En internationell expertgrupp, där Epiroc är med, är i full gång med att planera en ny säkerhetsstandard för borriggar – med riktlinjer som för första gången är gemensamma världen över. Allt för att göra arbetet som operatör ännu säkrare.
Text: Peter Wiklund
Att arbeta med tunga maskiner med rörliga delar i gruvindustrin eller anläggningsbranschen är ofrånkomligen förknippat med risker. Risker som i stort sett alla aktörer i branschen vill minimera så mycket de bara kan.
Det finns olika sätt att hantera riskerna: att konstruera bort dem, att skydda mot dem eller att varna och informera om dem. När det gäller konstruktionen finns det en rad olika standarder som anger vilka minimikrav på säkerhet maskinen ska uppfylla. Det kan till exempel röra sig om att den ska vara utrustad med skydd mot fallande objekt, ha god sikt från förarsätet eller vara försedd med brandskydd.
”För tjugo år sedan fanns ingen anledning att fundera över en standard för automation, men nu är det högaktuellt.”
– Det här är ett arbete som behöver pågå kontinuerligt. Inte minst på grund av innovationer som skapar nya möjligheter och risker. Exempelvis fanns det för låt säga tjugo år sedan ingen anledning att fundera över en standard för automation. Nu är det högaktuellt, säger Erik Elster, maskinsäkerhetsspecialist på Epiroc.
Två säkerhetsstandarder för borriggar
Det finns nu två säkerhetsstandarder för borriggar: en för Europa och en för övriga världen.
Erik Elster leder den internationella expertgrupp som arbetar med att planera för en revidering av den internationella standarden och samtidigt arbeta in Europakraven.
– Säkerhetsarbete på olika nivåer är något som är högt prioriterat inom Epiroc. Redan år 1995, när vi var en del av Atlas Copco, ledde vi arbetet med att ta fram den allra första säkerhetsstandarden för borriggar inom EU, säger han.
Strävar efter ständig förbättring
Hur går det då till när en standard tas fram? Enkelt uttryckt kan man dela in förloppet i nio steg. Från att det inkommer en idé om att det behövs en standard till att den så småningom publiceras (se faktaruta). Standardförslagen utarbetas av en arbetsgrupp och förslaget går därefter ut som publik remiss. Efter en eventuell revidering av förslaget sker en slutomröstning som vid godkännande leder till publicering.
En annan viktig del av standardiseringsarbetet är sedan utvärdering, konstaterar Sara Berggren. Hon arbetar som projektledare på Svenska institutet för standarder, SIS.
– Vi strävar efter ständig förbättring, så efter ett antal år utvärderas standarden. Om det finns behov revideras den, säger hon.
Hon understryker också att de är måna om att det finns en bred representation i kommittéerna. Med representanter för allt från tillverkare och marknadskontrollerande myndigheter till fackförbund och branschorganisationer.
”Det finns ingen konkurrens inom maskinsäkerhet, alla är intresserade av att operatören har en säker arbetsmiljö”
– Dels är det viktigt att få in kompetens från olika områden, men bredden gör också att vi lättare kan få en förankring och i förlängningen användning av dokumentet, säger hon.
Ingen konkurrens inom säkerhet
För Erik Elsters del kan det i praktiken betyda att han samarbetar med representanter för konkurrerande tillverkare i en kommitté.
– Det finns ingen konkurrens inom maskinsäkerhet, alla är intresserade av att operatören har en säker arbetsmiljö. Ju fler tillverkare man har med, desto bättre, säger han.
Nu är det alltså planerna på att ta fram en reviderad säkerhetsstandard för borriggar som är i fokus.
– Målet är att det ska vara samma säkerhetskrav som gäller, oavsett om du jobbar i Tanzania eller Tyskland, säger Erik Elster.
Från idé till färdig standard – här är stegen
- Idé – en idé inkommer till aktuellt standardiseringsorgan.
- Beslut om uppstart – en bedömning av intresset och behovet görs och beslut om uppstart fattas.
- Projektstart – om det inte redan finns en lämplig kommitté som kan ta sig an projektet bildas en ny kommitté med experter.
- Utarbetning i arbetsgrupp – ett förslag tas fram.
- Förankring i kommittén – målet är att vara överens för att kunna få en bred förankring av standarden.
- Publik remiss – standarden skickas ut på remiss.
- Revideringar av förslag – kommittén arbetar fram ett nytt, reviderat förslag.
- Slutomröstning – kommittén, eller de länder som varit inblandade, röstar om standarden.
- Fastställelse och publicering – standarden fastställs och publiceras när den har godkänts.
Källa: SIS
