SIFFRAN. Plötsligt pratar alla om litium. Ett snabbt ökande behov av batterier har gett den silvervita, smörmjuka metallen en boom. Här är allt du inte visste att du vill veta.

Litium upptäcktes för 200 år sedan

I år är det 200 år sedan metallen upptäcktes – och det gjordes faktiskt i Sverige. Mineralet petalit hittades på Utö i Stockholms skärgård år 1800 och 18 år senare analyserades mineralet av Johan August Arfwedson, i Jöns Jakob Berzelius laboratorium, och litium upptäcktes.

Nr 3

Den är nummer 3 bland grundämnena i det periodiska systemet och tillhör gruppen alkalimetaller, tillsammans med bland andra natrium, kalium och cesium.

Smälter vid 180 grader

Även om det är en mjuk metall, ungefär som smör, så är den hårdast av alkalimetallerna med en smältpunkt på 180,5 grader Celsius.

1 330 grader för att koka

Vill du få den att koka, då måste du komma upp i en temperatur på 1 330 grader.

35:e vanligast

Litium är det 35:e vanligaste grundämnet i jordskorpan men finns också i havs- och flodvatten. Man räknar med att cirka hälften av alla förekomster finns i Bolivias saltöken, men där sker än så länge bara småskalig utvinning.

150 ton litiumkarbonat

Det finns uppskattningsvis 150 miljoner ton brytningsbar litiumkarbonat, ur vilken litium sedan utvinns, på jorden. Om allt används ger det 28 till 39 miljoner ton metall, beroende på vilken utredning man läser.

15 kilo litium per elbil

Ett batteri på 100 kWh till en elbil behöver cirka 15 kilo litium. Planetens tillgångar räcker alltså till uppskattningsvis 2 – 3 miljarder elbilar, beroende på storlek på batteriet. Idag finns cirka 1,2 miljarder bilar i världen. När metallen används i batterier kan den återanvändas i nya batterier.

15 kilometer från potentiell gruva

Den batterifabrik som ska byggas av Northvolt utanför Skellefteå, med invigning 2020, ligger 15 kilometer från Varuträsk, där prospektering efter litium nu pågår. Om man lyckas utvinna metallen i Västerbotten, passar det väl in med Northvolts ambitioner att främst använda metaller från närområdet.

En virtuell gruva som ska ge en autentisk upplevelse av att du rör dig i och mellan schakt under pågående arbeten, utvecklas nu. I gruvan ska också nya smarta lösningar kunna demonstreras.

Forskare vid Luleå tekniska universitet har skapat den virtuella gruvan. Det är en 3D-modell som bland annat ger en upplevelse av att du befinner dig i olika delar av gruvan.

– Du kan röra dig mellan schakt och gångar där det även kommer att finnas sådant som fordon och fläktsystem, allt för att det ska kännas så autentiskt som möjligt, säger Håkan Vallin, forskare inom visuell gestaltning vid Luleå tekniska universitet.

Den virtuella gruvan ingår i det stora gruvteknikprojektet SIMS (läs mer här nedanför).

Virtuell gruva som använder spelteknik

Den virtuella gruvmiljön är uppbyggd med hjälp av avancerad spelteknik som annars används i datorspel.

– Miljön kan synliggöras på många sätt, bland annat genom att användaren har ett VR-headset. Det ger den bästa helhetsupplevelsen, men tanken är också att ta stillbilder, spela in film eller skapa 360-graderspanoramor av miljön, säger Håkan Vallin.

Bilder och filmer kan sedan användas på alla tänkbara plattformar, allt från smarta mobiler till stora datorer.

Ska sprida kunskap om gruvor

Utbildning är ett av givet användningsområde, med demonstrationer och laborationer som är anpassade till allt från grundskoleelever till forskare.

– Det blir ett sätt att göra gruvmiljön tillgänglig, inte minst för allmänheten. Med en virtuell gruva går det att visa hur det ser ut i en modern gruva och man kan visualisera hur miljö- och säkerhetsarbete är viktiga beståndsdelar i verksamheten, säger Håkan Vallin.

Genom att sprida kunskap räknar han med att det kommer att bli fler som är intresserade av att arbeta inom branschen.

Gruvmiljön kommer att börja testas inom kort, men det är oklart när den börjar användas brett.

Fakta/SIMS

Sustainable Intelligent Mining Systems – SIMS – är ett stort samverkansprojekt med målet att utveckla ännu mer hållbara och intelligenta gruvor. I projektet möts gruvbolag, system- och teknikleverantörer och två framstående gruvuniversitet, varav Luleå tekniska universitet är det ena.

