Kvinnliga borrare: Så är vardagen i en mansdominerad bransch

Hur är det att vara den enda kvinnan på en arbetsplats? Att ha ett yrke som för de flesta förknippas med män och manlighet? Och skulle branschen tjäna på att ha fler kvinnor vid spakarna? Vi frågade fem kvinnliga bergarbetare.

Josefin Strannevik, 27 år. Jobbar på Bohus Bergsprängning och spränger just nu för Västlänken.

Josefin Strannevik, 27 år. Jobbar på Bohus Bergsprängning och spränger just nu för Västlänken.

Hur hamnade du i den här branschen?
– Jag ville jobba med något som var fysiskt, varierande och utomhus. Först tänkte jag att jag skulle jobba med asfaltsläggning, men när det visade sig vara svårt att komma in i det yrket sökte jag istället till Bergutbildarnas utbildning ”Bergarbete, anläggning och täktverksamhet”. Det är jag glad för! Där fick jag med mig allt – borrning, spärrning, sprängarbetsledning, praktik… Jag fick jobb direkt efter utbildningen, på samma ställe jag praktiserade på.

Hur upplever du att det är att vara kvinna i en så mansdominerad bransch?
– Rent kulturellt är det skitbra. Jag har alltid möts på ett så fint sätt av alla manliga kollegor och haft kul hela tiden. Grabbig jargong är inget jag brukar lägga märke till, jag hakar snarare på den. Sexism och sådant som man pratade mycket om förut tycker jag inte det finns så mycket av längre. Däremot har jag problem med att hitta arbetskläder som passar! Jag är 159 centimeter lång och har jättesvårt att hitta handskar, skor och arbetskläder som sitter bra.

“Jag har gått hem med sår på kroppen för att jag arbetat långa dagar i kläder som sitter illa, med sömmar som skaver på fel ställen”

Hur påverkar det dig?
– Det är faktiskt ett jättestort problem. Försök själv att jobba i ett par boxningshandskar! Jag har gått hem med sår på kroppen för att jag arbetat långa dagar i kläder som sitter illa, men sömmar som skaver på fel ställen. Det är också tydligt att många maskiner inte är byggda för personer som är kortare än genomsnittet. Hjullastare har jag till exempel jättesvårt att manövrera – helt enkelt för att jag inte når ner till pedalerna.

Förutom all tid som går åt till att leta efter kläder – upplever du att det krävs något extra av dig för att du är kvinna?
– På en del ställen har jag känt att jag måste prestera extra bra, för att visa att jag är lika bra som männen. Men det är inte från mina kollegor som pressen kommer, de har alltid ställt upp för mig och visat att jag är en av dem, men från andra utifrån – beställare, lastbilschafförer, arbetsledare… Det finns de som ställt sig med ryggen mot mig och bara tilltalat mina manliga kollegor. Då blir man ju rätt irriterad.

Vad tycker du att branschen ska göra för att locka fler kvinnor?
– Jag tror att vi måste belysa att yrket finns mycket mer! Jag hade ju ingen aning om det innan jag började utbildningen. Men det gäller ju även för att locka fler män.

Josefin Strannevik, 27 år. Jobbar på Bohus Bergsprängning och spränger just nu för Västlänken.

Stina Engström, 36 år. Planerare och beredare på LKAB sedan i maj 2020, var dessförinnan under åtta år borrare i samma företag. 

Hur kommer det sig att du blev borrare?
– Jag har alltid gillat gruvmiljön och visste tidigt att jag ville få fast anställning på LKAB. Att det blev borrning var en ren tillfällighet, men jag har trivts väldigt bra hela tiden. Att få jobba med maskiner och att det är frihet under ansvar som gäller – det gillar jag!

Hur tycker du att det är att jobba i en så mansdominerad bransch?
– Jag har alltid haft mansdominerade yrken, så för mig är det inte konstigt att jobba med bara killar. Jag har aldrig upplevt det som ett problem. Men visst, jag tror ju överlag på att det finns mycket att vinna på att ha en blandad arbetsgrupp. Inte bara att båda könen är representerade, utan även att personerna har olika bakgrund, ålder och nationaliteter. Jag tror att man får ut mer av varandra om man är lite olika.

Har du upplevt några nackdelar med att vara kvinna på jobbet?
– Nja, det skulle väl vara de krav jag ställer på mig själv – att jag vill bevisa att jag klarar jobbet lika bra som killarna. Men det tror jag beror mer på hur jag är som person, än på kulturen på jobbet.

“Med fler tjejer i gruppen skulle kanske killarna oftare våga be om hjälp – i dag är det mest tjejerna som säger att de vill ha en kran för att något är tungt, medan killarna tycker att de orkar utan”

Tror du att atmosfären skulle förändras om ni var lika många kvinnor som män i gruvan?
– Det skulle kanske bli lite mjukare, lite mer transparent. Och killar skulle kanske oftare våga be om hjälp än nu – i dag är det mest tjejerna som säger att de vill ha en kran för att något är tungt, medan killarna tycker att ” nej, vi orkar”. Det kanske de gör, men det handlar om att spara på våra kroppar på längre sikt.

