Avsnitt 16: Dolor – Så minskar du risken för sprängolyckor 

Att stöta på gammalt sprängmedel vid borrning är det absolut värsta en borrare kan råka ut för. 

Vi går igenom vad du behöver veta om dolor – allt för att minska risken för fler sprängolyckor i branschen. Och så bjuder medicine riggdoktor Patrik Goliats på några supertekniska tips du inte vill vara utan!

Detta avsnitt av Borrmästarpodden är inspelat innan den allvarliga olyckan vid arbetet med Västlänken där en ung borrare skadades allvarligt.

När det värsta händer – det här behöver du veta om dolor 

I arbetet med Västlänken exploderade i början av sommaren en dola, och en ung borrare skadades allvarligt. Sprängmedel som är kvar i berget är varje bergarbetares värsta mardröm. Men med rätt kunskap minskar riskerna.

Text: Johanna Paues Darlington

– Medvetenheten om dolor har ökat, men det behöver bli ännu bättre. Jag stöter fortfarande på både borrare och grävmaskinister som inte har någon aning om det här problemet, säger Jan Johansson, vd för Bergsprängningsentreprenörernas förening, BEF. 

Han ägnar en stor del av sin tid åt att åka runt till företag i entreprenadbranschen för att föreläsa om dolor. Gammalt sprängmedel som inte detonerat vid en sprängning, och som blivit kvar i berget med risk att detonera vid annat tillfälle i stället. Till exempel när en borrare kommer till platsen för att borra nya hål.  

Jan Johansson.

– Även om sannolikheten att råka ut för en dola inte är särskilt stor är konsekvenserna när det väl händer så enorma att risken inte går att förbise. 

Många olika orsaker

En dola kan uppstå av en mängd olika orsaker – det kan vara allt från produktfel eller fel på en tändare till handhavandefel eller tekniska faktorer. 

– Många gånger är det berget som styr också, säger Jan Johansson. 

”Även om sannolikheten att råka ut för en dola inte är särskilt stor, är konsekvenserna när det väl händer så enorma att risken inte går att förbise”

Han tror att en vanlig orsak är att det blivit en ”ryckare”. Det uppstår när detonationen av alla hål i en salva inte hinner tändas upp på ett korrekt sätt innan berget börjar röra på sig. Då kan laddsträngen till bakomvarande hål delas. 

– Min bestämda uppfattning är att man inte ska använda stötvågssystem, eller Nonel som det också kallas, när man täcker med gummimattor. Stötvågssystem går inte att kontrollera innan man skjuter av. Eftersom man heller inte ser själva sprängningen så blir det lite som att spränga på vinst och förlust. 

LÄS MER: Så ska du borra för att göra sprängarna nöjda

Ansvarsfrågan otydlig

För att undvika dolor måste gamla sprängbottnar rensas ordentligt. Det kan räcka med att berget maskinrensas med en grävmaskin, men ibland behöver gamla sprängbottnar blåsas för att man ska upptäcka borrhål som kan innehålla sprängämne. Ett arbete som är besvärligt, skitigt och tidsödande. 

– Men vem som har ansvaret för att göra det här är inte alltid helt klart, särskilt när gäller riktigt gamla sprängbottnar. Dolor kan ju ligga kvar i flera decennier och ibland finns inte ens företaget som gjort sprängningen kvar, säger Jan Johansson. 

Eftersom ansvarsfrågan inte är helt tydlig påpekar han att det är viktigt att ha med kostnaderna för en eventuell blåsning av gamla sprängbottnar i projektbudgeten redan från början. 

”Här får man lägga all eventuell machokultur åt sidan och sätta sin säkerhet först, hur jobbigt det än känns.”

– Sedan ligger faktiskt ett stort ansvar på borrarna. Att de håller ögonen öppna och stoppar arbetet när de misstänker att det kan finnas dolor. Något som kan vara rätt jobbigt, inte minst om man är ung och ny i branschen. Men här får man lägga all eventuell machokultur åt sidan och sätta sin säkerhet först, hur jobbigt det än känns. Då är det viktigt att man har sitt företag i ryggen. 

Men hur ser då en dola ut? Vad är det man som borrare ska spana efter? 

– De kan se ut på många olika sätt eftersom de kan ha blivit påverkade av sprängningen runt omkring. Det kan vara trasiga bitar, lösa delar. Därför är det bra att ha kunskap om hur sprängämne ser ut. 

LÄS MER: Checklistan du inte vill missa när du anställt en ny borrare

Den kunskapen, menar Jan Johansson, får man oftast genom internutbildning inom företaget man jobbar på. 

