I vått och torrt står Naoki Shimizu bredvid sin borrigg Mjölner, en FlexiROC T35. Han har varit i branschen i drygt tio år och trivs utmärkt med variationerna i yrket.
Naoki Shimizu, 34, är operatör och arbetar för Stockholms Bergteknik. Det är rast nu vid niosnåret och dags att äta lunch. Ett lätt snötäcke ligger på marken och det är kallt.
Det börjar närma sig slutet av ett större sprängarbete i Nykvarn, där ett industriområde ska utökas med nya vägar.
– Det står så klart ett berg i vägen, då tar man dit oss så borrar och spränger vi till rätt höjd, säger han.
Naoki Shimizu går upp runt fyra varje morgon. Börjar med att diska några av sonens vällingflaskor. Packar ihop och kör genom stan innan rusningstrafiken tar fart. Klockan sex är han på jobbet och slår på kaffebryggaren.
Ödlor sätter käppar i hjulen
Arbetet har stött på extra hinder på grund av några oväntade gäster.
– Vi har hittat salamandrar i närheten och de är fridlysta så vi måste ta hänsyn till det. Det kan dyka upp alla möjliga djur, bävrar och uttrar, då måste man ordna så att de kan fortsätta sina liv, man måste ta ansvar för ekosystemet.
Naoki Shimizu har varit i branschen i ett drygt decennium och har testat det mesta inom bergarbeten.
– Genom att kunna både spränga och borra får man en bättre helhetsbild och det blir ett bättre slutresultat. Efter att du skjutit klart vill du inte att bergväggen ska rasa eller att block eller stenar släpper, då gäller det att skrota och förstärka upp berget.
Att han blev operatör var mer en slump än ett val.
”Det är mycket stora machogubbar i den här branschen, när de såg lilla mig som är asiat komma ut på berget upplevde jag ibland att det fanns lite fördomar om att jag inte skulle klara jobbet.”
– Jag halkade in på ett bananskal. I mitt dåvarande jobb som budbilschaufför kände jag inte att det fanns någon framtid. Så när jag såg en annons i en busskur om en tvåårig utbildning för att bli arbetsledare inom markarbeten så sökte jag.
Det passade Naoki Shimizu bra eftersom han är mer praktiskt lagd. Under utbildningen gjorde han praktik hos Leif Larssons sprängfirma och fick så småningom jobb där. Efter något år gick han vidare till Årsta berg och bygg.
– Där var jag i närmare tio år och lärde mig det mesta jag kan i dag. Jag fick med mig en bra ryggsäck. Men för något år sedan gick jag över till Stockholms Bergteknik för att fortsätta utvecklas.
Har stött på fördomar
Naoki Shimizu är född och uppvuxen i Sverige, men hans föräldrar kommer från Japan. I den ganska homogena bergarbetarbranschen har han ibland stött på fördomar.
– Det är mycket stora machogubbar i den här branschen, när de såg lilla mig som är asiat komma ut på berget upplevde jag ibland att det fanns lite fördomar om att jag inte skulle klara jobbet.
LÄS MER: Att jobba med FlexiROC T15 har utvecklat mig som person
Med åren blev Naoki Shimizu mer säker i sin roll och självförtroendet stärktes.
– Det tog ett tag att bli accepterad. Jag har alltid gjort mitt jobb och varit i tid, och efter ett tag ser folk att jag är seriös och att det inte spelar någon roll vilken bakgrund man har. Men jag har aldrig träffat någon annan asiat på berget, säger han.
Han jämför det med att vara kvinna i branschen.
– Det är kanske ganska ensamt, man blir i minoritet. Men det viktiga är att inte krypa in i ett hörn, utan stå upp för sig själv. Du kommer att bli bemött så som du bemöter andra.
Styr jobbet själv
I dag är det torsdag och sista dagen för arbetsveckan. Med 12-timmarspass jobbar de in fredagarna. Naoki Shimizu trivs med upplägget.
