Så används Epirocs maskiner i praktiken

Joakim på Uppländska Berg – ”Efter femton år i branschen hade jag skämts om jag inte varit duktig!”

0

När han var liten var bergsprängare och borrare det coolaste han visste och han ville hellre hänga med pappa till jobbet än att gå till skolan. Ingen är med andra ord förvånad över Joakim Gunnarssons yrkesval. 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Kristina Sahlén

Det är ovanligt lugnt på jobbet i dag. Joakim befinner sig mitt i skogen en bit utanför Norrtälje för att borra i en bergtäkt – ett uppdrag som är ganska annorlunda mot sådant han oftast får göra.

Joakim Gunnarsson, Uppländska Berg
Joakim Gunnarson har aldrig velat jobba med något annat än berg.

– Jag gör allt möjligt, men det blir ganska mycket jobb i tätbebyggda områden. Allt från stora infrastrukturprojekt till villatomter. Då är det ju alltid mycket folk omkring. Här är det lugnt och skönt, ingen som kommer och stör! 

Alltid siktet mot berget

Joakim fyller snart 34 år och har jobbat med berg i hela sitt vuxna liv. Det har aldrig varit någon tvekan om att det var bergborrning han skulle ägna sig åt – inte ens när han gick snickarprogrammet under gymnasiet 

”I skolan skröt jag om att pappa var bergsprängare, det var ju så coolt!”

– Nä, det var bara det bästa jag kunde hitta när det inte fanns någon utbildning inom berg, säger han. 

Precis som många andra bergarbetare har han en pappa i yrket, Michael Gunnarsson. Och en farbror – som faktiskt var den som startade det företag, Uppländska Bergborrning (numera Uppländska Berg), som Joakim har varit anställd hos sedan starten. 

LÄS MER: Oscar gillar det omväxlande arbetet som servicetekniker

– Som liten fick jag vara med och köra lite borrigg, sedan dess hade jag en längtan efter att en dag få köra en egen maskin. I skolan skröt jag om att pappa var bergsprängare, det var ju så coolt! 

Trivs med FlexiROC T35

Joakims första maskin var en SandvikTamrock, därefter gick han över till en Atlas Copco 542 och så småningom en Atlas D3.

– I dag har jag en FlexiROC T35 med ljuddämpare utan hytt. Jag fick den 2020 efter att ha kört en likadan i sju år, berättar han. 

Joakim Gunnarsson, Uppländska Berg
Joakim kör i dag en FlexiROC T35 med ljuddämpare utan hytt.

Något namn har den inte. Men eftersom Joakim kallas för Gäddan av kollegorna, har han två gäddor som dekaler på riggen. På så sätt ser alla vilken maskin som är hans.

– Smeknamnet kommer från min pappa, som också kallades för Gäddan när han jobbade. Han har gått i pension nu. Vi är rätt lika, jag och han. Kan väl båda ha lite kort stubin och hugger direkt när det är något vi inte gillar, haha!

Mindre trött med ljuddämpning

Att pappa Michael också har varit borrare är viktigt, säger Joakim. Även om de inte alltid jobbat ihop har han funnits på berget som en trygghet och förebild. 

– Jag brukar be honom om råd, han har ju ändå gjort det här hela livet och varit med om mycket. Och jag hade ju inte varit här alls om det inte vore för honom. 

”Min pappa kallades också för Gäddan när han jobbade. Vi är rätt lika, jag och han. Kan väl båda ha lite kort stubin och hugger direkt när det är något vi inte gillar, haha!”

Joakim, som kört i princip alla Epiroc-riggar utan hytt, gillar att T35:an kommer åt så bra och är så smidig. 

Joakim Gunnarsson, Uppländska Berg
Roligast är när han får se sina praktikanter borra helt självständigt, tycker Joakim.  

– Sedan är ljuddämpningen verkligen super – när jag fick den blev det på en gång en jäkla skillnad för mig. Jag blev inte lika trött om dagarna. Nu är det bara en ljuddämpare på motorn också som jag saknar! 

LÄS MER: Wilma visste inte ens vad en borrigg var när hon började

En annan fördel med FlexiROC T35 är att den inte har någon fördröjning, tycker Joakim. 

– Så fort jag tar på joysticken så svarar maskinen. 

Visst skulle han vilja testa att ha en hytt någon gång också – fast helst utan att behöva vara borta från familjen i veckorna. Med en större maskin skulle han jobba mer på bergtäkter runt om i landet, tror han. 

– Och i och med att T35:an är så bra i många olika situationer kan jag ta alla möjliga uppdrag runt Stockholm och Uppsala, där jag bor. Att kunna åka hem till frun och barnen varje dag är väldigt mycket värt. 

Tajt team ett måste vid svårare jobb

Han har vid det här laget, med över 15 års erfarenhet, varit med om många spännande projekt. Men ett av de galnaste är när berget invid Skurubron skulle göras i ordning för ytterligare en bro invid den gamla. 

– Det var så mycket där som skulle klaffa. Hade något gått fel hade vi kunnat ha hela berget ute på bilvägen. Men det gick kanonbra. Mycket tack vare att vi var ett så tajt gäng där, med så många duktiga sprängare och borrare. Att vara tajt som arbetslag tror jag är ett måste på ett sådant jobb, säger Joakim innan han ursäktar sig för att byta några ord med sin praktikant, som gör honom sällskap på bergtäkten. 

Tar hand om praktikanterna

Han får ofta lära upp de nya på företaget, något han inte har något emot. 

– Efter att ha pysslat med det här i femton år är jag väl duktig på det, antar jag. Annars hade jag fått skämmas! Jag gillar att ta hand om de nya, lära dem varför det är viktigt med påhugg och kunna förklara vad som hänt när det går fel på något sätt. Visa dem hur man ska slipa borrkronorna och hur man måste sköta om sin maskin för att den ska fungera bra, säger han. 

Roligast av allt är att få se sina praktikanter borra helt självständigt, och när de tackar honom för allt de lärt sig. 

– Det är en häftig känsla! 

Några planer på att någon gång i framtiden göra något annat finns inte, Joakim är nöjd med sin tillvaro som borrare på Uppländska berg. Det är framför allt han friheten jobbet innebär som han älskar. 

– Och att få lösa problem. Antingen ensam eller med ett team. Det är riktigt kul! 

Fakta Joakim Gunnarsson: 

Ålder: 34 år

Gör: Bergborrare för Uppländska Berg

Bor: I Uppsala

Familj: Fru och två barn

Gör på fritiden: Umgås med familjen och fiskar

Talang: Att dela med mig av min kunskap

Bästa lärdomen hittills: Tro på dig själv! 

Minska dammet vid borrning – här är tipsen som gör skillnad

0

Att borra i berg innebär damm. Det är svårt att komma ifrån. Damm som är dåligt för lungorna och gör allt runt omkring skitigt. Men det finns effektiva sätt att minska dammet. Stefan Löfdahl berättar hur.

– Alla ovanjord-riggar är utrustade med dammsugare. Det går också att sätta på en vattendimma som binder dammet och för den som vill, eller kanske måste på grund av krav från beställaren, påsar som kan samla upp dammet, säger Stefan Löfdahl, som under många år jobbat som borrmästare på Epiroc.
Han menar att de flesta borrare gör vad de kan för att hålla dammandet nere men att det finns de som skulle behöva vara lite mer damm-medvetna.
– Jag har sett så många operatörer som står och jobbar mitt i världens dammoln. Gör inte det! Stendamm är inget du vill ha i dina lungor.

Håll riggen i gott skick

Förutom dammsugare, vattendimma och uppsamlarpåsar finns även en luftrenare som du kan sätta på hytten. Den gör att det blir ett övertryck inne i hytten som i sin tur gör att dammet inte kommer in.
– Nu krävs det förstås att hyttdörren är stängd för att den ska vara riktigt effektiv, vilket kan vara svårt när man måste gå in och ut hela tiden. Men det kan vara bra att tänka på att hålla dörren stängd så mycket det bara går, säger Stefan Löfdahl.

”Jag har sett så många operatörer som står och jobbar mitt i världens dammoln. Gör inte det! Stendamm är inget du vill ha i dina lungor”


Men att hantera dammet handlar lika mycket om att hålla riggen i gott skick. Inte minst tätningar och filter.
– Vi har en tätning som sitter mellan borrstålet och sugkåpan. Den måste vara fräsch och hel. Många kör upp borrkronan lite för högt och då kan den här tätningen gå sönder, det har nog alla gjort någon gång. När den inte är okej får du upp damm över hela maskinen.