– Och har man inte fått det ska man begära det, säger han och berättar om en tragisk olycka för en tid sedan då en borrare blev svårt invalidiserad efter att han borrat i gammal sprängbotten som inte var tillräckligt bra rensad. 

– Han skulle städa upp efter den föregående sprängaren. Han blåste rent berget, enligt honom själv ordentligt – men tydligen var det inte tillräckligt. Det visar på hur svårt det kan vara att avgöra om allt sprängmedel verkligen är borta. 

4 punkter som minskar risken för dolor 

  • Vet du inte hur gammalt sprängmedel kan se ut och vad du ska leta efter – utbilda dig! Kontakta gärna BEF. 
  • Även om risken för dolor är liten – chansa aldrig! Konsekvenserna kan bli förödande. 
  • Se till att kostnaden och ansvaret för eventuella rensningar av berget finns med i projektavtal och budget redan från början. 
  • Om möjligt: stå alltid en bra bit bort vid påhugget. Eller sitt i hytten om du har en sådan. 

Borrkockens bästa tips: Anita laddar med rökt sik i matlådan

Anita Ylivainio, 47, jobbade länge med mat. I butik men också i storhushåll. Nu har hon helt bytt karriär och arbetar i Svappavaara utanför Kiruna med att planera salvor. Men intresset för mat lever och har blivit till en fritidssysselsättning. Allra helst vid det egna rökeriet.  

Text: Matilda Lann

Varifrån kommer ditt matintresse?

 – Jag har vuxit upp med en familj som har jagat, fiskat och rökt mat. För tre år sen tog jag också jägarexamen. Min man och jag delar matintresset.

Hur kommer det sig att du slutade jobba med mat? 

 – Min dotter såg en annons om att de sökte laddare till malmgruvan i Svappavaara och tyckte att jag skulle söka. Jag fick jobbet och jag har inte ångrat en dag. Vi spränger malm, med 100 ton sprängmedel per salva. Du slipper stressen som du har i hotell, restaurang och butik, som jag tidigare har jobbat i. 

Anita Ylivainio. Foto: Privat, Shutterstock

Hur visar sig ditt matintresse i vardagen?

 – Jag lagar ofta mat med barnen. Vi gör pizzadeg och sen får alla göra sin egen pizza. Det är roligt och stökigt. Då kan man samtidigt sitta och prata om vad som hänt under dagen. Sen har jag såklart alltid matlådor med till jobbet, jag köper aldrig lunch ute. Men ibland kan det faktiskt vara väldigt gott med bara korv och makaroner, som omväxling från älg och ren, som vi äter mycket av.””

”Ibland kan det faktiskt vara väldigt gott med bara korv och makaroner, som omväxling från älg och ren”

Hur kommer det sig att du gillar att röka maten? 

 – Vi har alltid rökt mat under påsken, det har blivit en tradition. Då samlas vi, släkt och vänner, i mammas stuga i Tornedalen. Nere vid sjön har vi rökeriet och där slår vi upp en lägereld. Det är vårvinter, det droppar från träden och det går ofta att sitta i bara T-shirt. Vi kokar kaffe över öppen eld och grillar kött. Röker ren och älg, och ibland tar jag faktiskt med en julskinka och röker, det blir jättegott. Vi röker också gurpi, det är renfärs som man sätter som i en tubsocka, hänger på tork och röker. Egentligen ska färsen lindas in i en hinna som sitter i renens mage. På sommaren röker vi mycket fisk, som till exempel sik.

Vad har du helst i din matlåda?

 – Helt klart souvas. Det går väldigt snabbt att tillaga. Det är rökt renskav som steks lätt, till det potatis och sallad. Jag gillar också lax i ugn med en god sallad med ägg. Eller som i dag: bara vanlig pastasallad med tonfisk.

Har du något stort no no vad gäller mat i matlådor? 

 – Pölsa och älgtunga! Det äter jag inte alls. Annars är pommes frites ingen höjdare i matlåda, det ska ätas direkt. Surströmming ska du heller inte stoppa i matlåda, haha.

Har du något superknep i köket?

 – Ha kul! Man ska njuta när man lagar mat, inte stressa. Till kött räcker det med salt och peppar som krydda, råvaran har så fina smaker i sig själv. 


