Vad framtiden innehåller vet ingen, men gissa kan man alltid. Digitaliserings- och strategigurun Robin Teigland tror att AI-teknologin kommer ha stor påverkan på gruvindustrin – och kanske är det inte alls batterier som driver våra maskiner framöver.
– Det beror helt på vad vi kom-mer att gräva efter då. Vilka produkter kommer vi att vilja ha och vilka råmaterial kommer att krävas för att producera dem?
Robin Teigland är professor inom Management of Digitalization på avdelningen Entrepreneurship and Strategyvid Chalmers Tekniska högskola i Göteborg. Hon är också ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) och har dessutom under tre år i rad av affärsmagasinet Veckan Affärer blivit utsedd till en av Sveriges mest inflytelserika kvinnor inom teknik. Hon menar att med tanke på hur fort teknologin går fram och hur snabbt konsumentbeteenden kan förändras kan gruvornas utveckling gå åt alla möjliga håll.
– Vi pratar mycket om elektrifiering inom transportindustrin nu, men det är inte alls säkert att det är den energikälla vi främst använder oss av om tjugo år. Kanske är det vätgas?
”Lyckas vi få ner kostnaderna, till exempel genom att räkna ut exakt var vi ska borra, kan det leda till att vi har fler men mindre gruvor i stället”
AI blir allt viktigare
Även AI-teknologin kommer att ha en stor inverkan på gruvproduktionen framöver, tror Robin Teigland.
– I dag är det en dyr och tungrodd historia att driva gruva, som gör stora avtryck i vår natur. Lyckas vi få ner kostnaderna, till exempel genom att räkna ut exakt var vi ska borra, kan det leda till att vi har fler men mindre gruvor i stället.
Vi kan, fortsätter hon, dessutom mycket väl ha utvecklat mer effektiva framtagnings-metoder. Metoder som gör en mer produktion i mindre skala möjligt.
– Vi är så vana vid att det är massproduktion som gäller. Men nu går vi mot en värld med kortare värdekedjor och mer småskalig produktion, med hjälp av nya produktionsteknologier, som 3D-skrivare och nanoteknologi. Kanske kommer vi i framtiden att ha lokala gruvor som bara producerar de metaller och mineraler som behövs i området där gruvorna ligger?
En internationell expertgrupp, där Epiroc är med, är i full gång med att planera en ny säkerhetsstandard för borriggar – med riktlinjer som för första gången är gemensamma världen över. Allt för att göra arbetet som operatör ännu säkrare.
Text: Peter Wiklund
Att arbeta med tunga maskiner med rörliga delar i gruvindustrin eller anläggningsbranschen är ofrånkomligen förknippat med risker. Risker som i stort sett alla aktörer i branschen vill minimera så mycket de bara kan.
Det finns olika sätt att hantera riskerna: att konstruera bort dem, att skydda mot dem eller att varna och informera om dem. När det gäller konstruktionen finns det en rad olika standarder som anger vilka minimikrav på säkerhet maskinen ska uppfylla. Det kan till exempel röra sig om att den ska vara utrustad med skydd mot fallande objekt, ha god sikt från förarsätet eller vara försedd med brandskydd.
”För tjugo år sedan fanns ingen anledning att fundera över en standard för automation, men nu är det högaktuellt.”
– Det här är ett arbete som behöver pågå kontinuerligt. Inte minst på grund av innovationer som skapar nya möjligheter och risker. Exempelvis fanns det för låt säga tjugo år sedan ingen anledning att fundera över en standard för automation. Nu är det högaktuellt, säger Erik Elster, maskinsäkerhetsspecialist på Epiroc.
Två säkerhetsstandarder för borriggar
Det finns nu två säkerhetsstandarder för borriggar: en för Europa och en för övriga världen. Erik Elster leder den internationella expertgrupp som arbetar med att planera för en revidering av den internationella standarden och samtidigt arbeta in Europakraven.
Att arbeta med tunga maskiner med rörliga delar innebär risker, det går inte att komma ifrån. Men med väl utarbetade säkerhetsstandarder kan riskerna minskas.
– Säkerhetsarbete på olika nivåer är något som är högt prioriterat inom Epiroc. Redan år 1995, när vi var en del av Atlas Copco, ledde vi arbetet med att ta fram den allra första säkerhetsstandarden för borriggar inom EU, säger han.
Strävar efter ständig förbättring
Hur går det då till när en standard tas fram? Enkelt uttryckt kan man dela in förloppet i nio steg. Från att det inkommer en idé om att det behövs en standard till att den så småningom publiceras (se faktaruta). Standardförslagen utarbetas av en arbetsgrupp och förslaget går därefter ut som publik remiss. Efter en eventuell revidering av förslaget sker en slutomröstning som vid godkännande leder till publicering.
En annan viktig del av standardiseringsarbetet är sedan utvärdering, konstaterar Sara Berggren. Hon arbetar som projektledare på Svenska institutet för standarder, SIS.
– Vi strävar efter ständig förbättring, så efter ett antal år utvärderas standarden. Om det finns behov revideras den, säger hon.
Hon understryker också att de är måna om att det finns en bred representation i kommittéerna. Med representanter för allt från tillverkare och marknadskontrollerande myndigheter till fackförbund och branschorganisationer.
”Det finns ingen konkurrens inom maskinsäkerhet, alla är intresserade av att operatören har en säker arbetsmiljö”
– Dels är det viktigt att få in kompetens från olika områden, men bredden gör också att vi lättare kan få en förankring och i förlängningen användning av dokumentet, säger hon.
Nu är arbetet i gång med en världsomspännande säkerhetsstandard för borriggar. Den första i sitt slag.
Ingen konkurrens inom säkerhet
För Erik Elsters del kan det i praktiken betyda att han samarbetar med representanter för konkurrerande tillverkare i en kommitté. – Det finns ingen konkurrens inom maskinsäkerhet, alla är intresserade av att operatören har en säker arbetsmiljö. Ju fler tillverkare man har med, desto bättre, säger han. Nu är det alltså planerna på att ta fram en reviderad säkerhetsstandard för borriggar som är i fokus. – Målet är att det ska vara samma säkerhetskrav som gäller, oavsett om du jobbar i Tanzania eller Tyskland, säger Erik Elster.