Det treåriga projektet koordineras av Epiroc. Fokus ligger på förbättrad gruvbrytning, bland annat vad gäller lönsamhet, hållbarhet och säkerhet.

Den virtuella gruvmiljön ska kunna användas för demonstration av teknik och lösningar som utvecklas inom SIMS.

Läs mer: simsmining.eu

Nyligen vann Bergteamet två stora upphandlingar. Båda jobben handlar om att göra uppfordringsschakt i Finland – projekt som med nordiska mått räknas som sällsynta.

– Att Bergteamet landar båda dessa jobb är förstås en fjäder i hatten. Och visst är det ett kvitto på att vi ligger i framkanten och att vi är ett förstaval när det gäller större schaktjobb i Norden, konstaterar Anders Lindström, försäljningschef för bolaget.

Projekten påbörjades i somras och är nu inne i ett intensivt skede. Schaktjobben är förstås ett rejält uppsving för Bergteamet och utförs i Outokumpus gruva i Kemi och i Agnico Eagles gruva i Kittilä.

– Schakten är delar av stora utbyggnader av befintliga gruvor och kommer att pågå i två år, fram till och med 2020, säger Anders Lindström.

Bergteamet internutbildar personal

Under de mest intensiva arbetstopparna kommer schaktprojekten sysselsätta 30 personer på varje ort. I och med att Bergteamet fick jobben samtidigt har företaget en topp i sysselsättningen.

Den befintliga arbetsstyrkan kompletteras genom att fasa in egen personal från tunnelsidan, som får den internutbildning som krävs för projekten.

Schaktet i Kemi blir 1070 meter djupt och med en diameter på 6,5 meter. Schaktet i Kittilä blir 1040 meter djupt och får en diameter på 5,6 meter.

– Vi ser oss som en komplett radarpartner till gruvorna, där vi står för infrastrukturen. Vår produktionsmetod för dessa schakt innebär att vi raiseborrar schakten i fyra respektive fem etapper, som vi sedan strossar ut till rätt diameter. Metoden gör gruvans totala tidplan mer effektiv eftersom den ger snabb tillgång till ytan och möjlighet att aktivera övriga delprojekt.

Epirocutrustning med i projektet

Bergteamet har totalentreprenad, men samarbetar med Bergteamet Raiseboring Europe AB gällande all raiseborrning. Bergteamet har en stor maskinflotta och mycket utrustning, med många specialtillverkade maskiner och utrustning som anpassats för projekten.

Epirocs maskiner och utrustning har en liten men viktig del i arbetet. På plattformarna i schakten användes Epirocs skrotningsutrustning i form av en hydraulhammare SP 202 och matarbalkar DMH 2000. Från ytan används också en pallborrig från Epiroc, Simba M6.

Schakten är de första i dessa dimensioner som görs i Skandinavien sedan Bergteamet färdigställde ett liknande uppfordringsschakt i Bolidens gruva i Garpenberg 2014.

• Mer information om Bergteamet finns på deras webb

För att få fler aktörer att ansöka om gruvdrift vill forskaren Tobias Persson, på myndigheten Tillväxtanalys, se mer transparens och större tydlighet i hela tillståndsprocessen.

I takt med att den globala efterfrågan på innovationskritiska metaller och mineraler ökar måste ansökningsprocessen för gruvdrift i Sverige bli enklare. Det är också viktigt för att minska beroendet av länder som till exempel Kina, menar Tobias Persson.

Som huvudförfattare av den nyligen släppta rapporten, ”Hur kan staten främja investeringar i utvinning av innovationskritiska metaller och mineral?”, har han kommit fram till att många gruvbolag uppfattar utfallet i tillståndsprocessen som relativt godtyckligt. Vissa tycker rent av att utfallet förefaller vara slumpmässigt.

Ett attraktivt land för gruvdrift

Tobias Persson menar att Sverige överlag är ett attraktivt gruvland, vilket kan förklaras av en god infrastruktur, bra tillgång till energi och en konkurrenskraftig skattenivå för existerande gruvor.

Samtidigt konstaterar han att förutsättningarna för ny gruvbrytning är sämre i Sverige än i flera andra internationella gruvregioner.

– En orsak är att juniora gruvbolag, främst utländska aktörer, uppfattar det krävande att förstå den svenska tillståndsprocessen. Inte minst är det, i jämförelse med en del andra länder, otydligt vem som ansvarar för olika beslut som rör tillståndsprocessen i stort, till exempel vem som fattar beslut om att upprätta naturreservat, berättar Tobias Persson.