Sug inte in vatten

Du behöver även inspektera dammsugarens filter då och då. Om ett sådant blir igensatt suger det mycket sämre, och skulle det vara så att det kommit lite för mycket vatten i borrkaxet blir det nästan som cement runt filtren.
– Då kan det bli svårt för den reningsluftpuff som kommer efter att man sugit med dammsugaren att göra rent. Så fort du stöter på vatten i borrhålet måste du vara med och stänga av dammsugaren så att den inte suger in vattnet.

LÄS MER: Han är Sveriges yngsta borr- och sprängentreprenör

Det händer också att dammsugarens filter går sönder.
– Då blir det som en skorsten av damm från maskinen, så det märker man snabbt! Då är det bara att byta filter på en gång. Det som är utmaningen med det är att det blir väldigt mycket damm, så se till att ha andningsskydd när du gör det. Det är inte någon bra miljö att jobba i.

Boxkax slipar inifrån

Det är också viktigt att se till att dammsugarslangen som går från sugkåpan hela vägen bak till dammsugaren är fräsch.
– Det kommer ju borrkax i den med hög hastighet, så den slipas liksom ner inifrån, vilket gör att det går hål så småningom. Det är heller inte helt ovanligt att den kläms till och på det sättet går sönder. Så håll koll på den, låt det ingå i din dagliga rutin att titta till den.

5 tips – så minskar du dammet när du borrar i sten

  1. Använd dammsugaren när du borrar. Dammsug även då och då inne i hytten!
  2. Stäng av dammsugaren direkt om du stöter på vatten i borrhålet. Vatten och borrkax kan bli som cement som täpper igen dina filter – och ökar dammandet.
  3. Se till att tätningen mellan borrstålet och sugkåpan är hel och fräsch.
  4. Inspektera dammsugarslangen och påsarna varje dag -de utsätts för mycket slitningar.
  5. Har du hytt – håll dörren stängd så ofta det är möjligt.

9 punkter som gör dig säkrare på säkerheten

0

Säkerheten. Den ligger högst upp på priolistan hos i stort sett alla seriösa företag i bergbranschen. Men vad innebär egentligen ”att vara säker på berget” – och finns det något många operatörer ofta missar? 

Det regnar. Trafiken på väg till jobbet var seg och du är trött efter en dålig natt. Det som skulle bli din mest produktiva dag på hela veckan har börjat riktigt dåligt och du är irriterad. 

– Det mentala tillståndet är också enormt viktigt för säkerheten. Att vara stressad, irriterad eller trött kan vara farligt för en operatör. 

Det säger Stefan Löfdahl, sedan många år borrmästare på Epiroc. Han brukar tipsa de operatörer han träffar om att låta den dagliga genomgången av riggen före start också bli en mental förberedelse inför dagen. 

”Det mentala tillståndet är också enormt viktigt för säkerheten. Att vara stressad, irriterad eller trött kan vara farligt för en operatör”

– Medan du går och skruvar och känner på riggen, ha som rutin att också landa i din roll som operatör. Lugna ner dig, bli medveten om och fokuserad på vad du ska göra under dagen. 

Utsatt yrke

Men säkerhet handlar förstås även om mer konkreta saker än att vara lugn och fokuserad på jobbet. Borriggar är tunga och har roterande delar, berget är ofta halt och operatörer handskas dagligen med både knivar och andra verktyg som kan orsaka skador. Hur många olyckor som sker varje år är oklart, men att de sker – det vet vi. 

LÄS MER: Säker på jobbet – ”jag var nära att dö den dagen.”

– Det vanligaste är förstås skärsår, vrickningar och halkskador. Inte så allvarliga saker, men de kan vara nog så jobbiga att råka ut för för en egenföretagare som jobbar under tidspress. 

Precis som i många andra tunga yrken sker tyvärr också olyckor där det går riktigt illa. 

– Borroperatörsyrket är en utsatt bransch och hos oss på Epiroc har säkerheten alltid högsta prioritet, säger Stefan Löfdahl. 

Personliga säkerheten först

Han delar in säkerhetsbegreppet i tre delar:  

– Det första är den personliga säkerheten. Att se till att du som operatör inte utsätter dig för någon fara. Det kan till exempel innebära att den skyddsutrustning som behövs finns på plats – varselkläder, skor med stålhätta, munskydd … 

Den andra delen, menar Stefan Löfdahl, är att hålla koll på vad som pågår runt omkring dig och riggen. Att inte kollegor kommer för nära eller utsätter er för några faror. 

– Det tredje handlar om riggen. Att du vet vad våra riggar faktiskt är utrustade med för att göra vardagen mer säker för dig som operatör. Det kan vara skyddsburen runt mataren, eller funktioner som gör att det inte går att arbeta om inte operatören sitter ordentligt i sin stol, säger han. 

Om riggen välter

Då och då händer det som är varje operatörs mardröm – att riggen välter. Varje år kommer det in ett par, tre riggar som vält till Epirocs verkstäder. 

– Är underlaget ojämnt, se först och främst till att inte sitta i riggen när du kör. Måste du sitta i riggen – använd säkerhetsbältet! Det är det inte många som gör, det vet jag, men det finns där av en anledning. 

Det är också viktigt att säkra att det inte finns en massa lösa saker i hytten, saker som kan knocka dig som operatör om riggen skulle välta. 

”Använd säkerhetsbältet! Det är det inte många som gör, det vet jag, men det finns där av en anledning.”

– Här vet jag att många operatörer har såväl lösa radiolådor som borrkronor och termosar i hytten. Ha inte det! Det är inte nyttigt att få en radiolåda i huvudet, tro mig, säger Stefan Löfdahl. 

Arbeta fokuserat

Men det allra farligaste, och det tillfälle då flest olyckor sker – det är när operatören ”ska bara”. 

– Tankesättet ”ska bara” är ett big no no. Du ska aldrig klämma in någon uppgift som operatör, även om det du ska göra kan verka obetydligt eller enkelt. Det är när du ”ska bara”, och inte riktigt är fokuserad på det du ska, som du halkar på den där isfläcken, slinter med kniven eller fastnar någonstans. 

9 punkter som ökar säkerheten på berget 

  1. Var medveten om ditt mentala tillstånd, det påverkar säkerheten! Är du arg, upprörd, ofokuserad – ta en paus. Vila. Börja om. 
  2. Låt den dagliga genomgången vid arbetets start också bli en mental förberedelse på din uppgift som operatör. 
  3. Se till att din personliga säkerhetsutrustning finns på plats och är hel. 
  4. Håll koll på din omgivning!
  5. Lär dig vilka funktioner riggen har för att öka din säkerhet. 
  6. Kör du på ojämnt underlag, stå utanför hytten och kör. 
  7. Måste du sitta i riggen vid ojämnt underlag, använd säkerhetsbältet. 
  8. Ha inga lösa föremål i riggen. Du kan få dem i huvudet! 
  9. Skippa tankesättet ”ska bara”. Det är oftast då olyckorna sker. 

Simon trivs i familjeföretaget Stens Bergborrning: ”Målet är att bli bättre än brorsan!”

0

Han tänkte att han skulle gå sin egen väg och utbildade sig till kock. Men det var bara en tidsfråga innan Simon Åkesson gav efter för drömmen om att även han jobba med berg. I dag är han, tillsammans med både pappa och brorsorna, en del av familjeföretaget Stens Bergborrning. 

Klockan är halv sex. Simon Åkesson börjar egentligen klockan sex, men är gärna på plats en halvtimme tidigare för att ha gott om tid för sin morgonrutin. Gå runt maskinen, en ljuddämpad SmartROC T35 med hytt, kolla alla oljor, starta den och dra i gång ”morgongympan”. 

Simon Åkesson ångrar inte att han valde att gå i pappas och storebrorsornas fotspår. Foto: Mats Andersson.

– Den innebär att jag kör alla funktioner i maskinen som går att köra där jag står, för att få in varm hydraulolja överallt. Då kan jag vara säker på att maskinen är varm och smörjd innan jag drar i gång med borrningen, säger han. 

Inte självklart att kliva in som borrare i Stens Bergborrning

Simon och kollegorna befinner sig några mil utanför den lilla orten Ånge i Västernorrland för att bereda marken för en ny vindkraftpark. Det är ett stort uppdrag. Stens Bergborrning ska göra i ordning för totalt 37 av de 72 vindsnurrorna som ska stå här när allt är klart. 

LÄS MER: Säker på jobbet – ”jag var nära att dö den dagen”

– Det är ett svintrevligt uppdrag. Nästan allihop från vårt företag är här och jobbar, men även de på sajten som är utanför företaget är hur trevliga som helst. Under jobbveckorna bor vi i stugor i Ramsjö någon halvtimme härifrån. 