Från idé till färdig standard – här är stegen
Idé – en idé inkommer till aktuellt standardiseringsorgan.
Beslut om uppstart – en bedömning av intresset och behovet görs och beslut om uppstart fattas.
Projektstart – om det inte redan finns en lämplig kommitté som kan ta sig an projektet bildas en ny kommitté med experter.
Utarbetning i arbetsgrupp – ett förslag tas fram.
Förankring i kommittén – målet är att vara överens för att kunna få en bred förankring av standarden.
Publik remiss – standarden skickas ut på remiss.
Revideringar av förslag – kommittén arbetar fram ett nytt, reviderat förslag.
Slutomröstning – kommittén, eller de länder som varit inblandade, röstar om standarden.
Fastställelse och publicering – standarden fastställs och publiceras när den har godkänts.
I vått och torrt står Naoki Shimizu bredvid sin borrigg Mjölner, en FlexiROC T35. Han har varit i branschen i drygt tio år och trivs utmärkt med variationerna i yrket.
Naoki Shimizu, 34, är operatör och arbetar för Stockholms Bergteknik. Det är rast nu vid niosnåret och dags att äta lunch. Ett lätt snötäcke ligger på marken och det är kallt.
Det börjar närma sig slutet av ett större sprängarbete i Nykvarn, där ett industriområde ska utökas med nya vägar.
– Det står så klart ett berg i vägen, då tar man dit oss så borrar och spränger vi till rätt höjd, säger han.
Naoki Shimizu går upp runt fyra varje morgon. Börjar med att diska några av sonens vällingflaskor. Packar ihop och kör genom stan innan rusningstrafiken tar fart. Klockan sex är han på jobbet och slår på kaffebryggaren.
Ödlor sätter käppar i hjulen
Arbetet har stött på extra hinder på grund av några oväntade gäster.
– Vi har hittat salamandrar i närheten och de är fridlysta så vi måste ta hänsyn till det. Det kan dyka upp alla möjliga djur, bävrar och uttrar, då måste man ordna så att de kan fortsätta sina liv, man måste ta ansvar för ekosystemet.
Naoki Shimizu har varit i branschen i ett drygt decennium och har testat det mesta inom bergarbeten.
Just nu jobbar Naoki Shimizu med ett stort sprängarbete i Nykvarn. Foto: Kristina Sahlén
– Genom att kunna både spränga och borra får man en bättre helhetsbild och det blir ett bättre slutresultat. Efter att du skjutit klart vill du inte att bergväggen ska rasa eller att block eller stenar släpper, då gäller det att skrota och förstärka upp berget.
Att han blev operatör var mer en slump än ett val.
”Det är mycket stora machogubbar i den här branschen, när de såg lilla mig som är asiat komma ut på berget upplevde jag ibland att det fanns lite fördomar om att jag inte skulle klara jobbet.”
– Jag halkade in på ett bananskal. I mitt dåvarande jobb som budbilschaufför kände jag inte att det fanns någon framtid. Så när jag såg en annons i en busskur om en tvåårig utbildning för att bli arbetsledare inom markarbeten så sökte jag.
Det passade Naoki Shimizu bra eftersom han är mer praktiskt lagd. Under utbildningen gjorde han praktik hos Leif Larssons sprängfirma och fick så småningom jobb där. Efter något år gick han vidare till Årsta berg och bygg.
– Där var jag i närmare tio år och lärde mig det mesta jag kan i dag. Jag fick med mig en bra ryggsäck. Men för något år sedan gick jag över till Stockholms Bergteknik för att fortsätta utvecklas.
Har stött på fördomar
Naoki Shimizu är född och uppvuxen i Sverige, men hans föräldrar kommer från Japan. I den ganska homogena bergarbetarbranschen har han ibland stött på fördomar.
– Det är mycket stora machogubbar i den här branschen, när de såg lilla mig som är asiat komma ut på berget upplevde jag ibland att det fanns lite fördomar om att jag inte skulle klara jobbet.
Med åren blev Naoki Shimizu mer säker i sin roll och självförtroendet stärktes.
– Det tog ett tag att bli accepterad. Jag har alltid gjort mitt jobb och varit i tid, och efter ett tag ser folk att jag är seriös och att det inte spelar någon roll vilken bakgrund man har. Men jag har aldrig träffat någon annan asiat på berget, säger han.
Naoki Shimizu tycker att det roligaste med jobbet är att man får styra det själv. Foto: Kristina Sahlén
Han jämför det med att vara kvinna i branschen.
– Det är kanske ganska ensamt, man blir i minoritet. Men det viktiga är att inte krypa in i ett hörn, utan stå upp för sig själv. Du kommer att bli bemött så som du bemöter andra.
Styr jobbet själv
I dag är det torsdag och sista dagen för arbetsveckan. Med 12-timmarspass jobbar de in fredagarna. Naoki Shimizu trivs med upplägget.
– Det roligaste är när man får styra jobbet själv. Jag har ingen chef som säger vad jag ska göra utan mycket ansvar vilar på mig.
Varje dag blir en ny utmaning.
– Det kan se monotont ut, man kanske tror att man borrar och sen lägger i dynamit och skjuter, men genom att berget, omgivningen och olika situationer skiljer sig mycket måste man hela tiden anpassa sig till det. Den första salvan blir ett test, man lär känna berget.
Riggen är hans partner
Naoki Shimizu kör borriggen FlexiROC T35. En maskin i storlek med en lastbil.
– Han heter Mjölner och kan borra allt möjligt från 64 mm upp till 102 mm. Borriggen är min partner på jobbet. Jag försöker ta hand om honom, ge dagligt underhåll och fetta de rörliga delarna. Men ibland slarvar jag lite med det, ungefär som att ingen kollar motoroljan på bilen varje dag, säger Naoki Shimizu med ett skratt.
Hammaren är en SC25 och klarar enligt Naoki Shimizu av de flesta borrarbeten.