Han anser också att eftersom aktörerna inte ges rätt förutsättningar att bedöma risker resulterar det i att de väljer bort den svenska marknaden för att i stället gå till andra länder.

Otydlighet skapar tveksamhet

– Lagstiftningen säger en sak, men i praktiken funkar det på ett annat sätt. Därför behöver vi göra tillståndsprocessen mer transparent, rättssäker och tydlig.

Grundproblemet i dag finns inom miljöområdet i EU-direktivet.
– Det gäller främst miljötillståndsdelarna, säger Tobias Persson.

Otydlighet skapar tveksamhet. Därför är det extra viktigt att förenkla tillståndsprocessen och få intresserade aktörer som vill bryta metaller och mineral att förstå vad som krävs av dem.

– Då blir det förstås lättare för alla aktörer att i ett tidigare skede förstå om deras planer för gruvdrift är lönsamma eller inte, säger Tobias Persson.

Vad kan staten göra för att stärka intresset för nya gruvinvesteringar?

• Statens ambitioner bör vara tydliga och långsiktiga: Därför vore det önskvärt med en politisk överenskommelse som kan förväntas vara stabil över tid.
• Sverige bör driva att EU:s miljödirektiv får en större helhetssyn.
• Riksdagen bör i närtid besluta hur den svenska tillståndsprocessen ska se ut: På kort sikt kan dock en förändring av den svenska tillståndsprocessen behövas för att oklar¬heten om vad som gäller ska kunna försvinna.
• För att skapa en tydligare tillståndsprocess bör regeringen skapa en så kallad ”one stop shop” som gör att investerare bara behöver ha kontakt med en myndighet som koordinerar hela tillståndsprocessen.
• Ny utvinning av metaller och mineral måste ställas mot de eventuellt negativa påföljder på miljö, samhälle och markintressen som följer med näringen. Att utforma en politik för gruvnäring innebär således att flera svåra avvägningar behöver göras mellan olika intressen och intressenter.
• Regeringen bör ge uppdrag om dialogmöten där lämpliga myndigheter bör få i uppdrag att genomföra dialogmöten med berörda parter för hur gruv- och miljöintressena ska kunna värderas.

Källa: Rapporten ”Hur kan staten främja investeringar i utvinning av innovationskritiska metaller och mineral?” av Tobias Persson

Foto på Tobias Persson: Sandra Pettersson

• Läs fler artiklar om den svenska gruvbranschen

Förra året ökade antalet ansökningar om prospekteringar i Sverige. Ökningen jämfört med 2016 är hela 63 procent. Den främsta förklaringen är att världsmarknadspriserna har gått upp.

– I en global värld är det priserna som styr. När priserna går upp tycker investerarna att de kan satsa riskkapital, berättar bergmästare Åsa Persson på Bergsstaten i Luleå.

En annan orsak till den höga nivån på antalet ansökningar om prospekteringar är det ökade intresset för några av de mineraler som är förknippade med batteritillverkning och ny teknik.

Det hänger ihop med att regeringen gett Sveriges geologiska undersökning (SGU), myndigheten för frågor om berg, jord och grundvatten i Sverige, uppdraget att kartlägga möjligheterna att utvinna innovationskritiska metaller och mineraler.

Prospekteringar efter litium mest populärt

2016 angavs litium som mineral i 24 av de beviljade undersökningstillstånden om prospektering, vanadin inte i något och kobolt i tio av tillstånden.

Motsvarande siffror för 2017 är litium 13 stycken, vanadin 4 stycken och kobolt 48 stycken.

– Vad många dessutom inte tänker på är att elbilar behöver mer koppar än traditionella bilar. Därför ökar efterfrågan på koppar och andra metaller, säger Åsa Persson.

Flest ansökningar gäller guld

2017 kom det in 227 ansökningar om undersökningstillstånd, prospekteringstillstånd, till Bergsstaten. Det var 88 stycken, eller 63 procent, fler än året innan.

Bergsstaten har regeringens uppdrag att pröva frågor om tillstånd för undersökning och bearbetning av mineralfyndigheter.

De flesta ansökningarna 2017 gällde guld, tätt följt av koppar. Sedan följer zink, silver och bly. Några andra åtråvärda metaller är litium, vanadin, kobolt, sällsynta jordartsmetaller och grafit.

