Hon hade troligen aldrig börjat borra om det inte varit för pandemin. Men efter ett år som operatör är Wilma Nordlund, 20 år, helnöjd och har inga planer på att sluta.
Vajande palmer, turkost hav och vita stränder. Party på kvällen och sköna dagar i skuggan under dagarna. Wilma Nordlund hade precis landat på ön Phi Phi Island i Thailand efter flera veckor i Vietnam och Filippinerna när det började pratas om en pandemi.
– Plötsligt blev det panikbråttom att komma hem innan allt stängde ner. När vi var på flygplatsen stod det på skylten att alla plan därifrån var inställda, förutom vårt, berättar hon.
Nappade direkt
Tanken hade varit att hon och kompisen skulle fortsätta sin resa i Sydostasien i många veckor till, men nu var det bara att tänka om. Väl hemma i Arvidsjaur behövde hon hitta på något nytt att göra och eftersom det enda jobb som gick att få alldeles i starten av pandemin var inom vården hoppade hon på en tjänst på ett gruppboende.
– Det är ett jätteviktigt jobb såklart, men jag kände direkt att vården inte är för mig. Så när en vän till min farbror hörde av sig och sa att det fanns chans att börja som borroperatör på Norrbottens bergteknik nappade jag direkt. Fast jag inte hade någon aning om vad det innebar och aldrig hade sett en borrigg förut!
Väl där fick hon veta att jobbet bestod av att byta borrkronor och att sitta i en maskin. Det lät ju inte så svårt – tills hon klev in i hytten på den Sandvik hon skulle köra.
– Då kände jag bara ”shit, vad har jag gett mig in på?”. Det var en riktigt risig rigg med tusen knappar och spakar, minns hon.
Gick bredvid för att lära sig
Under den första tiden hade företaget så mycket att göra att hon mest fick hjälpa andra operatörer med omkringjobb, men så fort det hade lugnat sig lite kunde hon börja gå bredvid – och borra själv.
– Då blev det riktigt roligt! Och som tur var slapp jag köra den gamla riggen, jag fick börja med en D9 i stället. Min mentor, Markus Lindgren, stod utanför och förklarade via hörlurarna hur jag skulle göra. Efter ett tag tyckte han att jag klarade mig själv och på den vägen är det.
Numera kör hon en SmartROC T35. Hon gillar den, men helt lätt har det inte varit eftersom den har några år på nacken.
– Den är lite trött, men vi försöker repa upp den allt eftersom. Jag har funderat på att ge den ett riktigt namn men har inte riktigt kommit så långt, säger hon.
Skruvandet fortfarande svårt
Under arbetsveckorna bor hon i ett hus i Gällivare tillsammans med andra borrare från Norrbottens bergteknik. Där lever de kollektivliv, möts i köket för att laga mat och umgås.
– Det är supermysigt, alla är väldigt snälla och stöttande. Jag är bland de yngsta, de äldsta runt 60 år. Och vi är faktiskt två tjejer!
Hon trivs riktigt bra i sin arbetsgrupp på Norrbottens bergteknik, men även med de andra som jobbar i Aitik.
– Det är så många entreprenörer där och jobbet består av mycket samarbete oss emellan. Mycket kommunikation! Jag måste ju prata med grävmaskinisterna så att det blir som jag vill ha det innan det är dags att borra, det passar mig.
”Det var verkligen kinesiska i början. Jag hade ingen aning om vad jag gjorde!”
Det mest utmanande med jobbet är fortfarande själva riggen, säger Wilma Nordlund. Att veta var hon behöver skruva när något inte är som det ska.
– Jag har ju ingen fordonskunskap sedan tidigare, och skruvar jag fel kan det bli ännu värre. Som tur är har vi mekaniker på plats i Aitik. De är verkligen mina klippor, säger hon.
Glad över sin envishet
Hon har på kort tid gått från noll kunskap om borrning i berg till självständig borrare, dessutom i en rigg som sett sina bästa dagar. Åtskilliga gånger har hon blivit så frustrerad att svordomarna haglat och hon blivit tvungen att kliva ur riggen för att lugna sig. Ta några djupa andetag och samla kraft för att försöka igen.
Wilma Nordlund är envis, något annat kan man inte säga.
– Det är en himla tur att jag inte är en sådan som ger sig, för det var verkligen kinesiska i början. Jag hade ingen aning om vad jag gjorde! Men jag tycker att det är superroligt att lära mig nya saker. Och det blir ju vad man gör det till! Har man inställningen att allt är skit, så blir det skit. Tänker man att det kommer att lösa sig, så gör det det.
Om borroperatör kommer att vara hennes yrke även om tio år vet hon inte ännu, men omöjligt är det inte. Jobbet passar henne, hon gick bygg- och anläggningsprogrammet på gymnasiet och gillar att arbeta praktiskt.
– Jag hade tänkt att bli reseguide eller något i den svängen, så det kanske jag vill prova någon gång. Men jag trivs jättebra med jobbet nu – inte minst när borrningen går bra!
Fakta Wilma Nordlund
Ålder: 20 år
Gör: Operatör SmartROC T35 för Norrbottens Bergteknik
Bor: I Arvidsjaur. I Gällivare när hon jobbar.
Kuriosa: Är tidigare elitgymnast