Anitas bästa sommarrecept till matlådan

Rökt sik och färskpotatis, 4 pers 

4 rökta sikar 

Ca 16 färskpotatisar 

2 gula lökar 

300 g smör 

1. Koka färskpotatisen. 

2. Smält smör i en kopp och ha i den hackade gula löken. 

3. Rensa siken och lägg upp på fat. 

4. Servera siken med den nykokta potatisen och ringla löksmöret över, alternativt ha kvar löksmöret i koppen och doppa potatisen i det (kallas för dopp i kopp). 

5. Blir det rökt sik över kan du använda det till en sallad, med kokt ägg och hollandaisesås till. 

Text: Matilda Lann

Uppdateringarna som minskat koldioxidutsläppen med nästan 40 procent 

För varje ny uppdatering av Epirocs SmartROC-flotta har bränsleförbrukningen reducerats. Men med hur mycket? Det har vi tagit reda på. 

Enligt Epirocs datainsamlingsprogram Certig förbrukade de 58 SmartROC T40 och T35 som programmet läste av under maj månad tillsammans 115 124 liter diesel. Det motsvarar ett koldioxidutsläpp på 309 684 kilo. 

Att dieseldrivna borriggar är stora utsläppare är ingen hemlighet. En tröst i sammanhanget är att det åtminstone har blivit betydligt bättre. 

LÄS MER: Mekaniska bromsar på ROC 600 – inget för den oerfarne

Jämfört med en lika stor flotta av SmartROCs föregångare, FlexiROC D7C och FlexiROC D9C, är minskningen med de nyare maskinerna som nu är i gång hela 116 751 kilo koldioxid i månaden. 

Om vi antar att varje maskin körs under 11 månader om året är skillnaden mellan den gamla flottan och dagens moderna maskiner hela 1 284 ton koldioxid per år. Det innebär 37,7 procent mindre utsläpp av koldioxid. Med den nya, uppdaterade modellen av SmartROC blir det dessutom möjligt att spara ytterligare 5 procent på bränsleförbrukningen. 

Mekaniska bromsar på ROC 600 – inget för den oerfarne

Är det något slags militärövning på gång? Icke då, såhär såg borriggen ROC 600 ut. Det var en mekaniserad rigg med larvband som främst användes i samband med vägbyggen.

Riggen lanserades 1966 av Atlas Copco, som Epiroc är en avknoppning från sedan 2018.

ROC 600 hade mekaniska bromsar, något som krävde att operatören kunde sin sak och var beredd på att lägga an mekaniskt med bromsen när riggen skulle flyttas. Men borriggen blev inte långlivad – ganska snabbt kom en uppdaterad version, ROC 601. 

LÄS MER: Innovationen som revolutionerade bergbranschen

– Men även den versionen ersattes bara några år senare, år 1974, med ROC 701, där vi hade flyttat kontrollerna för bommen, berättar Sverker Hartwig, tidigare teknisk direktör på Atlas Copco. Han lägger till: 

– Även om det svider att säga det så var vi inte först med den här typen av borriggar, så kallade ”krabbor”. Det var Gardner Denver, vår värsta konkurrent på den tiden. 

Epirocs lastare banar väg mot framtidens gruva 

0

Framtidens gruva är autonom, digital och koldioxidfri. Som ett led i att nå dit har Epiroc levererat tre automationsredo lastare till LKAB. Bitz åkte ner i berget under Kiruna för att se hur arbetet med dem går. 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Fredric Alm 

Marie Arngren sitter avspänt i sin kontorsstol 1 365 meter ner i berget. Kontoret är modernt inrett, med en lila belysning längs väggarna som för tankarna till en nattklubb snarare än till en gruva. 

– Vi fick LED-slingan att blinka i olika färger en gång, men det var så svårt att stänga av att vi bestämde oss för att hålla oss till lila, berättar hon samtidigt som hon övervakar markörerna på skärmen – två lastare som autonomt fraktar järnmalm från en punkt till en annan. 

Marie Arngren. Foto: Fredric Alm

Vi är i gruvan KUJ (Kiruna Under Jord), LKAB:s stora gruva i Kiruna. Här, på fjärrcentralen på nivå 1 365, testas sedan en tid tillbaka två autonoma 18-tonslastare från Epiroc, Scooptram ST18. Snart tas ytterligare en i bruk. 

– Vi insåg att om vi ska kunna ha två i gång hela tiden måste vi ha tre maskiner. Den tredje blir en extra när någon av de andra ska in på service eller står still av någon annan anledning, säger Magnus Lindgren, LKAB, som är produktionschef för fjärrcentralen. 

Ett steg närmare målet

Än så länge är det en operatör som på distans fyller skopan – eftersom materialet är så ojämnt är det svårt att få till med automatik. Efter det åker lastaren och tömmer skopan för egen maskin. 