Få ansökningar leder till brytning

– Av de 227 ansökningarna är det cirka två till tre stycken som leder vidare till brytning. Av naturliga skäl har företagen som ansöker mycket liten kunskap om volym och halter av de mineral som ofta ligger långt under markytan, säger Åsa Persson och fortsätter:

– Det finns översiktlig information om vilka mineraliseringarna är och var de finns, men det krävs omfattande prospektering för att få den detaljerade kunskap som krävs för att veta om det är lönsamt med utvinning.

Bland de ansökande företagen är merparten svenska, men där finns även företag från länder som Storbritannien, Kanada och Australien.

Tekniska museets gruva var en av de första utställningarna på museet. När den populära attraktionen invigdes på nytt i år fanns en simulator från Atlas Copco på plats.

Tekniska museet i Stockholm öppnade 1938 och Gruvan var en av de första utställningarna. Än i dag, efter snart 80 år, är den en av museets mest populära attraktioner.

Förra året helrenoverades utställningen i samarbete med Swemin, som är medlemsorganisation för företagen inom gruvbranschen, och i februari i år invigdes en rejält uppdaterad gruvupplevelse för en ny generation museibesökare.

Syftet har varit att skapa en så verklighetstrogen gruvmiljö som möjligt.

Skjut en egen sprängsalva

Den spännande gamla delen med trånga, mörka gruvgångar finns kvar. I den nyare delen finns kontrollrum, fikarum, videoinstallationer, modeller och kartor – och möjligheten att fyra av en rejäl sprängsalva med knappar och spakar från ett sprängskåp som använts i Kirunagruvan.

Där finns också en gruvsimulator som tagits fram av Atlas Copco. I simulatorns styrhytt får du själv spränga och lasta malm, allt paketerat som ett Minecraftliknande spel med dubbla skärmar – en fram och en bak. Ett spel som är pedagogiskt och enkelt även för de yngre besökarna.

– Vi har satsat mycket på interaktivitet, att man ska få testa och prova. Besökarna ska inte behöva stå och läsa från vänster till höger, säger Lars Paulsson som är utställningsintendent på museet, och fortsätter:

Självklart med en gruva på Tekniska museet

– Folk älskar utställningen, de trivs här och tycker att det är kul. Kontrollrummet har blivit ett ställe där många hänger. Barnfamiljer kan vara här hur länge som helst. Farfar tittar på geologikartan och barnbarnen spelar spel.

Han pekar på att gruvbrytning ibland kan vara ett kontroversiellt ämne, men tycker att den har en självklar plats i museet.

– Gruvor är så fundamentala i teknikhistorien, det är så mycket som börjar där. Därför känns det som en väldigt väsentlig del av vår berättelse på Tekniska museet.

– Vi vill att folk ska få en bild av gruvarbete och kunna skapa sin egen uppfattning. Vi försöker redovisa olika synsätt utan att vare sig försköna eller kritisera. Vi vill vara neutrala, som en mellanstadiebok.

• Läs fler artiklar om gruvor och svensk geologi

Verksamheten vid Pajalagruvan, som lades ned efter Northland Resources konkurs 2014, tas upp igen. Den här gången är de ekonomiska förutsättningarna bättre och affärsmodellen annorlunda, berättar platschefen Åsa Allan.

Beskedet kom på en presskonferens i slutet av november: Gruvan i Pajala ska öppnas igen och verksamheten beräknas starta till sommaren.

Bolaget Kaunis Iron, med före detta näringsministern Anders Sundström som styrelseordförande, har fått in cirka en halv miljard kronor från ett 80-tal investerare. Företaget ser goda möjligheter att lyckas med satsningen.

– En stor skillnad jämfört med förra gången är att alla skulder är avskrivna. Northland Resources investerade stora belopp, medan vi startar som ett helt skuldfritt bolag. En annan anledning till att det kommer att gå bättre är att vi har en annan affärsmodell, med en mer flexibel och slimmad organisation, säger Åsa Allan som blir platschef för Pajalagruvan.

Från jättekonkurs till framtidstro

Pajalagruvan är en ovanjordsgruva för brytning av järnmalm. När den öppnade 2012 investerade dåvarande ägaren Northland Resources cirka 10 miljarder kronor. Men malmpriset dök och i slutet av 2014 hade företaget skulder på närmare 14 miljarder kronor. Konkursen blev en av de största i Sverige i modern tid.

Åsa Allan flyttade 2012 till Pajala från Luleå för att jobba på Northland Resources.

