Bergentreprenör – så rekryterar du fler kvinnor till branschen

0

Fler kvinnor behövs i bergbranschen – den saken står klar. Men hur ska du som bergentreprenör göra för att locka dem till ditt företag? Här är några konkreta tips. 

Det saknas operatörer där ute. Brist på utbildningar och att yrket inte är så känt av allmänheten är ett par av anledningarna. Men även att bergarbetare historisk sett nästan alltid varit män och att yrket ansetts vara typiskt ”manligt”. Något som bidragit till att hälften av rekryteringsbasen, kvinnorna, fallit bort. 

– Vi vet att det tekniskt intresserade tjejer vill ha i dag när de söker jobb är bra lön, intressanta arbetsuppgifter och modern teknik. De vill också, precis som männen, gärna jobba med konkreta saker.

Det säger Lena Abrahamsson, som är professor i arbetsvetenskap och har forskat om arbetsmiljöer bland industriföretag. 

”Vi vet att det tekniskt intresserade tjejer vill ha i dag när de söker jobb är bra lön, intressanta arbetsuppgifter och modern teknik.”

Hon tror att det finns goda chanser att locka fler kvinnor till bergbranschen. Inte minst för att arbetsmiljön blivit betydligt bättre. Att arbeta med berg har tidigare varit ett tungt kroppsarbete, med skyddsutrustning och maskiner som inte passat kvinnors kroppar. 

– Men det blir sakta bättre och bättre. I gruvorna kan många operatörer numera arbeta i kontrollrum i stället, säger Lena Abrahamsson. 

Vill bidra och göra nytta

En annan aspekt är att den digitala utvecklingen kräver allt högre utbildning hos såväl operatörer som arbetsledare och tekniker. Detta kommer troligen att locka fler kvinnor till yrket, eftersom de generellt har högre utbildning än män. 

Fler kvinnor behövs i bergbranschen.

 – Gemensamt för dagens tjejer är också att de vill göra nytta och bidra till samhället. Om du som arbetsgivare skapar ett erbjudande utifrån det, har du goda chanser att hitta kompetenta kvinnor till din arbetsplats, säger Lena Abrahamsson. 

LÄS MER: Därför behövs fler kvinnor i bergbranschen 

Se inåt och var självkritisk

Spännande arbetsuppgifter och arbetskläder som passar – check! Men om det ändå inte är några kvinnor som söker operatörsjobben? Vad ska du som entreprenör göra då? 

– Då är det läge att se över den interna kulturen på företaget. Väldigt många arbetsgivare gör misstaget att bara satsa på uppsökande verksamhet för att locka tjejer – de besöker skolor, mässor och gör reklam för sig. Det kan man ju göra, men det gäller att också se inåt. Säkra att ni har en organisation som är medveten om vilka problem som kan komma i och med att fler tjejer kommer in i den. Var självkritiska och ställ er frågor som Vad har vi för jargong på jobbet? Hur jobbar vi? Har vi några fördomar här? säger Lena Abrahamsson och tar ett exempel från skogsbranschen, som aktivt tittat på hur kvinnor som läser till jägmästare blir bemötta av skogsägare. 

”Väldigt många arbetsgivare gör misstaget att bara satsa på uppsökande verksamhet för att locka tjejer”

– Lärarna på utbildningarna till jägmästare hade under en tid extra koll på att tjejerna inte blev osynliggjorda, blev kallade ”lilla vän” eller blev sexuellt trakasserade på något sätt. Det är sådant den som är ansvarig måste vara uppmärksam på, säger Lena Abrahamsson. 

Det är också viktigt, lägger hon till, att rent praktiskt kunna ta emot tjejerna på ett bra sätt. 

– Det kan handla om att se till att det finns arbetskläder som passar, att maskinerna fungerar även för kvinnors kroppar och att det är en säker verksamhet för alla storlekar på människor. 

Fokusera på killarna

Lena Abrahamsson brukar säga till företag som vill öka andelen kvinnor bland sina anställda att de måste vara beredda på att hantera negativa reaktioner från kvinnorna. 

– Kräv inte att de ensamma ska ta hand om en sexistisk jargong, en förminskande retorik eller något annat, utan gå in och ta ditt ansvar om arbetsgivare. Men fokusera inte för mycket på kvinnorna i ditt förändringsarbete, utan mer på killarna. Ifrågasätt deras beteende. Och kom ihåg: det här är något som ofta sker slentrianmässigt, sällan för att folk vill vara elaka.

5 tips: Så lockar du fler tjejer till bergbranschen

  1. När du rekryterar, se till att du erbjuder det som studier visat att många unga kvinnor vill ha när de söker jobb. En bra lön, intressanta arbetsuppgifter och en möjlighet att bidra till samhället och göra nytta. 
  2. Se till att det, rent praktiskt, kommer att fungera för kvinnor att jobba hos er. Har ni till exempel arbetskläder och säkerhetsutrustning som passar en kortare person?
  3. Fundera över vilken intern kultur ni har på företaget. Hur är er jargong? Bli medveten om vilka problem som kan komma att uppstå om ni lyckas locka fler kvinnor.
  4. Om problem uppstår – lägg inte ansvaret för att hantera dem på kvinnorna själva. Fokusera heller inte för mycket på kvinnorna när du tar tag i problemen som berör jämställdhet, utan arbeta främst med männen och deras beteende.   
  5. Kom ihåg: kulturell jämställdhet är viktigare att uppnå än numerär jämställdhet. Som företag har ni mycket att vinna på en jämställd företagskultur. 

Simon trivs i familjeföretaget Stens Bergborrning: ”Målet är att bli bättre än brorsan!”

0

Han tänkte att han skulle gå sin egen väg och utbildade sig till kock. Men det var bara en tidsfråga innan Simon Åkesson gav efter för drömmen om att även han jobba med berg. I dag är han, tillsammans med både pappa och brorsorna, en del av familjeföretaget Stens Bergborrning. 

Klockan är halv sex. Simon Åkesson börjar egentligen klockan sex, men är gärna på plats en halvtimme tidigare för att ha gott om tid för sin morgonrutin. Gå runt maskinen, en ljuddämpad SmartROC T35 med hytt, kolla alla oljor, starta den och dra i gång ”morgongympan”. 

Simon Åkesson ångrar inte att han valde att gå i pappas och storebrorsornas fotspår. Foto: Mats Andersson.

– Den innebär att jag kör alla funktioner i maskinen som går att köra där jag står, för att få in varm hydraulolja överallt. Då kan jag vara säker på att maskinen är varm och smörjd innan jag drar i gång med borrningen, säger han. 

Inte självklart att kliva in som borrare i Stens Bergborrning

Simon och kollegorna befinner sig några mil utanför den lilla orten Ånge i Västernorrland för att bereda marken för en ny vindkraftpark. Det är ett stort uppdrag. Stens Bergborrning ska göra i ordning för totalt 37 av de 72 vindsnurrorna som ska stå här när allt är klart. 

LÄS MER: Säker på jobbet – ”jag var nära att dö den dagen”

– Det är ett svintrevligt uppdrag. Nästan allihop från vårt företag är här och jobbar, men även de på sajten som är utanför företaget är hur trevliga som helst. Under jobbveckorna bor vi i stugor i Ramsjö någon halvtimme härifrån. 

Trots att Simon är son till Stens bergborrnings grundare, Sten Åkesson själv, och två av hans tre bröder också jobbar i firman var det inte självklart att Simon skulle bli bergarbetare. 

Målet är att bli en bättre borrare än brorsan Viktor Åkesson. Foto Mats Andersson

– När jag var liten sa jag alltid att jag skulle jobba åt pappa när jag blev stor. Jag älskade maskinerna och tyckte det såg så häftigt ut. Men sedan när jag blev äldre vågade jag inte fråga pappa. Jag vet inte varför, kanske för att jag var rädd att få ett nej, berättar han. 

Övergav kockyrket för att bli borrare

Han valde i stället att gå restaurang- och livsmedelsprogrammet på gymnasiet och jobbade sedan i några år som kock. 

– Men det är en sådan galen hierarki i yrket. Jag förstod rätt snabbt att om jag inte skulle satsa hundra procent så skulle jag aldrig komma någon vart. Jag var ju beredd på att satsa, men inte så mycket som det skulle krävas. 

