Han är mannen bakom ett av Sveriges mer komplexa och omtalande bergarbeten just nu, bussterminalen vid Nya Slussen. 27 000 kubikmeter berg sprängs ut mitt i centrala Stockholm Men Rickard Karlzén låter sig inte stressas av det stora ansvaret.
– Att jobba med Slussenprojektet är som en berg- och dalbanetur.
Text: Linda Swartz. Foto: Fond och Fond
De 32 byggbodarna i Implenias etablering öster om Slussen står på en kraftig ställning från Stadsgårdskajen upp till Katarinavägen. Utsikten över Saltsjön, från Gamla Stan till Gröna Lund, är förmodligen landets bästa från en byggbod. Den nedersta våningen av fyra har sitt golv tio meter upp. Därunder rullar lastbilar, hjullastare och andra större maskiner, vilket säger något om hur trångt det är på arbetsplatsen. Manövrering av maskiner, människor och material liknar spelet Tetris, både ovan och under jord.
Projektchefen Rickard Karlzén tar emot vid snurrgrinden och passar på att, på djup småländska, peka ut alla synliga delar av det krångliga bygget.
Nya Slussen – ett av Sveriges mest omtalade bergprojekt
– Det här är ett ”once in a lifetime”-projekt. Volymen är inte mycket att prata om jämfört med till exempel en årsproduktion på LKAB, men det är så komplext. Vi är mitt i stan, verksamheter runtomkring ska funka och det är mycket människor och trafik, säger han.
Att det är ett omtalat projekt som många har åsikter om tänker han inte på.
– Nä, beslut är taget att det ska byggas och det känns roligt att vara med och skapa något som kommer att finnas kvar länge och användas av så många. Det kommer jag nog känna en stolthet över när jag går här om tjugo år.
Förutom att arbetsplatsen är trång innebär jobbet tekniska utmaningar. I början av 2019 började sprängningarna som ska skapa ett tredelat bergrum, cirka 300 meter långt och 100 meter brett där det bredaste spannet är drygt 23 meter, med 12 meter i takhöjd.
– Till och med våra Boomer XE3C ser små ut där, säger Rickard.
Rörgraven i den mittersta delen ligger mer än nio meter under havsytan. I den västra änden av terminalen, närmast t-banan, måste sprängningarna ske mycket försiktigt. Schaktet för rulltrappor blir ca 40 meter högt. Parallellt med bergarbetena ska 17 000 kubikmeter betong gjutas – det går att räkna upp många fler tekniska utmaningar.
Gillar fortfarande att dra av en salva
Rickard uppskattar självklart den tekniska sidan av jobbet, men när han visar den senaste powerpointen för bussterminalen dröjer han länge vid organisationsschemat. Olika team ansvarar för olika delar, som tunnel, mark, betong, mätningar och hantering av modeller. Spindeln i nätet är Rickard själv.
– När ett projekt blir så här stort är det sketaviktigt att folk i organisationen är öppna och delar med sig av sina kunskaper. Att man hjälper varandra, säger Rickard och fortsätter:
”jag kommer nog att känna en stolthet när jag går här om tjugo år”
– Att jobba med Nya Slussen är som en berg- och dalbanetur. Man tror att man har grepp om något – och så tittar man på nästa ritning, inser komplexiteten och att planen inte kommer att hålla. Då måste det kännas okej att ställa vilka frågor som helst, säger han och berättar om en av de hittills största utmaningarna.
– Det var när vi fick vända på hela planeringen efter att ha insett att infarten till terminalen skulle försenas. Vi fick vända på taktiken och spränga det mesta inne i terminalen och sköta transporterna genom den enda arbetstunneln vi har.
En äventyrare – och pragmatiker
Han beskriver sig själv som en typisk projektperson, har alltid gillat att skapa saker, vara inblandad. På gott och ont.
– Det har väl blivit lite väl sena kvällar när jag både pistat, varit skidlärare, arrangerat tävlingar och lagat det som gått sönder i barnens skidområde. Jag ser möjligheter i de mesta och engageras lätt – och jag tycker om att ha en plan. Men också tanken på att det bara är just en plan – att allt kan ändras.
”Tänk att stå där med en borrare med 25 års kunskap, sprängtekniker, geolog och så vidare, som alla jagar den perfekta tunneln”
Ändrade förutsättningar är med andra ord inget som stressar honom. Han går igång på att bena ut problem och hitta lösningar. Är en pragmatiker ut i fingertopparna.
