Han är noggrann, envis – och produktiv som få. Efter 35 år i yrket tycker Stellan Johansson fortfarande att jobbet som borrare är det roligaste som finns. Pension? Ha! Inte än på ett tag.
På en gård fyra mil nordväst om Västervik, på orten med det poetiska namnen Havets kvarn, har borroperatören Stellan Johansson precis kommit innanför dörren. Han har lämnat in bilen på lagning – en ganska typisk syssla för en ledig fredagsförmiddag. Efter fyra nätter ute på jobb är det på fredagarna to do-listan för hemmabestyren bockas av.
– Jag har haft tur som under alla år haft min sambo som skött hus och hem medan jag varit borta, är så tacksam över det, säger han.
Stellan Johansson har varit med länge i branschen. Sedan 1985, närmare bestämt. Då var han 29 år och kom från ett jobb som asfaltsläggare på Skanska.
– Men de var ju bara ett säsongsjobb, under vinterhalvåret hade jag ingenting att göra. Så när de sökte folk till en liten bergtäkt några mil ifrån där jag bor hoppade jag på det, berättar Stellan.
Testat det mesta som borrare
Ett bra beslut, visade de sig. Livet som borrare passade honom perfekt. Från första början älskade han upplägget – att få vara utomhus hela dagarna, jobba självständigt och med maskiner.
– Maskiner har alltid intresserat mig. Den första riggen jag jobbade med var en gammal Tamrock, märket som blivit Sandvik nu. Den var rejält sliten och jag fick reparera den en hel del, minns jag. Men det var ett bra sätt att lära sig maskinen på, säger han.
Sedan slutet av 90-talet har han bara arbetat med borriggar från Epiroc, tidigare Atlas Copco. Uppdragen har varit minst sagt varierande. Stellan har jobbat med allt från ballastproduktion till att förbereda husgrunder och väg- och järnvägsbyggen. Roligt allihop, konstaterar han.
Läs mer: Operatörsbristen i Sverige: Kan lösningen finnas i Norge?
– Fast slitsborrning tyckte jag extra mycket om. När man istället för att spränga borrar kanaler i berget, många bredvid varandra, för att sedan bryta loss väggen mellan dem med ett särskilt verktyg. Det är väldigt avancerat och kräver en extrem noggrannhet – sådant gillar jag!
En av Sveriges mest produktiva borrare
Kanske är det just den där noggrannheten som gjort Stellan till en hejare på att producera på hög nivå. Under många år har han legat i toppen på Epirocs listor över Sveriges mest produktiva operatörer.
”Jag är jäkligt envis också! Jag vet ju vad grejerna kostar och vill få ut så mycket som möjligt av dem”
– Jo, men nog beror det mycket på att jag är noggrann. Jag vill hela tiden läsa av berget och försöka klura ut hur jag bäst ska ta mig fram. Jag har ordning på grejerna också, vill ta hand om dem så att de inte går sönder, säger han och lägger till:
– Men jag är jäkligt envis också! Jag vet ju vad grejerna kostar och vill få ut så mycket som möjligt av dem.
Att han under de senaste 35 åren har bott i husvagn under arbetsveckorna har aldrig varit något problem. Han beskriver sig som en ensamvarg, ”man blir nog det av det här jobbet om inte annat”, och trivs med livsstilen att jobba mellan 6 och 18, äta något, titta lite på tv och sedan sova. En enkel tillvaro.
– Även om jag ibland haft kollegor på samma plats så har vi inte umgås så mycket. Jag tror att vi som valt att leva såhär och fortsätter, vi gillar ensamlivet. Annars håller det inte.
Stora förändringar – till det bättre
Även om livsstilen är densamma som för 35 år sedan, har själva arbetet som borrare förändrats en hel del, inte minst de senaste tio åren, tycker Stellan. Riggarna har blivit mer avancerade och sådant som han behövde räkna ut för eget huvud som 30-åring, är det nu system som räknar ut åt honom.
LÄS MER: Rickard Karlzén om Slussenprojektet: ”Det här är ett once in a lifetime-projekt”
– När jag började stod vi och lyfte stänger för hand och vi hade ingen hytt till riggen utan stod ute i blåst och regn. Jag gillade det ändå, men jämför jag med hur bra vi har det i dag, ojoj… Nu är borroperatörsyrket verkligen ett toppjobb!
Han berättar att han är gammalmodig och varit skeptisk till all ny teknik som lanserats de senaste åren. När han till exempel mer eller mindre blev tvungen att lära sig hålnavigeringssystemet som kom med den rigg han kör nu var han först skeptiskt. Nu vill han inte vara utan det.
– Jag som knappt kan sköta en vanlig dator och fortfarande håller fast vid den gamla sortens mobiltelefon – plötsligt skulle jag jobba med ett avancerat system i riggen. Men när jag väl förstod hur det fungerade insåg jag snabbt hur bra det var. Samtidigt har jag enormt stor glädje av att jag kan borrningen i grunden också, utan alla system, säger Stellan.
Fortsätter borra med nya maskiner – för roligt för pension
Egentligen hade han tänkt att han vid det här laget, med 65 år på nacken, skulle ha gått i pension. Men så dök ett uppdrag han inte kunde tacka nej till upp: att få igång två nya SmartRoc T40 för Svevia, som en del av deras satsning på att börja driva losshållning i egen regi.
– Jag har redan startat upp en, den var utan ljuddämpning, och nu har jag dragit igång en till med ljuddämpning för första gången. När allt är igång, rutinerna satta och så, lämnar jag projektet och går i pension på riktigt.
Det enda inom bergentreprenad han inte hunnit med att testa ännu är att jobba i gruva. Något som grämer honom en aning.
– Jo, det hade jag gärna gjort. Få med hela paletten, liksom. Samtidigt kan jag inte klaga. Jag har verkligen älskat mitt jobb hela tiden.
Fakta Stellan Johansson
Ålder: 65 år
Bor: Havets Kvarn, fyra mil nordväst om Västervik.
Familj: Sambo, två vuxna barn, fyra barnbarn och sex hundar.
Karriär: Börjar 1985 på en liten bergtäkt och sedan dess jobbat med i princip allt inom bergentrepenad förutom gruvor.
Kuriosa: Driver vid sidan av sitt operatörsjobb ett vattenkraftverk som han har byggt helt själv på sin gård.