”Pappa var inte beredd på att jag skulle fråga om jag fick borra. Han trodde att jag var nöjd med kockandet.”

I stället tog han mod till sig och frågade pappa Sten om det fanns någon möjlighet för honom att bli bergarbetare i stället. 

Simon har lämnat kockyrket bakom sig och satsar nu helhjärtat på bergborrningen. Foto Mats Andersson

– Han var inte beredd på det alls utan tappade verkligen hakan. Han trodde att jag var nöjd med kockandet. Men jag tror han blev glad. Även om han aldrig sagt det rent så skulle han nog gärna se att hela syskonskaran jobbade i firman.

Positivt att jobba med familjen

Med Simon jobbar nu tre av fyra bröder på Stens bergborrning. Storebror Victor är borrmästare och Daniel, även han äldre, jobbar som sprängare. Lillebror Jimmy däremot vill hellre bli konditor. 

LÄS MER: Norrbottens Bergteknik startar lärlingsprogram

– Han har aldrig varit intresserad av maskiner, så han kommer nog att fortsätta gå sin egen väg, tror Simon. 

Simon känner en press att vara duktig på jobbet – han vill inte göra familjen besviken. Foto Mats Andersson

Att jobba ihop med familjen – även Stens bror Anders Åkesson är anställd i företaget – tycker han bara är positivt.

– Det är skitkul. Och det känns fint att det är Victor, som jag vet är så fantastiskt duktig, som har lärt mig att borra. Nackdelen med att jobba med familjen är att jag känner en ganska stor press att leverera. Jag vill inte göra dem besvikna. Nu tror jag väl att det inte skulle vara någon stor grej om jag tabbade mig. Men jag skulle ändå känna att jag hade gjort bort mig. Om jag hade varit på ett annat företag hade jag kanske skitit i det mer. Nu är det mycket känslor inblandade också, säger han. 

Bäst med riggen är ljuddämpningen

Just nu kör Simon sin storebror Victors rigg, men han kommer när som helst att få sin egen. Även den en ljuddämpad SmartROC T35:a med hytt. 

– Det är så mycket som är bra med T35:an, men det bästa är nog ljuddämpningen. Visst kan det vara lite bökigt att man behöver skruva bort luckor för att komma åt ibland. Men det är inget större problem, tycker jag. Jag är van. 

Han älskar jobbet, och stortrivs att jobba med familjen. Foto Mats Andersson

Han stortrivs med sitt arbete och har aldrig ångrat att han tog steget in i familjeföretaget. Inte ens när det är 25 minus och blåst. 

”Det är det bästa som finns, att klura och spåna inför ett jobb!”

– I vintras körde jag en kollegas rigg utan hytt och fick stå ute och borra. Så fort jag kom ut fick jag en rejäl huvudvärk för att det blåste så kallt. Då tänkte jag ”fy fan vad vidrigt det här är”. Men på det stora hela älskar jag jobbet. 

Allra bäst är det när han har en helt ny salva framför sig och diskuterar med sin kollega, de borrar alltid i par, hur de ska göra. 

– Det är det bästa som finns, att klura och spåna inför ett jobb! 

För Simon är framtiden given, han ska fortsätta borra och gärna inom familjeföretaget. 

– Om tio år sitter jag i en borrvagn på något trevligt berg någonstans. Och eftersom mitt mål är att bli bättre än Victor på att borra så är det jag som guidar honom då i stället för tvärtom, haha! 

Faktaruta Simon Åkesson från Stens Bergborrning

Ålder: 23 år

Bor: Hudiksvall

Gör: Borrare för Stens Bergborrning

Familj: Sambon Sigrid, mamma Marlene, pappa Sten och bröderna Daniel, Victor och Jimmy. 

Händelse han minns från berget: ”Jag stod ute på berget i Göteborg och precis när jag skulle serva maskinen började det att spöregna. Jag klagade på vädret – tills Victor kom fram till mig och sa ”du, det kunde ha varit 20 minus..”

Motto: ”Det kunde varit 20 minus.”

”Jag var nära att dö den där dagen”

0

Det gick på bara någon sekund. Plötsligt hade skopan klämt fast henne som i ett skruvstäd. Bröstkorgen knakade och hon hann tänka: ”Nu dör jag.” Här är berättelsen om operatören Saras arbetsplatsolycka.

Det var mulet den dagen. Uppdraget på bergtäkten var slutfört och borroperatören Sara och hennes kollega höll på att packa ihop utrustningen. 

– Planen var att lasta på bränsletanken på trailern och sedan få på borrvagnen också, berättar hon. 

Kollegan hoppade in i hjullastaren och åkte fram med den till tanken. Sara var utanför men följde med för att hjälpa till. 

– Så att han skulle slippa gå ut för att haka på kättingen i tanken. 

När skopan på hjullastaren befann sig någon dryg meter framför tanken bad Sara kollegan att stanna så att hon skulle kunna gå framför för att få tag i kättingen och haka på den. Han svarade ”okej” och stannade. Hon gick fram, tog tag i kättingen, tittade upp – och såg skopan komma emot henne.

– Plötsligt satt jag fast som i ett skruvstäd mellan hjullastarens skopa och bränsletanken. I brösthöjd, någon decimeter nedanför halsen. 

”Jag tänkte att om jag hade skopan över halsen i stället skulle jag kanske dö snabbare, slippa lida så mycket.” 

Eftersom skopan klämde henne hårt fick hon svårt att andas. Hon hade dessutom armarna låsta nedåt och kunde därför varken vifta på hjälp eller skrika. Saras tankar fokuserades mot en enda mening. 

– Nu dör jag, nu dör jag, nu dör jag. 

Trycket mot bröstkorgen ökade hela tiden, det gjorde fruktansvärt ont och när Sara kände hur bröstbenet knäcktes formades en ny tanke. 

LÄS MER: Så tog sig Fredrik tillbaka efter den svåra olyckan

– Jag tänkte att om jag hade skopan över halsen i stället skulle jag kanske dö snabbare, slippa lida så mycket.

På sekunden

Hon började därför pressa sig nedåt, åt sidan var helt omöjligt, och lyckades till slut få skopan i halshöjd i stället. När hon nu kände att det fanns ett litet mellanrum mellan henne och skopan kom hoppet tillbaka. 

– Det var värt att testa om jag kunde få igenom huvudet också, och det gick. 

Väl ute hoppade hon på en gång åt sidan, och precis då gick skopan ihop med bränsletanken. Det var på sekunden att Sara klarade sig. 

– Det handlar om så många ton att det inte hade spelat någon roll att jag stod där. Jag hade blivit helt krossad om jag varit kvar, säger hon.

I chock fortsatte hon göra det hon varit i färd med innan hon klämdes – att haka på kättingen i bränsletanken. 

– Jag fattade inte att jag hade gjort mig illa, så jag hoppade upp på tanken och fick på kättingen därifrån. Men när jag hoppade ner igen kände jag hur det högg till i bröstet.

Blöt av kallsvett

När kättingen var fast åkte kollegan i väg för att lasta tanken på trailern. Sara, fortfarande full av adrenalin och förvirrad över vad som hade hänt, följde efter för att haka av den. Det var först en stund senare som insikten om hur nära det hade varit landade. 

”Ibland tänker jag på vad som hade hänt om jag hade kört till sjukhuset som låg längre bort i stället. Då hade jag förmodligen kört ihjäl mig.”

– Då frågade jag min kollega rätt ut om han visste att han varit nära att klämma ihjäl mig nyss. Jag tror inte han förstod vad jag menade utan svarade bara: ”Vad är det du säger?”. 

Hon beskrev hela förloppet och kollegan propsade på att hon skulle åka till närmaste sjukhus för att kolla sig. 

– Så jag satte mig i bilen för att köra i väg, men när jag började ratta kände jag hur ont jag hade. Jag kunde inte andas ordentligt och minns att jag kollade mig själv i backspegeln. Jag var helt vit i ansiktet och blöt av kallsvett. Tankarna på att jag var på väg att dö kom tillbaka, berättar hon. 