– Med en lastare i gång kunde vi testa att själva tekniken fungerade. Nu kan vi också se hur de fungerar i ett trafiksystem, säger Magnus Lindgren. 

LKAB och Epiroc har, tillsammans med dataföretaget Combitech, ABB och Sandvik, sedan flera år arbetat stenhårt med det ambitiösa projektet Ny världsstandard för hållbar gruvbrytning. Det syftar till att ta fram den teknik och de arbetssätt som krävs för att kunna bryta järnmalm autonomt, digitalt och koldioxidfritt – och komma längre ner i gruvan. Minst 2 000 meter ner, men gärna ännu längre. 

Magnus Lindgren. Foto: Fredric Alm

– Eftersom Scooptram ST18 körs på diesel leasar vi dem från Epiroc. När vi väl köper något kommer det att vara en fossilfri maskin. Men där är vi inte ännu – till exempel för att vi inte har utrymme för de traverser vi behöver för batteribytet i gruvan, säger Magnus Lindgren. 

Bättre på distans

Marie Arngren sträcker på sig i stolen. Småpratar lite med kollegorna i det lila rummet. Hon trivs bra med att vara operatör från ett kontor. 

– Jag ser inga stora nackdelar med att styra autonomt. Det är slitigt att sitta i maskinen och dammet i gruvan vill man inte gärna vara i. Och ska vi ner så långt som till 2 000 meter ska det ju absolut vara autonomt. Ju längre ner man kommer i berget, desto sämre luft och berg blir det. Det blir varmt också … Inte så härligt. Här är det så säkert det kan bli under jord, säger hon och berättar att arbetet med lastarna nu framför allt handlar om hur de kan minimera antalet stopp. 

– Maskinerna stannar så fort säkerhetskretsen på dem bryts – till exempel om någon har åkt in på området för att arbeta. Men på Scooptramen kan man lösa det genom att krympa maskinens säkerhetsområde, vilket är bra, säger hon. 

Ser inga hinder

I framtiden, när maskinerna ska gå helt autonomt och koldioxidfritt, kommer det knappast att bara vara tre lastare som arbetar i KUJ. Snarare ett tjugotal, berättar Magnus Lindgren. 

– Vid det laget ska lastarna också kunna fylla sina skopor själva och kommunicera med andra maskiner – även de från andra leverantörer. De behöver också kunna hantera ”mixed traffic”, alltså kunna känna av och hantera när det är människor i närheten, säger han och lägger i samma veva till att han inte tror att något av det här kommer att bli något större problem att få till.

–  Nä, jag tycker att det går jättebra! Jag ser inga hinder på vägen mot en autonom gruva. Och med Epiroc fungerar det väldigt bra, deras utveckling är snabb och de är lyhörda. Det är ju så att det vi vill ha i framtiden måste vi ta fram tillsammans med våra leverantörer. Det är ingenting som redan finns. Vi bygger ju framtidens gruva tillsammans. 

Avsnitt 15: 8 egenskaper en borrare bör ha

Hur behöver en borrare vara för att trivas med jobbet och ha förutsättningar att bli riktigt bra på det? Det har vi svar på! Vilka av egenskaperna på Stefans lista har du? Vi ringer också upp borraren Markus Lindgren som älskar att borra men AVSKYR att ha byxor på sig.

8 egenskaper du behöver ha som borrare 

Räcker det med att vara teknikintresserad för att klara av ett liv på berget? Eller krävs det fler egenskaper? Epirocs borrmästare Stefan Löfdahl listar personlighetsdragen som han tycker krävs för en lyckad borrarkarriär. 

Det är kallt och blåsigt, riggen låter inte som den ska när den borrar – och sprängaren kommer om bara några timmar. Är du den som helst bara ger upp i sådana lägen, eller går du i gång på utmaningen? 

Stefan Löfdahl. Foto: Peter Ossman

– Man behöver vara lösningsorienterad och självständig för klara jobbet som borroperatör. Det är inte ett yrke där det funkar att bara lägga ner arbetet och vänta på hjälp vid motgångar, säger Stefan Löfdahl. 

Säkerhetsmedveten viktigast

Med 27 år i branschen ser han tydligt vilka personlighetsdrag som krävs för att livet som borrare ska kännas kul och utvecklande – och för att man ska orka i längden. 

”Det är inte ett yrke där det funkar att bara lägga ner arbetet och vänta på hjälp vid motgångar.”