Trots att Simon är son till Stens bergborrnings grundare, Sten Åkesson själv, och två av hans tre bröder också jobbar i firman var det inte självklart att Simon skulle bli bergarbetare. 

Målet är att bli en bättre borrare än brorsan Viktor Åkesson. Foto Mats Andersson

– När jag var liten sa jag alltid att jag skulle jobba åt pappa när jag blev stor. Jag älskade maskinerna och tyckte det såg så häftigt ut. Men sedan när jag blev äldre vågade jag inte fråga pappa. Jag vet inte varför, kanske för att jag var rädd att få ett nej, berättar han. 

Övergav kockyrket för att bli borrare

Han valde i stället att gå restaurang- och livsmedelsprogrammet på gymnasiet och jobbade sedan i några år som kock. 

– Men det är en sådan galen hierarki i yrket. Jag förstod rätt snabbt att om jag inte skulle satsa hundra procent så skulle jag aldrig komma någon vart. Jag var ju beredd på att satsa, men inte så mycket som det skulle krävas. 

”Pappa var inte beredd på att jag skulle fråga om jag fick borra. Han trodde att jag var nöjd med kockandet.”

I stället tog han mod till sig och frågade pappa Sten om det fanns någon möjlighet för honom att bli bergarbetare i stället. 

Simon har lämnat kockyrket bakom sig och satsar nu helhjärtat på bergborrningen. Foto Mats Andersson

– Han var inte beredd på det alls utan tappade verkligen hakan. Han trodde att jag var nöjd med kockandet. Men jag tror han blev glad. Även om han aldrig sagt det rent så skulle han nog gärna se att hela syskonskaran jobbade i firman.

Positivt att jobba med familjen

Med Simon jobbar nu tre av fyra bröder på Stens bergborrning. Storebror Victor är borrmästare och Daniel, även han äldre, jobbar som sprängare. Lillebror Jimmy däremot vill hellre bli konditor. 

LÄS MER: Norrbottens Bergteknik startar lärlingsprogram

– Han har aldrig varit intresserad av maskiner, så han kommer nog att fortsätta gå sin egen väg, tror Simon. 

Simon känner en press att vara duktig på jobbet – han vill inte göra familjen besviken. Foto Mats Andersson

Att jobba ihop med familjen – även Stens bror Anders Åkesson är anställd i företaget – tycker han bara är positivt.

– Det är skitkul. Och det känns fint att det är Victor, som jag vet är så fantastiskt duktig, som har lärt mig att borra. Nackdelen med att jobba med familjen är att jag känner en ganska stor press att leverera. Jag vill inte göra dem besvikna. Nu tror jag väl att det inte skulle vara någon stor grej om jag tabbade mig. Men jag skulle ändå känna att jag hade gjort bort mig. Om jag hade varit på ett annat företag hade jag kanske skitit i det mer. Nu är det mycket känslor inblandade också, säger han. 

Bäst med riggen är ljuddämpningen

Just nu kör Simon sin storebror Victors rigg, men han kommer när som helst att få sin egen. Även den en ljuddämpad SmartROC T35:a med hytt. 

– Det är så mycket som är bra med T35:an, men det bästa är nog ljuddämpningen. Visst kan det vara lite bökigt att man behöver skruva bort luckor för att komma åt ibland. Men det är inget större problem, tycker jag. Jag är van. 

Han älskar jobbet, och stortrivs att jobba med familjen. Foto Mats Andersson

Han stortrivs med sitt arbete och har aldrig ångrat att han tog steget in i familjeföretaget. Inte ens när det är 25 minus och blåst. 

”Det är det bästa som finns, att klura och spåna inför ett jobb!”

– I vintras körde jag en kollegas rigg utan hytt och fick stå ute och borra. Så fort jag kom ut fick jag en rejäl huvudvärk för att det blåste så kallt. Då tänkte jag ”fy fan vad vidrigt det här är”. Men på det stora hela älskar jag jobbet. 

Allra bäst är det när han har en helt ny salva framför sig och diskuterar med sin kollega, de borrar alltid i par, hur de ska göra. 

– Det är det bästa som finns, att klura och spåna inför ett jobb! 

För Simon är framtiden given, han ska fortsätta borra och gärna inom familjeföretaget. 

– Om tio år sitter jag i en borrvagn på något trevligt berg någonstans. Och eftersom mitt mål är att bli bättre än Victor på att borra så är det jag som guidar honom då i stället för tvärtom, haha! 

Faktaruta Simon Åkesson från Stens Bergborrning

Ålder: 23 år

Bor: Hudiksvall

Gör: Borrare för Stens Bergborrning

Familj: Sambon Sigrid, mamma Marlene, pappa Sten och bröderna Daniel, Victor och Jimmy. 

Händelse han minns från berget: ”Jag stod ute på berget i Göteborg och precis när jag skulle serva maskinen började det att spöregna. Jag klagade på vädret – tills Victor kom fram till mig och sa ”du, det kunde ha varit 20 minus..”

Motto: ”Det kunde varit 20 minus.”

Krister maxar effektiviteten med hydraulhammare EC 140

0

När Krister Teikari blev ombedd att komma ner till Stockholm och arbeta i det stora Förbifarts-projektet skaffade han en Epiroc EC 140 hydraulhammare. Ett bra drag – både han och kollegorna är riktigt nöjda med hur effektivt det går att jobba med den.

Text: Peter Wiklund Foto: Kristina Sahlén

En smal grusväg leder in i ett litet skogsparti i Vårby, söder om Kungens Kurva utanför Stockholm. Där grusvägen slutar tar ett av Sveriges absolut största byggprojekt vid: Förbifart Stockholm. Vägen planeras kunna öppnas 2030, och kommer då att binda ihop de norra och södra delarna i länet för att avlasta framför allt Essingeleden, som redan i dag lätt kan bli en flaskhals till och förbi staden.

Krister Teikari kör hydraulhammare i Årsta backe.

Av vägens totalt 21 kilometer kommer 18 att gå i tunnlar, vilket gör att Förbifart Stockholm blir en av världens längsta motorvägstunnlar. Det är alltså ett mastodontprojekt som beräknas sysselsätta omkring 5 000 personer när byggandet är som mest intensivt.

Kan användas med snabbfäste

Det är en vardagsförmiddag, precis i skarven mellan vår och sommar, och solen lyser stundtals upp den hög med bortsprängt berg där Krister Teikari har placerat sin grävare. Han har varit på plats och arbetat i projektet sedan i mars.
– Jag blev erbjuden att komma ner och hjälpa till här. Och det passar mig bra, det är sånt här jag är inriktad på, även om jag annars mest är hemmavid i Hälsingland och jobbar, säger han.

Krister har ökat sin effektivitet med den nya hammaren – liten och smidig med en stor slagkraft

Inför uppdraget kompletterade han sin utrustning med en EC 140 hydraulhammare från Epiroc.
– En viktig anledning till att jag valde den var att den kunde användas med snabbfäste från Engcon. Jag förstod att det skulle vara användbart i det här uppdraget.

Liten hydraulhammare med stor slagkraft

När han nu har hunnit använda sin hydraulhammare i skarpt läge ett tag kan han konstatera att den är ett mycket effektivt arbetsredskap:
– Jag är otroligt nöjd med den. Den är liten och smidig och har riktigt stor slagkraft, säger han nöjt.

LÄS MER: Alexander Vorheese satsar på bergspräckning

Lars Vernersson på ABT är den som lockade ner Krister Teikari till Stockholmsuppdraget. Han vänder sig och pekar norrut, där arbetsområdet sträcker sig längs den hårt trafikerade vägen så långt ögat når.

Projektet kräver gedigen samordning och de måste samtidigt samsas med trafiken på E4:an som ligger intill

– I hela det här partiet ska E4:an breddas så att det blir tre körfält i vardera riktningen, i stället för två som det är i dag. Det har blivit massor med sprängberg under det första skedet, och nu vill vi knacka ner det i mindre delar. De ska återanvändas som ett första lager över de nya dagvattenledningarna, berättar han.

Måste samsas med trafiken

ABT ansvarar för maskinerna i den här delen av projektet, och de arbetar i sin tur åt infrastrukturbolaget Hochtief. Giancarlo Monteverde, arbetsledare mark/anläggning på Hochtief, konstaterar att det är ett uppdrag med tydliga krav på att undvika olika slags störningar på omgivningen.
– För det första måste vi samsas med trafiken, den får absolut inte påverkas av vårt arbete trots att vi befinner oss alldeles intill vägbanan, säger han.

