner. Fram tills nyligen behövde både manskap och utrustning ta sig upp 4000 meter bara för att ta sig till gruvmynningen. Väl där uppe startade sedan resan ner igen i en sju kilometer lång slingrande tunnel, en resa som totalt kunde ta upp till en timme. De långa transporttiderna fick till slut gruvbolaget Nexa, som äger gruvan att inse att de var tvungna att planera för en ny servicetunnel. Gruvan hade nått så långt ned att den nya tunneln nu kunde placeras 700 meter längre ner på berget. En åtgärd som nära på skulle halvera transporttiden till knappt en halvtimme. Men att gräva ut en 2,2 km lång tunnel med en enda accesspunkt hade sina egna utmaningar. Det ställer nämligen helt andra krav när det kommer till att se till att det finns en tillräcklig luftkvalitet för arbetarna. Traditionella maskiner släpper nämligen ut en giftig blandning av kolmonoxid, kväveoxid tillsammans med ett fint damm innehållandes partiklar som kan vara skadligt för lungorna.

Batteridrift innebar en oväntad vändning

Tidpunkten för det här projektet kunde dock inte ha valts bättre för när just som projektet skulle komma igång hade Epiroc nämligen nya Scooptram ST7 Battery, en elektrisk lastare med batteridrift som precis stod färdig för leverans. ”Dieselmotorer är ganska skitiga och den mängd rök som de genererar hindrar oss ibland från att arbeta” förklarar Yordan Rojas, en gruvveteran med fjorton års erfarenhet från Atacocha. Atachoagruvan Det vanliga sättet att hantera den här typen av projekt är att man installerar enorma ventilationssystem tvingar ut den smutsiga luften ur större delen av gruvan. Men i en stängd tunnel med en enda utgång byggs föroreningar snabbt upp och till farliga nivåer vilka kan innebära onödiga hälsorisker för de som arbetar i gruvan. Det enda sättet för operatörerna att kunna vistas och köra sina dieselmaskiner inne i de trånga tunnlarna är om de sitter i hermetiskt tillslutna, lufttäta hytter. Alla andra måste vänta utanför i trettio minuter och ofta mer innan gaserna har skingrat sig. Först efter det kan de gå in och vistas i arbetsområdet.

Nollutsläpp ger nya möjligheter

Batteridrift ger å andra sidan inte ifrån sig några avgaser alls. De för därför inte med sig samma utmaningar som med motsvarande dieselmaskiner när det kommer till att arbeta i slutna miljöer. Sedan de kom på plats i januari 2018 har de elektriska fordonen varit en stor succé.  Det gäller både hos ledningen men speciellt bland operatörerna som slåss om att köra dem. ”Jag har aldrig sett en maskin som den här… ingen nedsmutsning, inga avgaser” säger Rojas. ”Det är bättre för operatörerna och för alla omkring”. Batteridriven gruvmaskin Scooptram ST7 Battery har också bevisat sig i matchen med sin dieseldrivna kusin i hur den enkelt kan lyfta och flytta stora bergmassor. En förlängd lastarm gör att den kan lasta tunga laster helt utan plattformsstöd.

Batteridrift ger ljudlösa maskiner

Till skillnad från förbränningsmotorer så ger gruvlastare med elektriska motorer knappt ifrån sig något ljud. Den rör sig nästan ljudlöst genom gruvgångarna vilket minskar ansträngningen på gruvarbetarnas öron. Den ger heller inte ifrån sig samma värme som en dieselmaskin. Vilket är en stor fördel när snabbt temperaturerna under jorden snabbt närmar sig klibbiga trettio grader. Den nackdel man märkt är att ett laddat batteri, till skillnad från en fulltankad dieseltank inte räcker batteridrift för ett helt 12-timmarsskift. Batterierna måste bytas efter fyra till fem timmars användande.