– Man måste inte ha alla de här egenskaperna för att bli duktig, men har man inte åtminstone ett gäng av dem tror jag yrket kan bli lite väl tufft, säger han. 

En av de viktigaste egenskaperna är, enligt Stefan, att vara säkerhetsmedveten. Det gäller både den personliga säkerheten, att man har all den säkerhetsutrustning som krävs, men också att man tänker efter före och förstår vilka risker det faktiskt innebär att jobba med en så stor maskin som en borrigg är. 

LÄS MER: Innovationen som revolutionerade bergbranschen

– Att du inte har en massa saker som kan lossna, att du ser när det finns risk för läckage, när slangarna är dåliga … Och berget är inte ett salsgolv, du måste kunna ta dig fram säkert med borrvagnen, se när det behövs vägar. Det här handlar ju mycket om erfarenhet och kunskap förstås, och kanske behöver de äldre i företaget ”fostra” de unga in i det här tänket, säger Stefan Löfdahl. 

En annan extra viktig egenskap är att vara noggrann. Slarv kommer nämligen att stå dig riktigt dyrt. 

– Riggarna kräver noggrannhet, så enkelt är det. Slarvar du så kommer du förr eller senare att få betala för det. I tid, frustration och inte minst pengar! 

8 egenskaper du bör ha som borrare

  1. Säkerhetsmedveten. Att vara borriggsoperatör är ett utsatt arbete. Du jobbar med en tung maskin och är inte sällan ensam på berget. Du behöver med andra ord vara medveten om de risker som finns, tänka efter före och alltid ta det säkra före det osäkra. 
  2. Noggrann. Borriggarna förlåter inget slarv, så enkelt är det. Är du inte noggrann kommer du förr eller senare att få problem som leder till både frustration och dyra reparationer. 
  3. Självständig. Arbetet som borrare kräver mycket planering och för att klara arbetet på berget behöver du kunna ta initiativ. Vet du inte vad som behöver göras måste du själv ta reda på det. Att sätta sig och vänta på direktiv från någon annan är inte hållbart i längden. 
  4. Intresserad. Att vara borrare innebär att du aldrig kommer att bli fullärd. Det finns alltid sätt att utvecklas på, nya funktioner att utforska, mer att lära. Men för att komma framåt kunskapsmässigt krävs ett intresse för yrket. Det gör i alla fall inlärningsprocessen så mycket lättare och roligare!
  5. Gilla att meka. Du kommer att behöva byta en hydraulslang, en nackadapter eller ett borrstål då och då – det hör till yrket. Det är med andra ord en stor fördel om du gillar att skruva och meka, och inte är rädd för att skita ner dig. 
  6. Stresstålig. Kanske måste du bli klar för att entreprenören efter dig ska kunna sätta i gång med sitt arbete, kanske har du eller uppdragsgivaren lovat ett visst antal borrmeter per dag. Här gäller det att vara en person som kan behålla lugnet när det gäller – att påverkas av stressen kan bli farligt och leder sällan till att arbetet går snabbare. 
  7. Datorvan. Borriggarna blir alltmer digtaliserade och för att hänga med i utvecklingen krävs en viss nivå av datorvana. Eller åtminstone ett öppet sinne!
  8. Grit. Vill du utvecklas som borrare har du alla möjligheter att göra det – genom hela karriären. Men för det krävs en lust att vilja bli bättre, lära sig mer. Har du drivet att en dag bli kungen på berget, då kommer du också att bli det! 

Innovationen som revolutionerade bergbranschen 

Då och då kommer lösningarna som vänder upp och ned på hela branschen. Som när hydraulhammaren HM 400 lanserades.

Med över 2 000 enheter sålda på bara några dagar var lanseringen av den riggmonterade hydraulhammaren HM 400 inte något annat än en succé. Det var det tyska företaget Krupp Berco Bautechnik som tagit fram lösningen – och när riggen visades på Hannovermässan 1967 drog hela branschen efter andan. Här var ett koncept som skulle spara enormt mycket både tid och arbete! 

HM 400 gjorde det möjligt för en enda operatör att utföra lika mycket arbete som annars hade krävt flera personer.

Dittills hade främst pneumatiska verktyg använts vid demolering och gruvdrift, men HM 400 gjorde det möjligt för en enda operatör att utföra lika mycket arbete som annars krävt flera personer. 

