Det som började med ett vanligt rutinuppdrag slutade med en katastrof. Bergväggen i tunneln gav vika, och mätingenjören Kjell Tudare och elektrikern Sören Jansson fastnade 42 meter under jord.
Av Anna-Maria Stawreberg
Den 9 november 1965. Kjell Tudare och elektrikern Sören Jansson jobbade över i dåvarande Televerkets kilometerlånga kabeltunnel som går från Hammarby industriområde och via Ringvägen till Skanstull.
Eftermiddagsskiftet hade avlossat kvällens sista sprängsalva och lämnat tunneln. Nu var det dags för Kjell Tudare och Sören Jansson att ta hissen 42 meter ner till tunneln för att mäta ut en ny riktning.
Men bara någon timme senare gav en bergvägg på Hammarbysidan vika. Taket på tunneln rasade in, och snabbt fylldes tunneln av 3 500 kubikmeter vatten, slam och lera.
Instängda i kolmörker
Längre bort i tunneln arbetade Kjell Tudare och Sören Jansson på. Trycket de kände var så kraftigt att det slog lock för öronen, men det var först när vattnet och sanden började välla in som de insåg vad som höll på att hända. I samma veva slocknade den ena glödlampan efter den andra, och snart satt de båda männen instängda i kolmörker.
”Taket på tunneln rasade in, och snabbt fylldes tunneln av 3 500 KUBIKMETER VATTEN, SLAM OCH LERA.”
De hade fastnat i en 50 meter lång passage av tunneln, utan någon kontakt med omvärlden.
Stockholms brandförsvar var snabbt på plats för att rädda de två männen, men det verkade vara omöjligt. Vattnet som forsat fram hade nämligen skapat en i det närmaste ogenomtränglig propp av lera, slam och bråte som fyllde tunneln från golv till tak.
Först ett och ett halvt dygn senare, på morgonen den 11 november, lyckades räddningsarbetarna borra ett hål i taket och kunde genom hålet få kontakt med de två instängda männen.
Kontakt med de instängda
I Tjugofyra7, Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps tidning, berättar reportern Ulf Erlandsson om hur räddningsarbetet gick till. När räddningsmanskapet förstått att de två instängda männen levde, började de skicka ner olika föremål. Kjell Tudare och Sören Jansson fick frukost, värmedynor och snus nedskickade genom hålet. Däremot kunde de själva inte hissas upp. Hålet var för trångt.
Istället fick räddningsarbetarna använda en annan taktik. Dykarbasen Per Edvin Fälting tog till en metod där han genom att spruta vatten med högt tryck lyckades få undan leran och sanden.
Först fem dygn senare kunde Kjell Tudare och Sören Jansson evakueras. I en intervju med Aftonbladet 2010 berättar Kjell Tudare om hur de trodde att de skulle dö, och att de hela tiden var rädda för att luften skulle ta slut.
Vad som orsakade raset är oklart.
”Att låta en geolog undersöka berget och att en bergmekaniker får möjlighet att beräkna bergets stabilitet är A och O.”
– Troligen är det många faktorer som samverkat. På den tiden hade man inte samma teknik som idag. Det gjorde att det var svårare att göra de beräkningar som krävdes. Dessutom var inte sprängtekniken så avancerad och sprängprodukterna så optimerade, säger Romina Lobos Rivas ingenjörsgeolog.
Avancerad teknologi
Som ingenjörsgeolog är Romina Lobos Rivas ofta med inför en sprängning. Tillsammans med sprängaren utför hon sprängplaner, beräknar var och när bultarna ska sättas och är även med som aktiv deltagare i sprängdesignen. Allt för att olyckor liknande tunnelraset 1965 ska undvikas.
– Att låta en geolog undersöka berget och att en bergmekaniker får möjlighet att beräkna bergets stabilitet är A och O. Utifrån detta kan man bedöma vilka åtgärder som behövs för att säkerställa att arbetet kan genomföras på ett säkert sätt, säger Romina Lobos Rivas.
Det kan handla om att förstärka eller injektera så att vatten inte tränger igenom sprickorna. Det handlar också om att i förväg få koll på berget så att man redan innan sprängarbetet sätter igång ser vilka partier av berget som riskerar att ge vika.
”Berget är mer komplicerat än vad man kanske kan tro.”
– Vissa partier av ett berg kan ha sprickor med mycket material som jord, lera, grenar och så vidare. Andra partier kan bestå av lera eller mycket gammalt och söndervittrat berg, och dessa partier är svaga. Vet man det kan man också förutse hur dessa partier kommer att bete sig, säger Romina Lobos Rivas.
Olyckor inträffar fortfarande
Idag är som sagt teknologin betydligt mer komplicerad än vad den var då, för 58 år sedan. Trots det händer det fortfarande att gruvor och tunnlar rasar.
– Berget är mer komplicerat än vad man kanske kan tro. Man kan inte se allt, inte ens med den mest avancerade tekniken. Det finns flera parametrar som spelar in, det som vi kallar ”smällberget”, bergspänningen som gör att berget släpper sin kraft och i princip börjar spränga av sig själv, säger Romina Lobos Rivas.
Genom att ta in en geolog inför olika projekt ökar inte bara säkerheten. Sannolikheten att arbetet ska gå snabbare blir betydligt större om förarbetet får ta tid.
– Jag vågar nog påstå att det är ett av de vanligaste misstagen som görs både ovan- och under jord. Man tror att man sparar tid och pengar genom att kapa delar av förarbetet. Så blir det sällan. Förutom att det ofta kostar mer i slutändan minskar även säkerheten för de som jobbar i projektet.
