Att borra och spränga berg på vanlig fast mark är en utmaning i sig. Lägg till att berggrunden ligger på havsbotten – och du har riktigt ett knepigt uppdrag både för operatörerna och borriggarna. Det skrämde inte Södermans TNG.
Text: Fredrik Lund Foto: Hanna Franzén
Som kust- och hamnstad, med Östersjön som närmast sydliga granne, har Karlshamn en viktig ställning för logistik och transport. Sjöfartstrafiken sköts av DFDS Logistics och hittills har två linjer trafikerat sjösträckan mellan svenska Karlshamn och Klapedia i Litauen.
Framöver ska två linjer bli tre, men innan det kan ske måste Stilleryds hamn i Karlshamn byggas om rejält. Både ovan och under vattenlinjen. Anledningen är att DFDS nya färjor som ska trafikera den tredje och kommande linjen kommer att vara 230 meter långa, vilket är 15 procent längre fartyg än de som trafikerar linjen redan idag.
”När vi fick uppdraget var första steget att åka hit för att se om vi överhuvudtaget skulle kunna lösa uppgiften.”
Det ställer krav på en helt ny kaj och även ett helt nytt djup intill kajen. Det är här som Södermans TNG och Ankarsrums Borr & Sprängtjänst AB kommer in i bilden. De fungerar som underentreprenörer, under Dyk & Anläggning och ytterst på uppdrag av Peab för att utföra arbetet att spränga bort berggrunden på havsbotten intill kajområdet.
Använder Epiroc T30 och Atlas Copco D7
Utmaningarna är förstås många.
– När vi fick uppdraget var första steget att åka hit för att se om vi överhuvudtaget skulle kunna lösa uppgiften, berättar Robert Söderman, vd för Södermans TNG AB. Bergytan ligger ungefär åtta meter ned från vattenytan och berggrunden ska ned ytterligare två till sex meter på djupet för att de kommande färjorna ska kunna lägga till.
Båda borriggar står på en jackup-pråm, vars plattform hålls stadigt uppe ovanför vågbrytningen
LÄS MER: 270 000 kubikmeter och tre bergrum – nu startar bygget av Slussens nya bussterminal
Totalt är det nära 4 000 kubik berg som ska sprängas bort. Den totala ytan på havsbotten som ska sprängas motsvarar cirka 1 600 kvadratmeter.
Två borriggar används för undervattensborrningen. En två år gammal Epiroc FlexiROC T30 och en sju år gammal Atlas Copco D7-enhet. Båda enheter står placerade på en pråm och borriggarna körs parallellt.
En hålrad består av 13 hål, som delas upp mellan de båda borriggarna. Avståndet mellan borrhålen är 1,5 meter i sidled och avståndet mellan varje rad är 1.30 meter.
– D7:an har vi tagit i drift just för det här jobbet, berättar Robert. Den går lite djupare än T30:n, men båda klarar ned mot 15 meters djup.
Undervattensborrningen sliter på materialet, i högre utsträckning än borrning vid fast mark.
– Vi tänkte inte på de kaskader av vatten och stora stenar som yr upp vid undervattensborrningen och som sedan fortsätter att yra runt i vattnet, säger Robert. Det slår sönder elkablar. Vi har funderat på att använda ett frontskydd för borrhuvudet, men nu har vi redan avverkat mer än hälften.
Yttre omständigheter avgör
Även hammaren tar mycket stryk.
– Det blir många luftslag, konstaterar Robert. Allt vi kan göra är att smörja och lyssna, men det är också en risk man tar i varje projekt.
Dessutom kräver all lera och dy att borrhål blåses rent ordentligt vid varje borrning.
– Sikten under vattnet är dålig. Vi går helt på de koordinationer som Dyk & Anläggning ger oss, säger Robert.
”D7:an har vi tagit i drift just för det här jobbet. Den går lite djupare än T30:n, men båda klarar ned mot 15 meters djup”
Andra faktorer styr borroperatören inte över. Just dagen för intervjun står arbetet still för Söderman TNG. Anledningen är att sjöbotten där undervattensborrningen ska utföras först måste muddras från löst bergmaterial, lera med mera innan Robert och hans anställda kan göra sitt jobb. Dessutom får pråmen inte förflyttas inom kajområdet om vågspelet är för högt.
– Över tio sekundmeter så upphör alla försäkringar att gälla, förklarar Robert. Normalt är vi väldigt vädertåliga, men här är vädret definitivt en faktor för oss.
Stabilitet krävde särskild pråm
Det visade sig tidigt att det även ställdes krav på vilken typ av pråm som kunde användas. Från början användes en vanlig pråm, men det fungerade inte alls.
– Nu använder vi en jackup-pråm, där plattformen är höjd ovanför vågbrytningen, säger Robert. Det gav den stabilitet som borriggarna kräver.
Arbetet sker i skift och även om pråmen inte går ut långt från kajen så är arbetsmiljön både mörk och väldigt hal. Det gäller att vara extra aktsam och som operatör krävs en skärpa högre än när arbetet sker på fast mark.
– Absolut, menar Robert. Det är en sak att arbeta på fast mark och en helt annan att jobba på en pråm där du ibland måste luta dig ut ovanför vattnet, sikten är dålig och underlaget halt.
”Jag har rutin, men ändå märks det en stor skillnad när anställda med längre erfarenhet än jag själv gör jobbet”
Han menar också att det under dessa omständigheter som agnarna skiljs från vetet. Den gamla klyschan ”rätt person på rätt plats” kommer här definitivt till sin rätt.
– Du måste känna vad som händer när du trycker till med maskinen, menar Robert. Det kräver lång erfarenhet. Jag har rutin, men ändå märks det en stor skillnad när anställda med längre erfarenhet än jag själv gör jobbet och vi måste jobba så effektivt det går när övriga omständigheter medger det.
Tidskrävande men roligt
Arbetet blir lätt tidskrävande, på grund av många faktorer. Utöver de redan nämnda ställer även länsstyrelsen krav på att sprängningen ska ha minimal effekt på djurlivet. Det gäller förstås även för sprängning under vattnet. I havsområdet intill hamnen finns det tumlare.
– Vi brukar smälla en tändare innan vi spränger för att skrämma bort dem, säger Robert.
Det blir långa arbetsdagar men Robert ser med glädje fram mot varje ny dag i Karlshamns Hamn.
– Normalt borrar vi i berg på industritomter och för fastigheter. Bygg och anläggning, säger han. Det här är mer ett specialarbete som ställer helt andra krav. Det är riktigt roligt att ha fått förtroendet att utföra det.