Överaskande enkelt att byta batteri

Men att byta batterierna har visat sig överraskande enkelt. Efter upplärningen från Epirocs servicetekniker kan Rojas och hans kollegor nu byta batteri på omkring 15 minuter. Minskat behov av bränsle och smörjoljor minskar inte bara driftskostnaderna. Det betyder också att färre tankbilar behöver ta sig upp längs de slingrande vägarna till gruvan. Med så många fördelar med batteridrift är det inte konstigt att gruvindustrin slåss om att vara först med att elektrifiera sin maskinpark så snart som möjligt. Esteban förklarar att Nexa nu har planer på att elektrifiera hela sin maskinpark inom fem år. ———– Den här artikeln publicerades ursprungligen i Mining and Construction

Epirocs öppningsborrigg testas i Kiruna

I LKAB:s underjordsgruva i Kiruna pågår ett febrilt arbete. I en testanläggning, i malmkroppen Konsuln, huserar SUM-projektet som är ett samarbete mellan LKAB, ABB, Epiroc, Combitech och Volvokoncernen. En stor del i projektet är att testa och utveckla ny teknik i verklig gruvmiljö. Senast ut är Epirocs nyaste öppningsborrigg, Epiroc Easer L som LKAB nu testar SUM-projektets testgruva Konsuln. Teknikskiftet inom gruvbranschen håller hela branschen på tårna. Sverige ligger redan i framkant men det betyder inte att branschen kan luta sig tillbaka. Sedan en tid tillbaka pågår Sustainable Underground Mining (SUM), ett ambitiöst svenskt samarbetsprojekt för att sätta en ny världsstandard för hållbar gruvdrift.
Vi blir första kund i Europa att använda den
Under september testar nu LKAB den nya öppningsborriggen Epiroc Easer L. LKAB är först ut i Europa att testa den nya riggen: — Easer L finns redan på marknaden, men vi blir första kund i Europa att använda den. Riggen kan borra 60 meter långa öppningshål som max. Vi börjar med att testborra 40-50 meter och utvärderar sedan, säger Carlos Quinteiro, specialist på avdelningen gruvteknik på LKAB och projektledare för delprojekt 1, gruvans layout och teknik, i SUM. Borriggen kommer inledningsvis att användas på nivå 436 i Konsuln, vilket är den första nivå som har en ökad skivhöjd – på hela 40 meter. – Med ökad skivhöjd måste vi kunna borra längre öppningshål än vad våra befintliga riggar klarar” säger Carlos Quinteiro.
”Med ökad skivhöjd måste vi kunna borra längre öppningshål än vad våra befintliga riggar klarar”
LKAB kommer nu att göra tester för att se hur Epiroc Easer L möter LKAB:s kvalitets- och produktivitetskrav. Först när testerna är klara tas beslut om Easer L ska användas inom produktionen i Konsuln.

Epiroc Easer L

  • Vikt: 35,5 ton
  • Bredd: 2,5 meter
  • Höjd: 3,5 meter
  • Längd: 11,7 meter
  • Maxlängd på borrhål: 60 meter
Läs mer om testerna med Epiroc Easer L på SUM-projektets hemsida. 

’Water for all’ firar 35 års kamp för rent vatten

0
Det är en kväll i mitten på mars 1984. På en av Sveriges Televisions två kanaler visas dokumentären Död jord. Den handlar om den då pågående torkan i Peru. Hemma i sitt vardagsrum sitter Torgny Rogert och ser filmen tillsammans med sin fru. I ett annat vardagsrum sitter Torgnys kollega, Peter Håkansson och ser samma film. Båda två blir väldigt gripna av historien och när de träffas i fikarummet dagen efter har de har samma fråga gnagde i deras huvuden var ”vad kan man göra åt det här? Torgny och Peter som båda jobbade på den delen av Atlas Copco som numera är Epiroc bestämde sig för att använda sin kunskap och expertis till att göra någonting. Redan några månader senare i augusti samma år drogs det första projektet igång. Torgny och Peter fick hjälp av kollegor från Atlas Copco för att starta en första hjälpinsats i ett av områdena i Peru från tv-dokumentären att få tillgång till rent vatten.

Water for all har hjälpt miljoner människor

När Atlas Copco sedan gick med på att skänka pengar till organisationen så började den att växa. Insatsen inspirerade fler kollegor som en efter en ville hitta ett sätt att bidra. Sedan starten har tusentals kollegor skickat sina bidrag och miljoner människor runt om i världen har hjälpts av Water for all. Det som var tänkt som en engångsinsats har idag vuxit till ett globalt initiativ med Epiroc och Atlas Copco-anställda i mer än 58 länder som antingen driver eller startar lokala Water for all-organisationer. Under de 35 åren som gått sedan starten har Water for all hjälpt över en miljon människor att få tillgång till rent vatten. Projekten drivs alltid tillsammans med de människor man försöker hjälpa.