– Det är en mer nischad hammare som är optimerad för att kunna borra i dimensionerna 70–89 mm på snabbast möjliga sätt. SC19 som vi hade tidigare är mer flexibel och kan användas i flera områden, som 51–89 mm, men det blir inte lika optimalt.
Just nu pågår ett samarbete mellan Stockholms Bergteknik och Epiroc där de prövar SC25:an på Naokis Shimizus borrigg FlexiROC T35.
– Vi testar det på det här jobbet för att kunna tävla mot konkurrenterna just för att vi borrar med 76-kronor, säger han.
”Låter vackert”
Han förklarar att man efter ett tag lär sig att höra skillnad på de olika ljuden i berget. Något som bara kommer med mycket tid och erfarenhet i yrket.
– När man har satt på en ny nacke, nya stänger och en ny krona, då låter det vackert när man borrar, lite dovt, och man hör att allt är intakt. När stänger och kronor börjar bli dåliga knastrar det lite när man borrar.
Naoki är nöjd med sin FlexiROC T35. ”Det är min partner på jobbet”, säger han. Foto: Kristina Sahlén
Nära döden
Men det finns också baksidor med jobbet. För några år sedan var han med om en olycka som hade kunnat sluta illa.
– Jag har varit nära döden en gång. Då körde jag en 642 Atlas Copco, den var inte radiostyrd utan det är en maskin där man måste stå på fotsteget för att köra och man borrar med en panel som sitter på matarbalken. Det var en rund häll som jag skulle upp på, vid sidan om maskinen hade de grävt ut fem, sex meter för att hitta fast berg.
”Det bara gled, jag lyckades knöla in min arm i något räcke och där hängde jag.”
Naoki Shimizu var på väg uppför branten, fram mot sista hålet med bommen och matarbalken maxutsträckt, vilket skapade obalans i den redan dåliga situationen. Han larvade uppåt när det plötsligt släppte.
– Det bara gled, jag lyckades knöla in min arm i något räcke och där hängde jag.
Borrvagnen fastnade till slut vid en liten kant och lutade i sidled.
– ”Vad fan gör jag nu?” tänkte jag. Jag vågade knappt röra mig. I och med att man måste stå på fotsteget för att köra så skulle ju jag åka med ner i hålet, men till slut lyckades jag sakta, sakta larva tillbaka igen. Det här är en av anledningarna till att det blivit så populärt med radiostyrt, säger han innan han avslutar samtalet för att slänga i sig lunchen och sticka ut på berget igen.
Fakta Naoki Shimizu
Ålder: 34.
Bor: Märsta, Stockholm.
Familj: Fru och son.
Företag: Stockholms Bergteknik.
Antal anställda: Sex.
Antal maskiner: Fem borriggar.
Fritidsintressen: Spela spel, umgås med sonen och frun.
Bästa lärdom: En bra lärdom från olyckan var hur viktigt det är att balansera maskinen med bommen och matarbalken, vilket jag har stor nytta av än i dag. Dessutom tycker jag att det är viktigt att vara så ödmjuk som möjligt, och så måste man vara flexibel i det här yrket.
Långa transporter av malm kan i dag inte göras med hjälp av batterier i en gruva. Nu ska Boliden, Epiroc och ABB tillsammans skapa ett elsystem för truckarna som transporterar malmen upp ur gruvorna.
Text: Johanna Paues Darlington Foto: Boliden
Tänk dig en gruvtruck lastad med 42 ton berg. I sakta mak, men ändå med gasen i botten, trycker den sig upp för den långa backen mot dagsljuset. Resan tar omkring en halvtimme.
– En gruvtruck förbrukar runt 30–40 liter diesel i timmen när den körs uppför. Det säger sig självt att det blir rejält mindre utsläpp om vi lyckas få den att köra på el i stället för på diesel, säger Anders Lindkvist.
Han jobbar med teknologiutveckling på Epiroc och har de senaste 3,5 åren undersökt hur gruvtruckarna som fraktar upp malmen ur gruvorna skulle kunna elektrifieras.
Nu ska de lösningar som han och hans kollegor tagit fram förverkligas. I samarbete med Boliden och ABB och med finansieringsstöd från innovationsmyndigheten Vinnova.
– Att kunna distribuera energin ner via en kabel i stället för att transportera ner diesel i gruvan vore enormt mycket värt, säger Lars Bergkvist, som är Global Key Customer Manager på Epiroc och den som för Epirocs del ansvarat för avtalsfrågorna i projektet.
”En gruvtruck förbrukar runt 30–40 liter diesel i timmen när den körs uppför. Det säger sig självt att det blir rejält mindre utsläpp om vi lyckas få den att köra på el i stället för på diesel.”
Kontaktledning nyckeln
Systemet kommer att bestå av Epirocs batteridrivna Minetruck MT42, som förutom från sina egna batterier också kommer att få energi från kontaktledningar i taket, som ska utformas av ABB.
– Trucken kommer bara att vara inkopplad på kontaktledningarna när den ska köra uppför och det krävs extra mycket kraft, säger Anders Lindkvist.
Skulle trucken drivas fram i uppförsbacken med hjälp av energin från sina egna batterier skulle dessa behöva laddas efter varje tur. Om gruvan är djup skulle de ta slut flera gånger per resa. I en gruva, där truckarna går mer eller mindre hela tiden, skulle så frekvent laddning av batterierna slita rejält på dem och leda till att de ofta skulle behöva bytas ut mot helt nya – vilket inte vore hållbart.
Epirocs Anders Lindkvist, Patrik Westerlund på Boliden och Lars Bergkvist, Epiroc, har höga förhoppningar för projektet.
– Ett batteri i en elbil håller ju hela bilens livslängd. Men i en gruvtruck med dessa extremt tunga och långa körcykler handlar det om så höga effekter att batteriet skulle slitas ut på för kort tid för att vara lönsamt, säger Patrik Westerlund, som jobbar på Bolidens teknikstab och är ledare för projektet.
Han berättar att när elsystemet som nu ska byggas är i gång kommer hela transportcykeln att kunna köras på el.
