6 sköna prylar som gör livet på berget lite härligare

Det är många timmar som tillbringas i riggen. Varför inte lyxa till arbetsdagen i och utanför hytten? Här är prylarna som sätter guldkant på livet på berget.

Text: Matilda Lann

Du borrar, spränger och skrotar. Ibland från tidig morgon till sen kväll. Din ständiga följeslagare är borrvagnen – hur många timmar som egentligen spenderas i riggen ska vi nog inte ens gå in på. För att livet på berget ska bli lite härligare finns det en hel del du kan göra. Vi listar sakerna du kan ta med ut på jobbet för att göra vardagen i riggen ännu lite bättre.

Foto: Clas Ohlson

1. Slappna av i en brassestol

Gör som legendaren Biörn Bladh. En sprängare med 40 års erfarenhet kan väl inte ha fel? Varför stå upp när man kan sitta i en skön brassestol? En dag tog han helt enkelt med sig en campingstol till jobbet. För fikastunden, men det händer även att han sitter och borrar. Kanske kan den här varianten från Clas Ohlson vara något för dig?

Pris: 129,90 kr

Foto: Autodude.se

2. Doftsäkra riggen

Kollegan har kört din rigg. Det stinker värre än vällagrad mögelost. Vill du vara förberedd till nästa gång är tipset Little Joe. De små luftförhärligande figurerna finns i olika färger och dofter, till exempel vanilj, mint och jordgubb. 

Pris: 49 kr

LÄS MER: Operatören Sandra om jakten på balansen: ”De skickade en ambulans direkt”

Foto: Jula och Partykungen

3. Dekorera med dekaler

Pimpa din rigg. Det finns en hel del innovativa budskap du kan pryda borrvagnen med. Kanske är kollegorna där och pillar och petar på dina verktyg? Med en liten kul varningstext hintar du om vad som gäller. Om någon av dessa inte faller i smaken kan du göra egna dekaler på Easytryck.se.

Dekal från Jula hittar du här. Pris: 49,90 kr

Dekaler från Partykungen hittar du här. Pris: 39 kr

Foto: Ellos

4. Unna dig en nackmassage 

Du har skakat runt i riggen i flera timmar, och trots ergonomisk stol börjar du kanske känna dig lite stel i nacken. Låt en massagekrage knåda dig en stund – samtidigt som du fortsätter att jobba. Och vill du lyxa till det lite extra slår du även på värmefunktionen. 

Pris: 999 kr

Foto: Pulito

4. Packa maten med stil

Sätt guldkant pålunchen genom att stoppa maten i en riktigt snygg och lufttät matlåda i rostfritt stål. Lätt att rengöra och tål maskindisk. Dessutom helt fri från giftiga ämnen som kan finnas i plastlådor. 

Pris: 335 kr

Foto: Jollyroom

6. Hylla borrvagnen med en maskot

Du fettar din rigg, mekar med den och visar den kärlek. Du har gett borrvagnen ett namn och kanske är det din bästa vän på berget. Så varför inte pryda maskinen med en maskot? Som till exempel Sandra Motin har gjort.

Pris: 249 kr

Ny världsstandard för hållbar gruvbrytning– så har det gått fyra år in

0

Ett banbrytande projekt med syfte att förändra gruvindustrin i grunden. Nu har det fyra år sedan LKAB initierade projektet Ny världsstandard för hållbar gruvbrytning. Epiroc har varit med från början. Hur har det gått? 

Text: Johanna Paues Darlington

Juni 2018. Företrädarna för LKAB, Epiroc, ABB, Volvo och Combitech har precis skakat hand på att de tillsammans ska sätta en ny, hållbar världsstandard för gruvbrytning. Genom det unika partnerskapet ska LKAB år 2030 på ett både fossilfritt och säkert sätt kunna ta sig längre ner i berget än någonsin. Det är ett gigantiskt projekt, det är de medvetna om, och det kommer att krävas ny teknik. Lösningar de inte är i närheten av ännu. Men att projektet ska lyckas råder det inga tvivel om. 

– På Epiroc är vi delaktiga i många olika delar av projektet, så det har gått åt en hel del tid till att förstå vilka behov som finns, säger Niklas Fors som är projektledare för Epirocs del av samarbetet. 

LÄS MER: Epiroc öppnar nytt automationscenter i Luleå

– Vi har haft stort fokus på att öka LKAB:s produktivitet – det är också en del av projektet – bland annat genom att ta fram specialanpassad utrustning. Dessutom har vi arbetat med att utveckla autonoma lösningar, fortsätter han.  

En av de nya utrustningarna är en variant av öppningsborriggen Easer L – det handlar om en uppgraderad variant av maskinen. 

– Den bidrar till att göra det möjligt att öka skivrasbrytningshöjden, med följden att vi behöver färre tunnlar för den kommande brytningen av järnmalmen, säger Niklas Fors. 

Lång väg till full autonomi

Ett av slutmålen är att många olika typer av maskiner ska kunna arbeta helt autonomt tillsammans. Här har det hänt mycket under de tre åren som gått, men vägen fram till målet är fortfarande lång. 

”DET ÄR OERHÖRT KOMPLEXT OCH HANDLAR OM ALLT FRÅN ATT TA FRAM STANDARDER TILL REGLER FÖR VAD SOM SKA GÄLLA. MEN VI TAR DET STEG FÖR STEG.”

– Det är mycket arbete kvar. Det är oerhört komplext och handlar om allt från att ta fram standarder till regler för vad som ska gälla. Men vi tar det steg för steg, säger Morgan Rody som är Epirocs projektledare för lastare och gruvtruckar inom ramen för projektet. 

Arbetet med den ny gruvan är extremt komplext. Foto: LKAB

– Till exempel har vi jobbat mycket med ”virtual testing”. Det är något vi gör tillsammans med LKAB, ABB och Combitech. Det går ut på att utveckla ett system som gör att olika typer av maskiner kan kommunicera med varandra. Säg att en lastare från Epiroc behöver förmedla var den står till en truck från Sandvik, då kan den skicka en signal till det här övergripande systemet, som i sin tur kan skicka vidare signalen. Det är ett första steg mot att ha en blandad flotta som kan arbeta autonomt tillsammans, säger Morgan Rody. 

Semiautonoma lastare igång

Ett annat viktigt steg mot en automatiserad gruva togs när Epiroc i november 2020 levererade den första automationsfärdiga lastaren till LKAB, en Scooptram ST18. I början av 2021 sattes en andra i arbete och i början 2022 en tredje. 

– Än så länge är maskinerna semiautonoma och operatörerna hanterar dem via fjärrstyrning. De fyller lastarens skopa med hjälp av sina spakar i kontrollrummet. Sedan trycker de på en knapp som får lastaren att åka en förinspelad rutt för att tömma sin skopa. Efter det åker den tillbaka dit där malmen är, berättar Johnny Wahlstedt. Han jobbar som produktspecialist och är en av dem från Epiroc som varit på plats i gruvan under uppstarten. 

LÄS MER: Så automatiserar Roy Hill sin truckflotta med Epiroc och ASI Mining

– Nästa delmål nu är att låta båda maskinerna köra samtidigt, gå omlott i rutten. När vi lyckats med det tar vi oss an utmaningen att få dem att kunna fylla sina skopor själva, så att arbetet kan bli 100 procent autonomt. Det är inte helt lätt eftersom materialet är så oregelbundet, men det kommer vi att lösa, säger han. 

Batteridrivet stort steg framåt

Epiroc har också levererat en Minetruck MT42B, är på gång med att leverera ytterligare en – och har också levererat två batteridrivna Scooptram ST14

– Det blir helt nytt för LKAB att börja köra med batteridrivna fordon. Det kommer att bli en stor skillnad för dem – helt tyst, ingen diesel, inga utsläpp, säger Morgan Rody.

”ATT GÅ FRÅN FÖRBRÄNNINGSMOTORER SOM HAR FINJUSTERATS I 100 ÅR TILL ATT PLÖTSLIGT HA EN HELT NY DRIVLINA – DET ÄR MÄKTIGT”

Johnny Wahlstedt ser fram emot att få börja testa de batteridrivna fordonen i gruvmiljö.  

– Att introducera batterimaskiner är ett riktigt stort tekniksteg som ska bli roligt att vara med om. Att gå från förbränningsmotorer som har finjusterats i 100 år till att plötsligt ha en helt ny drivlina – det är mäktigt. 

Covid en utmaning

På det stora hela har projektet från Epirocs perspektiv gått bra, även om pandemin förstås har ställt till det en hel del. Enligt Niklas Fors var det tufft att plötsligt bara kunna ses online. Inte minst med tanke på att det är ett projekt som går över företagsgränser. Goda relationer och ett stort förtroende företagen emellan är A och O för att samarbetet ska fungera.

– Före covid-19 var vi på plats i Kiruna varje vecka. Vi kunde ha möten direkt om något strulade, allt gick mycket smidigare. Visst har vi lärt oss att jobba tillsammans även på distans nu, men jag tycker ändå att man missar lite av känslan ”vi jobbar tillsammans”. Det ger så mycket mer att träffas på riktigt, säger han. 

Glädjen över att vara en del av ett samarbete som ska forma framtidens gruva är ändå fortfarande stor. 

– För Epiroc är Ny världsstandard för hållbar gruvbrytning ett fantastiskt projekt. Det ger oss möjlighet att testa nya teknologier som syftar till att öka vår produktivitet, minska våra koldioxidavtryck och att vara fossilfria. Något som ligger helt i linje med våra egna mål. Att få jobba med teknologiutveckling på det här sättet … Det går inte att få ett jobb som är mer spännande, utvecklande och roligt än så här! 

