Tunnelprojekten i våra städer avlöser varandra. Just nu byggs tunnlar för allt från tunnelbanor och förbifarter till avloppstunnlar. Men i takt med projekten håller marken under våra städer att mer och mer likna en shweizisk ost – ett kaosartat virrvarr av ihåligheter.
Därför nu varnar SGU och Trafikverket för att kaoset under jorden kan sätta käppar i hjulet för nya tunnelprojekt. Det kommer inte att hålla i framtiden, menar både SGU och Trafikverket.
Vi har hållit på ett tag nu. Våra storstäder har byggts och byggts ut. Nya bergvärmehål har borrats, vi har skapat stora och små tunnlar, skyddsrum, serverhallar. Matat in ledningar för vatten och avlopp. Allt samsas i ett enda virrvarr under marken vi går på – och för den som ska projektera gäller det att ha koll på vad som finns var. Något som inte alltid är helt lätt. Dels eftersom det bara är de aktörer som varit där tidigare – kommunen, Trafikverket, byggbolagen – som har information om vad just de har gjort och dels inte finns någon gemensam idé för hur vi ska strukturera vår underjord.
– Det råder en först till kvarn-princip under mark i dag. Det har gjort att vi har en stadsplanering där det inte tas någon långsiktig hänsyn till underjorden. Det kommer inte att hålla när städerna blir trängre och större. Även marken under jord är en ändlig resurs, säger Fredrik Mossmark, projektledare på SGU.
Ingen har ansvar för virrvarret i underjorden
Han har under de senaste åren varit en av dem på SGU som drivit frågan om att få till en bättre planering under mark. Bland annat genom att för några år sedan, tillsammans med Trafikverket och Boverket, släppa rapporten Storstadsutveckling – behov av undermarksplanering.
– Byggen sker ju ofta i projektform, alla gör sitt och går sedan vidare till nästa projekt. Men ingen tar i dag ansvar för den totala planeringen, säger Fredrik Mossmark.
Att det inte finns någon grundläggande tanke kring vad som ska läggas var och på vilken nivå gör det också ofta extremt svårt, och ineffektivt, att projektera. Först gäller det att ta reda på vilka aktörer som skulle kunna ha något där bygget ska göras. Efter det kommer utmaningen att få dem att dela med sig av informationen.
– De flesta aktörer vill inte dela med sig av sin underjordsinformation eftersom de är rädda för sabotage, terroristbrott och främmande makt ifall informationen skulle läcka ut. För att slippa berätta om vad de har under jord är det många som väntar in i det sista med att dra i nödbromsen i byggprojekt, säger Thomas Dalmalm, senior specialist och funktionellt ansvarig för tunnel och bergområden på Trafikverket.
– En projektering kan gå väldigt långt innan någon säger ”stopp, det går inte! Vi har något där!”. Det blir ju förstås väldigt kostsamt.
Underjordsinformationen kan vara en säkerhetsrisk
Samtidigt, fortsätter han, är problemet bakom virrvarret i underjorden att det inte finns någon samlad information svår att komma runt.
– Att samla all underjordsinformation i till exempel en databas vore en alldeles för stor säkerhetsrisk. Däremot skulle projekteringsarbetet kunna bli lättare om det åtminstone fanns en övergripande plan för vad som får göras på olika nivåer under jord, säger han.
”En elkabel kan ju ligga långt ner under jord utan att elen protesterar – det gör däremot en människa som måste åka hundra meter ner för att komma till tunnelbanestationen”
Ett exempel: I dag lägger många entreprenörer sina elkablar så nära ytan som möjligt, för att det blir billigare. När en ny tunnelbanelinje senare ska läggas där kommer elkablarna att vara i vägen.
– Om vi istället bestämmer att elkablar ska ligga 120 meter i jorden kommer vi inte få det problemet. En elkabel kan ju ligga långt ner under jord utan att elen protesterar – det gör däremot en människa som måste åka hundra meter ner för att komma till tunnelbanestationen, säger Thomas Dalmalm.
Viktigt att tänka tredimensionellt
Även en standardisering av tunnlar under jord skulle göra problemet mindre.
– Då blir det mycket enklare att veta vad som gäller för de som ska bygga något annat i närheten. Kort sagt är vår tanke att få till en planeringsmodell som man kan ha i grunden när man planerar för nya arbeten. Att skapa en gemensam idé för hur vi ska planera under jord för ett fungerande samhälle i framtiden.
För att öka medvetenheten om virrvarret i underjorden arbetar nu SGU och Trafikverket med framför allt kommunerna. Genom bland annat workshops hoppas de på att få fler planerare att tänka tredimensionellt. Det går långsamt, men Fredrik Mossmark på SGU ger inte upp.
– Drömscenariot vore att det fanns samordnare inom varje kommun som har förståelse för underjorden, som tar den i beaktning i både översiktsplaner och detaljplanering.
