Att alla borrare någon gång gör ett misstag är en klen tröst när tabben väl är ett faktum. Som när man råkar vända på borrplanen – och inte upptäcker det på flera timmar.
Berättat för: Johanna Paues Darlington
“Normalt sett brukar vi alltid se till att vara klara den dagen sprängaren ska komma och skjuta, men den här gången var vi lite efter. Vi blev ändå klara till sprängningen, men kanske hade stressen något att göra med vad som hände sedan.
Jag skulle göra borrplaner för nästa salva vi skulle börja jobba på. Men i stället för att kontrollera hålmönstret i förtätning och sida kollade jag bara i riktning. Sedan överförde jag borrplanen till kollegans dator och vi körde i gång. Vi borrade på länge. Säkert i fyra, fem timmar, innan vi märkte att det var något som inte stod riktigt rätt till.
”När sprängarna sedan fick se vad vi hade gjort blev de helt galna. jag fick en rejäl utskällning, kan jag säga.”
Det var kollegan som reagerade. Han fick en känsla av att något inte stämde och när han mätte hålmönstret blev det tydligt vad som hade gått fel. Jag hade vänt på hela borrplanen! När sprängarna sedan fick se vad vi hade gjort blev de helt galna. Jag fick en rejäl utskällning, kan jag säga. Totalt åtta timmars borrning är ju inte lite pengar i vår bransch, så det kan man förstå. Nu har vi sprängare i samma företag och de lyckades lösa det hela genom att vi borrade en rak bakkant på salvan med det hålmönster vi hade gjort. Sedan gjorde vi en ny borrplan med rätt hålmönster – på det sättet behövde vi inte göra om det helt och hållet. Men hade det varit sprängare utifrån hade vi troligen fått göra om allt helt från början.
LÄS MER: Missarna jag minns – ”Det blev ett inferno, sprutade sten överallt”
Jag vet inte riktigt varför jag missade att kontrollera ordentligt innan vi började borra och det kändes såklart inte bra alls att det blivit så fel. Jag hade ju inte ens upptäckt det när jag var ute och pluggade hålen. Jag var för nonchalant, helt enkelt, för bekväm och avslappnad. Det är ett sådant misstag man egentligen inte ska göra, det är basics liksom. Samtidigt är det en sådan grej som man bara gör en gång och det är det positiva jag ändå fått ut av det här – att jag numera är supernoggrann. Jag frågar mig själv flera gånger om det verkligen stämmer innan jag börjar borra. Sen får jag väl trösta mig själv med att det här faktiskt är mitt enda stora misstag på de tre år jag jobbat som borrare …”
