De kriminella nätverken påverkar hela samhället. Sprängningar och skjutningar har blivit vardag.
Detta påverkar även bergssprängningsbranschen negativt. Förvirringen är total – och risken är stor att kunniga medarbetare lämnar branschen.
Av Anna-Maria Stawreberg
Det är fredag morgon den 7 juni 2019 i Linköping. Många har passat på att ta långhelg, eftersom just den här fredagen är en klämdag mellan nationaldagen och lördagen.
Dock inte alla. Många Linköpingsbor går till jobbet precis som vanligt.
Men det är inte en vanlig dag. För exakt två minuter över nio briserar en sprängladdning och ljudet hörs över hela stan.
Tio personer skadas. Flera hus får också skador.
Sprängningarna bara ökade
Det här är bara en av alla de sprängladdningar som kriminella nätverk ligger bakom under 2019.
Och antalet sprängningar kommer att öka i antal. När Brottsförebyggande rådet, Brå, i slutet av 2019 offentliggör sin statistik visar det sig att det anmälts hela 257 fall av allmänfarlig ödeläggelse genom sprängning.
– Mellan 2019 och 2023 var polisens bedömning att 50 procent av explosionerna som inträffade runtom i Sverige härrör från civila sprängmedel, säger Jan Johansson, vd för BEF, Bergssprängningsentreprenörernas förening.
Att något behövde göras var uppenbart.
För varifrån de kriminella gängen fick sina sprängmedel visste man inte. Men för att få bukt med problemet var man tvungen att agera. Snabbt.
Läs mer: Bergsprängningsentreprenörernas Förening
Bergssprängningsbranschen fick skulden
Snart beskylldes bergsprängningsbranschen för att inte ha koll på de explosiva varor som dagligen hanteras över hela landet.
– Mikael Damberg, som då var inrikesminister på justitiedepartementet, kallade branschorganisationer, polis och andra berörda myndigheter till rundabordssamtal där vi alla skulle få möjlighet att ge vår syn på problemen och hur de skulle lösas, säger Jan Johansson.
Det var bråttom. Men det blev inte full så bra som man hade hoppats. Rundabordssamtalet ledde bland annat till kraven på lämplighetsprövning för att få hantera explosiva varor. För att en del av de kriminella sprängningarna faktiskt hade utförts med civila sprängmedel som stulits från bergssprängningsföretag var tydligt. Att anställda hos tillståndspliktiga företag hade stulit explosiva varor av sin arbetsgivare och att dessa explosiva varor sedan använts i de kriminella sprängningarna är bevisat genom gripande och flera fängelsedomar.
”Det landade i att det var tillståndsinnehavaren till företaget som skulle lämplighetspröva sin personal.”
– Beslutet om lämplighetsprövning vari och för sig ett bra och korrekt beslut. Men det blev för luddigt. För det landade i att det var tillståndsinnehavaren till företaget som skulle lämplighetspröva sin personal. Inte personliga prövningar, som vi efterfrågade, säger Jan Johansson. Han och andra i branschen är tydliga med att det finns ett behov av regler, lagar och tillsyn av de olika verksamheterna.
Situationen har urartat
Klipp fram till september 2025. Idag har visserligen antalet sprängningar med civilt sprängmedel minskat, men problemet är fortfarande alarmerande stort. Jan Johansson är trött. I princip hela hans vakna tid går åt till att försöka påverka situationen med ny lagstiftning, som enligt honom och branschkollegorna har urartat helt.
– Som det är nu råder kaos. Det har aldrig varit så oklart som i dag vad som gäller för våra medlemmars verksamheter, vilka tillstånd som krävs, vilken verkan och geografisk giltighet ett tillstånd har och vilka myndigheter som har rätt att uttala sig i vilka frågor, säger Jan Johansson.
”Det har aldrig varit så oklart som i dag vad som gäller för våra medlemmars verksamheter.”
Ansvarsfördelningen mellan de olika myndigheterna måste helt enkelt bli tydligare, konstaterar Jan Johansson.
– I maj 2024 tillsatte den nya regeringen en utredning om tillståndsprövning och tillsyn av brandfarliga och explosiva varor ledd av rådman Fredrik Nydén. Men hans uppdrag var enbart att bringa reda i tillstånds- och tillsynsprocessen. Inte att ge några förslag på vilken myndighet som håller i tillstånden, säger Jan Johansson.
Okunniga handläggare
Idag är det landets kommuner, oftast räddningstjänsterna, som håller i tillstånden och tillsynen.
– Men kompetensen och resurserna är bristfälliga och därför har vi i branschen själva behövt vara ute i kommunerna och föreläsa om vår bransch och hur den fungerar. Det kan tyckas märkligt att branschen ska behöva utbilda dem som ska bedriva tillsyn.
Inte bara märkligt, konstaterar han sedan. Det skapar ett rättsosäkert läge som också drabbar den enskilda företagaren hårt.
– Med tanke på den okunskap som råder ute bland handläggarna och med tanke på att en enda handläggare kan återkalla ett tillstånd trots obefintlig kunskap, skapas en stor osäkerhet.
”Det är märkligt att branschen ska behöva utbilda dem som ska bedriva tillsyn.”
För enligt de nya lagförändringarna som infördes den 15 juli i år kan ett tillstånd återkallas om ett företag inte kan redogöra för den exakta mängden av de explosiva varor man handskats med. Med tanke på att man i Sverige hanterar 7–8 miljoner kilo patronerade produkter varje år säger det sig självt. Att redovisa ner på hektonivå är en omöjlighet.
Stölder går inte att förhindra
– Vi kan göra vårt yttersta, men stölder går aldrig fullt ut att förhindra. Det är därför man istället borde infört en robustare kontroll av individer när det kommer till tillståndsprövningen.
Ett annat stort problem i den nya skrivning som nu gäller är att en sprängning ska anmälas fem dagar innan den utförs.
”Om man under pågående bygge upptäcker något som behöver sprängas, måste bygget stoppas i fem dagar.”
– Det får enorma konsekvenser. Om man under pågående bygge upptäcker något som behöver sprängas, måste man i och med den nya skrivningen stoppa bygget i fem dagar, för att sprängaren ska kunna komma in och utföra sitt arbete. Det innebär att maskiner blir stående och att de som arbetar med annat riskerar att bli sysslolösa under detta tidsfönster, säger Jan Johansson.
Läs mer: Pilotprojekt skippar dynamiten