En särskilt stor insats för kvinnor.

Att kvinnorna är med och driver projekten framåt är en nyckel. Det ligger ofta på kvinnorna och flickorna att hämta vatten och många gånger får de gång långa sträckor, varje dag. Att få sig en brunn i närområdet har därför särskilt stor inverkan på just kvinnornas vardag. När de inte längre behöver lägga timmar till att hämta vatten får de tid till att driva utvecklingen i deras byar. Water for all har ett globalt avtryck. Förra året hjälpte organisationen bland annat Rohingya-flyktingar i Bangladesh, skolbarn på landsbygden i Mexiko, jordbrukare i Indien och bybor i Malawi. Organisationen drivs fortfarande precis som det började genom frivilligt arbete. Ett exempel är Mikael Lorin. På dagtid jobbar han på Epiroc i Örebro som global chef för en viktig affärsfunktion. Sin fritid har han sedan flera år tillbaka ägnat till rollen som ordförande för organisationen i Sverige och nu hjälper han till att samordna programmet globalt. Förutom insatserna från passionerade kollegor världen över så matchar Epiroc även varje skänkt krona från en anställd med lika mycket.

Vatten förändrar liv

35 år sedan starten fortsätter verksamheten i stor skala. Nu pågår till exempel för fullt förberedelserna inför ett projekt i Nepal där man hjälper bybor att konstruera ett system som ska föra dricksvatten till avlägsna bergsbyar i Nepal. Mikael Lorin är därför glad över att allt fler Epiroc-anställda vill engagera sig och exempelvis att starta insamlingar, projekt eller att bli ambassadörer för organisationen. ”Ju fler människor hjälper till, desto mer kan vi göra,”säger Mikael.

