Hybrit – Så ska Sverige bli först med fossilfri ståltillverkning

Lägg Hybrit på minnet. Projektet som ska ta fram världens första fossilfria och malmbaserade ståltillverkning är i full gång. I pelletstillverkningen kommer utsläppen inte att innehålla koldioxid – utan vatten.

”Det är så här Sverige fungerar när det är som allra bäst”, konstaterade statsminister Stefan Löfven när han deltog i första spadtaget till Hybrits pilotanläggning för fossilfritt stål i Luleå.

Hybrit står för Hydrogen Breakthrough Ironmaking Technology. Projektet är ett joint venture-bolag som ägs av LKAB, SSAB och Vattenfall. Tillsammans med Energimyndigheten investerar de 1,4 miljarder kronor i den nya pilotanläggningen. Byggstart var i juni och anläggningen ska stå klar under 2020.

Grundprincipen är att utveckla processer för att producera stål med vätgas istället för kol och koks i så kallad direktreduktion.

Dagens produktion bygger på en process där järnmalm (järnoxid) reduceras till järn genom att kol ”plockar bort” syret. Restprodukterna består bland annat av stora mängder av koldioxid. I kommande processer ersätts koldioxidutsläppen av vatten.

Fossilfri gruva i drift 2035

Bakgrunden till projektet är att regeringen startade plattformen Fossilfritt Sverige inför klimatmötet i Paris 2015, med målet att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Nu har nio olika branscher lämnat över var sin färdplan för hur just deras verksamhet ska bli fossilfri.

Gruv- och mineralbranschens mål är att ha världens första fossilfria gruva i drift år 2035.

– Vi är övertygade om att klimatfrågan är den absolut största samhällsutmaningen för närvarande. Och vi vill givetvis bidra på bästa tänkbara sätt till att bygga ett fossilfritt samhälle, säger Susanne Rostmark, avdelningschef för process- och produktutveckling på LKAB och adjungerad i styrelsen i Hybrit.

Samtidigt finns det en tydlig kommersiell aspekt på den här enorma satsningen, konstaterar hon.
– För att kunna vara konkurrenskraftig i framtiden gäller det att ha en verksamhet som inte genererar några koldioxidutsläpp. Det gäller alla branscher.

Kan sänka Sveriges koldioxidutsläpp med tio procent

Hybritprojektet startade våren 2016 och kommer att vara en mycket viktig pusselbit i arbetet med att nå en minskad klimatpåverkan. Enligt beräkningar har Hybrit potential att få ner Sveriges totala koldioxidutsläpp med tio procent och Finlands med sju procent

– Projektet har mycket goda förutsättningar, bland annat tack vare att vi har med hela värdekedjan i konsortiet i ägargruppen bakom Hybrit. Dessutom har vi en bra sits tack vare att vi kan förse produktionen med tillräckligt mycket förnyelsebar el, något som annars är en svårighet när det gäller den här typen av teknikskifte, säger Susanne Rostmark.

Hon konstaterar att vindkraft är en av nycklarna i det sammanhanget.

– I vårt glest befolkade land finns det utrymme för ett antal nya vindkraftparker, och tack vare Vattenfalls expertis inom området kan vi känna oss trygga med att vi kommer att kunna producera den el vi behöver under större delen av året.

För att inte riskera att vara hänvisade till att köpa ”ful-el” – kolproducerad el – under några perioder ingår stora vätgaslager i planen.

– Det kanske rör sig om några veckor om året, och då ska vi kunna ha produktionen i full drift tack vare lagren. De blir som framtidens vattenkraftdammar.

Totalt sett blir den här nordliga regionen alltså mycket stark med tillgång till råvara, ståltillverkning och förnyelsebar el.

Hybrit startar i gruvan

En koldioxidfri stålproduktion startar i gruvan och LKAB arbetar intensivt med hur nästa generations pelletsverk ska utformas. LKAB:s utmaning och bidrag i HYBRIT är att utveckla koldioxidfria direktreduktionspellets. För LKAB:s del handlar det stora teknikskiftet om att byta värmningsteknik i förädlingsverken för att i slutändan få en koldioxidfri pelletsproduktion.