Ny standard för hållbar gruvbrytning – det här har hänt 

  • Testgruvan Konsuln har etablerats – där görs tester i verklig gruvmiljö. Konsuln producerar även järnmalm. 
  • Öppningsborren Epiroc Easer L har utvecklats och levererats av Epiroc, målet är att den ska kunna köras autonomt i framtiden. 
  • En Epiroc Minetruck MT42B har levererats, ytterligare en är på ingång. 
  • Epiroc har även levererat tre autonoma Scooptram ST18 som steg för steg har integrerats i gruvarbetet. Även två batteridrivna ST14 har levererats. 
  • Integrations- och samarbetsplattformen LOMI (LKAB Open Mine Integrator) har utvecklats i syfte att kunna låta olika typer av maskiner köra autonomt tillsammans. 
  • Sandvik har gått in som partner i samarbetet, och Volvo har gått ur. 
  • ABB har utvecklat och levererat flera olika lösningar för att bättre kunna visualisera, styra och bevaka allt som händer i gruvan. 

De borrade från en rörlig plattform: ”Skjut inte fast salvan, då får du ett helvete” 

0

Sju signaler ljuder. Det smattrar, sedan smattrar det ännu snabbare. Och därefter följer ett långt sus när berget faller närmare 70 meter ner.

– Man får ståpäls när man hör det där. Det hörs att det går över från longplay till U-tändare, säger Pier Goliats, delägare av Årsta Berg och Bygg, när han visar en video av ett genomslag.

Han arbetsleder ett projekt åt Implenia, som håller i den här etappen, med tekniksprängning för fem ventilationsschakt. Det är en del av arbetet med den nya motorvägsförbindelsen Förbifart Stockholm.

Informera skolan viktigt

Precis intill tunnelbanestationen Johannelund i Västerort i Stockholm pågår arbetet. Pier Goliats hoppar in i bilen och kör ner mot tunnelnedfarten i Vinsta. Det är rökigt efter en tidigare salva, mörkt och skrovligt. Enstaka strålkastare lyser upp.

– Vi har precis skjutit här bredvid tunnelbanan. Det är alltid lite pirrigt när man skjuter av de där salvorna, säger han.

Tunnelbanetrafiken har inte behövt stoppas, däremot har det varit ett precisionsarbete att vrida salvorna rätt – mitt emellan stationen, ett bostadsområde och skolan.

LÄS MER: Västlänken – de borrar 800 hål för en enda salva

– Det första vi gjorde var att besöka skolan och informera om att vi kommer att utföra sprängarbeten i närområdet. För det kan ju vara elever som kommer från krigshärjade områden, som inte mår bra när det börjar sprängas.  

Vi passerar det första stigschaktet, nummer 475. Det är täcksprutat och vita betongstalaktiter har bildats vid hålets kant.

– De ser ut som att vi har raiseborrat, folk tror inte att vi har sprängt, skrattar Pier Goliats.

Omvänd sprängning

Vi fortsätter ner genom en servicetunnel, korsar den norrgående leden och kör i riktning mot Häggvik. Vi möter någon enstaka gruvmaskin. Passerar en stenkross och så är vi framme. Pier Goliats kliver ur bilen och tittar upp i det 70 meter djupa schaktet, stigschakt 473. Inget lock ligger ännu på och vårsolen strilar ner genom det perfekt runda hålet. 

Pier Goliatshar tagit sig an många utmaningar genom åren. Stigschakten i Vinsta är definitivt några av dem. Foto: Kristina Sahlén

De har gjort ett schakt i taget och detta har tagit sju–åtta månader att färdigställa. Borrvagn, grävmaskin, bultar och betongpump har stått på en plattform som väger cirka 20 ton. Mobilkranen som lyfter operatörerna upp och ner väger i sig 220 ton. Pier Goliats förklarar det som en omvänd sprängning. 

– Innan vi börjat så har man kärnborrat alla hål ner till kommande tunneltak, sen har nischen skjutits ut till vårt tunneltak. Därefter har vi borrat med en D-3, dubbla stångmagasin, igenom samtliga hål genom tunneltaket. Sen har vi kompletteringsborrat hål som vi behöver, upp till 55 meters djup. Därefter börjar vi proppa hålen i botten, och sen vi laddar upp till en viss nivå uppifrån. 

Efter det kopplar de ihop salvorna och skjuter. 

– Ofta blir det tre salvor per nivå. När vi har gjort det börjar vi om igen. Samma procedur. Vi laddar upp till en viss nivå, ofta fem–sex meter, sen skjuter vi den nivån igen.

”Det är alltid en risk när man håller på med sprängning, framför allt när vi gör genomslagen eftersom vi står uppe på ett lock när vi skjuter.” 

Går igång på utmaningar

När det är tio meter kvar från ytan blir det lite special och det är det här Pier Goliats gillar allra bäst. Att bli utmanad av de tekniskt riktigt knepiga jobben. 

– Det är alltid en risk när man håller på med sprängning, framför allt när vi gör genomslagen eftersom vi står uppe på ett lock när vi skjuter. 

De gör först en öppning och vidgar den sedan så att den blir lite större. Därefter skjuter de en öppning till men spar cirka två–tre meter till ytan.

– När vi har gjort det får vi skjuta fem salvor i en salva, delladdningar. Då blandar vi tunneltändare med ovanjordständare, det blir helt enkelt väldigt mycket tändare. Det är otroligt komplext, det gäller att vara vaken när man kopplar, dubbla block etcetera. Det får inte bli fel. 

Det är detta han visar film på – när de gör själva genomslaget.

Arbetet pågår vid tunnebanestationen Johannelund i Västerort. Foto: Kristina Sahlén.

– Utmaningarna när man håller på med sådana här jobb är att inte skjuta fast. Vad du än gör, skjut inte fast salvan för då får du ett helvete att städa upp efter dig, säger han.

Backup i varje schakt

Säkerheten går före allt och Pier Goliats planerar med hängslen och livrem. Annars kan han sätta sig och kollegorna i en farlig situation. 

– Är du 20 meter upp och skjuter fast en salva vill du inte gå under och börja rensa där, då finns det risk att du får berget över dig.

Därför har de en backup med två pilothål diagonalt i varje schakt, ifall oturen skulle vara framme och de behöver göra en omskjutning på nivån de jobbar på. 

”Är du 20 meter upp och skjuter fast en salva vill du inte gå under och börja rensa där, då finns det risk att du får berget över dig.”

– Skulle det skita sig så kan man öppna där också och få en chans att rädda produktionen, säger han.

Därefter börjar de gå nedåt cirka fem meter i taget. Det maskinskrotas, handskrotas, tvättas, karteras, sedan kommer första lagret med fiberbetong och sedan borras det för systembult samt eventuellt selektiva bultar som sätts med bricka, kula och mutter.

Måste bli perfekt

När öppningen väl är gjord och schaktet går hela vägen från markytan ner till tunneltaket återstår mycket arbete för att jämna hålet. All betongsprutning gör Årsta Berg och Bygg för hand.

Pier Goliats inspekterar arbetet. Foto: Kristina Sahlén.

– När vi kommit ner till tunneltaket så börjar vi om från toppen med att sätta spioner ända ner. Vi har satt över 2 800 spioner bara i det här schaktet. Det gör vi för att veta hur mycket vi ska spruta, så det inte blir för tjockt på slutet – den sista sprutningen är täcksprutning som är cirka 30 millimeter tjock. Det får inte bli vare sig mer eller mindre, då blir det katastrof! Då kommer de inte ner med maskinen som ska göra den sista liningen. När vi är klara har vi sprutat cirka 1 050 kubik i det här schaktet.   

Plötsligt hör vi ett avlägset muller – någon har skjutit av en salva. Men det är inte Pier Goliats gubbar.

LÄS MER: Skräckdag på jobbet – det regnade huggormar ner för bergväggen!

I schaktet, någon meter från tunneltaket har de även borrat ut en detalj som går som en ring runt hela hålet. Här ska det byggas en krans för att hålla upp ett stort ventilationsrör.

– Vi har slitsborrat runt hela väggen, sen har vi tätsömsborrat ner till slitsfoten. Därefter har vi skjutit den och sen skrotat, sprutat och bultat detaljen. Sådana här jobb är ett rent hantverk. Det går inte att ha robotar som gör det, det är fingertoppskänsla allting.

Inget för komplicerat

I tre år har Pier Goliats och hans medarbetare varit på plats i Vinsta, Skattegårdsvägen och Lunda. Minst fem man är där från 06.30 nästan varje dag. Men nu går arbetet mot sitt slut och han är redan på gång med upphandlingar om nya avancerade projekt. 

Pier Goliats kan inte minnas att han tackat nej till något borr- eller sprängjobb för att det varit för komplicerat. Han ropar på kollegan Mats i rummet intill i byggbaracken där Årsta Berg och Bygg har sitt platskontor.

– Nej, det skulle aldrig hända, hojtar Mats tillbaka.

Sådana här jobb är ett rent hantverk, säger Pier Goliats på Årsta berg och bygg. Foto: Kristina Sahlén

Vad han spetsar in sig på härnäst är fortfarande hemligt. Men Pier Goliats hintar om att det kan vara ytterligare något stort projekt i Stockholm.