– Vi kommer dessutom att kunna ladda batterierna i trucken med ström från kontaktledningen medan den kör uppåt och med regenerering från bromsning nedför, lägger Patrik Westerlund till.
Har kört eltrolleys tidigare
Projektet kommer att testas i Bolidens gruva i Kristineberg, för att så småningom – om allt går vägen – implementeras i gruvans satellitfyndighet Rävliden.
Att det är just Boliden som går i bräschen för testet är ingen slump.
– Boliden har ju en lång historia kring eltruckar. Vårt första system hade vi redan 1989 i Kankbergsgruvan. Nu senast har vi implementerat ett eltrolley-system för våra stora ovanjordstruckar i Aitik, de som lastar 300 ton. Något som både gått bra och visat sig vara kostnadseffektivt för oss, säger Patrik Westerlund.
”Vi kommer kunna ladda batterierna i trucken med ström från kontaktledningen medan den kör uppåt och med regenerering från bromsning nedför.”
Stora utmaningar väntar
Trots att planen för hur systemet ska utformas i stora drag ligger färdig är det fortfarande mycket som är oklart. Till exempel hur allt som behövs för kontakten med elledningarna ska få plats på trucken på ett bra sätt.
– Vi vill ju göra maskinerna så små och kompakta som möjligt, samtidigt som de måste vara servicevänliga. Så det är en utmaning, säger Anders Lindkvist.
En annan utmaning är elsäkerheten. Att stoppa in kontaktledningar på över 1 000 volt i gruvorna är inget man gör utan en rigorös säkerhetsplan.
– Sedan är det klurigt med alla lager av säkerhet som kan sätta stopp för varandra. Vi kommer att hitta alla möjliga och omöjliga fel och problem – men vi kommer att lösa dem. Det vet jag, säger Anders Lindkvist.
Patrik Westerlund på Boliden känner sig trygg med att lösningen med kontaktledningar i taket ändå är ett välbeprövat sätt att överföra energi till fordon.
– Man har sedan länge använt tekniken för järnvägar och trådbussar. Det gör att det finns väl utvecklade säkerhetsregler och standarder som vi kan dra lärdom av. Det är ett stort stöd för oss.
För Epiroc betyder projektet mycket mer än att bara kunna bidra med sin tekniska kompetens. Lars Bergkvist menar att projektet är ett fint exempel på Epirocs goda samarbete med Boliden.
– Projektet är ett bra exempel på svenskt industrisamarbete, vilket är viktigt. Inte minst nu, när gruvorna blir djupare och därmed mer besvärliga att hantera. Ju bättre vi kan samarbeta, desto snabbare kan vi lösa problemen.
Bolidens nya eltrolley-system – så här ser projektet ut
Med i projektet är Boliden, Epiroc och ABB.
Eltruckarna som fraktar malmen upp från gruvan ska kunna kopplas upp på kontaktledningar i taket. De ger dem kraft att komma upp utan att behöva använda vare sig diesel eller energi från truckens egna batterier.
Projektet startades sommaren 2021 och förväntas pågå under två år.
Målet är att en 200 meter lång testbana ska byggas i Kristinebergsgruvan.
När lösningen är på plats ska den implementeras i Kristinebergsgruvans satellitfyndighet Rävliden.
En säkrare och bättre arbetsmiljö och betydligt fler borrtimmar. För Zinkgruvan Mining är fördelarna med att borra via Simba Teleremote många. Nu har de kopplat upp en av sina riggar över ett eget LTE-nätverk.
Text: Johanna Paues Darlington Foto: Henrik Mill
– Burkland, Nygruvan, Dalby och nu åker vi ner i Cecilia ….
Mattias Dömstedt rabblar gruvans olika delar medan han vant kör bilen genom de långa tunnlarna. Han är teknisk produktionssamordnare för Zinkgruvan Minings projekt att börja borra via teleremote via ett eget 4G-nätverk och vi är på väg ner till nivån där riggen Epiroc Simba E7 arbetar, 350 meter under jord.
Mattias Dömstedt stannar bilen och vi kliver ut. Längst in i gruvgången borrar Simban för fullt, men i hytten är det tomt.
– Just nu befinner vi oss i det område som utgör första etappen av projektet. Nätet i etapp två är i princip färdigbyggt och vi har redan kommit i gång med den tredje etappen, säger projektledaren Håkan Mann.
Han är märkbart entusiastisk.
– Det har hittills nästan gått för bra för att vara sant!
Säkert och effektivt
Det var tidigt våren 2021 som Zinkgruvan Mining, tillsammans med sina leverantörer Epiroc och IT- och teleaktören Telia, för första gången kopplade upp sin Simba E7 mot ett 4G LTE-nätverk (Long Term Evolution). Sedan dess har den fjärrstyrda produktionen gått som tåget i de områden där LTE-nätet är driftsatt. Även om borrningen som sker över nätet ännu räknas som ett test och inte mäts mot skarpa mål.
”Det är skönt att enkelt kunna gå och äta, hämta en kaffe eller ta en nypa frisk luft när jag känner för det.”
– Hittills har vi borrat sju pallar via remote. Det går väldigt smidigt, och så fort det är något som inte fungerar kan jag ringa till Epirocs serviceingenjör som varit med från start, säger operatören Jocke Lindblad.
Han styr riggen från ett tyst kontorsrum ovan jord, invid ett fönster där dagsljus flödar in och med kollegor som då och då sticker in huvudet för att byta några ord.
– Jag gillar att vara nere i gruvan också, det är en häftig miljö. Men det är ju helt klart säkrare och bättre för kroppen att sitta här. Det är skönt att enkelt kunna gå och äta, hämta en kaffe eller ta en nypa frisk luft när jag känner för det, säger han.
Att operatörerna inte behöver köra ner i gruvan, mer än när något krånglar eller behöver servas, gör att de kan borra i snitt fyra timmar mer per dygn.
Rent tekniskt är det ingen större skillnad för Jocke att köra riggen från ett kontor. Skärmarna och spakarna ser likadana ut här som i riggen.
– Det enda är att jag inte hör borrningen. Man får ha lite extra koll på mätvärdena på bildskärmen i stället.
