Det pågår för fullt – bygget av Sofia t-banestation i centrala Stockholm. Och för servicetekniker Per-Anders Lundström är det bråda dagar. Vi har följt med under ett arbetspass.
Av Anna-Maria Stawreberg
Foto Margareta Bloom Sandebäck
Torsdag eftermiddag på Folkungagatan på Södermalm i Stockholm. Hundratals människor passerar i en strid ström. De är på väg. Från jobbet. Från skolan. In på någon bar för en värmande AW med kollegorna.
Världens näst djupaste t-bana
Om de är medvetna om den febrila aktivitet som råder 80 meter under dem är oklart. Men där nere, under Ersta sjukhus och under Sofia kyrka pågår arbetet med förlängningen av tunnelbanans blå linje för fullt. Det kommer att bli världens näst djupaste tunnelbana. Den djupaste finns i Ukraina.
LÄS MER: Sofia tunnelbanestation näst djupast i världen
– Allt bergarbete är klart och nu tar markarbetet över, säger Petra Jillhag Dahlén, miljösamordnare för Implenia som utför anläggningsentreprenaden på uppdrag av Region Stockholm.
Två år har gått sedan Bitz magasin senast besökte Sofia t-banestation. Nu har vi stämt träff med Per-Anders Lundström, servicetekniker på Epiroc och något av spindeln i nätet på bygget.
– Per-Anders är problemlösare 24/7. Han håller koll på var alla befinner sig i systemet och kan snabbt ta sig ner för att skruva där det behövs, säger Petra Jillhag Dahlén och pekar på en whiteboard som hänger på väggen i en av byggbarackerna.
”Per-Anders är problemlösare 24/7. Han håller koll på var alla befinner sig i systemet och kan snabbt ta sig ner för att skruva där det behövs.”
Där är hela tunnelsystemet, en förlängning av den blå linjen från Kungsträdgården genom Södermalm och vidare ända mot Nacka och Söderort.
Hundra meter djupt hisschakt
Men även om tempot är högt tar Per-Anders Lundström det hela med ro. Som den värmlänning han är verkar stress inte bita på honom. Under sina 30 år i branschen har han sett det mesta och vet att det inte lönar sig att gå upp i varv.
– Just nu håller jag på att gå igenom vår rigg Ingeborg som inom de närmaste dagarna ska ner i schaktet för att borra bult, förklarar Per-Anders innan vi sätter oss i bilen för att ta oss ner i underjorden.
LÄS OCKSÅ: Detektiv med känsla för finlir
Den 800 meter långa arbetstunneln går brant ner i underjorden och det slår lock för öronen. Från taket droppar vatten. Delar av linjen går under Saltsjön. Per-Anders parkerar bilen och pekar.
– Här är hisschaktet där vi sprängde igår. Nu ska schaktmassorna fraktas ut och tas till Årsta eller Skrubba.
Det är en både svindlande och imponerande syn. Högt ovanför oss – hundra meter upp – tränger dagsljuset från Stigbergsparken in genom byggdammet. Slamret från maskinerna som hanterar schaktmassorna i det som ska bli perrongen är öronbedövande, något som inte märks för de som arbetar här nere. Dels har de rejäla öronkåpor, dels är det ju tyst inne i hytterna
– I schaktet som är 20 gånger 20 meter, kommer åtta hissar att installeras, säger Per-Anders.
Tolv ton berg i taget
Vi sätter oss återigen i bilen och kör vidare mot växlingsrummet under Vitabergsparken. Möter flera lastbilar fulla med berg som sprängts bort under gårdagen. Tolv ton i taget får fraktas bort – tyngre trafik får inte gå på Folkungagatan. Det blir med andra ord många lass.
Per-Anders hälsar på en chaufför. Bromsar sedan in och kliver ur bilen för att tillsammans med Petra Jillhag Dahlén kolla igenom omgivningarna. Plockar upp lite skräp som föregående skift lämnat efter sig och lägger plasten i återvinningskärlen.
Några hundra meter från hisschaktet, lyser inte längre dagsljuset in och det är svårt att se genom den dammiga luften.
– Provtagning har visat att luften i tunneln är godkänd att arbeta i, utifrån damm, så det ser lite värre ut än vad det är, säger Petra Jillhag Dahlén.
”Jag gillar att ha frihet under ansvar. Och jag gillar de omväxlande arbetsuppgifterna.”
Men Per-Anders trivs med sitt arbete.
– Jag gillar att ha frihet under ansvar. Och jag gillar de omväxlande arbetsuppgifterna, säger han.
Brist på servicetekniker
Uppe på markplan väntar riggen Ingeborg på den service som Per-Anders påbörjade under morgonen. Hon ska fettas in och göras ren. Delarna ska kontrolleras och han är inte färdig på långa vägar.
Hur länge han själv blir kvar här på Sofia t-banestation vet han inte. Som servicetekniker är han van vid att byta arbetsplats. För en dryg månad sedan var han stationerad på Farstalänken. Innan dess var han ett par år på Förbifart Stockholm. Att det råder brist på servicetekniker är uppenbart, och hans tjänster är eftertraktade.
LÄS OCKSÅ: Epiroc Academy – 410 sökande och en stor succé
– Det är bra. Jag trivs med mitt jobb. Tidigare var jag 14 år på Epirocs fabrik i Örebro. Nu har jag varit här i Stockholm i fem år.
Per-Anders har varit på plats sedan tidigt i morse. Än återstår flera timmar av arbetspasset.
”När jag kommer tillbaka efter semestern är det dags att ta isär henne. Bommarna ska plockas ner så att hon kan färdas vidare till nästa bygge.”
Planen är att Sofia t-banestation ska vara klar för invigning 2030. Per-Anders själv har en tajtare deadline. Om några dagar är det dags för semester och tre veckors cykling på Mallorca. Innan dess ska Ingeborg vara färdig för arbete
– När jag kommer tillbaka efter semestern är det dags att ta isär henne. Bommarna ska plockas ner så att hon kan färdas vidare till nästa bygge, säger Per-Anders.
FAKTA Per-Anders Lundström:
Ålder: 59 år
Familj: Två vuxna barn
Gör: Servicetekniker på Epiroc, för närvarande placerad på Sofia t-banestation
Maskin: Skruvar just nu på riggen Ingeborg, en XC3
Bor: I Degerfors
Gör när han inte underhåller maskiner: Cyklar!
LÄS OCKSÅ: Epiroc Academy
