fbpx
Hem I tiden Röster från branschen: Så måste vi göra för att råda bot på...

Röster från branschen: Så måste vi göra för att råda bot på operatörsbristen

Jobben finns – men inte operatörerna. Problemet med bristen på yrkeskunniga borrare har puttrat länge, men nu börjar läget bli akut. Hur går snacket i branschen om operatörsbristen? Vi gjorde en rundringning.

Fotnot från redaktionen: Vi har inför den här artikeln sökt kvinnor att medverka i vår rundringning men har tyvärr inte lyckats innan pressläggningen. Har du tips på någon kvinna som vill medverka i liknande sammanhang? Maila då redaktion@bitzmagasin.se

Kenneth Svensson på RG Bergkonsult (12 anställda)

Hur märker du av operatörsbristen? 
– Genom att det är otroligt svårt att rekrytera! Det är tragiskt att se att det inte finns några ungdomar i branschen. De senaste åren har det kommit tre elever varje år från gymnasieutbildningarna, som jag rekryterat mycket ifrån, men nu är ju de nedlagda också. Jag lär gärna upp dem jag rekryterar, men jag ser ju gärna att de har någon form av branschnära utbildning bakom sig. På så sätt vet jag att de är intresserade och vill satsa. Jag tror tyvärr att våra politiker gjorde ett misstag när de satsade fullt ut på att så många som möjligt skulle utbilda sig akademiskt. Då förlorade vår bransch mängder av ungdomar som egentligen var ämnade för mer praktiska arbeten.

Hur upplever du att bristen påverkar branschen?
– Det är tragiskt när vi entreprenörer börjar ringa till varandras anställda för att locka över dem, för att återväxten av nya borrare är så dålig. Det är inget som gynnar branschen på sikt.

Har du någon idé på lösning?
– Nja, det känns ärligt talat lite hopplöst just nu.

Jan Johansson, vd BEF

Vad beror bristen på, skulle du säga? 
– Ett grundproblem är att borroperatörsyrket inte varit någon attraktiv syssla. Det har ju tidigare inte funnits så många utvecklingsmöjligheter – en gång borrare, alltid borrare. Här tror jag att maskinleverantörerna har ett stort ansvar för att informera om att det inte ser ut så i dag. Att borra i berg kräver numera stort tekniskt kunnande, inte minst med tanke på att borriggarna blivit mer datoriserade med olika maskinstyrningar. Ytterligare en anledning är att det inte finns någon utbildning värd namnet. Då blir det upp till entreprenörerna att själva ordna lärlingsutbildningar. Det kanske funkar för de större företagen, men för de mindre kan det vara en stor belastning och kostnad. Här krävs det att staten går in med något slags lärlingsstöd. Det är en politisk historia, helt enkelt. 

Vad gör ni på BEF för att försöka lösa problemet? 
– Vi har bland annat gjort ett upprop på sociala medier där vi sökt efter folk. De som varit intresserade har erbjudits att provjobba under några veckor ute hos våra medlemsföretag. Många där ute har ju ingen aning om att yrket ens finns, än mindre vad det innebär. Vi har också varit på olika gymnasiemässor. Vi är dessutom med i olika sammanhang, exempelvis BYN, Byggbranschens Yrkesnämnd, som verkar för att det ska finnas välutbildade och kompetenta yrkesarbetare. Att påverka våra politiker är givetvis något som vi skulle vilja göra. Bergarbetare är ju en hörnsten i hela samhällsbygget, så det är en viktig fråga. 

Alf Westerlund, utbildningsledare för högskoleutbildningen för Berg- och anläggningsteknik på Bergsskolan (har precis gjorts om till en YH-skola)

Hur kommer det sig att det inte finns fler utbildningar för borroperatörer?
– Just sådana här specifika yrkesutbildningar är svåra att få att fungera inom svenskt utbildningsväsende. De tenderar att bli väldigt akademiska och teoretiska eftersom mer praktiska utbildningar kräver mycket praktik – som är dyrt att erbjuda. Jag tror att det måste till fler lärlingsprogram ute hos företagen, men där staten skjuter till pengar också för att även de lite mindre företagen ska ha råd att ha lärlingar.