– Ensam kan jag inte göra de här jobben. Men det är lätt att göra svåra jobb om man jobbar med bra folk. Jag har fått ihop ett härligt gäng, det är det som gör jobbet så kul. 

Se Pier Goliats egen film från en av sprängningarna.

Fakta ventilationsschakt för Förbifart Stockholm

  • Årsta Berg och Bygg har haft uppdraget åt Implenia vid Förbifart Stockholm att göra fem ventilationsschakt.
  • Schakten är cirka 70 meter djupa från tak till golv, och 10 meter i diameter.
  • För varje stigschakt har de handsprutat mellan 500 och 1 000 kubik sprutbetong och satt cirka 2 800 spioner i varje schakt.
  • De har använt sig av borrvagnarna T15 och D3.
  • Arbetet påbörjades 2019 och avslutas 2022.
  • Projektet Förbifart Stockholm beräknas att vara färdigställt 2030.

29 år och fem riggar: Elias Wärnefjords företag har vuxit snabbt

0

Elias Wärnefjord har på kort tid vuxit snabbt med sitt företag Wärnefjords Bergteknik. För honom är pålitlig och snabb service och en bra relation med leverantörerna en viktig nyckel till framgång. 

– Nu så, nu funkar det! 

Elias Wärnefjord sitter i sin SmartROC T40 och borrar, glad över att vara i gång igen. Ett litet batteriproblem gav sig till känna när han skulle börja jobba efter en stund borta från riggen, men det löste sig snabbt. Han har ett stort uppdrag nu, en rejäl industritomt ska göras i ordning strax utanför Växjö – projektet kommer troligen att pågå under de närmaste två åren. Borriggen han kör, producerad 2020, fungerar som förväntat. Pålitlig och produktiv – så länge Elias ger riggen den omtanke den kräver, förstås. 

Foto: Eddie Andersson

– Att jobba som borrare handlar mycket om att samtidigt som du pressar riggen till max ge den massor av kärlek. Det gäller att hitta harmonin i det där, säger han. 

”Att jobba som borrare handlar mycket om att samtidigt som du pressar riggen till max ge den massor av kärlek. Det gäller att hitta harmonin i det där.”

Han är bara 29 år gammal, men har redan fem egna borriggar i sitt stall. En Commando, en Sandvik och tre Epiroc-riggar. Och förutom en inhyrd kille, Martin Markara, snart tre anställda: Gunnar Axelsson och Hasse Dyberg, två veteraner med mängder av erfarenhet – och så det senaste tillskottet Isabelle Wärnefjord, Elias fru.

LÄS MER: Unga entreprenören Elias : Mitt företag ska växa snabbt, något annat finns inte!

– Hon ska sköta det administrativa, är det tänkt. Det blir perfekt, hon har alltid varit intresserad av den biten – som jag inte tycker är så kul. Det känns fantastiskt att få med henne i båten nu! 

Relationen viktig

Wärnefjords Bergteknik har vuxit snabbt. För snabbt i mångas ögon, berättar Elias. Men än så länge verkar det som att allt rullar på i rätt riktning. Det är mycket tack vare hans medarbetare, men också hans kontakter på Epiroc. 

Foto: Eddie Andersson

– Ett problem i en maskin går alltid att lösa. Men har man inte vettigt folk omkring sig och en bra relation till sin leverantör och serviceorganisationen där kan du ha hur många maskiner du vill på gårdsplanen utan att vara framgångsrik för det. Funkar de inte är det inget värt ändå, säger han. 

För honom handlar god service om att få svar på sina frågor när han ringer. 

– Jag har en relation med mina kontakter på Epiroc. Jag vet att jag kan ringa dem när jag är orolig över något, ställa frågor och be om hjälp. Men bra service kan också vara något så litet och enkelt som när jag skulle beställa en ny givare och min kontakt för reservdelar sa ”beställ två till för att ha extra, för de går ofta sönder”. Sådana råd är guld värda, säger Elias. 

LÄS MER: Så vinner du upphandlingen – veteranens bästa tips

Ansvarsfrågan viktig

Vad gäller reservdelar har Elias Wärnefjord tagit ett principbeslut – att det bara ska sitta delar från Epiroc i hans Epiroc-riggar. 

– Det handlar om flera saker. Dels tidsaspekten: beställer jag från Epiroc vet jag att får dem snabbt, dels att jag bara vill ha delar i mina riggar som jag vet är framtagna och ämnade för just de maskinerna. Visst kan det vara lockande att köpa plagiat för kanske 60 procent av Epirocs nypris. Men då undrar jag vad de dragit in på för att kunna producera delen så billigt. Är det materialet? Vill man vara en del av en nydanande bransch tycker jag inte att man kan kräva att allt ska vara superbilligt. Hur ska då leverantören ha råd att utveckla sina produkter? 

”Visst kan det vara lockande att köpa plagiat för kanske 60 procent av Epirocs nypris. Men då undrar jag vad de dragit in på för att kunna producera delen så billigt. Är det materialet?”

Han testade en gång att köpa en medbringare från ett annat företag. Den var betydligt billigare men gick sönder tidigare än den borde gjort och täppte dessutom ständigt och jämt igen slangarna till oljereturen. 

Foto: Eddie Andersson

– Så i slutänden hade jag lagt ner mer pengar, i form av tid, på att reparera den än vad jag tjänade på att köpa den i stället för en medbringare från Epiroc. Det blev en dyrköpt läxa. 

LÄS MER: Ny standard för borriggar ska ge global säkerhet

En annan aspekt, säger han, är ansvarsfrågan. Har du en maskin full av delar från olika märken blir det svårare att peka ut anledningen till att något gått sönder. 

– Ingen kommer att vilja ta ansvar, bara skylla på varandra. Har du däremot hela borriggssträngen från samma fabrikat kan det inte bli några diskussioner, säger han. 

Bra folk är nyckeln

Även om Elias Wärnefjords och hans medarbetares vardag i mångt och mycket handlar om maskiner är det ändå till slut människorna i arbetsvardagen som gör skillnad för hur bra arbetet går. 

Foto: Eddie Andersson

– När du hittar bra folk – inte de som gör precis som du vill utan att ifrågasätta utan människor som på riktigt är lösningsorienterade och kommer att göra allt de kan för att komma till rätta med problemet – då är det riktigt bra. Det ska gå fort och vara enkelt att få hjälp! Inte något som tar tid och som man måste kämpa för, säger Elias. 

Det här är bra service – enligt Elias Wärnefjord

  • Att servicepersonalen är lösningsorienterad och bryr sig om att komma till rätta med problemet – på riktigt. 
  • När man har en eller flera personliga kontakter hos leverantörerna, och att man kan ringa dem när som helst.
  • Att det är riktigt hög kompetens hos dem som utför servicearbetet. 
  • Service som går snabbt och där mekanikerna alltid jobbar med syftet att maskinen ska stå stilla så lite som möjligt. 
  • Att det är enkelt att få hjälp och att beställa reservdelar. 

Operatören Sandra om jakten på balansen: ”De skickade en ambulans direkt”

0

Hon kallas Häxan. Hon njuter av att kolla på raka, snygga bergväggar och brinner för sitt jobb. Sandra Motin har vuxit in i branschen under det gamla gardet och hon saknar inte skinn på näsan.

Text: Matilda Lann Foto: Kristina Sahlén

Det är en solig morgon i Nacka. Sandra Motin har varit på plats sedan 6.30. I det här vädret trivs hon allra bäst.

– Jag älskar det här jobbet, det är min grej! Man får jobba ute hela dagarna och så får jag en fin solbränna i ansiktet redan i april, säger hon och skrattar.

Sandra motin älskar sitt jobb som operatör. Foto: Kristina Sahlén

Borrkax ligger som ett lager över marken och röda plugg sitter i snygga rader. Sandra håller på och borrar och spränger för grunden till en liten villa. 

I 13 år har hon varit i branschen. Det började egentligen när hon pluggade till anläggningsingenjör på Nackademin och gjorde praktik hos Peab. Där träffade hon ett skönt gäng som arbetade med Norra länken.

– Jag kom i kontakt med spränggänget som jobbade ovan jord, jag tyckte det verkade häftigt. 

Stängde E4:an för att spränga

Ett tydligt minne från den tiden dyker upp. Sandra sitter i baksätet på en polisbil. De har fått lov att stänga E4:an i båda riktningarna i hela tio minuter för att spränga i Norrtullskorsningen. Alla är på spänn, vaktposter står med komradio och rapporterar om eventuella trafikanter som irrat sig innanför avspärrningarna. Allt är lugnt. Dags att trycka av.

Sandra har gått i den hårda skolan, under det gamla gardet bergarbetare – något som gett henne skinn på näsan. Foto: Kristina Sahlén

– Det var många kilo den dagen, det var en enorm sprängning! Och vi klarade det på tio minuter, annars hade vi fått betala vite.

Hon gillar fortfarande när det smäller. Men nu är Sandra i stället på Schaktlaget bergsprängning, ett mindre företag med fem borrvagnar.

– Vi är ett jättetight gäng, det gör att jobbet blir roligt. Vi umgås en del på fritiden också. I helgen var vi och bowlade. Det är avslappnat och vi kan prata om det mesta.

”Man förväntades koka kaffe och så hände det att man fick en smäll på baken. Men det beteendet har jag aldrig accepterat.”

Kör helst ”Häxan”

Den maskin hon helst kör är D3:an, en äldre modell. En rigg hon gillar lite extra eftersom ”den är som det alltid har varit”. Borrvagnen kallas Häxan.

