Ludvig Eliasson är inte utbildad mekaniker, men har fått lära sig det som behövs för att ta hand om sin arbetskompis Boris – den borrvagn som följer med honom på jobb runtom i norra Sverige.
– Jag har en förkärlek till de gula maskinerna, säger han.
Det enda som saknas är en varm hytt.
Text: Johanna Lindqvist
Vintern har knappt börjat, men det är redan tio minusgrader i Markbygden mellan Piteå och Arvidsjaur och här kan det blåsa på bra. Det är just därför Ludvig Eliasson befinner sig här, för på platsen ska Europas största vindkraftpark stå. Ludvigs uppgift är att borra i berget för sprängning så att en väg och avlastningsyta kan byggas. Oftast är det bara han på plats, som vid arbete i en täkt till exempel, men här har han arbetskamrater under sina tolvtimmarspass.
– Jag börjar 06.00, men försöker vara här lite tidigare. Det är mysigt att stå själv på berget, säger han.
Egentligen är det fel att säga att han är här själv, för Borrvagnen Boris har han alltid med sig. Boris, en Atlas Copco D7RRC, är den borrvagn Ludvig arbetar med och ansvarar för och den är döpt efter ordet borr.
– I min värld är det bättre att ha en och samma maskin, då vet jag vilka fel som uppstår och behöver åtgärdas. Jag tror att man tar bättre hand om maskinen om man alltid har samma.
Ludvig börjar med att starta upp Boris och sätter på rotation i hammaren så att den får en bra temperatur innan det är dags att borra det första hålet. Han märker upp borrmönster på marken för att få ut kvadrater ur berget. Två gånger tre meter brukar det vara.
– Jag borrar i ett visst mönster för att få raka rader till sprängningen. Det ska bli ett snyggt avslut och en rak linje när man spränger, säger han.
Hur djupt och i vilken lutning Ludvig ska borra är ibland digitalt uträknat men det finns inte alltid en färdig plan.
– Det är ganska kuperat här så då får jag borra olika djupt utifrån det.
Från Göteborg till Vilhelmina
Egentligen är Ludvig rätt ny, både inom branschen, men också som norrlänning. Han bor i Vilhelmina och eftersom hans föräldrar kommer från trakten har han spenderat mycket tid där, men det är i Göteborg han har vuxit upp.
– När jag bodde där körde jag lastbil i sex år, men jag fick nog. En kompis pratade om att han skulle söka jobb på Norrbottens bergteknik och jag blev nyfiken. När han varit på anställningsintervju sa han ”Nu väntar de på att du ska ringa”.
Ludvig fick också komma på intervju och två veckor senare, 1 juli 2018, började han provjobba. Genom sin moster fick han hjälp att hitta en lägenhet och allt föll på plats.
– I april flyttade min sambo upp, och vi trivs jättebra.
De första sex månaderna gick han som lärling innan han fick fast jobb.
– Jag hade en handledare som lärde mig att borra och hur man ska gå med maskinen för att komma fram på ett bra sätt. När jag lärt mig det var det bara att försöka öka produktionen. Den största utmaningen var att lära mig något helt nytt. Jag hade aldrig sett en borrvagn innan jag började.
Med en förkärlek till gula maskiner
Ludvig har fått en förkärlek till Epirocs gula maskiner, de är testade av verkligheten och han har märkt vilka fördelar de besitter i jämförelse med andra.
– D7:orna är oslagbara när det kommer till att klättra på berget. Det ser jag verkligen när jag jämför med kollegor som har andra maskiner. Min är mer byggd för att gå fram där det är kuperat. Den har bra räckvidd också.
En nackdel kan vara att Ludvig måste stå utomhus hela dagarna, oavsett väder. Han har ingen hytt att kliva in i och det är dubbla långkalsonger, täckbyxor med varsel, mössa, halsduk och andra varma kläder som gäller.
– Tidigare värmde jag händerna på kompressorn som blir 70–80 grader varm, men nu har jag gjort samma uppfinning som en kollega. Han kopplade skotervärmarhandtag och tejpade fast på själva styrdosan. Jag gjorde likadant, och det värmer väldigt gott. Då kan jag stå på samma ställe och värma mig samtidigt som jag jobbar.
Vid 25 minusgrader är det köldstopp, men Ludvig menar att är det 23 minus och halvt storm så är det bara att ta skydd.
– Men jag var bara med om ett stopp förra vintern.
Fakta Ludvig:
Namn: Ludvig Eliasson.
Instagram: @mutterpurr
Ålder: 26 år.
Bor: I Vilhelmina tillsammans med sin sambo.
Gör: Borrvagnsförare på Norrbottens bergteknik.
Intressen: Vänner, skoteråkning, vara i paradiset Klimpfjäll, renovera lägenheten.
Bäst med mitt jobb: Friheten, kollegorna och arbetsledarna.
Det gör jag om fem år: Då är jag fortfarande kvar, men förhoppningsvis har jag fått mig en hytt.
Ludvigs fem tips till dig som är ny som borrare:
- Lyssna noga på den information du får så slipper du ringa onödigt många gånger för att fråga.
- Se till att ta hand om borrvagnen. Det tjänar du på i längden.
- Var noga med borrmönstermålningen för att det ska bli raka och fina rader.
- Lyssna på hur borrmaskinen låter så att du inte kör fast. Slutar det blåsa upp stenmjöl kan du lätt köra fast. Då kan det hända att du måste stänga av och börja dra tillbaka borren.
- Var noggrann om det kommer upp vatten. Stäng då av dammsugaren, annars förstör du filtren.
