Hållbara gruvor, ett måste för framtiden. Men inget som sker av sig självt. Vad krävs för att det ska vara lönsamt att driva en hållbar gruva – och räcker hög produktivitet och en hållbar produktion som konkurrensmedel på världsmarknaden? Bitz undersöker den svenska gruvindustrins klimatdilemma: går det ens kombinera klimattänk med lönsamhet?
De svenska gruvorna är duktiga på att hålla en hög produktivitet. Det har de varit så illa tvungna till, eftersom Sverige aldrig kommer att konkurrera ur ett låglöneperspektiv.
– Här har gruvorna istället behövt jobba med att producera så mycket det bara går per insatt resurs. Det har de lyckats väldigt väl med, säger Maria Sunér Fleming som är VD för den svenska gruvindustrins branschorganisation, Svemin.
Eftersom den teknik som tas fram för att få upp produktiviteten hela tiden gått hand i hand med ett hållbarhetstänk menar hon att Sverige nu, när hållbarhetsfrågan hamnar högre och högre upp på agendan även globalt, har ett stort försprång.
Sverige ligger i framkant för klimarsmarta gruvindustrin
– Omställningen gör att vi ser ett tusenfaldigt ökat behov av metaller och mineral framöver. Allt bygger på att vi har gruvor som kan producera det på ett hållbart sätt. Jag vill hävda att Sveriges gruvindustri har en unik fördel nu i och med att vi redan har så höga hållbarhetsmål och ligger så i framkant vad gäller tekniken som kan göra det här möjligt.
Höga ambitioner och ett bra läge för Sverige alltså – men för att omställningen i gruvbranschen ska ske, både nationellt och globalt, krävs stora investeringar för gruvbolagen. Investeringar som måste vara lönsamma för att de ska göras. Frågan är om löftet om ökad produktion kommer att räcka för att fler ska ta de nödvändiga hållbarhetsstegen.
Det tror inte Fredrik N G Andersson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet. Han forskar bland annat på hållbar produktion och konsumtion.
– Digitaliseringen gör oss mer produktiva, men för att konkurrera på världsmarknaden tror jag att det behövs mer än så, säger han.
Klimatdilemma – hur stor är efterfrågan på hållbarhet?
Ett problem för just basindustrin, menar han, är att det inte går att använda kvalitet som konkurrensmedel på samma sätt i som andra branscher. Detta gäller inte minst gruvor, järnmalmen och kopparn är mer eller mindre densamma, oavsett om den producerats av en gruva helt utan hållbarhetstänk eller av en med nollutsläpp och schysst arbetsmiljö.
– I slutändan är det priset som avgör. Jag tvivlar på att det kommer att vara möjligt att komma upp i den massiva produktionsökning som krävs för att kunna konkurrera med de ”smutsiga” bolagen, säger han.
Det betyder inte att innovationssatsningar och projekt som SUM och HYBRIT inte är viktiga för att lösa den svenska gruvindustrins klimatdilemma.
– Men för att den nya tekniken ska appliceras i stor skala måste det vara ekonomisk hållbart – och för det tror jag att det krävs styrning ovanifrån, säger Fredrik N G Andersson och tar tullavgifter på produkter med höga koldioxidutsläpp som ett exempel.
– Det skulle vara ett sätt att bestraffa de företag och länder som genom att köpa till exempel smutsigt producerad järnmalm visar att de inte tar klimatet på allvar,.
Den svenska gruvindustrin har valt väg
Det är alltså, enligt Fredrik N G Andersson, politiska incitament som måste till för att produktions- och hållbarhetssatsningar ska slå riktigt väl ut rent ekonomiskt. Där är vi inte ännu, men den svenska gruvindustrin har ändå tydligt valt väg: år 2035 ska den vara helt fossilfri och så hållbar det bara går. Maria Sunér Fleming ser positivt på framtiden.
– De svenska gruvorna står sig väl på världsmarknaden redan nu, trots höga kostnader för att driva företag här och trots att vi konkurrerar med bolag som har helt annan syn på hållbarhet, där människor ibland arbetar under slavliknande förhållanden. Jag är övertygad om att den kompetens vi bygger nu kring hållbar teknik som elektrifiering, digitalisering och automation kommer att gynna oss även långsiktigt.