”Jag kan bara sitta kvar och lyfta av hammaren och sätta på ett annat redskap, jag står aldrig med några slangar och håller på”

Flera bostadsområden ligger också nära den utsträckta arbetsplatsen.
– Sammantaget innebär det att vi har en utmaning vad gäller att inte förorsaka några sättningar eller störande vibrationer och ljud, säger Giancarlo.

Byter ofta arbetsuppgift

Att arbetsredskapen har god prestanda och låga ljud- och vibrationsnivåer är alltså betydelsefullt för Krister Teikari. Men han lyfter även på nytt fram fördelarna med att kunna använda sin hydraulhammare tillsammans med snabbfästet.

Att hammaren fungerar med sbabbfästet från Engcon gör att Krister snabbt kan växla mellan arbetsuppgifter

– Jag kan bara sitta kvar och lyfta av hammaren och sätta på ett annat redskap, jag står aldrig med några slangar och håller på. Ska jag göra ett vanligt byte, utan snabbfäste, kan jag bli stående en halvtimme och greja innan det är klart. Nu går det på ett par minuter. Det är fantastiskt, säger han.

Krister Teikari kör hydraulhammare i Årsta backe.

Det här är något som han har stor nytta av i det här projektet, eftersom Krister kan behöva växla arbetsuppgift flera gånger under en arbetsdag, konstaterar Lars Vernersson:
– Behoven varierar, så det är verkligen värdefullt att kunna knacka, gräva och lasta om vartannat. Och då kan Krister lätt byta mellan uppgifterna själv. Han behöver till exempel inte stå och vänta på att någon kommer med en traktor när det behövs en sån. Det är tydligt att det här sparar tid för oss i projektet.

”I alla projekt där det grävs eller sprängs kommer det att vara mer intressant att ta hand om den skut som blir, i stället för att köra bort den”

Större krav på ökad hållbarhet

Krister Teikari är övertygad om att han kommer att ha användning av sin hydraulhammare EC 140 i andra uppdrag framöver.
– I alla projekt där det grävs eller sprängs kommer det att vara mer intressant att ta hand om den skut som blir, i stället för att köra bort den, säger han.
Giancarlo Monteverde nickar instämmande:

– Jag tror absolut att vi kommer att se mer av det, eftersom det är en fråga om både kostnad och hållbarhet. I branschen finns det tydliga krav på ökad hållbarhet i alla led, och då är en given åtgärd att se till att få bort onödiga tungtransporter.

Krister Teikari kör hydraulhammare i Årsta backe.

LÄS MER: ”Hammaren jobbar snabbare än jag trodde”

Arbetet längs vägsträckan i Vårby har pågått sedan 2018 och beräknas vara i gång till 2023, eventuellt till och med längre än så. Krister Teikari ser fram emot att få jobba vidare i projektet.

– Ja, jag lär vara med tills projektet tar slut. Eller i alla fall så länge jag får vara kvar förstås, säger han och sneglar glatt mot de båda andra.

Victor Åkesson från Stens Bergborrning borrar med öronen

0

Går det att bli en så skicklig borrare att man kan höra hur borrningen går? Så att man bara genom att lyssna kan förutse när något är på väg att gå sönder eller behöver skruvas på? Vi frågade en som vet.

Foto: Mats Andersson

Vad lyssnar du på när du borrar? En härlig ljudbok, en kul podcast? Eller brukar du prata i telefon? Korrekt svar om du vill få högsta betyg i borroperatörsskolan: du lyssnar på riggen.

Ljudet av borrningen kan nämligen berätta mer än du tror, och blir du riktigt duktig på att identifiera missljud kan du både öka din produktivitet och spara ordentligt med pengar. Det menar Victor Åkesson, borrmästare på Stens Bergborrning. Han skulle aldrig drömma om att inte lyssna på riggen när han jobbar.

En gul borrigg, en Epiroc SmartROC T35 ses från sidan i en bergtäkt. I hytten sitter en man i keps och borrar.
Victor Åkesson triv bra i sin ljuddämpade SmartROC T35. Foto Mats Andersson

– Jag var väl runt 15–16 år när jag började sommarjobba för min pappa, Sten Åkesson. Då körde jag en Atlas Copco 748 HC från 1997 och pappa var väldigt tydlig med att jag inte fick ha några batterier i radiokåporna och att jag bara skulle lyssna på maskinen medan jag kör. Det har jag verkligen haft glädje av, säger han.

Rätt ljud är lika med rätt borrinställningar

Det Victor framför allt lärde sig var hur borriggen låter när allt går jämnt och den jobbar precis som den ska. Det gjorde att han ganska snabbt kunde gå helt efter ljudet när han ställde in sin rigg.

ÅNGE 20210615 Victor Åkesson, borriggsoperatör. Foto Mats Andersson

– Jag fick förstås förklarat för mig vad matningstryck, dämpartryck och rotationstryck var för något – men i stället för att begripa hur de hänger ihop och vilka siffror som gäller lärde jag mig att göra inställningarna genom att höra när det var bra, säger han.

LÄS MER:

En duktig borrare vet hur borriggen låter när den jobbar som bäst

En borrare som är duktig på riggens ljud kommer inte bara att veta hur den låter när den jobbar som bäst, hen kommer också att reagera när maskinen är på väg att gå sönder. Något som kan spara både tid och pengar.

Victor pratar med sin bror Simon Åkesson om att lyssna efter ljud vid borrning. Foto Mats Andersson

– Säg att du kanske har sju stål i berget, då kan ett trasigt borrstål innebära en ganska stor ekonomisk förlust. Men kan du identifiera att ett av stålen är på väg att gå sönder – det brukar skapa ett skällande ljud – har du chans att dra upp det trasiga stålet och byta ut det innan det brakar ihop totalt, säger Victor Åkesson.

”Pappa var väldigt tydlig med att jag inte fick ha några batterier i radiokåporna och att jag bara skulle lyssna på maskinen medan jag kör”


Andra ljud som han brukar reagera på är om stiften på kronan slits snabbare än vad köttet på kronan gör. Då går rotationstrycket upp, och det hörs.
– Men när borrkronorna behöver slipas kan jag tyvärr inte höra. Inte ännu!

Mer noggranna kontroller med SmartROC T35

I dag kör Victor Åkesson en ljuddämpad SmartROC T35, något som självklart gör det svårare att upptäcka missljuden. Men lyssnar gör han ändå.

Victor Åkesson har sedan start jobbat i familjeföretaget Stens Bergborrning. Foto Mats Andersson

– Ljuddämpningen innebär bara att man får ha lite andra rutiner kring lyssnandet. Jag lyssnar hela tiden, man hör ju en hel del även om det är dämpat. Men jag gör också noggranna ljudkontroller då och då. Till exempel när jag ska hugga på efter att ha skarvat ett borrstål. Då har jag två ljuddämparluckor öppna en stund. Ibland till och med hyttdörren om jag blir misstänksam, tills jag vet att det låter bra.

Ljudkoll bra för ekonomin

Hur mycket han och kollegorna sparar på att vara noga med lyssnandet vet inte Victor Åkesson, men att det är en hel del är han övertygad om.

– Det är inte bara borrstålsekonomin som blir bättre för den som är duktig på att lyssna på borrningen. När allt lirar så tar borrmaskinen mindre stryk. Det blir inte lika mycket varmgång i stålen, det är lättare att skallra lös dem och hålen blir rakare. På det sättet ökar ju även produktionen.

5 tips för att bli en bättre lyssnare när du borrar

  • Har du inte lärt dig hur det låter när borrningen går bra – ta ut allt vad poddar, ljudböcker och radio heter ur öronen och börja lyssna på riggen i stället. När du byggt en ljudmässig erfarenhetsbank kan du börja lyssna på annat igen, men bara i ena örat.
  • Så fort du hör en förändring i ljudet har det troligen hänt något. Det behöver inte vara något allvarligt, kanske har bara materialet förändrats, men genom att vara medveten om ljudet får du en bra känsla för hur det går och hur maskinen mår.
  • Hör du ett skällande ljud? Sluta borra på en gång. Det kan vara ett borrstål som är på väg att gå sönder.
  • Kör du med ljuddämpare? Du kan få information genom ljudet ändå, men skaffa dig en rutin för att då och då göra noggranna ljudkontroller med öppen dörr och ljuddämpningslucka. Till exempel när du skarvat på ett nytt borrstål.
  • Lär dig hur det låter när rotationstrycket går upp – det kan betyda att stiften slits snabbare än köttet på kronan.