Teleremote över LTE är framtiden
Att bygga ett eget LTE-nätverk har varit en utmaning. Det är betydligt svårare att få till designen i en gruva än ovan jord. Ändå var valet lätt.
– Vi tittade på att köra automationen via wifi. Men eftersom vi vill att nätverket ska fungera i minst tio år till – varför inte satsa på det som är framtiden? säger Zinkgruvan Minings gruvchef Craig Griffiths.
Han är övertygad om att satsningen kommer att leda till att gruvan får en bra position framöver.
– Det här kommer att ge oss bättre kontroll på vår produktion och minska våra kostnader. Det känns väldigt bra. Men den allra största vinsten handlar om säkerhet, med mindre tid i gruvan för våra medarbetare.
Medan Simban då och då – under Jocke Lindblads övervakning ovan jord – byter position för ett nytt borrhål hinner Mattias Dömstedt och Håkan Mann förklara hur tekniken fungerar, och hur arbetet med att installera den har fortskridit.
”Den allra största vinsten handlar om säkerhet, med mindre tid i gruvan för våra medarbetare.”
– Cirka 70 remote radio units, alltså sändare och mottagare av radiosignaler i LTE-nätverket, kommer att ha krävts när projektet är slutfört. Det ger uppskattningsvis 7 mils täckning. Därefter kommer LTE-nätverket att byggas ut allteftersom gruvan expanderar. Omkring 1,5 mils täckning av LTE-nätverket är i dag driftsatt, säger Håkan Mann.
Ingen att fråga
Vid det laget, förhoppningsvis någon gång under 2022, kommer ännu en av företagets Simba-riggar att köras teleremote under förutsättning att det kommer att gå att nyttja RCS4 via LTE. Men redan nu har Mattias Dömstedt, Håkan Mann och kollegorna i projektet kommit en lång väg sedan de allra första testerna, som skulle visa om teleremote över LTE-nätet över huvud taget fungerade.
Att satsa på ett LTE-nätverk var att satsa på framtiden, menar Zinkgruvans gruvchef Craig Grifftiths.
– Vi var i Epirocs verkstad 800 meter ner i gruvan. Då hade vi en remote-station i rummet bredvid riggen, och så kikade vi ut för att se om det rörde sig på riggen. Och det gjorde det, berättar Mattias Dömstedt.
Håkan Mann ler stort åt minnet. Det var ett viktigt test. Ett exempel på vad LTE-nätet kan möjliggöra och inspiration till den fortsatta utvecklingen för fler saker som nätet kan användas till.
– Eftersom vi är först med att bygga något sånt här har vi inte haft någon att fråga. Vi har varit tvungna att lösa alla problem själva längs vägen.
Nyckeln till framgången, fortsätter Håkan Mann, stavas korta beslutsvägar och ett lyhört arbetssätt där alla, inklusive samarbetspartners och leverantörer, tar ansvar och är engagerade hela vägen.
– Precis så jobbar vi i det här projektet. Alla som är involverade har haft direktkontakt med varandra. Till och med operatörerna har kunnat prata direkt med dem som bygger nätet.
Inte minst har det nära samarbetet med Epiroc varit helt avgörande för projektet.
– Vår utveckling har gått hand i hand med Epirocs. De har ju vetat att vi skulle bygga ett LTE-nätverk och då utvecklat sitt teleremotesystem i linje med det.
Nöjda med resultatet
Trots att Zinkgruvan ännu är långt ifrån i hamn med projektet är både Håkan Mann och Mattias Dömstedt stolta över vad de åstadkommit. Efter 6 500 borrmeter via teleremote kan de konstatera att borrningen är mer effektiv än någonsin, samtidigt som operatörerna är nöjda och glada.
– Det har varit fantastiskt att jobba med det här. Jag har jobbat med automation på olika sätt i fyra år här i gruvan och att nu ha kommit i gång med borrningen och se utvecklingen av det – det är väldigt kul! Att vi får så bra respons från operatörerna gör det förstås ännu roligare, säger Mattias Dömstedt.
Fakta Zinkgruvans teleremote-borrning
Företaget har totalt fyra Epiroc Simba-riggar. En av dem är i dagsläget uppkopplad via Simba Teleremote.
Första testet, att fjärrstyra riggen över LTE-nätverket, gjordes i december 2020, i Epirocs verkstad nere i gruvan. Remote-stationen hade byggts upp i rummet bredvid.
I dag sitter operatören ovan jord och övervakar borrningen. Längre fram kanske operatören får flytta till ett kontor 800 meter ner gruvan, för att ha närmare till riggen.
6 500 borrmeter är nu borrade. Målet är 10 000, därefter ska en ordentlig utvärdering göras.
Tack vare teleremote tjänar Zinkgruvan Mining i snitt fyra timmars borrning per dygn.
För att LTE-nätverket ska fungera med Simba Teleremote krävs inga extrema hastigheter – däremot måste nätverket vara stabilt och utan någon fördröjning.
Hur ska borrhålen se ut för att sprängaren ska vara helt nöjd med ditt arbete? Borrmästarpodden snackar med mästersprängaren Johan Andersson på NCC om vad alla borrare MÅSTE tänka på.
Raka hål och rader, rent och snyggt på berget. Räcker det för att göra sprängaren som kommer efter dig nöjd? Eller finns det något mer du som borrare kan göra för att bli riktigt poppis bland sprängarkollegorna?
En bra borrning är grunden för en lyckad sprängning – så långt är de flesta borroperatörer med. Men hur noga är det egentligen, måste lutningen vara på millimetern rätt för att det inte ska gå åt pipsvängen? Och hur mycket hålavvikelse är egentligen okej?
– Raka rader och perfekt i stuff, då är man riktigt glad förstås. Men sedan handlar det mycket om kommunikation.
Johan Andersson jobbar som sprängare för NCC. Han har många års erfarenhet av yrket och vet hur viktigt det är att borroperatören kan konsten att kommunicera.