– Så var jag redan som liten. När mina föräldrar hotade med att jag inte skulle få någon middag om jag inte kom hem – jag var alltid mitt uppe i bygget av någon crossbana eller något hopp för att kunna göra volter med slalomskidorna – sa jag bara ”okejrå”. Jag fick ett val, tog ett beslut och stod för det. Så är jag nu också. Jag är nog en ganska trygg person i grunden. Det kan nog vara därför jag söker mig till det osäkra, till äventyret. Ett projekt är ett äventyr, helt klart, säger han.
Kanske är det också äventyrslustan som fick honom att välja ett jobb där sprängning av berg är vardag.
– Snacka om äventyr! Så mycket anspänning, så mycket som inte får gå fel! Som nu, när vi spränger precis vid stadsgårdsleden vid Birka Cruises-terminalen. Där gäller det att ladda och täcka rätt så att det inte flyger sten över halva Stockholm!
Nya Slussen är ett drömuppdrag
Rickards karriär började med några sprängsalvor i blekingska Ronneby. Där gjorde gymnasisten Rickard sin praktik på ett VA-jobb för kommunen, han fick hjälpa till att borra och ladda. Praktiken ledde till heltidsjobb på ABV, numera NCC, och en lång karriär med olika projektledarroller. När frågan om han ville ta sig an det stora arbetet vid Slussen dök upp tvekade han inte att tacka ja, trots att det skulle innebära flera års veckopendling hem till familjen i Oskarshamn. Dels var projektet alldeles för spännande för att avstå, dels lockade möjligheten att jobba på ett enda ställe med samma kärna av människor.
”Jag befinner mig i en guldgruva av människor”
– Jag hade varit mycket i väldigt utspridda projekt, något som gör mitt jobb mycket svårare. Här vid nya Slussen kan jag jobba med organisationen hela tiden. Få till det där kitet som får allt att snurra – det som blir till när man tar en kopp kaffe ihop, säger han och lägger till att det har varit fantastiskt att se arbetsgruppen vid Slussen utvecklas.
– Vi har lyckats skapa en kultur där alla vågar prata, är engagerade i varandras arbete och hjälper varandra. Till exempel turas vi om att leda måndagsmötet. Det ger världens möjlighet att lyfta vad man tycker är viktigt, säger han.
Han har varit med och byggt ihop Slussenorganisationen, som har vuxit successivt under projektets gång.
– Vi är ett dream team. Här finns erfarna och rutinerade tillsammans med unga som är ”hungriga”. Alla lär sig av varandra. Det är jätteroligt att se att vi är ett så tajt gäng. Vi tycker inte alltid lika, men vi är duktiga på att resonera oss fram till bra lösningar.
Människorna ger jobbet mening
Han vill gärna prata om teamen, människorna, det som ger jobbet mening. Rickard gillar att se unga medarbetare växa i större kostymer. Han trivs också med att ge sig ut på någon av projektets 13 arbetsplatser och se lösningar man valt i praktiken.
– Tänk att stå där med en borrare med 25 års kunskap, sprängtekniker, geolog och så vidare, som alla jagar den perfekta tunneln. Då kan jag tänka att jag befinner mig i en guldgruva bland människor som tillsammans har hundra års erfarenhet och kunskaper.
Pendlandet hem till Oskarshamn, berättar han, har både sina för- och nackdelar.
– Att kunna vara helt fokuserad på jobbet är jätteskönt. Samtidigt sliter det att inte kunna hjälpa till med t.ex. skjutsning till träningar och läxorna en tisdagskväll. Men jag försöker kompensera på helgerna, då är jag med på tävlingar och fotbollsturneringar, säger han.
Efter sina egna 32 år i branschen kan Rickard Karlzén ett och annat rent praktiskt, och även om han fortfarande älskar att ”dra av en raket” är han inte specialist på något sprängtekniskt.
– Min styrka är att vara projektledare och att kunna lite om allt. Att få alla specialister att lira med varandra.
Rickad Karlzén älskar oförutsägbarheten
Trots att lirandet i det här fallet styrs av 700 sidor kontrakt och styrdokument, att inget riktigt går att planera förrän bygghandlingarna trillat in, att alltihop ska vara klart om drygt ett år och att slutkostnaden väntas landa på nära en miljard, befinner sig Rickard där han trivs allra bäst: med engagerade och kunniga människor i berg- och anläggningsbranschen.
– Man vet att det kommer att hända en massa oförutsedda grejer när man ger sig ner i marken, man lär sig hela tiden något nytt. Det är kryddan i det här jobbet, att man på morgonen inte vet vad halva dagen kommer att gå ut på. ”Det blev ju inte som jag trodde i morse – idag heller.”