Hon stannade bilen och ringde till sin arbetsledare. När han svarade kunde hon inte hålla tårarna tillbaka. Han tyckte att det var ren galenskap att hon skulle köra själv till sjukhuset, som låg flera mil bort. Men Sara propsade på att hon kunde köra. 

– Hade han sett mig hade han helt säkert ringt efter en ambulans, men nu hade han bara min röst att gå på. Och jag upprepade gång på gång genom tårarna att ”nej, nej, jag klarar mig”. Helt sjukt att jag sa så, jag fattar inte varför jag envisades med att försöka vara så duktig, säger Sara. 

Arbetsledaren gav med sig men hjälpte henne att åtminstone hitta ett närsjukhus som inte låg lika långt bort.  

– Jag höll på att svimma under hela färden dit, var tvungen att stanna flera gånger. Ibland tänker jag på vad som hade hänt om jag hade kört till sjukhuset som låg längre bort i stället. Då hade jag förmodligen kört ihjäl mig, säger hon. 

Eftersom Sara sällan får blåmärken tyckte läkaren först att det inte såg så farligt ut. Men smärtan var outhärdlig och hon krävde av få bli röntgad.

– Det visade sig att bröstbenet var helt av, säger hon. 

Läkaren, som haft fel, försökte skämta till det när han gav beskedet. 

– Han sa: ”Du ska vara glad att du i alla fall inte är i två delar!” Det var lite väl magstarkt, tycker jag. Jag var fortfarande i chock. 

Smärtor i mer än ett halvår

Hon blev sjukskriven i fyra veckor och blev bättre, men långt ifrån bra. Hon tror själv att hon hade behövt vara sjukskriven betydligt längre tid än så. 

– Jag fick höra att tre veckor var det normala för den här typen av skada om man har ett kontorsjobb, därför fick jag fyra. Men jag lyfter ju flera hundra kilo varje dag – räcker det då med bara en vecka till?

Tillbaka på jobbet hade hon ont, men eftersom hennes läkare förvarnat henne om att det troligen skulle göra ont ett bra tag framöver tänkte hon att det var helt normalt och något hon helt enkelt fick leva med. 

– Men efter ett halvår fick jag en jobbig förkylning och smärtan varje gång jag hostade var fruktansvärd, så då blev jag röntgad igen. Det visade sig att bröstbenet inte hade läkt alls efter olyckan, det var fortfarande helt av. 

Fortfarande mardrömmar

Ytterligare en månads sjukskrivning följde och efter den har det långsamt blivit bättre, men det är först nu – två år efter olyckan som hon känner sig mer eller mindre återställd. Fysiskt. De psykiska såren som olyckan orsakade är fortfarande kvar.

– Första året tryckte jag bort olyckan. Jag kunde berätta om det, men det kändes som att jag pratade om någon annan. Nu senaste året har det börjat komma i kapp. Det har varit jobbigt. Jag har haft mardrömmar om att jag sitter fast. Det kommer otäcka tankar när jag minst anar det. Och när jag ser saker som skulle kunna hända på jobbet triggar det i gång mig och jag kastas tillbaka till det som hände, säger Sara. 

Gjorde allt rätt

Olyckan har förändrat henne, på flera sätt. Aktiviteter hon tidigare kastade sig in i utan någon rädsla är hon mer försiktig med i dag. 

– Men det är väl bra också, att jag är mer rädd om mig. 

Även på jobbet har hon blivit mer försiktig, och ängslig. Hon går inte nära en stor maskin utan att ha bekräftat ordentligt att den som kör har koll på den. Hon ogillar att lägga sprängmattor, ser faror överallt. Och så har hon blivit betydligt mer bestämd, vägrar att göra något som känns osäkert.

”Jag hade en bra dialog med killen som körde, jag bekräftade att det var okej innan jag gick framför skopan. Ändå hände det.”

Hon har många gånger funderat över om hon hade kunnat göra något annorlunda den där dagen för att undvika olyckan. Men hon kommer alltid fram till samma sak. 

– Nä, jag gjorde allt rätt. Jag hade en bra dialog med killen som körde, jag bekräftade att det var okej innan jag gick framför skopan. Ändå hände olyckan. Jag vet inte vad det var som fick honom att släppa på bromsen, vi har inte pratat om det. 

Sara vet att olyckan är anmäld som en arbetsplatsolycka och hoppas att hennes historia kommer att få fler att inse att en arbetsplatsolycka kan hända vem som helst, och att man måste vara medveten om vilka risker som finns, hela tiden.  

– Man ska inte behöva dö eller vara nära att dö på jobbet. Att sådant här fortfarande händer är förfärligt. Man är ingenting mot en maskin.

Sara heter egentligen något annat. 

Nytt innovationscenter ska göra branschen mer hållbar och produktiv

0

Rekryteringen är klar och lokalerna står i princip redo. Invigningen av Epirocs nya innovationscenter i Luleå närmar sig med stormsteg – men vad ska det egentligen göra?

Hallå där Lars Senf, vd Epiroc Sverige! Hur kommer det sig att ni öppnar det här centret?

– För att vi vill kunna stötta våra kunder på ett mer effektivt sätt än tidigare. Maskinerna har blivit mer komplexa och tekniken för automation och eldrift är på väg ut i gruvorna – men vi har identifierat ett kompetensglapp när det gäller integreringen av den nya teknologin. Det här glappet ska innovationscentret överbrygga.

Varför just nu?

– För att det är nu teknikskiftet sker. Gruvorna har tagit till sig teknologin och börjat utföra förändringarna. En viktig ingrediens i arbetet med att driftsätta ny teknik är att man som leverantör är närvarande, kan svara på frågor, lösa problem när de uppstår och identifiera utvecklingspotentialen hos kunderna. Använda datan som den nya teknologin genererar. Innovationscentret blir en kompetens-hub som kommer att göra både våra kunder och oss som leverantör vassare.

Vad kommer ni att kunna göra på innovationscentret?

– Vi kommer att ha all teknik som behövs för att kunna ställa om till automation och eldrivet där. I praktiken kommer vi att kunna köra våra kunders maskiner från centret, felsöka och lösa upp mjukvaruknutar – förutsatt att gruvan ger oss access förstås. Vi kommer också att kunna testa ny mjukvara och utveckla nya idéer, inte minst i centrets automationslabb!

Ni arbetar ju sedan länge nära era kunder vad gäller den tekniska utvecklingen – behöver ni verkligen ett innovationscenter?

– Innovationscentret blir en trygghet både för våra kunder och för oss på Epiroc. Att både kunderna och våra egna servicetekniker kan vända sig till innovationscentret direkt för allt som gäller den nya tekniken kommer att göra arbetet med att integrera tekniken mer direkt och tydligt.

”En viktig ingrediens i arbetet med att driftsätta ny teknik är att man som leverantör är närvarande, kan svara på frågor och lösa problem när de uppstår.”

Det här blir ert första innovationscenter i Europa – varför valde ni att lägga det i Luleå?

– Vi har ju gruvor i Mellansverige, två stora och två små – men det är i norr de flesta ligger. Det gäller även de kunder vi har på den finska sidan. Där finns också Luleå tekniska universitet, vilket vi tror ger oss stora möjligheter vad gäller både rekrytering och samarbeten. Luleå är dessutom en attraktiv stad att bo i. Jag hoppas att innovationscentret ska vara ett ställe som bara suger till sig folk – både i form av våra kunder och fantastisk kompetens!

LÄS MER: 5 innovationer som kommer att förändra gruv- och metallindustrin

Hur kommer det att fungera rent praktiskt?

– Våra kunder kommer troligtvis att få en kontaktperson på innovationscentret som är involverad från att vi tar fram en offert till kunden, under hela resan med att ta fram produkten till leverans och sedan driftsättning.

Hur går det med rekryteringen till centret?

– Hela besättningen är på plats, så det går alldeles utmärkt.

Vad hoppas du att innovationscentret har bidragit till om fem-tio år?