– Det roligaste är när man får styra jobbet själv. Jag har ingen chef som säger vad jag ska göra utan mycket ansvar vilar på mig.
Varje dag blir en ny utmaning.
– Det kan se monotont ut, man kanske tror att man borrar och sen lägger i dynamit och skjuter, men genom att berget, omgivningen och olika situationer skiljer sig mycket måste man hela tiden anpassa sig till det. Den första salvan blir ett test, man lär känna berget.
Riggen är hans partner
Naoki Shimizu kör borriggen FlexiROC T35. En maskin i storlek med en lastbil.
– Han heter Mjölner och kan borra allt möjligt från 64 mm upp till 102 mm. Borriggen är min partner på jobbet. Jag försöker ta hand om honom, ge dagligt underhåll och fetta de rörliga delarna. Men ibland slarvar jag lite med det, ungefär som att ingen kollar motoroljan på bilen varje dag, säger Naoki Shimizu med ett skratt.
Hammaren är en SC25 och klarar enligt Naoki Shimizu av de flesta borrarbeten.
– Det är en mer nischad hammare som är optimerad för att kunna borra i dimensionerna 70–89 mm på snabbast möjliga sätt. SC19 som vi hade tidigare är mer flexibel och kan användas i flera områden, som 51–89 mm, men det blir inte lika optimalt.
LÄS MER: De borrar 800 hål för en enda salva
Just nu pågår ett samarbete mellan Stockholms Bergteknik och Epiroc där de prövar SC25:an på Naokis Shimizus borrigg FlexiROC T35.
– Vi testar det på det här jobbet för att kunna tävla mot konkurrenterna just för att vi borrar med 76-kronor, säger han.
”Låter vackert”
Han förklarar att man efter ett tag lär sig att höra skillnad på de olika ljuden i berget. Något som bara kommer med mycket tid och erfarenhet i yrket.
– När man har satt på en ny nacke, nya stänger och en ny krona, då låter det vackert när man borrar, lite dovt, och man hör att allt är intakt. När stänger och kronor börjar bli dåliga knastrar det lite när man borrar.
Nära döden
Men det finns också baksidor med jobbet. För några år sedan var han med om en olycka som hade kunnat sluta illa.
– Jag har varit nära döden en gång. Då körde jag en 642 Atlas Copco, den var inte radiostyrd utan det är en maskin där man måste stå på fotsteget för att köra och man borrar med en panel som sitter på matarbalken. Det var en rund häll som jag skulle upp på, vid sidan om maskinen hade de grävt ut fem, sex meter för att hitta fast berg.
”Det bara gled, jag lyckades knöla in min arm i något räcke och där hängde jag.”
Naoki Shimizu var på väg uppför branten, fram mot sista hålet med bommen och matarbalken maxutsträckt, vilket skapade obalans i den redan dåliga situationen. Han larvade uppåt när det plötsligt släppte.
– Det bara gled, jag lyckades knöla in min arm i något räcke och där hängde jag.
Borrvagnen fastnade till slut vid en liten kant och lutade i sidled.
– ”Vad fan gör jag nu?” tänkte jag. Jag vågade knappt röra mig. I och med att man måste stå på fotsteget för att köra så skulle ju jag åka med ner i hålet, men till slut lyckades jag sakta, sakta larva tillbaka igen. Det här är en av anledningarna till att det blivit så populärt med radiostyrt, säger han innan han avslutar samtalet för att slänga i sig lunchen och sticka ut på berget igen.
Fakta Naoki Shimizu
Ålder: 34.
Bor: Märsta, Stockholm.
Familj: Fru och son.
Företag: Stockholms Bergteknik.
Antal anställda: Sex.
Antal maskiner: Fem borriggar.
Fritidsintressen: Spela spel, umgås med sonen och frun.
Bästa lärdom: En bra lärdom från olyckan var hur viktigt det är att balansera maskinen med bommen och matarbalken, vilket jag har stor nytta av än i dag. Dessutom tycker jag att det är viktigt att vara så ödmjuk som möjligt, och så måste man vara flexibel i det här yrket.