Professor: Vi måste prata om manlighet i gruvarbetet

Manlighet i gruvarbetet har varit en stoppkloss för rekryteringen av kvinnor. Lena Abrahamsson, professor vid Luleå tekniska universitet, menar att branschen fokuserat mycket på jämställdhetsarbete men att det inte räcker. Allt fler kvinnor söker sig till gruvindustrin som har gått från knappt 5 % kvinnor 2005 till en nuvarande nivå om cirka 15 %. Utvecklingen ser ljus ut och det är till stor del tack vare både attitydförändringar och teknikutvecklingen. Förändringar som gör jobben mer tillgängliga för alla. Men om fler kvinnor ska trivas i yrket så kvävs det att branschen tar nästa steg i utvecklingen. Om gruvföretagen verkligen vill förändra arbetsplatskulturen måste de jobba med de grupper som gör och bär kulturen, ”majoriteten” på arbetsplatserna, det vill säga männen och ta itu med manlighet i gruvarbetet. Det säger Lena Abrahamsson, professor vid Luleå tekniska universitet. ”Man måste prata om hur männen gör manlighet i gruvarbetet och hur det kan förändras” Kvinnor i gruvbranschen är väl en relativt ny företeelse? Berätta – vad ser du är den största förändringen som gjort att fler kvinnor söker sig till branschen idag jämfört med tidigare? – Sett ur ett längre tidsperspektiv är kvinnor i gruvan faktiskt inte någon ny företeelse. Innan industrialisering och mekaniseringen av gruvsektorn arbetade många kvinnor i gruvorna i Bergslagen. De kunde vara så många som 50 % kvinnor de anställda vid en gruva även om det nog var mer vanligt med 20-25 %. Men vid 1850-talet började antalet minska och år 1900 fanns det nästan inga alls. Då infördes dessutom en lag som förbjöd kvinnor att arbeta under jord. Lagen fanns kvar fram till 1978 men under 1960-talet kunde gruvföretagen ansöka om dispens från förbudet. Sedan dess har det gjorts stötvisa satsningar på att rekrytera kvinnor vilket resulterade i att andelen kvinnor sakta ökade från 2-3 % till 5 % år 2005.
Andelen kvinnor i gruvbranschen ökar igen
De senaste åren har något hänt och andelen kvinnor har ökat markant. Idag är andelen kvinnor 15 %. Ökningen kan bero på att både gruvföretagens och omvärldens syn på kvinnor och män och vilka utbildningar och yrken som passar dem har ändrats. – Men jag tror även att ökningen beror på att ny teknik och digitalisering successivt förändrar gruvarbetet. Framtidens medarbetare inom gruv- och mineralnäringen kommer helt klart att ha nya typer av arbetsuppgifter och kompetenser. Detta medför och kanske till och med kräver förändringar i arbetsplatskulturer och yrkesidentiteter, vilket i sin tur underlättar en breddad rekrytering som inkluderar både kvinnor och män inom fler samhällsgrupper. Nyligen avslutades Search, ett projekt kring jämställdhet i gruvnäringen som du varit med att driva. Vad syftade projektet till och varför var det så viktigt? – Projektet syftade till att identifiera framgångsfaktorer för jämställdhetsarbete i den mansdominerade nordiska gruvsektorn. Det långsiktiga målet för projektet var att bidra till en hållbar utveckling och ökad konkurrenskraft genom att skapa attraktiva och jämställda arbetsplatser för alla. Gruvbranschen och dess underleverantörer och entreprenadföretag är betydelsefulla arbetsgivare, inte minst för glesbygden i de norra regionerna i Norden. Gruvsektorn är en viktig drivkraft för utveckling av teknik, ekonomi och samhälle – nationellt, regionalt och lokalt. Hur ser jämställdheten mellan kvinnor och män ut idag? – Den nordiska gruvindustrin är idag en mansdominerad sektor. Manlighet i gruvarbetet märks på ett nästan symboliskt sätt. Det ses som ett arbete för män och det har en stark koppling till ”manlighet”. Kvinnor är i denna miljö fortfarande ett undantag. Men idag finns ett ökande intresse från branschen för ökad jämställdhet. – Förutom att ökad jämställdhet skapar möjligheter för bättre attraktivitet, flexibilitet och kvalitet i gruvföretagens organisationer innebär det att fler kvinnor kan få tillgång till intressanta och utvecklande arbeten med bra betalt. Detta är särskilt viktigt i regionerna utanför storstadsområdena. Vad ser du att gruvindustrin gör för att locka till sig fler kvinnor till branschen? – Genom åren har gruvbranschen, liksom andra mansdominerade verksamheter, arbetat med jämställdhetsåtgärder som fokuserat på kvinnor – ”minoriteten” på arbetsplatserna. Inledningsvis var det främst ett externt perspektiv. Exempelvis att omskola kvinnor, att tjata på tjejer att välja teknikutbildningar, riktade rekryteringssatsningar till kvinnor, tydliga budskap om att företagen vill att 50 % av alla som pluggar på processoperatörsutbildningen ska vara tjejer och att allmänt säkra att den utåtriktade kommunikationen i bild och ord från företagen har en jämställd approach. Interna satsningar gör skillnad Gruvföretagen har gjort många olika saker över åren. De har bland annat gjort många interna satsningar som att arbeta med nätverk och mentorskap för kvinnor. Man har genomfört insatser för att stödja föräldraledighet och man har tydliggjort att alla arbetsuppgifter, befattningar, och skiftlag är öppna för kvinnor. Det har också gjorts insatser för att försöka få bort fördomar och stereotypa idéer om kvinnor och män. Som exempelvis negativa ”grabbiga” attityder på arbetsplatserna. Man har också infört nolltolerans mot sexuella trakasserier.

Manlighet i gruvarbetet måste förändras

Mycket av detta är bra och är sådana saker som företagen måste fortsätta att jobba med. Men det räcker inte. Om man verkligen vill förändra arbetsplatskulturerna måste man även jobba med de grupper som gör och bär kulturen, ”majoriteten” på arbetsplatserna, det vill säga männen. De måste prata om hur männen gör manlighet i gruvarbetet och hur det kanske kan förändras. De senaste åren har gruvföretagen börjat intressera sig för ett sådant perspektiv, men det är givetvis lättare sagt än gjort. Parallellt med detta måste gruvföretagen arbeta med att utforma tekniken, verktygen, maskinerna, arbetsmiljöerna, arbetsplatserna och organisationerna så att de passar både kvinnor och män av alla olika sorter. Detta glöms tyvärr ofta bort. Vilka tips har du till kvinnor som är intresserade av gruvindustrin? – Att arbeta i gruvindustrin innebär ofta ett modernt, intressant och utvecklande arbete i en ganska bra miljö och dessutom med relativt bra betalt. LÄS MER: Fler kvinnor i gruvbranschen