Missa inte att lyssna på Victor Åkesson i Borrmästarpodden!

Från playaliv till bergborrning: ”Jag visste inte ens vad en borrigg var!”

0

Hon hade troligen aldrig börjat borra om det inte varit för pandemin. Men efter ett år som operatör är Wilma Nordlund, 20 år, helnöjd och har inga planer på att sluta.

Vajande palmer, turkost hav och vita stränder. Party på kvällen och sköna dagar i skuggan under dagarna. Wilma Nordlund hade precis landat på ön Phi Phi Island i Thailand efter flera veckor i Vietnam och Filippinerna när det började pratas om en pandemi.
– Plötsligt blev det panikbråttom att komma hem innan allt stängde ner. När vi var på flygplatsen stod det på skylten att alla plan därifrån var inställda, förutom vårt, berättar hon.

Nappade direkt

Tanken hade varit att hon och kompisen skulle fortsätta sin resa i Sydostasien i många veckor till, men nu var det bara att tänka om. Väl hemma i Arvidsjaur behövde hon hitta på något nytt att göra och eftersom det enda jobb som gick att få alldeles i starten av pandemin var inom vården hoppade hon på en tjänst på ett gruppboende.
– Det är ett jätteviktigt jobb såklart, men jag kände direkt att vården inte är för mig. Så när en vän till min farbror hörde av sig och sa att det fanns chans att börja som borroperatör på Norrbottens bergteknik nappade jag direkt. Fast jag inte hade någon aning om vad det innebar och aldrig hade sett en borrigg förut!

Väl där fick hon veta att jobbet bestod av att byta borrkronor och att sitta i en maskin. Det lät ju inte så svårt – tills hon klev in i hytten på den Sandvik hon skulle köra.
– Då kände jag bara ”shit, vad har jag gett mig in på?”. Det var en riktigt risig rigg med tusen knappar och spakar, minns hon.

Gick bredvid för att lära sig


Under den första tiden hade företaget så mycket att göra att hon mest fick hjälpa andra operatörer med omkringjobb, men så fort det hade lugnat sig lite kunde hon börja gå bredvid – och borra själv.
– Då blev det riktigt roligt! Och som tur var slapp jag köra den gamla riggen, jag fick börja med en D9 i stället. Min mentor, Markus Lindgren, stod utanför och förklarade via hörlurarna hur jag skulle göra. Efter ett tag tyckte han att jag klarade mig själv och på den vägen är det.

Numera kör hon en SmartROC T35. Hon gillar den, men helt lätt har det inte varit eftersom den har några år på nacken.
– Den är lite trött, men vi försöker repa upp den allt eftersom. Jag har funderat på att ge den ett riktigt namn men har inte riktigt kommit så långt, säger hon.

Skruvandet fortfarande svårt

Under arbetsveckorna bor hon i ett hus i Gällivare tillsammans med andra borrare från Norrbottens bergteknik. Där lever de kollektivliv, möts i köket för att laga mat och umgås.
– Det är supermysigt, alla är väldigt snälla och stöttande. Jag är bland de yngsta, de äldsta runt 60 år. Och vi är faktiskt två tjejer!

Hon trivs riktigt bra i sin arbetsgrupp på Norrbottens bergteknik, men även med de andra som jobbar i Aitik.
– Det är så många entreprenörer där och jobbet består av mycket samarbete oss emellan. Mycket kommunikation! Jag måste ju prata med grävmaskinisterna så att det blir som jag vill ha det innan det är dags att borra, det passar mig.

”Det var verkligen kinesiska i början. Jag hade ingen aning om vad jag gjorde!”


Det mest utmanande med jobbet är fortfarande själva riggen, säger Wilma Nordlund. Att veta var hon behöver skruva när något inte är som det ska.
– Jag har ju ingen fordonskunskap sedan tidigare, och skruvar jag fel kan det bli ännu värre. Som tur är har vi mekaniker på plats i Aitik. De är verkligen mina klippor, säger hon.

Glad över sin envishet

Hon har på kort tid gått från noll kunskap om borrning i berg till självständig borrare, dessutom i en rigg som sett sina bästa dagar. Åtskilliga gånger har hon blivit så frustrerad att svordomarna haglat och hon blivit tvungen att kliva ur riggen för att lugna sig. Ta några djupa andetag och samla kraft för att försöka igen.
Wilma Nordlund är envis, något annat kan man inte säga.
– Det är en himla tur att jag inte är en sådan som ger sig, för det var verkligen kinesiska i början. Jag hade ingen aning om vad jag gjorde! Men jag tycker att det är superroligt att lära mig nya saker. Och det blir ju vad man gör det till! Har man inställningen att allt är skit, så blir det skit. Tänker man att det kommer att lösa sig, så gör det det.


Om borroperatör kommer att vara hennes yrke även om tio år vet hon inte ännu, men omöjligt är det inte. Jobbet passar henne, hon gick bygg- och anläggningsprogrammet på gymnasiet och gillar att arbeta praktiskt.
– Jag hade tänkt att bli reseguide eller något i den svängen, så det kanske jag vill prova någon gång. Men jag trivs jättebra med jobbet nu – inte minst när borrningen går bra!

Fakta Wilma Nordlund

Ålder: 20 år
Gör: Operatör SmartROC T35 för Norrbottens Bergteknik
Bor: I Arvidsjaur. I Gällivare när hon jobbar.
Kuriosa: Är tidigare elitgymnast

Missa inte att lyssna på Wilma i Borrmästarpodden!

Micke håller fast vid sin FlexiROC T15: ”Kommer aldrig att köpa någon annan!”

0

Smidig att flytta på, pålitlig och med en riktigt bra borrekonomi. En sak är säker: borr- och sprängentreprenören Micke Jelseus som driver Rasbo Bergsprängningar kommer att köra FlexiROC T15 tills han går i pension. 

Foto: Kristina Sahlén

Micke Jelseus är mitt emellan två jobb. Om bara någon halvtimme åker lastbilen packad med hans FlexiROC T15, sprängmattor och allt annat som kommer att behövas till Åkersberga. Där ska han och sonen Calle spränga fram några villatomter. 

– Ett klassiskt jobb för oss. Villatomter och rörgravar, det är typiska T15-jobb, det! 

LÄS MER: Daniel har hittat lugnet med sin SmartROC T40

Egentligen hade han inte alls tänkt att bli borrare. Micke hade redan en karriär i byggbranschen och arbetade som byggledare när han upptäckte hur otroligt svårt det var att hitta borr- och sprängentreprenörer. 

Mikael Jeléus blickar ut över arbetsplatsen för dagen, .

– Jag ringde och ringde, men ingen hade tid. Till slut bestämde jag mig för att starta en firma själv. 

Stor maskin inte för honom

Första maskinen blev en Atlas Copco 542, mest för att han hittade en till ett bra pris. Men så fort han fick chansen gick han över till en FlexiROC T15 i stället. I dag är han inne på sin tredje maskin av samma typ. 

”Vi är i princip aldrig utan jobb, men med en T15 kan vi, om vi vill, vara lediga i några dagar utan att det gör något”

– En stor maskin kan man ju inte ha stående, den måste vara i jobb hela tiden för att det ska löna sig. Det blir så stressigt! Vi är i princip aldrig utan jobb, men med en T15 kan vi, om vi vill, vara lediga i några dagar utan att det gör något. Och så är den lätt att flytta på. Allt jag behöver för ett jobb får plats på en enda lastbil. En tredje fördel med riggen är att jag slipper åka land och rike runt på jobb, och bo i husvagn. Nu kan jag hålla mig runt Uppsala, Stockholm och Västerås, säger han. 

T15 är en liten rigg med riktigt stor kapacitet, säger Michael Jelseus

Största utmaningen med att vara borrentreprenör med en FlexiROC T15 är, enligt Micke Jelseus, att övertyga skeptikerna om vad riggen är kapabel till. 

– Många tror att den är för liten för jobbet. Men då svarar jag att T15 är en liten rigg med riktigt stor kapacitet! Det är inga problem alls att ta jobb upp till 6 000 kubik med den. Jag har provat andra motsvarande riggar men tycker att T15 är helt överlägsen vad gäller effektivitet, borrhåll – allt! Det är en jäkligt bra ekonomi i den här riggen, helt enkelt.

Jobbar med sonen

Även om Micke står som ägare till firman driver han den tillsammans med sin son Calle. Rollfördelningen är tydlig: Micke borrar och Calle spränger. 

Mikael Jelseus tillsammans med Charlie Veddevik

– Det funkar super. Han började jobba för mig när han var 18 år, som sommarjobb. Nu är han fast! 