LÄS MER: Checklistan du inte vill missa när du anställt en ny borrare

I dag används hydraulhammare för demolering och i gruvor över hela världen. Atlas Copco köpte Krupp Berco Bautechnik 2002 – senare knoppades Epiroc av från Atlas Copco. Epiroc tillverkar fortfarande en stor mängd hydraulhammare som tillbehör till grävmaskiner. Numera kan användarna glädjas åt de många innovationer som kommit de senaste 60 åren. Självsmörjningssystem, automatisk berghårdhetsjustering, ljud- och vibrationsdämpning, energiåtervinning och hammare med solid kropp – för att bara nämna några. 

Läs mer om Epirocs hydraulhammare här!

Checklistan du inte vill missa när du anställt en ny borrare

Att anställa en borrare till är toppen när jobben hopar sig – så länge du räknar med och har tid för att låta borraren lära sig jobbet, komma in i företagskulturen och göra rätt prioriteringar. En ny borrare kostar nämligen, såväl i pengar som i tid och engagemang.

Text: Matilda Lann

Patrik Goliats, som är produktspecialist på Epiroc, möter varje vecka företagare som gärna nyanställer – men som inte lägger tillräckligt med krut på onboarding. När nya medarbetare inte får en ordentlig introduktion kan det snabbt bli dyrt – och i värsta fall farligt.

Patrik Goliats har varit gäst i Epirocs podd Borrmästarpodden. 

Här är Patrik Goliats checklista på vad du som arbetsgivare i bergbranschen inte får missa när du anlitar nya förmågor.

1. Det kostar – ta höjd i budget

Nya förmågor kostar pengar, det kommer att gå åt mer material och ta längre tid att genomföra jobben under den första tiden. 

– Det går åt extra mycket borr- och stålkronor i början. Ofta handlar det om varmgång i hylsor och man kanske inte riktigt förstår varför man ska höja eller sänka slagverk vid olika krondimensioner. Det tar tid att lära sig att höra vilket ljud som betyder vad, borraren måste få göra misstagen för att förstå. Du som arbetsgivare måste ta höjd för det i budgeten.

LÄS MER: Epirocs serviceverkstad i Slagsta utökar – ger fler möjligheter för dig som kund

2. Gå bredvid

Patrik Goliats ser gång på gång hur arbetsgivare förväntar att den nyanställde ska ut på berget från första början. 

– I dag får de flesta borrare en radiolåda i handen, någon visar riggen snabbt och sen ska det vara full produktion från dag ett. Det är inte realistiskt. Låt den nya borraren gå bredvid någon erfaren i några veckor och gör alla moment tillsammans. Det här kommer självklart att kräva mycket extra tid, men det tar du igen senare när din borrare kan arbeta självständigt och effektivt efter ordentlig onboarding.

”I dag får de flesta borrare en radiolåda i handen, någon visar riggen snabbt och sen ska det vara full produktion från dag ett”

3. Gå igenom underhåll

Han kan inte nog poängtera vikten av att lära ut hur borrvagnen ska underhållas. Hur man kollar motorolja, hydraulolja, kompressorolja, borrolja och så vidare.

– Maskinerna ser ofta ut som sju svåra år, det är för att ingen tar sig tid att visa nyanställda hur de ska underhålla riggen. Gå igenom det dagliga underhållet, vad som ska fettas och hur det ska fettas. Ge dem gärna underhållsmanualen. 

4. Säkerheten först

Viktigast av allt är att i alla moment tänka på säkerheten. Patrik Goliats minns en tragisk olycka 2009.

– Det var en yngre kille som skulle byta krona och hade rotationen på. Han fastnade i rotationen och blev ihjälslagen. Därför måste du gå igenom alla nödstopp, hur de fungerar och var de finns. Lär din borrare att aldrig vara nära roterande delar. Det är mycket ensamarbete på berget, det är viktigt att förstå säkerheten.

LÄS MER: Få ut mer av din maskin – genom att samla data

5. Ha tålamod

Patrik Goliats förklarar att det är en stressad och pressad bransch där det är svårt att hitta bra personal. När du väl hittar någon är det lätt att ha för bråttom. 

– För tio år sedan fick de nya vara hjälpredor i början och gå och lära sig den långsamma vägen. Nu blir de inkastade direkt. För dig som arbetsgivare gäller det att ta ett djupt andetag och inse vikten av att ha tålamod under upplärningsprocessen. 

Borrkockens bästa matlåda – vildsvin à la Sveriges mästerkock-Alex 

Har det blivit mycket av samma i matlådan den senaste tiden? Det ska det bli ändring på! Vi har snokat upp borrare som inte bara rockar på berget, utan även i köket. Först ut är Alexander Lindgren, arbetschef på Uppländska berg och deltagare i årets upplaga av Sveriges mästerkock. 