Hybrit – Så ska Sverige bli först med fossilfri ståltillverkning

Lägg Hybrit på minnet. Projektet som ska ta fram världens första fossilfria och malmbaserade ståltillverkning är i full gång. I pelletstillverkningen kommer utsläppen inte att innehålla koldioxid – utan vatten. ”Det är så här Sverige fungerar när det är som allra bäst”, konstaterade statsminister Stefan Löfven när han deltog i första spadtaget till Hybrits pilotanläggning för fossilfritt stål i Luleå. Hybrit står för Hydrogen Breakthrough Ironmaking Technology. Projektet är ett joint venture-bolag som ägs av LKAB, SSAB och Vattenfall. Tillsammans med Energimyndigheten investerar de 1,4 miljarder kronor i den nya pilotanläggningen. Byggstart var i juni och anläggningen ska stå klar under 2020. Grundprincipen är att utveckla processer för att producera stål med vätgas istället för kol och koks i så kallad direktreduktion. Dagens produktion bygger på en process där järnmalm (järnoxid) reduceras till järn genom att kol ”plockar bort” syret. Restprodukterna består bland annat av stora mängder av koldioxid. I kommande processer ersätts koldioxidutsläppen av vatten.

Fossilfri gruva i drift 2035

Bakgrunden till projektet är att regeringen startade plattformen Fossilfritt Sverige inför klimatmötet i Paris 2015, med målet att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Nu har nio olika branscher lämnat över var sin färdplan för hur just deras verksamhet ska bli fossilfri. Gruv- och mineralbranschens mål är att ha världens första fossilfria gruva i drift år 2035. – Vi är övertygade om att klimatfrågan är den absolut största samhällsutmaningen för närvarande. Och vi vill givetvis bidra på bästa tänkbara sätt till att bygga ett fossilfritt samhälle, säger Susanne Rostmark, avdelningschef för process- och produktutveckling på LKAB och adjungerad i styrelsen i Hybrit. Samtidigt finns det en tydlig kommersiell aspekt på den här enorma satsningen, konstaterar hon. – För att kunna vara konkurrenskraftig i framtiden gäller det att ha en verksamhet som inte genererar några koldioxidutsläpp. Det gäller alla branscher.

Kan sänka Sveriges koldioxidutsläpp med tio procent

Hybritprojektet startade våren 2016 och kommer att vara en mycket viktig pusselbit i arbetet med att nå en minskad klimatpåverkan. Enligt beräkningar har Hybrit potential att få ner Sveriges totala koldioxidutsläpp med tio procent och Finlands med sju procent – Projektet har mycket goda förutsättningar, bland annat tack vare att vi har med hela värdekedjan i konsortiet i ägargruppen bakom Hybrit. Dessutom har vi en bra sits tack vare att vi kan förse produktionen med tillräckligt mycket förnyelsebar el, något som annars är en svårighet när det gäller den här typen av teknikskifte, säger Susanne Rostmark. Hon konstaterar att vindkraft är en av nycklarna i det sammanhanget. – I vårt glest befolkade land finns det utrymme för ett antal nya vindkraftparker, och tack vare Vattenfalls expertis inom området kan vi känna oss trygga med att vi kommer att kunna producera den el vi behöver under större delen av året. För att inte riskera att vara hänvisade till att köpa ”ful-el” – kolproducerad el – under några perioder ingår stora vätgaslager i planen. – Det kanske rör sig om några veckor om året, och då ska vi kunna ha produktionen i full drift tack vare lagren. De blir som framtidens vattenkraftdammar. Totalt sett blir den här nordliga regionen alltså mycket stark med tillgång till råvara, ståltillverkning och förnyelsebar el.