– Jag är geolog och har jobbat med prospektering, så det var spännande att få vara med och bygga upp något nytt. Vi hade en nybyggaranda som hette duga och det var en spännande arbetsplats. Nu får jag vara med och förhoppningsvis bygga upp de känslorna igen.

När Northland gick i konkurs fick Åsa Allan jobbet som kommunchef i Pajala. En tjänst hon nu alltså lämnar för att återvända till gruvan.

– Min utbildning, och min person, är inom gruvverksamhet och geologi. Jag har sett vad gruvan betyder och får nu en chans att bidra till en positiv utveckling för den här glesbygdskommunen.

Pajalagruvan är viktig för samhället

När gruvan var i drift avstannade befolkningsminskningen i Pajala. I vissa grupper, som bland 20-30-åringar, växte befolkningen. Något Åsa Allan beskriver som ”extremt viktigt” ur ett samhällsperspektiv.

Just nu arbetar man med två spår. Dels det tekniska, att få anläggningen i drift och logistikkedjor på plats, och dels med att bygga organisationen och att rekrytera personal.

Till skillnad från förra gången väljer Kaunis Iron att ha en liten organisation med 30-40 personer som ska jobba med gruvplanering, ekonomi, miljö och marknad. Övriga tjänster läggs ut på entreprenad. Och intresset är stort.

– Jag får nästan dagligen telefonsamtal och mejl från personer som är intresserade. Både sådana som jobbade i Pajalagruvan tidigare och de som inte gjorde det, men är nyfikna på den här utmaningen.

”Testas och provköras”

Mycket av det som behövs för att återuppta verksamheten finns på plats, säger Åsa Allan.

– När det gäller anrikningsverket är allt intakt, det måste bara testas och provköras innan det tas i drift. I maskinparken finns en del kvar, men vi måste komplettera.

Hon understryker vikten av att ha samhället med sig.

– Jag tycker att det känns väldigt bra att vår verksamhet har så stor acceptans i Pajala. Gruvdrift blir ofta kritiserad, på grund av den miljöpåverkan som finns, men vi känner ett stort stöd bland lokalbefolkningen och det lägger grunden för en långsiktig verksamhet.

• Fler artiklar om gruvor i Sverige finns här

När Jenny Gotthardsson började som miljösamordnare på Bolidens gruva i Garpenberg tänkte hon ge det nya jobbet ett år. Det var för 16 år sedan. I juni i år tillträdde hon sin nya tjänst som områdeschef för hela gruvan.

Man skulle kunna tro att Jenny Gotthardsson kommer från en gruvarbetarsläkt. Hon är född i Adolfström, inte långt i från Bolidens tidigare gruva i Laisvall i Norrbotten.

– Hela byn blev faktiskt till tack vare silvergruvan i Nasafjäll som öppnades på 1600-talet när Sveriges finanser skulle räddas efter 30-åriga kriget. En smälthytta togs i bruk i området som blev Adolfström, där smälte man silver från Nasafjälls silvergruva. Men mina föräldrar har aldrig jobbat i gruvan i Laisvall, utan är turistföretagare , berättar Jenny och visar in på sitt kontor, i ett nybyggt hus alldeles intill den nya laven och med utsikt över Finnhytte-Dammsjön.

Hon har jobbat på Boliden i Garpenberg sedan 2001. Före det läste hon en magisterexamen i kemi och naturgeografi vid Umeå universitet och arbetade i Laisvallgruvan. Men för hennes blivande man Mikael, som hade flyttat upp från Göteborg till Umeå för Jennys skull, var det inte jätteroligt att hon jobbade i Laisvall och aldrig var hemma.

– Vi var inne på att flytta till Halland eller Göteborg, men så fick jag jobb som miljösamordnare i Garpenberg. Det fanns fler jobbmöjligheter för Mikael här i Dalarna så vi bestämde oss för att ge det ett år och sedan flytta vidare.

Fått nya utmaningar

Så blev det alltså inte. Jenny gick vidare till en tjänst som personal- och miljöchef för gruvan och därefter anrikningschef. En anledning till att hon trivts bra är att hon hela tiden fått nya utmaningar.

– När jag kom hit förberedde vi oss för att lägga ner verksamheten, det fanns malm ytterligare tre, fyra år. Sedan hittades ju den nya fyndigheten i Lappberget och den var större och rikare än allt vi brutit tidigare. Efter det har det följt väldigt många spännande år med en investering på 3,9 miljarder och bygget av det nya anrikningsverket, med många utmaningar.