Lisa Nilsson, 57 år. Driver Lisas Bergsprängning sedan 1990, och tar just nu framför allt konsultuppdrag för andra entreprenörer.

Lisa Nilsson, 57 år. Driver Lisas Bergsprängning sedan 1990, men tar just nu framför allt konsultuppdrag för andra entreprenörer.

Hur kom det sig att du började i den här branschen?
– Jag var lagerarbetare, men behövde hitta ett jobb med bättre betalt. Så fick jag ett jobb som grovarbetare på sprängfirma, fick se hur sprängningar gick till och tänkte att det här är ju hur roligt som helst. Ett år senare startade jag min egen firma. Det är ett jädrans skitjobb, men gud vad roligt det är när det smäller!

Har du haft många kvinnliga kollegor och anställda under åren?
– Nej du, verkligen inte. Första gången jag kom ut på berget var det någon som undrade om det var kontoristan som kom, eller vad det var frågan om. Jag var nog den enda kvinnliga sprängaren i landet på den tiden. Är nog fortfarande den enda kvinnliga entreprenören i sprängbranschen…

“Första gången jag kom ut på berget var det någon som undrade om det var kontoristan som kom, eller vad det var frågan om”

Ser du några nackdelar med att vara kvinna i yrket?
– Det är ju ett fysiskt tungt arbete. Samtidigt har jag träffat många klena bergsprängare som är män, så att kvinnor är svagare generellt tycker jag inte man kan säga är en nackdel. Jag har alltid haft inställningen att jag är på berget som sprängare, inte som kvinna och har aldrig haft problem med jobbiga gubbar. Jag har aldrig ens tänkt på att det skulle vara några problem med att jag är kvinna, faktiskt.

Spelar det någon roll att det är en så ojämn fördelning mellan könen i dag?
– Man brukar ju säga att tonen blir lite trevligare när det kommer in en kvinna i arbetsboden. Samtidigt ska väl jag villigt erkänna att det är väldigt lätt att halka in i jargongen själv. Den kan ju vara grov, men är samtidigt hjärtlig och go. Och blir det för grovt har jag aldrig tvekat att säga till – och blivit lyssnad på. Fast så har det ju varit jag som varit chefen också…

Nike Hermans, 30 år. Arbetsledare på RG Bergkonsult, har sedan sin första graviditet för några år sedan framför allt jobbat administrativt.

Nike Hermans, 30 år. Arbetsledare på RG Bergkonsult, har sedan sin första graviditet för några år sedan framför allt jobbat administrativt.

Hur kommer det sig att du ville bli bergarbetare?
– Jag jobbade på Ica men kände att jag ville göra något annat. Så läste jag en artikel om en kvinnlig sprängare och tänkte att det kunde vara något för mig. Efter det sökte jag mig till en anläggningsutbildning, gjorde praktik och fick sedan jobb på det företag jag är nu.

Har du upplevt några nackdelar med att vara kvinna och bergarbetare?
– Det finns ju en del envisa karlar i branschen som inte tycker att det ska vara några tjejer ute på berget. Men jag bryr mig inte så mycket – jag gör mitt jobb och vet att jag gör det bra. Så nej, inga direkta nackdelar. Men inte så många fördelar heller. Jobbet är ju fysiskt ganska tungt. Det har gjort att jag flyttat in på kontoret under mina graviditeter.

Tror du att kulturen i branschen skulle förändras om det var fler kvinnor?
– Man har ju hört att det brukar bli en trevligare jargong när det kommer in en tjej i rummet, att grabbsnacket minskar. Så är det kanske, jag har aldrig märkt av så mycket grabbsnack i alla fall! Sedan är det ju det roligt om det är en större spridning generellt. Alla behövs, även de gamla envisa gubbarna. De sitter ju ofta på mängder av erfarenhet. En mix är bra!

Hur ska man locka fler kvinnor till branschen tycker du?
– Fånga dem tidigt. I högstadiet redan! Berätta vad arbetet innebär så att fler förstår vad det handlar om.

Jänny Ekwall, 33 år. Borrare och sprängare för Värnamo sprängtjänst.

Varför jobbar du som borrare och sprängare?
– Jag var lastbilschaufför men fick upp ögonen för jobbet när en kompis började på Värnamo sprängtjänst. Han tipsade om att de behövde en sprängare och jag sökte dit. Jag hade inga förväntningar alls, hade aldrig sett en sprängning tidigare – men det är så kul! Jag älskar när det smäller.

“Jag brukar säga att jag har mindre bröst och mer stake än de flesta i det här yrket”

Har du upplevt några nackdelar med att vara kvinna i yrket?
– Nej, det är ingen grej tycker jag. Jag har aldrig hört något negativt, snarare har kunder blivit positiva när de sett att jag är kvinna. Jag känner inte att jag behöver bevisa mig för att jag är tjej heller.

Tror du att kulturen skulle förändras om det var fler kvinnor branschen?
– Många säger ju att det generellt sett blir lite lugnare när det är fler tjejer med. Men då har de inte träffat mig!, haha! Jag brukar säga att jag har mindre bröst och mer stake än de flesta i det här yrket. Jag tror på rätt person på rätt plats, oavsett kön, och tror inte att det skulle bli varken bättre eller sämre med fler kvinnor i branschen.