– Borrarna sitter på kunskap som jag är helt beroende av för att kunna göra mitt jobb. Därför är det extremt viktigt att de berättar hur berget är och hur borrningen gått. Då kan jag anpassa min sprängning efter förutsättningarna, säger Johan Andersson.
”Raka rader och perfekt i stuff, då är man riktigt glad förstås. Men sedan handlar det mycket om kommunikation.”
Undvik hålavvikelser
Oavsett hur bra man är på att kommunicera finns det några grundläggande saker som borrare alltid bör sträva mot. Stefan Löfdahl var under många år borrmästare på Epiroc och har bra koll på vad man som borrare ska sikta mot för att sprängningen ska bli lyckad. Att inte ha några hålavvikelser är ett exempel.
– Hålavvikelser är aldrig bra för en sprängning, men särskilt inte om det resulterar i att det blev för tunt mellan pallstuffen och hålet som vikit av. Då kan det sprätta sten, det kan bli farligt – inte minst om man inte ens vet åt vilket håll hålet har gått, säger han, men lägger sedan till att det ibland är nästintill omöjligt att undvika hålavvikelser.
Foto: Privat, Shutterstock
– Som gammal borrmästare vill jag ju gärna tro att man genom att ändra inställningarna kan slippa avvikelserna. Men visst, berg är ju som berg är och jag har stött på borrare som redan i borrplanen lägger upp en strategi för hålavvikelser, för att de vet att hålen alltid drar åt något håll i just det berget, säger han.
Ett bra sätt att minska risken för hålavvikelser inför en sprängning är att ha ett bra påhugg.
– Och sitter du i en SmartROC, använd konstantmomentet! Det är en fantastisk funktion, det kommer att hjälpa dig som borrar, säger Stefan Löfdahl.
Rätt lutning är också viktigt för sprängningen. Dels för att få loss berget så effektivt som möjligt, men också för att minska risken för att sten ska flyga i väg vid sprängningen.
– Med en grads fel på lutningen blir det 1,5 centimeter fel per meter. Så är det ett tjugometershål blir det 20 gånger 1,5 centimeter. Det är ju en hel del. Har man dessutom hålavvikelse på det kan det bli dunderfel, säger Stefan Löfdahl.
”Ser man att hålen inte ligger bra till, då är det läge att släppa gps:en och tänka lite själv.”
Gå inte slaviskt efter gps:en
Johan Andersson på NCC tycker generellt att borrare gör vad de kan för att sprängarnas jobb ska vara så enkelt som möjligt. Något som han däremot stöter på då och då är att hålen helt och hållet är borrade efter gps:en, trots att några av dem hamnat på tok för nära kanter.
– Ser man att hålen inte ligger bra till, då är det läge att släppa gps:en och tänka lite själv. Ofta går det att flytta hålet någon halvmeter, och det underlättar mitt jobb väldigt mycket om borrare gjort det. Jag kan reda upp en hel del tokigt, men en riktigt bra borrad salva kan nästan vem som helst spränga.
En riktigt duktig sprängare, säger Johan Andersson, är kreativ och bra på att hitta lösningar på kniviga situationer. Samma sak gäller för en borrare, säger han.
– Vi har mycket utmaningar med vibrationer på NCC där det inte funkar att borra och spränga på traditionellt sätt. Då måste man tänka om, hitta lösningar tillsammans med borrarna. Så en bra borrare tycker jag är just villig att prova saker som kanske inte är självklara. Men jag tycker generellt att de flesta i den här branschen är jäkligt engagerade, jag tror man måste vara det för att göra ett bra jobb!
Branschen skriker efter fler operatörer och situationen blir värre för varje år som går. Stefan och Johanna reder ut vad bristen beror på och listar varför fler borde bli borrare.
På bara några extra minuter i veckan kan du uppa ditt underhåll av borriggen – och få en maskin som presterar på topp år efter år. Den levande Epiroc-legenden Patrik Goliats berättar hur.
Har du högre ambitioner än att bara göra det nödvändigaste på din borigg? Här är deluxe-underhållet för dig som älskar din rigg extra mycket.
Självklart behöver du inte stanna vid att bara göra de vanliga kontrollerna när du sköter om din rigg. På bara några minuter extra kan du uppa ditt underhåll väsentligt – och få en rigg som presterar på topp. År efter år. Patrik Goliats är produktspecialist för Epirocs ovanjordriggar och älskar att grotta ner sig i riggens allra minsta beståndsdelar. På så sätt har han samlat på sig mängder av kunskap om vad du som operatör bör ha extra koll på för att din rigg ska hålla så länge som möjligt. – Om vi börjar med FlexiROC T15 och något som många missar så är det att fetta tillräckligt mycket. Både borrstöd och det nedre brythjulet för kedjan är mitt i borrkaxuppsamlingen. Fettar man inte ordentligt där så har man snabbt ett väldigt slitet borrstöd och i värsta fall ett lagerhaveri på brythjulet.
Självklart beror det på hur mycket borriggen arbetar, många med T15 varvar borrandet med annat. Men en tumregel är att ju mer riggen går, desto oftare måste den fettas. – Det går inte att fetta för mycket, så går riggen mycket – fetta, fetta, fetta! Minst tre gånger om dagen, säger Patrik Goliats.
Att hålla koll på att T15:s kedja är tillräckligt sträckt, men inte för sträckt, får också gärna vara en del av det dagliga underhållet, fortsätter Patrik Goliats. Börjar kedjan ta slut, alltså att den blir för utsträckt när du spänner den, finns risken att kedjan börjar klättra upp på kugghjulet. – Det här räcker att man gör någon gång i veckan. Märker man att den börjar bli för utsträckt är det dags att byta kedjan, säger han.
”Det går inte att fetta för mycket, så går riggen mycket – fetta, fetta, fetta! Minst tre gånger om dagen.”