– Ett ännu mer dynamiskt samarbete med våra kunder som kommer att leda till en mer produktiv och hållbar gruvdrift. Jag tror att det här kommer att ha visat sig vara otroligt gynnsamt om några år. Vi vet att vi är på väg framåt på bred front vad gäller automation och elektrifiering – och tekniken vi tar fram nu kommer att leda till innovationer vi inte ens kan föreställa oss i dag. Att få sjösätta innovationscentret känns otroligt bra!

5 skäl till att fler kvinnor behövs i branschen

0

Bergbranschen har länge varit kraftigt mansdominerad. Nu jobbas det på många håll stenhårt för att få in fler kvinnor i yrket. Varför är det så viktigt? Här är 5 starka anledningar. 

Det är tisdag eftermiddag och Tilde Adolfsson har precis kommit hem till sin etta i Filipstad. Hon är nyinflyttad och går den första terminen av sex på Bergsskolans utbildning ”Bergskoleingenjör berg- och anläggningsteknik”.  

– Jag hade hört talas om den här skolan och fick tips från flera håll om att gå här om jag skulle tröttna på att bara borra och spränga, säger hon. 

Hon är 22 år, kommer från Edsbyn och har flera år som bergarbetare bakom sig. Ofta har hon varit ensam tjej på arbetsplatserna, men tycker att det på det stora hela har gått bra – förutom några trista händelser. 

Tilde Adolfsson har efter flera år i bergbranschen valt att plugga vidare på Bergsskolan i Filipstad.

– Det var ett jobb där uppdragsgivaren sa att de inte ville ha någon ung tjej. Företaget jag jobbade på fick skicka en äldre man i stället. Men det slutade med att jag fick åka dit och instruera honom om hur han skulle göra. Man får hoppas att de som anlitade oss lärde sig något av det! 

Många killar positiva

Hon tycker definitivt att det vore positivt med fler kvinnor i yrket, på fler sätt än att fördomarna mot vad kvinnor klarar och inte skulle suddas ut. 

”Det var ett jobb där uppdragsgivaren sa att de inte ville ha någon ung tjej. Så företaget jag jobbade på fick skicka en äldre man i stället. Men det slutade med att jag fick åka dit och instruera honom om hur han skulle göra”

– Det har till exempel flera gånger hänt att killar kommit fram till mig efter fikan och sagt att ”gud vad bra att du är här”. Sedan har de förklarat att stämningen förändrats så fort jag som tjej kommit in i gänget. Att det blivit lugnare direkt, att styrkemätningarna försvunnit och sådant. Då blir man glad! 

Jämställdhet ger flera vinster

Just den effekten är något som Lena Abrahamsson, professor i arbetsvetenskap, gärna lyfter fram när hon pratar om fördelarna med mer jämställda arbetsplatser. Hon har forskat om arbetsmiljöer bland industriföretag och sett vilken effekt fler kvinnor på mansdominerade arbetsplatser ger för företagskulturen och organisationen i stort. 

Lena Abrahamsson, Luleå Tekniska Universitet
Lena Abrahamsson (t.v.) menar att företag förlorar på att inte vara jämställda.

– Naturligtvis finns det en demokrati- och rättviseaspekt på varför jämställdhet är viktigt. Att alla yrken ska vara öppna för alla, att vi inte ska bli styrda in i vissa fållor och sådant. Men det handlar också om att företagen förlorar på att inte vara jämställda, säger hon. 

LÄS MER: Så måste vi göra för att råda bot på operatörsbristen

Lena Abrahamsson förklarar att om det råder en förutfattad idé om att det ”bara är en viss typ av män som passar att jobba här” blir det svårt för dem som inte passar in i den mallen att komma in i gruppen och få kompetens i yrket.

– Majoriteten på arbetsplatsen kommer dessutom att omedvetet överdriva det som de uppfattar gör att de passar bra där, fortsätter hon. 

Finns det en idé om att exempelvis borrare ska ”vara orädda och starka” kommer de flesta i gruppen att göra allt för att leva upp till det. Och ju starkare kulturen blir, desto svårare blir det att stå emot den. Det kan resultera i att borrarna tar onödiga risker, inte vågar säga till när de är osäkra på något eller säga ifrån när en kollega beter sig illa. 

– Det som händer är att man låter kulturen styra i stället för att göra ett bra jobb. 

Olikhet gör nytta

Att fler kvinnor i branschen ger en större förståelse för säkerhetskulturen finns det studier som visar, berättar Lena Abrahamsson. 

– Både LKAB och Boliden har sett effekter av det. Naturligtvis har kvinnor bättre förutsättningar att jobba säkert för att de inte är belastade med gamla machonormer. Men effekten beror nog inte bara på att tjejer tar mindre risker än killar. Det beror nog lika mycket på att det jämställdhetsarbete som LKAB och Boliden gjort har fått medarbetarna att öppna upp sig och bli mer förändringsbenägna i allmänhet. Med fler olika typer av människor i gruppen blir det svårt att hålla kvar i de gamla föreställningarna. Machokulturen lossnar och slutar vara den styrande, säger hon. 

”Tjejer blir ofta tilldelade rollen som ”morsa” i arbetsgruppen, den omhändertagande. Eller så får de ta hand om det sociala”

En annan nackdel med ojämställda branscher är att minoritetsgrupperna, som förstås även kan vara andra grupper än kvinnor, hamnar i speciella fack. Man förväntar sig att de ska vara på ett visst sätt bara för att de är vilka de är. 

– Tjejer blir ofta tilldelade rollen som ”morsa” i arbetsgruppen, den omhändertagande. Eller så får de ta hand om det sociala. Men de kanske inte alls är omhändertagande som personer eller gillar att fixa med fika och firmafester, säger Lena Abrahamsson. 

Större rekryteringsbas

Att få in fler kvinnor i branschen är något många arbetsgivare arbetar aktivt med i dag, Epiroc inkluderat. Företaget har i sina hållbarhetsmål från 2020 bestämt sig för att till 2030 dubbla antalet kvinnor i företagets operativa roller. 

LÄS MER: Norrbottens Bergteknik startar eget lärlingsprogram

– Om vi ska fortsätta ligga i framkant som företag måste vi få med oss de mest kompetenta medarbetarna. Eftersom hälften av talangerna där ute är kvinnor behöver vi lyckas rekrytera även dem, sa Helena Hedblom, global vd på Epiroc, på Svemins digitala event ”Så skapar och upprätthåller vi jämställda arbetsplatser” förra året. 

Hon tryckte också på hur viktigt det är med mångfald bland företagens ledare för att åstadkomma förändring. 

– Sedan gäller det att varje ledare inom företaget är engagerad i att lyckas med det här. Att vi aktivt jobbar med det, skapar en företagskultur som främjar mångfald och att alla verkligen förstår varför det är viktigt. Vi har mycket kvar att jobba på inom Epiroc, men vi rör oss i rätt riktning, fortsatte hon. 

”Jag tror att stressen i yrket minskar om det blir fler tjejer. En lugnare stämning generellt, mindre hetsande kollegor emellan”

Tilde Adolfsson trivs bra i bergbranschen och vill gärna fortsätta arbeta inom den – att hon flyttat till Filipstad och påbörjat utbildningen på Bergsskolan är ett tydligt kvitto på det. Hon håller tummarna för att andelen tjejer i branschen ska öka under åren hon pluggar. 

– Inte för att det varit jättedåligt tidigare, men jag tror att stressen i yrket minskar om det blir fler tjejer. En lugnare stämning generellt, mindre hetsande kollegor emellan. Och färre olyckor. Om jag blir någon typ av chef någon gång kommer säkerheten att ligga högst på min priolista. 

5 skäl till att fler kvinnor behövs i branschen: 

  1. En kulturellt jämställd organisation mår bättre, är mer effektiv och har nöjdare medarbetare. Det har studier visat. 
  2. Eftersom kvinnor ofta har ett större kontaktnät än män kommer yrket att bli mer känt i samhället – vilket i sin tur kan leda till att rekryteringsbasen blir större. Helt enkelt för att fler kommer att känna till att yrket finns. 
  3. När andra människor än de som många anser vara typiska kommer in branschen, gamla och ofta negativa föreställningar och kulturer att försvinna – i alla fall kombinerat med ett aktivt jämställdhetsarbete. Medarbetarna slipper leva upp till föreställningar om hur man ”ska vara” och kan i stället koncentrera sig på att göra ett bra jobb. 
  4. Fler kvinnor ger säkrare arbetsplatser – mycket på grund av att machokulturen försvinner.
  5. Det finns även, enligt Lena Abrahamsson, studier som visat att maskiner som körs av kvinnor kräver mindre underhåll. Troligen inte för att de kör bättre, däremot mer försiktigt – för att de inte har någon oförsiktig machoroll att leva upp till.

