Ungdomar i Sverige väljer bort en karriär som maskinoperatörer och bristen på kompetens blir alltmer akut. I Norge däremot är utbildningsplatserna för få i relation till söktrycket. Har Sverige något att lära av sitt grannland? Bitz undersöker.
En förlegad bild av vad jobbet innebär. Små möjligheter att utvecklas i yrkesrollen. En utbredd machokultur. Är det sådana uppfattningar som gör att så få verkar drömma om att bli maskinoperatörer i Sverige? Delvis, tror Hampe Mobärg, tidigare VD för branschorganisationen Maskinentreprenörerna, numera rådgivare inom samma organisation.
– Branscherna som har behov av maskinoperatörer har inte jobbat tillräckligt på sin image. Både gruvbranschen och inom infrastruktur visas det till exempel fortfarande ofta upp en skitig man i kommunikationen utåt. Inte någon som sitter och styr en avancerad maskin på distans, säger han.
Vi har massor av medlemmar som började som maskinoperatörer men som i dag är entreprenörer med flera hundra anställda.
De som söker sig till branschen har ofta förebilder inom familjen, berättar Hampe Mobärg, de har med egna ögon sett vad jobbet handlar om och att det finns möjlighet att avancera.
– Jag tror att många utan förebilder tänker att yrket är en ändhållplats. Det stämmer ju inte alls i dag. Vi har massor av medlemmar som började som maskinoperatörer men som i dag är entreprenörer med flera hundra anställda.
För få praktikantplatser för operatörer i det Svenska systemet
En annan del av problemet handlar om att det i det svenska systemet finns så lite plats för praktikanter, menar Hampe Mobärg.
– Entreprenörerna har ofta så tidspressade jobb att det helt enkelt inte finns utrymme att ta in en praktikant som kanske drar ner arbetstempot med femton procent.
”Vi har en lång tradition i Norge av att ta in lärlingar, även om de tar tid i anspråk så upplever de flesta entreprenörer att de framför allt har glädje av dem”
Det råder med andra ord en ovilja både hos ungdomarna, som inte ser någon framtid i yrket, och hos företagen som inte tycker sig ha tid och råd att ta hand om praktikanter – och kvar finns en ekande tom källa att hämta kompetens från.
I vårt grannland västerut däremot är problemet det omvända. Där överstiger antalet sökande med råge antalet utbildningsplatser. Maskinoperatör anses vara ett tryggt och bra yrke, med stor utvecklingspotential, schysst lön och många möjligheter. Och entreprenörerna skriker efter praktikanter.
– Vi har en lång tradition i Norge av att ta in lärlingar, även om de tar tid i anspråk så upplever de flesta entreprenörer att de framför allt har glädje av dem. Det finns dessutom en regel här att vid kontrakt på över en miljon kronor så måste entreprenörerna ta in praktikanter. Lägg till att det också finns ett ekonomisk lärlingsstöd från staten att få, säger Håvard Almås, kommunikationschef på norska Maskinentreprenørenes Forbund.
Organisation stöttar lärlingssystemet
Trots att det, enligt Håvard Almås, fortfarande dyker upp en och annan skitig man i kommunikation även i Norge, verkar bilden av yrket hos de norska ungdomarna vara en helt annan än hos de svenska. Något som till stor del skett med hjälp av Okab. En organisation skapad av branschen med syfte att informera ungdomar om vad yrket handlar om och underlätta för entreprenörerna.
– Okab stöttar företagen med att följa upp praktikanterna, checka av att de lärt sig det de ska. Framför allt små och medelstora företag som inte har möjlighet att själva ta ett helhetsansvar för sina lärlingar har stor glädje av det här systemet, säger Håvard Almås.
En organisation som tar ansvar för både praktik- och informationsfrågan, krav på att ta in praktikanter vid större uppdrag och statliga lärlingsbidrag – är det initiativ som även Sverige skulle kunna ta? Kanske. Hampe Mobärg har framför allt funderat på om en lagstiftning att vid stora offentliga projekt ta in en viss andel praktikanter skulle kunna vara en lösning.
– Men jag är lite halvt emot det. Det vore så mycket bättre om motivationen kom inifrån, säger han.
Svenska entreprenörer måste börja se praktikanter som en tillgång
Håvard Almås är försiktig med att uttala sig om vad han tror skulle kunna fungera för att lösa den svenska kompetensbristen – han menar att den starka lärlingstradition som finns i Norge troligen är en stor del av svaret på varför det går lättare för att locka ungdomar till yrket där än i Sverige. Istället vill han uppmuntra svenska entreprenörer inom borr- och sprängbranschen att börja se praktikanter som en tillgång.
– Att ta in lärlingar är ett väldigt bra sätt att rekrytera på. Att få forma arbetstagaren från start, lära dem just det de behöver vara bra på hos dem – det är värdefullt. Men det kan nog vara svårt att se för ett företag som aldrig tagit in ung arbetskraft på det sättet tidigare.
