Hon kallas Häxan. Hon njuter av att kolla på raka, snygga bergväggar och brinner för sitt jobb. Sandra Motin har vuxit in i branschen under det gamla gardet och hon saknar inte skinn på näsan.
Text: Matilda Lann Foto: Kristina Sahlén
Det är en solig morgon i Nacka. Sandra Motin har varit på plats sedan 6.30. I det här vädret trivs hon allra bäst.
– Jag älskar det här jobbet, det är min grej! Man får jobba ute hela dagarna och så får jag en fin solbränna i ansiktet redan i april, säger hon och skrattar.
Borrkax ligger som ett lager över marken och röda plugg sitter i snygga rader. Sandra håller på och borrar och spränger för grunden till en liten villa.
I 13 år har hon varit i branschen. Det började egentligen när hon pluggade till anläggningsingenjör på Nackademin och gjorde praktik hos Peab. Där träffade hon ett skönt gäng som arbetade med Norra länken.
– Jag kom i kontakt med spränggänget som jobbade ovan jord, jag tyckte det verkade häftigt.
Stängde E4:an för att spränga
Ett tydligt minne från den tiden dyker upp. Sandra sitter i baksätet på en polisbil. De har fått lov att stänga E4:an i båda riktningarna i hela tio minuter för att spränga i Norrtullskorsningen. Alla är på spänn, vaktposter står med komradio och rapporterar om eventuella trafikanter som irrat sig innanför avspärrningarna. Allt är lugnt. Dags att trycka av.
– Det var många kilo den dagen, det var en enorm sprängning! Och vi klarade det på tio minuter, annars hade vi fått betala vite.
Hon gillar fortfarande när det smäller. Men nu är Sandra i stället på Schaktlaget bergsprängning, ett mindre företag med fem borrvagnar.
– Vi är ett jättetight gäng, det gör att jobbet blir roligt. Vi umgås en del på fritiden också. I helgen var vi och bowlade. Det är avslappnat och vi kan prata om det mesta.
”Man förväntades koka kaffe och så hände det att man fick en smäll på baken. Men det beteendet har jag aldrig accepterat.”
Kör helst ”Häxan”
Den maskin hon helst kör är D3:an, en äldre modell. En rigg hon gillar lite extra eftersom ”den är som det alltid har varit”. Borrvagnen kallas Häxan.
– Den är döpt efter sin förare, jag kallas nämligen Häxan eftersom jag kan vara ganska bestämd på berget.
D3:an Häxan pryds av en smutsig – en gång i tiden rosa – käpphäst fastspänd med ett buntband.
– Jaså enhörningen? Ja den fick jag av en platschef när vi gjorde ett stort jobb med flera bostäder i Ursvik, det fick bli den nya maskoten.
Attityden förändras i branschen
Även om kollegorna har glimten i ögat när de kallar henne Häxan och Sandra Motin har en familjär relation till sin chef bottnar smeknamnet i att hon genom åren varit tvungen att skaffa sig en hel del skinn på näsan.
– När jag började var det få tjejer i branschen och jag gick den hårda skolan med den äldre generationen; de kunde vara ganska tuffa och på den tiden fanns inget #metoo.
Sandra Motin lärde sig snabbt att sätta gränser och markera om någon försökte köra med henne.
LÄS MER: Skräckdag på jobbet – ”det regnade huggormar nerför bergsväggen!”
– Man förväntades koka kaffe och så hände det att man fick en smäll på baken. Men det beteendet har jag aldrig accepterat. Så jag har nog lärt mig att vara väldigt tydlig och bestämd.
Nu, mer än ett årtionde senare är det annorlunda.
– Visst finns det fortfarande en viss byggjargong i branschen, men det är mycket bättre nu. Finns det ett problem kan man oftast vända sig till sin platschef.
Gillar försiktig sprängning
På jobbet tycker hon att det är roligast med precisionsarbeten som försiktig sprängning och spräckning av berg. Det kan vara intill elledningar, fjärrvärmerör, vattenledningar eller glasrutor.
– Då får man tänka till lite och använda sig av små delladdningar så att ingenting skadas.
Vid elledningar har vi ett tändsystem som kallas för Nonel (utan el) så att man inte orsakar kortslutning eller att elledningen oavsiktligt antänder tändkapslarna, då smäller det!
Fick en stroke
Men även om Sandra Motin älskar sitt jobb kan det ibland bli för stressigt. En lördag för drygt två år sedan efter en intensiv vecka med långa arbetsdagar vaknade hon upp och kunde inte känna sin arm. Den var helt bortdomnad. Först tänkte hon att hon bara sovit på den. Men när resten av vänster sida av kroppen började domna bort ringde hon Vårdguiden.
– De skickade en ambulans direkt. Då först blev jag rädd. Det blev akuten och en massa prover. Jag hade fått en liten hjärnblödning, en så kallad tia.
Stressen i kombination med att Sandra Motin har kronisk huvudvärk hade utlöst stroken. Redan en vecka senare var hon ändå tillbaka på arbetsplatsen.
– Det är coolt att kroppen kan återhämta sig så fort, och jag är inte så bra på att hålla mig borta från jobbet. Jag kunde inte bära saker så en lärling fick göra det jag inte kunde. I dag försöker jag stressa mindre, men det är svårt, man vill vara effektiv. Det gäller att hitta en balans.
Går i gång på raka bergväggar
Hon plockar upp sin mobil och visar några foton på bergväggar. På första bilden ser man en bergknalle med granar. Väggen är jämn med raka märken efter sprängningen.
LÄS MER: ”Att jobba med FlexirROC T15 har utvecklat mig som person.”
– Det här är en riktig skrytbild! Där borrade jag en tätsöm på c/c 30 cm, och sprängde väggen med pentylstubin. Det blev så himla snyggt! utbrister hon.
Och det är inte bara de egna bergväggarna Sandra Motin kollar på, hon spanar ständigt efter hur berget ser ut där hon är.
– Det är en liten arbetsskada jag har, att titta efter hur det har blivit där någon sprängt, skrattar hon och säger att det är dags att gå tillbaka till jobbet.
Fakta Sandra Motin
Ålder: 34 år.
Familj: Crazy catlady, jag bor själv med mina tre lurviga barn.
Bor: I villa på Ingarö, Värmdö.
Jobb: Bergsprängare och borrare på Schaktlaget Bergsprängning.
Intressen: Mina katter, bygga hemma, inredning/finsnickeri, matlagning, musik.
(Dold) talang: Kan snubbla omkull även på platt mark.
Bästa lärdom från jobbet: Kämpar man så når man dit man vill.
Ligg i, men stressa inte så att du gör dumma misstag, gå efter magkänslan!
Att ha fått gå med det gamla gardet är den största vinsten, att ha fått tips och tricks som är guld värda.
Kuriosa: Kallas även Bergs-kexet (från mountain-cracker)