– Det blir som att byta hjärta i ett pelletsverk, med allt vad det innebär i form av både tänkbara komplikationer och nya möjligheter, säger Susanne Rostmark.

I projektet ingår också att hitta den optimala strukturen i stålproduktionen som helhet.

– En av de frågor som vi kommer att undersöka noga är var produktionen bör ske. Ska det vara i anslutning till pelletsverket eller vid stålverket? Förstudierna har visat att det finns fördelar med båda alternativen.

Hon konstaterar att det kommer att dyka upp behov av att granska ett stort antal detaljer i den långa kedja som stålproduktionen innebär.

– Det är en enorm komplexitet, vilket är en stor utmaning i sig. Det finns risker för störningsmoment och fallgropar i alla moment och det gäller att ha förmågan att behålla det övergripande perspektivet. Dyker man ner i alltför många detaljer kommer det att bli svårt att hålla tidplanen.

”Stolthet att kunna bidra till utvecklingen”

Apropå perspektiv så visar det sig att det går att lyfta blicken ännu högre och se bortom själva stålproduktionen i effekterna av den nya tekniken.

– Vi har samarbeten med de institut som har intressen kring detta, och även flera universitet har lockats att vara med i någon form. Förutom Luleå Tekniska Universitet, som av geografiska skäl kan kännas som en given samarbetspartner, har vi även med KTH och Lunds Universitet. I Lund är man framför allt intresserad av att se vilken påverkan detta har i ett makroperspektiv.

Fossilfri verksamhet är dock inget nytt för LKAB som redan före Hybritprojektet undersökte olika möjligheter att ställa om själva gruvdriften.

Där kan det röra sig om sådant som ökad elektrifiering av verksamheten, effektiviserade transporter och att använda biobränsle i maskinerna.

– Vi hade redan tidigare börjat reducera utsläppen gradvis, men nu kan vi sikta mot att kunna leverera koldioxidfria pellets under 2020. Det är en väldigt viktig milstolpe i hållbarhetsarbetet, säger Susanne Rostmark.

Hon beskriver det som att starten av Hybrit innebar att bolaget höjde sin ambitionsnivå till en ansenligt högre nivå.

– Man skulle kunna säga att vi gick från ”good enough” – att göra det som krävs – till att ta en ledarroll i utvecklingen. Det är så klart oerhört stimulerande för oss som har förmånen att arbeta med det. Det finns en stark och tydlig stolthet hos hela personalstyrkan tack vare att vi kan bidra till denna utveckling.


 

Fakta / Hybrit

  • Ett joint venture-bolag som ägs av SSAB, LKAB och Vattenfall som initierades 2016. Bolaget bildades 2017.
  • Målsättningen är att ta fram världens första fossilfria och malmbaserade ståltillverkning.
  • Under 2020 ska en pilotanläggning i Luleå stå klar.
  • Tillsammans med Energimyndigheten investerar de tre bolagen 1,4 miljarder i pilotanläggningen.
  • En fullskalig industriell process ska vara utvecklad 2035.
  • Namnet Hybrit står för Hydrogen Breakthrough Ironmaking Technology.

Ulrika Dolietis vill nolla byggbranschen

PROFILEN. Håll nollans vd Ulrika Dolietis brinner för säkerhet och vill se noll olyckor i byggbranschen. Nu tar hon fram nya riktlinjer – med förhoppningen att de ska nå ut till hela byggsektorn.

Hon visste att de byggde hus. Mer än så kunde inte Ulrika Dolietis, 55, om byggbranschen när hon började plugga till byggnadsingenjör av en slump för snart 40 år sedan.

– Jag trodde att man behövde kunna meka med moppar för att bli ingenjör, men sedan insåg jag att det handlade mycket om matte, vilket jag älskade.

Som en av fem tjejer i klassen blev hon tidigt medveten om den speciella jargongen som rådde i byggvärlden – något som hängde med ut i yrkeslivet.

– Det fanns en skämtsam ton som kanske inte var illa ment men som landade fel och var kränkande. Som att det hängde kalendrar med nakna tjejer i fikarummet och att killarna kunde busvissla och säga: vad gör du ikväll Ulrika?, när jag bara ville göra mitt jobb som alla andra.