Röster från branschen: Så måste vi göra för att råda bot på operatörsbristen

0

Jobben finns – men inte operatörerna. Problemet med bristen på yrkeskunniga borrare har puttrat länge, men nu börjar läget bli akut. Hur går snacket i branschen om operatörsbristen? Vi gjorde en rundringning.

Fotnot från redaktionen: Vi har inför den här artikeln sökt kvinnor att medverka i vår rundringning men har tyvärr inte lyckats innan pressläggningen. Har du tips på någon kvinna som vill medverka i liknande sammanhang? Maila då redaktion@bitzmagasin.se

Kenneth Svensson på RG Bergkonsult (12 anställda)

Hur märker du av operatörsbristen? 
– Genom att det är otroligt svårt att rekrytera! Det är tragiskt att se att det inte finns några ungdomar i branschen. De senaste åren har det kommit tre elever varje år från gymnasieutbildningarna, som jag rekryterat mycket ifrån, men nu är ju de nedlagda också. Jag lär gärna upp dem jag rekryterar, men jag ser ju gärna att de har någon form av branschnära utbildning bakom sig. På så sätt vet jag att de är intresserade och vill satsa. Jag tror tyvärr att våra politiker gjorde ett misstag när de satsade fullt ut på att så många som möjligt skulle utbilda sig akademiskt. Då förlorade vår bransch mängder av ungdomar som egentligen var ämnade för mer praktiska arbeten.

Hur upplever du att bristen påverkar branschen?
– Det är tragiskt när vi entreprenörer börjar ringa till varandras anställda för att locka över dem, för att återväxten av nya borrare är så dålig. Det är inget som gynnar branschen på sikt.

Har du någon idé på lösning?
– Nja, det känns ärligt talat lite hopplöst just nu.

Jan Johansson, vd BEF

Vad beror bristen på, skulle du säga? 
– Ett grundproblem är att borroperatörsyrket inte varit någon attraktiv syssla. Det har ju tidigare inte funnits så många utvecklingsmöjligheter – en gång borrare, alltid borrare. Här tror jag att maskinleverantörerna har ett stort ansvar för att informera om att det inte ser ut så i dag. Att borra i berg kräver numera stort tekniskt kunnande, inte minst med tanke på att borriggarna blivit mer datoriserade med olika maskinstyrningar. Ytterligare en anledning är att det inte finns någon utbildning värd namnet. Då blir det upp till entreprenörerna att själva ordna lärlingsutbildningar. Det kanske funkar för de större företagen, men för de mindre kan det vara en stor belastning och kostnad. Här krävs det att staten går in med något slags lärlingsstöd. Det är en politisk historia, helt enkelt. 

Vad gör ni på BEF för att försöka lösa problemet? 
– Vi har bland annat gjort ett upprop på sociala medier där vi sökt efter folk. De som varit intresserade har erbjudits att provjobba under några veckor ute hos våra medlemsföretag. Många där ute har ju ingen aning om att yrket ens finns, än mindre vad det innebär. Vi har också varit på olika gymnasiemässor. Vi är dessutom med i olika sammanhang, exempelvis BYN, Byggbranschens Yrkesnämnd, som verkar för att det ska finnas välutbildade och kompetenta yrkesarbetare. Att påverka våra politiker är givetvis något som vi skulle vilja göra. Bergarbetare är ju en hörnsten i hela samhällsbygget, så det är en viktig fråga. 

Alf Westerlund, utbildningsledare för högskoleutbildningen för Berg- och anläggningsteknik på Bergsskolan (har precis gjorts om till en YH-skola)

Hur kommer det sig att det inte finns fler utbildningar för borroperatörer?
– Just sådana här specifika yrkesutbildningar är svåra att få att fungera inom svenskt utbildningsväsende. De tenderar att bli väldigt akademiska och teoretiska eftersom mer praktiska utbildningar kräver mycket praktik – som är dyrt att erbjuda. Jag tror att det måste till fler lärlingsprogram ute hos företagen, men där staten skjuter till pengar också för att även de lite mindre företagen ska ha råd att ha lärlingar.

LÄS MER: Så startade Norrbottens Bergteknik ett eget lärlingsprogram

Vad kan ni på Bergsskolan göra för att bidra till en lösning?
– Vi har ju nyligen gått från att vara en högskola till att bli en yrkeshögskola. Det innebär att vår utbildning berg- och anläggningsteknik kommer att bli något mer praktisk än tidigare, med praktik ute hos företag. Men för att bli en fullfjädrad borrare kommer det att krävas mer praktik än vad vi kan erbjuda. Har man däremot siktet på att bli en arbetsledare eller entreprenör inom borr- och spräng kan det absolut passa att gå hos oss, och därefter själv samla ihop mer praktisk erfarenhet.

Lars Senf, vd Epiroc Sverige

SONY DSC

Hur märker ni på Epiroc av det här problemet?
– Vi vet ju att operatörerna har mycket att säga till om när det gäller val av rigg, därför väljer vissa entreprenörer att vänta med att investera i en ny rigg tills de har rekryterat en operatör.  
 
Hur påverkar bristen branschen i stort? 
– Än så länge upplever vi inte att projekt blir försenade. Man verkar kunna lösa det – genom att betala högre löner. Det kommer ju i sin tur att driva upp kostnaderna för entreprenörerna … Jag tror att problemet eskalerar nu när det är så många olika projekt som pågår. Både tunnelbranschen och ovanjordsentreprenörerna dammsuger marknaden efter operatörer.
 
Vad är lösningen? 
– Jag tror att hela branschen måste bli bättre på att diversifiera sig och locka till sig fler tjejer, helt enkelt för att få ett större urval. Samtidigt vet vi att fler kvinnor också skapar en bättre dynamik. Inom området som gått i bräschen för att rekrytera kvinnor, som kvinnliga truckförare i gruvorna till exempel, har det visat sig att underhållskostnaderna blir mindre med kvinnliga förare. Det kan man nog förvänta sig även inom borryrket. Sedan tror jag att många företag skulle kunna dra nytta av att implementera ett lärlingsprogram riktat mot operatörer, ett bra sätt att få in både tjejer och killar i branschen till en rimlig kostnad!

LÄS MER: Han är Sveriges yngsta borroperatör

Jiri Englén, vd och affärsområdeschef Tunnel & Stora projekt, Implenia Sverige

Jiri Englen från Implenia

Ni har ju expanderat ordentligt på kort tid, hur har ni gjort för att få in borroperatörer i företaget? 
– Först dammsög vi marknaden efter de bergarbetare vi kände. Därmed spred sig ryktet att vi sökte folk och så dök några till upp. Sedan började vi söka operatörer från gruvorna – vi har ju en annan lönenivå på anläggningssidan och kunde locka med bättre löner. Därefter introducerade vi ett slags instegsprogram. Ingen regelrätt lärlingsutbildning, det har vi inte resurser till, men med en lönestege baserad på erfarenhet och centralt stöd från företaget så har detta fungerat bra. På så sätt har vi haft tillräckligt med folk i princip hela tiden. 
 
Vad beror operatörsbristen på, skulle du säga? 
– För oss på anläggningssidan är det främst det mycket ojämna flödet av tunnelprojekt över tid med de ketchupeffekter som då uppstår. Vi ser ju en riktigt kraftig uppgång av antalet tunnelentreprenader de senaste åren från en tid då det egentligen inte fanns några projekt alls i Sverige. Det leder till att arbetskraften måste tas in utifrån för att möta dessa enorma toppar och det i sin tur gör att vi sakta men säkert förlorar det kunnande och den yrkesstolthet som tidigare fanns här. Det är synd, inte minst med tanke på att det ändå inte lönar sig att använda sig av utländsk, tillfällig, arbetskraft i längden om man har en långsiktighet i sin strategi.
 