– Den är döpt efter sin förare, jag kallas nämligen Häxan eftersom jag kan vara ganska bestämd på berget.

D3:an Häxan pryds av en smutsig – en gång i tiden rosa – käpphäst fastspänd med ett buntband.

Sandras maskot, en enhörning, blickar ut över berget. Foto: Kristina Sahlén

– Jaså enhörningen? Ja den fick jag av en platschef när vi gjorde ett stort jobb med flera bostäder i Ursvik, det fick bli den nya maskoten.

Attityden förändras i branschen

Även om kollegorna har glimten i ögat när de kallar henne Häxan och Sandra Motin har en familjär relation till sin chef bottnar smeknamnet i att hon genom åren varit tvungen att skaffa sig en hel del skinn på näsan. 

– När jag började var det få tjejer i branschen och jag gick den hårda skolan med den äldre generationen; de kunde vara ganska tuffa och på den tiden fanns inget #metoo.

Sandra Motin lärde sig snabbt att sätta gränser och markera om någon försökte köra med henne.

LÄS MER: Skräckdag på jobbet – ”det regnade huggormar nerför bergsväggen!”

– Man förväntades koka kaffe och så hände det att man fick en smäll på baken. Men det beteendet har jag aldrig accepterat. Så jag har nog lärt mig att vara väldigt tydlig och bestämd.

Nu, mer än ett årtionde senare är det annorlunda. 

Precisionsarbeten är roligast, tycker Sandra. Foto: Kristina Sahlén

– Visst finns det fortfarande en viss byggjargong i branschen, men det är mycket bättre nu. Finns det ett problem kan man oftast vända sig till sin platschef.

Gillar försiktig sprängning

På jobbet tycker hon att det är roligast med precisionsarbeten som försiktig sprängning och spräckning av berg. Det kan vara intill elledningar, fjärrvärmerör, vattenledningar eller glasrutor. 

– Då får man tänka till lite och använda sig av små delladdningar så att ingenting skadas.

Vid elledningar har vi ett tändsystem som kallas för Nonel (utan el) så att man inte orsakar kortslutning eller att elledningen oavsiktligt antänder tändkapslarna, då smäller det!

Fick en stroke

Men även om Sandra Motin älskar sitt jobb kan det ibland bli för stressigt. En lördag för drygt två år sedan efter en intensiv vecka med långa arbetsdagar vaknade hon upp och kunde inte känna sin arm. Den var helt bortdomnad. Först tänkte hon att hon bara sovit på den. Men när resten av vänster sida av kroppen började domna bort ringde hon Vårdguiden. 

– De skickade en ambulans direkt. Då först blev jag rädd. Det blev akuten och en massa prover. Jag hade fått en liten hjärnblödning, en så kallad tia. 

Stressen i kombination med att Sandra Motin har kronisk huvudvärk hade utlöst stroken. Redan en vecka senare var hon ändå tillbaka på arbetsplatsen.

Det är svårt att hitta balansen när man samtidigt vill vara effektiv, säger Sandra. Foto: Kristina Sahlén

– Det är coolt att kroppen kan återhämta sig så fort, och jag är inte så bra på att hålla mig borta från jobbet. Jag kunde inte bära saker så en lärling fick göra det jag inte kunde. I dag försöker jag stressa mindre, men det är svårt, man vill vara effektiv. Det gäller att hitta en balans. 

Går i gång på raka bergväggar

Hon plockar upp sin mobil och visar några foton på bergväggar. På första bilden ser man en bergknalle med granar. Väggen är jämn med raka märken efter sprängningen.

LÄS MER: ”Att jobba med FlexirROC T15 har utvecklat mig som person.”

– Det här är en riktig skrytbild! Där borrade jag en tätsöm på c/c 30 cm, och sprängde väggen med pentylstubin. Det blev så himla snyggt! utbrister hon.

Och det är inte bara de egna bergväggarna Sandra Motin kollar på, hon spanar ständigt efter hur berget ser ut där hon är.

– Det är en liten arbetsskada jag har, att titta efter hur det har blivit där någon sprängt, skrattar hon och säger att det är dags att gå tillbaka till jobbet. 

Fakta Sandra Motin

Ålder: 34 år.

Familj: Crazy catlady, jag bor själv med mina tre lurviga barn.

Bor: I villa på Ingarö, Värmdö.

Jobb: Bergsprängare och borrare på Schaktlaget Bergsprängning.

Intressen: Mina katter, bygga hemma, inredning/finsnickeri, matlagning, musik.

(Dold) talang: Kan snubbla omkull även på platt mark. 

Bästa lärdom från jobbet: Kämpar man så når man dit man vill.

Ligg i, men stressa inte så att du gör dumma misstag, gå efter magkänslan!

Att ha fått gå med det gamla gardet är den största vinsten, att ha fått tips och tricks som är guld värda.

Kuriosa: Kallas även Bergs-kexet (från mountain-cracker) 

Epirocs serviceverkstad i Slagsta utökar – större möjligheter för dig som kund

0

De ökar sin yta och fördubblar sin kapacitet att ta emot borrvagnar. Epirocs serviceverkstad i Slagsta står inför stora förändringar – som har potential att göra rejäl skillnad för dig som servicekund. 

För den som besöker Epirocs serviceverkstad i Slagsta söder om Stockholm gäller det att ha koll på adressen. Förutom en Epiroc-skylt är det inte mycket som avslöjar att det är här som hundratals riggar varje år lagas, kontrolleras och tas om hand av Epirocs tekniker. Men det ska det snart bli ändring på. 

– I stället för att behöva åka runt huset för att komma in i verkstaden ska vi få en entré på framsidan. Där blir det också en butik, och möjlighet att sitta ner och ta en kaffe.

Servicechefen i Slagsta, Emelie Kastell, ser fram emot de utökade möjligheterna.

Epirocs nationella servicechef Jyri Lönnström pekar nöjt runt i den stora lokalen som Epiroc sedan länge delar med Atlas Copco. I takt med att antalet servicekunder ökat har det blivit mer och mer tydligt att Epirocs verkstad behöver bli större – och nu pågår ett omstruktureringsarbete för att göra plats för fler riggar, utbildningslokaler och mycket mer. Förändringarna som väntar är efterlängtade inte bara av Jyri Lönnström utan också av Slagstas servicechef Emelie Kastell. 

”Vi behövde bygga ett engagerat team, som går med lätta steg till jobbet och som tar ansvar! Gör man det, då blir det bra service.”

– Just nu är vi en akutverkstad och många gånger har vi fått tacka nej till eller skjuta på arbeten på grund av platsbrist. Men i och med att vi nu får mer yta kommer vi att dubbla vår kapacitet. Det gör att vi snart kommer att kunna göra planerade renoveringar i mycket större utsträckning än nu. Vi kommer att gå från att vara ”bara” en serviceleverantör till att bli den produktivitetspartner vi vill vara, berättar hon. 

Engagemang är nyckeln

Att fler kunder strömmat till är ett resultat av det arbete Jyri Lönnström drog i gång när han för tre år sedan tillträdde som servicechef i Slagsta. Den roll som Emelie Kastell nu har tagit över. 

Utökningen är ett resultat av det arbete den nationella servicechefen Jyri Lönnström satte igång för tre år sedan.

– Ärligt talat var det en hel del som inte fungerade här. Det var ingen vidare stämning och många slutade. Det märkte självklart våra kunder, vilket ledde till att de hellre gick till någon annan serviceleverantör, säger Jyri Lönnström.

Han insåg snabbt vad som behövde göras. 

LÄS MER: Få ut mer av din maskin – genom att samla data

– Vi behövde bygga ett engagerat team, som går med lätta steg till jobbet och som tar ansvar! Gör man det, då blir det bra service.

Sagt och gjort. En ny strategi skapades och både Jyri och Emelie har jobbat stenhårt på att förändra arbetssättet på verkstaden. 

– Nu har teknikerna direktkontakt med våra kunder. De är engagerade, följer upp att allt fungerar som det ska och har en relation med både riggar och entreprenörer, berättar Jyri Lönnström. 

Målet: att undvika driftstopp

Epiroc har i samband med den nya strategin också utvecklat flera nya tjänster, som alla syftar till att entreprenörerna i största möjliga mån ska undvika driftstopp. Att jobba proaktivt i stället för reaktivt är något alla parter tjänar på. 

– Vår typkund har kanske fyra, fem maskiner. När de skriver avtal med sina beställare förbinder de sig att leverera ett visst antal sprängda kubik per vecka eller månad. Om de inte klarar det, kanske för att en rigg gått sönder, får de ett vite. Det tär såklart hårt på deras marginaler. Plus att det slår över på nästa jobb, som kanske också blir försenat, säger Jyri Lönnström och berättar att ett liknande förändringsarbete som det som nu sker i Slagsta också pågår i verkstäderna i Göteborg och Skellefteå. 

Snart kommer serviceverkstaden i Slagsta kunna göra fler planerade jobb.

– Verkstaden i Göteborg har nyligen flyttat in i nya lokaler och i Skellefteå projekterar vi nu en ny serviceverkstad som ska komma i gång under 2023, säger han. 

Emelie Kastell ser många fördelar med det proaktiva förhållningssättet. 

– Kan våra kunder planera sina driftstopp i stället för att dessa sker akut så sparar de både tid och pengar. Men det gör det också lättare för oss här på verkstaden att planera våra jobb, säger hon. 

