Att det finns risk för ras i samband med gräv- och byggarbete är inget nytt. Men i takt med klimatförändringarna kommer stora ras och skred att bli allt vanligare.
Det är något alla i branschen behöver ha koll på.
Av: Anna-Maria Stawreberg
Surte, tidig morgon den 29 september 1950. Ett tåg har nyss passerat och nu börjar jordmassorna röra på sig. Skredet varar i tre minuter och för med sig 10 miljoner ton jord ner i Göta Älv.
LÄS OCKSÅ: 9 punkter som gör dig säkrare på säkerheten
30 bostadshus totalförstörs och 450 familjer blir hemlösa. Det kunde ha blivit en total katastrof, men faktum är att bara en person omkommer.
27 år senare är det dags igen. Den här gången inträffar skredet i Tuve. Det är sent på eftermiddagen och senare på hösten, den 30 november.
”Nio människor förlorar livet och 62 skadas. Hus, bilar, hela gator och människor dras med.”
Kvicklera börjar röra på sig i ett nybyggt villaområde och en yta motsvarande 300 000 kvadratmeter mark kanar i väg med katastrofala följder. Nio människor förlorar livet och 62 skadas. Hus, bilar, hela gator och människor dras med.
I Vagnhärad inträffar ett liknande skred den 23 maj 1997. Ett skred som visserligen inte orsakar några personskador, men som medför att 29 bostäder måste rivas.
Enorma samhällskostnader
Strax före jul 2006 pågår bygget på E6 utanför Munkedal för fullt. Hösten har varit ovanligt regnig och jorden är vattenmättad. Nu, på kvällen den 20 december, går ett skred igång och 500 meter av motorvägen förstörs. Både bilar och människor dras med av lermassorna, men ingen skadas allvarligt.
Natten mellan den 22 och 23 september 2023 inträffar ett jordskred på E6 utanför Stenungsund. Den här gången skadas tre personer, flera bilar och en buss kör över raskanten och ner i schaktet i mörkret.
”Just när det kommer till skredet utanför Stenungsund pågår Haverikommissionens utredning fortfarande.”
Ingen omkommer, men kostnaderna för samhället blir enorma. Stora delar av motorvägen måste stängas av och repareras och trafiken får under flera månader omdirigeras.
– Just när det kommer till skredet utanför Stenungsund pågår Haverikommissionens utredning fortfarande. Därför kan vi inte uttala oss om vad som orsakade det, säger HannaSofie Pedersen, chef strategisk klimatanpassning på Statens geotekniska institut, SGI.
Geotekniken blir allt viktigare
Så gott som alltid är vatten inblandat i de stora skreden och rasen. Vatten som påverkar lerjord så att den börjar kana eller erosion i vattendrag. Och klart är att rasen och jordskreden kommer att bli allt vanligare. Forskarna räknar med att vi kan förvänta oss sex gånger fler skred år 2100.
”Slänter som tidigare varit stabila kan börja röra på sig.”
– Det innebär att slänter som tidigare varit stabila, där man tidigare lagt schaktmassor eller ställt upp sina maskiner plötsligt kan börja röra på sig, säger HannaSofie Pedersen.
I takt med klimatförändringarna minskar det som HannaSofie Pedersen kallar för ”rummelmån”. Det som varit okej tidigare är inte längre det, och geotekniken blir allt viktigare.
LÄS OCKSÅ: Dagarna som stoppade gruvnäringen
– Det som man tidigare bedömt vara säkert och det som med blotta ögat ser ut att vara säkra arbetsförhållanden behöver alltså inte längre vara det, konstaterar HannaSofie Pedersen.
”Att enbart använda gamla kunskaper och att ”läsa underlaget” på samma sätt som man tidigare har gjort fungerar inte längre.”
De ändrade förhållandena påverkar arbetsmiljön. Det blir allt viktigare med förberedelsearbete i form av både geotekniska undersökningar och striktare säkerhetsrutiner.
Alla i branschen måste lära om
– Det är mycket viktigt att jobba förebyggande. För det här innebär att alla i branschen i viss mån måste lära om och lära nytt. Det gäller såväl större som mindre entreprenadfirmor, säger HannaSofie Pedersen.
Att förlita sig till gamla kunskaper och att ”läsa underlaget” på samma sätt som man tidigare har gjort fungerar inte längre.
– Även om en slänt är flack kan det innebära att du, om du sätter maskinen på släntkanten utan att ha koll på jorden under markytan kan orsaka ett skred. I bästa fall medför det stora kostnader. I värsta fall dras föraren ner i schakten och förolyckas.
Borraren Örjan Johansson: ”Jag gillar specialjobben”
Borraren Örjan Johansson på Östervallskogs Allteknik AB är van vid osäkra underlag. Branta skidbackar med stora risker för att maskinen ska börja kana är vardagsmat för honom.
– Jag gillar specialjobben: Det är en utmaning men kräver mycket säkerhetstänk, säger han.
I drygt 20 år har Örjan Johansson under delar av året haft skidsystemet i värmländska Branäs som arbetsplats. Med sin T35 är han alltså en vanlig syn där uppe och han kan terrängen och underlaget.
Maskinen hänger i vajrar
– Här är väldigt brant och många raviner. Jag skulle vilja säga att en av de stora utmaningarna är mängdberäkningen. Materialet måste räcka, säger Örjan Johansson.
Men den största utmaningen är ändå förberedelsearbetet när det kommer till säkerheten. På sina ställen är det så brant att maskinen hänger i vajrar när Örjan Johansson borrar.
– Visst har det hänt att maskinen börjar kana i sidled, säger Örjan Johansson.
Han minns särskilt en episod, när han byggt en väg på berget under vinterhalvåret. Nu hade underlaget börjat tina, och Örjan Johansson och hans T35 började glida iväg utför berget.
”Visst har det hänt att maskinen börjar kana i sidled.”
– Vägen for iväg under oss och jag tappade kontrollen över maskinen. Som tur var åkte vi rätt in i en bergvägg och fick stopp. Idag är jag tacksam över att det inte var ett stup, säger Örjan Johansson.
Står utanför riggen
Numera står han utanför riggen och styr med GPS, något som känns säkrare. Men säkerhetstänket finns ändå där, hela tiden.
– Att vara rädd går inte. Då kan du inte jobba i de här miljöerna. Men det gäller att inte stressa. Säkerheten måste gå först.
När Örjan Johansson inte jobbar i skidsystemet är han ute i olika bergtäkter. Då är arbetsmiljön oftast mer förutsägbar. Samtidigt, säger Örjan, gillar han de här utmaningarna som kan uppstå vid specialuppdragen.
”Att vara rädd går inte. Då kan du inte jobba i de här miljöerna.”
Vid ett tillfälle var det arbete vid en kraftstation som skulle utföras. Det var trångt och svårt att komma till. Lösningen kom i form av en mindre maskin, en T15 som med gemensamma krafter fick lyftas ner i hålet.
– Det går alltid att hitta en lösning. Det gäller bara att inte ge upp. Och det är det som gör det här jobbet så roligt: Att man måste tänka och klura själv för att lösa en situation.