Halverade antalet ögonskador

Men jargongen var inget som skrämde iväg Ulrika Dolietis som fick jobb på Skanska innan hon ens gått ut skolan. I dag har hon jobbat hela sitt yrkesliv på företaget, bland annat som projektinköpare och chef på en kalkylavdelning. 2008 fick hon jobbet som arbetsmiljöchef.

Arbetsmiljö och säkerhet är ämnen som ligger Ulrika Dolietis varmt om hjärtat. Under sin tid som arbetsmiljöchef har hon varit med och utbildat chefer och medarbetare i säkerhetskultur och tillsammans med företagsledningen har hon drivit igenom flera säkerhetsregler, som krav på skyddsglasögon, något som mer än halverade antal ögonskador på bara ett år.

Kunskapen finns, det gäller bara att sprida den.

När Ulrika Dolietis för ett och ett halvt år sedan fick frågan att bli vd för den nystartade föreningen Samverkan för noll olyckor i byggbranschen, eller i dagligt tal Håll nollan, som grundats av 13 aktörer som alla är involverade i ett byggprojekts olika faser, tackade hon ja.

Olyckorna duggar tätt i byggsektorn. Varje år skadas omkring 6 000 personer och varje timme skadas någon så allvarligt att de behöver vara sjukskrivna, får bestående men eller till och med dör.

Orimligt med dödsfall i arbetet

Det här är orimligt, menar Ulrika Dolietis som själv har varit med om två dödsolyckor och vid otaliga olycksfall under sina år i branschen.

I båda dödsfallen så var det äldre erfarna män som förolyckades. Ena mannen begravdes i jordmassor när han arbetade nere i ett schakt och den andra mannen blev överkörd av en hjullastare när han klivit ur lastbilen.

– Även om jag inte varit på plats, så har jag såklart blivit oerhört berörd av kollegornas berättelser. Jag har haft turen att ha omtänksamma chefer och även jag har skickats på krisstödssamtal.

En av de stora säkerhetsriskerna är att ett bygge sällan ser likadan ut från dag till dag och att det passerar en stor mängd människor med olika kompetenser. En annan risk är att det saknas gemensamma arbetssätt kring säkerhet, anser Ulrika Dolietis.

Nya riktlinjer på gång

Därför håller Håll nollan just nu på att ta fram riktlinjer med fokus på fyra riskområden – lyft, schakt, arbete på hög höjd och fordon och arbetsmaskiner i rörelse – som ska lanseras efter årsskiftet och gälla för alla medlemmar.

– I dag finns lagstiftning, som tolkas och tänjs åt olika håll. Företag låter cheferna göra egna tolkningar, eller så tar varje företag fram sina egna arbetssätt och regler.

– I praktiken fungerar det ungefär som att du skulle behöva köpa olika biljetter på olika tunnelbanelinjer, vilket blir väldigt krångligt och svårt att tillämpa. Kunskapen finns, det gäller bara att sprida den.


 

Fakta / Ulrika Dolietis

Namn: Ulrika Dolietis.
Gör: Vd på föreningen Håll nollan.
Ålder: 55 år.
Bor: Bollebygd.
Familj: Två vuxna barn, två bonusbarn, två bonusbarnbarn och sambon Rolf.

Fakta / Håll nollan

  • Håll nollan är en branschgemensam förening för ökad byggsäkerhet, på initiativ av Akademiska hus.
  • De 13 grundande medlemmarna är Akademiska hus, Skanska, Peab, NCC, Veidekke, Locum, Bravida, Assemblin, Jernhusen, Vasakronan, Byggherrarna, Sveriges byggindustrier och Trafikverket. Nu har man 54 medlemmar.
  • Föreningen har identifierat fyra problemområden: ledarskap och kultur, kunskap och kompetens, gemensamt arbetssätt för byggsektorn och kravställning och uppföljning.
  • Har formulerat riktlinjer kring fyra riskområden – lyft, schakt, arbete på hög höjd och fordon och arbetsmaskiner i rörelse, som nu ska på remiss hos medlemmarna och som ska lanseras efter årsskiftet.