Vad skulle du vilja att man gjorde för att det skulle bli bättre? 
– Man måste höja statusen på jobbet. Synliggöra vad yrket innebär. Men också skapa förutsättningar för en möjlig långsiktighet. Det är de stora arbetsgivarna, leverantörerna, facken, beställarna och staten som tillsammans måste göra det.

Operatörsbristen: Norrbottens Bergteknik startar eget lärlingsprogram för borrare

0

Uppdragen finns – men inte operatörerna. Norrbottens Bergteknik bestämde sig för att själva göra något åt den allt mer akuta bristen på operatörer. 

– Tillgången på borrare har ju varit dålig länge. Det finns inte så många att välja mellan och det blir färre och färre som börjar i den här branschen.

Klas Adolfsson är bekymrad. Han jobbar som bergansvarig för Mellansverige på Norrbottens Bergteknik och har under sina många år i branschen sett hur bristen på operatörer gått från att vara ett problem till att bli en kris. 

– Det här bromsar utvecklingen för de företag som vill växa och utvecklas. Borrvagnar är ju inga problem att få tag på, men har vi inte operatörer som kör dem blir inga jobb gjorda, säger han och berättar att han och hans kollegor på Norrbottens Bergteknik länge pratat om hur de ska lyckas locka fler ungdomar in i branschen. 

– Att komma ut i skolor vore ju ett sätt, till exempel. Vi har varit en del på Bergsskolan i Filipstad, men de som går där är ju redan intresserade av branschen. Vi behöver nå alla dem som inte ens vet att yrket finns, säger Klas Adolfsson. 

Strukturen på plats

Ett annat sätt att locka fler, kom han och kollegorna fram till, skulle vara att utforma ett eget lärlingsprogram. Eftersom de redan hade rekryterat flera unga borrare som behövde läras upp fanns redan en viss grund för programmet – som de nu utvecklat. 

– Nu har vi en utbildningsstruktur som ser till att våra nya och oerfarna medarbetare från grunden får lära sig det de behöver. De får prova på många olika delar av yrket och vi går igenom service, säkerhet och hur man ska sköta om maskinerna så att de håller. Vi har också fått godkänt av BEF att utfärda borrkort. 

Första lärlingarna – två tjejer

I våras började de första borrarna som ska utbildas enligt det nya lärlingsprogrammet, två tjejer som Klas Adolfsson hittade genom att kontakta sin brorsdotter, som också är i branschen, och be henne tipsa sina vänner om lärlingsprogrammet. En av dem är Lynn Rensbo. 

– Jag hade precis sagt upp mig från ett jobb som kock och bartender och var sugen på något nytt. När Tilde, min kompis, tipsade om det här blev jag nyfiken. Om det inte varit för henne hade jag inte haft en aning om att yrket ens fanns, berättar hon. 

Någon tidigare erfarenhet av maskiner hade hon inte, och även om det var lite uppförsbacke de första veckorna känner hon att det har gått snabbt att komma i in i yrket. 

– När jag såg vad jobbet handlade om tänkte jag: ”Hjälp, det här kommer ju att gå åt helvete!” Jag hade inte ens bytt lampa själv på min bil … Men nu har det gått en månad och jag känner att jag förstår grunderna. 

Ska både borra och spränga

Tanken är att Lynn både ska borra och spränga för Norrbottens Bergteknik i framtiden och hon får just nu testa allt från att jobba med snigeldynamit till att borra. Hon tycker att strukturen på programmet är bra. 

– Det märks att det finns en tanke bakom allt vi får göra, det är bra. Samtidigt är det tydligt att det är första gången de kör programmet. De frågar ofta mig vad jag tycker och tänker, för att kunna utveckla det ännu mer.  

Att erbjuda en bra struktur är viktigt, enligt Klas Adolfsson. Det är då lärlingstiden går från att bara ”gå bredvid” till att bli en riktig utbildning. 

– Sedan är det förstås viktigt för oss att vi kan lära upp nybörjarna i vår ”anda”. Vi vill till exempel att alla våra borrare och sprängare har säkerhetstänket i ryggmärgen. Det är lättare att få till om vi redan från första dagen lär dem att det alltid är viktigast, säger han. 

Borde ha börjat tidigare

Att lärlingsprogrammet kostar både tid och resurser är självklart, men Klas Adolfsson och hans kollegor på Norrbottens Bergteknik ser det som en investering som måste göras. Utan operatörer stannar branschen. 

– Vi borde ha börjat jobba med det här för tio år sedan, i hela branschen. Det är inte bara ovanjord, överallt saknas det folk. Det är hög tid att väcka frågan mer, det är kris redan nu – men ingen tar tag i det! De är ju en trevlig bransch, inte alls så skitig och hård som många tror. 

Lynn Rensbo håller med om att branschen är trevlig – trevligare än hon hade förväntat sig, till och med.

– Jag trodde att det skulle vara hårt och macho och att man skulle känna sig utanför för att man är tjej, men så är det absolut inte. Alla är så gulliga och trevliga!

Är du intresserad av att bli borroperatör? Här är 3 sätt att komma in i borrbranschen: 

  1. Hitta ett företag som är beredda att lära upp dig i yrket som ”vanlig nyanställd”. 
  2. Sök till Bergsskolan i Filipstad och deras program för berg och anläggningsteknik. Det är dock en bredare utbildning med mer fokus på att förbereda för arbetsledarroller än på det praktiska bergarbetet. 
  3. Gå ett lärlingsprogram. 

Oskar gillar det omväxlande jobbet som servicetekniker på Epiroc: ”Ett lugnt arbetspass är ett bra betyg”

Tidiga morgnar eller sena kvällar och massor av ledig tid däremellan. För Oskar Mattson innebär jobbet som servicetekniker på Epiroc i Kaunisvaara att han kan kombinera ett riktigt roligt jobb med det han älskar allra mest – jakt och fiske. 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Hans-Olof Utsi

Kaunisjokis älvlandskap prunkar av grönska. Utanför bilfönstret svischar blommande slåtterängar och övergivna lador förbi. Solen skiner, det är 25 grader varmt och förtrollande vackert. 

– Det är riktigt härligt nu! Men sommaren är kort häruppe så det gäller att njuta fullt ut. Jag har varit ute och åkt rullskidor en stund under förmiddagen, säger Oskar Mattson. 

Han är på väg mellan hemmet i Pajala och kvällspasset i Kaunis Irons dagbrott i Kaunisvaara. Där jobbar han som servicetekniker, anställd av Epiroc för att ta hand om gruvans fem SmartROC D65. 

Oskar tankar servicebilen inför skiftet – det kan bli många turer beroende på vad som händer under dagen.

– Jag jobbar varannan vecka. Sju dagar i sträck och antingen morgon och förmiddag eller eftermiddag och kväll. De veckor jag är ledig kan jag ägna mig åt mina intressen – jakt och fiske, eller att åka skoter under vintern. Det är väldigt behagligt.

Kommer aldrig bli fullärd

Oskar är 22 år gammal. Han gick industriprogrammet på gymnasiet och är utbildad svetsare, men fick efter skolan jobb som mekaniker på ett lastbilsföretag.

– Håller man på med skoteråkning blir det ju lite haverier titt som tätt, så jag har väl alltid skruvat egentligen. 

På Epiroc har han varit i ett halvår – och stortrivs. 

”Håller man på med skoteråkning blir det ju lite haverier titt som tätt, så jag har väl alltid skruvat egentligen”

– Det finns så många utvecklingsmöjligheter här! Riggarna kan man ju grotta ner sig i hur mycket som helst, och det kommer dessutom ofta nytt på maskinerna som man behöver lära sig. Jag insåg rätt snabbt att jag aldrig kommer att bli fullärd som servicetekniker, det gillar jag. 

Olika uppgifter beroende på skift

Vid halv tre på eftermiddagen parkerar han vid Kaunis Irons manskapsbod. Där byter han om till arbetskläder – efter en dag i gruvan blir man rejält skitig – och åker sedan vidare till verkstaden. 