LÄS MER: Han är Sveriges yngsta borr- och sprängentreprenör

Kanske är det också praktiskt att jobba ihop med någon som känner Micke riktigt väl, vet hur han funkar och inte är rädd för hans raka rör. Micke själv säger att han kan vara rätt bufflig på jobbet. 

Mikael Jeléus manövererar borrvagnen med säker hand. FlexiROC T15 har varit förstavalet under lång tid.

– Jag är inte ett dugg konflikträdd. Och är det något som inte fungerar på grund av bristande kompetens, att man kanske är ny eller så, så orkar jag inte ha en pedagogisk diskussion. Jag säger bara hur jag vill ha det, punkt. Det gör mig inget om folk inte tycker om mig, bara jobbet blir bra gjort, säger han. 

FlexiROC T15 klarar det mesta

Målet när han började som borr- och sprängentreprenör var att bli lika duktig på att spränga som de han sett arbeta på de byggen han jobbade på som grävmaskinist och arbetsledare. Snart 20 år senare kan han nöjt konstatera att han nått dit. 

– Vi klarar extremt komplicerade grejer i dag. Vi spränger tätt intill hus och ovanpå tunnlar. När KTH behövde hissgropar sprängde vi till och med inomhus. Och för en tid sedan sprängde vi upp för en ny församlingslokal i Blackeberg i västra Stockholm. Vi var inhyrda av Scandrock och det var alldeles intill det befintliga huset, bara tjugo centimeter ifrån. Det gick bra! 

Mikael Jeléus, Rasbo Bergssprängningar.

Med över tjugo år i branschen och 58 år på nacken är det inte utan att Micke börjat tänka på att trappa ned. Inte riktigt ännu, men om några år. Tanken är att sonen ska ta över firman så småningom, när Micke går i pension. Men om Calle kommer att fortsätta köra FlexiROC T15 vet han inte. 

– Men jag skulle nog tro det … Jag har svårt att tänka mig att han inte är inne på samma spår som jag vad gäller den riggen! 

Fakta Micke Jelseus

Ålder: 58 år

Bor: Rasbo öster om Uppsala 

Gör: Borrar för egna firman Rasbo bergsprängningar AB 

Familj: Sambo Angelica och två vuxna barn, dottern Carin och sonen Calle, som är anställd i firman. Till familjen hör också chihuahuan Känneth. 

Kuriosa: Håller på med amerikanska muskelbilar på fritiden och har en Plymouth Roadrunner. Tävlar också i pistolskytte. 

Från hårt och högljutt till trivsamt och tyst – så är det att köra Pit Viper på distans

I Bolidens Aitikgruva kan nu alla borriggar Pit Viper 351 efter flera års arbete köras autonomt. För operatörerna innebär det en enorm förändring. 

Text: Johanna Paues Darlington

I kontrollrummet på Bolidens kontor i Aitik sitter operatören Felicia Väppling och övervakar en borrning. Klockan är strax över tre på eftermiddagen och hon har precis dragit i gång kvällens arbete. Det är lugnt i rummet där hon sitter. Inga vibrationer, inga högljudda borrljud, inget damm i luften. Sådant slipper hon och hennes kollegor nu när alla gruvans Pit Vipers kan fjärrstyras. 

– Det är väldigt stor skillnad nu jämfört med tidigare, och i början var det ovant. Att gå från att sitta i en hytt på plats till ett tyst rum med en massa skärmar … Men jag vande mig snabbt, säger Felicia, som jobbat i Aitik sedan 2018. 

Kollegorna Niklas Johansson och Julia Sannelind håller med. 

– Första tanken när vi fick höra att vi skulle börja köra fjärrstyrt var att det skulle bli svårt när man varken hör eller känner maskinen. Men det har gått bra, säger Julia. 

Niklas, Felicia och Julia menar att man vänjer sig snabbt vid fjärrstyrning.

Jobbet blir mer socialt när man fjärrstyr riggarna

I rummet som borrningen styrs från finns i dag tre stationer. De operatörer som inte sitter där under passet ordnar med annat som rör riggarna – kontrollerar oljor, är ute med pinnar. Ett tredje gäng laddar hål, tar prover och gör borrservice. 

– Vi har mycket mindre förflyttningar nu. Bara det att vi som borrar inte behöver åka en kvart med bil för att komma till riggen gör stor skillnad i tid, säger Felicia. 

”Bara det att vi som borrar inte behöver åka en kvart med bil för att komma till riggen gör stor skillnad i tid”

Men den allra största förändringen i arbetsvardagen, tycker alla tre, handlar om det sociala. Från att ha haft ett ganska ensamt arbete jobbar de nu i stort sett alltid vid sidan av sina kollegor.

– Nu kan vi sitta och småprata under passen och hjälpa varandra om det uppstår något problem. Det blev verkligen som ett helt annat jobb när vi flyttade upp hit, säger Niklas.  

Automationsprocessen i Aitik startade 2016

Arbetet med att göra riggarna redo för fjärrstyrning och automation började 2016, när Epiroc blev ombedda att ta fram ett ”business case” åt Boliden Aitik. 

– De såg att de skulle öka sin produktion de nästkommande åren och stod i valet mellan att utöka riggflottan eller börja utnyttja den befintliga till dess fulla kapacitet. Valet föll på det senare, säger Fredrik Lindström, som har titeln Produktchef Automation för Sverige och Finland på Epiroc. 

”Genom att låta riggen arbeta fjärrstyrt över bland annat raster och skiftskarvar kunde vi snabbt se en ökning på runt 20 procent i produktiv tid”

Det första man gjorde var att undersöka hur fjärrstyrningen skulle påverka produktionen. 

– Vi såg att det fanns stor potential att öka produktionstiden. Genom att låta riggen arbeta fjärrstyrt över raster och skiftskarvar samt i vissa fall även under sprängningar – vilket vanligtvis inte är tillåtet av säkerhetsskäl – kunde vi snabbt se en ökning på runt 20 procent i produktiv tid, berättar Fredrik Lindström.

LÄS MER: ”Vi spränger bara tio meter under golvet på stadshotellet”

Produktiviteten ökade men säkerheten är det viktigaste

I slutet av 2018 kunde alla fem riggarna köras via fjärrstyrning, och i början av 2019 påbörjades projektet att göra riggarna autonoma. 

– Vi började med en rigg för att först bekräfta att vi kunde uppnå uppsatta nyckeltal rörande säkerhet, produktivitet och tillgänglighet på systemet i de hårda väderförhållanden som uppstår i Aitik. Och det gjorde de! Produktiviteten ökade med 30 procent jämfört med de bemannade riggarna under acceptansperioden. Sedan har en efter en av de övriga fyra riggarna också blivit automationsredo, säger Fredrik Lindström. 

Produktionsökningen är självklart inte oviktig men det viktigaste skälet till att Boliden ville automatisera sina riggar var att öka säkerheten och förbättra arbetsmiljön för sina medarbetare. 

– Att operatörerna slipper vara i gruvan nu, i en dammig och potentiellt farlig miljö, är den allra största vinsten. Kostnadsbesparingarna och produktionsökningen är bara ett plus i kanten, säger Fredrik Lindström. 

Kreativa säkra lösningar på grund av Covid-19

Men att göra en så stor förändring har förstås inte varit helt enkelt, berättar han. Dels på grund av covid-19, som tvingat fram en hel del kreativa lösningar, men kanske framför allt för att förändringen i grund och botten handlar om människor som plötsligt måste förhålla sig till en helt annan vardag, med nya arbetsstrukturer och i en helt annan miljö än tidigare. 

– Att en operatör, som varit duktig på att lyssna och känna hur riggen mår, plötsligt i och med fjärrstyrningen blir tvungen att helt lita på systemet är en process i sig. Men sen när allt väl är på plats blir fördelarna tydliga, säger Fredrik Lindström. 

Även om själva automatiseringen av riggarna nu är klar återstår fortfarande mycket arbete. 

– Nu ska vi följa upp det hela och fortsätta utveckla system och arbetsprocesser tillsammans med kunden. 

Lättare att samarbeta tack vara fjärrstyrningen

På skrivborden framför Felicia, Niklas och Julia visar fem skärmar allt de behöver veta för att kunna övervaka borrandet och förflytta riggarna. När de behöver ta en paus, gå på toaletten eller hämta en kopp kaffe är det ofta inga problem att låta en kollega ta över deras station en stund. 

LÄS MER: Så automatiserar Roy Hill hela sin truckflotta med Epiroc och ASI Mining

– Det är ett väldigt fritt arbete nu, säger Felicia. 