Att komma som ung och relativt nyutexad kvinna in i en mansdominerad industri tycker Jenny har varit en positiv upplevelse.

”Jag har trivts så bra här och jag har fått rätt utmaningar.”

– Jag var 25 år, brann för miljöfrågor och kom till ett av Sveriges mest metallpåverkade områden. Men det var en positiv upplevelse, kanske för att miljöfrågan blev så aktuell ungefär då, både i samhället men också i branschen. Det gjorde att det fanns gehör och intresse för det jag jobbade med, säger hon och fortsätter:

– Jag har trivts så bra här och jag har fått rätt utmaningar.

”Handlar om att bygga relationer”

Genom åren har hon bland annat jobbat mycket med frågan om efterbehandling och användningen av alternativa material, till exempel rötslam.

– Det handlade mycket om att skapa medvetenhet kring miljöfrågan, att spiller man något så kommer det ut förr eller senare. Det är ett långsiktigt arbete som också handlar om att bygga förtroendefyllda relationer med både närboende och myndigheter.

Och framöver då? Jenny Gotthardsson ser inte att den stora utmaningen för Boliden Garpenberg ligger på världsmarknaden, ”det är ju ändå inget vi kan påverka”, utan i Garpenberg. Då handlar det främst om säkerhet, miljö och att säkra produktiviteten.

– Jag har ju fortfarande ett grönt hjärta. Vi har till exempel köpt in ett batteridrivet gruvfordon som vi ska testa, det är jätteintressant med den här batteridriften som kommer och jag tror att det kommer att hända ganska mycket inom det området framöver. Dels får vi en effektivare energianvändning med minskat koldioxidutsläpp, men det ger också bättre luft i gruvan utan avgaser. Men det är batteritiden som är den stora knäckfrågan, vi ska utvärdera och ta ställning till hur vi ska göra.

När det gäller säkerheten jobbar Boliden Garpenberg på flera plan. Dels med automation med hjälp av underleverantörer som Atlas Copco.

– Förutom miljövinsterna så ökar det också driftsäkerheten och produktiviteten. Men vi har mer kvar att göra. En viktig del av samarbetet med våra underleverantörer är att tillsammans driva utveckling som kan öka säkerheten och ta bort riskfyllda moment, säger Jenny Gotthardsson.

En av världens modernaste gruvor

Men också med digitalisering, bland annat har alla som jobbar på området på sig en tagg med gps-koordinater som gör att man snabbt kan se var alla befinner sig om olyckan skulle vara framme. Och så har företaget ett uppsatt mål om noll olyckor om året.

– Vi skriver händelserapporter på allt, det kan vara allt från att man har klämt ett finger till att man slår i huvudet. Det kanske inte var så farligt just den gången, men det hjälper oss att se var, när och hur olyckor kan inträffa, berättar Jenny Gotthardsson.

Med anläggningen som byggts upp kring det nya anrikningsverket räknas Boliden Garpenberg som en av världens modernaste gruvor.

Samtidigt är den en av världens äldsta, ny forskning från Umeå universitet visar att det pågick malmbrytning i Garpenberg redan under tidigare järnålder. Gruvan är därför, tvärtom vad man tidigare trott, mycket äldre än Falu Koppargruva.

Vilken bild tror du att allmänheten har av gruvindustrin?

– Jag tror inte att så många faktiskt vet hur det är i dag. Att det är en modern och miljömedveten arbetsplats med många spännande yrken – det tror jag inte att många känner till. En del av vårt framtida arbete handlar om att försöka förändra den bilden för att kunna locka fler att jobba hos oss.

Fakta Jenny Gotthardsson

Ålder: 41 år.
Bor: Västerby utanför Hedemora.
Karriär: Magisterexamen i kemi och naturgeografi från Umeå universitet. Har arbetat inom Boliden sedan år 2000, först vid Laisvallgruvan och sedan 2001 i Garpenberg, där hon varit såväl miljöchef som personalchef innan hon blev anrikningschef och nu områdeschef.
På fritiden: Umgås med familjen, min man och tre barn, att åka till mina gamla hemtrakter och bland annat köra skoter. Gillar att träna, gärna på längdskidor.

Jämställdhet i gruvbranschen har undersökts av forskare vid Luleå Tekniska. Resultatet visar att det går framåt, även om mycket finns kvar att göra.

Könsfördelningen i gruvbranschen har blivit något jämnare. För tio år sedan var andelen kvinnor i produktionen 5 procent, 2014 var siffran närmare 15 procent.