Hybrit startar i gruvan

En koldioxidfri stålproduktion startar i gruvan och LKAB arbetar intensivt med hur nästa generations pelletsverk ska utformas. LKAB:s utmaning och bidrag i HYBRIT är att utveckla koldioxidfria direktreduktionspellets. För LKAB:s del handlar det stora teknikskiftet om att byta värmningsteknik i förädlingsverken för att i slutändan få en koldioxidfri pelletsproduktion. – Det blir som att byta hjärta i ett pelletsverk, med allt vad det innebär i form av både tänkbara komplikationer och nya möjligheter, säger Susanne Rostmark. I projektet ingår också att hitta den optimala strukturen i stålproduktionen som helhet. – En av de frågor som vi kommer att undersöka noga är var produktionen bör ske. Ska det vara i anslutning till pelletsverket eller vid stålverket? Förstudierna har visat att det finns fördelar med båda alternativen. Hon konstaterar att det kommer att dyka upp behov av att granska ett stort antal detaljer i den långa kedja som stålproduktionen innebär. – Det är en enorm komplexitet, vilket är en stor utmaning i sig. Det finns risker för störningsmoment och fallgropar i alla moment och det gäller att ha förmågan att behålla det övergripande perspektivet. Dyker man ner i alltför många detaljer kommer det att bli svårt att hålla tidplanen.

”Stolthet att kunna bidra till utvecklingen”

Apropå perspektiv så visar det sig att det går att lyfta blicken ännu högre och se bortom själva stålproduktionen i effekterna av den nya tekniken. – Vi har samarbeten med de institut som har intressen kring detta, och även flera universitet har lockats att vara med i någon form. Förutom Luleå Tekniska Universitet, som av geografiska skäl kan kännas som en given samarbetspartner, har vi även med KTH och Lunds Universitet. I Lund är man framför allt intresserad av att se vilken påverkan detta har i ett makroperspektiv. Fossilfri verksamhet är dock inget nytt för LKAB som redan före Hybritprojektet undersökte olika möjligheter att ställa om själva gruvdriften. Där kan det röra sig om sådant som ökad elektrifiering av verksamheten, effektiviserade transporter och att använda biobränsle i maskinerna. – Vi hade redan tidigare börjat reducera utsläppen gradvis, men nu kan vi sikta mot att kunna leverera koldioxidfria pellets under 2020. Det är en väldigt viktig milstolpe i hållbarhetsarbetet, säger Susanne Rostmark. Hon beskriver det som att starten av Hybrit innebar att bolaget höjde sin ambitionsnivå till en ansenligt högre nivå. – Man skulle kunna säga att vi gick från ”good enough” – att göra det som krävs – till att ta en ledarroll i utvecklingen. Det är så klart oerhört stimulerande för oss som har förmånen att arbeta med det. Det finns en stark och tydlig stolthet hos hela personalstyrkan tack vare att vi kan bidra till denna utveckling.
 

Fakta / Hybrit

  • Ett joint venture-bolag som ägs av SSAB, LKAB och Vattenfall som initierades 2016. Bolaget bildades 2017.
  • Målsättningen är att ta fram världens första fossilfria och malmbaserade ståltillverkning.
  • Under 2020 ska en pilotanläggning i Luleå stå klar.
  • Tillsammans med Energimyndigheten investerar de tre bolagen 1,4 miljarder i pilotanläggningen.
  • En fullskalig industriell process ska vara utvecklad 2035.
  • Namnet Hybrit står för Hydrogen Breakthrough Ironmaking Technology.

Ulrika Dolietis vill nolla byggbranschen

PROFILEN. Håll nollans vd Ulrika Dolietis brinner för säkerhet och vill se noll olyckor i byggbranschen. Nu tar hon fram nya riktlinjer – med förhoppningen att de ska nå ut till hela byggsektorn. Hon visste att de byggde hus. Mer än så kunde inte Ulrika Dolietis, 55, om byggbranschen när hon började plugga till byggnadsingenjör av en slump för snart 40 år sedan. – Jag trodde att man behövde kunna meka med moppar för att bli ingenjör, men sedan insåg jag att det handlade mycket om matte, vilket jag älskade. Som en av fem tjejer i klassen blev hon tidigt medveten om den speciella jargongen som rådde i byggvärlden – något som hängde med ut i yrkeslivet. – Det fanns en skämtsam ton som kanske inte var illa ment men som landade fel och var kränkande. Som att det hängde kalendrar med nakna tjejer i fikarummet och att killarna kunde busvissla och säga: vad gör du ikväll Ulrika?, när jag bara ville göra mitt jobb som alla andra.