Text: Johanna Paues Darlington Foto: Kjell B Persson

Varifrån kommer ditt matintresse? 

– När jag var barn hade vi regeln ”den som är hemma först fixar middagen”. Eftersom mina föräldrar ofta jobbade sent var jag nog bara elva, tolv bast när jag började laga mat. Men jag har alltid tyckt att det är kul. 

Foto: Kjell B Persson

Har du jobbat med mat professionellt? 

– Visst har väl tankarna funnits där att man skulle kunna jobba med det, men då är risken att glädjen med matlagningen försvinner. Och nu trivs jag så himla bra med det jag gör så jag har inga planer på att sadla om. Däremot kommer jag att göra några företagsevent, bröllop och matlagningskurser i sommar – ringar på vattnet efter att jag var med i Sveriges mästerkock. 

”Jag ville ha ett kvitto på om jag verkligen kunde laga mat eller inte! Det är ju en sak att familj och vänner säger att det jag gör är gott, något helt annat att bli bedömd professionellt.”

Hur kom det sig att du sökte till Sveriges mästerkock? 

– Det var en impulsgrej! Jag ville ha ett kvitto på om jag verkligen kunde laga mat eller inte! Det är ju en sak att familj och vänner säger att det jag gör är gott, något helt annat att bli bedömd professionellt. Det var en jäkligt häftig upplevelse! Men rätt påfrestande också … 

Berätta, hur var det? 

– Inspelningen pågick under en månad och vi hade kameror upptryckta i ansiktet nästan hela tiden. Vi bodde på hotell, levde verkligen i en matbubbla! Vi fick inte veta någonting i förväg, hade ingen aning om vilka råvaror som skulle finnas eller så. Jag hade ju aldrig trott att jag skulle gå så långt som till topp tolv, det känns fantastiskt. 

Vilka matlåde-fallgropar finns det, skulle du säga? 

Foto: Kjell B Persson

– Mycket handlar om vad som funkar att värma i mikron. Potatismos till exempel, det är verkligen ingen höjdare att värma dagen efter … Kokt eller ångad fisk blir inte heller bra. Generellt tycker jag att många av de lådor jag ser bland kollegorna verkar rätt tråkiga, tyvärr. 

Hur ska man tänka för att få till en riktigt god matlåda då?  

– Råvaror och rätter som funkar att värma igen, och som gärna blir bättre av att stå en eller ett par dygn. Som lasagne! Sedan handlar mycket om att få till balansen mellan smakerna. Sälta, sötma, beskt, syra och så den femte smaken som jag inte tror att så många ute i byggbodarna tänker på – umamin.

LÄS MER: 6 sköna prylar som gör livet på berget lite härligare

Matlådan du tipsar om här, hur tänkte du när du satte ihop det receptet? 

– Jag är nog inte ensam i yrkeskåren om att jaga på fritiden, och grillat funkar generellt fantastiskt bra i matlådor. Ugnsrostade grönsaker går fint att värma igen och är sjukt gott utan att det kostar särskilt mycket. Eftersom de blir söta när man tillagar dem blir den salta gremolatan grym till. Och så med lite citron som bryter av det hela lite. 

Har du något secret weapon i köket? 

 – Snåla inte på saltet eller med kryddorna! Det är grundfelet många gör. Våga trycka på. Och sluta krångla till det. Håll det enkelt. Många gör det alldeles för komplicerat när de ska laga mat. 

Foto: Kjell B Persson

Tips! Följ Alexander på Instagram och få tips på fler goda rätter på Alexanders_mat!

Vildsvin à la Sveriges mästerkock-Alex – gör så här

Recept för 4–5 personer 

600 g vildsvinsfilé (2 st) 

5 vitlöksklyftor 

1 knippe färsk bladpersilja

4 citroner

Olivolja

3 gula lökar

3 rödlökar 

500 g rotselleri

5 morötter 

300 g fetaost 

Salt och peppar 

Sätt ugnen på 200 grader. 

Börja med gremolatan. Skala och finhacka vitlöken och persiljan. 

Lägg allt i en skål och tillsätt saften och zesten från en citron och en msk olivolja. 

Rör ihop allt och ställ åt sidan (alternativt mixa ihop med stavmixer). 

Skala löken, rotsellerin och morötterna. 

Skär upp i lagom stora bitar och blanda allt i en ugnssäker form med olivolja.

Salta, peppra och baka i ugnen i ca 35 min. 

Gnid in hälften av gremolatan i köttet. 

