Syskonen Martina och Richard Bredin har växt upp med bergsprängning. Praoat och sommarjobbat på pappa Yngves firma.
Idag har de tagit över sin pappas livsverk. Och kan inte tänka sig att jobba med något annat.
Av Anna-Maria Stawreberg Foto: Kjell B Persson
Hemma hos familjen Bredin rådde det skilda meningar.
– Mamma sa alltid att vi barn absolut inte fick syssla med bergsprängning, säger Richard Bredin och skrattar stort.
Han får medhåll av sin syster Martina. Nej, bergssprängning var inget alternativ. Inte om deras mamma fick bestämma. Men samtidigt var det en bransch som lockade. Martina och Richard fick tidigt följa med pappa Yngve ut på olika jobb, och det var en framtid som kändes lockande.
”Mamma sa alltid att vi barn absolut inte fick syssla med bergssprängning.”
– Jag tyckte tidigt att det verkade roligare med ett yrke där man rör på sig, och det gör man ju i den här branschen, konstaterar Richard.
För Martina var det lite annorlunda. Hon beskriver det som att hon mer eller mindre ramlade in i bergsbranschen.
– Jag hade jobbat som servitris i Oslo i några år, och när jag kom hem började jag jobba på kontoret. Då var jag 24, och när jag behövde fylla ut dagarna för att få en heltidstjänst började jag göra vissa jobb ute, säger hon.
Bokade sprängkurs och startade eget
Det ena gav det andra, och snart bokade hon in sig på en sprängkurs för att lära sig yrket från grunden.
– Går man i Yngve Bredins skola så är det bara ut och jobba. Ingen startsträcka, det är bara att köra, säger Martina.
Richard, där emot, började redan som 19-åring. Eftersom det inte fanns någon heltidstjänst i YB Sprängtjänst då, startade han egen firma.
– Jag jobbade en del för Magnus Schakt och en del för farsan. Sen blev det mer och mer att göra för farsan, han gav lite instruktioner och sen var jag igång.
Trots att det gått drygt tio år sedan de båda syskonen började jobba i familjeföretaget, känns det fortfarande roligt att gå till jobbet.
– Jag kan nog ärligt säga att det inte varit en enda kväll då jag tänkt ”åh, nej, i morgon är det dags att jobba igen”, säger Martina.
Hon får medhåll av sin bror.
”Jag kan nog ärligt säga att det inte kommit en enda kväll då jag tänkt ”åh, nej, i morgon är det dags att jobba igen””
– Exakt så känner jag också. Visst, vissa dagar kan jag ha en klump i magen inför en svår arbetsuppgift, men det är bara bra att vara lite på tårna ibland och utmana sig själv.
Nervositet en förutsättning
Faktum är att Richard och Martina redan tidigt i karriären kommit överens med varandra om att lägga av den dagen de inte känner en viss nervositet inför att skjuta en rejäl salva.
Men att ta över verksamheten var inte helt enkelt. Processen att ta över som ägare tog flera år.
– Vi hade det första mötet med revisorn inför övertagandet 2019. Han trodde att det skulle gå på ett halvår. När vi kom tillbaka året därpå och pappa fortfarande ägde firman skrattade han åt oss, minns Richard.
Tonen är rå, men hjärtlig och kärleksfull. Det är tydligt att det är högt i tak, såväl mellan syskonen som i deras relation till pappa Yngve, han som trivdes så bra i branschen att han haft svårt att släppa taget.
– Det tog fyra år. Och pappa är fortfarande ute på en del jobb. Jag tog till exempel in honom förra veckan. Han har en egen borrvagn och grävmaskin, och driver i dag ett eget bolag, trots att han är pensionär, säger Richard.
”När vi kom tillbaka året därpå och pappa fortfarande ägde firman skrattade han åt oss.”
Idag äger de båda syskonen 50 procent var av YB Sprängtjänst. Att äga hälften var har alltid varit en självklarhet, och de delar även på arbetet.
– Men Martina är bättre än mig på att spränga och sköta det administrativa, så det sköter hon, säger Richard.
– Och Richard kör maskinerna, för det gillar inte jag, inflikar Martina.
Jobb på hemmaplan
Både Richard och Martina har idag egna barn. Att då driva en firma tillsammans som syskon känns bra, eftersom de har förståelse för varandras familjesituationer. Eftersom de nästan uteslutande tar jobb på hemmaplan och har tätbebyggt område som specialitet behöver de i princip aldrig sova borta.
LÄS MER: Simon trivs i familjeföretaget Stens Bergborrning
– Nej, för vår del blir det mycket pooler, villagrunder och vatten och avlopp här i Stockholmstrakten, säger Richard.
Det talas om lågkonjunktur i branschen, men än så länge har Richard och Martina inte märkt av något minskat flöde av beställningar. De har att göra, både så att det räcker både till dem själva och till de fem anställda.
Er mamma sa att ni skulle jobba med något annat än bergssprängning. Ni lydde inte henne. Nu har ni själva två barn var. Vad säger ni till dem?
– Bra fråga! Vi säger samma sak till våra barn som vår mamma sa till oss. Men om de lyder oss är en annan femma …