Halverade antalet ögonskador

Men jargongen var inget som skrämde iväg Ulrika Dolietis som fick jobb på Skanska innan hon ens gått ut skolan. I dag har hon jobbat hela sitt yrkesliv på företaget, bland annat som projektinköpare och chef på en kalkylavdelning. 2008 fick hon jobbet som arbetsmiljöchef. Arbetsmiljö och säkerhet är ämnen som ligger Ulrika Dolietis varmt om hjärtat. Under sin tid som arbetsmiljöchef har hon varit med och utbildat chefer och medarbetare i säkerhetskultur och tillsammans med företagsledningen har hon drivit igenom flera säkerhetsregler, som krav på skyddsglasögon, något som mer än halverade antal ögonskador på bara ett år.
Kunskapen finns, det gäller bara att sprida den.
När Ulrika Dolietis för ett och ett halvt år sedan fick frågan att bli vd för den nystartade föreningen Samverkan för noll olyckor i byggbranschen, eller i dagligt tal Håll nollan, som grundats av 13 aktörer som alla är involverade i ett byggprojekts olika faser, tackade hon ja. Olyckorna duggar tätt i byggsektorn. Varje år skadas omkring 6 000 personer och varje timme skadas någon så allvarligt att de behöver vara sjukskrivna, får bestående men eller till och med dör.

Orimligt med dödsfall i arbetet

Det här är orimligt, menar Ulrika Dolietis som själv har varit med om två dödsolyckor och vid otaliga olycksfall under sina år i branschen. I båda dödsfallen så var det äldre erfarna män som förolyckades. Ena mannen begravdes i jordmassor när han arbetade nere i ett schakt och den andra mannen blev överkörd av en hjullastare när han klivit ur lastbilen. – Även om jag inte varit på plats, så har jag såklart blivit oerhört berörd av kollegornas berättelser. Jag har haft turen att ha omtänksamma chefer och även jag har skickats på krisstödssamtal. En av de stora säkerhetsriskerna är att ett bygge sällan ser likadan ut från dag till dag och att det passerar en stor mängd människor med olika kompetenser. En annan risk är att det saknas gemensamma arbetssätt kring säkerhet, anser Ulrika Dolietis.

Nya riktlinjer på gång

Därför håller Håll nollan just nu på att ta fram riktlinjer med fokus på fyra riskområden – lyft, schakt, arbete på hög höjd och fordon och arbetsmaskiner i rörelse – som ska lanseras efter årsskiftet och gälla för alla medlemmar. – I dag finns lagstiftning, som tolkas och tänjs åt olika håll. Företag låter cheferna göra egna tolkningar, eller så tar varje företag fram sina egna arbetssätt och regler. – I praktiken fungerar det ungefär som att du skulle behöva köpa olika biljetter på olika tunnelbanelinjer, vilket blir väldigt krångligt och svårt att tillämpa. Kunskapen finns, det gäller bara att sprida den.
 

Fakta / Ulrika Dolietis

Namn: Ulrika Dolietis. Gör: Vd på föreningen Håll nollan. Ålder: 55 år. Bor: Bollebygd. Familj: Två vuxna barn, två bonusbarn, två bonusbarnbarn och sambon Rolf.

Fakta / Håll nollan

  • Håll nollan är en branschgemensam förening för ökad byggsäkerhet, på initiativ av Akademiska hus.
  • De 13 grundande medlemmarna är Akademiska hus, Skanska, Peab, NCC, Veidekke, Locum, Bravida, Assemblin, Jernhusen, Vasakronan, Byggherrarna, Sveriges byggindustrier och Trafikverket. Nu har man 54 medlemmar.
  • Föreningen har identifierat fyra problemområden: ledarskap och kultur, kunskap och kompetens, gemensamt arbetssätt för byggsektorn och kravställning och uppföljning.
  • Har formulerat riktlinjer kring fyra riskområden – lyft, schakt, arbete på hög höjd och fordon och arbetsmaskiner i rörelse, som nu ska på remiss hos medlemmarna och som ska lanseras efter årsskiftet.