Vajerkoll viktigt
När det gäller FlexiROC T30 är det mataren Patrik Goliats vill fokusera på – och att hålla koll på vajrarna. –Det är viktigare än folk tror att kontrollera vajrarna regelbundet. Om det slackar väldigt mycket på antingen drag- eller returvajern är det inte bra. Man måste också kontrollera båda här, säger han och förklarar: – Det är lätt att bara justera dragvajern för att den är enklare att komma åt, men till slut kommer slangarna att påverkas och börja slacka. De är ju flexibla och dras ut, till slut kan de till och med hoppa av slangtrumman. Viktigt att tänka på är också att aldrig får gå ihop vid justeringen. – Börjar slangarna bli riktigt slacka får du ta dit någon slangfirma som kapar dem några centimeter, eller så får du köpa ett nytt slangpaket, säger Patrik Goliats. – Glöm inte att fetta slangtrumman när du ändå är och där och kollar. Det finns en pil på utsidan av trumman som visat var fettnippeln är.
Patrik Goliats har varit gäst i Epirocs podd Borrmästarpodden.
Lönar sig att byta nippel direkt
Centralsmörjningsnipplarna vid borrstödet lönar det sig också att kasta ett extra öga på, tycker Patrik Goliats. – Och byt nippeln direkt om du slår av den. Väntar du är risken stor att den fastnar ihop med all skit som åker upp där. Då får du ta till storsläggan för att få ut den. Eller smälta ut den, det har jag också varit med om, säger han. Överlag är det av största vikt att hålla borrstöden på FlexiROC T30 fräscha. Glappar de kommer du att få problem. – Då kommer du inte att kunna göra raka påhugg, till exempel. De är utsatta där de sitter, det är mycket vibrationer där.
I SmartROC T40 tänker Patrik Goliats i första hand på att man som borrare inte ska glömma att ändra längd i datorn efter borrningen med förstastålet. Om det skiljer sig från de övriga stålen, vill säga. En detalj som är lätt att missa. – Det händer ofta att borrare ringer in och undrar varför deras målhöjd blir fel. Svaret på det är nästan alltid att de glömt att ändra i datorn.
Vajerspänning och fett viktigt
Annars handlar ett extra noggrant underhåll även i T40 om att checka av vajerspänningen, slangar och kedjor samt att hålla maskinen ordentligt infettad – inte minst vid trummorna, som är två stycken i T40, som slangarna går över. – Och i T40 är det själva trummorna som ska vara infettade, inte slangarna, som i de andra riggarna säger Patrik Goliats. Beroende på vilken borrmaskin du har i din T40 kan du också behöva hålla koll på den. – I en SE25HF, en högfrekvent borrmaskin som är fettsmord, måste du fylla i mycket fett – och ofta! Exakt hur mycket beror på vilken typ av berg du borrar i, vad du har för krondiameter och så vidare. Men du kan behöva fylla i så mycket som en hel fettub på en gång, säger Patrik Goliats. Viktigt här är att ta ut den lilla pluggen i maskinen innan du fyller fett. – Annars har du sönder packningarna i växeln. Och du: köp på dig ett gäng extrapluggar. Du kommer att tappa dem både en och två gånger i kaxhögen utan att kunna hitta dem igen. Har du inga extra står du där – inte kul!
Uppa ditt underhåll – Patrik Goliats supertips
FlexiROC T15
Fetta, fetta, fetta! Flera gånger om dagen, du kan inte fetta för mycket!
Se till att kedjan är tillräckligt sträckt, men inte för utsträckt. Utsträckt är lika med sliten och dags att byta.
Justera borrmaskinssläden så att den inte glappar för mycket. Den ska ha 1–2 mm spel. Fladdrar den runt för mycket blir det svårare att få bra påhugg.
FlexiROC T30 – T35 – T40
Har vajrarna rätt spänning? Slackar de är det hög tid att justera.
Fetta slangtrumman.
Byt centralsmörjningsnippeln direkt om du råkar slå av den, annars kommer den att fastna – i värsta fall så att du måste smälta bort den. Ha alltid nipplar till hands.
Håll koll på slangarna över slangtrumman så att de inte blir för slacka. Börjar de bli för långa är det oftast dags att byta.
SmartROC T35 – T40
Glöm inte att ändra i datorn om förstastålet har en annan längd än övriga stål.
Fetta in slangtrummorna ordentligt, inte själva slangarna.
Har du borrmaskinen SE25HF måste du fetta ordentligt. Glöm inte bort att ta bort luftningspluggen innan du fyller på fett.
Tio meter under ett av Göteborgs äldsta hus ska tågtunneln Västlänken gå. Bohus Bergsprängning har det delikata uppdraget att spränga tunneln utan minsta skada på det 370 år gamla byggnadsminnesmärkta huset.
Text: Maja Larsson Foto: Jacob Karström
Residenset på Södra Hamngatan i Göteborg byggdes 1648 åt greve Lennart Torstensson och har sedan dess byggts ut och om i flera omgångar. Numera är det bostads- och representationslokaler för landshövdingen i Västra Götalands län. – Jag har hört att kungen har ett eget sovrum där. Och jag har sett bilder på vackra takmålningar, säger Roger Johansson, som grundade Bohus Bergsprängning och driver det sedan 30 år tillbaka.
Roger Johansson tog sig gärna an en av Västlänkens känsligaste etapper, bara tio meter under Residenset i Göteborg.
Ändå tvekade han inte när AGN Haga AB hörde av sig och undrade om Bohus Bergsprängning, som underentreprenör, kunde ta sig an en av Västlänkens allra känsligaste etapper: de 60 meter där tunneln löper bara tio meter under det byggnadsminnesmärkta huset. När Västlänken är klar om några år ska tågen rusa fram här på sin väg mellan Centralstationen och station Haga. – Visst, det är lite komplicerat. Men jag är trygg med att vi har kunskapen, säger Roger Johansson.
Skönt under jord
I rejäla skor och varselkläder och med hjälm på huvudet vandrar han ner i arbetstunneln som leder till borrplatsen. Det luktar lite svagt av spränggaser; en annan entreprenör sprängde i samma tunnelsystem tidigare under dagen. Roger och hans medarbetare har jobbat under jord sedan maj månad och ska vara klara före jul. Det är blött nere i tunneln, stövlarna klafsar i geggan, och ljudet från borrningen är öronbedövande. Men inne i borriggen sitter Gabriel Sjögren och Anders Revell och lyssnar på hårdrock medan de borrar sig genom uråldrig gnejs.