Dela de resterande citronerna i halvor. 

Grilla köttet på direkt värme (eller stek) till en innertemperatur på 64 grader. Vill du ha helt genomstekt så låt köttet gå upp till 70 grader. 

Låt sedan köttet vila i ca 10 min innan du skär upp det. 

Grilla/stek citronerna hårt på snittytan. 

Skär upp köttet i tunna skivor. Salta och peppra på snittytan och fördela den resterande gremolatan över köttet.

Blanda de rostade grönsakerna med smulad fetaost. 

Pressa över den grillade citronen vid servering. 

Ät och njut! 

”Det blev ett inferno, det sprutade sten överallt”

Det är kul när det smäller, gärna högt och mycket. Det tyckte killarna på elbolaget. Här berättar en borroperatör om hur en dikessprängning höll på att sluta i katastrof. Det var nog elbolagskillarnas upplevelse i alla fall…

Berättat för: Matilda Lann

”Vi var i Västerbottens inland. Mitt ute i skogen på en landsväg, det fanns ingenting där, flera mil till närmsta hus. Det här var på hösten, en kall morgon och jättefint, 8–10 minusgrader. Jag kom över backen och körde neråt, det låg som ett täcke av dimma i svackan där vi skulle vara. 

Vi laddade bra mycket, en gigantisk överladdning

Här skulle vi skjuta ett dike. Kanske 15 meter långt, tre meter brett och två meter djupt. Vi hade hållit på en stund och det var ganska hårdborrat och hårdsprängt. Så kom vattenfallarna förbi, de som skulle lägga elkabel i diket. Som vanligt sa de: Ja, det smäller ju aldrig när ni spränger! – vi sprängde ju med mattor. Nog kan vi skjuta utan mattor om ni vill, men det kommer att spruta sten, svarade jag. Men gör det! sa grabbarna. Vi tyckte att det var jättebra eftersom vi spar in ganska mycket tid på att slippa lägga mattor.

LÄS MER: 6 sköna prylar som gör livet på berget lite härligare

Tidigare hade vi varit på ett liknande ställe där det var hårdborrat och riktigt jävligt att spränga, det hände som ingenting utan blev bara sprickor i berget. Han som körde grävmaskinen var vansinnig och tyckte att vi inte kunde spränga ordentligt. Jag förväntade mig att det skulle vara lika svårt här, så jag tog samma borrplan som tidigare. Jag borrade tätare och gjorde ett rejält uppskjut, en så kallad solfjäder där jag lutar fronthålen 30 grader, och sen gick jag successivt neråt till 25, 20, 15 och så 13 grader. 

Vi laddade bra mycket, en gigantisk överladdning. Vattenfallarna och Skellefteåkraft stod där och var jätteintresserade och väntade på att det skulle smälla. Men va fan, ni har ju laddat så klent när ni sprängt tidigare, sa de. Då sa jag åt dem att: Nu får ni backa bak en bit för det kommer att spruta sten här. Just då kom kollegan körande och han sa att de kunde stå nere i kurvan 200 meter bort.

”Det gick nog fem sekunder – och det var långa sekunder – innan jag såg att allt hade lugnat sig och att alla var okej, hela livet hann passera revy”

Sagt och gjort, de ställde sig där med stora förväntningar. Jag backade bak borrvagnen och kröp in under den. Sen tröck jag av. Det blev ett inferno! Det sprutade sten överallt. Det var som om en vägg med sten for emot dem. Rejäla bitar stora som fotbollar. De fick ju panik och sprang bak i bilen och gömde sig där. För ett otränat öga såg det ju ganska hemskt ut. När jag hade tryckt av och såg att det började spruta så där vansinnigt mycket sten hann jag faktiskt tänka: Shit, de står för nära! Det for sten ut i skogen och det for sten på vägen, som landade 20–30 meter framför dem.

LÄS MER: Operatören Sandra om jakten på balansen – ”de skickade en ambulans direkt”.

Det gick nog fem sekunder – och det var långa sekunder – innan jag såg att allt hade lugnat sig och att alla var okej, hela livet hann passera revy. Samtidigt såg jag att kollegan stod kvar och att vi hade bedömt säkerhetsavståndet korrekt. De där Vattenfallspojkarna sa ingenting efter det, de bara hoppade in i bilen och försvann, sen såg jag aldrig mer till de där två. De fick sig en liten näsbränna.

Jag och kollegan tittade på varandra och så sa vi som dynamit-Harry skulle ha sagt: Vilken jävla smäll! Och så skrattade vi och röjde undan.”