– Men jämställdhet handlar om så mycket mer än siffror, påpekar Eira Andersson som är forskare inom Genus och Teknik vid Luleå Tekniska Universitet.

Projekt som undersöker jämställdhet i gruvbranschen

Eira Andersson är även koordinator för projektet Nordic Mining and the SEARCH for Women som undersöker jämställdhet i gruvbranschen.

Vad beror den jämnare fördelningen på?
– Gruvindustrin har blivit bättre på att marknadsföra sig mot kvinnor och satsar mer på sina kvinnliga anställda med exempelvis karriärplanering, medarbetarenkäter och nätverk för ledande kvinnor.

– Intressant är också jämställdhetsåtgärder som berört män och manlighet.

Finns det en machokultur som motverkar jämställdhet?
– Ja, till viss del. Det är därför viktigt att systematiskt arbeta med kulturfrågor och normkritik.

– Förbud mot sexistiska kalendrar, uppmaning om längre pappaledighet och ett ökat fokus på säkra samarbeten istället för machojargong är exempel på genomförda satsningar.

Något annat hinder du vill nämna?
– Den ökande outsourcingen i branschen påverkar jämställdheten. De som hyrs in är nästan uteslutande män från små eller medelstora företag, eller från den mansdominerade byggsektorn.

– Även konkurserna i Dannemora och i Northland var negativa för jämställdheten, eftersom företagen hade satsat på nya målgrupper och många kvinnor hade rekryterats.

• Här finns fler artiklar om den svenska gruvbranschen

Som ny vd för Zinkgruvan Mining har Agne Ahlenius ett stort fokus på människor. Både i företaget och i samhället kring gruvan.

Agne Ahlenius gillar att vara nära. Han gillar människor. Och han har gruvan i blodet.

När han tog över vd-stolen på Zinkgruvan Mining AB i september var det självklart för honom att också byta bostadsort.

– Det är sån jag är helt enkelt. Jag vill bo nära jobbet och jag vill bo i samhället som gruvan är en del av. Det är viktigt för mig, berättar han.

Han kommer till ett välmående bolag. Under 2015 producerade man mer malm och zink än någonsin och utvecklingen visar inga tecken på avmattning. Men, påpekar han, det sker inte av sig självt.

– Det är ju ett resultat av att Lundin Mining, som äger gruvan, satsat på utveckling i olika former och visat ett stort förtroende genom att göra investeringar. Nu ska vi fortsätta det arbetet, konstaterar Agne Ahlenius.

Behov av nya prospekteringar

För att kunna behålla konkurrenskraften i framtiden ser han ett särskilt stort behov av att göra ytterligare prospekteringar.

Den malm som bryts idag ligger förhållandevis djupt, ner mot 1300 meter och när man går allt djupare ökar förstås både komplexiteten i verksamheten och kostnaden för att driva den.

– När vi kan säkerställa ett större tonnage kan vi också göra investeringar som höjer produktiviteten ytterligare i hela verksamheten, säger han och tillägger att det förvisso redan pågår ett stort projekt som höjer produktionen med tio procent och beräknas vara klart i mitten av 2017.

Förändringsprojekt är något annat som Agne Ahlenius tycker om. Under sina 30 år i gruvbranschen har han blivit bra på att driva sådana.

Han understryker att även om Zinkgruvan inte står inför några stora omdaningar måste man hela tiden leva med ett öppet sinne och följa med i utvecklingen, ibland driva den.

– Det handlar ju inte om att underkänna det som har varit tidigare utan om att ta tillvara på ny teknik och anpassa sig efter nya förutsättningar som råder på marknaden. Gör vi inte det kommer vi inte att kunna vara konkurrenskraftiga på längre sikt, säger han.

När han beskriver sig själv som en öppen, tillgänglig ledare är det lätt att tro honom. Han ter sig inte som typen som fattar beslut i stängda rum.

Han gillar att prata, han gillar att lyssna. Det är också en av nycklarna till varför han är bra på att få med sig folk i förändringar.

”Behöver ta vara på erfarenhet”

– Jag vill få folk att se möjligheterna i det nya och då krävs det också att vi är ute och pratar med människor. Där finns också mycket erfarenhet som är värdefull för oss och som vi behöver ta vara på, säger han och tillägger att han själv försöker vara ute i verksamheten så mycket som möjligt.

– Genom att vara ute i organisationen mycket kan jag förhoppningsvis bli sedd som en förebild för andra så att vi kan behålla och kanske ännu mer utveckla en öppen och transparent stämning i företaget.