LÄS MER: Så startade Norrbottens Bergteknik ett eget lärlingsprogram

Vad kan ni på Bergsskolan göra för att bidra till en lösning?
– Vi har ju nyligen gått från att vara en högskola till att bli en yrkeshögskola. Det innebär att vår utbildning berg- och anläggningsteknik kommer att bli något mer praktisk än tidigare, med praktik ute hos företag. Men för att bli en fullfjädrad borrare kommer det att krävas mer praktik än vad vi kan erbjuda. Har man däremot siktet på att bli en arbetsledare eller entreprenör inom borr- och spräng kan det absolut passa att gå hos oss, och därefter själv samla ihop mer praktisk erfarenhet.

Lars Senf, vd Epiroc Sverige

SONY DSC

Hur märker ni på Epiroc av det här problemet?
– Vi vet ju att operatörerna har mycket att säga till om när det gäller val av rigg, därför väljer vissa entreprenörer att vänta med att investera i en ny rigg tills de har rekryterat en operatör.  
 
Hur påverkar bristen branschen i stort? 
– Än så länge upplever vi inte att projekt blir försenade. Man verkar kunna lösa det – genom att betala högre löner. Det kommer ju i sin tur att driva upp kostnaderna för entreprenörerna … Jag tror att problemet eskalerar nu när det är så många olika projekt som pågår. Både tunnelbranschen och ovanjordsentreprenörerna dammsuger marknaden efter operatörer.
 
Vad är lösningen? 
– Jag tror att hela branschen måste bli bättre på att diversifiera sig och locka till sig fler tjejer, helt enkelt för att få ett större urval. Samtidigt vet vi att fler kvinnor också skapar en bättre dynamik. Inom området som gått i bräschen för att rekrytera kvinnor, som kvinnliga truckförare i gruvorna till exempel, har det visat sig att underhållskostnaderna blir mindre med kvinnliga förare. Det kan man nog förvänta sig även inom borryrket. Sedan tror jag att många företag skulle kunna dra nytta av att implementera ett lärlingsprogram riktat mot operatörer, ett bra sätt att få in både tjejer och killar i branschen till en rimlig kostnad!

LÄS MER: Han är Sveriges yngsta borroperatör

Jiri Englén, vd och affärsområdeschef Tunnel & Stora projekt, Implenia Sverige

Jiri Englen från Implenia

Ni har ju expanderat ordentligt på kort tid, hur har ni gjort för att få in borroperatörer i företaget? 
– Först dammsög vi marknaden efter de bergarbetare vi kände. Därmed spred sig ryktet att vi sökte folk och så dök några till upp. Sedan började vi söka operatörer från gruvorna – vi har ju en annan lönenivå på anläggningssidan och kunde locka med bättre löner. Därefter introducerade vi ett slags instegsprogram. Ingen regelrätt lärlingsutbildning, det har vi inte resurser till, men med en lönestege baserad på erfarenhet och centralt stöd från företaget så har detta fungerat bra. På så sätt har vi haft tillräckligt med folk i princip hela tiden. 
 
Vad beror operatörsbristen på, skulle du säga? 
– För oss på anläggningssidan är det främst det mycket ojämna flödet av tunnelprojekt över tid med de ketchupeffekter som då uppstår. Vi ser ju en riktigt kraftig uppgång av antalet tunnelentreprenader de senaste åren från en tid då det egentligen inte fanns några projekt alls i Sverige. Det leder till att arbetskraften måste tas in utifrån för att möta dessa enorma toppar och det i sin tur gör att vi sakta men säkert förlorar det kunnande och den yrkesstolthet som tidigare fanns här. Det är synd, inte minst med tanke på att det ändå inte lönar sig att använda sig av utländsk, tillfällig, arbetskraft i längden om man har en långsiktighet i sin strategi.
 
Vad skulle du vilja att man gjorde för att det skulle bli bättre? 
– Man måste höja statusen på jobbet. Synliggöra vad yrket innebär. Men också skapa förutsättningar för en möjlig långsiktighet. Det är de stora arbetsgivarna, leverantörerna, facken, beställarna och staten som tillsammans måste göra det.