Tjugo år i yrket på nacken, med erfarenhet av inte mindre än nio olika borriggar. Inte konstigt att Daniel Backlund känner sig varm i kläderna i rollen som operatör.
Text: Johanna Paues Darlington Foto: Henrik Mill
När Daniel Backlund satte sig i skolbänken för att utbilda sig till bergarbetare kände han sig lastgammal. Ungdomarna omkring honom hade precis gått ut nian – själv var han redan pappa och hade hunnit med flera år i yrkeslivet.
– Jag var 25 och hade jobbat på en kassaskåpsfabrik ett tag, men var trött på att stå på industrigolvet. Jag ville vara utomhus! Eftersom några kompisar till mig höll på med sprängning blev jag intresserad – men på den tiden var det enda alternativet för att ta sig in i branschen att gå gymnasieutbildningen i bergteknik. Åtminstone där jag bor, i trakterna kring Nora, berättar han över telefon från hytten på sin SmartROC T40.
Det var med andra ord inget annat att göra än att plugga bland tonåringarna. Lyckligtvis behövde Daniel bara gå ett år för att få det han behövde – sprängkortet. Sedan väntade en lärlingstjänst på Berg och byggteknik i Norberg. Och yrkesvalet har han aldrig ångrat.
LÄS MER: ”Det skönaste är att arbeta i en bergtäkt där jag inte ser en människa på flera vecka”
– Jag blev verkligen fast direkt. Jag älskar sprängning! Eller egentligen hela grejen. Det är så kul när det blir precis som man planerat, säger han samtidigt som han borrar ytterligare ett hål i bergtäkten strax utanför Västerås.
Det är här han är stationerad sedan flera år tillbaka, som anställd på Hallstahammars Sprängtjänst. Borrningen hörs inte alls genom telefonen, riggens ljuddämpare ser till att ljudnivån inne i hytten är behagligt låg.
– SmartROCen är hyfsat tyst som det är, men med ljuddämpare blir det ännu bättre. Det blir ju rätt många timmar härinne, så visst gör det skillnad jämfört med en maskin utan ljuddämpare, säger han.
Många maskiner genom åren
Daniel vet vad han pratar om när han jämför olika riggar. Under sina år ute på berget har han kört hela nio stycken, varav fyra kom direkt från fabriken när han fick dem.
– Jag började med en Commando som jag åkte runt och borrade jordsten med. Sedan blev det en radiorigg från Atlas Copco, en D7RRC. Därefter körde jag Sandvik i något halvår, innan jag gick över till en D9C. Det var en riktigt bra maskin det, säger Daniel och minns tillbaka.
LÄS MER: Skurubron – ett på många sätt extremt uppdrag
– Den var så direkt på hydrauliken! Men den drog mer bränsle förstås, det här var ju innan miljömaskinerna kom.
Efter några år med mycket sprängning för vägbyggen satsade Daniel på att, för NCC:s räkning, börja jobba på bergtäkter i stället. Och i den branschen har han stannat.
”Jag älskar friheten – att få sköta mig själv utan att någon säger åt mig hur jag ska göra”
– Jag längtade efter att inte behöva anpassa mig efter andra maskiner och sprängningar omkring. Bergtäkter passar mig och jag älskar friheten – att få sköta mig själv, göra det jag ska utan att någon säger åt mig hur jag ska göra jobbet bättre. Jag vet att jag gör mitt yttersta hela tiden.
Gillar att skruva på inställningarna
På NCC fick han först en helt ny SmartROC T35, en av de första i den modellen som kom ut på marknaden, men gick sedan över till sin första SmartROC T40.
– Och för några år sedan började jag jobba med den jag har nu. En T40 med ljuddämpare som jag har döpt till Elsy, efter min ena dotter. Jag trivs väldigt bra med SmartROCen. Det är en riktigt bra maskin att köra i bergtäkter med och funkar precis som jag vill. Men det allra bästa med den är borrmaskinen som sitter på, COP 2560. Den har en lugn och fin gång och är snäll med borrstålen. Och så funkar den väldigt bra med 76 mm styrrör, T51-stänger och borrkronor upp till 102 mm.
Han kör autoborrning ”bara när han sitter med lunchlådan” och drar sig inte för att skruva på riggens inställningar, eller på borrsystemen.
– Det där beror ju på hur intresserad man är, det är mycket data men jag tycker det är kul att trixa lite. Det är alltid skoj när det blir bättre! Och så vill man ju förstå vad man håller på med, säger Daniel och berättar att det blivit en hel del samtal till Epiroc under åren.
– Vi har ett fint samarbete. Alla, både de jag brukar kontakta där och jag, strävar ju efter att det ska bli så bra som möjligt.
Slitigt köra på borrmeter
Att Daniel Backlund är noggrann är ingen hemlighet – hans vänner kallar honom pedant. Det stämmer kanske, medger han, men bara när det handlar om jobbet. Privat är han inte lika ordentlig.
– Jag gillar att ta hand om mina grejer! Helt enkelt för att det är roligare när ett arbetsredskap fungerar och ser snyggt ut än när det inte gör det, säger han.
”Jag har jobbat stenhårt i femton år. Inte för att någon egentligen krävt det av mig, snarare tvärtom”
Men att ständigt vara noggrann tar tid, och för många timmar på jobbet sliter på kroppen – även om man själv har valt det själv och tycker det är kul.
– Jag har jobbat stenhårt i femton år. Inte för att någon egentligen krävt det av mig, snarare tvärtom. Men jag är dålig på att göra något halvdant, och att borra och spränga i berg blir som en livsstil. Man kör bara på och har kul, säger han.
I dag tar Daniel det lugnare. Att göra ett bra jobb är fortfarande viktigt, men han är trygg i sin yrkesroll och vet att det han gör är gott nog.
– Sedan hjälper det att jag har ett så varierande jobb i dag här på Hallstahammars Sprängtjänst – att jag både får borra och spränga. Att varva lite ger energi! Sedan är det ju viktigare att må bra än att maxa borrmeter. Man blir ju inte yngre direkt …
Fakta: Daniel Backlund
Ålder: 45
Bor: Nora
Familj: Sambo och två döttrar
Borriggar han kört: Sandvik Commando, Atlas Copco D7RRC, Sandvik DX780, Atlas Copco D9C, Epiroc SmartROC T35 och tre stycken Epiroc SmartROC T40.
Motto: Man ska göra rätt för sig och göra så gott man kan!