800 hål för en enda salva. Allt för att kunna spränga så försiktigt som möjligt.
– Det är härligt att vara under jord. Det är varmt och gott, man slipper snö och regn, säger Gabriel Sjögren. Tunneln ska bli elva meter hög och femton meter bred. Byggnaden ovanför ställer extremt höga krav på finkänslighet. Roger Johansson visar borrplanen: för en enda salva borrar man 800 hål, vart och ett 180 centimeter långt. – I vanliga fall hade hålen varit fem, sex meter långa och mycket färre, kanske hundra. Men nu behöver vi vara mycket försiktigare. Vi mäter också vibrationerna hela tiden och justerar borrplanen om det är några som helst tveksamheter, säger han.
”I vanliga fall hade hålen varit fem, sex meter långa och mycket färre, kanske hundra. Men nu behöver vi vara mycket försiktigare.”
Nöjda med riggen
Bohus Bergsprängnings specialitet var länge att spränga för motorvägar, och företaget har också stor erfarenhet av dagbrott och bergtäkter. De senaste tio åren har firman bara haft mindre tunnelprojekt, men nu är man inblandad i tre stora tunnelprojekt samtidigt.
Att spränga så nära marknivå kräver sin planering.
– Och vi hade bara en underjordsrigg, så vi har skaffat en ny nu, säger Roger Johansson. Valet föll på en Boomer XE3. Roger Johansson sitter ofta och borrar själv, och det är oftast han som kör den fram och tillbaka till borrplatsen. Han är helnöjd med sin nya maskin. – Det är mycket som är annorlunda jämfört med en ovanjordsrigg. Det uppenbara, förstås, att man borrar rakt fram och inte rakt ned. Men också att den drivs på el eftersom man inte kan ha dieselavgaser nere i tunneln. I det här projektet, som handlar så mycket om precision och försiktighet, har vi stor nytta av att skärmarna och elektroniken i XE3 är så mycket bättre än i vår gamla rigg. Det går till och med att ställa in automatisk borrning om man vill, säger han. Arbetslaget har döpt sin nya rigg till Madeleine. – Vår gamla hette Silvia, förklarar Gabriel Sjögren, som har tagit på sig lite extra ansvar för att hålla den nya riggen ren och fräsch.
”En gång drog vi över med en minut och då ringde en arg granne med en gång.”
En minut per hål
Riggens tre armar jobbar för fullt. Vattnet sprutar om borrarna: för en enda salva går det åt 120 kubikmeter vatten, som pumpas i väg till reningsverk. Klockan är tre på eftermiddagen och senast klockan sju i kväll behöver salvan vara färdigborrad. Varje hål tar en minut att borra och det är några hundra kvar innan arbetsdagen kan rundas av. – En gång drog vi över med en minut och då ringde en arg granne med en gång. I övrigt har de boende här omkring varit väldigt förstående. Borrningen låter lika mycket som vanligt men sprängningen är försiktigare, säger Roger Johansson.
Hittills har projektet gått bra och varit lärorikt för Roger och hans medarbetare på Bohus Bergsprängning.
Lärorikt projekt
När Bohus Bergsprängning är klara med arbetet under Residenset kommer en annan entreprenör och tar vid. Då är det dags att dra tunneln under Stora hamnkanalen. Med 90 procent av arbetet gjort kan Roger Johansson konstatera att det känsliga huset är helt intakt och att han och hans medarbetare har lärt sig mycket under projektets gång. – Hur man får ut berget på bästa sätt, hur vi ska tända salvan för att få så lite vibrationer som möjligt … Det har varit väldigt lärorikt. Som bonus har Bohus Bergsprängning slagit sig in på ett nytt fält. – En trevlig sak med Västlänken är att det krävs så många entreprenörer att även ett mindre företag som vårt får vara med. Att spränga tunnlar har hittills mest varit för de stora aktörerna. Nu har även vi lärt oss detta, säger Roger Johansson.
Fakta: Västlänken
Västlänken är en tågtunnel som ska gå under Göteborg. Den får tre stationer: Haga, Korsvägen och Centralstationen.
Byggstarten skedde 2018 och allt ska vara klart 2026.
Bohus Bergsprängning är underentreprenör åt AGN Haga AB och ansvarar för en etapp som är 60 meter lång. Den följer i princip byggnaden Residenset, som ligger på Södra Hamngatan i Göteborg. Tunneln där blir 11 meter hög och 15 meter bred. Arbetet pågår från maj 2021 till december 2021.
Vi använder cookies för att vissa funktioner på vår webbplats ska fungera korrekt, liksom för marknadsföringsändamål: samlar in analysdata för att förstå och förbättra användarupplevelsen och för att anpassa reklam. Du kan acceptera alla cookies, avvisa marknadsföringscookies eller finjustera dina preferenser på sidan cookie inställningra.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. These cookies ensure basic functionalities and security features of the website, anonymously.
Cookie
Varaktighet
Beskrivning
cookielawinfo-checkbox-analytics
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Analytics".
cookielawinfo-checkbox-functional
11 months
The cookie is set by GDPR cookie consent to record the user consent for the cookies in the category "Functional".
cookielawinfo-checkbox-necessary
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookies is used to store the user consent for the cookies in the category "Necessary".
cookielawinfo-checkbox-others
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Other.
cookielawinfo-checkbox-performance
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Performance".
viewed_cookie_policy
11 months
The cookie is set by the GDPR Cookie Consent plugin and is used to store whether or not user has consented to the use of cookies. It does not store any personal data.
Functional cookies help to perform certain functionalities like sharing the content of the website on social media platforms, collect feedbacks, and other third-party features.
Performance cookies are used to understand and analyze the key performance indexes of the website which helps in delivering a better user experience for the visitors.
Analytical cookies are used to understand how visitors interact with the website. These cookies help provide information on metrics the number of visitors, bounce rate, traffic source, etc.
Advertisement cookies are used to provide visitors with relevant ads and marketing campaigns. These cookies track visitors across websites and collect information to provide customized ads.