Han har inga särskild knep för att nå ut till de ca 370 anställda. Men intranätet används flitigt och han är också med på så många möten och träffar som möjligt med olika grupper inom företaget, där man går igenom status för verksamheten och olika projekt.

Just detta, att hålla alla informerade om vad som händer inom företaget är alldeles väsentligt för att kunna driva utveckling, påpekar han.

– Vi människor är ju normalt ett vanedjur och tycker i grunden inte alltid om förändringar. Därför behöver man förklara varför de behövs och sedan hålla folk informerade om vad som sker.

Att människan inte gillar förändringar gäller knappast Agne Ahlenius själv. Han har bytt bostad många gånger under sin karriär.

När han lämnade rollen som platschef på Björkdalsgruvan utanför Skellefteå och flyttade med sin hustru Carmen till Zinkgruvan – som orten där gruvan ligger också heter – gjorde han det inte bara för att komma nära arbetsplatsen. Han vill som sagt också vara en del av samhället.

– Gruvan påverkar ju oss som bor här, på både gott och ont. För mig är det viktigt att verkligen förstå hur det är att bo här, säger han.

– Vi driver också flera projekt som stöd för det sociala livet i samhället och då särskilt i närområdet kring gruvan och i Askersunds kommun. Vi är ju beroende av människorna och vill att de ska trivas.

Fakta / Agne Ahlenius

Ålder: 53
Bor: Med hustrun Carmen i ett hus i orten Zinkgruvan
Karriär: Utbildad bergsingenjör från Luleå Universitet. Jobbat ca 30 år inom gruvbranschen. Har haft ledande positioner inom Boliden under ca 15 år och även arbetat i Spanien och Mexiko. Närmast kommer han från rollen som vd för Björkdalsgruvan.
På fritiden: Tycker om att vara ute i naturen och uppskattar särskilt ”trollskogarna”, som han kallar dem, kring Zinkgruvan.

• Läs fler artiklar om svenska gruvor

Educatesmart är namnet på en ny satsning på datorspelsliknande utbildning för bland annat gruvbranschen. Virtuella världar, som utformas efter verkliga miljöer och situationer, ska öka motivationen och göra inlärningen lättare och roligare.

Glöm föreläsningar, vita tavlor och kursmaterial i bokform. Nästa gång du går en säkerhetsutbildning kanske du gör det i en virtuell miljö. Fördelarna är många, menar spelutvecklaren Matti Larsson.

Skydds- och säkerhetsutbildningar är en grundbult inom all industriell verksamhet, inte minst i gruvbranschen. Men sättet vi lär oss på kan vara på väg att förändras radikalt.

”Du har inte tråkigt när du spelar”

– Skillnaden mot traditionell utbildning är att du inte har tråkigt när du spelar ett spel. Det finns ingen risk att du tänker på annat eller somnar på lektionen, säger Matti Larsson som menar att den stora fördelen med den spelliknande kursen är att deltagarna utbildas i bekanta, om än virtuella, miljöer.

– Du lär dig att se fel och misstag som det ser ut på plats och när du sedan kommer tillbaka till jobbet, då känner du igen dig. Du ser om någon har gjort något man inte ska, men också om något görs på rätt sätt. Vi kan lätt ”skinna om” och byta hjälmar och kläder så att allt känns bekant.

Idén till Educatesmart kommer från gruvindustrin. Matti Larsson, som är spelutvecklare och vd för Umeåföretaget Zordix, blev kontaktad av experter på gruvsäkerhet som undrade om man inte kunde göra en utbildning i spelform.

Educatesmart är ingen simulator

– Jag gick igång på det direkt. Tiden är mogen. Interaktivitet är något naturligt för de flesta och det finns inte längre någon rädsla för skärmar och spel. Dessutom är tekniken mogen, vi kan skapa inspirerande miljöer i full 3D och visa med hög detaljnivå ur olika vinklar.

Educatesmart är ingen simulator, utan en utbildning som kan köras på pc, mac eller i mobiltelefon och surfplatta. Precis som i ett spel kan man spara och fortsätta när man har tid, vilket gör allt mer motiverande.

Spelet har testats på ett 50-tal gruvanställda, finns översatt till 12 olika språk, och visades på gruvmässan PDAC i Toronto i våras.

– Vi fick väldigt bra feedback från de kanadensiska gruvbolagen och det är en stor marknad som lockar. Men vi vill gärna börja med de svenska gruvföretagen, säger Matti Larsson.

• Här finns fler artiklar om innovation i gruvbranschen