Med över 100 års riggbyggande i bagaget har Epiroc många både fantastiska och mindre fantastiska exempel på riggar att se tillbaka på. Tillsammans med den gamle Atlas Copco-räven Claes Landelius gräver Bitz Magasin djupt i arkiven.
Text: Matilda Lann
– När jag började fanns det bara en borrvagn som vi använde, ROC 600. Det var en luftdriven rigg utan dammsugare och med manuell broms.
Det säger Claes Landelius som har arbetat på Atlas Copco sedan 70-talet, både som instruktör och som borrmästare.
Dammsugaren förbättrade arbetsvillkoren
Riggen började säljas i slutet av 60-talet och användes på vägbyggen.
– Det var en ganska farlig maskin att använda, du fick vara erfaren om du skulle gå ner för en brant och själv räkna ut hur mycket broms som skulle läggas på och sen hoppas på det bästa. Det fanns en trycksatt vattentank och när det dammade så mycket att man inte såg riggen, då var det dags att skruva på lite vatten.
LÄS MER: Mekaniska bromsar på ROC 600 – inget för den oerfarne
Efterföljaren var ett stort steg i bergborrningens historia. När ROC 601 kom ut på marknaden som den första riggen med dammsugare och automatbromsar blev arbetsmiljön för borrare aningen bättre.
– Så fort du släppte åkreglagen stannade den, vilket gjorde jobbet lite mindre riskfyllt. Riggen användes främst till vägbyggen och i stenbrott men också för att bygga en massa bergrum under oljekrisen på 70-talet, säger Claes Landelius.
ROC 302 ”Krabban”
En borrvagn som kom att bli mycket populär var ROC 302, som började tillverkas under tidigt 70-tal.
– Det var en riktig storsäljare och i folkmun kallades den Krabban eftersom den med sina två bommar såg ut som en krabba. Kunderna köade för att beställa en. Först hade vi små borrmaskiner BBC24, men kunderna önskade större maskiner så vi hängde på COP 90, som vägde 100 kilo.
”Han jobbade från fem på morgonen till sen kväll och fick bara ut 100 borrmeter om dagen – konkursen var nära.”
Men då började i stället problem med att bommar och matarbalkar blev för klena. Efter att ha tagit fram en ännu större borrmaskin – COP 115 – med högre kapacitet var man tvungen att montera grövre bommar och matarbalkar. I samband med det sattes också större dammsugare på – en för varje bom – och det i sin tur krävde en större kompressor.
– Krabban var nu ännu mer populär och levde kvar in på 80-talet. Sen började bränslepriserna bli höga och de stora kompressorerna drog mycket diesel, och nu kom i stället hydraulriggarna in i bilden, säger Claes Landelius.
ROC 402 räddade Globenbygget
Ett projekt som Claes Landelius minns väl är bygget av Globen, i dag Avicii Arena. En kund till Atlas Copco hade fått ett stort bergarbete och därför köpt en ROC 410 med borrmaskinen COP 1032LE. Men jobbet gick inte som tänkt.
– För att vara Stockholm var berget vresigt och segt. Maskinen var för klen och det gick för sakta. Han jobbade från fem på morgonen till sen kväll och fick bara ut 100 borrmeter om dagen – konkursen var nära. Atlas Copcos policy var att ställa upp för kunden, så jag åkte dit med en ROC 402 och hjälpte honom att borra i tre veckor. Den borrade nästan dubbelt så snabbt och vi kom ikapp!
FAKTA: Borriggarnas utveckling
60-talet: Hittills har det borrats handhållet. Nu gör den första riggen ROC 600 entré.
70-talet: Nu kommer den populära riggen Krabban, eller ROC 302. Automatbromsen införs, liksom dammsugaren, och arbetsmiljön på berget blir därmed något bättre. I slutet av årtiondet kommer också hydraulborrmaskiner.
80-talet: Under 80-talet sätts hytt på riggarna och dessutom kompressor ombord.
90-talet: Nu får hytterna bättre komfort med både värme och kyla. Det digitala signalsystemet Can-bus gör också debut på marknaden.
Borrmästarpodden:
Avsnitt 20 – I backspegeln – riggarna vi sent kommer att glömma