För Julia, som är gravid, har fjärrstyrningen inneburit att hon inte behövt byta tjänst under graviditeten, något hon annars blivit tvungen till. 

– Som gravid får man inte vara nere i gruvan, så jag hade blivit omplacerad. Men det behövs inte nu, när jag är som vilken kontorsperson som helst! 

Han är Sveriges yngsta borr- och sprängentreprenör

Han har jobbat med maskiner sedan han var tretton år och har alltid vetat att han ville driva eget. I dag är Anton Johansson 23 år och stolt ägare av två borriggar. 

Foto: Joakim Ericsson

När Anton Johansson bestämmer sig för något, då ger han sig inte förrän det har blivit så. Kanske är det en förklaring till varför han redan som 23-åring har en gedigen arbetslivserfarenhet, både som anställd och som egenföretagare. 

– Jag har jobbat sedan jag var 13 och fick följa med min morbror ut på jobb, han är egenföretagare inom skogsbruk. Sedan dess har siktet alltid varit inställt på att själv driva eget, säger han. 

Kom på ett bananskal

Men att det var bergbranschen han skulle hamna i var inget han hade planerat. Inte minst övriga i familjen blev förvånade. De hade trott att han skulle bli skogsbrukare, han också. 

– Det var verkligen en bananskalsgrej! Jag kände en arbetsledare på ett av de stora bergföretagen. Han undrade om jag inte ville testa att jobba som sprängare. Jag tyckte det lät kul och fick en lärlingstjänst där. Det var tufft men lärorikt. Den första tiden var jag propphjon, bar grussäckar dagarna i ända och proppade igen hål. Jag fick kämpa på tills jag var redo för nästa steg, berättar Anton. 

LÄS MER: Efter 15 år i branschen har han hittat lugnet med sin SmartROC T40

Efter en tid som sprängare kände han att det var dags att ta klivet. En kompis i Stockholm, som själv hade fyra borriggar, peppade och hjälpte honom att komma i gång. 

Det faller ett ihärdigt regn över bergtäkten i Hagfors, där han jobbar sedan några veckor tillbaka. Det passar illa, just i dag är det dags att losshålla 50 000 ton berg och Anton suckar. 

– Jäkla typiskt att det ska börja regna precis när vi ska spränga! Men det går nog ändå, säger han. 

”Jag har gett mig fan på att köra så hårt jag bara orkar under i alla fall några år. Efter det har jag förhoppningsvis en bra grund att stå på och kan lugna mig lite”

Arbetar stenhårt 

Han kommer från Luleåtrakten och bor i en norrbottensgård i den lilla byn Vitå tillsammans med sin sambo Li – även om han under långa perioder är mer borta än hemma.

– Nu har jag till exempel snart varit borta i en månad. Men det gör mig inte så mycket. Jag är ändå vid riggen från halv 6 på morgonen till åtta på kvällen. Om jag jobbar mer än vad som är sunt? Absolut! Men jag har gett mig fan på att köra så hårt jag bara orkar under i alla fall några år. Efter det har jag förhoppningsvis en bra grund att stå på och kan lugna mig lite, säger han och tillägger att han nog ändå inte hade trivts med ett vanligt 7–16-jobb. 

LÄS MER: SmartROC T40 – riggen som är världsmästare i snålhet

– Jag har legat borta i hela mitt arbetsliv, sov i skogskojor när jag hjälpte min morbror i skogen i tonåren. Det är så jag har lärt mig att jobba, helt enkelt. 

Dessutom, lägger han till, är det lättare att jobba mycket när han vet att han gör det för sig själv. För sitt eget företag och varumärke.

– Det handlar om att få styra sin egen vardag och få sätta min prägel på det arbete jag utför. Jag vill inte jobba för ett företag där det bara går ut på att tjäna så mycket pengar som möjligt. De som anlitar mig ska veta att jag inte gör några hafsjobb. Jag vill utföra borr- och sprängjobb på ett snabbt men alltid säkert och noggrant sätt. Det är min devis. 

Det känns inte minst viktigt eftersom han både borrar och spränger. 

– Arbetet med explosiva varor får aldrig vara stressat, det får ta den tid som behövs. Säkerheten måste alltid gå först. 

Vill både borra och spränga

Än så länge är det bara han i den egna firman Berg Nord AB. Om man inte räknar med Brutus och Maria, förstås. Riggarna. 

– De är ju också individer! Brutus är min första rigg. Det är en Atlas Copco D7 från 2008. Den är gammal, men jäklar vad mycket rigg jag har fått för pengarna! Den är lite vrålig av sig vid starten, men när han väl är i gång går han hur bra som helst. 

Maria, döpt efter Antons mamma, är en FlexiROC T35:a. Den köpte han i januari tidigare i år, för att han ville ha mer bergtäktsjobb. 

– Den är den jag har med mig här i Värmland. Jag är riktigt nöjd med den! Den är så potent, har extremt mycket kapacitet. Och så är hon väldigt pålitlig. 

Men det allra bästa med T35:an är HNS-systemet, tycker han. 

– Det är ett sådant lyft i vårt arbete att kunna jobba med det. Sparar så enormt mycket tid. 

Sugen på en tredje 

Regnet till trots har Anton kopplat hela salvan och det har blivit dags att fyra av. Även om det är kul att spränga uppskattar han borrandet också.

 – Framför allt är det kul att få göra bägge delarna, ha ansvar för hela förloppet. Det blir så mycket mer intressant då, jag lär mig något nytt varje dag, säger han. 

Att som 23-åring äga två borriggar är inte bara ovanligt, Anton är – vad han vet – än så länge helt ensam om att vara en så ung riggägare i Sverige. Och fler riggar ska det bli. 

– Jag planerar att köpa antingen ytterligare en T35:a eller en SmartROC T40 till sommaren. Kanske allra helst en SmartROC, en nyare maskin har ju så extremt bra bränsleekonomi och det lockar ju förstås. Men jag måste först rekrytera en borrare, vilket verkligen inte är det lättaste nu för tiden, säger han.

–  Men målet är ju helt klart att låta företaget växa. I framtiden vill jag ha flera både borrare och sprängare anställda. Och eftersom jag är en tjurskalle av rang kommer det att bli så!

Fakta Anton Johansson 

Ålder: 23 år 

Bor: I byn Vitå utanför Luleå 

Jobbar på: Egna företaget Berg Nord AB 

Familj: Sambon Li och hundarna Alba, Lily, Polly och Dex. 

Bästa husvagnsunderhållningen: Ser just nu Game of Thrones – för tredje gången. 

Efter 15 år i branschen har Daniel hittat lugnet med sin SmartROC T40

0

Tjugo år i yrket på nacken, med erfarenhet av inte mindre än nio olika borriggar. Inte konstigt att Daniel Backlund känner sig varm i kläderna i rollen som operatör. 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Henrik Mill

När Daniel Backlund satte sig i skolbänken för att utbilda sig till bergarbetare kände han sig lastgammal. Ungdomarna omkring honom hade precis gått ut nian – själv var han redan pappa och hade hunnit med flera år i yrkeslivet. 

– Jag var 25 och hade jobbat på en kassaskåpsfabrik ett tag, men var trött på att stå på industrigolvet. Jag ville vara utomhus! Eftersom några kompisar till mig höll på med sprängning blev jag intresserad – men på den tiden var det enda alternativet för att ta sig in i branschen att gå gymnasieutbildningen i bergteknik. Åtminstone där jag bor, i trakterna kring Nora, berättar han över telefon från hytten på sin SmartROC T40

Det var med andra ord inget annat att göra än att plugga bland tonåringarna. Lyckligtvis behövde Daniel bara gå ett år för att få det han behövde – sprängkortet. Sedan väntade en lärlingstjänst på Berg och byggteknik i Norberg. Och yrkesvalet har han aldrig ångrat. 

LÄS MER: ”Det skönaste är att arbeta i en bergtäkt där jag inte ser en människa på flera vecka”

– Jag blev verkligen fast direkt. Jag älskar sprängning! Eller egentligen hela grejen. Det är så kul när det blir precis som man planerat, säger han samtidigt som han borrar ytterligare ett hål i bergtäkten strax utanför Västerås. 

Det är här han är stationerad sedan flera år tillbaka, som anställd på Hallstahammars Sprängtjänst. Borrningen hörs inte alls genom telefonen, riggens ljuddämpare ser till att ljudnivån inne i hytten är behagligt låg. 

– SmartROCen är hyfsat tyst som det är, men med ljuddämpare blir det ännu bättre. Det blir ju rätt många timmar härinne, så visst gör det skillnad jämfört med en maskin utan ljuddämpare, säger han. 