”Batteridrift är nyckeln till nollutsläpp i gruvorna”

0

HALLÅ DÄR. Epiroc har lanserat den andra generationen batteridrivna gruvmaskiner. Vi bad Erik Svedlund berätta hur företaget jobbar med elektrifiering av fordon.

Erik Svedlund är Head of Marketing – Rocvolt Business Development / Epiroc Electrification URE/MRS, som arbetar med utveckling av lösningar och produkter för att minimera utsläpp från arbetsfordon.

Epiroc har nyligen lanserat en rad nya batteridrivna fordon – är det batteridrift som gäller i framtiden?
– Nja, målet är att skapa förutsättningar för att gruvbrytning, vägbyggen och andra verksamheter ska kunna vara utsläppsfria – det vill säga noll emission. Just nu är batterier den bästa tekniken för det. Men det kan hända att det utvecklas nya tekniker som fungerar ännu bättre.

Vad är det då som är nytt i de aktuella fordonen?
– Det är en hel familj maskiner, framför allt lastare och borriggar i en rad olika modeller och varianter, som bygger på en helt nyutvecklad teknologiplattform och ett nytt batterisystem.

Har Epiroc utvecklat detta själva?
– Det här är ett för stort utvecklingssteg att ta på egen hand, så vi har valt att göra det i partnerskap med Northvolt och ABB. Vi kompletterar varandra på ett mycket bra sätt.

Hur kommer kunderna att påverkas av det nya?
– Precis som med våra första generation batteridrivna fordon – det här är generation två – så kommer till att börja med arbetsmiljön att förbättras väsentligt.

Hur då?
– Det är givetvis en enorm fördel för arbetarna att slippa dieselutsläppen och värmen som genereras. Dessutom sjunker ljudnivån kraftigt med batteridrivna fordon.

Batteridrivna fordon har inneburit en stor investering för kunderna – är det fortfarande så?
– Den dyraste delen är själva batterierna, och det kommer vi inte ifrån. Men nu har vi lanserat en ny lösning för investeringen: Batteries-as-a-Service.

Batteri som tjänst alltså?
– Precis! De betalar för att få tillgång till batteriet och dra nytta av den kraft som det ger. Det blir i praktiken så att kunderna betalar för det de använder istället för att behöva göra en stor engångsinvestering. Så arbetar vi redan i dag när det gäller borriggar, där vi säljer tjänsten i form av utförda borrmeter, säger Erik Svedlund.

Vad har ni fått för reaktion från de kunder som har använt de första batteridrivna fordonen?
– Det har varit mycket positiv feedback. Som exempel kan jag nämna en av våra kunder i Peru, med verksamhet på 4000 meters höjd. Där presterar dieselmotorer dåligt på grund av lufttrycket, medan elmotorer inte påverkas. De har angett en 15 procent högre produktivitet med batteridrivna fordon. Dessutom har de sett positiva hälsoeffekter hos arbetarna, som slipper alla dieselutsläpp.

Vilka är de stora utmaningarna i utvecklingen av de här fordonen?
– Överlag är det otrampad mark som vi ger oss ut på. Vi arbetar med spänningar och effekter som inte finns i någon annan industri. Det gäller att utveckla helt nya komponenter och lösningar, samtidigt som vi ska kunna nå en skalbarhet för att hålla kostnaderna nere för kunderna.

Kan man säga att allt detta handlar om att bidra till att nå de globala klimatmålen?
– Ja, så kan man definitivt se det. För att öka hållbarheten i samhället behöver bland annat elbilar och vindkraftverk byggas, vilka då kräver olika typer av metaller. Då måste givetvis metallerna vara så ”gröna” som möjligt, och det är enbart möjligt om vi kan leverera fordon som minimerar klimatpåverkan. Det gäller att se alla komponenter i kedjan för att kunna göra skillnad på allvar.

Hur är det att arbeta i det här området?
– Otroligt roligt! Det är mycket stimulerande att känna att få vara med i en utveckling i framkant, vad gäller både teknik och hållbarhet. Det finns ett driv hos alla medarbetare som är inblandade, och kan nog tala för oss alla om jag säger att arbetet ger en väldig stolthet, säger Erik Svedlund.