Nya tjänster som serviceverkstaden i Slagsta kommer att erbjuda inom kort: 

  • Midlife – Verkstaden kan renovera en äldre rigg som börjar bli lite trött. Välj mellan tre olika nivåer, där den högsta nivån kommer att resultera i en rigg som i princip är i nyskick – för en betydligt mindre peng än vad det kostar att köpa en ny. 
  • EPI Check – En besiktning av riggen i samband med att den kommer in till verkstaden. Epirocs tekniker sammanställer allt de bedömer behöver åtgärdas och kategoriserar därefter de olika punkterna efter hur akuta de är. På det sättet får kunden en tydlig handlingsplan att ta ställning till.
  • KIM RoC – Varje slitagedel i en rigg har en beräknad livslängd. Med tjänsten KIM RoC har Epiroc koll på när varje slitdel behöver bytas, och gör sedan detta byte i samma veva som service ändå ska göras på riggen. Ett sätt att få mer valuta för servicepengarna. Kunden slipper betala för att en tekniker åker ut till riggen flera gånger. 
  • Bridge Units – Verkstaden har numera två riggar till uthyrning för de kunder som plötsligt står utan rigg på grund av haveri eller planerat driftstopp. Epiroc kommer också att erbjuda utbildade borroperatörer. 
  • Re Use – Verkstaden i Slagsta har ett eget oljereningsverk där använd olja kan renas till 33 procent av värdet av ny olja. Miljövänligt och ekonomiskt. 

”Det känns fel att säga att jag är chef över dem som kan jobbet bättre än jag”

0

Banken trodde inte på idén att en 26-åring skulle ta över det anrika bergsprängningsföretaget Hammarö Bergsprängning. Men efter flera övertalningsförsök träffade Kent Granrud rätt bankman och fick byta riggen mot skrivbordet. Möt chefen som helst låter medarbetarna bestämma, och hämtar alla sina reservdelar i Örebro.

Text: Kajsa Carlsson Foto: Linn Malmén

Det är ekande tomt i de två servicehallarna på Hammarö Bergsprängning. På gårdsplanen på Hammarö, en knapp mil från Karlstad, står en ensam Flexiroc T30 i snömodden.

– Det är så det ska vara, maskinerna är ute på jobb och oftast är jag ensam här i lokalerna, säger företagets vd Kent Granrud.

Det där med vd är inte någon titel han använder särskilt ofta. Att kalla sig chef är inte heller självklart för 35-åringen som tog över företaget, inklusive kollegorna som lärt upp honom, för fem år sedan.  

– Det känns fel att säga att jag är chef över dem som kan jobbet bättre än jag. Jag samråder hellre med kollegorna än berättar vad de ska göra, säger han. 

Kent Granrud samråder hellre med än bestämmer över vad hans anställda ska göra. Foto: Linn Malmén

Inte självklart att ta över

Kent Granrud var bara 26 år när han fick frågan av sin arbetsgivare om han inte ville ta över företaget. Redan då började han med att rådfråga kollegorna, skulle de stanna kvar om han tog över? Svaret blev ja, men det var ändå ingen självklarhet att tacka ja till erbjudandet. Företagandet hade aldrig varit något mål för Kent, som hade tänkt sig att bli gympalärare eller polis och hamnade i borr- och sprängbranschen av en slump i väntan på att kunna söka till polisutbildningen. 

”Det känns fel att säga att jag är chef över dem som kan jobbet bättre än jag.”

– Jag grubblade ett tag, och fattade att det skulle bli en lång resa. Företaget sköttes lite slentrianmässigt då, både maskinparken och lokalerna var eftersatta, säger Kent Granrud.

Och så var det den där detaljen med pengar. Bank efter bank sa nej till idén att låna ut pengar så att 26-åringen kunde ta över verksamheten. Det var motigt, och inte förrän han var 29 och gjorde ett sista försök blev det napp. 

Nu sitter han på kontoret, där det bara är en gammal trälåda från ”Nitroglycerin Aktiebolaget Gyttorp” som skvallrar om vad det är för slags företag han driver. Dagarna fylls av telefonsamtal, pappersarbete, planering och mycket bilåkande för att kolla läget vid pågående och kommande projekt. 

– Jag inbillade mig att man kunde fixa papperen halva veckan och vara i fält halva. Men det gick inte alls, det blev kontor rätt och slätt. 

LÄS MER: Unga entreprenören Elias: ”Mitt företag ska växa! Något annat finns inte!”

Alla tar ansvar

Hammarö Bergsprängning är främst verksamma i Värmland, det blir smidigast rent logistiskt. Företaget spränger i alla sektioner, från stora projekt sombergtäkter, vägar och köpcenter till mindre uppdrag hos privatpersoner. Med fem riggar från Epiroc i maskinparken kan Kent och hans medarbetare vara mångsidiga, och operatörerna kan dela upp jobben utifrån vilken rigg och arbetssituation som passar dem bäst. De som gillar att vara i väg längre bort på stora arbetsplatser kör de stora riggarna, medan de som tycker om att byta projekt och miljö lite oftare kör T15 och T30.

Han tänkte egentligen bli polis eller gymnastiklärare, så helt självklart att ta över var det inte, berättar Kent Granrud. Foto: Linn Malmén

– Det är en stor fördel att alla tar eget ansvar för ”sin” maskin, servar och underhåller förebyggande utöver det som grabbarna på Epiroc gör. Det underlättar mycket, säger Kent Granrud.

”Epiroc har koll på oss, de vet vilka vi är när vi ringer, vilka maskiner vi pratar om och vilka killarna är som jobbar här.”

Att alla gör sitt, drar åt samma håll och tar ansvar är något han återkommer till ofta. Det är nyckeln till att allt flyter på. Det där flytet är också anledningen till att Hammarö Bergsprängning blivit riktiga stammisar hos Epiroc. Inte bara vad gäller maskinerna, bolaget vänder sig dit för reservdelar och service också.

– Vi har hela konceptet. Epiroc har koll på oss, de vet vilka vi är när vi ringer, vilka maskiner vi pratar om och vilka killarna är som jobbar här. Det underlättar avsevärt, tänk alla mejl och telefonsamtal man kan skära ner på. Det är en stor anledning till att vi har gula maskiner här ute på gården.

Kan lita på maskinerna och reservdelarna

Det har inte alltid sett ut så, behovet av en maskin som kan svänga tvärs larv fick företaget att söka sig till en konkurrent för att se vad de kunde erbjuda. Men det föll på servicen och bemötandet, och efter flera försök att få hjälp med den röda maskinen såldes den.

Kent Granrud är nöjd med Epirocs reservdelar och service. Foto: Linn Malmén

– Jag har testat både äldre och helt nya maskiner, just för att jag gillar den svängbara delen. Men vi får inte den hjälp vi behöver. Det är enkelt att köpa in nya maskiner, men de ska ju fortsätta att gå och får man ingen hjälp från bolaget blir det helt omöjligt.

LÄS MER: Sex säkra sätt att sänka dina borrkostnader

Att lagret och serviceteknikerna finns centralt, i Örebro, är en annan stor fördel, menar Kent Granrud och jämför med andra bolag som har sina lager på annat håll i Europa och att beställa reservdelar från Kina. Rent ekonomiskt menar han att det lönar sig att köpa reservdelarna från Epiroc, eftersom han då kan lita på att maskinerna funkar, att tidsplanen kommer att hålla och att kollegorna och kunderna slipper bli frustrerade.

– Reservdelen i sig kanske blir billigare. Men du vet inte när den kommer och du vet inte vilken kvalitet den har. Har den fel kvalitet när man väl fått den kanske det påverkar det som sitter runt om negativt. 

Hellre bibehålla än växa

Efter fem år vid rodret tycker Kent Granrud att han och medarbetarna fått Hammarö bergsprängning ungefär dit han tänkt sig. Lokalerna är upprustade och maskinerna utbytta, han säger att det känns som om de har styrt skutan rätt igen. Målet nu är att bibehålla nivån, snarare än att växa för fort. Även här spelar det nära samarbetet med personalen in. 

– Möjligheterna i branschen är oändliga, men blir det för stort för fort växer man ur dojorna så att det blir krångligt i stället. Då blir det svårt att hålla ihop den här gruppen där vi pratar med varandra konstant. Då finns det utrymme för folk som inte vill åt samma håll, och då blir det inte lika familjärt som nu.

Fakta Kent Granrud och Hammarö Bergsprängning

Anställda: 10

Maskinpark: En SmartROC T40, en FlexiROC T35, två FlexiROC T30 och en FlexiROC T15

Kents favoritmaskin: T30-riggarna. De är så mångfacetterade och går att ha till mycket, allt från småprojekt hos privatpersoner till industritomter. De har ganska bra kapacitet på djup också. 

Ålder: 35

Familj: Fru och fyra barn

Bäst med jobbet: Miljöombytet, ingen dag är den andra lik, och ett jävligt kul jobb!

Bästa lärdom: Har du inte haft sönder något i sprängbranschen så har du inte sprängt. Jag har gjort alla de fel som andra pratar om, det personalen fasar för ska hända har jag redan prövat, på gott och ont.

Få ut mer av din maskin – genom att samla data

Genom att mäta hur din borrigg mår och går kan du som entreprenör lättare se vad som kan bli bättre. Epirocs Johnny Wahlstedt förklarar hur. 

Text: Matilda Lann

Med programvaran Certiq från Epiroc kan du jämföra maskiner och mäta borrtimmar, motortimmar, borrhastighet, borrsjunk och mycket mer. Du kan också se om något är fel.