Många maskiner genom åren 

Daniel vet vad han pratar om när han jämför olika riggar. Under sina år ute på berget har han kört hela nio stycken, varav fyra kom direkt från fabriken när han fick dem. 

– Jag började med en Commando som jag åkte runt och borrade jordsten med. Sedan blev det en radiorigg från Atlas Copco, en D7RRC. Därefter körde jag Sandvik i något halvår, innan jag gick över till en D9C. Det var en riktigt bra maskin det, säger Daniel och minns tillbaka. 

LÄS MER: Skurubron – ett på många sätt extremt uppdrag

– Den var så direkt på hydrauliken! Men den drog mer bränsle förstås, det här var ju innan miljömaskinerna kom. 

Efter några år med mycket sprängning för vägbyggen satsade Daniel på att, för NCC:s räkning, börja jobba på bergtäkter i stället. Och i den branschen har han stannat. 

”Jag älskar friheten – att få sköta mig själv utan att någon säger åt mig hur jag ska göra”

– Jag längtade efter att inte behöva anpassa mig efter andra maskiner och sprängningar omkring. Bergtäkter passar mig och jag älskar friheten – att få sköta mig själv, göra det jag ska utan att någon säger åt mig hur jag ska göra jobbet bättre. Jag vet att jag gör mitt yttersta hela tiden. 

Gillar att skruva på inställningarna

På NCC fick han först en helt ny SmartROC T35, en av de första i den modellen som kom ut på marknaden, men gick sedan över till sin första SmartROC T40. 

– Och för några år sedan började jag jobba med den jag har nu. En T40 med ljuddämpare som jag har döpt till Elsy, efter min ena dotter. Jag trivs väldigt bra med SmartROCen. Det är en riktigt bra maskin att köra i bergtäkter med och funkar precis som jag vill. Men det allra bästa med den är borrmaskinen som sitter på, COP 2560. Den har en lugn och fin gång och är snäll med borrstålen. Och så funkar den väldigt bra med 76 mm styrrör, T51-stänger och borrkronor upp till 102 mm. 

Han kör autoborrning ”bara när han sitter med lunchlådan” och drar sig inte för att skruva på riggens inställningar, eller på borrsystemen. 

– Det där beror ju på hur intresserad man är, det är mycket data men jag tycker det är kul att trixa lite. Det är alltid skoj när det blir bättre! Och så vill man ju förstå vad man håller på med, säger Daniel och berättar att det blivit en hel del samtal till Epiroc under åren. 

– Vi har ett fint samarbete. Alla, både de jag brukar kontakta där och jag, strävar ju efter att det ska bli så bra som möjligt. 

Slitigt köra på borrmeter

Att Daniel Backlund är noggrann är ingen hemlighet – hans vänner kallar honom pedant. Det stämmer kanske, medger han, men bara när det handlar om jobbet. Privat är han inte lika ordentlig. 

– Jag gillar att ta hand om mina grejer! Helt enkelt för att det är roligare när ett arbetsredskap fungerar och ser snyggt ut än när det inte gör det, säger han.  

”Jag har jobbat stenhårt i femton år. Inte för att någon egentligen krävt det av mig, snarare tvärtom”

Men att ständigt vara noggrann tar tid, och för många timmar på jobbet sliter på kroppen – även om man själv har valt det själv och tycker det är kul. 

– Jag har jobbat stenhårt i femton år. Inte för att någon egentligen krävt det av mig, snarare tvärtom. Men jag är dålig på att göra något halvdant, och att borra och spränga i berg blir som en livsstil. Man kör bara på och har kul, säger han. 

I dag tar Daniel det lugnare. Att göra ett bra jobb är fortfarande viktigt, men han är trygg i sin yrkesroll och vet att det han gör är gott nog. 

– Sedan hjälper det att jag har ett så varierande jobb i dag här på Hallstahammars Sprängtjänst – att jag både får borra och spränga. Att varva lite ger energi! Sedan är det ju viktigare att må bra än att maxa borrmeter. Man blir ju inte yngre direkt … 

Fakta: Daniel Backlund 

Ålder: 45 

Bor: Nora 

Familj: Sambo och två döttrar

Borriggar han kört: Sandvik Commando, Atlas Copco D7RRC, Sandvik DX780, Atlas Copco D9C, Epiroc SmartROC T35 och tre stycken Epiroc SmartROC T40. 

Motto: Man ska göra rätt för sig och göra så gott man kan! 

Bakom kulisserna: Här är alla nyheterna med nya uppdaterade FlexiROC T15

0

Ny motor, andra nipplar och bättre, mer användarvänlig display. Det är bara några av uppdateringarna som ska göra Epirocs ”lilla” rigg T15 ännu mer pålitlig. 

Mitt arbete med FlexiROC T15 handlar om att hela tiden höja maskinens kvalitet, tillförlitlighet och prestanda. 

Det säger Marcus Leu, som är global produktchef för Epirocs hyttlösa riggar. Han är den som ansvarar för utvecklingen av FlexiROC T15, Epirocs minsta hydrauliska topphammarborrigg. En maskin som ofta används för mindre anläggningsjobb, för sprängning för husgrunder och rörgravar. 

”För våra mindre kunder, är hög tillförlitlighet extra viktigt. De har ofta inte några jättemarginaler för oförutsedda utgifter. Därför känns det bra att vi nu har förbättrat riggen där vi kan”

– FlexiROC T15 slår över alla kundsegment – den är ofta en del av en större maskinflotta men är också väldigt vanlig bland de små entreprenörerna. Och för just dem, våra mindre kunder, är hög tillförlitlighet extra viktigt. De har ofta inte några jättemarginaler för oförutsedda utgifter. Därför känns det bra att vi nu har förbättrat riggen där vi kan. 

Ny motor med bättre prestanda

Den största förändringen är att borriggen fått en ny motor, en Caterpillar 2.2 55 kW. Den har högre prestanda än den tidigare, vilket i sig ger en längre livslängd. 

– Sedan är Caterpillar jätteduktiga på service och reservdelar också. Det är förstås något som även kommer att gynna slutkunden, säger Marcus Leu. 

LÄS MER: Köpa begagnad borrigg? Här är 10 saker att tänka på

Den nya motorn möter självklart också de rådande utsläppskraven – nya krav släpps vartannat, vart tredje år och Epiroc byter alltid motor i samband med det. 

– Men nu passade vi alltså på att även höja prestandan i samma veva. 

Färre reparationer och enklare service med nya FlexiROC T15

För att öka motståndskraften på mataren, som utsätts för stora påfrestningar vid borrning, har skottgenomgången blivit förstärkt. Med mer skyddade komponenter i det här området kommer troligen både underhållet och reparationerna att minska. Marcus Leu och hans kollegor har också valt att ändra sugriktningen på fläkten. 

– Det gjorde vi primärt för att klara kylningen på den nya, kraftigare motorn. Men också för att få in mindre damm genom att suga bakifrån i stället för framifrån. Det kommer att göra det enklare att rensa kylaren, säger han. 

Riggens nipplar har bytts ut till JIC och även displayen har uppdaterats. 

– Det är en färgdisplay som är betydligt mer användarvänlig än den tidigare. 

För Marcus Leu är förhoppningen nu att T15-användare ska få ännu mer glädje av sin maskin, ännu längre. 

– Generellt är prestandan på den här maskinen redan allmänt hög, men bra kan alltid bli bättre och vi kommer aldrig att sluta jobba för att ytterligare öka riggens tillförlitlighet. 

Det här är de nya uppdateringarna på FlexiROC T15 

  1. Ny motor, Caterpillar 2.2 55 kW.
  2. Nipplarna har bytts ut till JIC.
  3. Skottgenomgången har förstärkts för att skydda komponenterna i mataren. 
  4. Ny, användarvänlig färgdisplay. 
  5. Ändrad sugriktning på fläkten ger mindre damm i kylaren. 
  6. Servicepunkter i maskinen har blivit lättare att komma åt.

Vanliga frågor om FlexiROC T15

Vilken motor har nya Epiroc FlexiROC T15?

Nya FlexiROC T15 har fått en ny Caterpillar 2.2 55 kW motor.

Vilka är uppdateringarna på nya FlexiROC T15?

FlexiROC T15 har uppdaterats med en ny motor från Caterpillar, skottgenomgången har förstärkts för att skydda komponenterna i mataren, den har fått en ny färgdisplay, sugriktningen på fläkten har ändrats för mindre damm i kylaren och servicepunkterna har gjorts om för att bli lättare att komma åt.