En av världens modernaste gruvor drivs av en gruvchef med grönt hjärta

0

När Jenny Gotthardsson började som miljösamordnare på Bolidens gruva i Garpenberg tänkte hon ge det nya jobbet ett år. Det var för 16 år sedan. I juni i år tillträdde hon sin nya tjänst som områdeschef för hela gruvan.

Man skulle kunna tro att Jenny Gotthardsson kommer från en gruvarbetarsläkt. Hon är född i Adolfström, inte långt i från Bolidens tidigare gruva i Laisvall i Norrbotten.

– Hela byn blev faktiskt till tack vare silvergruvan i Nasafjäll som öppnades på 1600-talet när Sveriges finanser skulle räddas efter 30-åriga kriget. En smälthytta togs i bruk i området som blev Adolfström, där smälte man silver från Nasafjälls silvergruva. Men mina föräldrar har aldrig jobbat i gruvan i Laisvall, utan är turistföretagare , berättar Jenny och visar in på sitt kontor, i ett nybyggt hus alldeles intill den nya laven och med utsikt över Finnhytte-Dammsjön.

Hon har jobbat på Boliden i Garpenberg sedan 2001. Före det läste hon en magisterexamen i kemi och naturgeografi vid Umeå universitet och arbetade i Laisvallgruvan. Men för hennes blivande man Mikael, som hade flyttat upp från Göteborg till Umeå för Jennys skull, var det inte jätteroligt att hon jobbade i Laisvall och aldrig var hemma.

– Vi var inne på att flytta till Halland eller Göteborg, men så fick jag jobb som miljösamordnare i Garpenberg. Det fanns fler jobbmöjligheter för Mikael här i Dalarna så vi bestämde oss för att ge det ett år och sedan flytta vidare.

Fått nya utmaningar

Så blev det alltså inte. Jenny gick vidare till en tjänst som personal- och miljöchef för gruvan och därefter anrikningschef. En anledning till att hon trivts bra är att hon hela tiden fått nya utmaningar.

– När jag kom hit förberedde vi oss för att lägga ner verksamheten, det fanns malm ytterligare tre, fyra år. Sedan hittades ju den nya fyndigheten i Lappberget och den var större och rikare än allt vi brutit tidigare. Efter det har det följt väldigt många spännande år med en investering på 3,9 miljarder och bygget av det nya anrikningsverket, med många utmaningar.

Att komma som ung och relativt nyutexad kvinna in i en mansdominerad industri tycker Jenny har varit en positiv upplevelse.

”Jag har trivts så bra här och jag har fått rätt utmaningar.”

– Jag var 25 år, brann för miljöfrågor och kom till ett av Sveriges mest metallpåverkade områden. Men det var en positiv upplevelse, kanske för att miljöfrågan blev så aktuell ungefär då, både i samhället men också i branschen. Det gjorde att det fanns gehör och intresse för det jag jobbade med, säger hon och fortsätter:

– Jag har trivts så bra här och jag har fått rätt utmaningar.

”Handlar om att bygga relationer”

Genom åren har hon bland annat jobbat mycket med frågan om efterbehandling och användningen av alternativa material, till exempel rötslam.

– Det handlade mycket om att skapa medvetenhet kring miljöfrågan, att spiller man något så kommer det ut förr eller senare. Det är ett långsiktigt arbete som också handlar om att bygga förtroendefyllda relationer med både närboende och myndigheter.

Och framöver då? Jenny Gotthardsson ser inte att den stora utmaningen för Boliden Garpenberg ligger på världsmarknaden, ”det är ju ändå inget vi kan påverka”, utan i Garpenberg. Då handlar det främst om säkerhet, miljö och att säkra produktiviteten.

– Jag har ju fortfarande ett grönt hjärta. Vi har till exempel köpt in ett batteridrivet gruvfordon som vi ska testa, det är jätteintressant med den här batteridriften som kommer och jag tror att det kommer att hända ganska mycket inom det området framöver. Dels får vi en effektivare energianvändning med minskat koldioxidutsläpp, men det ger också bättre luft i gruvan utan avgaser. Men det är batteritiden som är den stora knäckfrågan, vi ska utvärdera och ta ställning till hur vi ska göra.