Vid skiftskarven passar Oskar på att prata med några kollegor

– Där har vi ett skiftskarvsmöte där vi som ska jobba kväll får höra hur morgonen och dagen har varit. Verkstaden är vår bas i gruvan, kan man säga. Där har vi också ett stort fikarum som vi delar med borroperatörerna. I alla fall när det inte är coronatider. 

Jobbet som servicetekniker handlar i stort om att ta hand om underhållet på riggarna. Byta slitdelar och göra felsökningar om det är något som inte går som det ska. Hur Oskars arbetsdagar ser ut beror på vilket skift han jobbar. Under förmiddagspasset, som startar redan klockan fem på morgonen, börjar dagen med att han stämmer av hur nattens borrning har gått och om det är något som behöver åtgärdas innan operatörerna som ska jobba dag tar över riggarna. Efter det är det dags att se om det är någon service inplanerad. 

Oskar stannar till hos en av borrarna för rutinunderhåll och en uppdatering om hur riggen går.

LÄS MER: Uppstarten av en ny borrigg – därför är den så viktig

– På eftermiddagspasset brukar jag, efter skiftskarvsmötet, åka ner till borrarna för att höra om de har några funderingar på något som kan behöva göras. Sedan handlar det mest om att vara en backup hela tiden. Vid 18-tiden är det skiftbyte för borrarna, så medan riggarna ändå står passar vi på att jobba på dem när det behövs. 

Haveri roligast

Även om Oskar hade erfarenhet som mekaniker sedan tidigare är en borrigg något helt annat än både en skoter och en lastbil. Det svåraste, tycker han, har varit att förstå hur alla komponenter i riggen samspelar med varandra. 

Moderna borriggar har flera digitala borrsystem som också behöver ses över – det är ett varierande jobb

– Hela riggen är ju hopkopplad. Om en ventil tjorvar kan problemet mycket väl ligga i någon annan ventil längre fram eller bak i maskinen. Men nu, när jag kommit in i det, tycker jag att det är som roligast när det är ett rejält haveri. När hela hjärnkontoret måste arbeta för att komma på var felet ligger, säger han. 

”Nu, när jag kommit in i det, tycker jag att det är som roligast när det är ett rejält haveri”

Samtidigt tycker han att den vardagliga servicen också är rolig. Han har sedan starten i vintras utmanat sig själv i att arbeta mer effektivt. 

Vardagsunderhåll är också roligt menar Oskar som vant dyker ner i maskinen

– Det handlar om att jag både vill vara bättre förberedd och kunna skruva snabbare. Få jobbet gjort fort, men riktigt bra. Det är skönt också att riggarna är så servicevänliga. Det är som att de är gjorda för att göra service på, det är lätt att komma åt.  

Borrar gärna lite själv

Kvällen visar sig bli lugn. Inget oväntat händer, förutom att ett ac-aggregat behöver bytas ut. Sommarvärmen gör det tydligt när aggregaten i hytterna inte fungerar som de ska. 

SmartROC D65 är en av de mest avancerade riggarna på marknaden – Kaunis Iron har flera och fler är på väg.

– Vi brukar säga att när vi har som minst att göra går Kaunis Iron som bäst. Så ett lugnt arbetspass är ett bra betyg, även om det kan bli lite långsamt förstås. 

Vid åttatiden kör Oskar in en av riggarna i verkstaden för att göra i ordning den inför den 1000-milaservice som det enligt intervallschemat är dags för under morgondagen. Vid ett tillfälle under kvällen dyker ett tillfälle upp att få borra lite med en av riggarna. 

LÄS MER: ”Jag har alltid tyckt om att kolla hur saker fungerar”

– Det är jättebra att kunna göra det ibland, när det är läge. Det finns inget som ger bättre förståelse för maskinen än att arbeta med den själv. 

När Oskar kör hem mot Pajala igen vid halv två på natten – skiftet slutade redan vid halv ett men han dröjde sig kvar för att ta en kaffe med nattoperatörerna – har solen redan börjat ta sig upp på himlavalvet igen. Mörkt har det aldrig blivit. Han är nöjd med arbetspasset, även om det inte bjöd på så mycket action. 

– Men dagen innan var det fullt upp hela dagen. Man vet aldrig i förväg hur det blir! 

Vill du jobba som Servicetekniker på Epiroc?

Här hittar du aktuella jobb som Servicetekniker på Epiroc:

Jobba som servicetekniker på Epiroc.

Krister maxar effektiviteten med hydraulhammare EC 140

0

När Krister Teikari blev ombedd att komma ner till Stockholm och arbeta i det stora Förbifarts-projektet skaffade han en Epiroc EC 140 hydraulhammare. Ett bra drag – både han och kollegorna är riktigt nöjda med hur effektivt det går att jobba med den.

Text: Peter Wiklund Foto: Kristina Sahlén

En smal grusväg leder in i ett litet skogsparti i Vårby, söder om Kungens Kurva utanför Stockholm. Där grusvägen slutar tar ett av Sveriges absolut största byggprojekt vid: Förbifart Stockholm. Vägen planeras kunna öppnas 2030, och kommer då att binda ihop de norra och södra delarna i länet för att avlasta framför allt Essingeleden, som redan i dag lätt kan bli en flaskhals till och förbi staden.

Krister Teikari kör hydraulhammare i Årsta backe.

Av vägens totalt 21 kilometer kommer 18 att gå i tunnlar, vilket gör att Förbifart Stockholm blir en av världens längsta motorvägstunnlar. Det är alltså ett mastodontprojekt som beräknas sysselsätta omkring 5 000 personer när byggandet är som mest intensivt.

Kan användas med snabbfäste

Det är en vardagsförmiddag, precis i skarven mellan vår och sommar, och solen lyser stundtals upp den hög med bortsprängt berg där Krister Teikari har placerat sin grävare. Han har varit på plats och arbetat i projektet sedan i mars.
– Jag blev erbjuden att komma ner och hjälpa till här. Och det passar mig bra, det är sånt här jag är inriktad på, även om jag annars mest är hemmavid i Hälsingland och jobbar, säger han.

Krister har ökat sin effektivitet med den nya hammaren – liten och smidig med en stor slagkraft

Inför uppdraget kompletterade han sin utrustning med en EC 140 hydraulhammare från Epiroc.
– En viktig anledning till att jag valde den var att den kunde användas med snabbfäste från Engcon. Jag förstod att det skulle vara användbart i det här uppdraget.

Liten hydraulhammare med stor slagkraft

När han nu har hunnit använda sin hydraulhammare i skarpt läge ett tag kan han konstatera att den är ett mycket effektivt arbetsredskap:
– Jag är otroligt nöjd med den. Den är liten och smidig och har riktigt stor slagkraft, säger han nöjt.

LÄS MER: Alexander Vorheese satsar på bergspräckning

Lars Vernersson på ABT är den som lockade ner Krister Teikari till Stockholmsuppdraget. Han vänder sig och pekar norrut, där arbetsområdet sträcker sig längs den hårt trafikerade vägen så långt ögat når.

Projektet kräver gedigen samordning och de måste samtidigt samsas med trafiken på E4:an som ligger intill

– I hela det här partiet ska E4:an breddas så att det blir tre körfält i vardera riktningen, i stället för två som det är i dag. Det har blivit massor med sprängberg under det första skedet, och nu vill vi knacka ner det i mindre delar. De ska återanvändas som ett första lager över de nya dagvattenledningarna, berättar han.

Måste samsas med trafiken

ABT ansvarar för maskinerna i den här delen av projektet, och de arbetar i sin tur åt infrastrukturbolaget Hochtief. Giancarlo Monteverde, arbetsledare mark/anläggning på Hochtief, konstaterar att det är ett uppdrag med tydliga krav på att undvika olika slags störningar på omgivningen.
– För det första måste vi samsas med trafiken, den får absolut inte påverkas av vårt arbete trots att vi befinner oss alldeles intill vägbanan, säger han.

”Jag kan bara sitta kvar och lyfta av hammaren och sätta på ett annat redskap, jag står aldrig med några slangar och håller på”

Flera bostadsområden ligger också nära den utsträckta arbetsplatsen.
– Sammantaget innebär det att vi har en utmaning vad gäller att inte förorsaka några sättningar eller störande vibrationer och ljud, säger Giancarlo.