– Det finns oerhört mycket du kan ta del av i systemet, man får använda den lilla klick man har nytta av, ungefär som internet – du läser det du är intresserad av, säger Johnny Wahlstedt, produktspecialist, Nätverk och automation, Epiroc. 

Tekniken finns redan där, alla nyare maskiner är uppkopplade mot Certiq och informationen visas i en display. Information och produktionsdata skickas till en modul med ett inbyggt SIM-kort som skickar datan vidare.

– Informationen dyker sen upp i Certiqportalen och du loggar in och klickar på din maskin för att se den.

För en borroperatör handlar det framför allt om att utföra själva jobbet att borra i berget. Att planera kommande jobb och service av maskinen sköter ofta någon annan. För planering spelar informationen en viktig roll. Certiq visar borrmeter, borrsjunk, motortimmar och även larm på maskinen – denna data underlättar för den som ska planera nya jobb. 

– Du ser om något larm kommer och går på maskinen, det kan indikera att något inte är som det ska, detsamma gäller borrhastigheten. Certiq sparar gammal data så det går att jämföra produktionen med till exempel föregående månad och år.

Lätt att felsöka

Om maskinen läcker olja varnar systemet och om motorn går för varm går det också att följa upp. En tekniker kan lätt gå in i programmet för att hjälpa dig att komma till rätta med problem som uppstår.

”Certiq sparar gammal data så det går att jämföra produktionen med till exempel föregående månad och år.”

– Det kan vara att nödstoppen slår till titt som tätt, då kan det vara glapp i något kablage. Det kan också vara rena användarfel från operatören som upptäcks.

Används främst inom gruvindustrin

Hittills är det främst större bolag inom gruvnäringen som nyttjar tekniken – men även andra typer av borrföretag skulle kunna utnyttja den. Cirka 350 maskiner i Sverige och Danmark är uppkopplade mot Certiq.

– Under jord, där det är lite större maskinparker, går det att göra mycket produktionsstatistik där man jämför maskiner och visualiserar i staplar och diagram. Du kan också få ut statistiken i en Excelfil som innehåller bara just det du har valt: borrmeter, position, dieselförbrukning eller vad du nu är intresserad av, säger Johnny Wahlstedt.

Genom att följa upp digitalt finns mycket tid att spara.

– Historiskt har någon suttit och ringt runt till operatörer och manuellt matat in det i Excel. Det blir lite av viskleken över förfarandet, alltid blir det någon miss. Nu kan du bara klicka dig in, se informationen och glömma den, för att sen kunna gå in och kolla igen om du behöver.

Ni ser gärna att företag även utanför gruvsektorn börjar använda Certiq mer, varför det?
– Data samlas in av Epiroc och på sikt kan man förbättra hela produkten genom att fokusera på att åtgärda brister på maskiner, säger Johnny Wahlstedt.

5 fördelar med att mäta prestationen på din rigg

  • Du kan lätt hålla reda på antal motor- och borrtimmar, borrhastighet, dieselförbrukning med mera.
  • Det går smidigt att planera för underhåll. Lägg in en trigger och systemet kommer att upplysa om när det är dags för service av olika delar av maskinen.
  • Det är enkelt att felsöka. Du kan se om problemet har kommit plötsligt eller om det är något som legat och larmat en tid. Systemet loggar all aktivitet.
  • Det går att planera jobbet och på så vis effektivisera, få ner stopptider och inte ändra positioner i onödan.
  • Det är lättare att fakturera löpande när du direkt ser antal borrmeter. Är du till exempel på upphandlad entreprenad och fakturerar borrmeter per dag är det en fördel att kunna veta exakt.

Nya borrkronorna Epsilon2 och Omega S – så ska de hålla riktigt länge

0

Hur kan Epiroc bidra till mindre miljöpåverkan? Bland annat genom att tillverka riktigt hållbara borrkronor. Här är den smarta designen bakom nya Epsilon2 och Omega S. 

Att tillverkningen av borrkronor sliter på miljön är ingen hemlighet – bara att de är gjorda av stål sätter ett rejält klimatavtryck. Men ju mer slitstarka borrkronor vi producerar, desto mindre blir slitaget på vår jord och vårt klimat. Därför är det för Epirocs ingenjörer högsta prioritet att skapa produkter som håller så länge det bara är möjligt.

– Vi strävar alltid efter tre saker i vårt arbete: att våra produkter är så miljövänliga det går, att de är kostnadseffektiva och att de har den absolut bästa prestandan, säger Vignesh Kumar som är ansvarig för forskning och utveckling av rotationsborrkronor inom Epirocs division för Tools and Engineering i Indien. 

Kartläggning visade vägen

Vignesh Kumar och hans team har arbetat med att ta fram ett nytt sortiment av roterande rullborrkronor: Epsilon2 och Omega S. Medan Epsilon2 är en utveckling av föregångaren Epsilon har Omega S en helt ny design. 

– Vad gäller Omegan gjorde vi en kartläggning av vad våra konkurrenter erbjöd och såg att vi helt saknade en produkttyp i vårt sortiment, säger Vignesh Kumar och förklarar att Omegan är en hybrid mellan en luftlagerborrkrona och en borrkrona med förseglade lager. 

”När de förseglade lagren har slitits ner kommer den att i stället fungera som en luftlagerborrkrona”

Den lämpar sig bäst för borrning i medelhårda till hårda, blöta och brutna bergformationer och vi har designat den så att den börjar som en krona med förseglade lager, men förvandlas sedan till en luftlagerborrkrona. 

– Den har en smart design som gör att när de förseglade lagren är nedslitna kommer den att i stället fungera som en luftlagerborrkrona, där luften kyler ned borrkronan. Det ger den en betydligt längre livslängd, säger Vignesh Kumar. 

Sil håller borrkronan ren

Något som skiljer Omega S-kronan från liknande produkter på marknaden är att den för 9 7/8 tums borrkronor och större har en sil inbyggd. Den fungerar som ett filter som håller kronan ren, något som också minskar slitaget. I de tester som gjorts, på många olika ställen och i olika material, har kronan alltid hållit minst 30 procent längre än standardvarianter av luftlagerborrkronor. 

LÄS MER: Epiroc lanserar Boomer M20 – världens första ortdrivningsrigg med intern hydraulik

Även den andra nya borrkronan, Epsilon2, har lång livslängd. Och där är resultaten ännu mer slående. 

– Den har visat sig hålla minst 60 procent längre än den tidigare generationen. Ibland uppemot 100 procent, säger Vignesh Kumar. 

Idén till den kom när ingenjörerna tittade på vad som vanligtvis hade gått fel när den tidigare generationen Epsilon gått sönder. 

– Genom att kartlägga det kunde vi systematiskt komma fram till vad vi skulle förbättra, säger Vignesh Kumar. 

En sak som kunde bli bättre var borrkronans bäring, eftersom blir sämre genom korrosion. Efter mängder av experiment lyckades ingenjörsteamet hitta ett sätt att separera vattnet från luften inuti borrkronan. 

– I Epsilon2 separerar vi 95 procent av vattnet som kommer in från luften. Det gör att det blir mycket mindre rost och att kronan håller längre. 

Ökad produktion en del av hållbarheten

Något annat som Epirocs ingenjörer behövde förbättra var luftdistributionen i borrkronan. Luften gick tidigare inte runt i hela kronan, vilket gjorde den het – och slitaget ökade. Nu cirkulerar luften bättre, vilket håller borrkronan kyld. 

– Det tredje vi gjort är att se till att det bortborrade materialet blir bättre bortspolat. Nu är hålen renare, vilket ökar effektiviteten vid borrningen med mer än 30 procent, säger Vignesh Kumar. 

Borrkronan är hjärtat av varje gruvoperation. Hur bra borrningen är avgör hur bra sprängningen blir. Ju mer förutsägbara borrkronorna är, desto bättre kommer gruvorna att kunna planera sin produktion. Vignesh Kumar och hans team är stolta över de nya borrkronorna, inte minst för att de går helt i linje med Epirocs vision. 

– Vi pratar om ”Dare to think new” inom Epiroc. Att alltid sträva efter att bli bättre på vad vi gör och hitta sätt att öka våra kunders produktion – vilket i sig är en viktig del av en ökad hållbarhet.  

Skräckdag på jobbet – ”det regnade huggormar ner för bergväggen!”

0

Marcus Lindgren började som propphjon när han var 14. I dag kan han inte tänka sig en bättre karriär än att vara bergarbetare.

– Jag har sprängt i berg hela mitt arbetsliv. Det är det bästa jag vet.

Text: Matilda Lann Foto: Sofie Abrahamsson

Norrbotten. Klockan närmar sig halv tre på eftermiddagen och det är skymning i Boden. Marcus Lindgren sitter i sin borrvagn och har redan lagt ett par hundra borrmeter bakom sig. Dessutom har han fått borra upp 200 hål som frusit nu när det varit blidväder och kyla om vartannat. I lurarna har han Mötley Crüe.

Foto: Sofie Abrahamsson

– I dag är det hårdrock för hela slanten. Jag tycker att det bästa som finns är att sitta själv och filosofera och lyssna på musik, en och annan podd blir det också, säger han.

Marcus Lindgrens maskin är uppställd vid bergtäkten Svalget i Boden. Här borras och sprängs det till krossen.

Han har suttit i riggen sedan sextiden på morgonen. Marcus Lindgren ser varje dag som en ny tävling. Målet är att nå minst 300 borrmeter. Det egna rekordet ligger någonstans mellan 400 och 500 meter. 