När det gäller säkerheten jobbar Boliden Garpenberg på flera plan. Dels med automation med hjälp av underleverantörer som Atlas Copco.

– Förutom miljövinsterna så ökar det också driftsäkerheten och produktiviteten. Men vi har mer kvar att göra. En viktig del av samarbetet med våra underleverantörer är att tillsammans driva utveckling som kan öka säkerheten och ta bort riskfyllda moment, säger Jenny Gotthardsson.

En av världens modernaste gruvor

Men också med digitalisering, bland annat har alla som jobbar på området på sig en tagg med gps-koordinater som gör att man snabbt kan se var alla befinner sig om olyckan skulle vara framme. Och så har företaget ett uppsatt mål om noll olyckor om året.

– Vi skriver händelserapporter på allt, det kan vara allt från att man har klämt ett finger till att man slår i huvudet. Det kanske inte var så farligt just den gången, men det hjälper oss att se var, när och hur olyckor kan inträffa, berättar Jenny Gotthardsson.

Med anläggningen som byggts upp kring det nya anrikningsverket räknas Boliden Garpenberg som en av världens modernaste gruvor.

Samtidigt är den en av världens äldsta, ny forskning från Umeå universitet visar att det pågick malmbrytning i Garpenberg redan under tidigare järnålder. Gruvan är därför, tvärtom vad man tidigare trott, mycket äldre än Falu Koppargruva.

Vilken bild tror du att allmänheten har av gruvindustrin?

– Jag tror inte att så många faktiskt vet hur det är i dag. Att det är en modern och miljömedveten arbetsplats med många spännande yrken – det tror jag inte att många känner till. En del av vårt framtida arbete handlar om att försöka förändra den bilden för att kunna locka fler att jobba hos oss.


Fakta Jenny Gotthardsson

Ålder: 41 år.
Bor: Västerby utanför Hedemora.
Karriär: Magisterexamen i kemi och naturgeografi från Umeå universitet. Har arbetat inom Boliden sedan år 2000, först vid Laisvallgruvan och sedan 2001 i Garpenberg, där hon varit såväl miljöchef som personalchef innan hon blev anrikningschef och nu områdeschef.
På fritiden: Umgås med familjen, min man och tre barn, att åka till mina gamla hemtrakter och bland annat köra skoter. Gillar att träna, gärna på längdskidor.

Jämställdhet i gruvbranschen – mycket mer finns att göra

0

Jämställdhet i gruvbranschen har undersökts av forskare vid Luleå Tekniska. Resultatet visar att det går framåt, även om mycket finns kvar att göra.

Könsfördelningen i gruvbranschen har blivit något jämnare. För tio år sedan var andelen kvinnor i produktionen 5 procent, 2014 var siffran närmare 15 procent.

– Men jämställdhet handlar om så mycket mer än siffror, påpekar Eira Andersson som är forskare inom Genus och Teknik vid Luleå Tekniska Universitet.

Projekt som undersöker jämställdhet i gruvbranschen

Eira Andersson är även koordinator för projektet Nordic Mining and the SEARCH for Women som undersöker jämställdhet i gruvbranschen.

Vad beror den jämnare fördelningen på?
– Gruvindustrin har blivit bättre på att marknadsföra sig mot kvinnor och satsar mer på sina kvinnliga anställda med exempelvis karriärplanering, medarbetarenkäter och nätverk för ledande kvinnor.

– Intressant är också jämställdhetsåtgärder som berört män och manlighet.

Finns det en machokultur som motverkar jämställdhet?
– Ja, till viss del. Det är därför viktigt att systematiskt arbeta med kulturfrågor och normkritik.

– Förbud mot sexistiska kalendrar, uppmaning om längre pappaledighet och ett ökat fokus på säkra samarbeten istället för machojargong är exempel på genomförda satsningar.

Något annat hinder du vill nämna?
– Den ökande outsourcingen i branschen påverkar jämställdheten. De som hyrs in är nästan uteslutande män från små eller medelstora företag, eller från den mansdominerade byggsektorn.

– Även konkurserna i Dannemora och i Northland var negativa för jämställdheten, eftersom företagen hade satsat på nya målgrupper och många kvinnor hade rekryterats.