Byter ofta arbetsuppgift

Att arbetsredskapen har god prestanda och låga ljud- och vibrationsnivåer är alltså betydelsefullt för Krister Teikari. Men han lyfter även på nytt fram fördelarna med att kunna använda sin hydraulhammare tillsammans med snabbfästet.

Att hammaren fungerar med sbabbfästet från Engcon gör att Krister snabbt kan växla mellan arbetsuppgifter

– Jag kan bara sitta kvar och lyfta av hammaren och sätta på ett annat redskap, jag står aldrig med några slangar och håller på. Ska jag göra ett vanligt byte, utan snabbfäste, kan jag bli stående en halvtimme och greja innan det är klart. Nu går det på ett par minuter. Det är fantastiskt, säger han.

Krister Teikari kör hydraulhammare i Årsta backe.

Det här är något som han har stor nytta av i det här projektet, eftersom Krister kan behöva växla arbetsuppgift flera gånger under en arbetsdag, konstaterar Lars Vernersson:
– Behoven varierar, så det är verkligen värdefullt att kunna knacka, gräva och lasta om vartannat. Och då kan Krister lätt byta mellan uppgifterna själv. Han behöver till exempel inte stå och vänta på att någon kommer med en traktor när det behövs en sån. Det är tydligt att det här sparar tid för oss i projektet.

”I alla projekt där det grävs eller sprängs kommer det att vara mer intressant att ta hand om den skut som blir, i stället för att köra bort den”

Större krav på ökad hållbarhet

Krister Teikari är övertygad om att han kommer att ha användning av sin hydraulhammare EC 140 i andra uppdrag framöver.
– I alla projekt där det grävs eller sprängs kommer det att vara mer intressant att ta hand om den skut som blir, i stället för att köra bort den, säger han.
Giancarlo Monteverde nickar instämmande:

– Jag tror absolut att vi kommer att se mer av det, eftersom det är en fråga om både kostnad och hållbarhet. I branschen finns det tydliga krav på ökad hållbarhet i alla led, och då är en given åtgärd att se till att få bort onödiga tungtransporter.

Krister Teikari kör hydraulhammare i Årsta backe.

LÄS MER: ”Hammaren jobbar snabbare än jag trodde”

Arbetet längs vägsträckan i Vårby har pågått sedan 2018 och beräknas vara i gång till 2023, eventuellt till och med längre än så. Krister Teikari ser fram emot att få jobba vidare i projektet.

– Ja, jag lär vara med tills projektet tar slut. Eller i alla fall så länge jag får vara kvar förstås, säger han och sneglar glatt mot de båda andra.

Avsnitt 10: Så får du koll på borrstålet

Fler produktionstimmar, färre skador på riggen och lägre totalkostnad. Det finns mycket att vinna på att ha koll på ditt borrstål.Så häng med när vi gästas av borrstålsspecialisten och även kollega Vladimir Polic och diskuterar allt som har med borrstål att göra.

Sex säkra sätt att sänka dina borrkostnader

Mer borrning för pengarna, mer pengar för borrningen! Här är punkterna som kommer att sänka dina borrkostnader.

1. Längre livslängd på borrstålet

Att ha koll på sitt borrstål är A och O när det handlar om att hålla dina produktionskostnader nere. Det kan handla om allt från att vara noga med borrkronornas slipintervall till att hela tiden vara uppmärksam på ljudet och stoppa borrningen så fort något inte låter som det ska. Men det innebär också att du är noga med riggens inställningar och att parametrarna matartryck, slagtryck och varvtal är i harmoni.
– När borrsjunket inte är som det ska kan det vara läge att våga göra en ändring i inställningen, säger Epirocs produktspecialist för borrverktyg, Vladimir Polic.

Han menar att det går att spara in 20–40 procent av dina produktionskostnader genom att vara noggrann med borrstålet.
– Kör du med bra borrsjunk och med borrningsparametrar i harmoni kommer du även att spara in på dieselkostnaderna.
Lyssna på när Vladimir Polic berättar allt om hur du håller dina borrstål fräscha så länge som möjligt här.

2. Var nitisk med underhållet

Slarvar du med underhållet ibland? Sluta genast! Förr eller senare kommer det att resultera i en rejäl skada på riggen – och en saftig faktura från verkstan som definitivt kommer att höja din produktionskostnad. Riggarna är komplicerade maskiner som kräver kärlek, varje vecka och varje dag.
Gör du enligt instruktionsboken är det omkring tjugo punkter som ska checkas av dagligen. Bland dem finns kontroll av motoroljan, att den är på rätt nivå och svart i färgen, men också en genomgång av riggen i stort. Har det dykt upp några sprickor sedan i går? Är allt åtdraget? Fungerar säkerhetsutrustningen? Här berättar Stefan Löfdahl vilka underhållsmissar du inte får göra.

3. Minska borrkostnaderna med rätt utbildning

Även om du och dina medarbetare säkert är duktiga på det ni gör finns det nästan alltid något att förbättra. Gör en rejäl inventering av kunskapsläget åtminstone en gång per år och kontrollera om det finns några utbildningar ni skulle kunna ha glädje av – det finns med stor sannolikhet många slantar att spara genom att öka medvetenheten om hur riggen fungerar.

Epiroc erbjuder många olika utbildningar och anpassar dem alltid efter kundernas behov. Gäller det en helt ny operatör är prio förstås basic manövrering. Om operatören är erfaren handlar troligen utbildningen mer om att tillsammans med en expert gå igenom riggens inställningar för att utröna om borrningen på något sätt kan bli ännu mer effektiv.

Lisel Johansson på NCC med sin SmartROC

4. Använd HNS på bästa möjliga sätt

Sedan Epiroc släppte en uppdatering som gjorde det möjligt att genom hålnavigeringssystemet, HNS, göra borrplanen direkt från riggen är det fler och fler som upptäcker hur enkelt, smidigt och effektivt det är. Men använder du systemet på absolut bästa sätt? Har du koll på hur du sätter referenshålet för att inte riskera att hålen blir riktade åt fel håll? Och visste du att om du redan vet vad bäringen för en salva är, räcker det med att sätta en startkoordinat för att fylla i skjutriktningen i borrplanen? Stefan Löfdahl förklarar mer här.

5. Tänk efter före

Om det kan påstås finnas ett hemligt recept för att din rigg bara ska gå och gå utan några större problem, stavas det proaktivitet. Att tänka efter före vad gäller underhåll, planering av arbetet och riskanalyser är ett effektivt sätt att slippa dyra haverier och andra missöden. Det kommer att öka din produktionskostnad. Kanske är det dags att räkna på om det skulle löna sig med ett serviceavtal?
 

– Många är jätteduktiga på sina egna maskiner och känner att de kan sköta servicen själva. Men vår ambition är att det alltid ska löna sig i längden att låta oss göra det. Även här handlar det om att i största möjliga mån undvika onödiga stopp – som kan bli väldigt kostsamma när man arbetar under tidspress, säger Björn Axelsson som är eftermarknadschef på Epiroc.

6. Håll koll på totalkostnaden

Att äga en borrigg är ingen enkel historia – det är många parametrar att räkna på och ofta svårt att förutse vilka kostnader som är att vänta. I alla fall om du inte räknar ut din TCO, total cost of ownership, för riggen. En TCO-uträkning innehåller flera delar där allt som kan påverka kostnaden för riggen är med. Såväl typ av uppdrag, bergmaterial och håldimensioner som fördelningen mellan slagsverkstimmar och motortimmar. Här kan du läsa mer om hur en TCO går till och vad du kan förvänta dig att få ut av den.

Missa inte att lyssna på Vladimir Polic i Borrmästarpodden!

Avsnitt 9: Är du säker på säkerheten?

Säkerhet på berget. Det pratar vi om i veckans poddavsnitt och det är något som ligger högst upp på priolistan i bergbranschen. Men vad innebär det att vara säker på berget? vad måste man tänka på? och vad är det för säkerhetsrutiner som man bör följa?


Vi får också hänga med när Johanna ringer upp Wilma Nordlund, en 20-årig borrare som kör med FlexiROC T35 uppe i Aitik.