– Jag har bara varit här en vecka och vi spränger i morgon, en salva på 40 000 ton.

LÄS MER: Legendarerna på berget – ”De första tio åren var det bara handhållet som gällde”

Började som propphjon

Redan som barn var Marcus Lindgren fascinerad av sprängarbeten och inspirationen kommer från morfar, som var bergsprängare. 

– Jag följde med honom som liten pojk, fem–sex år var jag kanske, hans uppdrag var att spräcka sten ute i skogen som sen såldes till Polen för att bli bord- och bänkskivor. Det var väldigt spännande när det smällde.

”Jag har inga som helst planer på att sluta. Om tio år hittar ni mig fortfarande i någon bergtäkt i Norrbotten eller Västerbotten.”

När det i sjuan var dags att hitta praktikplats var valet givet: propphjon efter Botniabanan.

– Jag bar 20-kiloshinkar med grus och hällde i de laddade hålen. Det var ett slitsamt arbete. Men i slutet på varje vecka kom belöningen. 

Foto: Sofie Abrahamsson

– Då fick jag trycka av salvan och se allt poffa till. Det är en fantastisk känsla, det pirrar i hela kroppen. Att få bekräftelsen på att hårt arbete avslutas med en liten smäll.

Under gymnasiet gick Marcus Lindgren byggprogrammet i Boden och sista året med bergutbildning i Filipstad.

– Sen dess har jag suttit i en borrvagn. Jag har inga som helst planer på att sluta. Om tio år hittar ni mig fortfarande i någon bergtäkt i Norrbotten eller Västerbotten, säger han och skrattar.

Som ett flaggskepp

Mörkret faller på och Marcus Lindgren tänder upp strålkastarna på sin SmartROC T35 som han kör.

– Jag har extremt bra lysen på den här borrvagnen, det ser ut som ett flaggskepp som kommer med extralysen överallt. 

Foto: Sofie Abrahamsson

Maskinen är från 2016 och han är mycket nöjd med sin rigg.

– Det är den perfekta årsmodellen, jag vill inte ha en nyare. Jag kör gärna manuellt och de nyare är byggda för automatik, jag har provat men det tycker jag inte om. Den här är snabb och smidig och borrar riktigt bra. Det är aldrig något strul.

Varje torsdag gör han en ordentlig översyn av maskinen. Går igenom balken, fyller på extra oljor och gör den redo för måndag morgon.

Har den inget namn?

– Jag har inte döpt henne än, skrattar Marcus Lindgren och fortsätter:

– Men vi har en väldigt bra relation, man skulle som kunna säga att det nästan är min bästa kompis. Jag har haft henne i ett år nu.

LÄS MER: Erik blev sjuk av jobbet – ”Som borrare mår jag mycket bättre!”

Regnade ormar

En av de obehagligaste upplevelserna Marcus Lindgren haft på jobbet var under en solig dag i Kalix.  

– Det var som att det började regna huggormar. 10–12 stycken gled ner för bergväggen där jag stod och borrade, de hade väl legat där och solat. Det var inte trevligt!

Vid ett annat tillfälle, i Svappavaara, fick han också känna på baksidorna med arbetsmiljön.

Foto: Sofie Abrahamsson

– Jag har precis parkerat bilen och ska kliva upp i borrvagnen. När jag har gått kanske 20 meter från bilen hör jag en rejäl smäll. 

Det är några stora stenblock som har rasat ner för bergväggen.

– Den största stenen missar bilen och rullar ner för klippkanten, men en sten tar i däcket. Vilken tur att man inte var i närheten, säger han.

”Det var som att det började regna huggormar. 10–12 stycken gled ner för bergväggen där jag stod och borrade.”

Går helst utan byxor

På fredagar är Marcus Lindgren, precis som många i branschen, ledig. Det första han gör när han går av sitt pass är att ta av sig byxorna.

– Jag går runt i bara kalsonger så ofta och länge jag kan. Det är något grannarna får se lite för mycket av. Jag går ut och stoppar i motorvärmaren eller slänger soporna. Mina kompisar tycker att det är helt otroligt om jag har byxor på mig. 

När Marcus inte jobbar är han med familjen som består av frun Emma och hennes tioåriga tvillingsöner. Tillsammans utgör de ett välrenommerat quizlag. De tar sig an allt från Melodikrysset och På spåret till lokala frågetävlingar. 

– Man är som en liten pensionär, men det är riktigt roligt att quizza. 

Foto: Sofie Abrahamsson

I januari tog han och familjen hem segern hos Quizklubben i Arvidsjaur, som varje månad livestreamar ett musikquiz på Youtube. 

– Vi vann över 150 lag. Då blev det champagne och fest! 

Till ny bergtäkt i all hast

Senare på kvällen kommer ett sms från Marcus.

”Jag fick förflytta mig till Arvidsjaur, du vet framförhållningen …”

Han har i hast fått plocka ihop sin utrustning och lastat farmare, borrstål, borrplugg och rigg på en trailer.

Nu blir det tre veckor på en annan bergtäkt.

”Jag kör en borrvagn med 9-stålsmagasin som kan borra 35 meter och pallen där jag ska jobba är 34 meter, så min rigg är optimal för jobbet.”

Fakta Marcus Lindgren

Ålder: 31.

Gör: Borrar, laddar och spränger på företaget Hyrcon, som är en del av Nordisk Bergteknik.

Bästa med jobbet: När man får borra en hel dag utan att skruva, det är underbart. 

Favoritmaskin på Epiroc: D9-serien. Man sitter bra och ergonomiskt i den.

Fritidsintressen: Jaga älg och quizza.

Bor: I ett hus i utkanten av Arvidsjaur. 

Roligaste projekt: Gruvan i Maurliden utanför Mensträsk i Västerbotten var kul. Vi skulle ta fram extra malm till anrikningsverket i Boliden. Vi blev ett sammansvetsat gäng där alla samarbetade för att hela linjen skulle fungera.

Motiverar dig: Jag är min egen motivation. Min fru tycker att jag är knäpp som är så glad jämt. Jag ser som aldrig något bekymmer.

Legendarerna på berget: ”De första tio åren var det bara handhållet som gällde!”

0

Han har jobbat på berget i över 40 år, sett den stora teknikutvecklingen på nära håll. Men för Biörn Bladh skedde den största revolutionen när grävmaskinerna började kunna hantera sprängmattor för egen maskin. 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Kristina Sahlén

Biörn Bladh har precis kommit hem efter en effektiv borrdag. 300 hål på tre dagar på Muskö utanför Stockholm – och då är klockan bara två på eftermiddagen. 

– Jag hade planerat det så för att kunna ta det lite lugnt nu, säger han rutinerat.  

Efter över 40 år i branschen är det ingen match för Biörn att planera sitt jobb och ha exakt koll på hur lång tid de olika momenten kommer att ta. Han vet vad han gör, helt enkelt. Och uppdrag är det ingen brist på. 

– Det känns som att det finns mer jobb än någonsin där ute nu. Det är helt otroligt. Jag vet inte varför, kanske har det med att hydraulspräckning har kommit de senaste tio, femton åren? Det har blivit mer bergjobb överallt! 

Började tidigt

Biörn Bladh gjorde sitt första bergjobb redan 1967. Då var han sju år gammal och hade fått följa med sin pappa ut på berget. Lönen: Två och femtio och en påse godis. 

– Det var väl för att farsan inte hade någon barnvakt som jag fick hänga med. Men jag tyckte det var superkul, berättar Biörn från sin villa hemma i Ösmo. 

Han har bott på orten till och från sedan han var ett år gammal. Föräldrarna flyttade dit från Sälen. 

”Det känns som att det finns mer jobb än någonsin där ute nu. Det är helt otroligt.”

– Farsan hade tidigare jobbat i Kiruna, sedan träffade han morsan när han jobbade med tunneldrivning och stigortsborrning för ett kraftverk norr om Sälen. De hade väl tänkt bo kvar där, men det var dåligt med jobb så de begav sig mot Stockholmstrakten i stället. 

Under åren som följde fortsatte Biörn att då och då hänga med sin pappa ut på jobb. Redan som 13–14-åring borrade han en hel del handhållet. Ett tungt arbete, inte minst för en kille som inte var särskilt stor till växten. 

LÄS MER: Erik blev sjuk av jobbet – ”som borrare mår jag mycket bättre”

– När jag tänker tillbaka känns det helt galet vad de lät mig göra – det skulle jag aldrig gå med på själv i dag om det gällde mina barn eller barnbarn! Men det var andra tider då, och farsan hade väl sett att jag hade talang för att inte slå ihjäl mig. Jag tyckte det var skitkul att få kämpa och ta i, och så tjänande jag ju några kronor. 

Trivdes med farsan

Biörn gick treårig samhällslinje på gymnasiet men insåg rätt snabbt att han tyckte det var roligare att jobba utomhus och med kroppen än att sitta bakom ett skrivbord. Efter skolan blev han anställd av sin pappa, och blev kvar i över 20 år. 

– Det var skitbra att jobba med honom. Vi hade en bra lunk där vi skämtade och garvade, jobbade, förbannade på varandra ibland, blev sams och började garva igen. Jag fick ganska snabbt ta över det taktiska planerandet på sprängplatserna, medan farsan skötte logistiken för uppdragen. 

De tog mest småjobb, sprängde för villagrunder, kabeldiken, småvägar … Alltid handhållet.

– Mellan 1979 och 1990 körde vi bara handhållet. Det är tungt, men med bra teknik slipper man mycket jobb och min teknik var bra. Men vi var ju som stålfjädrar i kroppen! Sedan köpte vi en Tamrock Commando och jävlar vad man kunde jobba då! Plötsligt kunde vi ta större och fler jobb. Det var verkligen en revolution för oss, berättar Biörn men lägger i samma veva till att den allra största revolutionen var när grävmaskinerna började kunna hantera sprängmattor utan att man var tvungen att använda en kätting med krok. 

– Du kan ju tänka dig vilket elände det var att försöka fånga den där kroken för att haka fast den i sprängmattan, kunde ju bli livsfarligt att springa runt sprängstenarna. Nu slapp vi det. 

En annan stor förbättring var när det blev möjligt att tuta inför sprängningen på samma ställe som där man står när man trycker av salvan. En liten detalj, kan man tycka – men inte för Biörn. 

– Tidigare hade jag varit tvungen att starta borraggregatet och sedan trycka på tutan som var vid kompressorn, och efter det springa till avtryckaren. Det var ett jävla springande fram och tillbaka!

Sin FlexiROC T15 köpte han för bara tre år sedan. Mest för att, som han själv säger, ”testa om den är så bra som vissa säger”. 

– Och det är den. Man når långt och den är bra i terrängen. Den är så liten och kompakt, men ändå väldigt kraftfull. Fast när jag ska göra grundare klenhålsjobb blir det ändå Commandon. 

”Det är helt galet vad mycket regler och papper och dittan och dattan man ska hålla på med nu! Det råder ju fullständig vibrationshysteri överallt!”

Genialiskt med campingstol

Sedan 20 år tillbaka driver Biörn sitt eget företag, Bladhs Sprängservice AB. Även i det tar han framför allt mindre jobb och han gör allt själv – borrar, spränger, fraktar maskiner och råddar med både det praktiska och det administrativa. Han är ett enmansband och trivs rätt bra med det – även om han tycker att administrationen blivit lite väl hysterisk den senaste tiden. 

– Det är helt galet vad mycket regler och papper och dittan och dattan man ska hålla på med nu! Det råder ju fullständig vibrationshysteri överallt! Förr kunde man bara jobba på på ett helt annat sätt, säger han. 

Även på det fysiska planet kan det ibland kännas lite tungt nu. 

– När jag var ung mådde jag bra av att flåsa som en idiot och jobba på. Nu börjar det bli plågsamt. Men jag håller mig i bra form. Det är så varierat, jobbet, världens bästa gymnastik! 

Biörn berättar att han äntligen kommit på att om han tar med sig en campingstol till jobbet kan han fika i den – eller till och med sitta ner och borra. 

– Jag såg en kollega sitta i en campingstol och borra med sin Commando för femton år sedan och tänkte: ”Jäklar, det ska jag också göra!”. Men sedan glömde jag bort det – tills nu. Lite synd att det tog 40 år för mig att komma på hur man kan göra arbetslivet mer bekvämt, haha! 

LÄS MER: Hur bra koll har du på mjukvaran ROC Manager? Testa dig själv!

Han ångrar inte att han valde att gå i farsans fotspår i stället för att sitta på ett kontor. Livet som bergarbetare har varit bra. 

– Och inte har jag blivit ruinerad på det heller. Nä, jag har gillat att jobba hela tiden, säger han. 

Trots att jobbet blir tyngre och tyngre har Biörn Bladh inga planer på att sluta arbeta. Inte riktigt än i alla fall. Att vara ledig är inte hans grej, berättar han strax innan han slänger sig i bilen igen för att åka och hämta dynamit. 

– Jag fortsätter nog … ja, tills jag får yrkesförbud. Eller tills jag är 65, 66 i alla fall. Men vad jag ska göra då vet jag inte. Börja gymma och tippa mer på V75 kanske? Eller hjälpa mina barn och barnbarn. Fixa med huset kan jag ju göra också! Måla och renovera … Du hör, nu kommer jag på massor av grejer jag skulle kunna göra! Kanske inte blir så dumt att vara pensionär ändå. 

Biörn Bladhs liv på berget 

Föddes: 1960 

Första bergjobbet: 1967, sju år gammal. ”Fick väl proppa lite hål eller något sånt.” 

Karriär: Anställdes 1979 av pappa Ingemar Bladh. Jobbade där tills han startade sin egen firma, Bladhs Sprängservice AB, 2001. Borrade med handhållet fram till 1990. Har alltid gjort mindre jobb där han både borrat och sprängt.

Maskinpark: En Tamrock Commando 110 från 2000 och en FlexiROC T15 från 2015. 

Bättre förr, enligt Biörn: Att det var mindre krångel! Nu är det så mycket papper och regler.

Bättre nu, enligt Biörn: Att man inte måste borra handhållet, och att man slipper kättingen med kroken för att koppla mattor! 

Viktigaste vardagsrutinen: Maten och fikarasterna! Kall mat och varm dryck, det är min melodi. Jag är stenhård med mina pauser. Klockan 9 tar jag en knäckemacka med jordnötssmör och lite kaffe. Klockan 11 käkar jag en sallad som jag har med mig, och sedan en kaffe och en knäckemacka till vid halv två, med skinka och ost. 

Därför köper Epiroc Mobilaris Mining & Civil Engineering

0

Epiroc köpte nyligen upp det Luleåbaserade mjukvarubolaget Mobilaris MCE. Nu hoppas de båda företagen på att tillsammans kunna driva digitaliseringen av gruvindustrin framåt.

Text: Matilda Lann

Företagen har arbetat ihop sedan 2017 och Epiroc har tidigare ägt 34 procent av Mobilaris. När Mobilaris såg ett behov av att växa och Epiroc ville utveckla sin digitala gren föll sig köpet naturligt.

– Nu blir det enklare att sälja Mobilaris produkter genom Epirocs kanaler. Det blir också enklare att paketera samman Epirocs och Mobilaris produkter i ett gemensamt erbjudande, säger Mikael Ramström, Vice President Marketing, Digital Business på Epiroc.

LÄS MER: Historien bakom nya Boomer M20 – i princip allt är nytt på riggen

Den digital produktportföljen Mobilaris Mining Intelligence optimerar flöden i gruvor, bland annat med hjälp av positionering. En av produkterna, Mobilaris Onboard, fungerar ungefär som en GPS i en bil. I realtid får du upp detaljerad information i ett 3D-användargränssnitt.

– När du kör runt i gruvorna blir det lättare att hitta, du ser mötande trafik i god tid. Du vet vart du ska och du kan se hur långt maskinerna har kört, säger Susanne Kangas Kooy, General Manager på Mobilaris MCE.

Flera köp skapar mervärde

Mobilaris lösningar bidrar också till kortare evakueringstider, bättre trafikflöden, högre produktivitet, minskade utsläpp och bättre arbetsförhållanden. Mikael Ramström ser flera fördelar med uppköpet.

– Dels kan vi använda Mobilaris tjänster i våra testgruvor, som positionering, som om vi vore en kund. Dels kan vi sälja saker tillsammans. Antingen genom att sälja Mobilaris produkter via våra säljare ute i världen, eller att vi paketerar ihop Mobilaris och Epirocs produkter, säger han.

Epiroc har totalt förvärvat sju–åtta bolag under året som gått. Köpet av Mobilaris MCE är en del av en strategi att stärka digitaliseringen.

”Ska man utveckla produkter och tjänster någonstans i världen så är det i Sverige. Vi vet att om vi fått det att fungera i Sverige kommer de andra länderna allt eftersom.”

– Allt eftersom kommer vi att se att höjden av innovation stiger eftersom man kan plocka delar av de olika erbjudandena och ett plus ett blir tre. Det finns väldigt mycket vi kan göra tillsammans, säger Mikael Ramström. 

Digitalisering av gruvindustrin – framtiden

Både Susanne Kangas Kooy och Mikael Ramström tror att Sverige kan gå före i digitaliseringen av gruvindustrin.

– Ska man utveckla produkter och tjänster någonstans i världen så är det i Sverige. Vi vet att om vi fått det att fungera i Sverige kommer de andra länderna allt eftersom, säger Mikael Ramström och fortsätter:

– Mycket av digitaliseringen bygger på att det finns en infrastruktur i gruvan och att man har kopplat upp med internet under jord.

LÄS MER: Operatören Pierre kör sin borrigg via BenchREMOTE

Än så länge är det cirka 80 procent av de svenska gruvorna som har nätverk och kan använda systemet. I världen är siffran betydligt lägre, runt 20–30 procent. 

– Så här finns potential för utveckling, säger Mikael Ramström.

I praktiken fortsätter de båda företagen att verka som tidigare. Alla anställda på Mobilaris MCE blir kvar och Mobilaris produktportfölj kommer att finnas kvar som ett eget varumärke.

Strategiskt läge

Norra Sverige har blivit en ledande region när det gäller omställningen mot en mer hållbar gruvindustri, där digitalisering är en förutsättning för att lyckas. Mobilaris har en strategisk placering med sitt kontor i Luleå med närheten till de svenska och finska gruvkunderna. 

– Att bara kunna sätta sig i bilen, åka ut till kunden, träffa dem i gruvan och visa lösningarna är optimalt. Tack vare bra kundrelationer har vi även den unika förmånen att kunna testa våra lösningar i verklig gruvmiljö, avslutar Susanne Kangas Kooy.